Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från 2care4 Generics ApS omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Lymelysal 300 mg hårda kapslar
Varje kapsel innehåller 408 mg lymecyklin motsvarande 300 mg tetracyklin.
Hjälpämne med känd effekt: tartrazin 0,07 mg/kapsel
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Kapsel, hård
Hård gelatinkapsel med scharlakansröd ovandel, gul underdel, längd 21 mm, innehållande ett gult pulver.
2care4 Generics ApS
Stenhuggervej 12-14
6710 Esbjerg V
Danmark
53632
Första godkännandet: 2016-11-08
Förnyat godkännande: 2021-09-29
2022-11-30
För andra infektioner är normal dosering 1 kapsel (300 mg) två gånger dagligen.
Äldre
Liksom för andra tetracykliner krävs ingen särskild dosjustering.
Nedsatt njurfunktion
Tetracyklin utsöndras långsammare vid nedsatt njurfunktion och normal dosering kan således medföra ackumulering. Vid nedsatt njurfunktion rekommenderas sänkt dos och eventuellt kontroll av serumnivåer. Lymecyklin är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).
Nedsatt leverfunktion
Används med försiktighet; risk för ackumulering med ökad toxicitet (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Lymecyklin är kontraindicerat hos barn under 12 år (se avsnitt 4.3). Barn och ungdomar över 12 år kan ges vuxendosen.
Administreringssätt:
För oral administrering. Kapslarna ska tas med minst ett halvt glas vatten i upprätt ställning. Av tolerabilitetsskäl rekommenderas att kapslarna tas med en lätt måltid.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Patienter med gravt nedsatt njurfunktion.
Barn yngre än 12 år.
Graviditet och amning.
Samtidig behandling med orala retinoider och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag) och användning tillsammans med systemiska retinoider (se avsnitt 4.5 och 4.8).
Barn under 12 år bör endast behandlas med lymecyklin på sträng indikation, på grund av inlagring i det växande skelettet samt risk för emaljhypoplasi.
Bakteriell resistens
Långvarig användning av antibiotika kan leda till uppkomst av resistenta organismer och superinfektioner.
Korsresistens mellan tetracykliner kan utvecklas hos mikroorganismer och, på samma sätt, korssensibilisering hos patienter.
Diarré/Pseudomembranös kolit
Clostridum difficile-associerad diarré och pseudomembranös kolit har rapporterats med lymecyklin. Det är viktigt att beakta dessa diagnoser hos patienter som får diarré efter administrering av lymecyklin. I sådana fall bör man överväga att sätta in understödjande åtgärder tillsammans med administrering av specifik behandling för Clostridum difficile.
Nedsatt njur- och leverfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion finns det risk för levertoxicitet på grund av ackumulering i serum och vävnader.
Tetracykliner ska endast användas med försiktighet till patienter med leverdysfunktion i den händelse att ackumulering sker och leder till ökad toxicitet. Doseringen måste kontrolleras noga på basis av serumnivåerna. Höga doser av tetracykliner kan vara levertoxiska och stor försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av andra levertoxiska läkemedel.
Fotosensitivitet
Tetracykliner kan orsaka fotosensitivitetsreaktioner men mycket sällsynta fall har rapporterats med lymecyklin. Patienterna ska informeras om att denna reaktion kan uppstå och uppmanas att undvika direkt exponering för naturligt eller artificiellt solljus samt att avbryta behandlingen vid första tecken på hudrodnad eller hudbesvär.
Systemisk lupus erythematosus
Lymecyklin kan orsaka exacerbation av systemisk lupus erythematosus.
Myasthenia gravis
Lymecyklin kan orsaka svag neuromuskulär blockad och ska därför användas med försiktighet vid myasthenia gravis.
Emaljhypoplasi
Tetracykliner absorberas i viss grad av växande skelett och tänder och kan orsaka missfärgning och emaljhypoplasi.
Andra varningar
Detta läkemedel innehåller tartrazin: kan ge allergiska reaktioner.
Följande kombination är kontraindicerad
Orala retinoider och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag): Samtidig användning av tetracyclin och orala retinoider (acitretin och isotretinoin) och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag) bör undvikas eftersom detta leder till en ökad risk för intrakraniell hypertoni (se avsnitt 4.3).
Följande kombinationer ska undvikas
Antacida: antacida som innehåller två- och trevalenta katjoner bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption. Natriumbikarbonat har rapporterats hämma absorptionen av tetracykliner på grund av förändrat pH.
Kinalapril: kinalapriltabletter innehåller magnesium som bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption.
Didanosin: didanosin i tablettform innehåller trevalenta katjoner som bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption. Det finns emellertid inga experimentella studier.
Diuretika.
Vissa biverkningar har rapporterats vid användning av tetracyklinbehandling i kombination med litium; en interaktion mellan litium och tetracyklinklassen är en erkänd interaktion.
Specifikt kan en kombination av lymecyklin och litium orsaka en ökning av litiumnivåerna i serum.
Kombinationer för vilka dosjustering rekommenderas
Zink, kalcium, järn, sulkralfat, aktivt kol, kolestyramin, bismuth chelat: Vid samtidig behandling minskar absorptionen av tetracykliner. Läkemedel som ökar magens pH kan hämma absorptionen av tetracykliner. Dessa produkter ska tas med minst 3 timmars mellanrum.
Effekterna av perorala antikoagulantia av kumarintyp kan öka vid samtidig administrering med tetracykliner, med ökad risk för blödning som följd.
Även om det inte har rapporterats för lymecyklinkapslar, har några få fall av graviditet eller genombrottsblödning tillskrivits samtidig användning av tetracyklin eller oxitetracyklin och p-piller.
Pediatrisk population
Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.
Fertilitet
Lymecyklins effekt på människans fertilitet är okänd.
Graviditet
Tetracyklin passerar snabbt placenta.
Tetracykliner absorberas selektivt av växande skelett och tänder och kan orsaka missfärgning på tänder och emaljhypoplasi. Administrering av lymecyklin till gravida kvinnor är därför kontraindicerad (se avsnitt 4.3).
Amning
Tetracykliner utsöndras i mjölk. På grund av risken för emaljhypoppalsi eller dental dyskromi hos spädbarnet, är lymecyklin kontraindicerat hos ammande kvinnor (se avsnitt 4.3).
Inga studier har utförts. Lymecyklin kan emellertid orsaka yrsel och synstörningar (se avsnitt 4.8). Patienterna ska därför uppmanas att försäkra sig om att de inte känner av några sådana biverkningar innan de framför fordon eller använder maskiner.
Biverkningar uppträder hos ca 20 % av alla patienter som behandlas med tetracykliner. Biverkningarna är vanligtvis av gastrointestinal natur, och besvären kan lindras genom att kapslarna tas i samband med måltid.
Följande definitioner av frekvenser används:
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
* Förekomst av kliniska symtom i form av synstörningar eller huvudvärk bör väcka misstanke om kraniell hypertoni. Behandlingen ska avbrytas om ökat intrakraniellt tryck misstänks under behandling med lymecyklin.
Generella biverkningar av tetracyklin:
Följande biverkningar har rapporterats med tetracykliner generellt och kan förekomma med lymecyklin:
Dysfagi, esofagit, esofageal ulceration, pankreatit, missfärgning av tänder, hepatit, leversvikt.
Hemolytisk anemi, eosinifili och andra hematologiska sjukdomar.
Godartad intrakraniell hypertoni har rapporterats med tetracykliner, med möjliga symtom i form av huvudvärk, kräkningar och synstörningar inklusive dimsyn, skotom, diplopi eller permanent synnedsättning.
Systemisk lupus erythematosus.
Dental dyskromi och/eller emaljhypoplasi kan förekomma om läkemedlet ges till barn yngre än åtta (8) år.
Extra-renal hyperazotemi kopplat till en anti-anabolisk effekt som kan intensifieras vid samtidig användning av diuretika har rapporterats vid användning av tetracykliner.
Liksom med alla antibiotika kan överväxt av icke-känsliga organismer orsaka candidos, pseudomembranös kolit (överväxt av Clostridum difficile), glossit, stomatit, vaginit eller stafylokockorskad enterokolit.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Tetracykliner har relativt låg akut toxicitet.
Symptom
Illamående, kräkningar, diarré.
Skador på lever och njurar har observerats hos patienter med nedsatt njurfunktion vid intag av höga doser. Gravida är speciellt känsliga för leverskada
Behandling
Understödjande åtgärder ska sättas in. Om befogat ventrikeltömning, kol, antacida. Dialys kan övervägas vid kraftig överdos och samtidig njursvikt.
Lymelysal är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn från 12 års ålder:
Måttlig till svår acne vulgaris.
Akut exacerbation av kronisk bronkit.
Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia psittaci eller Chlamydia pneumoniae.
Urogenitala infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis.
Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för korrekt användning av antibakteriella medel.
Dosering
Vuxna
Normal dosering för långtidsbehandling av måttlig till svår acne vulgaris är 1 kapsel (300 mg) dagligen. Behandlingen ska pågå i minst 8 till 12 veckor men det är viktigt att begränsa användningen av antibiotika till kortast möjliga period och att avbryta användningen när ytterligare förbättring inte är sannolik. Behandlingen ska inte pågå längre än 6 månader.
För andra infektioner är normal dosering 1 kapsel (300 mg) två gånger dagligen.
Äldre
Liksom för andra tetracykliner krävs ingen särskild dosjustering.
Nedsatt njurfunktion
Tetracyklin utsöndras långsammare vid nedsatt njurfunktion och normal dosering kan således medföra ackumulering. Vid nedsatt njurfunktion rekommenderas sänkt dos och eventuellt kontroll av serumnivåer. Lymecyklin är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).
Nedsatt leverfunktion
Används med försiktighet; risk för ackumulering med ökad toxicitet (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Lymecyklin är kontraindicerat hos barn under 12 år (se avsnitt 4.3). Barn och ungdomar över 12 år kan ges vuxendosen.
Administreringssätt:
För oral administrering. Kapslarna ska tas med minst ett halvt glas vatten i upprätt ställning. Av tolerabilitetsskäl rekommenderas att kapslarna tas med en lätt måltid.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Patienter med gravt nedsatt njurfunktion.
Barn yngre än 12 år.
Graviditet och amning.
Samtidig behandling med orala retinoider och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag) och användning tillsammans med systemiska retinoider (se avsnitt 4.5 och 4.8).
Barn under 12 år bör endast behandlas med lymecyklin på sträng indikation, på grund av inlagring i det växande skelettet samt risk för emaljhypoplasi.
Bakteriell resistens
Långvarig användning av antibiotika kan leda till uppkomst av resistenta organismer och superinfektioner.
Korsresistens mellan tetracykliner kan utvecklas hos mikroorganismer och, på samma sätt, korssensibilisering hos patienter.
Diarré/Pseudomembranös kolit
Clostridum difficile-associerad diarré och pseudomembranös kolit har rapporterats med lymecyklin. Det är viktigt att beakta dessa diagnoser hos patienter som får diarré efter administrering av lymecyklin. I sådana fall bör man överväga att sätta in understödjande åtgärder tillsammans med administrering av specifik behandling för Clostridum difficile.
Nedsatt njur- och leverfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion finns det risk för levertoxicitet på grund av ackumulering i serum och vävnader.
Tetracykliner ska endast användas med försiktighet till patienter med leverdysfunktion i den händelse att ackumulering sker och leder till ökad toxicitet. Doseringen måste kontrolleras noga på basis av serumnivåerna. Höga doser av tetracykliner kan vara levertoxiska och stor försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av andra levertoxiska läkemedel.
Fotosensitivitet
Tetracykliner kan orsaka fotosensitivitetsreaktioner men mycket sällsynta fall har rapporterats med lymecyklin. Patienterna ska informeras om att denna reaktion kan uppstå och uppmanas att undvika direkt exponering för naturligt eller artificiellt solljus samt att avbryta behandlingen vid första tecken på hudrodnad eller hudbesvär.
Systemisk lupus erythematosus
Lymecyklin kan orsaka exacerbation av systemisk lupus erythematosus.
Myasthenia gravis
Lymecyklin kan orsaka svag neuromuskulär blockad och ska därför användas med försiktighet vid myasthenia gravis.
Emaljhypoplasi
Tetracykliner absorberas i viss grad av växande skelett och tänder och kan orsaka missfärgning och emaljhypoplasi.
Andra varningar
Detta läkemedel innehåller tartrazin: kan ge allergiska reaktioner.
Följande kombination är kontraindicerad
Orala retinoider och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag): Samtidig användning av tetracyclin och orala retinoider (acitretin och isotretinoin) och vitamin A (mer än 10 000 IE/dag) bör undvikas eftersom detta leder till en ökad risk för intrakraniell hypertoni (se avsnitt 4.3).
Följande kombinationer ska undvikas
Antacida: antacida som innehåller två- och trevalenta katjoner bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption. Natriumbikarbonat har rapporterats hämma absorptionen av tetracykliner på grund av förändrat pH.
Kinalapril: kinalapriltabletter innehåller magnesium som bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption.
Didanosin: didanosin i tablettform innehåller trevalenta katjoner som bildar kelatkomplex med tetracykliner, vilket leder till minskad absorption. Det finns emellertid inga experimentella studier.
Diuretika.
Vissa biverkningar har rapporterats vid användning av tetracyklinbehandling i kombination med litium; en interaktion mellan litium och tetracyklinklassen är en erkänd interaktion.
Specifikt kan en kombination av lymecyklin och litium orsaka en ökning av litiumnivåerna i serum.
Kombinationer för vilka dosjustering rekommenderas
Zink, kalcium, järn, sulkralfat, aktivt kol, kolestyramin, bismuth chelat: Vid samtidig behandling minskar absorptionen av tetracykliner. Läkemedel som ökar magens pH kan hämma absorptionen av tetracykliner. Dessa produkter ska tas med minst 3 timmars mellanrum.
Effekterna av perorala antikoagulantia av kumarintyp kan öka vid samtidig administrering med tetracykliner, med ökad risk för blödning som följd.
Även om det inte har rapporterats för lymecyklinkapslar, har några få fall av graviditet eller genombrottsblödning tillskrivits samtidig användning av tetracyklin eller oxitetracyklin och p-piller.
Pediatrisk population
Interaktionsstudier har endast utförts på vuxna.
Fertilitet
Lymecyklins effekt på människans fertilitet är okänd.
Graviditet
Tetracyklin passerar snabbt placenta.
Tetracykliner absorberas selektivt av växande skelett och tänder och kan orsaka missfärgning på tänder och emaljhypoplasi. Administrering av lymecyklin till gravida kvinnor är därför kontraindicerad (se avsnitt 4.3).
Amning
Tetracykliner utsöndras i mjölk. På grund av risken för emaljhypoppalsi eller dental dyskromi hos spädbarnet, är lymecyklin kontraindicerat hos ammande kvinnor (se avsnitt 4.3).
Inga studier har utförts. Lymecyklin kan emellertid orsaka yrsel och synstörningar (se avsnitt 4.8). Patienterna ska därför uppmanas att försäkra sig om att de inte känner av några sådana biverkningar innan de framför fordon eller använder maskiner.
Biverkningar uppträder hos ca 20 % av alla patienter som behandlas med tetracykliner. Biverkningarna är vanligtvis av gastrointestinal natur, och besvären kan lindras genom att kapslarna tas i samband med måltid.
Följande definitioner av frekvenser används:
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
* Förekomst av kliniska symtom i form av synstörningar eller huvudvärk bör väcka misstanke om kraniell hypertoni. Behandlingen ska avbrytas om ökat intrakraniellt tryck misstänks under behandling med lymecyklin.
Generella biverkningar av tetracyklin:
Följande biverkningar har rapporterats med tetracykliner generellt och kan förekomma med lymecyklin:
Dysfagi, esofagit, esofageal ulceration, pankreatit, missfärgning av tänder, hepatit, leversvikt.
Hemolytisk anemi, eosinifili och andra hematologiska sjukdomar.
Godartad intrakraniell hypertoni har rapporterats med tetracykliner, med möjliga symtom i form av huvudvärk, kräkningar och synstörningar inklusive dimsyn, skotom, diplopi eller permanent synnedsättning.
Systemisk lupus erythematosus.
Dental dyskromi och/eller emaljhypoplasi kan förekomma om läkemedlet ges till barn yngre än åtta (8) år.
Extra-renal hyperazotemi kopplat till en anti-anabolisk effekt som kan intensifieras vid samtidig användning av diuretika har rapporterats vid användning av tetracykliner.
Liksom med alla antibiotika kan överväxt av icke-känsliga organismer orsaka candidos, pseudomembranös kolit (överväxt av Clostridum difficile), glossit, stomatit, vaginit eller stafylokockorskad enterokolit.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Rapportering av misstänkta biverkningar
Tetracykliner har relativt låg akut toxicitet.
Symptom
Illamående, kräkningar, diarré.
Skador på lever och njurar har observerats hos patienter med nedsatt njurfunktion vid intag av höga doser. Gravida är speciellt känsliga för leverskada
Behandling
Understödjande åtgärder ska sättas in. Om befogat ventrikeltömning, kol, antacida. Dialys kan övervägas vid kraftig överdos och samtidig njursvikt.
Resistensmekanism
Tetracyklinresistens hos Propionibacterium sp. är vanligen associerad med en enpunktsmutation i genen som kodar 16S rRNA. Kliniska isolat som var resistenta mot tetracyklin konstaterades ha cytosin istället för guanin vid en position som matchar Escherichia coli-basen 1058. Det finns ingen evidens för att ribosommutationer kan överföras mellan olika stammar eller arter av Propionibacterium eller mellan Propionibacterium sp. och andra hudbakterier som lever i kommensialism.
Resistens mot tetracykliner är associerad med mobila resistensdeterminanter hos både Corynebacterium sp. och Staphylococcus sp. Dessa determinanter är potentiellt överförbara mellan olika arter, och även olika släkten, av bakterier.
Korsresistens med antibiotikagruppen makrolider-linkosamider-streptograminer kan inte uteslutas hos någon av de tre bakteriesläktena.
Stammar av Propionibacterium sp. som är resistenta mot de hydrofila tetracyklinerna är korsresistenta mot doxycyklin och kan uppvisa minskad känslighet för minocyklin men behöver inte göra det.
Brytpunkter
Brytpunkter för kliniskt minsta hämmande koncentration (MIC) fastställda av EUCAST för lymecyklin (baserat på känslighet för tetracyklin) är:
Känslighet
Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för valda arter, och lokal information om resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Expertråd bör inhämtas vid behov när den lokala prevalensen av resistens är sådan att nyttan av medlet är tveksam vid åtminstone några infektionstyper.
Känslighet för tetracykliner hos arter som är relevanta för den godkända indikationen:
Även om resistens mot kutana Propionibacterium sp. påvisas är detta inte automatiskt lika med behandlingssvikt eftersom tetracykliners antiinflammatoriska verkan inte påverkas av resistens hos målbakterierna.
Under absorption hydrolyseras lymecyklin snabbt till aktivt tetracyklin och andra, inaktiva, beståndsdelar. Fritt tetracyklin, som absorberas snabbt, ger terapeutiska serumkoncentrationer (>1 mikrogram/ml) i minst 12 timmar. Terapeutiska serumkoncentrationer uppnås inom en timme och maximala serumkoncentrationer (2‑3 mikrogram/ml) uppnås inom 2‑3 timmar. Fördubbling av dosen ökar serumkoncentrationen med 80 %. Absorptionen påverkas inte signifikant av mjölk eller andra livsmedel. Proteinbindningsgraden är 45 % och halveringstiden 10‑12 timmar. Cirka 60 % av den orala dosen utsöndras i urin i aktiv form.
Det finns inga icke-kliniska data av relevans för förskrivaren utöver vad som redan har inkluderats i andra avsnitt i denna produktresumé.
Farmakoterapeutisk grupp: antibakteriella medel för systemiskt bruk,
ATC-kod: J01AA04
Verkningsmekanism
Tetracykliner utövar en bakteriostatisk effekt vid de tillgängliga koncentrationerna i plasma och vävnader och är verksamma mot intracelllulära och extracellullära organismer. Verkningsmekanismen medieras via hämning av ribosomal proteinsyntes. Tetracyklin blockerar bakteriellt aminoacyl-tRNA:s åtkomst till mRNA-ribosomkomplexet genom att binda till ribosomens 30S-subenhet och därigenom hindra tillägg av aminosyror till den växande peptidkedjan i proteinsyntesen. Vid administrering i terapeutiskt uppnåbara koncentrationer är deras toxiska effekter på bakteriecellerna begränsade.
Den exakta verkningsmekanism varigenom tetracykliner reducerar lesioner vid acne vulgaris är inte helt klarlagd men effekten förefaller att delvis bero på läkemedlens antibakteriella aktivitet. Efter oral administrering hämmar läkemedlen växten av känsliga organismer (främst Propionibacterium acnes) på hudytan och sänker koncentrationen av fria fettsyror i talg. Minskningen av fria fettsyror i talg kan vara en indirekt följd av störning av lipasproducerande organismer som omvandlar triglycerider till fria fettsyror eller en följd av störning i dessa organismers lipasproduktion. Fria fettsyror är komedogena och anses vara en möjlig orsak till inflammatoriska aknelesioner, dvs. papler, pustler, noduli, cystor. Emellertid verkar också andra mekanismer vara involverade eftersom klinisk förbättring av acne vulgaris med oral tetracyklinbehandling inte nödvändigtvis korresponderar med varken minskad bakterieflora på huden eller minskat innehåll av fria fettsyror i talg.
Resistensmekanism
Tetracyklinresistens hos Propionibacterium sp. är vanligen associerad med en enpunktsmutation i genen som kodar 16S rRNA. Kliniska isolat som var resistenta mot tetracyklin konstaterades ha cytosin istället för guanin vid en position som matchar Escherichia coli-basen 1058. Det finns ingen evidens för att ribosommutationer kan överföras mellan olika stammar eller arter av Propionibacterium eller mellan Propionibacterium sp. och andra hudbakterier som lever i kommensialism.
Resistens mot tetracykliner är associerad med mobila resistensdeterminanter hos både Corynebacterium sp. och Staphylococcus sp. Dessa determinanter är potentiellt överförbara mellan olika arter, och även olika släkten, av bakterier.
Korsresistens med antibiotikagruppen makrolider-linkosamider-streptograminer kan inte uteslutas hos någon av de tre bakteriesläktena.
Stammar av Propionibacterium sp. som är resistenta mot de hydrofila tetracyklinerna är korsresistenta mot doxycyklin och kan uppvisa minskad känslighet för minocyklin men behöver inte göra det.
Brytpunkter
Brytpunkter för kliniskt minsta hämmande koncentration (MIC) fastställda av EUCAST för lymecyklin (baserat på känslighet för tetracyklin) är:
Känslighet
Prevalensen av förvärvad resistens kan variera geografiskt och över tid för valda arter, och lokal information om resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Expertråd bör inhämtas vid behov när den lokala prevalensen av resistens är sådan att nyttan av medlet är tveksam vid åtminstone några infektionstyper.
Känslighet för tetracykliner hos arter som är relevanta för den godkända indikationen:
Även om resistens mot kutana Propionibacterium sp. påvisas är detta inte automatiskt lika med behandlingssvikt eftersom tetracykliners antiinflammatoriska verkan inte påverkas av resistens hos målbakterierna.
Under absorption hydrolyseras lymecyklin snabbt till aktivt tetracyklin och andra, inaktiva, beståndsdelar. Fritt tetracyklin, som absorberas snabbt, ger terapeutiska serumkoncentrationer (>1 mikrogram/ml) i minst 12 timmar. Terapeutiska serumkoncentrationer uppnås inom en timme och maximala serumkoncentrationer (2‑3 mikrogram/ml) uppnås inom 2‑3 timmar. Fördubbling av dosen ökar serumkoncentrationen med 80 %. Absorptionen påverkas inte signifikant av mjölk eller andra livsmedel. Proteinbindningsgraden är 45 % och halveringstiden 10‑12 timmar. Cirka 60 % av den orala dosen utsöndras i urin i aktiv form.
Det finns inga icke-kliniska data av relevans för förskrivaren utöver vad som redan har inkluderats i andra avsnitt i denna produktresumé.
Förvaras vid högst 25 °C i originalförpackningen. Fuktkänsligt.
20, 100 och 100 (5x20) kapslar i blister av PA/Al/PVC/aluminium.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Kapselinnehåll
Kiseldioxid, kolloidal, hydrerad (E551)
Magnesiumstearat (E470b)
Kapselskal
Gelatin (E441)
Indigotin (E132)
Erytrosin (E127)
Titandioxid (E171)
Tartrazin (E102)
Ej relevant.
2 år.
Förvaras vid högst 25 °C i originalförpackningen. Fuktkänsligt.
20, 100 och 100 (5x20) kapslar i blister av PA/Al/PVC/aluminium.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.