Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Fass-texten är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén.
Texten är baserad på produktresumé: 03/2026.
Texten är baserad på produktresumé: 03/2026.
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension är avsett för behandling av följande invasiva svampinfektioner hos barn från 2 års ålder (se avsnitt Dosering och Farmakodynamik):
Invasiv aspergillusinfektion.
Fusariusinfektion hos patienter med behandlingsresistent sjukdom mot amfotericin B eller med intolerans mot amfotericin B.
Kromoblastomykosinfektion och mycetom hos patienter med behandlingsresistent sjukdom mot itrakonazol eller med intolerans mot itrakonazol.
Coccidioidomykosinfektion hos patienter med behandlingsresistent sjukdom mot amfotericin B, itrakonazol eller flukonazol eller med intolerans mot dessa läkemedel.
Behandlingsresistens definieras som infektionsprogression eller utebliven förbättring efter minst 7 dagars tidigare behandling med terapeutiska doser av effektiv antimykotisk terapi.
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension är också avsett för profylaktisk behandling av invasiva svampinfektioner hos följande barn från 2 års ålder:
På dag 1: den rekommenderade dosen administreras två gånger.
Efter dag 1: den rekommenderade dosen administreras en gång dagligen.
Behandlingsduration
För patienter med invasiv aspergillos är den rekommenderade behandlingslängden 6‑12 veckor. För patienter med refraktära invasiva svampinfektioner (IFI) eller patienter med IFI som är inte tål första linjens behandling, bör behandlingstiden grundas på svårighetsgraden av den underliggande sjukdomen, återhämtning från immunsuppression och kliniskt svar.
För patienter med akut myeloisk leukemi eller myelodysplastiska syndrom ska profylax med Noxafil påbörjas flera dagar innan neutropeni förväntas och fortsätta i 7 dagar efter att antalet neutrofiler överstiger 500 celler per mm3. Behandlingstidens längd grundas på återhämtning från neutropeni eller immunsuppression.
Missad dos
Om en patient missar en dos ska patienten instrueras att ta dosen så snart som möjligt, såvida det inte nästan är dags att ta nästa dos. Dubbel dos av posakonazol ska inte tas för att kompensera för en missad dos.
Särskilda patientgrupper
Nedsatt njurfunktion
Effekt av nedsatt njurfunktion på farmakokinetiken av posakonazol förväntas inte och dosjustering rekommenderas inte (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
Begränsade data avseende effekten av nedsatt leverfunktion (inklusive Child-Pugh C-klassificering av kronisk leversjukdom) på farmakokinetiken för posakonazol visar på att exponeringen i plasma ökar jämfört med individer med normal leverfunktion, men tyder inte på att en dosjustering är nödvändig (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik). Försiktighet rekommenderas på grund av risk för högre exponering i plasma.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för posakonazol har inte fastställts för barn under 2 år.
Inga kliniska data finns tillgängliga.
Administreringssätt
För oral användning efter rekonstituering.
Dosen ska användas inom 30 minuter efter blandning.
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension ska administreras med de medföljande sprutorna med skårade spetsar.
För information om beredning och administrering av enteropulver och vätska till oral suspension se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering och bruksanvisningen.
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension kan tas med eller utan föda (se avsnitt Farmakokinetik).
Vissa azoler har förknippats med en förlängning av QTc-intervallet. Posakonazol får inte ges tillsammans med läkemedel som är substrat för CYP3A4 och är kända för att förlänga QTc-intervallet (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner). Posakonazol ska ges med försiktighet till patienter med proarytmiska tillstånd såsom:
Medfödd eller förvärvad QTc-förlängning
Kardiomyopati, speciellt vid samtidig hjärtsvikt
Sinusbradykardi
Existerande symtomatisk arytmi
Samtidig användning av läkemedel som är kända för att förlänga QTc-intervallet (andra än de som nämns i avsnitt Kontraindikationer).
Elektrolytstörningar, speciellt de som involverar kalium-, magnesium- eller kalciumnivåerna, ska följas och korrigeras vid behov före och under posakonazolbehandlingen.
Läkemedelsinteraktioner
Posakonazol hämmar CYP3A4 och bör endast användas vid specifika omständigheter vid behandling med andra läkemedel som metaboliseras via CYP3A4 (se avsnitt Interaktioner).
Midazolam och andra bensodiazepiner
På grund av risken för förlängd sedering och eventuell andningsdepression, bör samtidig administrering av posakonazol med alla bensodiazepiner som metaboliseras via CYP3A4 (t ex midazolam, triazolam, alprazolam) endast övervägas om det är absolut nödvändigt. Dosjustering av bensodiazepiner som metaboliseras av CYP3A4 bör övervägas (se avsnitt Interaktioner).
Vinkristintoxicitet
Samtidig administrering av azolsvampmedel, inklusive posakonazol, med vinkristin har förknippats med neurotoxicitet och andra allvarliga biverkningar, inklusive krampanfall, perifer neuropati, inadekvat sekretion av antidiuretiskt hormon och paralytisk ileus. Patienter som får en vincaalkaloid, inklusive vinkristin, ska endast ges azolsvampmedel, inklusive posakonazol, om det inte finns några alternativa antimykotikabehandlingar (se avsnitt Interaktioner).
Venetoklaxtoxicitet
Samtidig administrering av starka CYP3A4‑hämmare, inklusive posakonazol, med CYP3A4 substratet venetoklax kan öka toxiciteten för venetoklax, inklusive risken för tumörlyssyndrom (TLS) och neutropeni (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner). För detaljerad information hänvisas till produktresumén för venetoklax.
Rifamycinantibiotika (rifampicin, rifabutin), flukloxacillin, vissa antikonvulsiva medel (fenytoin, karbamazepin, fenobarbital, primidon) och efavirenz
Posakonazolkoncentrationen kan sänkas signifikant vid samtidig behandling, därför ska samtidig behandling med posakonazol undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken (se avsnitt Interaktioner).
Gastrointestinal dysfunktion
Det finns begränsade farmakokinetiska data hos patienter med allvarlig gastrointestinal dysfunktion (såsom allvarlig diarré). Patienter som har allvarlig diarré eller kräkningar ska följas noggrant avseende utveckling av svampinfektioner.
Fotosensitivitetsreaktion
Posakonazol kan orsaka ökad risk för fotosensitivitetsreaktion. Patienter bör under behandlingen rådas att undvika solexponering utan adekvat solskydd såsom skyddande kläder och solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor (SPF).
Hjälpämnen med känd effekt
Metylparahydroxibensoat och propylparahydroxibensoat
Detta läkemedel innehåller metylparahydroxibensoat (E218) och propylparahydroxibensoat.
Kan ge allergisk reaktion (eventuellt fördröjd).
Sorbitol
Detta läkemedel innehåller 47 mg sorbitol (E420) per milliliter.
Innehåll av sorbitol i läkemedel för oralt bruk kan påverka biotillgängligheten av andra läkemedel för oralt bruk som administreras samtidigt.
Patienter med hereditär fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.
Propylenglykol
Detta läkemedel innehåller 7 mg propylenglykol (E1520) per milliliter.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, dvs. är näst intill “natriumfritt”.
Fosamprenavir
Kombination av fosamprenavir och posakonazol kan orsaka minskad plasmakoncentration av posakonazol. Om samtidig administrering är nödvändig rekommenderas noggrann övervakning avseende eventuell utveckling av svampinfektioner. Upprepad administrering av fosamprenavir (700 mg två gånger dagligen i 10 dagar) minskade Cmax och AUC för posakonazol oral suspension (200 mg en gång dagligen, dag 1, 200 mg två gånger dagligen, dag 2, därefter 400 mg två gånger dagligen i 8 dagar) med 21 % respektive 23 %. Effekten av posakonazol på nivåerna av fosamprenavir är okänd när fosamprenavir ges tillsammans med ritonavir.
Fenytoin
Fenytoin (200 mg en gång dagligen) minskade Cmax och AUC för posakonazol med 41 % respektive 50 %. Samtidig behandling med posakonazol och fenytoin och liknande inducerare (t ex karbamazepin, fenobarbital, primidon) bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken.
H2- receptorantagonister och protonpumpshämmare
Inga kliniskt relevanta effekter observerades när posakonazol tabletter gavs samtidigt med antacidum, H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare. Ingen dosjustering av posakonazol tabletter behövs när posakonazol tabletter används samtidig med antacidum, H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare.
Effekter av posakonazol på andra läkemedel
Posakonazol är en kraftfull hämmare av CYP3A4. Samtidig administrering av posakonazol med CYP3A4-substrat kan resultera i kraftigt ökad exponering för CYP3A4-substrat vilket exemplifieras av effekterna av takrolimus, sirolimus, atazanavir och midazolam här nedan. Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med posakonazol och CYP3A4-substrat som administreras intravenöst och dosen av CYP3A4-substratet kan behöva minskas. Om posakonazol används samtidigt med CYP3A4-substrat som ges oralt och för vilka ökade plasmakoncentrationer kan förknippas med oacceptabla biverkningar ska plasmakoncentrationerna av CYP3A4-substratet och/eller biverkningarna övervakas noggrant och dosen justeras efter behov. Flera av interaktionsstudierna genomfördes hos friska frivilliga vilka utsätts för en högre exponering för posakonazol jämfört med patienter som ges samma dos. Effekten av posakonazol på CYP3A4-substrat hos patienter kan vara något lägre än den som ses hos friska frivilliga och förväntas variera mellan patienter på grund av den varierande exponeringen för posakonazol hos patienter. Effekten av samtidig administrering med posakonazol på plasmanivåerna av CYP3A4-substrat kan också variera hos samma patient.
Terfenadin, astemizol, cisaprid, pimozid, halofantrin och kinidin (CYP3A4-substrat)
Samtidig behandling med posakonazol och terfenadin, astemizol, cisaprid, pimozid, halofantrin eller kinidin är kontraindicerat. Samtidig behandling kan resultera i ökad plasmakoncentration av dessa läkemedel, vilket kan leda till QTc-förlängning och sällsynta fall av torsade de pointes (se avsnitt Kontraindikationer).
Ergotalkaloider
Posakonazol kan öka plasmakoncentrationen av ergotalkaloider (ergotamin och dihydroergotamin), vilket kan leda till ergotism. Samtidig behandling med posakonazol och ergotalkaloider är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
HMG-CoA reduktashämmare som metaboliseras via CYP3A4 (t ex simvastatin, lovastatin och atorvastatin)
Posakonazol kan avsevärt öka plasmakoncentrationerna av HMG-CoA reduktashämmare som metaboliseras via CYP3A4. Behandling med dessa HMG-CoA reduktashämmare ska avbrytas under behandling med posakonazol, eftersom ökade nivåer har förknippats med rabdomyolys (se avsnitt Kontraindikationer).
Venetoklax
Samtidig administrering av 300 mg posakonazol, en stark CYP3A‑hämmare, tillsammans med venetoklax 50 mg och 100 mg under 7 dagar till 12 patienter, ökade Cmax för venetoklax 1,6‑faldigt respektive 1,9‑faldigt och AUC ökade 1,9‑faldigt respektive 2,4‑faldigt, jämfört med venetoklax 400 mg administrerat ensamt (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).
Midazolam och andra bensodiazepiner som metaboliseras via CYP3A4
I en studie hos friska frivilliga ökade posakonazol oral suspension (200 mg en gång dagligen i 10 dagar) exponeringen (AUC) för intravenöst midazolam (0,05 mg/kg) med 83 %. I en annan studie hos friska frivilliga ökade upprepad dosering av posakonazol oral suspension (200 mg två gånger dagligen i 7 dagar) Cmax och AUC för intravenöst midazolam (0,4 mg singeldos) med i genomsnitt 1,3 respektive 4,6 gånger (variationsbredd 1,7 till 6,4 gånger). Posakonazol oral suspension 400 mg två gånger dagligen i 7 dagar ökade Cmax och AUC för intravenöst midazolam 1,6 respektive 6,2 gånger (variationsbredd 1,6 till 7,6 gånger). Båda posakonazoldoserna ökade Cmax och AUC för oralt midazolam (2 mg singeldos oralt) med 2,2 respektive 4,5 gånger. Dessutom förlängde posakonazol oral suspension (200 mg eller 400 mg) den genomsnittliga terminala halveringstiden för midazolam från cirka 3-4 timmar till 8-10 timmar vid samtidig administrering.
På grund av risken för förlängd sedation rekommenderas att dosjusteringar övervägs av bensodiazepiner som metaboliseras via CYP3A4 (t ex midazolam, triazolam, alprazolam) när posakonazol ges samtidigt (se avsnitt Varningar och försiktighet). För information hänvisas till produktresuméerna för motsvarande bensodiazepiner som metaboliseras av CYP3A4.
Vincaalkaloider
De flesta vincaalkaloider (t ex vinkristin och vinblastin) är CYP3A4-substrat. Samtidig administrering av azolsvampmedel, inklusive posakonazol, med vinkristin har förknippats med allvarliga biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Posakonazol kan öka plasmakoncentrationen av vincaalkaloider, vilket kan leda till neurotoxicitet och andra allvarliga biverkningar. Därför ska patienter som får en vincaalkaloid, inklusive vinkristin, endast ges azolsvampmedel, inklusive posakonazol, om det inte finns några alternativa antimykotikabehandlingar.
Rifabutin
Posakonazol ökade Cmax och AUC för rifabutin med 31 % respektive 72 %. Samtidig behandling med posakonazol och rifabutin bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken (se även ovan angående effekten av rifabutin på plasmanivåerna av posakonazol). Om dessa läkemedel ges samtidigt rekommenderas att blodstatus och biverkningar relaterade till ökade rifabutinnivåer (t ex uveit) monitoreras noggrant.
Sirolimus
Upprepad administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen i 16 dagar) ökade Cmax och AUC för sirolimus (2 mg singeldos) i genomsnitt 6,7 gånger respektive 8,9 gånger (variationsbredd 3,1 till 17,5 gånger) hos friska individer. Effekten av posakonazol på sirolimus hos patienter är okänd, men förväntas variera beroende på den varierande mängd posakonazol patienterna utsätts för. Samtidig administrering av posakonazol med sirolimus rekommenderas inte och ska undvikas när det är möjligt. Om det anses att samtidig administrering är oundviklig rekommenderas det att dosen sirolimus sänks kraftigt när posakonazolbehandlingen påbörjas och att dalkoncentrationerna av sirolimus i helblod mäts frekvent. Sirolimuskoncentrationerna ska mätas vid insättande, vid samtidig administrering och vid avbrytande av posakonazolbehandling, och sirolimusdosen justeras i enlighet med detta. Det bör uppmärksammas att förhållandet mellan dalkoncentrationen och AUC för sirolimus förändras vid samtidig administrering med posakonazol. Som ett resultat av detta kan dalkoncentrationer av sirolimus som ligger inom det vanliga terapeutiska intervallet resultera i subterapeutiska nivåer. Därför ska dalkoncentrationer som ligger i den övre delen av det vanliga terapeutiska intervallet eftersträvas och kliniska tecken och symtom, laboratorieparametrar och vävnadsbiopsier noga följas.
Ciklosporin
För hjärttransplanterade patienter på stabila doser av ciklosporin, ökade posakonazol oral suspension 200 mg en gång dagligen ciklosporinkoncentrationen så att dosjusteringar krävdes. Fall av förhöjda ciklosporinkoncentrationer som resulterade i allvarliga biverkningar inklusive nefrotoxicitet och ett dödsfall i leukoencefalopati rapporterades i kliniska effektstudier. När behandling med posakonazol påbörjas hos patienter som redan får ciklosporin ska dosen ciklosporin minskas (t ex till omkring tre fjärdedelar av den nuvarande dosen). Därefter ska blodnivåerna av ciklosporin monitoreras noggrant under den samtidiga behandlingen och när behandlingen med posakonazol avslutas och ciklosporindosen ska justeras om så krävs.
Takrolimus
Posakonazol ökade Cmax och AUC för takrolimus (0,05 mg/kg kroppsvikt singeldos) med 121 % respektive 358 %. Kliniskt signifikanta interaktioner som resulterade i sjukhusinläggning och/eller utsättande av posakonazol rapporterades i kliniska effektstudier. När posakonazolbehandling påbörjas hos patienter som redan får takrolimus, ska takrolimusdosen reduceras (t ex till ungefär en tredjedel av den nuvarande dosen). Därefter ska blodnivåerna av takrolimus monitoreras noggrant under samtidig behandling samt vid utsättande av behandling med posakonazol och takrolimusdosen ska justeras om så krävs.
Hiv-proteashämmare
Eftersom hiv-proteashämmare är CYP3A4-substrat förväntas det att posakonazol ska ge ökade plasmanivåer av dessa antiretrovirala medel. Efter samtidig administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen) med atazanavir (300 mg en gång dagligen) i 7 dagar hos friska personer ökade Cmax och AUC för atazanavir i genomsnitt 2,6 gånger respektive 3,7 gånger (variationsbredd 1,2 till 26 gånger). Efter samtidig administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen) med atazanavir och ritonavir (300/100 mg en gång dagligen) i 7 dagar hos friska personer ökade Cmax och AUC för atazanavir i genomsnitt 1,5 gånger respektive 2,5 gånger (variationsbredd 0,9 till 4,1 gånger). Tillägg av posakonazol till behandling med atazanavir eller atazanavir plus ritonavir var förenat med ökade bilirubinnivåer i plasma. Frekvent monitorering av biverkningar och toxicitet som är relaterade till antiretrovirala medel som är CYP3A4-substrat rekommenderas vid samtidig administrering med posakonazol.
Kalciumkanalblockerare som metaboliseras via CYP3A4 (t ex diltiazem, verapamil, nifedipin, nisoldipin)
Tät monitorering av biverkningar och toxicitet relaterade till kalciumkanalblockerare rekommenderas vid samtidig administrering av posakonazol. Dosjustering av kalciumkanalblockerarna kan krävas.
Digoxin
Administrering av andra azoler har förknippats med ökningar av digoxinnivåerna. Därför kan posakonazol öka plasmakoncentrationen av digoxin och digoxinnivåerna måste monitoreras när behandling med posakonazol inleds eller avslutas.
Sulfonylurea
Glukoskoncentrationerna minskade hos vissa friska frivilliga när glipizid gavs samtidigt med posakonazol. Monitorering av glukoskoncentrationerna rekommenderas för diabetespatienter.
All‑trans retinoinsyra (ATRA) eller tretinoin
Eftersom ATRA metaboliseras av leverenzymerna CYP450, särskilt CYP3A4, kan samtidig administrering med posakonazol, som är en stark hämmare av CYP3A4, leda till ökad exponering för tretinoin resulterande i en ökad toxicitet (särskilt hyperkalcemi). Serumkalciumnivåerna bör övervakas och vid behov bör lämpliga dosjusteringar av tretinoin övervägas under behandlingen med posakonazol och under de följande dagarna efter behandlingen.
Pediatrisk population
Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.
* Baserat på biverkningar som observerats med den orala suspensionen, enterotabletter, koncentrat till infusionsvätska, lösning samt enteropulver och vätska till oral suspension.
§ Se avsnitt Varningar och försiktighet
Beskrivning av utvalda biverkningar
Lever och gallvägar
Vid säkerhetsuppföljning efter marknadsföringen av posakonazol oral suspension har allvarlig leverskada med dödlig utgång rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).
QTc-förlängning
QTc-förlängning har rapporterats vid användning av posakonazol (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Pediatrisk population
Säkerheten för posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning, posakonazol tabletter och posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension har utvärderats hos 31 pediatriska patienter från 2 till < 18 år med diagnosen möjlig, sannolik eller påvisad invasiv aspergillos. Säkerhetsprofilen för posakonazol hos pediatriska patienter med invasiv aspergillos överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för posakonazol.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Resistens
Kliniska isolat med nedsatt känslighet för posakonazol har identifierats. Den huvudsakliga resistensmekanismen är utveckling av substitutioner i målproteinet, CYP51.
Utvärdering av elektrokardiogram
Multipla, tidsmatchade EKGn tagna över en 12 timmars period före och under administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen i samband med en fettrik måltid) erhölls från 173 friska manliga och kvinnliga frivilliga i åldern 18 till 85 år. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs jämfört med utgångsläget i det genomsnittliga QTc (Fridericia)-intervallet.
Brytpunkter för resistensbestämning
Tolkningskriterierna för MIC (minsta hämmande koncentration) vid resistensbestämning har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för posakonazol och listas här: https://www.ema.europa.eu/documents/other/minimum-inhibitory-concentration-mic-breakpoints_en.xlsx
Klinisk effekt och säkerhet
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt av posakonazol (Noxafil enterotabletter, Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension, Noxafil koncentrat till infusionsvätska, lösning) har fastställts hos barn från 2 år till < 18 år. Användning av posakonazol i dessa åldersgrupper stöds av bevis från adekvata och välkontrollerade studier av posakonazol hos vuxna och farmakokinetiska data samt säkerhets- och effektdata från pediatriska studier samt av populationsfarmakokinetisk modellering (se avsnitt Farmakokinetik).
Farmakokinetiken och säkerheten för posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och enteropulver och vätska till oral suspension har utvärderats hos 115 barn från 2 år till < 18 år i en icke‑randomiserad, multicenter, öppen, sekventiell dos‑eskaleringsstudie (Studie 097). Immunkomprometterade barn med känd eller förväntad neutropeni exponerades för posakonazol med 3,5 mg/kg kroppsvikt, 4,5 mg/kg kroppsvikt eller 6,0 mg/kg kroppsvikt dagligen (två gånger dag 1). Alla 115 försökspersoner fick initialt posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning i minst 7 dagar och 63 personer övergick till enteropulver och vätska till oral suspension. Den genomsnittliga totala behandlingstiden (posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och enteropulver och vätska till oral suspension) för alla behandlade patienter var 20,6 dagar (se avsnitt Farmakokinetik).
Studie PN104 var en öppen studie i vilken 31 pediatriska patienter med möjlig, sannolik eller påvisad invasiv aspergillos (baserat på EORTC/MSG-definitioner) inkluderades, av vilka 9 hade sannolik eller påvisad IA. Deltagarna delades in i två åldersgrupper; medianåldern för åldersgrupp 1 (n=14) var 8,0 år (2 till 11 år) och för åldersgrupp 2 (n=17) var 14,0 år (12 till 17 år).
Alla deltagare fick initialt den intravenösa formuleringen 6 mg/kg två gånger dagligen den första dagen och sedan en gång dagligen. Efter 7 dagars kontinuerlig behandling en gång dagligen kunde deltagarna byta till tabletten (om kroppsvikten > 40 kg, 300 mg en gång dagligen) eller till pulvret till oral suspension (dosering enligt viktgrupp för patienter som väger ≤ 40 kg) under en behandlingslängd på upp till 12 veckor. Tolv patienter övergick till posakonazol tabletter och 10 patienter övergick till posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension. Medianvärdet för total behandlingslängd (intervall) var 49 dagar (2 till 88 dagar).
Sekundära effektmått var globalt kliniskt svar (partiell eller komplett respons) till och med vecka 6 och vecka 12 (Full Analysis Set, n=31) och återfall av invasiv aspergillos till och med 28 dagar efter behandling i den population som svarade på behandlingen (Responder Population, n=25). Andelen patienter som uppnådde ett gynnsamt globalt kliniskt svar till och med vecka 6 och vecka 12 var 67,7 %, KI 95 % [48,6; 83,3] respektive 77,4 % KI 95 % [58,9; 90,4]. Det förekom inga återfall i den population som svarade på behandlingen till och med 28 dagar efter behandling.
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Noxafil 300 mg enteropulver och vätska till oral suspension för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling och prevention av invasiva svampinfektioner. Se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning.
Metabolism
Posakonazol har inga cirkulerande huvudmetaboliter och dess koncentration påverkas sannolikt inte av hämmare av CYP450 enzymer. Av de cirkulerande metaboliterna är majoriteten glukuronidkonjugat av posakonazol med bara mindre mängder observerade oxidativa (CYP450-medierade) metaboliter. De i urin och feces utsöndrade metaboliterna svarar för cirka 17 % av den givna radioaktivt märkta dosen.
Eliminering
Posakonazol utsöndras långsamt med en genomsnittlig clearance på 4,7 l/timme (3,9 % RSE) och motsvarande halveringstid (t½) på 24 timmar baserat på en populationsfarmakokinetisk modell för barn som fick intravenös behandling eller behandling med enteropulver och vätska till oral suspension. Efter administrering av 14C‑posakonazol återfanns radioaktiviteten huvudsakligen i feces (77 % av den radioaktivt märkta dosen) med modersubstans som den huvudsakliga delen (66 % av den radioaktivt märkta dosen). Renalt clearance är en mindre utsöndringsväg, med 14 % av den radioaktivt märkta dosen utsöndrad i urin (< 0,2 % av den radioaktivt märkta dosen är modersubstansen). Steady‑state plasmakoncentration uppnås vid dag 7 vid dosering en gång dagligen (två gånger dagligen på dag 1) hos barn som fått behandling med enteropulver och vätska till oral suspension.
Farmakokinetik hos särskilda patientgrupper
Pediatrisk population
Baserat på en populationsfarmakokinetisk modell som utvärderade farmakokinetiken för posakonazol och förutsäger exponeringen hos barn från studie 097, uppnås exponeringsmålet för steady‑state posakonazolmedelskoncentration (Cavg) vid cirka 1 200 ng/ml och Cavg ≥ 500 ng/ml hos cirka 90 % av patienterna med den rekommenderade dosen posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och enteropulver och vätska till oral suspension. Efter administrering av den vuxna dosen posakonazol enterotabletter (300 mg två gånger dagligen på dag 1 och 300 mg en gång dagligen från och med dag 2), förutsäger simuleringar, med användning av populationsfarmakokinetiska modellen, en Cavg ≥ 500 ng/ml hos 90 % av barnen som väger minst 40 kg
Den populationsfarmakokinetiska analysen av posakonazol hos barn från studie 097 tyder på att ålder, kön, nedsatt njurfunktion och etnicitet inte har någon kliniskt betydelsefull effekt på posakonazols farmakokinetik.
Ingen dosjustering rekommenderas vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering).
I studie 104 bestämdes de genomsnittliga populationsfarmakokinetiska modellparametrarna efter upprepad administrering av posakonazol tabletter, posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension hos pediatriska patienter från 2 år till < 18 år som fick posakonazol för behandling av invasiv aspergillos. Parametrarna visas i tabell 3. Patienterna inkluderades i 2 åldersgrupper (2 år till < 12 år; 12 år till < 18 år). Se avsnitt Farmakodynamik.
Tabell 3. Steady-state geometriska medelvärden (% geometrisk CV) för farmakokinetiska parametrar*
Reproduktionsstudier och peri- och postnatala utvecklingsstudier utfördes på råtta. Vid exponeringar lägre än de som uppnås vid terapeutiska doser hos människa orsakade posakonazol förändringar och missbildningar i skelettet, dystoki, ökad dräktighetstid, minskad medelkullstorlek och postnatal livsduglighet. Posakonazol var embryotoxiskt hos kanin vid exponeringar högre än de som uppnås vid terapeutiska doser. Såsom observerats med andra azolsvampmedel ansågs dessa effekter på reproduktionen bero på en behandlingsrelaterad effekt på steroidgenesen.
Posakonazol var inte genotoxiskt i in vivo och in vitro studier. Karcinogenicitetsstudier visade inte några speciella risker för människa.
glycerol (E422)
metylparahydroxibensoat (E218)
propylparahydroxibensoat
natriumdivätefosfatmonohydrat
citronsyra, vattenfri (E330)
xantangummi (E415)
natriumcitrat (E331)
sackarinnatrium (E954)
mikrokristallin cellulosa
karmellosnatrium
karragenankalciumsulfattrinatriumfosfat (E407)
sorbitollösning (E420)
kaliumsorbat (E202)
smakämne, söta bär och citrus innehållande propylenglykol (E1520), vatten, naturliga och artificiella smakämnen
anti-skum Af-emulsion innehåller polyetylenglykol (E1521), oktametylcyklotetrasiloxan, dekametylcyklopentasiloxan och poly(oxi-1,2-etandiyl), .alfa.-(1-oxooktadecyl)-.omega.-hydroxi
De medföljande nålarna med skårade spetsar ska användas för administrering av Noxafil med enteral matningssond. Storleken på den enterala matningssonden ska anpassas efter patienten. Använd en lämplig storlek på den enterala matningssonden baserat på sondmaterial enligt tabellen.
Sonden ska sköljas med minst 10 ml vatten för att säkerställa dosen Noxafil och för att rengöra sonden.
Efter administrering av den erforderliga volymen kan den återstående suspensionen i blandkoppen inte användas på nytt utan måste kasseras.
Dosen ska ges oralt inom 30 minuter efter blandning.
Ej använt läkemedel, spädningsvätska och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Patienter som erhåller kemoterapi för induktion av remission vid akut myeloisk leukemi (AML) eller myelodysplastiska syndrom (MDS) som förväntas ge utdragen neutropeni och som riskerar att utveckla invasiva svampinfektioner.
Mottagare av hematopoetiskt stamcellstransplantat (HSCT) som genomgår högdos immunosuppressiv behandling för graft versus host disease och som har hög risk för att utveckla invasiva svampinfektioner.
För användning vid orofaryngeal candidiasis hänvisas till produktresumén för Noxafil oral suspension.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Samtidig behandling med ergotalkaloider (se avsnitt Interaktioner).
Samtidig behandling med CYP3A4-substraten terfenadin, astemizol, cisaprid, pimozid, halofantrin eller kinidin eftersom detta kan resultera i ökade plasmakoncentrationer av dessa läkemedel, vilket kan leda till QTc-förlängning och sällsynta fall av torsade de pointes (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).
Samtidig behandling med HMG-CoA reduktashämmarna simvastatin, lovastatin och atorvastatin (se avsnitt Interaktioner).
Samtidig behandling under insättnings- och dostitreringsfasen av venetoklax hos patienter med kronisk lymfatisk leukemi (KLL) (se avsnitt Varningar och försiktighet och Interaktioner).
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension är inte utbytbart mot Noxafil oral suspension
Enteropulver och vätska till oral suspension inte utbytbar mot den orala suspensionen på grund av skillnader mellan de två läkemedelsformerna gällande dosering. Därför ska den specifika dosrekommendationen för respektive läkemedelsform följas.
Behandlingen ska initieras av en läkare med erfarenhet av att behandla svampinfektioner eller vid behandlande avdelning för de högriskpatienter för vilka posakonazol är indicerat som profylax.
Dosering
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension är endast indicerat för pediatrisk population (< 18 år). En annan läkemedelsform (Noxafil oral suspension) är tillgänglig för vuxna ≥ 18 år.
Dosering till barn från 2 år till < 18 år visas i tabell 1.
Den maximala dosvolymen som kan administreras med en 10 ml doseringsspruta är 8 ml vid användande av en dospåse Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension, motsvarande en maximal dos på 240 mg (dvs. den rekommenderade dosen för patienter som väger 40 kg). För barn som väger > 40 kg rekommenderas att använda posakonazoltabletter om patienten kan svälja hela tabletter. Se produktresumén för tabletterna för ytterligare doseringsinformation.
Tabell 1. Rekommenderad dos för barn (från 2 år till < 18 år) med en kroppsvikt på 10 till 40 kg
På dag 1: den rekommenderade dosen administreras två gånger.
Efter dag 1: den rekommenderade dosen administreras en gång dagligen.
Behandlingsduration
För patienter med invasiv aspergillos är den rekommenderade behandlingslängden 6‑12 veckor. För patienter med refraktära invasiva svampinfektioner (IFI) eller patienter med IFI som är inte tål första linjens behandling, bör behandlingstiden grundas på svårighetsgraden av den underliggande sjukdomen, återhämtning från immunsuppression och kliniskt svar.
För patienter med akut myeloisk leukemi eller myelodysplastiska syndrom ska profylax med Noxafil påbörjas flera dagar innan neutropeni förväntas och fortsätta i 7 dagar efter att antalet neutrofiler överstiger 500 celler per mm3. Behandlingstidens längd grundas på återhämtning från neutropeni eller immunsuppression.
Missad dos
Om en patient missar en dos ska patienten instrueras att ta dosen så snart som möjligt, såvida det inte nästan är dags att ta nästa dos. Dubbel dos av posakonazol ska inte tas för att kompensera för en missad dos.
Särskilda patientgrupper
Nedsatt njurfunktion
Effekt av nedsatt njurfunktion på farmakokinetiken av posakonazol förväntas inte och dosjustering rekommenderas inte (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
Begränsade data avseende effekten av nedsatt leverfunktion (inklusive Child-Pugh C-klassificering av kronisk leversjukdom) på farmakokinetiken för posakonazol visar på att exponeringen i plasma ökar jämfört med individer med normal leverfunktion, men tyder inte på att en dosjustering är nödvändig (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik). Försiktighet rekommenderas på grund av risk för högre exponering i plasma.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för posakonazol har inte fastställts för barn under 2 år.
Inga kliniska data finns tillgängliga.
Administreringssätt
För oral användning efter rekonstituering.
Dosen ska användas inom 30 minuter efter blandning.
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension ska administreras med de medföljande sprutorna med skårade spetsar.
För information om beredning och administrering av enteropulver och vätska till oral suspension se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering och bruksanvisningen.
Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension kan tas med eller utan föda (se avsnitt Farmakokinetik).
Överkänslighet
Information saknas avseende korssensitivitet mellan posakonazol och andra azolsvampmedel. Försiktighet bör iakttas vid förskrivning av posakonazol till patienter med överkänslighet mot andra azoler.
Lever och gallvägar
Leverreaktioner (t ex milda till måttliga förhöjningar av ALAT, ASAT, alkaliskt fosfatas, totalbilirubin och/eller klinisk hepatit) har rapporterats under behandling med posakonazol. Förhöjda leverfunktionstester var i allmänhet reversibla vid utsättande av behandlingen och i vissa fall normaliserades värdena utan att behandlingen avbröts. Allvarligare leverreaktioner med dödlig utgång har rapporterats i sällsynta fall (se avsnitt Biverkningar).
Monitorering av leverfunktionen
Leverfunktionstester ska utvärderas före start och under posakonazolbehandlingens gång. Patienter som utvecklar onormala leverfunktionstester under behandlingen med posakonazol ska följas rutinmässigt avseende utveckling av mer allvarlig leverskada. Utsättande av posakonazol ska övervägas om kliniska tecken och symtom överensstämmer med utvecklande av leversjukdom.
Posakonazol ska användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion på grund av risken för förhöjda plasmanivåer (se avsnitt Farmakokinetik).
QTc-förlängning
Vissa azoler har förknippats med en förlängning av QTc-intervallet. Posakonazol får inte ges tillsammans med läkemedel som är substrat för CYP3A4 och är kända för att förlänga QTc-intervallet (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner). Posakonazol ska ges med försiktighet till patienter med proarytmiska tillstånd såsom:
Medfödd eller förvärvad QTc-förlängning
Kardiomyopati, speciellt vid samtidig hjärtsvikt
Sinusbradykardi
Existerande symtomatisk arytmi
Samtidig användning av läkemedel som är kända för att förlänga QTc-intervallet (andra än de som nämns i avsnitt Kontraindikationer).
Elektrolytstörningar, speciellt de som involverar kalium-, magnesium- eller kalciumnivåerna, ska följas och korrigeras vid behov före och under posakonazolbehandlingen.
Läkemedelsinteraktioner
Posakonazol hämmar CYP3A4 och bör endast användas vid specifika omständigheter vid behandling med andra läkemedel som metaboliseras via CYP3A4 (se avsnitt Interaktioner).
Midazolam och andra bensodiazepiner
På grund av risken för förlängd sedering och eventuell andningsdepression, bör samtidig administrering av posakonazol med alla bensodiazepiner som metaboliseras via CYP3A4 (t ex midazolam, triazolam, alprazolam) endast övervägas om det är absolut nödvändigt. Dosjustering av bensodiazepiner som metaboliseras av CYP3A4 bör övervägas (se avsnitt Interaktioner).
Vinkristintoxicitet
Samtidig administrering av azolsvampmedel, inklusive posakonazol, med vinkristin har förknippats med neurotoxicitet och andra allvarliga biverkningar, inklusive krampanfall, perifer neuropati, inadekvat sekretion av antidiuretiskt hormon och paralytisk ileus. Patienter som får en vincaalkaloid, inklusive vinkristin, ska endast ges azolsvampmedel, inklusive posakonazol, om det inte finns några alternativa antimykotikabehandlingar (se avsnitt Interaktioner).
Venetoklaxtoxicitet
Samtidig administrering av starka CYP3A4‑hämmare, inklusive posakonazol, med CYP3A4 substratet venetoklax kan öka toxiciteten för venetoklax, inklusive risken för tumörlyssyndrom (TLS) och neutropeni (se avsnitt Kontraindikationer och Interaktioner). För detaljerad information hänvisas till produktresumén för venetoklax.
Rifamycinantibiotika (rifampicin, rifabutin), flukloxacillin, vissa antikonvulsiva medel (fenytoin, karbamazepin, fenobarbital, primidon) och efavirenz
Posakonazolkoncentrationen kan sänkas signifikant vid samtidig behandling, därför ska samtidig behandling med posakonazol undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken (se avsnitt Interaktioner).
Gastrointestinal dysfunktion
Det finns begränsade farmakokinetiska data hos patienter med allvarlig gastrointestinal dysfunktion (såsom allvarlig diarré). Patienter som har allvarlig diarré eller kräkningar ska följas noggrant avseende utveckling av svampinfektioner.
Fotosensitivitetsreaktion
Posakonazol kan orsaka ökad risk för fotosensitivitetsreaktion. Patienter bör under behandlingen rådas att undvika solexponering utan adekvat solskydd såsom skyddande kläder och solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor (SPF).
Hjälpämnen med känd effekt
Metylparahydroxibensoat och propylparahydroxibensoat
Detta läkemedel innehåller metylparahydroxibensoat (E218) och propylparahydroxibensoat.
Kan ge allergisk reaktion (eventuellt fördröjd).
Sorbitol
Detta läkemedel innehåller 47 mg sorbitol (E420) per milliliter.
Innehåll av sorbitol i läkemedel för oralt bruk kan påverka biotillgängligheten av andra läkemedel för oralt bruk som administreras samtidigt.
Patienter med hereditär fruktosintolerans bör inte använda detta läkemedel.
Propylenglykol
Detta läkemedel innehåller 7 mg propylenglykol (E1520) per milliliter.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, dvs. är näst intill “natriumfritt”.
Effekter av andra läkemedel på posakonazol
Posakonazol metaboliseras via UDP-glukuronidering (fas 2 enzymer) och är ett substrat för p‑glykoprotein (P-gp) efflux in vitro. Därför kan hämmare (t ex verapamil, ciklosporin, kinidin, klaritromycin, erytromycin etc.) eller inducerare (t ex rifampicin, rifabutin, vissa antikonvulsiva medel etc.) av dessa metaboliseringsvägar öka respektive minska plasmakoncentrationerna av posakonazol.
Flukloxacillin
Flukloxacillin (en CYP450-inducerare) kan orsaka minskad plasmakoncentration av posakonazol. Samtidig behandling med posakonazol och flukloxacillin bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Rifabutin
Rifabutin (300 mg en gång dagligen) minskade Cmax (maximal plasmakoncentration) och AUC (ytan under plasmakoncentrationskurvan) för posakonazol till 57 % respektive 51 %. Samtidig behandling med posakonazol och rifabutin och liknande inducerare (t ex rifampicin) bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken. Se även nedan angående effekten av posakonazol på plasmanivåerna av rifabutin.
Efavirenz
Efavirenz (400 mg en gång dagligen) minskade Cmax och AUC för posakonazol med 45 % respektive 50 %. Samtidig behandling med posakonazol och efavirenz bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken.
Fosamprenavir
Kombination av fosamprenavir och posakonazol kan orsaka minskad plasmakoncentration av posakonazol. Om samtidig administrering är nödvändig rekommenderas noggrann övervakning avseende eventuell utveckling av svampinfektioner. Upprepad administrering av fosamprenavir (700 mg två gånger dagligen i 10 dagar) minskade Cmax och AUC för posakonazol oral suspension (200 mg en gång dagligen, dag 1, 200 mg två gånger dagligen, dag 2, därefter 400 mg två gånger dagligen i 8 dagar) med 21 % respektive 23 %. Effekten av posakonazol på nivåerna av fosamprenavir är okänd när fosamprenavir ges tillsammans med ritonavir.
Fenytoin
Fenytoin (200 mg en gång dagligen) minskade Cmax och AUC för posakonazol med 41 % respektive 50 %. Samtidig behandling med posakonazol och fenytoin och liknande inducerare (t ex karbamazepin, fenobarbital, primidon) bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken.
H2- receptorantagonister och protonpumpshämmare
Inga kliniskt relevanta effekter observerades när posakonazol tabletter gavs samtidigt med antacidum, H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare. Ingen dosjustering av posakonazol tabletter behövs när posakonazol tabletter används samtidig med antacidum, H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare.
Effekter av posakonazol på andra läkemedel
Posakonazol är en kraftfull hämmare av CYP3A4. Samtidig administrering av posakonazol med CYP3A4-substrat kan resultera i kraftigt ökad exponering för CYP3A4-substrat vilket exemplifieras av effekterna av takrolimus, sirolimus, atazanavir och midazolam här nedan. Försiktighet bör iakttas vid samtidig behandling med posakonazol och CYP3A4-substrat som administreras intravenöst och dosen av CYP3A4-substratet kan behöva minskas. Om posakonazol används samtidigt med CYP3A4-substrat som ges oralt och för vilka ökade plasmakoncentrationer kan förknippas med oacceptabla biverkningar ska plasmakoncentrationerna av CYP3A4-substratet och/eller biverkningarna övervakas noggrant och dosen justeras efter behov. Flera av interaktionsstudierna genomfördes hos friska frivilliga vilka utsätts för en högre exponering för posakonazol jämfört med patienter som ges samma dos. Effekten av posakonazol på CYP3A4-substrat hos patienter kan vara något lägre än den som ses hos friska frivilliga och förväntas variera mellan patienter på grund av den varierande exponeringen för posakonazol hos patienter. Effekten av samtidig administrering med posakonazol på plasmanivåerna av CYP3A4-substrat kan också variera hos samma patient.
Terfenadin, astemizol, cisaprid, pimozid, halofantrin och kinidin (CYP3A4-substrat)
Samtidig behandling med posakonazol och terfenadin, astemizol, cisaprid, pimozid, halofantrin eller kinidin är kontraindicerat. Samtidig behandling kan resultera i ökad plasmakoncentration av dessa läkemedel, vilket kan leda till QTc-förlängning och sällsynta fall av torsade de pointes (se avsnitt Kontraindikationer).
Ergotalkaloider
Posakonazol kan öka plasmakoncentrationen av ergotalkaloider (ergotamin och dihydroergotamin), vilket kan leda till ergotism. Samtidig behandling med posakonazol och ergotalkaloider är kontraindicerat (se avsnitt Kontraindikationer).
HMG-CoA reduktashämmare som metaboliseras via CYP3A4 (t ex simvastatin, lovastatin och atorvastatin)
Posakonazol kan avsevärt öka plasmakoncentrationerna av HMG-CoA reduktashämmare som metaboliseras via CYP3A4. Behandling med dessa HMG-CoA reduktashämmare ska avbrytas under behandling med posakonazol, eftersom ökade nivåer har förknippats med rabdomyolys (se avsnitt Kontraindikationer).
Venetoklax
Samtidig administrering av 300 mg posakonazol, en stark CYP3A‑hämmare, tillsammans med venetoklax 50 mg och 100 mg under 7 dagar till 12 patienter, ökade Cmax för venetoklax 1,6‑faldigt respektive 1,9‑faldigt och AUC ökade 1,9‑faldigt respektive 2,4‑faldigt, jämfört med venetoklax 400 mg administrerat ensamt (se avsnitt Kontraindikationer och Varningar och försiktighet).
Midazolam och andra bensodiazepiner som metaboliseras via CYP3A4
I en studie hos friska frivilliga ökade posakonazol oral suspension (200 mg en gång dagligen i 10 dagar) exponeringen (AUC) för intravenöst midazolam (0,05 mg/kg) med 83 %. I en annan studie hos friska frivilliga ökade upprepad dosering av posakonazol oral suspension (200 mg två gånger dagligen i 7 dagar) Cmax och AUC för intravenöst midazolam (0,4 mg singeldos) med i genomsnitt 1,3 respektive 4,6 gånger (variationsbredd 1,7 till 6,4 gånger). Posakonazol oral suspension 400 mg två gånger dagligen i 7 dagar ökade Cmax och AUC för intravenöst midazolam 1,6 respektive 6,2 gånger (variationsbredd 1,6 till 7,6 gånger). Båda posakonazoldoserna ökade Cmax och AUC för oralt midazolam (2 mg singeldos oralt) med 2,2 respektive 4,5 gånger. Dessutom förlängde posakonazol oral suspension (200 mg eller 400 mg) den genomsnittliga terminala halveringstiden för midazolam från cirka 3-4 timmar till 8-10 timmar vid samtidig administrering.
På grund av risken för förlängd sedation rekommenderas att dosjusteringar övervägs av bensodiazepiner som metaboliseras via CYP3A4 (t ex midazolam, triazolam, alprazolam) när posakonazol ges samtidigt (se avsnitt Varningar och försiktighet). För information hänvisas till produktresuméerna för motsvarande bensodiazepiner som metaboliseras av CYP3A4.
Vincaalkaloider
De flesta vincaalkaloider (t ex vinkristin och vinblastin) är CYP3A4-substrat. Samtidig administrering av azolsvampmedel, inklusive posakonazol, med vinkristin har förknippats med allvarliga biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). Posakonazol kan öka plasmakoncentrationen av vincaalkaloider, vilket kan leda till neurotoxicitet och andra allvarliga biverkningar. Därför ska patienter som får en vincaalkaloid, inklusive vinkristin, endast ges azolsvampmedel, inklusive posakonazol, om det inte finns några alternativa antimykotikabehandlingar.
Rifabutin
Posakonazol ökade Cmax och AUC för rifabutin med 31 % respektive 72 %. Samtidig behandling med posakonazol och rifabutin bör undvikas om inte nyttan för patienten överväger risken (se även ovan angående effekten av rifabutin på plasmanivåerna av posakonazol). Om dessa läkemedel ges samtidigt rekommenderas att blodstatus och biverkningar relaterade till ökade rifabutinnivåer (t ex uveit) monitoreras noggrant.
Sirolimus
Upprepad administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen i 16 dagar) ökade Cmax och AUC för sirolimus (2 mg singeldos) i genomsnitt 6,7 gånger respektive 8,9 gånger (variationsbredd 3,1 till 17,5 gånger) hos friska individer. Effekten av posakonazol på sirolimus hos patienter är okänd, men förväntas variera beroende på den varierande mängd posakonazol patienterna utsätts för. Samtidig administrering av posakonazol med sirolimus rekommenderas inte och ska undvikas när det är möjligt. Om det anses att samtidig administrering är oundviklig rekommenderas det att dosen sirolimus sänks kraftigt när posakonazolbehandlingen påbörjas och att dalkoncentrationerna av sirolimus i helblod mäts frekvent. Sirolimuskoncentrationerna ska mätas vid insättande, vid samtidig administrering och vid avbrytande av posakonazolbehandling, och sirolimusdosen justeras i enlighet med detta. Det bör uppmärksammas att förhållandet mellan dalkoncentrationen och AUC för sirolimus förändras vid samtidig administrering med posakonazol. Som ett resultat av detta kan dalkoncentrationer av sirolimus som ligger inom det vanliga terapeutiska intervallet resultera i subterapeutiska nivåer. Därför ska dalkoncentrationer som ligger i den övre delen av det vanliga terapeutiska intervallet eftersträvas och kliniska tecken och symtom, laboratorieparametrar och vävnadsbiopsier noga följas.
Ciklosporin
För hjärttransplanterade patienter på stabila doser av ciklosporin, ökade posakonazol oral suspension 200 mg en gång dagligen ciklosporinkoncentrationen så att dosjusteringar krävdes. Fall av förhöjda ciklosporinkoncentrationer som resulterade i allvarliga biverkningar inklusive nefrotoxicitet och ett dödsfall i leukoencefalopati rapporterades i kliniska effektstudier. När behandling med posakonazol påbörjas hos patienter som redan får ciklosporin ska dosen ciklosporin minskas (t ex till omkring tre fjärdedelar av den nuvarande dosen). Därefter ska blodnivåerna av ciklosporin monitoreras noggrant under den samtidiga behandlingen och när behandlingen med posakonazol avslutas och ciklosporindosen ska justeras om så krävs.
Takrolimus
Posakonazol ökade Cmax och AUC för takrolimus (0,05 mg/kg kroppsvikt singeldos) med 121 % respektive 358 %. Kliniskt signifikanta interaktioner som resulterade i sjukhusinläggning och/eller utsättande av posakonazol rapporterades i kliniska effektstudier. När posakonazolbehandling påbörjas hos patienter som redan får takrolimus, ska takrolimusdosen reduceras (t ex till ungefär en tredjedel av den nuvarande dosen). Därefter ska blodnivåerna av takrolimus monitoreras noggrant under samtidig behandling samt vid utsättande av behandling med posakonazol och takrolimusdosen ska justeras om så krävs.
Hiv-proteashämmare
Eftersom hiv-proteashämmare är CYP3A4-substrat förväntas det att posakonazol ska ge ökade plasmanivåer av dessa antiretrovirala medel. Efter samtidig administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen) med atazanavir (300 mg en gång dagligen) i 7 dagar hos friska personer ökade Cmax och AUC för atazanavir i genomsnitt 2,6 gånger respektive 3,7 gånger (variationsbredd 1,2 till 26 gånger). Efter samtidig administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen) med atazanavir och ritonavir (300/100 mg en gång dagligen) i 7 dagar hos friska personer ökade Cmax och AUC för atazanavir i genomsnitt 1,5 gånger respektive 2,5 gånger (variationsbredd 0,9 till 4,1 gånger). Tillägg av posakonazol till behandling med atazanavir eller atazanavir plus ritonavir var förenat med ökade bilirubinnivåer i plasma. Frekvent monitorering av biverkningar och toxicitet som är relaterade till antiretrovirala medel som är CYP3A4-substrat rekommenderas vid samtidig administrering med posakonazol.
Kalciumkanalblockerare som metaboliseras via CYP3A4 (t ex diltiazem, verapamil, nifedipin, nisoldipin)
Tät monitorering av biverkningar och toxicitet relaterade till kalciumkanalblockerare rekommenderas vid samtidig administrering av posakonazol. Dosjustering av kalciumkanalblockerarna kan krävas.
Digoxin
Administrering av andra azoler har förknippats med ökningar av digoxinnivåerna. Därför kan posakonazol öka plasmakoncentrationen av digoxin och digoxinnivåerna måste monitoreras när behandling med posakonazol inleds eller avslutas.
Sulfonylurea
Glukoskoncentrationerna minskade hos vissa friska frivilliga när glipizid gavs samtidigt med posakonazol. Monitorering av glukoskoncentrationerna rekommenderas för diabetespatienter.
All‑trans retinoinsyra (ATRA) eller tretinoin
Eftersom ATRA metaboliseras av leverenzymerna CYP450, särskilt CYP3A4, kan samtidig administrering med posakonazol, som är en stark hämmare av CYP3A4, leda till ökad exponering för tretinoin resulterande i en ökad toxicitet (särskilt hyperkalcemi). Serumkalciumnivåerna bör övervakas och vid behov bör lämpliga dosjusteringar av tretinoin övervägas under behandlingen med posakonazol och under de följande dagarna efter behandlingen.
Pediatrisk population
Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.
Graviditet
Det finns otillräckligt med information från behandling av gravida kvinnor med posakonazol. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd.
Kvinnor i fertil ålder ska använda effektiv preventivmetod under behandling. Posakonazol får inte användas under graviditet om inte nyttan för modern klart överväger riskerna för fostret.
Posakonazol utsöndras i mjölken hos digivande råttor (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Utsöndringen av posakonazol i human bröstmjölk har inte undersökts. Amning måste upphöra när behandlingen med posakonazol påbörjas.
Posakonazol hade ingen effekt på fertiliteten hos hanråttor vid doser upp till 180 mg/kg (3,4 gånger 300 mg tabletter baserad på jämviktskoncentrationen hos patienter) eller honråttor vid en dos upp till 45 mg/kg (2,6 gånger 300 mg tabletter baserad på jämnviktskoncentrationen hos patienter). Det finns ingen klinisk erfarenhet för värdering av posakonazols inverkan på fertiliteten hos människa.
Försiktighet bör iakttas, eftersom vissa biverkningar (t ex yrsel, somnolens, etc) har rapporterats vid användning av posakonazol, vilka potentiellt kan påverka förmågan att framföra fordon/använda maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Säkerhetsdata har erhållits från kliniska studier på vuxna som behandlats med oral suspension, intravenös formulering och tablettformulering, samt från pediatriska deltagare som behandlats med intravenös formulering, tablettformulering och pulver till suspension.
De vanligaste rapporterade biverkningarna under behandlingen var förhöjt ALAT (2,6 %), förhöjt ASAT (3,5 %) och hudutslag (2,6 %).
Tabell över biverkningar
Inom organsystemen redovisas biverkningarna under frekvensrubriker uppdelade i följande kategorier: mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Tabell 2. Biverkningar*
* Baserat på biverkningar som observerats med den orala suspensionen, enterotabletter, koncentrat till infusionsvätska, lösning samt enteropulver och vätska till oral suspension.
§ Se avsnitt Varningar och försiktighet
Beskrivning av utvalda biverkningar
Lever och gallvägar
Vid säkerhetsuppföljning efter marknadsföringen av posakonazol oral suspension har allvarlig leverskada med dödlig utgång rapporterats (se avsnitt Varningar och försiktighet).
QTc-förlängning
QTc-förlängning har rapporterats vid användning av posakonazol (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Pediatrisk population
Säkerheten för posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning, posakonazol tabletter och posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension har utvärderats hos 31 pediatriska patienter från 2 till < 18 år med diagnosen möjlig, sannolik eller påvisad invasiv aspergillos. Säkerhetsprofilen för posakonazol hos pediatriska patienter med invasiv aspergillos överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för posakonazol.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det finns ingen erfarenhet av överdosering med posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension.
I kliniska studier upplevde patienter, som fick posakonazol oral suspension i doser upp till 1 600 mg/dag, inga biverkningar som skiljer sig från de som rapporterades hos patienter vid lägre doser. Oavsiktlig överdosering noterades hos en patient som tog posakonazol oral suspension 1 200 mg två gånger dagligen i 3 dagar. Inga biverkningar noterades av prövaren.
Posakonazol kan inte avlägsnas med hjälp av hemodialys. Det finns ingen speciell behandling tillgänglig vid överdosering med posakonazol. Stödjande behandling bör övervägas.
Verkningsmekanism
Posakonazol hämmar enzymet lanosterol 14α-demetylas (CYP51), som katalyserar ett väsentligt steg i ergosterolbiosyntesen.
Mikrobiologi
Posakonazol har visat sig vara aktivt in vitro mot följande mikroorganismer: Aspergillus spp. (Aspergillus fumigatus, A. flavus, A. terreus, A. nidulans, A. niger, A. ustus), Candida spp. (Candida albicans, C. glabrata, C. krusei, C. parapsilosis, C. tropicalis, C. dubliniensis, C. famata, C. inconspicua, C. lipolytica, C. norvegensis, C. pseudotropicalis), Coccidioides immitis, Fonsecaea pedrosoi och spp. av Fusarium, Rhizomucor, Mucor och Rhizopus. Mikrobiologiska data tyder på att posakonazol är aktivt mot Rhizomucor, Mucor och Rhizopus. Kliniska data är emellertid för närvarande för begränsade för att man ska kunna fastställa posakonazols aktivitet mot dessa sjukdomsalstrande agens.
Följande in vitro data är tillgänglig, men dess kliniska effekt är inte känd. I en övervakningsstudie med > 3 000 kliniska mögelsvampsisolat från 2010‑2018, visade 90 % av icke‑Aspergillus svampar följande in vitro minsta hämmande koncentration (MIC): Mucorales spp (n=81) på 2 mg/ml; Scedosporium apiospermum/S. boydii (n=65) på 2 mg/l; Exophiala dermatiditis (n=15) på 0,5 mg/l, och Purpureocillium lilacinum (n=21) på 1 mg/l.
Resistens
Kliniska isolat med nedsatt känslighet för posakonazol har identifierats. Den huvudsakliga resistensmekanismen är utveckling av substitutioner i målproteinet, CYP51.
Utvärdering av elektrokardiogram
Multipla, tidsmatchade EKGn tagna över en 12 timmars period före och under administrering av posakonazol oral suspension (400 mg två gånger dagligen i samband med en fettrik måltid) erhölls från 173 friska manliga och kvinnliga frivilliga i åldern 18 till 85 år. Inga kliniskt relevanta förändringar sågs jämfört med utgångsläget i det genomsnittliga QTc (Fridericia)-intervallet.
Brytpunkter för resistensbestämning
Tolkningskriterierna för MIC (minsta hämmande koncentration) vid resistensbestämning har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för posakonazol och listas här: https://www.ema.europa.eu/documents/other/minimum-inhibitory-concentration-mic-breakpoints_en.xlsx
Klinisk effekt och säkerhet
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt av posakonazol (Noxafil enterotabletter, Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension, Noxafil koncentrat till infusionsvätska, lösning) har fastställts hos barn från 2 år till < 18 år. Användning av posakonazol i dessa åldersgrupper stöds av bevis från adekvata och välkontrollerade studier av posakonazol hos vuxna och farmakokinetiska data samt säkerhets- och effektdata från pediatriska studier samt av populationsfarmakokinetisk modellering (se avsnitt Farmakokinetik).
Farmakokinetiken och säkerheten för posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och enteropulver och vätska till oral suspension har utvärderats hos 115 barn från 2 år till < 18 år i en icke‑randomiserad, multicenter, öppen, sekventiell dos‑eskaleringsstudie (Studie 097). Immunkomprometterade barn med känd eller förväntad neutropeni exponerades för posakonazol med 3,5 mg/kg kroppsvikt, 4,5 mg/kg kroppsvikt eller 6,0 mg/kg kroppsvikt dagligen (två gånger dag 1). Alla 115 försökspersoner fick initialt posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning i minst 7 dagar och 63 personer övergick till enteropulver och vätska till oral suspension. Den genomsnittliga totala behandlingstiden (posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och enteropulver och vätska till oral suspension) för alla behandlade patienter var 20,6 dagar (se avsnitt Farmakokinetik).
Studie PN104 var en öppen studie i vilken 31 pediatriska patienter med möjlig, sannolik eller påvisad invasiv aspergillos (baserat på EORTC/MSG-definitioner) inkluderades, av vilka 9 hade sannolik eller påvisad IA. Deltagarna delades in i två åldersgrupper; medianåldern för åldersgrupp 1 (n=14) var 8,0 år (2 till 11 år) och för åldersgrupp 2 (n=17) var 14,0 år (12 till 17 år).
Alla deltagare fick initialt den intravenösa formuleringen 6 mg/kg två gånger dagligen den första dagen och sedan en gång dagligen. Efter 7 dagars kontinuerlig behandling en gång dagligen kunde deltagarna byta till tabletten (om kroppsvikten > 40 kg, 300 mg en gång dagligen) eller till pulvret till oral suspension (dosering enligt viktgrupp för patienter som väger ≤ 40 kg) under en behandlingslängd på upp till 12 veckor. Tolv patienter övergick till posakonazol tabletter och 10 patienter övergick till posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension. Medianvärdet för total behandlingslängd (intervall) var 49 dagar (2 till 88 dagar).
Sekundära effektmått var globalt kliniskt svar (partiell eller komplett respons) till och med vecka 6 och vecka 12 (Full Analysis Set, n=31) och återfall av invasiv aspergillos till och med 28 dagar efter behandling i den population som svarade på behandlingen (Responder Population, n=25). Andelen patienter som uppnådde ett gynnsamt globalt kliniskt svar till och med vecka 6 och vecka 12 var 67,7 %, KI 95 % [48,6; 83,3] respektive 77,4 % KI 95 % [58,9; 90,4]. Det förekom inga återfall i den population som svarade på behandlingen till och med 28 dagar efter behandling.
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Noxafil 300 mg enteropulver och vätska till oral suspension för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för behandling och prevention av invasiva svampinfektioner. Se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning.
Absorption
Den absoluta biotillgängligheten för enteropulver och vätska till oral suspension är ungefär 83 %. Administrering av posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension efter intag av en fettrik måltid hos vuxna hade ingen signifikant effekt på AUC och resulterade i en måttlig (23 %‑41 %) minskning av Cmax. Baserat på en populationsfarmakokinetisk modell identifierades ingen signifikant effekt av en måltid på biotillgängligheten för posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension hos barn från 2 till < 18 år. Därför kan enteropulver och vätska till oral suspension administreras utan hänsyn till födointag.
Samtidig administrering av posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension med läkemedel som påverkar gastriskt pH‑värde eller gastrisk motilitet kan inte förväntas visa några signifikanta effekter på farmakokinetisk exponering av posakonazol baserat på likhet med enterotabletterna.
En upplösningsstudie in vitro utfördes för att utvärdera effekten av alkohol (5, 10, 20 och 40 %) på upplösningen av Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension. Posakonazol sågs frisättas snabbare från Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension i närvaro av alkolhol in vitro, vilket kan störa dess egenskaper av fördröjd frisättning.
Distribution
Posakonazol har en central distributionsvolym om 112 l (5,2 % RSE), baserat på en populationsfamakokinetisk modell hos barn som får intravenös behandling eller behandling med enteropulver och vätska till oral suspension. Posakonazol är proteinbundet i hög grad (> 98 %), främst till serumalbumin.
Metabolism
Posakonazol har inga cirkulerande huvudmetaboliter och dess koncentration påverkas sannolikt inte av hämmare av CYP450 enzymer. Av de cirkulerande metaboliterna är majoriteten glukuronidkonjugat av posakonazol med bara mindre mängder observerade oxidativa (CYP450-medierade) metaboliter. De i urin och feces utsöndrade metaboliterna svarar för cirka 17 % av den givna radioaktivt märkta dosen.
Eliminering
Posakonazol utsöndras långsamt med en genomsnittlig clearance på 4,7 l/timme (3,9 % RSE) och motsvarande halveringstid (t½) på 24 timmar baserat på en populationsfarmakokinetisk modell för barn som fick intravenös behandling eller behandling med enteropulver och vätska till oral suspension. Efter administrering av 14C‑posakonazol återfanns radioaktiviteten huvudsakligen i feces (77 % av den radioaktivt märkta dosen) med modersubstans som den huvudsakliga delen (66 % av den radioaktivt märkta dosen). Renalt clearance är en mindre utsöndringsväg, med 14 % av den radioaktivt märkta dosen utsöndrad i urin (< 0,2 % av den radioaktivt märkta dosen är modersubstansen). Steady‑state plasmakoncentration uppnås vid dag 7 vid dosering en gång dagligen (två gånger dagligen på dag 1) hos barn som fått behandling med enteropulver och vätska till oral suspension.
Farmakokinetik hos särskilda patientgrupper
Pediatrisk population
Baserat på en populationsfarmakokinetisk modell som utvärderade farmakokinetiken för posakonazol och förutsäger exponeringen hos barn från studie 097, uppnås exponeringsmålet för steady‑state posakonazolmedelskoncentration (Cavg) vid cirka 1 200 ng/ml och Cavg ≥ 500 ng/ml hos cirka 90 % av patienterna med den rekommenderade dosen posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och enteropulver och vätska till oral suspension. Efter administrering av den vuxna dosen posakonazol enterotabletter (300 mg två gånger dagligen på dag 1 och 300 mg en gång dagligen från och med dag 2), förutsäger simuleringar, med användning av populationsfarmakokinetiska modellen, en Cavg ≥ 500 ng/ml hos 90 % av barnen som väger minst 40 kg
Den populationsfarmakokinetiska analysen av posakonazol hos barn från studie 097 tyder på att ålder, kön, nedsatt njurfunktion och etnicitet inte har någon kliniskt betydelsefull effekt på posakonazols farmakokinetik.
Ingen dosjustering rekommenderas vid nedsatt njurfunktion (se avsnitt Dosering).
I studie 104 bestämdes de genomsnittliga populationsfarmakokinetiska modellparametrarna efter upprepad administrering av posakonazol tabletter, posakonazol koncentrat till infusionsvätska, lösning och posakonazol enteropulver och vätska till oral suspension hos pediatriska patienter från 2 år till < 18 år som fick posakonazol för behandling av invasiv aspergillos. Parametrarna visas i tabell 3. Patienterna inkluderades i 2 åldersgrupper (2 år till < 12 år; 12 år till < 18 år). Se avsnitt Farmakodynamik.
Tabell 3. Steady-state geometriska medelvärden (% geometrisk CV) för farmakokinetiska parametrar*
Såsom observerats för andra azolsvampmedel sågs effekter relaterade till hämning av steroidhormonsyntesen i toxikologiska studier med upprepad dosering av posakonazol. Binjurehämmande effekter observerades i toxikologiska studier på råtta och hund vid exponeringar som motsvarade eller var högre än de som uppnås vid terapeutiska doser hos människa.
Neuronal fosfolipidos inträffade hos hund som doserats i ≥ 3 månader vid lägre systemiska exponeringar än de som uppnås vid terapeutiska doser hos människa. Detta fynd sågs ej hos apa som doserats i ett år. I tolvmånaders neurotoxikologiska studier på hund och apa observerades inga funktionella effekter på centrala eller perifera nervsystemet vid systemiska exponeringar högre än de som uppnås terapeutiskt.
Pulmonell fosfolipidos som resulterade i dilatation och obstruktion av alveolerna observerades i den 2-åriga studien på råtta. Dessa fynd tyder nödvändigtvis inte på en risk för funktionella förändringar hos människa.
I en icke-klinisk studie med intravenös administrering av posakonazol hos mycket unga hundar (doserade från 2-8 veckors ålder) observerades en ökad omfattning av utvidgad hjärnventrikel hos behandlade djur jämfört med samtida kontrolldjur. Ingen skillnad i förekomsten av utvidgad hjärnventrikel mellan kontroll och behandlade djur observerades efter den efterföljande 5 månaders behandlingsfria perioden. Det fanns inga neurologiska, beteende-eller utvecklingsstörningar i hundar med detta fynd, och liknande fynd i hjärna sågs inte med posakonazol oralt administrerat till unga hundar (4 dagar till 9 månaders ålder) eller intravenös administration av posakonazol till unga hundar (10 till 23 veckor gamla). Den kliniska betydelsen av detta fynd är okänd.
Inga effekter på elektrokardiogram, inklusive QT- och QTc-intervaller, sågs i en farmakologisk säkerhetsstudie med upprepad dosering till apa vid maximal plasmakoncentration 8,5-faldigt högre än de koncentrationer som uppnås vid terapeutiska doser hos människa. Ekokardiografi avslöjade inga tecken på hjärtdekompensation i en farmakologisk säkerhetsstudie med upprepad dosering till råtta vid systemisk exponering 2,1-faldigt högre än den som uppnås terapeutiskt. Ökat systoliskt och arteriellt blodtryck (upp till 29 mm Hg) sågs hos råtta och apa vid systemiska exponeringar 2,1-faldigt respektive 8,5-faldigt högre än de som uppnås vid humana terapeutiska doser.
Reproduktionsstudier och peri- och postnatala utvecklingsstudier utfördes på råtta. Vid exponeringar lägre än de som uppnås vid terapeutiska doser hos människa orsakade posakonazol förändringar och missbildningar i skelettet, dystoki, ökad dräktighetstid, minskad medelkullstorlek och postnatal livsduglighet. Posakonazol var embryotoxiskt hos kanin vid exponeringar högre än de som uppnås vid terapeutiska doser. Såsom observerats med andra azolsvampmedel ansågs dessa effekter på reproduktionen bero på en behandlingsrelaterad effekt på steroidgenesen.
Posakonazol var inte genotoxiskt i in vivo och in vitro studier. Karcinogenicitetsstudier visade inte några speciella risker för människa.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje dospåse innehåller 300 mg posakonazol. Efter rekonstituering har den orala enterosuspensionen en koncentration på cirka 30 mg/ml.
Hjälpämnen med känd effekt
Detta läkemedel innehåller 0,28 mg/ml metylparahydroxibensoat (E218) och 0,04 mg/ml propylparahydroxibensoat.
Detta läkemedel innehåller 47 mg sorbitol (E420) per milliliter.
Detta läkemedel innehåller 7 mg propylenglykol (E1520) per milliliter.
Förteckning över hjälpämnen
Pulver
Hypermellosacetatsuccinat
Spädningsvätska
renat vatten
glycerol (E422)
metylparahydroxibensoat (E218)
propylparahydroxibensoat
natriumdivätefosfatmonohydrat
citronsyra, vattenfri (E330)
xantangummi (E415)
natriumcitrat (E331)
sackarinnatrium (E954)
mikrokristallin cellulosa
karmellosnatrium
karragenankalciumsulfattrinatriumfosfat (E407)
sorbitollösning (E420)
kaliumsorbat (E202)
smakämne, söta bär och citrus innehållande propylenglykol (E1520), vatten, naturliga och artificiella smakämnen
anti-skum Af-emulsion innehåller polyetylenglykol (E1521), oktametylcyklotetrasiloxan, dekametylcyklopentasiloxan och poly(oxi-1,2-etandiyl), .alfa.-(1-oxooktadecyl)-.omega.-hydroxi
Ej relevant.
Hållbarhet
2 år
Efter rekonstituering: 30 minuter
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar krävs för detta läkemedel.
Särskilda anvisningar för destruktion
Fullständig information om beredning och administrering av enteropulvret och vätskan till oral suspension finns i bruksanvisningen som ingår i förpackningen. Föräldrar och/eller vårdgivare bör instrueras att läsa bruksanvisningen innan de förbereder och administrerar Noxafil enteropulver och vätska till oral suspension.
Varje påse för engångsbruk innehåller 300 mg posakonazol, som ska blandas i 9 ml spädningsvätska för att erhålla 10 ml suspension totalt, med en slutlig koncentration på cirka 30 mg/ml.
Observera: ENDAST spädningsvätskan i förpackningen ska användas för att bereda Noxafil.
Observera: För att säkerställa att korrekt dos ges bör ENDAST de medföljande sprutorna med skårade spetsar användas för beredning och administrering. Utformningen av den skårade sprutspetsen förhindrar aggregering av suspensionen under beredning och administrering.
De medföljande nålarna med skårade spetsar ska användas för administrering av Noxafil med enteral matningssond. Storleken på den enterala matningssonden ska anpassas efter patienten. Använd en lämplig storlek på den enterala matningssonden baserat på sondmaterial enligt tabellen.
Sonden ska sköljas med minst 10 ml vatten för att säkerställa dosen Noxafil och för att rengöra sonden.
Efter administrering av den erforderliga volymen kan den återstående suspensionen i blandkoppen inte användas på nytt utan måste kasseras.
Dosen ska ges oralt inom 30 minuter efter blandning.
Ej använt läkemedel, spädningsvätska och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Enteropulver och vätska till oral suspension.
Vitt till gult pulver.
Lösningen är en grumlig, färglös vätska.
