Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Eli Lilly Sweden AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Inluriyo 200 mg filmdragerade tabletter
Varje filmdragerad tablett innehåller imlunestranttosilat motsvarande 200 mg imlunestrant.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Filmdragerad tablett (tablett).
Vit, kapselformad filmdragerad tablett med måtten 14,0 x 7,5 mm, präglad med ”LILLY” på ena sidan och ”1717” samt en avlång fyruddig stjärna på andra sidan.
Eli Lilly Nederland B.V.
Papendorpseweg 83
3528 BJ Utrecht
Nederländerna
EU/1/25/2003/001
EU/1/25/2003/002
EU/1/25/2003/003
EU/1/25/2003/004
EU/1/25/2003/005
EU/1/25/2003/006
Första godkännandet: 09 januari 2026
09 januari 2026 Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats https://www.ema.europa.eu
Behandlingen rekommenderas fortgå så länge den är av klinisk nytta för patienten eller tills oacceptabel toxicitet uppstår.
Missad dos
Om patienten missar att ta en dos kan den tas upp till 6 timmar efter den vanliga tidpunkten. Om det har gått mer än 6 timmar ska dosen hoppas över denna dag. Någon extra dos ska inte tas. Nästa dag ska dosen tas vid den vanliga tiden.
Kräkningar
Om patienten kräks efter att ha tagit dosen ska inte någon extra dos tas den dagen. Nästa dag ska det vanliga doseringsschemat återupptas vid den vanliga tiden.
Dosjusteringar
Om dosminskning är nödvändig ska dosen minskas med 200 mg. För hantering av vissa biverkningar kan behandlingsavbrott och/eller dosminskning bli nödvändigt, se tabell 1 och 2. Behandlingen ska avbrytas om patienten inte tolererar 200 mg en gång dagligen.
Tabell 1: Rekommenderad dosjustering vid förhöjt ALAT och ASAT
Alaninaminotransferas (ALAT) och aspartataminotransferas (ASAT) ska övervakas under behandlingen som kliniskt indicerat.
a NCI CTCAE 5.0
ULN: övre normalgränsen ("Upper Limit of Normal")
Tabell 2: Rekommenderad dosjustering vid biverkningar (förutom förhöjt ALAT och ASAT)
a NCI CTCAE v5.0
Starka CYP3A-inducerare Samtidig användning av starka CYP3A-inducerare ska undvikas. Om starka CYP3A-inducerare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen ökas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.5).
Starka CYP3A-hämmare
Samtidig användning av starka CYP3A-hämmare ska undvikas. Om starka CYP3A-hämmare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen minskas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.5).
Särskilda patientpopulationer
Äldre
Ingen dosjustering behövs baserat på patientens ålder (se avsnitt 5.2). Begränsade data finns för patienter som är ≥ 75 år (se avsnitt 5.2).
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lätt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh A).
Dosen ska minskas till 200 mg en gång dagligen till patienter med måttligt (Child–Pugh B) eller gravt (Child–Pugh C) nedsatt leverfunktion.
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosjustering behövs för patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion. Begränsade data tyder på att exponeringen för imlunestrant kan vara förhöjd hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion, patienter med terminal njursjukdom samt patienter som står på dialys (se avsnitt 5.2). Behandling ska administreras med försiktighet till patienter med gravt nedsatt njurfunktion, med noggrann övervakning avseende tecken på toxicitet.
Pediatrisk population
Det finns ingen relevant användning i den pediatriska populationen för indikationen lokalt avancerad bröstcancer.
Administreringssätt
Inluriyo är avsett för oral användning.
Patienten ska ta dosen vid ungefär samma tid varje dag.
Tabletterna ska tas på fastande mage minst 2 timmar före eller 1 timme efter måltid (se avsnitt 5.2). Tabletterna ska sväljas hela (patienten ska inte dela, krossa eller tugga tabletterna innan de sväljs ned). Effekterna av att dela, krossa eller tugga tabletterna har inte undersökts och kan eventuellt påverka läkemedlets säkerhet, effekt eller stabilitet. Exponering för aktiva substansen skulle kunna vara skadligt för vårdare.
Amning (se avsnitt 4.6) Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Effekten av föda
Exponeringen för imlunestrant när det tas tillsammans med en fettrik måltid är okänd. Dosen ska tas fastande eftersom föda kan leda till högre exponering för läkemedlet.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.
Imlunestrant metaboliseras genom sulfatering, CYP3A4-oxidering och direkt glukuronidering.
Andra läkemedels potential att påverka imlunestrant
Starka CYP3A-inducerare
Samtidig administrering av imlunestrant och karbamazepin (en stark CYP3A-inducerare) minskade arean under kurvan koncentration-tid (AUC) och maximal koncentration (Cmax) för imlunestrant med 42 % respektive 29 %. Samtidig användning av starka CYP3A-inducerare ska undvikas. Om starka CYP3A-inducerare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen ökas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.2).
Starka CYP3A-hämmare
Samtidig administrering av imlunestrant och itrakonazol (en stark CYP3A-hämmare) ökade AUC och Cmax för imlunestrant 2,11 respektive 1,87 gånger. Samtidig användning av starka CYP3A-hämmare ska undvikas. Om starka CYP3A-hämmare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen minskas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.2).
Syrahämmande medel
Samtidig administrering av imlunestrant och omeprazol (en protonpumpshämmare) hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på imlunestrants farmakokinetik.
Imlunestrants potential att påverka andra läkemedel
CYP2D6-substrat
Imlunestrant ökade AUC och Cmax för dextrometorfan (ett CYP2D6-substrat) 1,33 respektive 1,43 gånger. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av imlunestrant och CYP2D6-substrat för vilka en liten ökning av koncentrationen leder till betydande biverkningar.
P-glykoprotein (P-gp)-substrat
Imlunestrant ökade AUC och Cmax för digoxin (ett P-gp-substrat) med 1,39 respektive 1,60 gånger. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av imlunestrant och P-gp-substrat för vilka en liten ökning av koncentrationen leder till betydande biverkningar.
BCRP-substrat
Imlunestrant ökade AUC och Cmax för rosuvastatin (ett BCRP-substrat) med 1,49 respektive 1,65 gånger. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av imlunestrant och BCRP-substrat för vilka en liten ökning av koncentrationen leder till betydande biverkningar.
Fertila kvinnor/preventivmedel för män och kvinnor
Graviditetsstatus hos fertila kvinnor ska verifieras innan behandling påbörjas.
Fertila kvinnor och män ska rekommenderas att använda mycket effektiva preventivmedel under behandlingen och i minst 1 vecka efter den sista dosen (se avsnitt 5.3).
Graviditet
Det finns inga data från användningen av imlunestrant hos gravida kvinnor. Baserat på imlunestrants verkningsmekanism och resultat från djurstudier av embryofetal toxicitet kan imlunestrant orsaka fosterskador om det ges till gravida kvinnor (se avsnitt 5.3). Imlunestrant ska inte användas under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel. Om en patient blir gravid under behandling måste patienten informeras om den potentiella faran för fostret och den potentiella risken för missfall.
Amning
Det är okänt om imlunestrant eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. På grund av risken för allvarliga biverkningar hos barn som ammas är användning under amning kontraindicerat (se avsnitt 4.3).
Fertilitet
Baserat på resultat från djurstudier (se avsnitt 5.3) och läkemedlets verkningsmekanism kan imlunestrant minska fertiliteten hos kvinnor och män i reproduktiv ålder.
Imlunestrant har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Eftersom trötthet och asteni har rapporterats med imlunestrant ska dock försiktighet iakttas av patienter som upplever denna biverkning när de framför fordon eller använder maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligaste och kliniskt mest relevanta biverkningarna var förhöjt ALAT (34,3 %), förhöjt ASAT (33,2 %), utmattning (25,7 %), diarré (22,5 %), illamående (20,1 %) och kräkningar (9,0 %).
Den enda biverkning som ledde till utsättning hos fler än 1 patient var förhöjt ALAT (0,8 %).
Tabell över biverkningar
Biverkningsfrekvenserna som anges nedan baseras på poolade data från 378 patienter som behandlades med 400 mg imlunestrant en gång dagligen i en randomiserad, öppen multicenterstudie i fas 3 (EMBER-3) och en öppen multicenterstudie i fas 1a/1b med dosupptrappning och förlängd behandling (EMBER).
I nedanstående tabell redovisas biverkningarna enligt MedDRA:s organsystem och efter frekvens. Frekvenserna anges som: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, < 1/10), mindre vanliga (1/1 000, < 1/100), sällsynta (1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.
Tabell 3: Biverkningar hos patienter som får imlunestrant
a Samlingsterm för analoga rekommenderade termer.
b Samlingsterm för de rekommenderade termerna artralgi, myalgi, muskuloskeletalt obehag, muskuloskeletal bröstsmärta, muskuloskeletal smärta, smärta i extremitet, halsryggssmärta.
c Baserat på laboratorieanalyser
Symtomen på överdosering har inte fastställts. De läkemedelsbiverkningar som rapporterades vid doser som översteg den rekommenderade dosen överensstämde med den etablerade säkerhetsprofilen (se avsnitt 4.8). De vanligaste biverkningarna vid högre doser var diarré, illamående, utmattning och artralgi. Det finns ingen känd antidot mot överdosering av imlunestrant. Patienterna ska övervakas noga och stödjande vård ska ges.
Inluriyo är avsett att användas som monoterapi för behandling av vuxna patienter med östrogenreceptorpositiv (ER-positiv, HER2-negativ, lokalt avancerad eller metastaserad bröstcancer med en aktiverande ESR1-mutation, vars sjukdom har progredierat efter tidigare endokrinbaserad behandlingsregim (se avsnitt 4.2 angående patienturval baserat på biomarkörer).
Hos pre- och perimenopausala kvinnor, samt hos män, ska Inluriyo som monoterapi kombineras med en luteiniserande hormonfrisättande hormon (LHRH- agonist).
Behandling ska sättas in och övervakas av läkare med erfarenhet av cancerbehandling.
Patienturval
Patienter med ER-positiv, HER2-negativ avancerad bröstcancer ska väljas ut baserat på förekomsten av en aktiverande ESR1-mutation i tumör- eller plasmaprover, med användning av en CE-märkt produkt för in vitro-diagnostik (IVD) för därtill avsett syfte. Om ett CE-märkt IVD-produkt inte är tillgänglig ska förekomsten av en aktiverande ESR1-mutation bedömas med ett alternativt validerat test.
Dosering
Rekommenderad dos imlunestrant är 400 mg peroralt (två filmdragerade tabletter à 200 mg) en gång dagligen.
Behandlingen rekommenderas fortgå så länge den är av klinisk nytta för patienten eller tills oacceptabel toxicitet uppstår.
Missad dos
Om patienten missar att ta en dos kan den tas upp till 6 timmar efter den vanliga tidpunkten. Om det har gått mer än 6 timmar ska dosen hoppas över denna dag. Någon extra dos ska inte tas. Nästa dag ska dosen tas vid den vanliga tiden.
Kräkningar
Om patienten kräks efter att ha tagit dosen ska inte någon extra dos tas den dagen. Nästa dag ska det vanliga doseringsschemat återupptas vid den vanliga tiden.
Dosjusteringar
Om dosminskning är nödvändig ska dosen minskas med 200 mg. För hantering av vissa biverkningar kan behandlingsavbrott och/eller dosminskning bli nödvändigt, se tabell 1 och 2. Behandlingen ska avbrytas om patienten inte tolererar 200 mg en gång dagligen.
Tabell 1: Rekommenderad dosjustering vid förhöjt ALAT och ASAT
Alaninaminotransferas (ALAT) och aspartataminotransferas (ASAT) ska övervakas under behandlingen som kliniskt indicerat.
a NCI CTCAE 5.0
ULN: övre normalgränsen ("Upper Limit of Normal")
Tabell 2: Rekommenderad dosjustering vid biverkningar (förutom förhöjt ALAT och ASAT)
a NCI CTCAE v5.0
Starka CYP3A-inducerare Samtidig användning av starka CYP3A-inducerare ska undvikas. Om starka CYP3A-inducerare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen ökas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.5).
Starka CYP3A-hämmare
Samtidig användning av starka CYP3A-hämmare ska undvikas. Om starka CYP3A-hämmare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen minskas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.5).
Särskilda patientpopulationer
Äldre
Ingen dosjustering behövs baserat på patientens ålder (se avsnitt 5.2). Begränsade data finns för patienter som är ≥ 75 år (se avsnitt 5.2).
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lätt nedsatt leverfunktion (Child–Pugh A).
Dosen ska minskas till 200 mg en gång dagligen till patienter med måttligt (Child–Pugh B) eller gravt (Child–Pugh C) nedsatt leverfunktion.
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosjustering behövs för patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion. Begränsade data tyder på att exponeringen för imlunestrant kan vara förhöjd hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion, patienter med terminal njursjukdom samt patienter som står på dialys (se avsnitt 5.2). Behandling ska administreras med försiktighet till patienter med gravt nedsatt njurfunktion, med noggrann övervakning avseende tecken på toxicitet.
Pediatrisk population
Det finns ingen relevant användning i den pediatriska populationen för indikationen lokalt avancerad bröstcancer.
Administreringssätt
Inluriyo är avsett för oral användning.
Patienten ska ta dosen vid ungefär samma tid varje dag.
Tabletterna ska tas på fastande mage minst 2 timmar före eller 1 timme efter måltid (se avsnitt 5.2). Tabletterna ska sväljas hela (patienten ska inte dela, krossa eller tugga tabletterna innan de sväljs ned). Effekterna av att dela, krossa eller tugga tabletterna har inte undersökts och kan eventuellt påverka läkemedlets säkerhet, effekt eller stabilitet. Exponering för aktiva substansen skulle kunna vara skadligt för vårdare.
Amning (se avsnitt 4.6) Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Effekten av föda
Exponeringen för imlunestrant när det tas tillsammans med en fettrik måltid är okänd. Dosen ska tas fastande eftersom föda kan leda till högre exponering för läkemedlet.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.
Imlunestrant metaboliseras genom sulfatering, CYP3A4-oxidering och direkt glukuronidering.
Andra läkemedels potential att påverka imlunestrant
Starka CYP3A-inducerare
Samtidig administrering av imlunestrant och karbamazepin (en stark CYP3A-inducerare) minskade arean under kurvan koncentration-tid (AUC) och maximal koncentration (Cmax) för imlunestrant med 42 % respektive 29 %. Samtidig användning av starka CYP3A-inducerare ska undvikas. Om starka CYP3A-inducerare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen ökas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.2).
Starka CYP3A-hämmare
Samtidig administrering av imlunestrant och itrakonazol (en stark CYP3A-hämmare) ökade AUC och Cmax för imlunestrant 2,11 respektive 1,87 gånger. Samtidig användning av starka CYP3A-hämmare ska undvikas. Om starka CYP3A-hämmare inte kan undvikas ska imlunestrantdosen minskas med 200 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.2).
Syrahämmande medel
Samtidig administrering av imlunestrant och omeprazol (en protonpumpshämmare) hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på imlunestrants farmakokinetik.
Imlunestrants potential att påverka andra läkemedel
CYP2D6-substrat
Imlunestrant ökade AUC och Cmax för dextrometorfan (ett CYP2D6-substrat) 1,33 respektive 1,43 gånger. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av imlunestrant och CYP2D6-substrat för vilka en liten ökning av koncentrationen leder till betydande biverkningar.
P-glykoprotein (P-gp)-substrat
Imlunestrant ökade AUC och Cmax för digoxin (ett P-gp-substrat) med 1,39 respektive 1,60 gånger. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av imlunestrant och P-gp-substrat för vilka en liten ökning av koncentrationen leder till betydande biverkningar.
BCRP-substrat
Imlunestrant ökade AUC och Cmax för rosuvastatin (ett BCRP-substrat) med 1,49 respektive 1,65 gånger. Försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av imlunestrant och BCRP-substrat för vilka en liten ökning av koncentrationen leder till betydande biverkningar.
Fertila kvinnor/preventivmedel för män och kvinnor
Graviditetsstatus hos fertila kvinnor ska verifieras innan behandling påbörjas.
Fertila kvinnor och män ska rekommenderas att använda mycket effektiva preventivmedel under behandlingen och i minst 1 vecka efter den sista dosen (se avsnitt 5.3).
Graviditet
Det finns inga data från användningen av imlunestrant hos gravida kvinnor. Baserat på imlunestrants verkningsmekanism och resultat från djurstudier av embryofetal toxicitet kan imlunestrant orsaka fosterskador om det ges till gravida kvinnor (se avsnitt 5.3). Imlunestrant ska inte användas under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel. Om en patient blir gravid under behandling måste patienten informeras om den potentiella faran för fostret och den potentiella risken för missfall.
Amning
Det är okänt om imlunestrant eller dess metaboliter utsöndras i bröstmjölk. På grund av risken för allvarliga biverkningar hos barn som ammas är användning under amning kontraindicerat (se avsnitt 4.3).
Fertilitet
Baserat på resultat från djurstudier (se avsnitt 5.3) och läkemedlets verkningsmekanism kan imlunestrant minska fertiliteten hos kvinnor och män i reproduktiv ålder.
Imlunestrant har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Eftersom trötthet och asteni har rapporterats med imlunestrant ska dock försiktighet iakttas av patienter som upplever denna biverkning när de framför fordon eller använder maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligaste och kliniskt mest relevanta biverkningarna var förhöjt ALAT (34,3 %), förhöjt ASAT (33,2 %), utmattning (25,7 %), diarré (22,5 %), illamående (20,1 %) och kräkningar (9,0 %).
Den enda biverkning som ledde till utsättning hos fler än 1 patient var förhöjt ALAT (0,8 %).
Tabell över biverkningar
Biverkningsfrekvenserna som anges nedan baseras på poolade data från 378 patienter som behandlades med 400 mg imlunestrant en gång dagligen i en randomiserad, öppen multicenterstudie i fas 3 (EMBER-3) och en öppen multicenterstudie i fas 1a/1b med dosupptrappning och förlängd behandling (EMBER).
I nedanstående tabell redovisas biverkningarna enligt MedDRA:s organsystem och efter frekvens. Frekvenserna anges som: mycket vanliga (1/10), vanliga (1/100, < 1/10), mindre vanliga (1/1 000, < 1/100), sällsynta (1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.
Tabell 3: Biverkningar hos patienter som får imlunestrant
a Samlingsterm för analoga rekommenderade termer.
b Samlingsterm för de rekommenderade termerna artralgi, myalgi, muskuloskeletalt obehag, muskuloskeletal bröstsmärta, muskuloskeletal smärta, smärta i extremitet, halsryggssmärta.
c Baserat på laboratorieanalyser
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtomen på överdosering har inte fastställts. De läkemedelsbiverkningar som rapporterades vid doser som översteg den rekommenderade dosen överensstämde med den etablerade säkerhetsprofilen (se avsnitt 4.8). De vanligaste biverkningarna vid högre doser var diarré, illamående, utmattning och artralgi. Det finns ingen känd antidot mot överdosering av imlunestrant. Patienterna ska övervakas noga och stödjande vård ska ges.
Lämpliga patienter var pre-, peri- och postmenopausala kvinnor eller män (≥ 18 år) med ER-positiv, HER2-negativ avancerad bröstcancer som tidigare hade fått en aromatashämmare, enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare, som adjuvant behandling eller vid metastaserad sjukdom. Patienterna hade antingen fått återfall under adjuvant behandling eller inom 12 månader efter avslutad adjuvant behandling med en aromatashämmare enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare för tidig bröstcancer, fått återfall > 12 månader efter avslutad adjuvant behandling följt av sjukdomsprogression på eller efter en aromatashämmare enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare, eller diagnostiserats med de novo metastaserad sjukdom och haft sjukdomsprogression på eller efter en aromatashämmare enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare. Samtliga patienter måste ha funktionsstatus 0 eller 1 enligt Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG), adekvat organ funktion samt utvärderingsbara lesioner enligt Response Evaluation Criteria in Solid Tumours (RECIST) version 1.1, d.v.s. mätbar sjukdom eller enbart skelettsjukdom med bedömningsbara lesioner. LHRH-agonister gavs till pre- och perimenopausala kvinnor samt till män. Patienter med symtomatisk metastaserad visceral sjukdom och patienter med hjärtkomorbiditet exkluderades.
Patienterna rekryterades oavsett ESR1-mutationsstatus. ESR1-mutationsstatus bestämdes grundat på cirkulerande tumördeoxiribonukleinsyra (ctDNA) i blodet med användning av Guardant360 CDx-analys. Ett resultat ansågs vara ESR1-positivt om minst en av 34 fördefinierade ESR1-varianter upptäcktes: E380A, E380D, E380K, E380Q, E380V, M421_V422delinsl, V422_E423del, V422del, S463F, S463P, L469V, L536F, L536G, L536H, L536I, L536K, L536N, L536P, L536Q, L536R, L536V, Y537C, Y537D, Y537G, Y537H, Y537N, Y537P, Y537Q, Y537S, D538E, D538G, D538H, D538N, D538V. Av dessa identifierades 17 varianter hos deltagarna i EMBER-3-studien: E380K, E380Q, V422del, S463P, L469V, L536H, L536K, L536P, L536Q, L536R, Y537C, Y537D, Y537N, Y537S, D538E, D538G, D538N.
Totalt randomiserades 874 patienter i förhållandet 1:1:1 till tre behandlingsarmar: 400 mg peroral daglig administrering av Inluriyo (arm A), prövarens val av standardbehandling (SOC) (fulvestrant eller exemestan) (arm B), eller 400 mg peroral daglig administrering av Inluriyo i kombination med abemaciklib (arm C). Av de 330 patienter som randomiserades till prövarens val av endokrin behandling (arm B) fick 292 fulvestrant (90 %) och 32 fick exemestan (10 %). Randomiseringen stratifierades efter tidigare behandling med CDK4/6-hämmare (ja eller nej), förekomst av viscerala metastaser (ja eller nej) och region (Östasien eller Nordamerika/Västeuropa eller Övriga). Demografi och baslinjekaraktäristika var jämförbara i behandlingsarmarna. Demografiska data för den totala studiepopulationen vid baslinjen var som följer: medianålder 61 år (intervall: 27–89) och 13 % var ≥ 75 år, 99 % var kvinnor, 56 % var kaukasier, 30 % asiater, 3 % svarta och 11 % var övriga eller saknade. Majoriteten av patienterna behandlades enligt andra linjens avancerade behandling (67 %) kontra första linjens behandling (33 %), och majoriteten hade tidigare fått CDK4/6i (60 %), varav 37 % hade fått palbociklib, 15 % ribociklib och 3 % abemaciklib. ECOG-funktionsstatus vid baslinjen var 0 (65 %) eller 1 (35 %). Patientdemografin för patienter med ESR1-muterade tumörer var generellt representativ för den bredare studiepopulationen.
Primärt effektmått var progressionsfri överlevnad (PFS) enligt prövarens bedömning. Det viktigaste sekundära effektmåttet i EMBER-3 var total överlevnad (OS).
EMBER-3: Inluriyo som monoterapi till patienter med ESR1m
Vid den primära analysen (brytdatum 24 juni 2024) observerades en statistiskt signifikant förbättring av PFS hos patienter som fick Inluriyo som monoterapi, i jämförelse med standardbehandling i undergruppen med ESR1m. Jämförelsen mellan Inluriyo som monoterapi och standardbehandling var inte statistiskt signifikant i ITT-populationen. Effektresultat i ESR1m-undergruppen finns i tabell 4 och figur 1.
Tabell 4: Sammanfattning av effektdata för patienter med ESR1m som behandlades med Inluriyo som monoterapi i EMBER-3
KI=konfidensintervall; ESR1 = östrogenreceptor 1.
*Kaplan-Meier-estimat; 95 % KI baserat på Brookmeyer-Crowley-metoden.
**Från en Cox proportionell riskmodell och ett stratifierat log-ranktest stratifierat efter tidigare behandling med CDK4/6-hämmare (ja eller nej) och förekomst av viscerala metastaser (ja eller nej).
Brytdatum 24 juni 2024
Figur 1: Kaplan-Meier-kurva för progressionsfri överlevnad för patienter med ESR1m som behandlades med Inluriyo som monoterapi i EMBER-3
I den CDK4/6i-naiva undergruppen var median-PFS i Inluriyo-armen 11,1 månader (95 % KI: 5,5; 16,5) jämfört med 5,7 månader (95 % KI: 3,8; 7,4) i gruppen som fick standardbehandling (HR = 0,42; 95 % KI: 0,25; 0,72). I gruppen som tidigare behandlats med CDK4/6i var median-PFS i Inluriyo-armen 3,9 månader (95 % KI: 2,0; 6,0) jämfört med 3,7 månader (95 % KI: 2,2; 4,6) i gruppen som fick standardbehandling (HR = 0,72; 95 % KI: 0,52; 1,0).
Vid den tredje interimsanalysen av OS (brytdatum 18 augusti 2025) observerades 128 händelser i de två armarna. HR var 0,60 (95 % KI: 0,43; 0,86).
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för imlunestrant för alla grupper av den pediatriska populationen för bröstcancer (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).
I en populationsfarmakokinetisk analys är genomsnittlig (CV%) Cmax för imlunestrant vid steady state 141 ng/ml (45 %) och AUC0-24h är 2 400 ng*h/ml (46 %) efter administrering av den rekommenderade dosen på 400 mg en gång dagligen. Cmax och AUC för imlunestrant ökar proportionellt inom dosintervallet 200 mg till 1 200 mg en gång dagligen (0,5 till 3 gånger den godkända rekommenderade dosen).
Absorption
Genomsnittlig (CV %) absolut biotillgänglighet för imlunestrant efter en peroral engångsdos på 400 mg är 10,5 % (32 %). Mediantiden för att nå maximal plasmakoncentration (tmax) är ungefär 4 timmar.
Effekt av föda
Administrering av imlunestrant 400 mg tillsammans med en fettsnål måltid (cirka 400-500 kalorier varav 100-125 kalorier från fett) ökade Cmax med 3,55 gånger och AUC(0-∞) med 2,04 gånger jämfört med administrering på fastande mage. Exponeringen för imlunestrant när det tas tillsammans med en fettrik måltid är okänd.
Distribution
I en populationsfarmakokinetisk analys är den genomsnittliga (CV %) skenbara centrala distributionsvolymen för imlunestrant 4 310 l (69 %) hos patienter med avancerad eller metastaserad bröstcancer. Hos människa är imlunestrant till 99,93 %–99,96 % proteinbundet vid kliniskt relevanta koncentrationer.
Metabolism
Imlunestrant metaboliseras genom sulfatering, CYP3A4-oxidering och direkt glukuronidering.
In vitro-studier visade att imlunestrant är substrat för P-gp men inte substrat för BCRP, OCT1, OATP1B1 eller OATP1B3.
Samtidig administrering av imlunestrant och kinidin (P-gp-hämmare) hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på imlunestrants farmakokinetik.
Eliminering
Elimineringshalveringstiden för imlunestrant är cirka 30 timmar och genomsnittlig (CV %) skenbar clearance är 166 l/h (51 %). Efter en engångsdos av radioaktivt märkt imlunestrant 400 mg till friska forskningspersoner återfanns 97,3 % av dosen i feces och 0,278 % i urinen.
Särskilda populationer
Effekt av ålder, etnicitet och kroppsvikt
I en populationsfarmakokinetisk analys hade ålder (intervall: 28–95 år), etnicitet och kroppsvikt (intervall: 36–145 kg) ingen kliniskt betydelsefull effekt på imlunestrants farmakokinetik.
Nedsatt leverfunktion
Man såg inga kliniskt relevanta avvikelser i imlunestrants farmakokinetik hos forskningspersoner med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh A). AUC för obundet imlunestrant ökade 1,82 gånger hos forskningspersoner med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B) och 2,33 gånger hos forskningspersoner med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh C).
Nedsatt njurfunktion
I en populationsfarmakokinetisk analys hade lätt nedsatt njurfunktion (60 ml/min ≤ eGFR < 90 ml/min) och måttligt nedsatt njurfunktion (30 ml/min ≤ eGFR < 60 ml/min) ingen effekt på exponeringen för imlunestrant. Effekten av gravt nedsatt njurfunktion (15 ml/min ≤ eGFR < 30 ml/min) tyder på att exponeringen skulle kunna öka, baserat på begränsade data från två studiedeltagare. Imlunestrants farmakokinetik hos dialyspatienter är okänd.
Toxicitet vid upprepad dosering
Studier med upprepad dosering har utförts på råtta och icke-mänskliga primater för att beskriva läkemedlets toxicitet. Biverkningar som observerades vid kliniskt relevanta exponeringsnivåer var äggstockscystor och markant ökning av äggstockarnas vikt, atrofiskt endometrium och myometrium i uterus, liksom av epitel och stroma i cervix samt vaginalt epitel hos icke-mänskliga primater. En mindre, ej skadlig, vakuolisering av makrofager i mesenteriella lymfkörtlar och ileum hos icke-mänskliga primater inträffade vid exponeringar som var 0,8 gånger respektive 11 gånger högre än hos människa (AUC0-24) vid 400 mg. Liknande effekter observerades hos råtta vid exponeringar som var 4 gånger högre än hos människa (AUC0-24) vid 400 mg. Andra viktiga effekter hos råtta var hyperplasi av urinblåsans övergångsepitel, minimal till mild njurtubuli degeneration, minimal inflammation i njurbäckenet, minimal till lätt degeneration av linsfibrer, en ej skadlig hypertrofi av distala delen av hypofysen hos hondjur, en ej skadlig minskning av hypofysens vikt samt en ej skadlig atrofi eller hypertrofi av binjurebarken, vilka inträffade vid exponeringar som var minst 4 gånger högre än hos människa (AUC0-24) vid 400 mg.
Gentoxicitet
Gängse studier avseende gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Reproduktionseffekter och effekter på utveckling
Baserat på resultat av djurstudier och på läkemedlets verkningsmekanism kan imlunestrant påverka mäns och kvinnors fertilitet, i de flesta fall reversibelt, samt leda till fosterskador om det administreras under graviditet. Ovarialcystor och atrofi av vagina, cervix eller uterus observerades hos råtta och apa vid exponeringar som var 4 respektive 0,8 gånger högre än AUC0-24 hos människa vid 400 mg. Ytterligare reproduktionspåverkan sågs hos råtta, såsom upphörd östruscykel, lobulär hyperplasi eller hypertrofi av bröstkörtelepitel hos hondjur, spermatidretention och celldebris i epididymis lumen, vid exponeringar som var minst 4 gånger högre än AUC0-24 hos människa. Administrering av imlunestrant till dräktiga råttor under organogenesen ledde till toxicitet hos moderdjuret, tidig förlossning, embryodödlighet och teratogena fosterskador vid exponeringar hos moderdjuret som var mindre än eller lika med terapeutisk exponering hos människa.
Karcinogenicitet
I den 26 veckor långa karcinogenicitetsstudien på transgena möss fick rasH2-möss perorala imlunestrantdoser på 5, 375 eller 750 mg/kg, vilket ledde till en ökad förekomst av benigna och maligna stromatumörer i könscellerna (granulosaceller och blandceller) i äggstockarna hos mössen vid alla dosnivåer. Dessa doser motsvarar 2, 32 respektive 41 gånger AUC hos människa vid den rekommenderade dosen. Induktion av sådana tumörer överensstämmer med de farmakologiskt relaterade endokrina feedbackförändringarna i gonadotropinnivåerna som orsakas av ett antiöstrogen.
Verkningsmekanism
Imlunestrant är en antagonist (blockerare) och nedreglerare av vildtyp- och muterad östrogenreceptor α (ERα), vilket leder till hämning av östrogenreceptorberoende gentranskription och cellproliferation i ER+ bröstcancerceller.
Farmakodynamisk effekt
Hjärtats elektrofysiologi
Effekten av monoterapi med imlunestrant på QTc-intervallet har utvärderats hos 79 patienter med matchande farmakokinetik och QTcF-prover i EMBER. Resultaten visade ingen effekt av imlunestrantkoncentrationen på QTc-intervallet vid doser från 200 mg till 1 200 mg, där övre gränsvärdet för 90 % KI av genomsnittligt delta-QTc var mindre än 10 ms vid Cmax för 400 mg (förändring från baslinjen var 1,72 msek; 90 % KI: –0,43; 3,87).
Klinisk effekt och säkerhet
Effekt och säkerhet för imlunestrant utvärderades i EMBER-3, en global, randomiserad, öppen fas 3-studie på vuxna patienter med ER+, HER2-, lokalt avancerad (inte lämplig för kurativ behandling genom operation) eller metastaserad bröstcancer (mBC), som hade behandlats med en aromatashämmare, enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare.
Lämpliga patienter var pre-, peri- och postmenopausala kvinnor eller män (≥ 18 år) med ER-positiv, HER2-negativ avancerad bröstcancer som tidigare hade fått en aromatashämmare, enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare, som adjuvant behandling eller vid metastaserad sjukdom. Patienterna hade antingen fått återfall under adjuvant behandling eller inom 12 månader efter avslutad adjuvant behandling med en aromatashämmare enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare för tidig bröstcancer, fått återfall > 12 månader efter avslutad adjuvant behandling följt av sjukdomsprogression på eller efter en aromatashämmare enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare, eller diagnostiserats med de novo metastaserad sjukdom och haft sjukdomsprogression på eller efter en aromatashämmare enbart eller i kombination med en CDK4/6-hämmare. Samtliga patienter måste ha funktionsstatus 0 eller 1 enligt Eastern Cooperative Oncology Group (ECOG), adekvat organ funktion samt utvärderingsbara lesioner enligt Response Evaluation Criteria in Solid Tumours (RECIST) version 1.1, d.v.s. mätbar sjukdom eller enbart skelettsjukdom med bedömningsbara lesioner. LHRH-agonister gavs till pre- och perimenopausala kvinnor samt till män. Patienter med symtomatisk metastaserad visceral sjukdom och patienter med hjärtkomorbiditet exkluderades.
Patienterna rekryterades oavsett ESR1-mutationsstatus. ESR1-mutationsstatus bestämdes grundat på cirkulerande tumördeoxiribonukleinsyra (ctDNA) i blodet med användning av Guardant360 CDx-analys. Ett resultat ansågs vara ESR1-positivt om minst en av 34 fördefinierade ESR1-varianter upptäcktes: E380A, E380D, E380K, E380Q, E380V, M421_V422delinsl, V422_E423del, V422del, S463F, S463P, L469V, L536F, L536G, L536H, L536I, L536K, L536N, L536P, L536Q, L536R, L536V, Y537C, Y537D, Y537G, Y537H, Y537N, Y537P, Y537Q, Y537S, D538E, D538G, D538H, D538N, D538V. Av dessa identifierades 17 varianter hos deltagarna i EMBER-3-studien: E380K, E380Q, V422del, S463P, L469V, L536H, L536K, L536P, L536Q, L536R, Y537C, Y537D, Y537N, Y537S, D538E, D538G, D538N.
Totalt randomiserades 874 patienter i förhållandet 1:1:1 till tre behandlingsarmar: 400 mg peroral daglig administrering av Inluriyo (arm A), prövarens val av standardbehandling (SOC) (fulvestrant eller exemestan) (arm B), eller 400 mg peroral daglig administrering av Inluriyo i kombination med abemaciklib (arm C). Av de 330 patienter som randomiserades till prövarens val av endokrin behandling (arm B) fick 292 fulvestrant (90 %) och 32 fick exemestan (10 %). Randomiseringen stratifierades efter tidigare behandling med CDK4/6-hämmare (ja eller nej), förekomst av viscerala metastaser (ja eller nej) och region (Östasien eller Nordamerika/Västeuropa eller Övriga). Demografi och baslinjekaraktäristika var jämförbara i behandlingsarmarna. Demografiska data för den totala studiepopulationen vid baslinjen var som följer: medianålder 61 år (intervall: 27–89) och 13 % var ≥ 75 år, 99 % var kvinnor, 56 % var kaukasier, 30 % asiater, 3 % svarta och 11 % var övriga eller saknade. Majoriteten av patienterna behandlades enligt andra linjens avancerade behandling (67 %) kontra första linjens behandling (33 %), och majoriteten hade tidigare fått CDK4/6i (60 %), varav 37 % hade fått palbociklib, 15 % ribociklib och 3 % abemaciklib. ECOG-funktionsstatus vid baslinjen var 0 (65 %) eller 1 (35 %). Patientdemografin för patienter med ESR1-muterade tumörer var generellt representativ för den bredare studiepopulationen.
Primärt effektmått var progressionsfri överlevnad (PFS) enligt prövarens bedömning. Det viktigaste sekundära effektmåttet i EMBER-3 var total överlevnad (OS).
EMBER-3: Inluriyo som monoterapi till patienter med ESR1m
Vid den primära analysen (brytdatum 24 juni 2024) observerades en statistiskt signifikant förbättring av PFS hos patienter som fick Inluriyo som monoterapi, i jämförelse med standardbehandling i undergruppen med ESR1m. Jämförelsen mellan Inluriyo som monoterapi och standardbehandling var inte statistiskt signifikant i ITT-populationen. Effektresultat i ESR1m-undergruppen finns i tabell 4 och figur 1.
Tabell 4: Sammanfattning av effektdata för patienter med ESR1m som behandlades med Inluriyo som monoterapi i EMBER-3
KI=konfidensintervall; ESR1 = östrogenreceptor 1.
*Kaplan-Meier-estimat; 95 % KI baserat på Brookmeyer-Crowley-metoden.
**Från en Cox proportionell riskmodell och ett stratifierat log-ranktest stratifierat efter tidigare behandling med CDK4/6-hämmare (ja eller nej) och förekomst av viscerala metastaser (ja eller nej).
Brytdatum 24 juni 2024
Figur 1: Kaplan-Meier-kurva för progressionsfri överlevnad för patienter med ESR1m som behandlades med Inluriyo som monoterapi i EMBER-3
I den CDK4/6i-naiva undergruppen var median-PFS i Inluriyo-armen 11,1 månader (95 % KI: 5,5; 16,5) jämfört med 5,7 månader (95 % KI: 3,8; 7,4) i gruppen som fick standardbehandling (HR = 0,42; 95 % KI: 0,25; 0,72). I gruppen som tidigare behandlats med CDK4/6i var median-PFS i Inluriyo-armen 3,9 månader (95 % KI: 2,0; 6,0) jämfört med 3,7 månader (95 % KI: 2,2; 4,6) i gruppen som fick standardbehandling (HR = 0,72; 95 % KI: 0,52; 1,0).
Vid den tredje interimsanalysen av OS (brytdatum 18 augusti 2025) observerades 128 händelser i de två armarna. HR var 0,60 (95 % KI: 0,43; 0,86).
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för imlunestrant för alla grupper av den pediatriska populationen för bröstcancer (information om pediatrisk användning finns i avsnitt 4.2).
I en populationsfarmakokinetisk analys är genomsnittlig (CV%) Cmax för imlunestrant vid steady state 141 ng/ml (45 %) och AUC0-24h är 2 400 ng*h/ml (46 %) efter administrering av den rekommenderade dosen på 400 mg en gång dagligen. Cmax och AUC för imlunestrant ökar proportionellt inom dosintervallet 200 mg till 1 200 mg en gång dagligen (0,5 till 3 gånger den godkända rekommenderade dosen).
Absorption
Genomsnittlig (CV %) absolut biotillgänglighet för imlunestrant efter en peroral engångsdos på 400 mg är 10,5 % (32 %). Mediantiden för att nå maximal plasmakoncentration (tmax) är ungefär 4 timmar.
Effekt av föda
Administrering av imlunestrant 400 mg tillsammans med en fettsnål måltid (cirka 400-500 kalorier varav 100-125 kalorier från fett) ökade Cmax med 3,55 gånger och AUC(0-∞) med 2,04 gånger jämfört med administrering på fastande mage. Exponeringen för imlunestrant när det tas tillsammans med en fettrik måltid är okänd.
Distribution
I en populationsfarmakokinetisk analys är den genomsnittliga (CV %) skenbara centrala distributionsvolymen för imlunestrant 4 310 l (69 %) hos patienter med avancerad eller metastaserad bröstcancer. Hos människa är imlunestrant till 99,93 %–99,96 % proteinbundet vid kliniskt relevanta koncentrationer.
Metabolism
Imlunestrant metaboliseras genom sulfatering, CYP3A4-oxidering och direkt glukuronidering.
In vitro-studier visade att imlunestrant är substrat för P-gp men inte substrat för BCRP, OCT1, OATP1B1 eller OATP1B3.
Samtidig administrering av imlunestrant och kinidin (P-gp-hämmare) hade ingen kliniskt betydelsefull effekt på imlunestrants farmakokinetik.
Eliminering
Elimineringshalveringstiden för imlunestrant är cirka 30 timmar och genomsnittlig (CV %) skenbar clearance är 166 l/h (51 %). Efter en engångsdos av radioaktivt märkt imlunestrant 400 mg till friska forskningspersoner återfanns 97,3 % av dosen i feces och 0,278 % i urinen.
Särskilda populationer
Effekt av ålder, etnicitet och kroppsvikt
I en populationsfarmakokinetisk analys hade ålder (intervall: 28–95 år), etnicitet och kroppsvikt (intervall: 36–145 kg) ingen kliniskt betydelsefull effekt på imlunestrants farmakokinetik.
Nedsatt leverfunktion
Man såg inga kliniskt relevanta avvikelser i imlunestrants farmakokinetik hos forskningspersoner med lätt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh A). AUC för obundet imlunestrant ökade 1,82 gånger hos forskningspersoner med måttligt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh B) och 2,33 gånger hos forskningspersoner med gravt nedsatt leverfunktion (Child-Pugh C).
Nedsatt njurfunktion
I en populationsfarmakokinetisk analys hade lätt nedsatt njurfunktion (60 ml/min ≤ eGFR < 90 ml/min) och måttligt nedsatt njurfunktion (30 ml/min ≤ eGFR < 60 ml/min) ingen effekt på exponeringen för imlunestrant. Effekten av gravt nedsatt njurfunktion (15 ml/min ≤ eGFR < 30 ml/min) tyder på att exponeringen skulle kunna öka, baserat på begränsade data från två studiedeltagare. Imlunestrants farmakokinetik hos dialyspatienter är okänd.
Toxicitet vid upprepad dosering
Studier med upprepad dosering har utförts på råtta och icke-mänskliga primater för att beskriva läkemedlets toxicitet. Biverkningar som observerades vid kliniskt relevanta exponeringsnivåer var äggstockscystor och markant ökning av äggstockarnas vikt, atrofiskt endometrium och myometrium i uterus, liksom av epitel och stroma i cervix samt vaginalt epitel hos icke-mänskliga primater. En mindre, ej skadlig, vakuolisering av makrofager i mesenteriella lymfkörtlar och ileum hos icke-mänskliga primater inträffade vid exponeringar som var 0,8 gånger respektive 11 gånger högre än hos människa (AUC0-24) vid 400 mg. Liknande effekter observerades hos råtta vid exponeringar som var 4 gånger högre än hos människa (AUC0-24) vid 400 mg. Andra viktiga effekter hos råtta var hyperplasi av urinblåsans övergångsepitel, minimal till mild njurtubuli degeneration, minimal inflammation i njurbäckenet, minimal till lätt degeneration av linsfibrer, en ej skadlig hypertrofi av distala delen av hypofysen hos hondjur, en ej skadlig minskning av hypofysens vikt samt en ej skadlig atrofi eller hypertrofi av binjurebarken, vilka inträffade vid exponeringar som var minst 4 gånger högre än hos människa (AUC0-24) vid 400 mg.
Gentoxicitet
Gängse studier avseende gentoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Reproduktionseffekter och effekter på utveckling
Baserat på resultat av djurstudier och på läkemedlets verkningsmekanism kan imlunestrant påverka mäns och kvinnors fertilitet, i de flesta fall reversibelt, samt leda till fosterskador om det administreras under graviditet. Ovarialcystor och atrofi av vagina, cervix eller uterus observerades hos råtta och apa vid exponeringar som var 4 respektive 0,8 gånger högre än AUC0-24 hos människa vid 400 mg. Ytterligare reproduktionspåverkan sågs hos råtta, såsom upphörd östruscykel, lobulär hyperplasi eller hypertrofi av bröstkörtelepitel hos hondjur, spermatidretention och celldebris i epididymis lumen, vid exponeringar som var minst 4 gånger högre än AUC0-24 hos människa. Administrering av imlunestrant till dräktiga råttor under organogenesen ledde till toxicitet hos moderdjuret, tidig förlossning, embryodödlighet och teratogena fosterskador vid exponeringar hos moderdjuret som var mindre än eller lika med terapeutisk exponering hos människa.
Karcinogenicitet
I den 26 veckor långa karcinogenicitetsstudien på transgena möss fick rasH2-möss perorala imlunestrantdoser på 5, 375 eller 750 mg/kg, vilket ledde till en ökad förekomst av benigna och maligna stromatumörer i könscellerna (granulosaceller och blandceller) i äggstockarna hos mössen vid alla dosnivåer. Dessa doser motsvarar 2, 32 respektive 41 gånger AUC hos människa vid den rekommenderade dosen. Induktion av sådana tumörer överensstämmer med de farmakologiskt relaterade endokrina feedbackförändringarna i gonadotropinnivåerna som orsakas av ett antiöstrogen.
3 år.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Blister av polyklortrifluoretylen (PCTFE)/polyvinylklorid (PVC) förslutna med aluminiumfolie i förpackningar om 14, 28, 42, 56, 70 eller 168 filmdragerade tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Tablettkärna
Kroskarmellosnatrium (E 468)
Hydroxipropylcellulosa (E 463)
Magnesiumstearat (E 470b)
Cellulosa, mikrokristallin (E 460)
Filmdragering
Makrogoler (E 1521)
Polyvinylalkohol (E 1203)
Talk (E 553b)
Titandioxid (E 171)
Ej relevant.
3 år.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Blister av polyklortrifluoretylen (PCTFE)/polyvinylklorid (PVC) förslutna med aluminiumfolie i förpackningar om 14, 28, 42, 56, 70 eller 168 filmdragerade tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkänt av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.