Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Pfizer AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2023-05-08.
Texten är baserad på produktresumé: 2023-05-08.
Indicerat för användning som akutåtgärd vid normalisering av blodtrycket vid akut hypotension.
Överkänslighet mot Noradrenalintartrat eller mot något hjälpämne.
Dosering
Vuxna
Initial infusionshastighet:
Vid spädning enligt rekommendationen i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering (koncentrationen av den beredda infusionen är 40 mg/liter noradrenalin (80 mg/liter noradrenalintartrat)) så ska den initiala infusionshastigheten vid en kroppsvikt av 70 kg vara mellan 10 ml/timme och 20 ml/timme (0,16 till 0,33 ml/min).
Detta motsvarar 0,4 mg/timme till 0,8 mg/timme noradrenalin (0,8 mg/timme till 1,6 mg/timme noradrenalintartrat). Vissa läkare kan vilja börja på en lägre initial infusionshastighet på 5 ml/timme (0,08 ml/min), motsvarande 0,2 mg/timme noradrenalin (0,4 mg/timme noradrenalintartrat).
Titrering av dosen:
När infusionen av noradrenalin har upprättats bör dosen titreras i steg om 0,05-0,1 µg/kg/min av noradrenalin utifrån den observerade effekten på blodtrycket. Det är en stor individuell variation i vilken dos som behövs för att uppnå och bibehålla önskat blodtryck. Målet bör vara att åstadkomma ett lågt normalt systoliskt blodtryck (100-120 mm Hg) eller att uppnå ett lämpligt medelvärde av arteriellt blodtryck (högre än 65-80 mm Hg- beroende på patientens tillstånd).
Vissa läkare kan föredra att späda till andra koncentrationer. Om andra spädningar än 40 mg/liter används, kontrollera noggrant uträkningarna för infusionshastigheten innan behandlingen påbörjas.
Noradrenalin ska endast hanteras av sjukvårdspersonal som har erfarenhet av att behandla med Noradrenalin.
Äldre patienter kan vara särskilt känsliga för effekterna av Noradrenalin.
Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med kranskärlssjukdom, mesenteriska eller perifer vaskulär trombos eftersom noradrenalin kan öka ischemi och utvidga området för infarkt. Liknande försiktighet bör iakttas hos patienter med hypotension efter hjärtinfarkt, hos patienter med Prinzmetals variant angina och hos patienter med diabetes, hypertoni eller hypertyreoidism.
Noradrenalin ska användas med försiktighet hos patienter som visar på djupgående hypoxi eller hyperkapni.
Noradrenalin ska endast användas i kombination med en lämplig blodvolymsersättare. Vid infusion av noradrenalin, ska blodtrycket och flödet kontrolleras regelbundet för att undvika hypertension.
Extravasal infusion kan orsaka lokal vävnadsnekros. Infusionsstället bör därför kontrolleras ofta och regelbundet. Om extravasal infusion uppstår, ska infusionen avbrytas och området ska utan dröjemål infiltreras med fentolamin.
Förlängd administrering av någon potent vasopressor kan resultera i plasmavolymsbrist, vilket kan kontinuerligt korrigeras med tillskott av vätska och elektrolyter. Om plasmavolymen inte korrigeras, kan hypotension uppträda när infusionen avslutas, eller så kan blodtrycket bibehållas med risk för svår perifer och visceral vasokonstriktion (t. ex. minskad renal perfusion) med minskning av blodflöde och vävnadsperfusion med efterföljande hypoxi och mjölksyraacidos och eventuell ischemisk skada.
Användningen av noradrenalin tillsammans med halogenerade flyktig anestetika, MAO-hämmare, linezolid, tricykliska antidepressiva, adrenerga-serotonerga läkemedel eller andra hjärtsensibiliserande läkemedel rekommenderas ej, då detta kan ge svår, förlängd hypertension vilket kan leda till möjlig arytmi.
Effekterna av noradrenalin kan förstärkas av guanetidin.
Noradrenalin kan påverka placental perfusion och inducera dödlig bradykardi hos fostret. Noradrenalin kan också utöva en kontraktil effekt på livmodern hos en gravid kvinna vilket kan leda till dödlig fosterasfyxi sent i graviditeten. Dessa potentiella risker för fostret bör därför vägas mot eventuella fördelar för kvinnan.
Det finns ingen tillgänglig information om användning av Noradrenalin under amning.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Överdosering kan resultera i allvarlig hypertoni, reflektorisk bradykardi, kraftig ökning av det perifera motståndet samt minskad hjärtminutvolym. Detta kan åtföljas av kraftig och plötslig huvudvärk, lungödem, fotofobi, retrosternal smärta, intensiv svettning och kräkning. I händelse av överdosering ska behandlingen sättas ut och lämplig korrigerande behandling påbörjas.
Det vaskulära effekten för doserna som normalt används kliniskt är resultatet från samtidig stimulering av alfa-och beta-adrenerga receptorer i hjärtat och kärlsystemet. Förutom i hjärtat, är dess verkan främst på alfa-receptorer. Detta resulterar i en kraftigare hjärtmuskelkontraktion (och i avsaknad av vagala hämningar, i intervallet). Perifert motstånd ökar och diastoliskt och systoliskt tryck höjs.
Det ökade blodtrycket kan medföra en reflexsänkning av hjärtfrekvensen. Vasokonstriktion kan leda till minskat blodflöde i njurar, lever, hud och muskler. Lokal vasokonstriktion kan orsaka hemostas och/eller nekros.
Den blodtryckshöjande effekten upphör 1-2 min efter avslutad infusion.
Upp till 16 % av en intravenös dos utsöndras oförändrat i urinen som metylerade och deaminerade metaboliter i fria och konjugerade former.
De flesta biverkningarna kan härledas till sympatomimetiska resultat från ökad stimulering av det sympatiska nervsystemet via de olika adrenerga receptorerna.
Noradrenalin kan påverka placental perfusion och inducera dödlig bradykardi hos fostret. Noradrenalin kan också utöva en kontraktil effekt på livmodern hos en gravid kvinna vilket kan leda till dödlig fosterasfyxi sent i graviditeten.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
1 ml koncentrat till infusionsvätska, lösning innehåller 2 mg noradrenalintartrat motsvarande 1 mg noradrenalin.
1 ampull på 2 ml innehåller 4 mg noradrenalintartrat motsvarande 2 mg noradrenalin.
1 ampull på 4 ml innehåller 8 mg noradrenalintartrat motsvarande 4 mg noradrenalin.
Varje ml innehåller 80 mikrogram noradrenalintartrat motsvarande 40 mikrogram noradrenalin, om utspätt som rekommenderat.
Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid
Natriumhydroxid (för pH justering)
Saltsyra (för pH justering)
Vatten för injektioner
Noradrenalin får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering .
Infusionslösningar som innehåller noradrenalintartrat har rapporterats vara inkompatibla med följande ämnen: alkalier och oxidationsmedel, barbiturater, klorfeniramin, klortiazid, nitrofurantoin, novobiocin, fenytoin, natriumbikarbonat, natriumjodid, streptomycin.
För kompatibilitet med infusionspåsar se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering .
Hållbarhet
18 månader
Efter spädning:
Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats för 24 timmar i 25 ºC när spätt till 4 mg/liter och 40 mg/liter noradrenalin i 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid lösning eller 5 % glukos lösning. Ur mikrobiologisk synpunkt bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsvillkor före administrering användarens ansvar och ska normalt inte vara mer än 24 timmar vid 2 ºC-8 ºC.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 ºC.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt Hållbarhet.
Särskilda anvisningar för hantering
Spädningsinstruktioner: Spädes före användning med 5 % glukoslösning eller 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid med 5 % glukoslösning.
Patienter med njur- eller leverfunktionsnedsättning:
Det finns ingen erfarenhet av behandling av patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion.
Äldre:
Behandling som för vuxna men se avsnitt Varningar och försiktighet.
Pediatrisk population:
Ej rekommenderat.
Behandlingslängd och övervakning:
Noradrenalinbehandlingen ska fortsätta så länge patienten behöver en vasoaktiv läkemedelsbehandling. Patienten bör övervakas noggrant och blodtrycket bör mätas under hela behandlingen.
Utsättande av behandling:
Noradrenalininfusionen bör successivt trappas ned då abrupt utsättande kan leda till akut hypotension.
Administreringsväg:
För intravenös användning.
Administreringssätt:
Ges som en utspädd lösning via en central venkateter.
Infusionshastigheten ska vara kontrollerad via sprutpump, infusionspump eller en droppräknare.
Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering .
Hjälpämne med känd effekt
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ampull. Patienter som äter natriumfattig kost ska informeras om att detta läkemedel är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel kan spädas med lösningar som innehåller natrium (se avsnitt Dosering och Hållbarhet, förvaring och hantering) och det ska beaktas i förhållande till den totala natriumhalten från alla källor som ges till patienten.
Tillsätt antingen 2 ml koncentrat till 48 ml 5 % glukoslösning (eller 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid med 5 % glukoslösning) för administrering av sprutpump eller tillsätt 20 ml koncentrat till 480 ml 5 % glukoslösning (eller 9 mg/ml (0,9 %) natriumklorid med 5 % glukoslösning) för administrering av droppräknare. I båda fallen är den slutliga koncentrationen av infusionsvätskan 40 mg/liter noradrenalin (vilket motsvarar 80 mg/liter noradrenalintartrat). Andra spädningar än 40 mg/liter noradrenalin kan också användas (se avsnitt Dosering). Om andra spädningar än 40 mg/liter noradrenalin används, kontrollera beräkningen av infusionshastighet noggrant innan behandlingen påbörjas.
Produkten är kompatibel med PVC-infusionspåsar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.