Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Vissa förpackningar ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Sandoz AS omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Amoxicillin Sandoz 750 mg dispergerbar tablett
Amoxicillin Sandoz 1 g dispergerbar tablett
En dispergerbar tablett innehåller 750 mg amoxicillin (som trihydrat).
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje dispergerbar tablett innehåller 3,9 mg aspartam (E 951), högst 0,45 mg bensylalkohol, högst 0,22 mg bensylbensoat, 0,048 mg sorbitol (E 420) och 36 ng svaveldioxid (E 220).
En dispergerbar tablett innehåller 1 g amoxicillin (som trihydrat).
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje dispergerbar tablett innehåller 5,2 g aspartam (E 951), högst 0,60 mg bensylalkohol, högst 0,29 mg bensylbensoat, 0,064 mg sorbitol (E 420) och 48 ng svaveldioxid (E 220).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Dispergerbar tablett.
750 mg dispergerbara tabletter:
Tabletten är avlång, bikonvex och vit till gulvit, ungefärlig storlek 9 x 20 mm, försedd med brytskåra.
1 g dispergerbara tabletter:
Tabletten är avlång, bikonvex och vit till gulvit, ungefärlig storlek 10 x 22 mm, försedd med brytskåra.
Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta nedsväljning.
Sandoz GmbH
Biochemiestrasse 10
A-6250 Kundl
Österrike
750 mg: 19986
1 g: 19987
Första godkännandet: 2004-05-28
Förnyat godkännande: 2008-12-22
2023-08-31
Borreliainfektion
Amoxicillin Sandoz är också avsett för endokarditprofylax.
Officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel bör beaktas.
Dosering
Vid val av Amoxicillin Sandoz-dos för att behandla en specifik infektion bör följande beaktas:
Förväntade patogener och deras sannolika känslighet för antibakteriella medel (se avsnitt 4.4)
Infektionens svårighetsgrad och lokalisation
Patientens ålder, vikt och njurfunktion, se nedan.
Behandlingslängden ska bestämmas med hänsyn till typen av infektion och patientens svar på behandlingen och ska i allmänhet vara så kort som möjligt. Vissa infektioner kräver behandling under längre tid (se avsnitt 4.4 om långtidsbehandling).
Vuxna och barn ≥ 40 kg
Barn < 40 kg
Barn kan behandlas med amoxicillin kapslar, samt suspension av dispergerbara tabletter eller dospåsar. För barn under sex månaders ålder rekommenderas amoxicillin pediatrisk suspension. Barn som väger 40 kg eller mer bör behandlas med samma dos som vuxna.
Rekommenderad dos:
Äldre
Ingen dosjustering krävs.
Nedsatt njurfunktion
Patienter som står på hemodialys
Amoxicillin kan elimineras från cirkulationen genom hemodialys.
Patienter som står på peritonealdialys
Högst 500 mg amoxicillin per dygn.
Nedsatt leverfunktion
Dosera med försiktighet och kontrollera leverfunktionen med jämna mellanrum (se avsnitt 4.4 och 4.8).
Administreringssätt
Amoxicillin Sandoz ska tas peroralt.
Upptaget av Amoxicillin Sandoz påverkas inte av födointag.
Behandlingen kan inledas parenteralt i enlighet med dosrekommendationerna för det intravenösa preparatet och sedan fortsätta med ett peroralt preparat.
Tabletterna kan intas på två sätt. Tabletterna kan antingen lösas upp i vatten och sedan drickas eller sväljas direkt med vatten. Tabletten kan delas för att underlätta nedsväljning.
Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot något penicillin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Allvarlig omedelbar överkänslighetsreaktion i anamnesen (t.ex. anafylaxi) mot något annat betalaktampreparat (t.ex. en cefalosporin, karbapenem eller monobaktam).
Överkänslighetsreaktioner
Innan behandling med amoxicillin sätts in ska patienten noga utredas avseende tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, cefalosporiner eller andra betalaktampreparat (se avsnitt 4.3 och 4.8).
Allvarliga och i några fall dödliga överkänslighetsreaktioner (inklusive anafylaktoida och allvarliga kutana reaktioner) har rapporterats hos patienter som behandlas med penicillin. Överkänslighetsreaktioner kan även utvecklas till Kounis syndrom, en allvarlig allergisk reaktion som kan leda till hjärtinfarkt (se avsnitt 4.8). Sannolikheten för sådana reaktioner är högre hos individer med tidigare känd överkänslighet mot penicillin och hos atopiska individer. Om en allergisk reaktion inträffar måste amoxicillinbehandlingen avbrytas och lämplig alternativ behandling sättas in.
Läkemedelsutlöst enterokolit har rapporterats främst hos barn som får amoxicillin (se avsnitt 4.8). Läkemedelsutlöst enterokolit är en allergisk reaktion med långdragna kräkningar som främsta symtom (1-4 timmar efter administrering) i frånvaro av allergiska hud- eller luftvägssymtom. Ytterligare symtom kan vara buksmärtor, diarré, hypotoni eller leukocytos med neutrofili. Det har förekommit allvarliga fall inklusive progression till chock.
Resistenta mikroorganismer
Amoxicillin är inte lämpligt för behandling av vissa typer av infektioner om det inte redan är dokumenterat och känt att den aktuella patogenen är känslig för amoxicillin, eller om det är mycket stor sannolikhet för att patogenen är lämplig att behandla med amoxicillin (se avsnitt 5.1). Detta gäller i synnerhet när man överväger behandling av patienter med urinvägsinfektioner och allvarliga infektioner i öron-näsa-hals.
Kramper
Kramper kan uppträda hos patienter med nedsatt njurfunktion, hos patienter som får höga doser och hos patienter med predisponerande faktorer (t.ex. krampanfall, behandlad epilepsi eller meningeala sjukdomar i anamnesen (se avsnitt 4.8).
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion ska dosen justeras efter nedsättningens svårighetsgrad (se avsnitt 4.2).
Hudreaktioner
Ett generaliserat erytem med feber och pustler som uppträder i början av behandlingen kan vara symtom på akut generaliserad exantematös pustulos (AEGP, se avsnitt 4.8). Vid en sådan reaktion måste behandlingen med amoxicillin sättas ut och all vidare administrering är kontraindicerad.
Amoxicillin ska undvikas vid misstanke om infektiös mononukleos, eftersom ett morbilliformt hudutslag har associerats med detta tillstånd efter användning av amoxicillin.
Jarisch-Herxheimers reaktion
Jarisch-Herxheimers reaktion har iakttagits efter behandling av borreliainfektion med amoxicillin (se avsnitt 4.8). Den är ett direkt resultat av amoxicillinets bakteriedödande effekt på den bakterie som orsakar borrelios, spiroketen Borrelia burgdorferi. Patienterna ska informeras om att detta är en vanlig reaktion på antibiotikabehandling av borrelia och att den oftast går tillbaka av sig själv.
Överväxt av resistenta mikroorganismer
Långvarig användning kan ibland leda till överväxt av resistenta organismer. Antibiotikaassocierad kolit har rapporterats med så gott som alla antibakteriella medel och kan variera i svårighetsgrad från lindrig till livshotande (se avsnitt 4.8). Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som får diarré under eller efter administrering av ett antibiotikum. Om antibiotikaassocierad kolit uppkommer ska amoxicillinbehandlingen omedelbart sättas ut, läkare konsulteras och lämplig behandling sättas in. Peristaltikhämmande läkemedel är kontraindicerade i denna situation.
Långtidsbehandling
Regelbundna bedömningar av funktionen hos njurar, lever och hematopoetiska organ rekommenderas vid långtidsbehandling. Förhöjda leverenzymer och förändrad blodstatus har rapporterats (se avsnitt 4.8).
Antikoagulantia
Förlängd protrombintid har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som får amoxicillin. Lämpliga kontroller bör ske när antikoagulantia ordineras samtidigt. Justering av dosen orala antikoagulantia kan bli nödvändigt för att bibehålla önskad antikoagulation (se avsnitt 4.5 och 4.8).
Kristalluri
Kristalluri (inklusive akut njurskada) har i mycket sällsynta fall observerats hos patienter med minskad urinutsöndring, främst vid parenteral behandling. Under administrering av höga doser amoxicillin rekommenderas att adekvat vätskeintag och urinutsöndring upprätthålls för att minska risken för kristalluri. Kontrollera med jämna mellanrum att katetern inte blockeras hos patienter med urinkateter (se avsnitt 4.8 och 4.9).
Interferens med diagnostiska tester
Ökad mängd amoxicillin i serum och urin påverkar sannolikt vissa laboratorietester. Vid kemiska analyser är falskt positiva resultat vanliga på grund av den höga koncentrationen amoxicillin i urinen.
Användning av enzymatiska metoder med glukosoxidas rekommenderas vid test av glukos i urinen under amoxicillinbehandling.
Vid analys av östriolhalten hos gravida kvinnor kan närvaron av amoxicillin leda till felaktiga resultat.
Amoxicillin Sandoz innehåller aspartam, bensylalkohol, bensylbensoat, natrium, sorbitol och svaveldioxid
750 mg dispergerbar tablett:
Detta läkemedel innehåller 3,9 mg aspartam per dispergerbar tablett. Aspartam är en fenylalaninkälla. Detta läkemedel ska användas med försiktighet till patienter med fenylketonuri. Det saknas prekliniska och kliniska data för användning av aspartam till spädbarn som är yngre än 12 veckor.
Detta läkemedel innehåller högst 0,45 mg bensylalkohol per dispergerbar tablett. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särskilt till patienter med nedsatt leverfunktion eller nedsatt njurfunktion p.g.a. risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).
Bensylalkohol har ett samband med risken för allvarliga biverkningar så som andningssvårigheter hos små barn.
Detta läkemedel innehåller högst 0,22 mg bensylbensoat per dispergerbar tablett. Bensylbensoat kan öka risken för gulsot hos nyfödda.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dispergerbar tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel innehåller 0,048 mg sorbitol per dispergerbar tablett.
Detta läkemedel innehåller 36 ng svaveldioxid. Kan i sällsynta fall ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och kramp i luftrören.
1 g dispergerbar tablett:
Detta läkemedel innehåller 5,2 mg aspartam per dispergerbar tablett. Aspartam är en fenylalaninkälla. Detta läkemedel ska användas med försiktighet till patienter med fenylketonuri. Det saknas prekliniska och kliniska data för användning av aspartam
till spädbarn som är yngre än 12 veckor.
Detta läkemedel innehåller högst 0,60 mg bensylalkohol per dispergerbar tablett. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särskilt till patienter med nedsatt leverfunktion eller nedsatt njurfunktion p.g.a. risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).
Bensylalkohol har ett samband med risken för allvarliga biverkningar så som andningssvårigheter hos små barn.
Detta läkemedel innehåller högst 0,29 mg bensylbensoat per dispergerbar tablett.
Bensylbensoat kan öka risken för gulsot hos nyfödda.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dispergerbar tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel innehåller 0,064 mg sorbitol per dispergerbar tablett.
Detta läkemedel innehåller 48 ng svaveldioxid. Kan i sällsynta fall ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och kramp i luftrören.
Probenecid
Samtidig användning av probenecid rekommenderas ej. Probenecid minskar utsöndringen av amoxicillin i njurtubuli. Samtidig användning av probenecid kan leda till högre serumkoncentrationer av amoxicillin under längre tid.
Allopurinol
Samtidig administrering av allopurinol under behandling med amoxicillin kan öka sannolikheten för allergiska hudreaktioner.
Tetracykliner
Tetracykliner och andra bakteriostatiska läkemedel kan interferera med amoxicillinets baktericida effekt.
Orala antikoagulantia
Orala antikoagulantia och penicilliner har använts i stor utsträckning i klinisk praxis utan rapporter om interaktioner. Fall av förhöjd internationell normaliserad kvot (INR) har dock rapporterats i litteraturen hos patienter som underhållsbehandlas med acenokumarol eller warfarin och ordineras en kur amoxicillin. Om samtidig administrering är nödvändig ska protrombintid eller INR kontrolleras noggrant vid insättning eller utsättning av amoxicillin. Justering av dosen orala antikoagulantia kan också krävas (se avsnitt 4.4 och 4.8).
Metotrexat
Penicilliner kan minska utsöndringen av metotrexat och därmed öka risken för toxicitet.
Graviditet
Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter. Begränsade data från användning av amoxicillin under graviditet hos människa tyder inte på ökad risk för kongenitala missbildningar. Amoxicillin kan användas under graviditet om den möjliga nyttan med behandlingen överväger de eventuella riskerna.
Amning
Amoxicillin utsöndras i bröstmjölk i små mängder, med en möjlig risk för sensibilisering. Diarré och svampinfektioner i slemhinnorna kan uppträda hos spädbarn som ammas och medföra att amningen måste upphöra. Amoxicillin ska endast användas under amning efter genomförd nytta/riskbedömning av ansvarig läkare.
Fertilitet
Det finns inga data om amoxicillins effekter på fertiliteten hos människa. Reproduktionsstudier på djur har inte visat på några effekter på fertiliteten.
Inga studier av effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har utförts. Biverkningar kan emellertid förekomma (till exempel allergiska reaktioner, yrsel eller kramper) som kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner (se avsnitt 4.8).
De biverkningar som oftast rapporteras är diarré, illamående och hudutslag.
Biverkningar av amoxicillin som förekommit i kliniska studier samt under övervakning efter godkännandet för försäljning redovisas nedan enligt MedDRA:s klassificering efter organsystem.
Följande terminologi har använts för klassificering av biverkningar:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Symtom och tecken på överdosering
Gastrointestinala symtom (såsom illamående, kräkningar och diarré) samt rubbad vätske- och elektrolytbalans kan förekomma. Amoxicillinkristaller i urinen, vilket ibland leder till njursvikt, har observerats (se avsnitt 4.4). Kramper kan förekomma hos patienter med nedsatt njurfunktion eller patienter som får höga doser (se avsnitt 4.4 och 4.8).
.
Behandling av intoxikation
Gastrointestinala symtom kan behandlas symtomatiskt med särskild uppmärksamhet på vätske-/elektrolytbalans.
Amoxicillin kan elimineras från cirkulationen genom hemodialys.
Amoxicillin Sandoz är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn (se avsnitt 4.2, 4.4 och 5.1):
Akut bakteriell sinuit
Akut otitis media
Akut streptokocktonsillit och -faryngit
Akuta exacerbationer av kronisk bronkit
Samhällsförvärvad pneumoni
Akut cystit
Asymtomatisk bakteriuri under graviditet
Akut pyelonefrit
Tyfoid- och paratyfoidfeber
Dental abscess med spridande cellulit
Infektion i ledprotes
Eradikering av Helicobacter pylori
Borreliainfektion
Amoxicillin Sandoz är också avsett för endokarditprofylax.
Officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel bör beaktas.
Dosering
Vid val av Amoxicillin Sandoz-dos för att behandla en specifik infektion bör följande beaktas:
Förväntade patogener och deras sannolika känslighet för antibakteriella medel (se avsnitt 4.4)
Infektionens svårighetsgrad och lokalisation
Patientens ålder, vikt och njurfunktion, se nedan.
Behandlingslängden ska bestämmas med hänsyn till typen av infektion och patientens svar på behandlingen och ska i allmänhet vara så kort som möjligt. Vissa infektioner kräver behandling under längre tid (se avsnitt 4.4 om långtidsbehandling).
Vuxna och barn ≥ 40 kg
Barn < 40 kg
Barn kan behandlas med amoxicillin kapslar, samt suspension av dispergerbara tabletter eller dospåsar. För barn under sex månaders ålder rekommenderas amoxicillin pediatrisk suspension. Barn som väger 40 kg eller mer bör behandlas med samma dos som vuxna.
Rekommenderad dos:
Äldre
Ingen dosjustering krävs.
Nedsatt njurfunktion
Patienter som står på hemodialys
Amoxicillin kan elimineras från cirkulationen genom hemodialys.
Patienter som står på peritonealdialys
Högst 500 mg amoxicillin per dygn.
Nedsatt leverfunktion
Dosera med försiktighet och kontrollera leverfunktionen med jämna mellanrum (se avsnitt 4.4 och 4.8).
Administreringssätt
Amoxicillin Sandoz ska tas peroralt.
Upptaget av Amoxicillin Sandoz påverkas inte av födointag.
Behandlingen kan inledas parenteralt i enlighet med dosrekommendationerna för det intravenösa preparatet och sedan fortsätta med ett peroralt preparat.
Tabletterna kan intas på två sätt. Tabletterna kan antingen lösas upp i vatten och sedan drickas eller sväljas direkt med vatten. Tabletten kan delas för att underlätta nedsväljning.
Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot något penicillin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Allvarlig omedelbar överkänslighetsreaktion i anamnesen (t.ex. anafylaxi) mot något annat betalaktampreparat (t.ex. en cefalosporin, karbapenem eller monobaktam).
Överkänslighetsreaktioner
Innan behandling med amoxicillin sätts in ska patienten noga utredas avseende tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, cefalosporiner eller andra betalaktampreparat (se avsnitt 4.3 och 4.8).
Allvarliga och i några fall dödliga överkänslighetsreaktioner (inklusive anafylaktoida och allvarliga kutana reaktioner) har rapporterats hos patienter som behandlas med penicillin. Överkänslighetsreaktioner kan även utvecklas till Kounis syndrom, en allvarlig allergisk reaktion som kan leda till hjärtinfarkt (se avsnitt 4.8). Sannolikheten för sådana reaktioner är högre hos individer med tidigare känd överkänslighet mot penicillin och hos atopiska individer. Om en allergisk reaktion inträffar måste amoxicillinbehandlingen avbrytas och lämplig alternativ behandling sättas in.
Läkemedelsutlöst enterokolit har rapporterats främst hos barn som får amoxicillin (se avsnitt 4.8). Läkemedelsutlöst enterokolit är en allergisk reaktion med långdragna kräkningar som främsta symtom (1-4 timmar efter administrering) i frånvaro av allergiska hud- eller luftvägssymtom. Ytterligare symtom kan vara buksmärtor, diarré, hypotoni eller leukocytos med neutrofili. Det har förekommit allvarliga fall inklusive progression till chock.
Resistenta mikroorganismer
Amoxicillin är inte lämpligt för behandling av vissa typer av infektioner om det inte redan är dokumenterat och känt att den aktuella patogenen är känslig för amoxicillin, eller om det är mycket stor sannolikhet för att patogenen är lämplig att behandla med amoxicillin (se avsnitt 5.1). Detta gäller i synnerhet när man överväger behandling av patienter med urinvägsinfektioner och allvarliga infektioner i öron-näsa-hals.
Kramper
Kramper kan uppträda hos patienter med nedsatt njurfunktion, hos patienter som får höga doser och hos patienter med predisponerande faktorer (t.ex. krampanfall, behandlad epilepsi eller meningeala sjukdomar i anamnesen (se avsnitt 4.8).
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion ska dosen justeras efter nedsättningens svårighetsgrad (se avsnitt 4.2).
Hudreaktioner
Ett generaliserat erytem med feber och pustler som uppträder i början av behandlingen kan vara symtom på akut generaliserad exantematös pustulos (AEGP, se avsnitt 4.8). Vid en sådan reaktion måste behandlingen med amoxicillin sättas ut och all vidare administrering är kontraindicerad.
Amoxicillin ska undvikas vid misstanke om infektiös mononukleos, eftersom ett morbilliformt hudutslag har associerats med detta tillstånd efter användning av amoxicillin.
Jarisch-Herxheimers reaktion
Jarisch-Herxheimers reaktion har iakttagits efter behandling av borreliainfektion med amoxicillin (se avsnitt 4.8). Den är ett direkt resultat av amoxicillinets bakteriedödande effekt på den bakterie som orsakar borrelios, spiroketen Borrelia burgdorferi. Patienterna ska informeras om att detta är en vanlig reaktion på antibiotikabehandling av borrelia och att den oftast går tillbaka av sig själv.
Överväxt av resistenta mikroorganismer
Långvarig användning kan ibland leda till överväxt av resistenta organismer. Antibiotikaassocierad kolit har rapporterats med så gott som alla antibakteriella medel och kan variera i svårighetsgrad från lindrig till livshotande (se avsnitt 4.8). Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som får diarré under eller efter administrering av ett antibiotikum. Om antibiotikaassocierad kolit uppkommer ska amoxicillinbehandlingen omedelbart sättas ut, läkare konsulteras och lämplig behandling sättas in. Peristaltikhämmande läkemedel är kontraindicerade i denna situation.
Långtidsbehandling
Regelbundna bedömningar av funktionen hos njurar, lever och hematopoetiska organ rekommenderas vid långtidsbehandling. Förhöjda leverenzymer och förändrad blodstatus har rapporterats (se avsnitt 4.8).
Antikoagulantia
Förlängd protrombintid har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som får amoxicillin. Lämpliga kontroller bör ske när antikoagulantia ordineras samtidigt. Justering av dosen orala antikoagulantia kan bli nödvändigt för att bibehålla önskad antikoagulation (se avsnitt 4.5 och 4.8).
Kristalluri
Kristalluri (inklusive akut njurskada) har i mycket sällsynta fall observerats hos patienter med minskad urinutsöndring, främst vid parenteral behandling. Under administrering av höga doser amoxicillin rekommenderas att adekvat vätskeintag och urinutsöndring upprätthålls för att minska risken för kristalluri. Kontrollera med jämna mellanrum att katetern inte blockeras hos patienter med urinkateter (se avsnitt 4.8 och 4.9).
Interferens med diagnostiska tester
Ökad mängd amoxicillin i serum och urin påverkar sannolikt vissa laboratorietester. Vid kemiska analyser är falskt positiva resultat vanliga på grund av den höga koncentrationen amoxicillin i urinen.
Användning av enzymatiska metoder med glukosoxidas rekommenderas vid test av glukos i urinen under amoxicillinbehandling.
Vid analys av östriolhalten hos gravida kvinnor kan närvaron av amoxicillin leda till felaktiga resultat.
Amoxicillin Sandoz innehåller aspartam, bensylalkohol, bensylbensoat, natrium, sorbitol och svaveldioxid
750 mg dispergerbar tablett:
Detta läkemedel innehåller 3,9 mg aspartam per dispergerbar tablett. Aspartam är en fenylalaninkälla. Detta läkemedel ska användas med försiktighet till patienter med fenylketonuri. Det saknas prekliniska och kliniska data för användning av aspartam till spädbarn som är yngre än 12 veckor.
Detta läkemedel innehåller högst 0,45 mg bensylalkohol per dispergerbar tablett. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särskilt till patienter med nedsatt leverfunktion eller nedsatt njurfunktion p.g.a. risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).
Bensylalkohol har ett samband med risken för allvarliga biverkningar så som andningssvårigheter hos små barn.
Detta läkemedel innehåller högst 0,22 mg bensylbensoat per dispergerbar tablett. Bensylbensoat kan öka risken för gulsot hos nyfödda.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dispergerbar tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel innehåller 0,048 mg sorbitol per dispergerbar tablett.
Detta läkemedel innehåller 36 ng svaveldioxid. Kan i sällsynta fall ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och kramp i luftrören.
1 g dispergerbar tablett:
Detta läkemedel innehåller 5,2 mg aspartam per dispergerbar tablett. Aspartam är en fenylalaninkälla. Detta läkemedel ska användas med försiktighet till patienter med fenylketonuri. Det saknas prekliniska och kliniska data för användning av aspartam
till spädbarn som är yngre än 12 veckor.
Detta läkemedel innehåller högst 0,60 mg bensylalkohol per dispergerbar tablett. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särskilt till patienter med nedsatt leverfunktion eller nedsatt njurfunktion p.g.a. risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).
Bensylalkohol har ett samband med risken för allvarliga biverkningar så som andningssvårigheter hos små barn.
Detta läkemedel innehåller högst 0,29 mg bensylbensoat per dispergerbar tablett.
Bensylbensoat kan öka risken för gulsot hos nyfödda.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dispergerbar tablett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel innehåller 0,064 mg sorbitol per dispergerbar tablett.
Detta läkemedel innehåller 48 ng svaveldioxid. Kan i sällsynta fall ge allvarliga överkänslighetsreaktioner och kramp i luftrören.
Probenecid
Samtidig användning av probenecid rekommenderas ej. Probenecid minskar utsöndringen av amoxicillin i njurtubuli. Samtidig användning av probenecid kan leda till högre serumkoncentrationer av amoxicillin under längre tid.
Allopurinol
Samtidig administrering av allopurinol under behandling med amoxicillin kan öka sannolikheten för allergiska hudreaktioner.
Tetracykliner
Tetracykliner och andra bakteriostatiska läkemedel kan interferera med amoxicillinets baktericida effekt.
Orala antikoagulantia
Orala antikoagulantia och penicilliner har använts i stor utsträckning i klinisk praxis utan rapporter om interaktioner. Fall av förhöjd internationell normaliserad kvot (INR) har dock rapporterats i litteraturen hos patienter som underhållsbehandlas med acenokumarol eller warfarin och ordineras en kur amoxicillin. Om samtidig administrering är nödvändig ska protrombintid eller INR kontrolleras noggrant vid insättning eller utsättning av amoxicillin. Justering av dosen orala antikoagulantia kan också krävas (se avsnitt 4.4 och 4.8).
Metotrexat
Penicilliner kan minska utsöndringen av metotrexat och därmed öka risken för toxicitet.
Graviditet
Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter. Begränsade data från användning av amoxicillin under graviditet hos människa tyder inte på ökad risk för kongenitala missbildningar. Amoxicillin kan användas under graviditet om den möjliga nyttan med behandlingen överväger de eventuella riskerna.
Amning
Amoxicillin utsöndras i bröstmjölk i små mängder, med en möjlig risk för sensibilisering. Diarré och svampinfektioner i slemhinnorna kan uppträda hos spädbarn som ammas och medföra att amningen måste upphöra. Amoxicillin ska endast användas under amning efter genomförd nytta/riskbedömning av ansvarig läkare.
Fertilitet
Det finns inga data om amoxicillins effekter på fertiliteten hos människa. Reproduktionsstudier på djur har inte visat på några effekter på fertiliteten.
Inga studier av effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har utförts. Biverkningar kan emellertid förekomma (till exempel allergiska reaktioner, yrsel eller kramper) som kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner (se avsnitt 4.8).
De biverkningar som oftast rapporteras är diarré, illamående och hudutslag.
Biverkningar av amoxicillin som förekommit i kliniska studier samt under övervakning efter godkännandet för försäljning redovisas nedan enligt MedDRA:s klassificering efter organsystem.
Följande terminologi har använts för klassificering av biverkningar:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtom och tecken på överdosering
Gastrointestinala symtom (såsom illamående, kräkningar och diarré) samt rubbad vätske- och elektrolytbalans kan förekomma. Amoxicillinkristaller i urinen, vilket ibland leder till njursvikt, har observerats (se avsnitt 4.4). Kramper kan förekomma hos patienter med nedsatt njurfunktion eller patienter som får höga doser (se avsnitt 4.4 och 4.8).
.
Behandling av intoxikation
Gastrointestinala symtom kan behandlas symtomatiskt med särskild uppmärksamhet på vätske-/elektrolytbalans.
Amoxicillin kan elimineras från cirkulationen genom hemodialys.
inaktivering genom bakteriella betalaktamaser
förändring av PBP, som minskar det antibakteriella medlets affinitet till målet.
Impermeabla bakterier eller effluxpumpmekanismer kan orsaka eller bidra till bakteriernas resistens, särskilt hos gramnegativa bakterier.
Brytpunkter
MIC-brytpunkter för amoxicillin enligt EUCAST (europeiska kommittén för resistensbestämning, European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing), version 5.0.
Resistensprevalensen kan variera geografiskt och över tid för vissa arter. Information om lokala resistensförhållanden bör inhämtas, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Om läkemedlets effekt på grund av den lokala resistensprevalensen kan ifrågasättas vid vissa typer av infektioner bör vid behov expert rådfrågas.
Absorption
Amoxicillin löses upp fullständigt i vattenlösning vid fysiologiskt pH. Det absorberas väl och snabbt vid peroral administrering. Efter peroral administrering är biotillgängligheten för amoxicillin cirka 70 %. Tid till maximal plasmakoncentration (Tmax) är cirka 1 timme.
Nedan presenteras de farmakokinetiska resultaten från en studie där en amoxicillindos på 250 mg gavs tre gånger dagligen till fastande, friska frivilliga försökspersoner.
I intervallet 250–3 000 mg är biotillgängligheten linjär mot dosen (uppmätt som Cmax och AUC). Absorptionen påverkas inte av samtidigt födointag.
Hemodialys kan användas för eliminering av amoxicillin.
Distribution
Cirka 18 % av totalt amoxicillin i plasma är proteinbundet och skenbar distributionsvolym är cirka 0,3–0,4 l/kg.
Efter intravenös administrering har amoxicillin återfunnits i gallblåsa, bukvävnad, hud, fettvävnad, muskelvävnad, synovial- och peritonealvätska, galla och pus. Amoxicillin distribueras inte i tillräcklig omfattning till cerebrospinalvätska.
Vid djurstudier har man inte funnit evidens för någon betydande vävnadsretention av läkemedelsderiverat material. I likhet med de flesta penicilliner kan amoxicillin påvisas i bröstmjölk (se avsnitt 4.6).
Amoxicillin kan passera placentabarriären (se avsnitt 4.6 ).
Metabolism
Amoxicillin utsöndras delvis i urinen som inaktiv penicillinsyra i kvantiteter motsvarande högst 10–25 % av den initiala dosen.
Eliminering
Amoxicillin elimineras främst via njurarna.
Genomsnittlig halveringstid för amoxicillin är cirka en timme och genomsnittlig total clearance cirka 25 l per timme hos friska personer. Omkring 60–70 % utsöndras i oförändrad form via urinen under de första 6 timmarna efter administrering av en singeldos om 250 mg eller 500 mg amoxicillin. Skilda olika studier har man funnit att 50–85 % av amoxicillin utsöndras via urinen under ett dygn.
Samtidig användning av probenecid fördröjer utsöndringen av amoxicillin (se avsnitt 4.5).
Ålder
Halveringstiden för amoxicillin är likartad för barn från cirka 3 månaders ålder till 2 år och äldre barn och vuxna. När det gäller mycket unga barn (inklusive prematura nyfödda) ska administrering inte ske oftare än två gånger per dygn under den första levnadsveckan på grund av barnens omogna renala elimineringsvägar. Eftersom sannolikheten för försämrad njurfunktion är större hos äldre patienter ska försiktighet iakttas vid valet av dosering. Njurfunktionen kan behöva monitoreras.
Kön
Patientens kön har ingen signifikant inverkan på farmakokinetiken för amoxicillin efter peroral administrering av amoxicillin till friska män och kvinnor.
Nedsatt njurfunktion
Total serumclearance för amoxicillin minskar proportionellt med den försämrade njurfunktionen (se avsnitt 4.2 och 4.4).
Nedsatt leverfunktion
Patienter med nedsatt leverfunktion ska doseras med försiktighet och leverfunktionen kontrolleras regelbundet.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Amoxicillin har inte studerats avseende karcinogenicitet.
Farmakoterapeutisk grupp: Penicilliner med utvidgat spektrum, ATC-kod: J01CA04.
Verkningsmekanism
Amoxicillin är ett semisyntetiskt penicillin (betalaktamantibiotikum) som hämmar ett eller flera enzymer (ofta benämnda penicillinbindande proteiner, PBP) vid biosyntesen av bakteriellt peptidoglykan, som är en väsentlig komponent i bakteriernas cellväggar. Hämning av peptidoglykansyntesen leder till försvagade cellväggar, vilket oftast leder till att cellen bryts ned och dör.
Amoxicillin är känsligt för nedbrytning av betalaktamas som produceras av resistenta bakterier. Amoxicillinets verkningsspektrum omfattar därför inte organismer som producerar dessa enzymer.
Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande
Den tid under vilken koncentrationen överstiger minsta hämmande koncentration (T>MIC) anses vara den viktigaste faktorn för amoxicillinets effekt.
Resistensmekanism
De huvudsakliga mekanismerna för amoxicillinresistens är:
inaktivering genom bakteriella betalaktamaser
förändring av PBP, som minskar det antibakteriella medlets affinitet till målet.
Impermeabla bakterier eller effluxpumpmekanismer kan orsaka eller bidra till bakteriernas resistens, särskilt hos gramnegativa bakterier.
Brytpunkter
MIC-brytpunkter för amoxicillin enligt EUCAST (europeiska kommittén för resistensbestämning, European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing), version 5.0.
Resistensprevalensen kan variera geografiskt och över tid för vissa arter. Information om lokala resistensförhållanden bör inhämtas, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Om läkemedlets effekt på grund av den lokala resistensprevalensen kan ifrågasättas vid vissa typer av infektioner bör vid behov expert rådfrågas.
Absorption
Amoxicillin löses upp fullständigt i vattenlösning vid fysiologiskt pH. Det absorberas väl och snabbt vid peroral administrering. Efter peroral administrering är biotillgängligheten för amoxicillin cirka 70 %. Tid till maximal plasmakoncentration (Tmax) är cirka 1 timme.
Nedan presenteras de farmakokinetiska resultaten från en studie där en amoxicillindos på 250 mg gavs tre gånger dagligen till fastande, friska frivilliga försökspersoner.
I intervallet 250–3 000 mg är biotillgängligheten linjär mot dosen (uppmätt som Cmax och AUC). Absorptionen påverkas inte av samtidigt födointag.
Hemodialys kan användas för eliminering av amoxicillin.
Distribution
Cirka 18 % av totalt amoxicillin i plasma är proteinbundet och skenbar distributionsvolym är cirka 0,3–0,4 l/kg.
Efter intravenös administrering har amoxicillin återfunnits i gallblåsa, bukvävnad, hud, fettvävnad, muskelvävnad, synovial- och peritonealvätska, galla och pus. Amoxicillin distribueras inte i tillräcklig omfattning till cerebrospinalvätska.
Vid djurstudier har man inte funnit evidens för någon betydande vävnadsretention av läkemedelsderiverat material. I likhet med de flesta penicilliner kan amoxicillin påvisas i bröstmjölk (se avsnitt 4.6).
Amoxicillin kan passera placentabarriären (se avsnitt 4.6 ).
Metabolism
Amoxicillin utsöndras delvis i urinen som inaktiv penicillinsyra i kvantiteter motsvarande högst 10–25 % av den initiala dosen.
Eliminering
Amoxicillin elimineras främst via njurarna.
Genomsnittlig halveringstid för amoxicillin är cirka en timme och genomsnittlig total clearance cirka 25 l per timme hos friska personer. Omkring 60–70 % utsöndras i oförändrad form via urinen under de första 6 timmarna efter administrering av en singeldos om 250 mg eller 500 mg amoxicillin. Skilda olika studier har man funnit att 50–85 % av amoxicillin utsöndras via urinen under ett dygn.
Samtidig användning av probenecid fördröjer utsöndringen av amoxicillin (se avsnitt 4.5).
Ålder
Halveringstiden för amoxicillin är likartad för barn från cirka 3 månaders ålder till 2 år och äldre barn och vuxna. När det gäller mycket unga barn (inklusive prematura nyfödda) ska administrering inte ske oftare än två gånger per dygn under den första levnadsveckan på grund av barnens omogna renala elimineringsvägar. Eftersom sannolikheten för försämrad njurfunktion är större hos äldre patienter ska försiktighet iakttas vid valet av dosering. Njurfunktionen kan behöva monitoreras.
Kön
Patientens kön har ingen signifikant inverkan på farmakokinetiken för amoxicillin efter peroral administrering av amoxicillin till friska män och kvinnor.
Nedsatt njurfunktion
Total serumclearance för amoxicillin minskar proportionellt med den försämrade njurfunktionen (se avsnitt 4.2 och 4.4).
Nedsatt leverfunktion
Patienter med nedsatt leverfunktion ska doseras med försiktighet och leverfunktionen kontrolleras regelbundet.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Amoxicillin har inte studerats avseende karcinogenicitet.
Ej relevant.
3 år
Förvaras vid högst 25 ºC.
Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.
De dispergerbara tabletterna är förpackade i PVC/PVDC/Al-blister som finns i en kartong.
750 mg dispergerbara tabletter:
Förpackningsstorlekar: 4, 10, 12, 14, 20, 24, 30, 1 000 dispergerbara tabletter.
1 g dispergerbara tabletter:
Förpackningsstorlekar: 2, 6, 8, 10, 12, 14, 16, 20, 24, 30, 100, 1 000 dispergerbara tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Persika-aprikos - pulveriserad smaktillsats (innehåller bensylbensoat, sorbitol [E 420], svaveldioxid [E 220])
Apelsin - pulveriserad smaktillsats (innehåller bensylalkohol)
Magnesiumstearat (E 470b)
Aspartam (E 951)
Kroskarmellosnatrium
Mannitol (E 421)
Talk (E 553b)
Vattenfri kolloidal kiseldioxid (E 551)
Mikrokristallin cellulosa (E 460)
Maltodextrin
Hydroxipropylärtstärkelse, pregelatiniserad
Titandioxid (E 171)
Ej relevant.
3 år
Förvaras vid högst 25 ºC.
Förvaras i originalförpackningen. Fuktkänsligt.
De dispergerbara tabletterna är förpackade i PVC/PVDC/Al-blister som finns i en kartong.
750 mg dispergerbara tabletter:
Förpackningsstorlekar: 4, 10, 12, 14, 20, 24, 30, 1 000 dispergerbara tabletter.
1 g dispergerbara tabletter:
Förpackningsstorlekar: 2, 6, 8, 10, 12, 14, 16, 20, 24, 30, 100, 1 000 dispergerbara tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.