Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Onswik 500 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Onswik 1 000 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Onswik 500 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Varje ml innehåller 500 enheter insulin efsitora alfa* (motsvarande 14,3 mg insulin efsitora alfa).
Varje förfylld injektionspenna innehåller 1 500 enheter insulin efsitora alfa i 3 ml lösning.
Onswik 1 000 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Varje ml innehåller 1 000 enheter insulin efsitora alfa* (motsvarande 28,6 mg insulin efsitora alfa).
Varje förfylld injektionspenna innehåller 3 000 enheter insulin efsitora alfa i 3 ml lösning.
*framställt i enäggstockscellinje från kinesisk hamster med rekombinant DNA-teknik.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Injektionsvätska, lösning (injektionsvätska) i förfylld injektionspenna (KwikPen)
Klar, färglös till gul lösning med ett pH-värde på cirka 6,5.
Eli Lilly Nederland B.V., Orteliuslaan 1000, 3528 BD Utrecht, Nederländerna
EU/1/26/2049/001
EU/1/26/2049/002
Första godkännandet:
20 augusti 2026
Förnyat godkännande:
20 augusti 2026
Onswik kan administreras ensamt eller i kombination med orala och injicerbara diabetesläkemedel samt bolusinsulin.
På grund av insulin efsitora alfas långa halveringstid rekommenderas inte dosjustering vid akut sjukdom eller om patienter gör kortsiktiga förändringar i sin fysiska aktivitetsnivå eller vanliga kost. I dessa situationer bör patienter instrueras att rådfråga sin vårdgivare för vidare vägledning om andra tillämpliga justeringar, t.ex. glukosintag eller förändringar i andra glukossänkande läkemedel.
Insulinnaiva patienter
För insulinnaiva patienter finns det två doseringsalternativ: en fast dosregim och en flexibel dosregim. Den fasta dosregimen med enkel titrering rekommenderas som det primära alternativet för patienter som börjar med basinsulin. Den flexibla dosregimen kan övervägas när mindre dosökningar önskas eller om man eftersträvar snabbare glykemisk kontroll (se avsnitt 5.1).
Fast dosregim hos insulinnaiva patienter
Den fasta dosregimen för insulin efsitora alfa omfattar doser på 100, 150, 250 eller 400 enheter för subkutan administrering en gång i veckan.
Tabell 1: Rekommenderad fast dosregim en gång i veckan
Om doser på mer än 400 enheter behövs för att uppnå glykemiska mål, ska doseringen justeras enligt glykemiska mål och baseras på de tre senaste fasteglukosvärdena (se tabell 3).
Flexibel dosregim hos insulinnaiva patienter
Tabell 2: Rekommenderad flexibel dosregim en gång i veckan
Tabell 3: Rekommenderade dosjusteringar (vecka 3 och följande veckor) baserat på de 3 senaste fasteglukosvärdena för patienter med glykemiskt mål 4,4‑6,7 mmol/l
Individuella patientmål ska fastställas baserat på sjukvårdspersonalens omdöme.
Patienter som redan står på ett dagligt basinsulin och byter till insulin efsitora alfa
Tidigare behandling med dagligt basinsulin ska sättas ut före administrering av insulin efsitora alfa. Den första dosen av insulin efsitora alfa ska administreras dagen efter den sista dosen av dagligt basinsulin.
För patienter som byter från dagligt basinsulin till insulin efsitora alfa rekommenderas den flexibla dosregimen med eller utan engångsstartdos för att upprätthålla stabil glukosnivå vid behandlingsstart (se tabeller 4 och 5). Denna engångsstartdos av Onswik kan endast ges en gång i början av behandlingen.
För patienter som tar måltidsinsulin, särskilt patienter med glukosnivåer nära målvärdet (t.ex. fasteblodsocker ≤ 6,7 mmol/l), bör Onswik-behandling påbörjas utan engångsdos. Dosjusteringar för basinsulinbyten bör ske mer sällan än en gång i veckan (var 2:e till 4:e vecka). Se tabell 4 och 5. Dessa patienter bör regelbundet övervaka blodsockret.
Tabell 4: Byte från dagligt basinsulin till Onswik – rekommenderad beräkning av veckodosa, b, c
a Alla doser ska avrundas till närmaste 10 enheter.
b När dosen som krävs överstiger injektionsenhetens högsta möjliga dos (500 enheter/ml: 400 enheter; 1 000 enheter/ml: 800 enheter) kan flera injektioner behövas.
c För patienter som byter från 300 enheter/ml insulin glargin en gång dagligen eller Neutral Protamin Hagedorn insulin (NPH-insulin) två gånger dagligen till insulin efsitora alfa, är rekommenderad dos av insulin efsitora alfa 80 % av den tidigare totala dosen insulin glargin eller NPH.
d Se tabell 3
e Se tabell 5
f Se avsnitt 4.4
Tabell 5: Doser Onswik för patienter som byter från daglig basinsulin, med och utan engångsdos
a Alla doser ska avrundas till närmaste 10 enheter.
b När dosen som krävs överstiger injektionsenhetens högsta möjliga dos (500 enheter/ml: 400 enheter; 1 000 enheter/ml: 800 enheter) kan flera injektioner behövas.
c Engångsstartdosen av insulin efsitora alfa är 3 gånger den tidigare totala dagliga basdosen multiplicerat med 7.
d Den tidigare totala dagliga basdosen multiplicerat med 7.
Tät kontroll av glukosvärden rekommenderas under bytet och efterföljande veckor. Doser och tidpunkter för bolusinsulin eller andra samtidiga diabetesläkemedel kan behöva justeras.
Missad dos
Tabell 6: Rekommenderad åtgärd för den missade dosen
Hantering av medicineringsfel
Om engångsstartdosen administreras felaktigt mer än en gång (t.ex. 2 veckor i följd), eller om veckodosen administreras mer än en gång i veckan, ska patienten hoppa över nästa dos. Efter att ha hoppat över 1 vecka ska glukosnivåerna övervakas oftare för att bedöma om det förekommer upprepad eller svår hypoglykemi. Om inga sådana händelser inträffar ska behandlingen med veckodosen återupptas enligt vad som är kliniskt indicerat (se avsnitt 4.9 och 5.2).
Byte från insulin efsitora alfa till dagligt basinsulin
Efter utsättning av insulin efsitora alfa ska dagligt basinsulin inte sättas in förrän en trend av stigande fasteblodglukosvärden observerats. Det dagliga basinsulinet ska titreras gradvis i takt med att fasteblodglukosnivåerna stiger.
Särskilda populationer
Äldre
Ingen justering av den första dosen krävs för äldre patienter (i åldern 65 år och äldre) (se avsnitt 5.2). Hos äldre patienter rekommenderas gradvis dosjustering och frekvent kontroll av glukosvärden. Terapeutisk erfarenhet hos patienter i åldern 85 år och äldre är begränsad.
Nedsatt njurfunktion
Ingen justering av den första dosen krävs för patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2). Hos patienter med nedsatt njurfunktion rekommenderas gradvis dosjustering och frekvent kontroll av glukosvärden. Terapeutisk erfarenhet hos patienter med avancerad njursjukdom är begränsad.
Nedsatt leverfunktion
Ingen justering av den första dosen krävs för patienter med nedsatt leverfunktion. Hos patienter med nedsatt leverfunktion rekommenderas gradvis dosjustering och frekvent kontroll av glukosvärden. Det finns begränsad erfarenhet från användningen av insulin efsitora alfa hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerheten och effekten av insulin efsitora alfa för barn och ungdomar i åldern under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
Endast för subkutan användning.
Onswik måste injiceras subkutant i buken, överarmen, låret eller skinkorna. Injektionen ska roteras mellan dessa olika injektionsställen varje vecka för att minska risken för lipodystrofi och lokaliserad kutan amyloidos (se avsnitt 4.4 och 4.8). Injektionen ska inte administreras i områden med lipodystrofi eller lokaliserad kutan amyloidos.
Onswik får inte administreras intravenöst eller i en insulinpump.
Patienter ska utbildas i korrekt användnings- och injektionsteknik innan insulin efsitora alfa sätts in.
Patienter ska instrueras att:
alltid kontrollera insulinetiketter före varje injektion för att undvika medicineringsfel vid samtidig användning av insulin efsitora alfa och andra insuliner
inspektera insulin efsitora alfa visuellt före användning och endast injicera om lösningen är klar, färglös till gul utan synliga partiklar.
Onswik injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna finns i två styrkor: 500 enheter/ml och 1 000 enheter/ml.
Onswik 500 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna ger från 5 upp till 400 enheter, i en enda injektion, i steg om 5 enheter vardera.
Onswik 1 000 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna ger från 10 upp till 800 enheter i en enda injektion, i steg om 10 enheter vardera.
Antalet insulinenheter visas i den förfyllda injektionspennans dosfönster oavsett styrka och ingen doskonvertering ska göras när en patient byter till en ny styrka eller till en injektionspenna med ett annat dossteg.
För att förhindra möjlig smittöverföring får varje förfylld injektionspenna endast användas av en enda patient, även om injektionsnålen byts ut. Patienterna ska alltid använda en ny nål för varje injektion för att förhindra infektioner och att nålen blockeras. I händelse av en blockerad nål ska den bytas ut mot en ny nål. Endast kompatibla nålar (nål med storlek 29 till 32 gauge rekommenderas) får användas med Onswik förfylld injektionspenna.
Patienterna ska uppmanas att noggrant läsa bruksanvisningen som medföljer bipacksedeln innan de administrerar läkemedlet.
Ytterligare anvisningar före administrering finns i avsnitt 6.6.
Behandling av diabetes mellitus typ 2 hos vuxna.
Dosering
Insulin efsitora alfa är ett basinsulin för subkutan administrering en gång i veckan och ska administreras samma veckodag varje vecka.
Vid behov kan den schemalagda injektionsdagen ändras, förutsatt att det har gått 4 dagar sedan den senaste dosen. Från och med att injektionsdagen har ändrats ska Onswik administreras på den nya veckodagen som valts.
Styrkan för insulinanaloger, inklusive insulin efsitora alfa, uttrycks i enheter. En (1) enhet insulin efsitora alfa motsvarar 1 internationell enhet humant insulin eller 1 enhet av andra basinsulinanaloger.
För att optimera glykemisk kontroll ska dosen justeras baserat på fasteglukos.
Dosjusteringen ska göras i enlighet med den enskilda patientens behov, baserat på metaboliska behov, resultat från glukosmätningar och glykemiska mål.
Onswik kan administreras ensamt eller i kombination med orala och injicerbara diabetesläkemedel samt bolusinsulin.
På grund av insulin efsitora alfas långa halveringstid rekommenderas inte dosjustering vid akut sjukdom eller om patienter gör kortsiktiga förändringar i sin fysiska aktivitetsnivå eller vanliga kost. I dessa situationer bör patienter instrueras att rådfråga sin vårdgivare för vidare vägledning om andra tillämpliga justeringar, t.ex. glukosintag eller förändringar i andra glukossänkande läkemedel.
Insulinnaiva patienter
För insulinnaiva patienter finns det två doseringsalternativ: en fast dosregim och en flexibel dosregim. Den fasta dosregimen med enkel titrering rekommenderas som det primära alternativet för patienter som börjar med basinsulin. Den flexibla dosregimen kan övervägas när mindre dosökningar önskas eller om man eftersträvar snabbare glykemisk kontroll (se avsnitt 5.1).
Fast dosregim hos insulinnaiva patienter
Den fasta dosregimen för insulin efsitora alfa omfattar doser på 100, 150, 250 eller 400 enheter för subkutan administrering en gång i veckan.
Tabell 1: Rekommenderad fast dosregim en gång i veckan
Om doser på mer än 400 enheter behövs för att uppnå glykemiska mål, ska doseringen justeras enligt glykemiska mål och baseras på de tre senaste fasteglukosvärdena (se tabell 3).
Flexibel dosregim hos insulinnaiva patienter
Tabell 2: Rekommenderad flexibel dosregim en gång i veckan
Tabell 3: Rekommenderade dosjusteringar (vecka 3 och följande veckor) baserat på de 3 senaste fasteglukosvärdena för patienter med glykemiskt mål 4,4‑6,7 mmol/l
Individuella patientmål ska fastställas baserat på sjukvårdspersonalens omdöme.
Patienter som redan står på ett dagligt basinsulin och byter till insulin efsitora alfa
Tidigare behandling med dagligt basinsulin ska sättas ut före administrering av insulin efsitora alfa. Den första dosen av insulin efsitora alfa ska administreras dagen efter den sista dosen av dagligt basinsulin.
För patienter som byter från dagligt basinsulin till insulin efsitora alfa rekommenderas den flexibla dosregimen med eller utan engångsstartdos för att upprätthålla stabil glukosnivå vid behandlingsstart (se tabeller 4 och 5). Denna engångsstartdos av Onswik kan endast ges en gång i början av behandlingen.
För patienter som tar måltidsinsulin, särskilt patienter med glukosnivåer nära målvärdet (t.ex. fasteblodsocker ≤ 6,7 mmol/l), bör Onswik-behandling påbörjas utan engångsdos. Dosjusteringar för basinsulinbyten bör ske mer sällan än en gång i veckan (var 2:e till 4:e vecka). Se tabell 4 och 5. Dessa patienter bör regelbundet övervaka blodsockret.
Tabell 4: Byte från dagligt basinsulin till Onswik – rekommenderad beräkning av veckodosa, b, c
a Alla doser ska avrundas till närmaste 10 enheter.
b När dosen som krävs överstiger injektionsenhetens högsta möjliga dos (500 enheter/ml: 400 enheter; 1 000 enheter/ml: 800 enheter) kan flera injektioner behövas.
c För patienter som byter från 300 enheter/ml insulin glargin en gång dagligen eller Neutral Protamin Hagedorn insulin (NPH-insulin) två gånger dagligen till insulin efsitora alfa, är rekommenderad dos av insulin efsitora alfa 80 % av den tidigare totala dosen insulin glargin eller NPH.
d Se tabell 3
e Se tabell 5
f Se avsnitt 4.4
Tabell 5: Doser Onswik för patienter som byter från daglig basinsulin, med och utan engångsdos
a Alla doser ska avrundas till närmaste 10 enheter.
b När dosen som krävs överstiger injektionsenhetens högsta möjliga dos (500 enheter/ml: 400 enheter; 1 000 enheter/ml: 800 enheter) kan flera injektioner behövas.
c Engångsstartdosen av insulin efsitora alfa är 3 gånger den tidigare totala dagliga basdosen multiplicerat med 7.
d Den tidigare totala dagliga basdosen multiplicerat med 7.
Tät kontroll av glukosvärden rekommenderas under bytet och efterföljande veckor. Doser och tidpunkter för bolusinsulin eller andra samtidiga diabetesläkemedel kan behöva justeras.
Missad dos
Tabell 6: Rekommenderad åtgärd för den missade dosen
Hantering av medicineringsfel
Om engångsstartdosen administreras felaktigt mer än en gång (t.ex. 2 veckor i följd), eller om veckodosen administreras mer än en gång i veckan, ska patienten hoppa över nästa dos. Efter att ha hoppat över 1 vecka ska glukosnivåerna övervakas oftare för att bedöma om det förekommer upprepad eller svår hypoglykemi. Om inga sådana händelser inträffar ska behandlingen med veckodosen återupptas enligt vad som är kliniskt indicerat (se avsnitt 4.9 och 5.2).
Byte från insulin efsitora alfa till dagligt basinsulin
Efter utsättning av insulin efsitora alfa ska dagligt basinsulin inte sättas in förrän en trend av stigande fasteblodglukosvärden observerats. Det dagliga basinsulinet ska titreras gradvis i takt med att fasteblodglukosnivåerna stiger.
Särskilda populationer
Äldre
Ingen justering av den första dosen krävs för äldre patienter (i åldern 65 år och äldre) (se avsnitt 5.2). Hos äldre patienter rekommenderas gradvis dosjustering och frekvent kontroll av glukosvärden. Terapeutisk erfarenhet hos patienter i åldern 85 år och äldre är begränsad.
Nedsatt njurfunktion
Ingen justering av den första dosen krävs för patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2). Hos patienter med nedsatt njurfunktion rekommenderas gradvis dosjustering och frekvent kontroll av glukosvärden. Terapeutisk erfarenhet hos patienter med avancerad njursjukdom är begränsad.
Nedsatt leverfunktion
Ingen justering av den första dosen krävs för patienter med nedsatt leverfunktion. Hos patienter med nedsatt leverfunktion rekommenderas gradvis dosjustering och frekvent kontroll av glukosvärden. Det finns begränsad erfarenhet från användningen av insulin efsitora alfa hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerheten och effekten av insulin efsitora alfa för barn och ungdomar i åldern under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
Endast för subkutan användning.
Onswik måste injiceras subkutant i buken, överarmen, låret eller skinkorna. Injektionen ska roteras mellan dessa olika injektionsställen varje vecka för att minska risken för lipodystrofi och lokaliserad kutan amyloidos (se avsnitt 4.4 och 4.8). Injektionen ska inte administreras i områden med lipodystrofi eller lokaliserad kutan amyloidos.
Onswik får inte administreras intravenöst eller i en insulinpump.
Patienter ska utbildas i korrekt användnings- och injektionsteknik innan insulin efsitora alfa sätts in.
Patienter ska instrueras att:
alltid kontrollera insulinetiketter före varje injektion för att undvika medicineringsfel vid samtidig användning av insulin efsitora alfa och andra insuliner
inspektera insulin efsitora alfa visuellt före användning och endast injicera om lösningen är klar, färglös till gul utan synliga partiklar.
Onswik injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna finns i två styrkor: 500 enheter/ml och 1 000 enheter/ml.
Onswik 500 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna ger från 5 upp till 400 enheter, i en enda injektion, i steg om 5 enheter vardera.
Onswik 1 000 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna ger från 10 upp till 800 enheter i en enda injektion, i steg om 10 enheter vardera.
Antalet insulinenheter visas i den förfyllda injektionspennans dosfönster oavsett styrka och ingen doskonvertering ska göras när en patient byter till en ny styrka eller till en injektionspenna med ett annat dossteg.
För att förhindra möjlig smittöverföring får varje förfylld injektionspenna endast användas av en enda patient, även om injektionsnålen byts ut. Patienterna ska alltid använda en ny nål för varje injektion för att förhindra infektioner och att nålen blockeras. I händelse av en blockerad nål ska den bytas ut mot en ny nål. Endast kompatibla nålar (nål med storlek 29 till 32 gauge rekommenderas) får användas med Onswik förfylld injektionspenna.
Patienterna ska uppmanas att noggrant läsa bruksanvisningen som medföljer bipacksedeln innan de administrerar läkemedlet.
Ytterligare anvisningar före administrering finns i avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Andra och tredje trimestern av graviditet (se avsnitt 4.6).
Spårbarhet
För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.
Diabetes mellitus typ 1
Insulin efsitora alfa rekommenderas inte för användning hos patienter med diabetes mellitus typ 1. I en 52 veckor lång klinisk prövning hos vuxna deltagare med typ 1-diabetes var incidensen av patienter med hypoglykemi på nivå 3 (svår) högre för patienter som behandlades med insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek (10,2 % jämfört med 3,15 %).
Hypoglykemi
Hypoglykemi är den vanligaste biverkningen av insulinbehandling, inklusive insulin efsitora alfa (se avsnitt 4.8). Svår hypoglykemi kan leda till medvetslöshet och/eller kramper och kan orsaka tillfällig eller permanent påverkan på hjärnfunktionen eller till och med dödsfall. Symtomen på hypoglykemi uppträder vanligtvis plötsligt. De kan inkludera kallsvettning, kall blek hud, trötthet, nervositet eller darrningar, ångest, ovanlig trötthet eller svaghet, förvirring, koncentrationssvårigheter, dåsighet, kraftig hunger, synförändringar, huvudvärk, illamående och hjärtklappning. Patienter och vårdare ska utbildas för att känna igen och hantera hypoglykemi.
Det finns ett antal substanser som påverkar glukosmetabolismen och som kan kräva justering av insulindosen.
Substanser som kan öka den blodglukossänkande effekten av insuliner och därmed öka benägenheten för hypoglykemi: diabetesläkemedel (orala eller injicerbara), angiotensinkonverterande enzymhämmare (angiotensin converting enzyme, ACE-hämmare), angiotensin II-receptorblockerande läkemedel, vissa antidepressiva läkemedel (monoaminoxidashämmare, MAO-hämmare; selektiva serotoninåterupptagshämmare [selective serotonin reuptake inhibitors, SSRI]), disopyramid, fibrater, GLP‑1-receptoragonister, GIP- och GLP‑1-receptoragonister, pentoxifyllin, salicylater, SGLT‑2-hämmare eller sulfonamider.
Substanser som kan minska den blodglukossänkande effekten av insuliner inkluderar atypiska antipsykotika (t.ex. olanzapin och klozapin), kortikosteroider, danazol, diazoxid, diuretika, östrogener, glukagon, isoniazid, niacin, orala preventivmedel, pasireotid, fenotiazin, proteashämmare, somatropin, sympatomimetiska läkemedel (till exempel adrenalin, salbutamol och terbutalin) och sköldkörtelhormoner.
Alkohol, betablockerare, klonidin, litiumsalter och oktreotid/lanreotid kan antingen förstärka eller försvaga de blodglukossänkande effekterna av insulin. Pentamidin kan orsaka hypoglykemi, som ibland kan följas av hyperglykemi.
Tecknen på hypoglykemi kan vara reducerade eller saknas helt hos patienter som tar sympatolytiska läkemedel såsom betablockerare, klonidin, guanetidin och reserpin.
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor ska rekommenderas att undvika graviditet under behandling med Onswik.
Om en kvinna planerar att bli gravid ska behandling med Onswik avbrytas 12 veckor före en planerad graviditet på grund av dess långa halveringstid (se avsnitt 5.2).
Graviditet
Det finns en begränsad mängd data från användningen av insulin efsitora alfa hos gravida kvinnor.
Data från djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter. Under den andra och tredje trimestern, men inte under den första trimestern av graviditeten, är det sannolikt att insulin efsitora alfa passerar placenta och därför kan hypoglykemi förekomma hos fostret (se avsnitt 5.3). Insulin efsitora alfa ska inte användas under graviditetens första trimester.
Onswik är kontraindicerat under graviditetens andra och tredje trimester (se avsnitt 4.3)
Amning
Onswik har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Patientens koncentrations- och reaktionsförmåga kan dock försämras på grund av hypoglykemi (se avsnitt 4.8). Detta kan innebära en risk i situationer där dessa förmågor är särskilt viktiga, t.ex. när patienten framför fordon eller använder maskiner.
Patienter ska rådas att vidta försiktighetsåtgärder för att undvika hypoglykemi under bilkörning, detta är särskilt viktigt för patienter som har nedsatt eller ingen medvetenhet om varningstecknen på hypoglykemi eller som ofta har episoder av hypoglykemi. Lämpligheten av att framföra fordon bör övervägas under dessa omständigheter.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Den vanligaste rapporterade biverkningen under behandling är hypoglykemi (mycket vanlig) (se avsnitten 4.2, 4.4, 4.9 och avsnittet ”Beskrivning av utvalda biverkningar” nedan).
Lista i tabellform över biverkningar
Följande biverkningar från kliniska prövningar listas nedan enligt MedDRA:s klassificering av organsystem och i fallande frekvens: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100, < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000); mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna efter fallande frekvens.
Tabell 7: Biverkningar
a Hypoglykemi definieras nedan.
b Lipodystrofiomfattar lipoatrofi, förvärvad lipodystrofi, partiell lipodystrofi, lipohypertrofi, sklerema och kutan amyloidos.
c MedDRA högnivåterm
Överdosering orsakar hypoglykemi med åtföljande symtom som omfattar håglöshet, förvirring, hjärtklappning, svettning, kräkningar och huvudvärk.
Hypoglykemi kan förekomma som ett resultat av ett överskott av insulin efsitora alfa i förhållande till matintag, energiförbrukning eller båda. Lindriga episoder av hypoglykemi kan vanligtvis behandlas med oralt glukos. Justeringar av läkemedelsdos, måltidsmönster eller motion kan behövas.
Mer allvarliga episoder med koma, krampanfall eller neurologisk försämring kan behandlas med glukagon eller koncentrerat intravenöst glukos. Ihållande kolhydratintag och observation kan vara nödvändigt eftersom hypoglykemi kan återkomma efter skenbar klinisk återhämtning.
Den långvariga verkningstiden för insulin efsitora alfa bör övervägas vid hantering av överdosering (se avsnitt 4.2, 4.4 och 5.2).
Figur 1. Farmakodynamisk effekt av insulin efsitora alfa vid steady‑state efter veckovisa subkutana injektioner med en dos på 4 enheter/kg hos patienter med T2DM
Grå punkter är medelvärde och standardfel för medelvärdet av glukosinfusionshastighet (glucose infusion rate, GIR). Svart heldragen linje är medelvärdet av modellförutsedda GIR-profiler för det veckovisa doseringsintervallet. Staplar är den procentuella glukossänkningen per dag för det veckovisa doseringsintervallet vid steady‑state. Streckad svart linje visar lika fördelning av den glukossänkande effekten fördelad över de 7 dagarna. Felstaplar visar standardfelet för procentandelen glukossänkning per dag.
Vid steady‑state inträffade genomsnittlig maximal glukossänkande effekt mellan dag 4 och dag 5, med ett topp-dalvärde på 1,07. Den glukossänkande responsen var stabil under det veckolånga doseringsintervallet, med låg dag-till-dag-variabilitet på 2 %.
Den glukossänkande effekten av insulin efsitora alfa varade cirka 4–6 veckor efter den sista veckovisa injektionen.
Immunogenicitet
Anti‑läkemedelsantikroppar (anti-drug antibodies, ADA) påträffades ofta. Någon påverkan av ADA på farmakokinetik, effekt eller säkerhet för insulin efsitora alfa observerades inte.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekten och säkerheten av insulin efsitora alfa administrerat en gång i veckan för att förbättra glykemisk kontroll hos vuxna med T2DM utvärderades i fyra randomiserade, öppna, aktivt kontrollerade kliniska prövningar med målstyrd behandling (treat-to-target). Insulin efsitora alfa studerades hos insulinnaiva vuxna med användning av en fast dosregim (QWINT‑1). Insulin efsitora alfa med användning av en flexibel dosregim studerades hos insulinnaiva vuxna (QWINT‑2), hos vuxna som tidigare behandlats med dagligt basinsulin (QWINT‑3), och hos vuxna som stått på flera dagliga injektioner (QWINT‑4).
Insulin efsitora alfa hos insulinnaiva vuxna patienter med T2DM
QWINT‑1 – fast dosregim
I en 52 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) randomiserades 795 vuxna insulinnaiva patienter med T2DM till insulin efsitora alfa en gång i veckan (n = 397) eller insulin glargin en gång dagligen (n = 398). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av ett till tre antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, biguanider såsom metformin, alfa‑glukosidashämmare, orala eller injicerbara GLP‑1-receptoragonister eller tiazolidinedioner). Vid baslinjen behandlades 48,4 %, 41,6 % och 9,9 % av patienterna med ett, två respektive tre icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste antihyperglykemiska läkemedlen som patienterna fick vid baslinjen var metformin (93,5 % av patienterna) och DPP‑4-hämmare (31,1 %). Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 56,3 år, 20,5 % var äldre och 50,1 % var män. Vid baslinjen hade patienterna en genomsnittlig tid med diabetes på 9,41 år och ett genomsnittligt kroppsmasseindex (Body Mass Index, BMI) på 31,9 kg/m2.
Patienter som behandlades med insulin efsitora alfa började med en fast dos på 100 enheter per vecka och höjde dosen var 4:e vecka, efter behov, till de fördefinierade doserna på 150, 250 och 400 enheter per vecka. Dosjusteringar baserades på medianen för de tre senaste SMBG-värdena för fasteblodglukos (FBG) för att uppnå ett målintervall för FBG på 4,4 till 7,2 mmol/l (80 till 130 mg/dl). Patienter som behövde en dosminskning som svar på hypoglykemi fick inte återeskalera till högre fasta doser. Patienter som behandlats med den fasta dosen på 400 enheter per vecka i minst 4 veckor och som krävde en högre dos överfördes till flexibel dosregim under resten av studien. Vid vecka 52 stod 18 % av patienterna på 100 enheter, 21 % på 150 enheter, 28,7 % på 250 enheter och 8,7 % på 400 enheter; 23,7 % av patienterna bytte till den flexibla dosregimen.
Tabell 8: Resultat från QWINT‑1: 52 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin glargin hos insulinnaiva vuxna med T2DM
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (modified intent-to-treat, mIIT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c Ungefär lika med den dagliga dosen av insulin efsitora alfa på 41 enheter/dag eller en daglig dos av insulin glargin på 47 enheter/dag.
QWINT‑2 – flexibel dosregim
I en 52 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) randomiserades 928 vuxna insulinnaiva patienter med T2DM till antingen insulin efsitora alfa (n = 466) eller insulin degludek (n = 462). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av ett till tre antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, biguanider såsom metformin, alfa‑glukosidashämmare, orala eller injicerbara GLP‑1-receptoragonister, sulfonylurea eller tiazolidinedioner). Vid baslinjen behandlades 17,5 %, 37,3 % och 45,1 % av patienterna med ett, två respektive tre icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedlen var metformin (83,9 % av patienterna) och GLP‑1-receptoragonister (50 %). Den kliniska prövningen stratifierades för att utvärdera vilken inverkan bakgrundsanvändning av GLP‑1-receptoragonister hade på effekt och säkerhet av insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek. Blindad, intermittent kontinuerlig glukosövervakning (continuous glucose monitoring, CGM) användes under hela prövningen. Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 57,4 år, 27,4 % var äldre och 58,8 % var män. Den genomsnittliga tiden med T2DM var 11,6 år och genomsnittligt BMI var 30,6 kg/m2.
Tabell 9: Resultat från QWINT‑2: 52 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek hos insulinnaiva vuxna med T2DM
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (modified intent-to-treat, mITT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c 3,09 % motsvarar ungefär 44 minuter längre tid inom intervallet per dag, mätt genom kontinuerlig glukosövervakning.
d Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 45 enheter/dag eller en daglig dos insulin degludek på 48 enheter/dag.
Insulin efsitora alfa hos vuxna patienter med T2DM som redan stod på dagligt basinsulin
QWINT‑3 – byte från dagligt basinsulin till insulin efsitora alfa
I en 78 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) blev 986 vuxna patienter med T2DM som behandlades med enbart basinsulin eller basinsulin i kombination med glukossänkande icke‑insulinläkemedel randomiserade till insulin efsitora alfa en gång i veckan (n = 655) eller insulin degludek en gång dagligen (n = 331). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av upp till tre glukossänkande icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, metformin, alfa‑glukosidashämmare eller GLP‑1-receptoragonister). Vid baslinjen fick 5,7 % av patienterna inte något icke‑insulinbaserat glukossänkande läkemedel, medan 31,4 %, 44,1 % och 18,7 % av patienterna fick ett, två respektive tre antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedlen som patienterna fick vid baslinjen var metformin (84,8 % av patienterna) och SGLT2-hämmare (39,8 %). Det primära resultatmåttet var vid vecka 26. Blindad, intermittent kontinuerlig glukosövervakning användes under hela prövningen.
Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 60,7 år, 37,6 % var äldre och 56,3 % var män. Den genomsnittliga tiden med T2DM var 15,3 år och genomsnittligt BMI var 30,4 kg/m2.
Tabell 10: Resultat från QWINT‑3: 78 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek hos vuxna med T2DM som redan stod på dagligt basinsulin
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (mITT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c 0,42 % motsvarar ungefär 6 minuter längre tid inom intervallet per dag, mätt genom kontinuerlig glukosövervakning.
d Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 48 enheter/dag eller en daglig dos insulin degludek på 52 enheter/dag vid vecka 26.
e Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 51 enheter/dag eller en daglig dos insulin degludek på 56 enheter/dag vid vecka 78.
QWINT‑4 – byte från dagligt basinsulin i kombination med måltidsinsulin (flera dagliga injektioner) till insulin efsitora alfa
I en 26 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) randomiserades 730 vuxna patienter med T2DM som stod på flera dagliga injektioner till antingen insulin efsitora alfa en gång i veckan (n = 365) eller insulin glargin en gång dagligen (n = 365). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av upp till tre antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, biguanider såsom metformin, eller GLP‑1-receptoragonister). Vid baslinjen fick 17,9 % av patienterna inte något icke‑insulinbaserat glukossänkande läkemedel, medan 40,3 %, 30,5 % och 11,2 % av patienterna fick ett, två eller tre antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste antihyperglykemiska läkemedlen som patienterna fick vid baslinjen var metformin (67,7 % av patienterna) och SGLT2-hämmare (29 %). Patienterna fick insulin lispro som måltidsbehandling. Blindad, intermittent kontinuerlig glukosövervakning användes under hela prövningen.
Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 58,9 år, 31,7 % var äldre och 49,5 % var män. Den genomsnittliga tiden med T2DM var 16,74 år och genomsnittligt BMI var 31,85 kg/m2.
Tabell 11: Resultat från QWINT‑4: en 26 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin glargin i kombination med antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel hos vuxna med T2DM som stod på flera dagliga injektioner
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (modified intent-to-treat, mITT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c 1,35 % motsvarar ungefär 20 minuter längre tid inom intervallet per dag, mätt genom kontinuerlig glukosövervakning.
d Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 56 enheter/dag eller en daglig dos insulin glargin på 61 enheter/dag.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för insulin efsitora alfa för alla grupper av den pediatriska populationen för T2DM (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).
Farmakoterapeutisk grupp: Diabetesmedel, insuliner och analoger för injektion, långverkande, ATC-kod: ännu ej tilldelad
Verkningsmekanism
Den primära aktiviteten hos insulin efsitora alfa är regleringen av glukosmetabolismen. Insulin och dess analoger sänker blodglukosnivån genom att stimulera perifert glukosupptag, särskilt genom skelettmuskulatur och fett, samt genom att hämma leverglukosproduktionen. Insulin hämmar också lipolys och proteolys samt förbättrar proteinsyntesen.
Den långdragna verkningstidsprofilen hos insulin efsitora alfa beror huvudsakligen på minskad clearance orsakad av tre attribut. Det första är dess stora molekylstorlek som ger minskad njurclearance. Det andra är att insulin efsitora alfa binder till den neonatala Fc-receptorn, vilket hämmar nedbrytningen av insulin efsitora alfa och gör att det kan återanvändas i systemet. Detta skapar en systemisk reservoar av tillgängligt basinsulin. Slutligen har insulin efsitora alfa minskad affinitet till insulinreceptorn, vilket ger minskad receptormedierad clearance. När insulin efsitora alfa är engagerat i insulinreceptorn uppvisar det fullständig insulinreceptoragonism, vilket leder till en effektiv glukossänkande effekt som matchar humant insulin.
Farmakodynamisk effekt
Den glukossänkande effekten av insulin efsitora alfa vid steady‑state uppmättes i en euglykemisk glukosklamp-studie hos 53 patienter med T2DM.
Figur 1. Farmakodynamisk effekt av insulin efsitora alfa vid steady‑state efter veckovisa subkutana injektioner med en dos på 4 enheter/kg hos patienter med T2DM
Grå punkter är medelvärde och standardfel för medelvärdet av glukosinfusionshastighet (glucose infusion rate, GIR). Svart heldragen linje är medelvärdet av modellförutsedda GIR-profiler för det veckovisa doseringsintervallet. Staplar är den procentuella glukossänkningen per dag för det veckovisa doseringsintervallet vid steady‑state. Streckad svart linje visar lika fördelning av den glukossänkande effekten fördelad över de 7 dagarna. Felstaplar visar standardfelet för procentandelen glukossänkning per dag.
Vid steady‑state inträffade genomsnittlig maximal glukossänkande effekt mellan dag 4 och dag 5, med ett topp-dalvärde på 1,07. Den glukossänkande responsen var stabil under det veckolånga doseringsintervallet, med låg dag-till-dag-variabilitet på 2 %.
Den glukossänkande effekten av insulin efsitora alfa varade cirka 4–6 veckor efter den sista veckovisa injektionen.
Immunogenicitet
Anti‑läkemedelsantikroppar (anti-drug antibodies, ADA) påträffades ofta. Någon påverkan av ADA på farmakokinetik, effekt eller säkerhet för insulin efsitora alfa observerades inte.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekten och säkerheten av insulin efsitora alfa administrerat en gång i veckan för att förbättra glykemisk kontroll hos vuxna med T2DM utvärderades i fyra randomiserade, öppna, aktivt kontrollerade kliniska prövningar med målstyrd behandling (treat-to-target). Insulin efsitora alfa studerades hos insulinnaiva vuxna med användning av en fast dosregim (QWINT‑1). Insulin efsitora alfa med användning av en flexibel dosregim studerades hos insulinnaiva vuxna (QWINT‑2), hos vuxna som tidigare behandlats med dagligt basinsulin (QWINT‑3), och hos vuxna som stått på flera dagliga injektioner (QWINT‑4).
Insulin efsitora alfa hos insulinnaiva vuxna patienter med T2DM
QWINT‑1 – fast dosregim
I en 52 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) randomiserades 795 vuxna insulinnaiva patienter med T2DM till insulin efsitora alfa en gång i veckan (n = 397) eller insulin glargin en gång dagligen (n = 398). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av ett till tre antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, biguanider såsom metformin, alfa‑glukosidashämmare, orala eller injicerbara GLP‑1-receptoragonister eller tiazolidinedioner). Vid baslinjen behandlades 48,4 %, 41,6 % och 9,9 % av patienterna med ett, två respektive tre icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste antihyperglykemiska läkemedlen som patienterna fick vid baslinjen var metformin (93,5 % av patienterna) och DPP‑4-hämmare (31,1 %). Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 56,3 år, 20,5 % var äldre och 50,1 % var män. Vid baslinjen hade patienterna en genomsnittlig tid med diabetes på 9,41 år och ett genomsnittligt kroppsmasseindex (Body Mass Index, BMI) på 31,9 kg/m2.
Patienter som behandlades med insulin efsitora alfa började med en fast dos på 100 enheter per vecka och höjde dosen var 4:e vecka, efter behov, till de fördefinierade doserna på 150, 250 och 400 enheter per vecka. Dosjusteringar baserades på medianen för de tre senaste SMBG-värdena för fasteblodglukos (FBG) för att uppnå ett målintervall för FBG på 4,4 till 7,2 mmol/l (80 till 130 mg/dl). Patienter som behövde en dosminskning som svar på hypoglykemi fick inte återeskalera till högre fasta doser. Patienter som behandlats med den fasta dosen på 400 enheter per vecka i minst 4 veckor och som krävde en högre dos överfördes till flexibel dosregim under resten av studien. Vid vecka 52 stod 18 % av patienterna på 100 enheter, 21 % på 150 enheter, 28,7 % på 250 enheter och 8,7 % på 400 enheter; 23,7 % av patienterna bytte till den flexibla dosregimen.
Tabell 8: Resultat från QWINT‑1: 52 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin glargin hos insulinnaiva vuxna med T2DM
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (modified intent-to-treat, mIIT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c Ungefär lika med den dagliga dosen av insulin efsitora alfa på 41 enheter/dag eller en daglig dos av insulin glargin på 47 enheter/dag.
QWINT‑2 – flexibel dosregim
I en 52 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) randomiserades 928 vuxna insulinnaiva patienter med T2DM till antingen insulin efsitora alfa (n = 466) eller insulin degludek (n = 462). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av ett till tre antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, biguanider såsom metformin, alfa‑glukosidashämmare, orala eller injicerbara GLP‑1-receptoragonister, sulfonylurea eller tiazolidinedioner). Vid baslinjen behandlades 17,5 %, 37,3 % och 45,1 % av patienterna med ett, två respektive tre icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedlen var metformin (83,9 % av patienterna) och GLP‑1-receptoragonister (50 %). Den kliniska prövningen stratifierades för att utvärdera vilken inverkan bakgrundsanvändning av GLP‑1-receptoragonister hade på effekt och säkerhet av insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek. Blindad, intermittent kontinuerlig glukosövervakning (continuous glucose monitoring, CGM) användes under hela prövningen. Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 57,4 år, 27,4 % var äldre och 58,8 % var män. Den genomsnittliga tiden med T2DM var 11,6 år och genomsnittligt BMI var 30,6 kg/m2.
Tabell 9: Resultat från QWINT‑2: 52 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek hos insulinnaiva vuxna med T2DM
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (modified intent-to-treat, mITT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c 3,09 % motsvarar ungefär 44 minuter längre tid inom intervallet per dag, mätt genom kontinuerlig glukosövervakning.
d Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 45 enheter/dag eller en daglig dos insulin degludek på 48 enheter/dag.
Insulin efsitora alfa hos vuxna patienter med T2DM som redan stod på dagligt basinsulin
QWINT‑3 – byte från dagligt basinsulin till insulin efsitora alfa
I en 78 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) blev 986 vuxna patienter med T2DM som behandlades med enbart basinsulin eller basinsulin i kombination med glukossänkande icke‑insulinläkemedel randomiserade till insulin efsitora alfa en gång i veckan (n = 655) eller insulin degludek en gång dagligen (n = 331). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av upp till tre glukossänkande icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, metformin, alfa‑glukosidashämmare eller GLP‑1-receptoragonister). Vid baslinjen fick 5,7 % av patienterna inte något icke‑insulinbaserat glukossänkande läkemedel, medan 31,4 %, 44,1 % och 18,7 % av patienterna fick ett, två respektive tre antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste icke‑insulinbaserade antihyperglykemiska läkemedlen som patienterna fick vid baslinjen var metformin (84,8 % av patienterna) och SGLT2-hämmare (39,8 %). Det primära resultatmåttet var vid vecka 26. Blindad, intermittent kontinuerlig glukosövervakning användes under hela prövningen.
Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 60,7 år, 37,6 % var äldre och 56,3 % var män. Den genomsnittliga tiden med T2DM var 15,3 år och genomsnittligt BMI var 30,4 kg/m2.
Tabell 10: Resultat från QWINT‑3: 78 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin degludek hos vuxna med T2DM som redan stod på dagligt basinsulin
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (mITT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c 0,42 % motsvarar ungefär 6 minuter längre tid inom intervallet per dag, mätt genom kontinuerlig glukosövervakning.
d Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 48 enheter/dag eller en daglig dos insulin degludek på 52 enheter/dag vid vecka 26.
e Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 51 enheter/dag eller en daglig dos insulin degludek på 56 enheter/dag vid vecka 78.
QWINT‑4 – byte från dagligt basinsulin i kombination med måltidsinsulin (flera dagliga injektioner) till insulin efsitora alfa
I en 26 veckor lång, öppen, aktivt kontrollerad, multinationell klinisk prövning med målstyrd behandling (treat-to-target) randomiserades 730 vuxna patienter med T2DM som stod på flera dagliga injektioner till antingen insulin efsitora alfa en gång i veckan (n = 365) eller insulin glargin en gång dagligen (n = 365). Under prövningen stod patienterna kvar på stabila doser av upp till tre antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel (DPP‑4-hämmare, SGLT2-hämmare, biguanider såsom metformin, eller GLP‑1-receptoragonister). Vid baslinjen fick 17,9 % av patienterna inte något icke‑insulinbaserat glukossänkande läkemedel, medan 40,3 %, 30,5 % och 11,2 % av patienterna fick ett, två eller tre antihyperglykemiska läkemedel. De vanligaste antihyperglykemiska läkemedlen som patienterna fick vid baslinjen var metformin (67,7 % av patienterna) och SGLT2-hämmare (29 %). Patienterna fick insulin lispro som måltidsbehandling. Blindad, intermittent kontinuerlig glukosövervakning användes under hela prövningen.
Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 58,9 år, 31,7 % var äldre och 49,5 % var män. Den genomsnittliga tiden med T2DM var 16,74 år och genomsnittligt BMI var 31,85 kg/m2.
Tabell 11: Resultat från QWINT‑4: en 26 veckor lång klinisk prövning av insulin efsitora alfa jämfört med insulin glargin i kombination med antihyperglykemiska icke‑insulinläkemedel hos vuxna med T2DM som stod på flera dagliga injektioner
PYE = patientår av exponering
a Den modifierade intent-to-treat-populationen (modified intent-to-treat, mITT) består av alla slumpmässigt tilldelade patienter som exponerades för minst en dos av prövningsbehandlingen.
b Minsta kvadratmedelvärde.
c 1,35 % motsvarar ungefär 20 minuter längre tid inom intervallet per dag, mätt genom kontinuerlig glukosövervakning.
d Ungefär lika med en daglig dos insulin efsitora alfa på 56 enheter/dag eller en daglig dos insulin glargin på 61 enheter/dag.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för insulin efsitora alfa för alla grupper av den pediatriska populationen för T2DM (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).
Absorption
Absorption av insulin efsitora alfa utvärderades hos friska försökspersoner och patienter med diabetes mellitus.
Efter subkutan injektion uppnåddes kliniskt steady‑state efter 8–10 veckor när insulin efsitora alfa sattes in utan en engångsstartdos och efter 4–6 veckor när insulin efsitora sattes in med en engångsstartdos på tre gånger veckodosen.
Vid steady‑state uppnåddes tid till högsta koncentrationer av insulin efsitora alfa 2,5 dagar efter dos (tmax). Insulin efsitora alfa har en platt farmakokinetisk profil med ett topp-till-dal-förhållande på 1,16 och variabiliteten vecka-till-vecka (variationskoefficient vid steady‑state [coefficient of variation, CV %]) vid total exponering för insulin efsitora alfa var 5 % (figur 2).
Figur 2. Modellförutsett genomsnitt insulin efsitora alfa i plasma efter subkutan injektion (dos
på 4 enheter/kg) vid steady‑state hos patienter med T2DM
Den absoluta biotillgängligheten för insulin efsitora alfa efter subkutan administrering i buken var cirka 86 %. Injektionsstället (överarm, buk, lår eller skinka) påverkade inte absorptionen eller exponeringen av insulin efsitora alfa. Ackumulering efter administrering av flera doser var cirka 4,6 gånger baserat på area under koncentration-tidskurvan för doseringsintervallet vid steady‑state AUC(0-t),ss.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och manlig eller kvinnlig fertilitet visade inte några särskilda risker för människa. Karcinogen potential fastställdes med hjälp av en bedömning baserad på evidensvikt, som inte heller visade några särskilda risker för människa.
Följande effekter har inte setts hos människa, men har setts i exponeringar nära klinisk exponering och bedöms därför ha möjlig klinisk relevans:
Hos dräktiga råttor eller kaniner som administrerats insulin efsitora alfa under organutveckling inträffade tidiga embryonala dödsfall, minskad fostertillväxt och fostermissbildningar. Dessa effekter sågs vid systemiska exponeringsnivåer under human exponering vid högsta rekommenderade dos för människa (maximum recommended human dose, MRHD) på 40 mg/vecka och förknippades med hypoglykemi hos icke‑diabetiska moderdjur. Hypoglykemirelaterad dödlighet förekom hos dräktiga råttor under eller efter födande och dödlighet hos neonatal avkomma förekom under laktationsperioden, vilket korrelerade med exponeringsnivåerna i plasma för insulin efsitora alfa och svår hypoglykemi hos avkomman.
Humant immunglobulin G (IgG) är känt för att passera placentabarriären via överföring av neonatal Fc-receptor (FcRn). Därför kan insulin efsitora alfa, som också binder till neonatal Fc-receptor (FcRn), överföras från moder till foster under sen graviditet (andra och tredje trimestern).
2 år
Efter första användningstillfället
112 dagar (16 veckor)
Den förfyllda injektionspennan måste kasseras inom 112 dagar (16 veckor) efter första användningstillfället, även om den fortfarande innehåller insulin.
Dinatriumfosfatheptahydrat (E 339)
Natriumfosfatmonohydrat (E 339)
Glycerol (E 422)
Bensylalkohol (E 1519)
Fenol
Poloxamer 188
Saltsyra, natriumhydroxid och koncentrerad ättiksyra (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätska
Detta läkemedel får inte spädas eller blandas med något annat insulin eller något annat läkemedel.
Före användning
2 år
Efter första användningstillfället
112 dagar (16 veckor)
Den förfyllda injektionspennan måste kasseras inom 112 dagar (16 veckor) efter första användningstillfället, även om den fortfarande innehåller insulin.
Förvaras i kylskåp (2 °C – 8 °C). Får ej frysas.
Förvaras i originalförpackningen för att skyddas från ljus och direkt värme.
Den förfyllda injektionspennan kan förvaras okyld i upp till 14dagar vid temperaturer under 30°C.
Kassera den förfyllda injektionspennan om den har förvarats okyld vid temperaturer under 30 °C i över 14 dagar.
För förvaringsanvisningar efter första användningstillfället, se avsnitt 6.3.
3 ml genomskinlig cylinderampull av glas med kolv (klorbutylelastomer) och skivförsegling (brombutylelastomer) inkapslade i en förfylld injektionspenna med flera doser och som inte ska återfyllas.
Varje förfylld injektionspenna innehåller 3 ml injektionsvätska, lösning.
Onswik 500 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Injektionspennans kropp är ljusgrå och doseringsknappen är gul. Injektionspennans etikett har ett mörkblått band och en gul ruta som markerar styrkan. Den förfyllda injektionspennan är förpackad i en mörkgrå kartong med ett mörkblått band och en bild av injektionspennan. På kartongen och etiketten är insulinstyrkan markerad i en ruta med gul bakgrund.
Onswik 1 000 enheter/ml injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna
Injektionspennans kropp är ljusgrå och doseringsknappen är grön. Injektionspennans etikett har ett mörkblått band och en grön ruta som markerar styrkan. Den förfyllda injektionspennan är förpackad i en mörkgrå kartong med ett mörkblått band och en bild av injektionspennan. På kartongen och etiketten är insulinstyrkan markerad i en ruta med grön bakgrund.
Förpackningar med 1 förfylld injektionspenna.
Insulin efsitora alfa-lösningen ska vara klar, färglös till gul. Läkemedlet får inte användas om det är grumligt, missfärgat eller har synliga partiklar. Den förfyllda injektionspennan ska inte användas om den har varit fryst.
Injektionspennan ska kasseras om någon del ser trasig eller skadad ut.
En ny injektionsnål måste alltid sättas på före varje användning. Nålar får inte återanvändas och ska kasseras efter varje injektion.
Detaljerad bruksanvisning finns i bipacksedeln.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Risken för hypoglykemi efter en injektion är relaterad till insulinets verkningstid. Den tidsperiod under vilken patienter kan löpa risk för hypoglykemi, efter en dos, är på grund av den långa verkningstiden hos insulin efsitora alfa längre (se avsnitt 5.1). Den långvariga effekten av Onswik kan fördröja återhämtningen från hypoglykemi. Vid debut av en hypoglykemisk episod rekommenderas patienterna att noggrant mäta blodsockret tills återhämtning sker.
För att minska risken för hypoglykemi rekommenderas ingen engångsstartdos för patienter som byter från dagligt basinsulin med fasteglukos ≤ 6,7 mmol/l. Efterföljande dosjusteringar bör ske mer sällan än en gång per vecka. Övergående hyperglykemi kan förekomma. Patienter som också får måltidsinsulininsulin kan löpa särskilt hög risk för hypoglykemi under initiering och titrering, och bör övervakas ofta med avseende på tecken och symtom på hypoglykemi.
Hypoglykemi på grund av medicineringsfel
Medicineringsfel inklusive överdosering, doseringsfel till följd av felberäkning av den nödvändiga veckodosen eller upprepning av engångsstartdosen efter den första injektionen kan leda till hypoglykemi.
Man måste vara noggrann vid beräkning av dosen av Onswik, särskilt vid övergång från dagligt basinsulin till veckodosering (se avsnitt 4.2).
För att undvika medicineringsfel vid användning av insulin efsitora alfa och andra insuliner måste patienterna instrueras att alltid kontrollera etiketten på injektionspennan med insulin före varje injektion för att undvika oavsiktlig förväxling mellan insulin efsitora alfa och andra basinsulinläkemedel som tas en gång i veckan eller dagligen. Patienter som behandlas eller har behandlats med andra diabetesläkemedel som injiceras en gång i veckan ska vara särskilt uppmärksamma eftersom valet av den ordinerade dosen av Onswik skiljer sig från valet av andra diabetesläkemedel som injiceras en gång i veckan. Patienterna måste visuellt verifiera de inställda enheterna i den förfyllda injektionspennans dosfönster och aldrig välja maximal engångsdos (400 eller 800 enheter, beroende på den förfyllda injektionspennan) såvida detta inte är deras ordinerade dos.
Patienter som är blinda eller har nedsatt syn ska instrueras att alltid ta hjälp av en annan person med bra syn som har instruerats i hur den förfyllda injektionspennan ska användas.
För att undvika feldosering och potentiell överdosering får patienter och hälso- och sjukvårdspersonal aldrig använda en spruta för att dra upp insulin efsitora alfa från den förfyllda injektionspennan.
Hypoglykemi eller hyperglykemi i samband med förändrad insulinregim
Förändringar av en insulinregim, såsom insulinets koncentration, typ, injektionsställe eller administreringssätt, kan påverka glykemisk kontroll och öka benägenheten för hypoglykemi eller hyperglykemi. Dessa förändringar ska göras med försiktighet under noggrann medicinsk övervakning och frekventare kontroll av glukosvärden. Dosjusteringar av samtidig diabetesbehandling kan behövas (se avsnitt 4.2 och 4.5).
Lipodystrofi och kutan amyloidos
Patienterna måste instrueras att kontinuerligt växla injektionsställe för att minska risken för lipodystrofi och kutan amyloidos (se avsnitt 4.8). Det finns en potentiell risk för fördröjd insulinabsorption och försämrad glykemisk kontroll efter insulininjektioner på ställen där dessa biverkningar förekommer. En plötslig ändring av injektionsställe till ett intakt område har rapporterats leda till hypoglykemi. Blodglukosövervakning rekommenderas efter byte av injektionsställe och dosjustering av diabetesläkemedel kan övervägas.
Ögon
Långvarig förbättrad glykemisk kontroll minskar risken för progression av diabetesretinopati. Intensifierad insulinbehandling med plötslig förbättring av glykemisk kontroll kan dock vara förknippad med tillfällig försämring av diabetesretinopati.
Överkänslighetsreaktioner
Svår, livshotande, generaliserad allergi, inklusive anafylaxi, kan förekomma vid användning av insulinläkemedel, inklusive insulin efsitora alfa (se avsnitt 4.8).
Kombination av pioglitazon och insulinläkemedel
Pioglitazon i kombination med insulin förknippas med en ökad risk för ödem och hjärtsvikt, särskilt hos patienter med underliggande hjärtsjukdom. Om insulin efsitora alfa används i kombination med pioglitazon ska patienterna observeras med avseende på tecken och symtom på hjärtsvikt, viktökning och ödem. Pioglitazon ska sättas ut vid försämring av hjärtsymtomen.
Byte från ett annat basinsulin som tas en gång i veckan till insulin efsitora alfa
Det finns inga data om bytet från annat basinsulin en gång i veckan till insulin efsitora alfa.
Hjälpämnen med känd effekt
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Bensylalkohol
Detta läkemedel innehåller 9 mg bensylalkohol per ml lösning. Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner. Stora volymer ska användas med försiktighet och endast om absolut nödvändigt, särskilt till patienter med nedsatt leverfunktion eller nedsatt njurfunktion p.g.a. risken för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).
Det är okänt om insulin efsitora alfa/metaboliter från insulin efsitora alfa utsöndras i bröstmjölk. Baserat på exponeringsnivåer av insulin efsitora alfa i plasma hos neonatal avkomma av råtta finns det indirekta tecken på närvaro av insulin efsitora alfa i mjölken (se avsnitt 5.3).
En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas.
Insulin efsitora alfa ska inte användas under amning.
Fertilitet
Effekten av Onswik på fertiliteten hos människor är okänd.
Data från djurstudier med insulin efsitora alfa visade inga direkta skadliga effekter avseende fertilitet (se avsnitt 5.3).
d Perifert ödem omfattar perifert ödem, ödem, generaliserat ödem, svullnad och perifer svullnad.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Hypoglykemi
Hypoglykemi är den vanligaste observerade biverkningen hos patienter som använder insulin, inklusive insulin efsitora alfa (se avsnitten 4.4 och 5.1).
I kliniska fas 3-studier av diabetes mellitus typ 2 (T2DM) med insulin efsitora alfa definierades kliniskt signifikant hypoglykemi som hypoglykemi med blodglukos < 3,0 mmol/l (< 54 mg/dl) från självövervakning av blodglukos (self-monitoring blood glucose, SMBG), svår hypoglykemi som hypoglykemi som krävde hjälp av en annan person och nattlig hypoglykemi som kliniskt signifikant hypoglykemi som inträffade mellan midnatt och 06:00.
I en 52 veckor lång klinisk prövning hos insulinnaiva patienter med T2DM som använde en fast dosregim (QWINT‑1) var incidensen och frekvensen av kombinerad kliniskt signifikant och svår hypoglykemi som samlats in genom SMBG 25,94 % (0,50 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin efsitora alfa jämfört med 29,90 % (0,88 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin glargin.
I en 52 veckor lång klinisk prövning hos insulinnaiva patienter med T2DM som använde en flexibel dosregim (QWINT‑2) var incidensen och frekvensen av kombinerad kliniskt signifikant och svår hypoglykemi som samlats in genom SMBG 27,90 % (0,58 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin efsitora alfa jämfört med 22,08 % (0,45 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin degludek.
I en 78 veckor lång klinisk prövning hos patienter med T2DM som tidigare behandlats med dagligt basinsulin och som bytte till insulin efsitora alfa (QWINT‑3) var incidensen och frekvensen av kombinerad kliniskt signifikant och svår hypoglykemi som samlats in genom SMBG 40,92 % (0,84 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin efsitora alfa jämfört med 37,16 % (0,74 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin degludek.
I en 26 veckor lång klinisk prövning hos patienter med T2DM som tidigare behandlats med dagligt basinsulin i kombination med måltidsinsulin, som bytte till insulin efsitora alfa (QWINT‑4) i kombination med måltidsinsulin, var incidensen och frekvensen av kombinerad kliniskt signifikant och svår hypoglykemi som samlats in genom SMBG 55,62 % (6,58 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin efsitora alfa jämfört med 55,62 % (5,94 händelser/patientår) hos patienter som behandlades med insulin glargin.
Överkänslighet
Svår, livshotande, generaliserad allergi, inklusive anafylaxi, generaliserade hudreaktioner, angioödem, bronkospasm, hypotoni och chock kan förekomma med alla insulinbehandlingar, inklusive insulin efsitora alfa.
Överkänslighetsreaktioner (såsom kontaktdermatit, utslag, dermatit, överkänslighet, klåda, eksem, allergisk rinit) har rapporterats i de kliniska fas 3-studierna av T2DM med insulin efsitora alfa. Procentandelen patienter som rapporterade överkänslighetsreaktioner var 4,91 % hos de patienter som behandlades med insulin efsitora alfa och 4,01 % hos de patienter som behandlades med dagligt basinsulin.
Reaktioner vid injektionsstället
I kliniska fas 3-prövningar av T2DM rapporterades reaktioner vid injektionsstället av 1,4 % av patienterna som behandlades med insulin efsitora alfa. Patienter har upplevt rodnad, förhårdnad, smärta, blåmärken, svullnad eller klåda vid injektionsstället för insulin efsitora alfa.
Hud och subkutan vävnad
Lipodystrofi och kutan amyloidos kan förekomma vid injektionsstället och fördröja lokal insulinabsorption. Kontinuerlig rotation av injektionsställe inom det angivna injektionsområdet kan bidra till att minska eller förhindra dessa reaktioner (se avsnitt 4.4).
Perifert ödem
I fyra fas 3-studier av T2DM förekom perifert ödem hos 1,6 % av patienterna som behandlades med insulin efsitora alfa.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Resultaten från en studie med friska försökspersoner visade att insulin efsitora alfa 500 enheter/ml är bioekvivalent med insulin efsitora alfa 1 000 enheter/ml efter administrering av en enda dos på 100 enheter när det gäller area under koncentration-tidskurvan för insulin efsitora alfa i plasma från tidpunkt noll till oändlighet och Cmax. Ingen doskonvertering krävs vid överföring av en patient mellan de olika koncentrationerna.
Distribution
Det geometriska medelvärdet (CV %) av distributionsvolymen (Vd) för insulin efsitora alfa var 11 l (24 %) efter intravenös administrering av insulin efsitora alfa som en bolusinjektion av en dos på 44 enheter.
Eliminering
Det geometriska medelvärdet (CV %) av clearance för insulin efsitora alfa var 0,02 l/tim. (30 %) efter intravenös administrering av insulin efsitora alfa som en bolusinjektion av en dos på 44 enheter. I genomsnitt är halveringstiden vid steady‑state cirka 17 dagar, oberoende av dos.
Linjäritet/icke‑linjäritet
Total insulin efsitora alfa-exponering och maximal koncentration ökade proportionellt med ökade subkutana doser av insulin efsitora alfa inom det terapeutiska dosintervallet.
Särskilda populationer
Ålder, kön och etniskt ursprung påverkade inte farmakokinetiken och farmakodynamiken för insulin efsitora alfa.
Nedsatt leverfunktion
Farmakokinetiken för insulin efsitora alfa utvärderades hos patienter med normal eller nedsatt leverfunktion efter subkutan administrering av insulin efsitora alfa. Populationsfarmakokinetiska analyser visar att markörer för leverfunktion (aspartataminotranferas (AST), alaninaminotransferas (ALT) och bilirubin) inte påverkade farmakokinetiken för insulin efsitora alfa.
Nedsatt njurfunktion
Farmakokinetiken för insulin efsitora alfa utvärderades hos patienter med normal eller nedsatt njurfunktion efter subkutan administrering av insulin efsitora alfa. Clearance av insulin efsitora alfa var i genomsnitt cirka 21‑46 % lägre hos patienter med lindrigt till svårt nedsatt njurfunktion jämfört med hos patienter med normal njurfunktion, vilket ledde till en ökad halveringstid från 17 dagar till cirka 20‑30 dagar.
Nålar ingår inte i förpackningen.
Produktresumén är företagets information till hälso- och sjukvårdspersonal. Godkänd av myndighet.
