Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Vissa förpackningar ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från medac Tyskland, filial omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén.
Texten är baserad på produktresumé: 2026-03-26.
Texten är baserad på produktresumé: 2026-03-26.
Behandling av patienter med kronisk myeloisk leukemi (KML) i kronisk eller accelererad fas av sjukdomen.
Behandling av patienter med essentiell trombocytemi eller polycytemia vera med hög risk för tromboemboliska komplikationer.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll. Behandlingen bör avbrytas om överkänslighet mot Hydroxyurea medac uppstår.
Allvarlig benmärgsdepression, leukocytopeni (< 2,5 x 109 leukocyter/l), trombocytopeni (< 100 x 109 blodplättar/l) eller svår anemi.
Behandlingen får endast ges av läkare med erfarenhet av onkologi eller hematologi. Doserna är baserade på patientens verkliga eller idealiska kroppsvikt, beroende på vilken som är lägst.
Vid KML ges hydroxikarbamid vanligen med en begynnelsedos på 40 mg/kg dagligen, beroende på antal vita blodkroppar. Dosen minskas med 50 % (20 mg/kg dagligen) om antalet vita blodkroppar har fallit under 20 x 109/l. Dosen regleras sedan individuellt för att hålla antalet vita blodkroppar vid 5 – 10 x 109/l. Hydroxikarbamid-dosen bör minskas om antalet vita blodkroppar faller under 5 x 109/l och ökas om antal vita blodkroppar > 10 x 109/l observeras. Om antalet vita blodkroppar faller under 2,5 x 109/l, eller antalet blodplättar under 100 x 109/l, bör behandlingen avbrytas tills värdena ökar väsentligt mot det normala.
En adekvat försöksperiod för att bestämma den antineoplastiska effekten av Hydroxyurea medac är sex veckor. Behandlingen bör avbrytas på obestämd tid vid tydlig progression av sjukdomen. Om en signifikant klinisk respons observeras kan behandlingen fortsätta på obestämd tid.
Vid essentiell trombocytemi ges hydroxikarbamid vanligen med en begynnelsedos på 15 mg/kg/dag med justering av dosen för att bibehålla antalet blodplättar under 600 x 109/l, utan att antalet vita blodkroppar sjunker till under 4 x 109/l.
Vid polycytemia vera bör hydroxikarbamid ges med en begynnelsedos 15 – 20 mg/kg/dag.
Hydroxikarbamid dosen bör justeras individuellt för att bibehålla hematokritvärdet under 45 % och antalet blodplättar under 400 x 109/l. För de flesta patienter kan detta uppnås genom att hydroxikarbamid kontinuerligt ges med en genomsnittlig daglig dos på 500 till 1000 mg.
Om hematokritvärdet och antalet blodplättar kan kontrolleras på ett tillfredsställande sätt kan behandlingen fortsättas på obestämd tid.
Pediatrisk population:
Dessa tillstånd är sällsynta hos barn och därför har inte någon dosregim fastställts.
Äldre
Äldre patienter kan vara mer känsliga för hydroxikarbamid och kan kräva lägre dos.
Nedsatt njur- och/eller leverfunktion:
Inga data finns tillgängliga. Dosrekommendationer kan ej ges för patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Administreringssätt
Kapslarna skall sväljas hela och får inte lösas upp i munnen.
Hematologiska toxiciteter
Hydroxikarbamid kan orsaka benmärgsdepression med leukopeni som första och vanligast förekommande tecken. Trombocytopeni och anemi är mindre vanligt och sällsynt utan föregående leukopeni. Fullständig blodstatus inklusive bestämning av hemoglobinnivån, totala leukocytantalet och blodplättar bör göras regelbundet, även efter att individuell optimal dos har fastställts. Kontrollintervallet bör individualiseras, men normalt är en gång i veckan. Om antalet vita blodkroppar faller till under 2,5 x 109 /l eller blodplättarnas antal faller under 100 x 109 /l bör behandlingen avbrytas tills antalet ökar signifikant mot det normala. (se avsnitt Dosering).
Vid anemi före eller under pågående behandling kan röda blodkroppar transfunderas vid behov. Megaloblastisk erytropoes som är självbegränsande, observeras ofta tidigt i behandlingen med hydroxikarbamid. De morfologiska förändringarna liknar perniciös anemi, men är inte relaterade till B12 eller folsyrebrist.
Fall av hemolytisk anemi har rapporterats hos patienter som behandlats med hydroxikarbamid för myeloproliferativa sjukdomar. Om patienter utvecklar svår anemi ska laboratorieprover utvärderas beträffande hemolys. Om hemolytisk anemi fastställs ska hydroxikarbamid sättas ut.
Övervakning under behandling
Under behandling med Hydroxyurea medac bör lever- och njurfunktion regelbundet kontrolleras. Erfarenheten är begränsad hos patienter med nedsatt njur- och/eller leverfunktion. Därför bör speciell försiktighet iakttas när det gäller dessa patienter, särskilt i början av behandlingen.
Sekundär leukemi
Hos patienter som får långvarig behandling med hydroxikarbamid för myeloisk proliferation, såsom polycytemia vera och trombocytemi, kan sekundär leukemi utvecklas. I vilken utsträckning detta härrör från den underliggande sjukdomen eller beror på behandlingen med hydroxikarbamid är för närvarande okänt.
Hudcancer
Hudcancer har rapporterats hos patienter som fått långtidsbehandling med hydroxikarbamid. Patienterna ska instrueras att skydda huden från solexponering. Patienterna ska också utföra egenkontroller av huden under behandling med hydroxikarbamid och efter att behandlingen har avbrutits. De ska även screenas för sekundära maligniteter i samband med regelbundna uppföljningsbesök.
Bensår
Hydroxikarbamid kan medföra smärtsamma bensår, vilka vanligen är svåra att behandla och som kräver att behandlingen upphör. Avbrytande av behandlingen med hydroxikarbamid leder vanligen till en långsam läkning av såren på några veckor.
Vaskulär toxicitet
Kutan vaskulär toxicitet, inklusive vaskulära ulcerationer och gangrän, har förekommit hos patienter med myeloproliferativa störningar under behandling med hydroxikarbamid. Risken för vaskulär toxicitet ökar hos patienter som tidigare behandlats med eller får samtidig behandling med interferon. På grund av de potentiellt allvarliga kliniska konsekvenser för de kutana vaskulära sår som rapporterats hos patienter med myeloproliferativa störningar bör hydroxikarbamid sättas ut om kutana vaskulära ulcerationer utvecklas och behandling med alternativa cytoreduktiva läkemedel sättas in enligt indikation.
Interstitiell lungsjukdom
Interstitiell lungsjukdom, inklusive lungfibros, lunginfiltration, pneumonit och alveolit/allergisk alveolit har rapporterats hos patienter som behandlas för myeloproliferativ tumör och kan förknippas med dödlig utgång. Patienter som utvecklar feber, hosta, dyspné eller andra andningsvägssymtom ska noggrant övervakas, utredas och behandlas. Att omedelbart avbryta behandlingen med hydroxikarbamid och inleda behandling med kortikosteroider verkar avhjälpa lungproblemen (se avsnitt Biverkningar).
Ökad halt av urinsyra i serum
Risken för ökad halt av urinsyra i serum, med utveckling av gikt eller i värsta fall urinsyranefropati, ska has i åtanke hos patienter som behandlas med hydroxikarbamid, särskilt vid användning tillsammans med andra cytotoxiska substanser. Det är därför viktigt att regelbundet kontrollera urinsyranivåerna. Patienten ska instrueras att dricka rikligt med vätska.
Interferens med laboratorietester
En publicerad studie har visat förhöjda laboratorievärden för urea, urinsyra (5 – 9%) och mjölksyra (6 – 11%), uppmätta genom enzymatiska analyser in vitro, i närvaro av hydroxikarbamid (0.1 – 1 mM), vilket tyder på analytisk interferens. Den kliniska relevansen av dessa resultat är okänd.
Interferens med system för kontinuerlig glukosmätning (CGM)
Hydroxikarbamid kan påverka och ge felaktigt för höga sensorglukosvärden från vissa CGM-system. Det kan leda till hypoglykemi om CGM-värdena används för att dosera insulin.
Om CGM-system ska användas samtidigt med hydroxikarbamidbehandling, ska du rådgöra med den som förskrivit CGM om behovet av att överväga alternativa metoder för glukosmätning.
Hämmare av omvänt transkriptas
Om hydroxikarbamid kombineras med nukleosidanaloga hämmare av omvänt transkriptas (NRTI) kan risken för biverkningar av NRTI öka, se även avsnitt Interaktioner.
Fertilitet
Hydroxikarbamid kan ge fosterskador. Därför ska kvinnor i fertil ålder använda effektiva preventivmedel medan de behandlas med hydroxikarbamid och i 6 månader efter avslutad behandling. Män som genomgår behandling rekommenderas att använda säkra preventivmedel under 3 månader efter behandlingen. De bör informeras om möjligheten att donera spermier före behandlingen.
Hydroxyurea medac bör inte ges till patienter som är gravida eller till mödrar som ammar, om inte nyttan för modern bedöms vara större än eventuella risker för fostret (se avsnitt Graviditet).
Laktos
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Vaccinationer
Samtidig användning av Hydroxyurea medac och vaccin med levande virus kan förstärka replikationen av vaccinviruset och/eller kan öka vissa av vaccinvirusets biverkningar eftersom hydroxikarbamid kan hämma normala försvarsmekanismer. Vaccination med ett levande vaccin av en patient som tar Hydroxyurea medac kan leda till allvarlig infektion. Patientens antikroppssvar på vacciner kan minska. Användning av levande vacciner ska undvikas under behandling och i minst sex månader efter avslutad behandling och individuell rådgivning hos specialist (se avsnitt Interaktioner).
Hydroxikarbamid bör ges med försiktighet till patienter med tidigare eller samtidig strålbehandling eller cytostatikabehandling. I dessa fall löper patienter en ökad risk att utveckla benmärgsdepression, gastrisk irritation och mukosit (svårare, högre frekvens). Vidare kan ett förvärrande av hudrodnad orsakad av tidigare eller samtidig strålbehandling förekomma.
In vitro-undersökningar har visat hydroxikarbamids förmåga att förstärka cytotoxiciteten hos både ara-C och fluoropyrimidiner.
Hydroxikarbamid kan förstärka den antiretrovirala aktiviteten hos nukleosidanaloga hämmare av omvänt transkriptas såsom didanosin och stavudin. Hydroxikarbamid hämmar HIV‑DNA-syntes och HIV-replikation genom att minska mängden intracellulära deoxynukleotider. Patienter som behandlades med hydroxikarbamid i kombination med didanosin, stavudin och indinavir i studien ACTG 5025 visade en medianminskning av CD4-celler på cirka 100/mm3.Dessutom kan hydroxikarbamid öka potentiella biverkningar av NRTI såsom hepatotoxicitet, pankreatit och perifer neuropati (se avsnitt Biverkningar).
Vaccinationer
Det finns en ökad risk för allvarliga eller dödliga infektioner vid samtidig användning av levande vacciner. Levande vacciner rekommenderas inte för immunsupprimerade patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Hydroxikarbamid kan vara en potent mutagen. Djurstudier med hydroxikarbamid indikerade en ökad förekomst av fosterskador (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Hydroxyurea medac skall användas under graviditet endast då tillståndet kräver att det är absolut nödvändigt att kvinnan behandlas med hydroxikarbamid.
Om graviditet inträffar under behandlingen bör genetisk rådgivning erbjudas.
Hydroxikarbamid passerar placenta.
Preventivmedel hos män och kvinnor
På grund av den genotoxiska potentialen hos hydroxikarbamid (se avsnitt Prekliniska uppgifter) bör kvinnor i fertil ålder använda effektiv preventivmetod medan de behandlas med hydroxikarbamid och i 6 månader efter avslutad behandling.
Män rekommenderas att använda effektiva preventivmedel och att inte skaffa barn medan de får hydroxikarbamid och under 3 månader efter avslutad behandling.
Hydroxyurea medac utsöndras i bröstmjölk. På grund av risken för allvarliga biverkningar av hydroxikarbamid hos ammade spädbarn måste ett beslut fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta behandling med Hydroxyurea medac efter att hänsyn har tagits till hur viktig behandlingen är för kvinnan.
Hydroxikarbamid kan ge fosterskador, därför rekommenderas genetisk rådgivning om en patient avser skaffa barn efter behandling med hydroxikarbamid. Män bör informeras om möjligheten att frysa ned spermier före behandlingen. Fertiliteten hos män kan påverkas av behandlingen. Reversibel oligo- och azoospermi observeras mycket ofta.
Reaktionsförmågan kan vara nedsatt under behandling med Hydroxyurea medac. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet behövs, t. ex. vid bilkörning och användande av maskiner.
Benmärgsdepression är den dosbegränsande toxiciteten. Gastrointestinala biverkningar är vanliga, men kräver sällan en sänkning av dosen eller upphörande med behandlingen.
Biverkningsfrekvenserna kategoriseras enligt följande: Mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)
Hos patienter som får långvarig behandling med hydroxikarbamid för myeloproliferativa störningar såsom polycytemi vera och trombocytemi kan sekundär leukemi utvecklas. I vilken utsträckning detta härrör från den underliggande sjukdomen eller beror på behandlingen med hydroxikarbamid är för närvarande okänt.
Blodet och lymfsystemet
Under behandlingen med hydroxikarbamid kan megaloblastos uppstå som inte svarar på behandling med folsyra eller B12.
Benmärgsdepression avtar emellertid när behandlingen avbryts.
Hydroxikarbamid kan reducera plasmaclearance av järn och erytrocyternas järnutnyttjande. Det förefaller dock inte förändra de röda blodkropparnas överlevnadstid.
Immunsystemet
Överkänslighetsreaktioner: Hög feber (>39 °C) som i vissa fall har krävt sjukhusvård har rapporterats samtidigt med gastrointestinala, pulmonella, muskuloskeletala, hepatobiliära. dermatologiska eller kardiovaskulära manifestationer. Febern debuterade inom 6 veckor från insättning och avklingade snabbt efter utsättning av hydroxikarbamid. Vid återinsättning återkom febern inom 24 timmar.
Metabolism och nutrition
Fall av hyponatremi har observerats under lansering.
Magtarmkanalen
Svår gastritisk stress (illamående, kräkning, anorexi) beroende på en kombination av hydroxikarbamid och strålbehandling kan vanligtvis kontrolleras genom att tillfälligt avbryta behandlingen med hydroxikarbamid.
Hud och subkutan vävnad
Hydroxikarbamid kan förvärra inflammation i slemhinnor efter bestrålning. Det kan orsaka att rodnad och hyperpigmentering kan återuppträda på tidigare bestrålade vävnader.
Rodnad, förtvining av hud och naglar, hudfjällning, violetta blåsor, håravfall, hudförändringar liknande dermatomyosit, aktinisk keratos, hudulcerationer (särskilt bensår), kutan vaskulit, hudklåda, hyperpigmentering av hud och naglar och torr hud har observerats delvis efter år av långvarig, daglig underhållsbehandling med hydroxikarbamid.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.sePostadress: Läkemedelsverket, Box 26, 751 03 Uppsala.
Akuta symtom på slemhinnorna har observerats hos patienter som får hydroxikarbamiddoser flera gånger högre än den rekommenderade dosen. Smärtande, violett hudrodnad, ödem på handflator och fotsulor åtföljt av avfjällning på händer och fötter, allvarlig allmän hyperpigmentering av huden och stomatit har också observerats.
Omedelbar behandling består av magsköljning åtföljt av stödjande behandling och övervakning av det hematopoetiska systemet.
Verkningsmekanism
Den exakta verkningsmekanismen för hydroxikarbamid är okänd. Den viktigaste effekten av hydroxikarbamid verkar vara en blockering av ribonukleotidreduktassystemet, vilket resulterar i hämning av DNA-syntesen. Cellulär resistens orsakas vanligen av ökade ribonukleotidreduktasnivåer som ett resultat av genamplifiering.
Absorption
Den farmakokinetiska informationen är mycket begränsad. Hydroxikarbamid absorberas väl och den orala biotillgängligheten är fullständig. Efter oral dosering uppnås maximala plasmakoncentrationer inom ca 0,5 till 2 timmar.
Distribution
Hydroxikarbamid passerar blod-hjärnbarriären.
Metabolism
Metabolism hydroxikarbamid har inte studerats ingående på människa.
Eliminering
Hydroxikarbamid elimineras delvis via njurarna. Det är oklart hur stort bidraget är från denna eliminationsväg till läkemedlets fullständiga eliminering eftersom delar från den givna dosen har funnits i urinen i en variation från 9 till 95 %.
Toxicitet vid upprepad dosering
Benmärgsskador, lymfoid atrofi i mjälten och degenerativa förändringar i tunn- och tjocktarmens epitel är toxiska effekter som iakttagits i djurförsök. Den potentiella risken för liknande effekter hos människa måste beaktas.
Reproduktionstoxicitet
I flera species inkluderande råtta, mus och kanin visades teratogenicitet av hydroxikarbamid. De teratogena effekterna varierade från död hos ett stort antal embryon till deformiteter i extremiteter, neurala defekter och t o m beteendestörningar.
Dessutom påverkade hydroxikarbamid spermatogenesen och spermamotiliteten hos möss efter upprepad administrering.
Gentoxicitet
Hydroxikarbamid uppvisade gentoxiska egenskaper i gängse testsystem.
Karcinogenicitet
Den prekliniska informationen gällande hydroxikarbamids karcinogena potential är knapphändig. I en 12-månaderstudie i möss, i vilken förekomst av lungtumörer undersöktes, påvisades inte någon karcinogen potential hos hydroxikarbamid.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En kapsel innehåller 500 mg hydroxikarbamid.
Hjälpämnen med känd effekt
Detta läkemedel innehåller 25 mg laktosmonohydrat per kapsel.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per kapsel.
Förteckning över hjälpämnen
Kapselinnehåll: kalciumcitrat, dinatriumcitrat, magnesiumstearat, laktosmonohydrat
Kapselskal: titandioxid (E 171), gelatin
Ej relevant.
Hållbarhet
4 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C.
Särskilda anvisningar för destruktion
Ej använt läkemedel och avfall ska hanteras och kasseras enligt gällande anvisningar för cytostatika.