Versatis®, Medicinskt plåster 700 mg

Versatis är indicerat för symptomlättnad av neuropatisk smärta orsakad av tidigare herpes zoster-infektion (postherpetisk neuralgi, PHN) hos vuxna.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller något av hjälpämnena som anges i avsnitt Innehåll. Plåstret är också kontraindicerat hos patienter med känd överkänslighet mot andra lokalanestetika av amidtyp, t.ex. bupivakain, etidokain, mepivakain och prilokain.

Plåstret får inte användas på inflammerad eller skadad hud, exempelvis aktiva herpesblåsor, atopisk dermatit eller skador.

Vuxna och äldre patienter

Det smärtande området skall täckas med plåstret en gång dagligen i upp till 12 timmar under en 24-timmarsperiod. Endast så många plåster som krävs för effektiv behandling skall användas. Vid behov kan plåstren klippas till mindre storlekar med sax innan skyddsfilmen dras bort. Totalt skall inte fler än tre plåster användas samtidigt.

Plåstret måste appliceras på intakt, torr, icke irriterad hud (efter läkning av bältrosen).

Varje plåster får inte bäras längre än 12 timmar. Det efterföljande plåsterfria intervallet måste vara minst 12 timmar. Plåstret kan appliceras under dagen eller under natten.

Plåstret måste appliceras på huden omedelbart efter att det tagits ut ur förpackningen och skyddsfilmen avlägsnats från gelytan. Hår på den aktuella hudytan måste klippas bort med sax (inte rakas av).

Resultatet av behandlingen skall utvärderas efter 2-4 veckor. Om inget svar erhållits på behandlingen med Versatis efter denna tid (under tiden som plåstret bärs och/eller under det plåsterfria intervallet), måste behandlingen avbrytas eftersom eventuella risker kan uppväga dessa fördelar (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik). Långtidsanvändning av Versatis i kliniska studier visade att antalet använda plåster minskade med tiden. Behandlingen bör därför utvärderas med jämna mellanrum för att fastställa om den mängd plåster som behövs för att täcka det smärtande området kan minskas, eller om den plåsterfria perioden kan förlängas.

Nedsatt njurfunktionHos patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion krävs inte någon anpassning av dosen. Versatis bör användas med försiktighet hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Nedsatt leverfunktionHos patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion krävs inte någon anpassning av dosen. Versatis bör användas med försiktighet hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Pediatrisk populationSäkerhet och effekt av Versatis hos barn under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Plåstret bör inte appliceras på slemhinnor. Ögonkontakt med plåstret ska undvikas.

Plåstret innehåller propylenglykol (E1520), som kan orsaka hudirritation. Det innehåller också metylparahydroxibensoat (E218) och propylparahydroxibensoat (E216), som kan framkalla allergiska reaktioner (eventuellt fördröjda).

Plåstret bör användas med försiktighet på patienter med allvarligt försämrad hjärt-, njur- eller leverfunktion.

En av metaboliterna av lidokain, 2,6 xylidin, har visat sig vara gentoxiskt och karcinogent hos råttor (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Sekundära metaboliter har visat sig vara mutagena. Den kliniska signifikansen av dessa fynd är okänd.

Därför kan endast långvarig behandling med Versatis rättfärdigas om det har behandlingsmässiga fördelar för patienten (se avsnitt Dosering).

Inga interaktionsstudier har utförts. Inga kliniskt relevanta interaktioner har observerats i kliniska prövningar av plåstret.

Eftersom de maximala plasmakoncentrationerna av lidokain som observerats vid kliniska prövningar varit låga (se avsnitt Farmakokinetik), är en kliniskt relevant, farmakokinetisk interaktion osannolik.

Även om absorptionen av lidokain från huden normalt är liten, måste plåstret användas med försiktighet hos patienter, som får antiarytmiska läkemedel klass I (t.ex. tokainid, mexiletin) samt andra lokalanestetika, eftersom risk för additiva systemeffekter inte kan uteslutas.

Lidokain passerar placenta. Det saknas emellertid relevanta data från användning av lidokain hos gravida kvinnor.

Djurstudier har inte visat på någon teratogen potential hos lidokain (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Risken för människa är okänd. Därför skall Versatis användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt.

Lidokain utsöndras i bröstmjölk. Det finns emellertid inga studier vid användning av plåstret hos ammande kvinnor. Eftersom metabolismen av lidokain är relativt snabb och i det närmaste fullständig i levern, förväntas endast mycket låga halter av lidokain utsöndras i human mjölk.

Inga kliniska fertilitetsdata finns tillgängliga. Djurstudier har inte visat effekter på kvinnlig fertilitet.

Inga studier av effekten på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har genomförts. En effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner är osannolik, eftersom den systemiska absorptionen är minimal (se avsnitt Farmakokinetik).

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Cirka 16 % av patienterna kan förväntas uppleva biverkningar. På grund av typen av läkemedel rör det sig om lokala biverkningar.

De mest vanliga rapporterade biverkningarna var reaktioner på ad­min­istr­er­ings­stället (såsom sveda, dermatit, erytem, klåda, utslag, hudirritation och blåsor).

Tabellen nedan listar de biverkningar som rapporterats i studier av patienter med postherpetisk neuralgi som använt plåstret. De anges med organsystemklass och frekvens. Frekvenserna definieras som mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100 till <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ej kända (kan ej bedömas utifrån tillgängliga data).

Följande reaktioner har observerats hos patienter som fått plåstret efter att Versatis godkänts för försäljning:

Alla biverkningar var i övervägande grad lindriga eller måttliga. Mindre än 5 % av dem medförde att behandlingen avbröts.

Systembiverkningar efter korrekt användning av plåstret är osannolika, eftersom systemkoncentrationen av lidokain är mycket låg (se avsnitt Farmakokinetik). Systembiverkningar av lidokain är till typen likartade dem man ser med andra lokalanestetika av amidtyp (se avsnitt Överdosering).

Överdosering med plåstret är osannolik, men man kan inte utesluta att felaktig användning, till exempel användning av många plåster på samma gång och under lång tid eller användning av plåster på skadad hud, kan ge onormalt höga plasmakoncentrationer. Tänkbara symptom på systemtoxicitet liknar dem som observeras efter ad­min­istr­er­ing av lidokain som lokalanestetiskt medel och kan innefatta följande:

yrsel, kräkningar, sömnighet, kramper, mydriasis, bradykardi, arytmi och chock.

Därtill kan kända interaktioner mellan systemiska lidokainkoncentrationer och betablockare, CYP3A4-hämmare (t.ex. imidazolderivat, makrolider) och anti­arytmi­medel bli aktuella vid en överdos.

Vid misstanke om överdosering skall plåstret avlägsnas och stödjande åtgärder vidtas allt efter det kliniska behovet. Det finns ingen antidot mot lidokain.

Verkningsmekanism

Versatis har en dubbel verkningsmekanism: den farmakologiska effekten av lidokaindiffusion och den mekaniska effekten av hydrogelplåstret som skyddar det överkänsliga området.

Lidokainet i Versatis plåstret diffunderar kontinuerligt in i huden och ger en lokal analgesisk effekt. Mekanismen för detta är beroende av stabilisering av neuronala membran, vilken tros framkalla en nedreglering av natriumkanaler med smärtlindring som följd.

Klinisk effekt

Smärtbehandling vid postherpetisk neuralgi är svårt. Det finns bevis för att Versatis är effektivt för symptomlättnad från den allodyna komponenten hos postherpetisk neuralgi i vissa fall (se avsnitt Dosering).

Versatis effektivitet har visats i studier av postherpetisk neuralgi.

Två större kontrollerade studier har gjorts för att utvärdera effektiviteten av Versatis.

I den första studien rekryterades patienter från en population, som redan ansågs svara på produkten. Det var ett cross over-upplägg innebärande 14 dagars behandling med Versatis och därefter placebo eller tvärtom. Primär ändpunkt var tidpunkten då patienterna drog sig ur, eftersom deras smärtlindring var två poäng lägre än deras normala svar på en sexgradig skala (från ”värre” till ”fullständig smärtlindring”). I studien ingick 32 patienter, av vilka 30 fullföljde. Mediantiden till avbrott för placebo var 4 dagar och för aktivt preparat 14 dagar (p < 0,001); ingen patient på aktiv substans avbröt under den två veckor långa behandlingsperioden.

Till den andra studien rekryterades 265 patienter med postherpetisk neuralgi och allokerades till åtta veckors open label aktiv behandling med Versatis. I detta okontrollerade upplägg svarade cirka 50 % av patienterna på behandlingen mätt som minst fyra poäng på en sexgradig skala (från ”värre” till ”fullständig smärtlindring”). Totalt 71 patienter randomiserades till att få antingen placebo eller Versatis i 2–14 dagar. Primär ändpunkt definierades som utebliven effekt under två på varandra följande dagar, eftersom deras smärtlindring var två poäng lägre än deras vanliga respons på en skala med sex poäng (från ”värre” till ”fullständig smärtlindring”), vilket ledde till avbrytande av behandlingen. Brist på positiv effekt av behandlingen gjorde att 9/36 patienter på aktiv substans och 16/35 patienter på placebo avbröt behandlingen.

Post hoc-analyser av den andra studien visade att den initiala responsen var oberoende av varaktigheten på tidigare postherpetisk neuralgi. Tanken att patienten med längre varaktighet på postherpetisk neuralgi (> 12 månader) har större nytta av aktiv behandling stöds av upptäckten att denna grupp patienter hade större benägenhet att avbryta på grund av brist på effektivitet när de övergick till placebo under den dubbelblinda tillbakadragningsdelen av studien.

En kontrollerad öppen studie visade på att Versatis hade jämförbar effekt med pregabalin hos 98 patienter med PHN och en fördelaktig säkerhetsprofil.

Absorption

När Versatis används med maximal rekommenderad dos (3 plåster samtidigt i 12 timmar) är cirka 3 ± 2% av den totala mängden tillförd lidokaindos tillgänglig i systemet. Mängden vid enstaka och upprepade ad­min­istr­er­ingar är likartad.

En populationskinetisk analys av den kliniska effektiviteten hos patienter med postherpetisk neuralgi avslöjade en maximal medelkoncentration av lidokain på 45 ng/ml efter ad­min­istr­ation av 3 plåster samtidigt 12 timmar per dag efter upprepade ad­min­istr­er­ingar i upp till ett år. Denna koncentration stämmer med observationerna vid farmakokinetiska studier av PHN-patienter (52 ng/ml) samt av friska frivilliga försökspersoner (85 ng/ml och 125 ng/ml).

För lidokain och dess metaboliter MEGX, GX och 2,6-xylidin förelåg ingen tendens till ackumulering. Steady state-koncentrationerna nåddes inom de första fyra dagarna.

Den populationskinetiska analysen tydde på att när antalet plåster som används samtidigt ökar från ett till tre ökade den systemiska exponeringen mindre än proportionellt mot antalet plåster som användes.

Distribution

Efter intravenös tillförsel av lidokain till friska försökspersoner befanns distributionsvolymen vara 1,3 ± 0,4 l/kg (medeltal ± S.D., n = 15). Lidokainets distributionsvolym uppvisade inget åldersberoende. Den är reducerad hos patienter med hjärtsvikt och ökad hos patienter med leversjukdom. Vid de plasmakoncentrationer som åstadkoms genom applicering av plåstret är cirka 70 % av lidokainet bundet till plasmaproteiner. Lidokain passerar placenta och blodhjärnbarriärerna, sannolikt genom passiv diffusion.

Metabolism

Lidokain metaboliseras snabbt i levern till en rad metaboliter. Den viktigaste metabola vägen för lidokain är N-dealkylering till monoetylglycinexylidid (MEGX) och glycinexylidid (GX), som båda är mindre aktiva än lidokain och tillgängliga i låga koncentrationer. De hydrolyseras till 2,6-xylidin, som konverteras till konjugerad 4-hydroxy-2,6-xylidin.

Metaboliten 2,6-xylidin har okänd farmakologisk aktivitet men uppvisar karcinogen potential hos råttor (se avsnitt Prekliniska uppgifter). En populationskinetisk analys visade en genomsnittlig maximal koncentration av 2,6-xylidin på 9 ng/ml efter upprepade dagliga applikationer i upp till ett år. Detta fynd bekräftas av en farmakokinetisk fas 1-studie. Data om lidokainmetabolismen i huden saknas.

Eliminering

Lidokain och dess metaboliter utsöndras via njurarna. Mer än 85 % av dosen återfinns i urinen i form av metaboliter eller aktiv substans. Mindre än 10 % av lidokaindosen utsöndras oförändrad. Huvudmetaboliten i urin är ett konjugat av 4-hydroxy-2,6-xylidin, som motsvarar 70 till 80 % av den dos som utsöndras i urinen. 2,6-xylidin utsöndras hos människa i urinen i en koncentration av mindre än 1 % av dosen. Halveringstiden för lidokainelimination efter ad­min­istr­er­ing av plåstret på friska frivilliga är 7,6 timmar. Utsöndringen av lidokain och dess metaboliter kan fördröjas vid hjärt-, njur- eller leverinsufficiens.

I prekliniska studier av allmän toxicitet sågs effekter endast vid exponeringar högre än klinisk exponering. Dessa effekter bedöms därför sakna klinisk relevans.

Lidokain HCl har inte visat någon genotoxicitet vid undersökningar in vitro eller in vivo. Dess hydrolysprodukt och metabolit, 2,6-xylidin, visade blandad gentoxisk aktivitet i flera analyser, särskilt efter metabolisk aktivering.

Karcinogenicitetsstudier har inte gjorts med lidokain. Studier som gjorts med metaboliten 2,6-xylidin blandad i kosten till han- och honråttor resulterade i behandlingsrelaterad cytotoxicitet, hyperplasi av näsans luktepitel och carcinom och adenom i näskaviteten observerades. Tumörogena förändringar återfanns också i levern och subkutis. Då risken för människor är oklar bör långvarig behandling med höga doser lidokain undvikas.

Lidokain hade ingen effekt på allmänt reproduktivt beteende, fertilitet hos honråtta eller embryo-/fosterutveckling/teratogenicitet hos råttor vid plasmakoncentrationer upp till mer än 50 gånger dem som ses hos patienter.

Djurstudierna är ofullständiga avseende fertilitet hos hanar, förlossning och utveckling efter förlossningen.

Hållbarhet efter öppnande: 14 dagar.

Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.Håll påsen noggrant försluten efter det att den öppnats. Ljuskänsligt.

Efter användning innehåller plåstret fortfarande aktiv substans. När använda plåster avlägsnats, bör de vikas dubbla med klistersidan inåt, så att det självhäftande skiktet inte är exponerat, varefter plåstret kan kastas.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.