Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från medac Gesellschaft für klinische Spezialpräparate GmbH omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Vinorelbine medac 20 mg mjuka kapslar
Vinorelbine medac 30 mg mjuka kapslar
Vinorelbine medac 80 mg mjuka kapslar
Kapslar, mjuka
20 mg mjuk kapsel: En oval, ljusbrun mjuk kapsel med en storlek på 9,0 mm x 7,0 mm med ”20” tryckt med svart färg på ytan.
30 mg mjuk kapsel: En avlång, rosa mjuk kapsel med en storlek på 15,0 mm x 6,0 mm med ”30” tryckt med svart färg på ytan.
80 mg mjuk kapsel: En avlång, ljusgul mjuk kapsel med en storlek på 20,0 mm x 8,0 mm med ”80” tryckt med svart färg på ytan.
medac Gesellschaft für klinische Spezialpräparate mbH
Theaterstr. 6
22880 Wedel
Tyskland
20 mg: 61345
30 mg: 61346
80 mg: 61347
Första godkännandet: 2022-04-28
2023-06-19
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Varje mjuk kapsel Vinorelbine medac 20 mg innehåller vinorelbintartrat motsvarande 20 mg vinorelbin.
Varje mjuk kapsel Vinorelbine medac 30 mg innehåller vinorelbintartrat motsvarande 30 mg vinorelbin.
Varje mjuk kapsel Vinorelbine medac 80 mg innehåller vinorelbintartrat motsvarande 80 mg vinorelbin.
Hjälpämne(n) med känd effekt:
Varje mjuk kapsel innehållande 20 mg vinorelbin innehåller 10,54 mg sorbitol.
Varje mjuk kapsel innehållande 30 mg vinorelbin innehåller 15,96 mg sorbitol.
Varje mjuk kapsel innehållande 80 mg vinorelbin innehåller 29,35 mg sorbitol.
Varje mjuk kapsel innehållande 20 mg vinorelbin innehåller 5 mg etanol.
Varje mjuk kapsel innehållande 30 mg vinorelbin innehåller 7,5 mg etanol.
Varje mjuk kapsel innehållande 80 mg vinorelbin innehåller 20 mg etanol.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Dosändring
För administreringar som planeras att ges vid 80 mg/m², om neutrofilantalet är under 500/mm³ eller mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle, ska administreringen skjutas upp tills patienten har återhämtat sig och dosen minskas från 80 till 60 mg/m² per vecka under de 3 följande administreringstillfällena.
Det går att på nytt öka dosen från 60 till 80 mg/m² per vecka om inte neutrofilantalet fallit under 500/mm³ eller till mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle under 3 administreringar med dosen 60 mg/m² enligt de regler som tidigare definierats för de första 3 administreringstillfällena.
Vid kombinationsregimer kommer dosen och behandlingsschemat att anpassas till behandlingsprotokollet
Baserat på kliniska studier har den orala dosen på 80 mg/m² visat sig motsvara 30 mg/m² av den intravenösa dosen och 60 mg/m² motsvara 25 mg/m².
Detta utgör grunden för kombinationsbehandlingar med alternerande intravenösa och orala beredningar för att underlätta för patienterna.
Vid kombinationsregimer kommer dosen och behandlingsschemat att anpassas till behandlingsprotokollet.
Särskilda populationer
Äldre
Klinisk erfarenhet har inte visat några signifikanta skillnader bland äldre patienter med avseende på svarsfrekvens, även om större känslighet hos vissa av dessa patienter inte kan uteslutas. Ålder förändrar inte farmakokinetiken för vinorelbin (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för barn har inte fastställts och administrering rekommenderas således inte (se avsnitt 5.1).
Nedsatt leverfunktion
Vinorelbin kan administreras vid standarddosen 60 mg/m2/vecka till patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin < 1,5 x ULN och ALAT och/eller ASAT mellan 1,5 och 2,5 x ULN). Till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin mellan 1,5 och 3 x ULN, oberoende av ALAT och ASAT) ska Vinorelbine medac administreras vid dosen 50 mg/m²/vecka. Administrering av vinorelbin till patienter med gravt nedsatt leverfunktion rekommenderas inte eftersom data hos den här populationen är otillräckliga för att fastställa farmokinetik, effekt och säkerhet (se avsnitt 4.4, 5.2).
Nedsatt njurfunktion
Då njurutsöndringen är låg finns det inget farmakokinetiskt skäl för att minska dosen av Vinorelbine medac till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4, 5.2).
Administreringssätt
Vinorelbine medac får endast administreras oralt.
Vinorelbine medac‑kapslarna ska sväljas hela med vatten utan att tuggas eller sugas på eftersom vätskan inuti är irriterande och kan vara skadlig om den kommer i kontakt med hud, ögon eller slemhinnor. Kapseln bör tas med föda.
Specifika anvisningar måste följas vid administrering av vinorelbin (se avsnitt 6.6).
Överkänslighet mot vinorelbin eller andra vinkaalkaloider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Sjukdom som signifikant påverkar absorption.
Tidigare väsentligt kirurgisk avlägsnande av magsäck eller tunntarm.
Neutrofilantal < 1 500/mm³ eller allvarlig pågående eller nyligen genomgången infektion (inom 2 veckor).
Trombocytantal < 100 000/mm³.
Amning (se avsnitt 4.6).
Patienter som kräver långvarig syrgasbehandling.
I kombination med vaccin mot gula febern (se avsnitt 4.5).
Särskilda varningar
Vinorelbine medac ska förskrivas av en läkare med erfarenhet av användning av kemoterapi och med resurser för att övervaka cytotoxiska läkemedel.
Om patienten av misstag tuggar eller suger på kapseln är vätskan irriterande.
Patienten ska skölja munnen med vatten eller helst med vanlig koksaltlösning.
Om kapseln delas eller skadas är vätskeinnehållet irriterande och kan således orsaka skada om det kommer i kontakt med hud, slemhinnor eller ögon. Skadade kapslar ska inte sväljas och ska återlämnas till apoteket eller läkaren för att kasseras på rätt sätt. Om kontakt uppkommer ska patienten omedelbart skölja området noggrant med vatten eller helst med vanlig koksaltlösning.
Vid kräkningar inom några timmar efter läkemedelsintag ska den aktuella dosen inte ges igen. Stödjande behandling med t.ex. 5HT3‑antagonister (t.ex. ondansetron, granisetron) kan minska uppkomsten av kräkningar (se avsnitt 4.5).
Vinorelbine medac är associerad med en högre incidens av illamående/kräkningar än den intravenösa beredningen. Primärprofylax med antiemetika rekommenderas.
På grund av sorbitolinnehållet ska patienter med sällsynt hereditär fruktosintolerans inte ta kapslarna.
Detta läkemedel innehåller små mängder etanol (alkohol), mindre än 100 mg per dos.
Detta läkemedel, Vinorelbine medac 20 mg, innehåller 5 mg alkohol (etanol) per mjuk kapsel motsvarande 2,85 %. Mängden i 20 mg av detta läkemedel motsvarar mindre än 1 ml öl eller 1 ml vin.
Detta läkemedel, Vinorelbine medac 30 mg, innehåller 7,5 mg alkohol (etanol) per mjuk kapsel motsvarande 2,85 %. Mängden i 30 mg av detta läkemedel motsvarar mindre än 1 ml öl eller 1 ml vin.
Detta läkemedel, Vinorelbine medac 80 mg, innehåller 20 mg alkohol (etanol) per mjuk kapsel motsvarande 2,85 %. Mängden i 80 mg av detta läkemedel motsvarar mindre än 1 ml öl eller 1 ml vin.
Den låga mängden alkohol i detta läkemedel ger inga märkbara effekter.
Noggrann hematologisk kontroll måste ske under behandlingen (fastställande av hemoglobinhalt och leukocyt-, neutrofil- och trombocytantal samma dag som varje ny administrering sker).
Dosering ska fastställas baserat på hematologisk status.
Om neutrofilantalet är under 1 500/mm³ och/eller trombocytantalet är under 100 000/mm³ ska behandlingen skjutas upp tills patienten har återhämtat sig.
Vid dosökning från 60 till 80 mg/m² per vecka, efter den tredje administreringen, se avsnitt 4.2.
Om neutrofilantalet är under 500/mm³ eller till mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle vid administreringar som ges vid 80 mg/m², ska administreringen inte bara skjutas upp utan också minskas till 60 mg/m² per vecka. Det är möjligt att på nytt öka dosen från 60 till 80 mg/m² per vecka, se avsnitt 4.2.
Under kliniska prövningar då behandlingar initierats vid 80 mg/m² utvecklade ett fåtal patienter omfattande neutropena komplikationer, inklusive patienter med nedsatt funktionsstatus. Därför rekommenderas att startdosen bör vara 60 mg/m² som ökas till 80 mg/m² om dosen tolereras väl enligt beskrivning i avsnitt 4.2.
Om patienterna uppvisar tecken eller symtom som tyder på infektion bör en undersökning utföras omedelbart.
Särskild försiktighet vid användning
Särskild försiktighet ska iakttas vid förskrivning till patienter
som har haft ischemisk hjärtsjukdom (se avsnitt 4.8)
med nedsatt funktionsstatus.
Vinorelbin ska inte ges samtidigt med strålbehandling om behandlingsområdet inkluderar levern.
Läkemedlet är specifikt kontraindicerat vid vaccin mot gula febern och samtidig användning med andra levande försvagade vacciner rekommenderas inte. Försiktighet måste iakttas när vinorelbin kombineras med starka hämmare eller inducerare av CYP3A4 (se avsnitt 4.5) och kombination med fenytoin (liksom alla cytotoxiska medel) och itrakonazol (liksom alla vinkaalkaloider) rekommenderas inte.
Vinorelbine medac‑kapslar har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion vid följande doseringar:
60 mg/m² till patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin < 1,5 x ULN och ALAT och/eller ASAT mellan 1,5 och 2,5 x ULN)
50 mg/m² till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin mellan 1,5 och 3 x ULN, oberoende av ALAT- och ASAT‑nivå).
Säkerhet och farmakokinetik för vinorelbin förändrades inte hos dessa patienter vid de testade doseringarna. Vinorelbin kapslar har inte studerats hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion och användning till dessa patienter rekommenderas således inte (se avsnitt 4.1 och 5.2).
Eftersom njurutsöndringen är låg finns det inget farmakokinetiskt skäl att minska dosen av Vinorelbine medac till patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.1 och 5.2).
Interaktioner som är gemensamma för alla cytotoxiska medel:
På grund av den ökade trombotiska risken vid tumörsjukdomar är behandling med antikoagulantia vanlig. Den höga intraindividuella variationen i koaguleringsbenägenhet vid sjukdom och risken för interaktion mellan orala antikoagulantia och kemoterapi kräver ökad kontroll av INR (International Normalised Ratio) om man beslutar att behandla patienten med orala antikoagulantia.
Samtidig användning är kontraindicerad:
Vaccin mot gula febern: risk för livshotande generaliserad vaccinsjukdom.
Samtidig användning rekommenderas inte:
Levande försvagade vacciner (vaccin mot gula febern, se ”Samtidig användning är kontraindicerad”): risk för generaliserad vaccinsjukdom, eventuellt livshotande. Risken är förhöjd hos patienter som redan är immunsupprimerade på grund av deras underliggande sjukdom. Användning av ett inaktiverat vaccin rekommenderas om ett sådant finns (poliomyelit).
Fenytoin: risk för förvärring av krampanfall som en följd av nedsatt gastrointestinal absorption av fenytoin, orsakat av det cytotoxiska läkemedlet. Alternativt minskad effekt av det cytotoxiska läkemedlet på grund av att fenytoin orsakar ökad levermetabolism av vinorelbin.
Samtidig användning som måste övervägas:
Ciklosporin, takrolimus: kraftig immunsuppression med risk för lymfoproliferation.
Interaktioner specifika för vinkaalkaloider:
Samtidig användning rekommenderas inte:
Itrakonazol: ökad neurotoxicitet av vinkaalkaloider på grund av nedsatt levermetabolism.
Samtidig användning som måste övervägas:
Mitomycin C: förhöjd risk för bronkospasm och dyspné. I sällsynta fall har interstitiell pneumonit observerats.
Eftersom vinkaalkaloider är kända substrat för P‑glykoprotein och det inte finns någon specifik studie, ska försiktighet iakttas när Vinorelbine medac kombineras med starka modulatorer av denna membrantransportör.
Interaktioner specifika för vinorelbin
Vinorelbine medac i kombination med andra läkemedel med känd benmärgstoxicitet förvärrar sannolikt de myelosuppressiva biverkningarna.
Det finns ingen gemensam farmakokinetisk interaktion när vinorelbin kombineras med cisplatin under flera behandlingscykler. Förekomsten av granulocytopeni som associeras med vinorelbin i kombination med cisplatin var emellertid högre än den som associerades med vinorelbin ensamt.
Ingen kliniskt signifikant farmakokinetisk interaktion observerades när Vinorelbine medac kombinerades med flera andra kemoterapeutiska läkemedel (paklitaxel, docetaxcel, kapecitabin och oralt cyklofosfamid).
Eftersom CYP3A4 i huvudsak är inblandat i metabolismen av vinorelbin kan kombinationer med starka hämmare av detta isoenzym (t.ex. ketokonazol, itrakonazol) öka blodkoncentrationer av vinorelbin och kombinationer med starka inducerare av detta isoenzym (t.ex. rifampicin, fenytoin) kan minska blodkoncentrationer av vinorelbin.
Antiemtika såsom 5HT3‑antagonister (t.ex. ondansetron, granisetron) modifierar inte farmakokinetiken för Vinorelbine medac mjuka kapslar (se avsnitt 4.4).
Tecken på en ökad incidens av neutropeni av grad 3/4 sågs när intravenöst vinorelbin och lapatinib kombinerades i en klinisk fas I‑studie. I den här studien var den rekommenderade dosen av intravenöst vinorelbin var 3:e vecka 22,5mg/m² dag 1 och dag 8 vid kombination med 1 000 mg lapatinib dagligen. Den här typen av kombination ska administreras med försiktighet.
Föda förändrar inte farmakokinetiken för vinorelbin.
Graviditet
Det finns inte tillräcklig data om användning av vinorelbin hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat embryotoxicitet och teratogenicitet (se avsnitt 5.3). Baserat på resultaten av djurstudier och den farmakologiska effekten av läkemedlet, finns en eventuell risk för embryo- och fosterskador.
Vinorelbin ska således användas med försiktighet under graviditet, om inte den individuella förväntade nyttan tydligt överväger de eventuella riskerna. Om kvinnan blir gravid under behandlingen ska hon informeras om riskerna för det ofödda barnet och kontrolleras noggrant. Möjligheten till genetisk rådgivning ska övervägas.
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor skall använda effektiv preventivmetod under behandling och
i minst 7 månader efter avslutad behandling.
Amning
Det är okänt om vinorelbin utsöndras i bröstmjölk.
Utsöndringen av vinorelbin i mjölk har inte studerats på djur.
En risk för det ammande barnet kan inte uteslutas och amning måste därför avbrytas innan behandling med Vinorelbine medac påbörjas (se avsnitt 4.3).
Fertilitet
Män som behandlas med Vinorelbine medac bör rådas att inte göra en kvinna gravid under behandling och i minst 4 månader efter avslutad behandling (se avsnitt 4.3). Rådgivning angående konservering av sperma ska sökas innan behandlingen inleds eftersom det finns risk att behandling med vinorelbin orsakar irreversibel infertilitet.
Inga studier har utförts av effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, men baserat på den farmakodynamiska profilen påverkar inte vinorelbin förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Försiktighet krävs dock hos patienter som behandlas med vinorelbin med tanke på vissa biverkningar av läkemedlet (se avsnitt 4.8).
Den allmänna rapporterade biverkningsfrekvensen fastställdes från kliniska studier på 316 patienter (132 patienter med icke‑småcellig lungcancer och 184 patienter med bröstcancer) vilka fått den rekommenderade doseringsregimen av vinorelbin (de första tre administreringstillfällena vid 60 mg/m²/vecka följt av 80 mg/m²/vecka).
Biverkningar som rapporterats anges nedan efter organsystemklass och frekvens.
Ytterligare biverkningar poolade efter godkännandet för försäljning och kliniska studier har lagts till enligt MedDRA:s klassificering ”ingen känd frekvens”.
Biverkningarna beskrivs med NCI:s vanliga toxicitetskriterier
Biverkningar rapporterade med Vinorelbine medac mjuk kapsel:
Erfarenhet före godkännandet för försäljning:
De vanligaste rapporterade biverkningarna var benmärgsdepression med neutropeni, anemi och trombocytopeni, gastrointestinal toxicitet med illamående, kräkningar, diarré, stomatit och förstoppning. Trötthet och feber rapporterades också som mycket vanliga.
Erfarenhet efter godkännandet för försäljning:
Vinorelbine medac mjuka kapslar används som ensamt preparat eller i kombination med andra kemoterapeutiska läkemedel eller målinriktade läkemedel såsom cisplatin eller kapecitabin.
De vanligaste organsystemklasser som var involverade efter godkännandet för försäljning var: ”blodet och lymfsystemet”, ”magtarmkanalen” och ”allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället”. Denna information överensstämmer med erfarenheten före godkännandet för försäljning.
Infektioner och infestationer
Blodet och lymfsystemet
Endokrina systemet
Metabolism och nutrition
Psykiatriska störningar
Centrala och perifera nervsystemet
Ögon
Hjärtat
Blodkärl
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Magtarmkanalen
Lever och gallvägar
Hud och subkutan vävnad
Muskuloskeletala systemet och bindväv
Njurar och urinvägar
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Undersökningar
För den intravenösa beredningen av vinorelbin har följande biverkningar rapporterats: systemiska allergiska reaktioner, svår parestesi, svaghet i nedre extremiteter, hjärtrytmrubbningar, rodnad, perifer kyla, kollaps, angina pectoris, bronkospasm, interstitiell pneumopati, pankreatit, hand‑fotsyndrom, chocklunga (ARDS).
Symtom
Överdosering av Vinorelbine medac mjuka kapslar kan leda till benmärgshypoplasi som ibland associeras med infektion, feber, paralytisk ileus och leverbesvär.
Akut åtgärd
Allmänna stödjande åtgärder tillsammans med blodtransfusion, tillväxtfaktorer och bredspektrumantibiotika ska sättas in om läkaren anser att det är nödvändigt. Noggrann kontroll av leverfunktionen rekommenderas.
Antidot
Det finns ingen känd antidot vid överdosering av Vinorelbine medac.
Icke‑småcellig lungcancer
Avancerad bröstcancer
Vuxna
Som monoterapi:
Rekommenderad doseringsregim är:
De första tre administreringstillfällena
60 mg/m² kroppsyta, administrerad en gång per vecka.
Efterföljande administreringstillfällen
Efter den tredje administreringen är rekommendationen att dosen Vinorelbine medac ökas till 80 mg/m² en gång i veckan, med undantag för patienter hos vilka neutrofilantalet fallit under 500/mm³ vid ett tillfälle eller till mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle under de första tre administreringstillfällena av 60 mg/m².
Dosändring
För administreringar som planeras att ges vid 80 mg/m², om neutrofilantalet är under 500/mm³ eller mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle, ska administreringen skjutas upp tills patienten har återhämtat sig och dosen minskas från 80 till 60 mg/m² per vecka under de 3 följande administreringstillfällena.
Det går att på nytt öka dosen från 60 till 80 mg/m² per vecka om inte neutrofilantalet fallit under 500/mm³ eller till mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle under 3 administreringar med dosen 60 mg/m² enligt de regler som tidigare definierats för de första 3 administreringstillfällena.
Vid kombinationsregimer kommer dosen och behandlingsschemat att anpassas till behandlingsprotokollet
Baserat på kliniska studier har den orala dosen på 80 mg/m² visat sig motsvara 30 mg/m² av den intravenösa dosen och 60 mg/m² motsvara 25 mg/m².
Detta utgör grunden för kombinationsbehandlingar med alternerande intravenösa och orala beredningar för att underlätta för patienterna.
Vid kombinationsregimer kommer dosen och behandlingsschemat att anpassas till behandlingsprotokollet.
Särskilda populationer
Äldre
Klinisk erfarenhet har inte visat några signifikanta skillnader bland äldre patienter med avseende på svarsfrekvens, även om större känslighet hos vissa av dessa patienter inte kan uteslutas. Ålder förändrar inte farmakokinetiken för vinorelbin (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för barn har inte fastställts och administrering rekommenderas således inte (se avsnitt 5.1).
Nedsatt leverfunktion
Vinorelbin kan administreras vid standarddosen 60 mg/m2/vecka till patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin < 1,5 x ULN och ALAT och/eller ASAT mellan 1,5 och 2,5 x ULN). Till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin mellan 1,5 och 3 x ULN, oberoende av ALAT och ASAT) ska Vinorelbine medac administreras vid dosen 50 mg/m²/vecka. Administrering av vinorelbin till patienter med gravt nedsatt leverfunktion rekommenderas inte eftersom data hos den här populationen är otillräckliga för att fastställa farmokinetik, effekt och säkerhet (se avsnitt 4.4, 5.2).
Nedsatt njurfunktion
Då njurutsöndringen är låg finns det inget farmakokinetiskt skäl för att minska dosen av Vinorelbine medac till patienter med gravt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4, 5.2).
Administreringssätt
Vinorelbine medac får endast administreras oralt.
Vinorelbine medac‑kapslarna ska sväljas hela med vatten utan att tuggas eller sugas på eftersom vätskan inuti är irriterande och kan vara skadlig om den kommer i kontakt med hud, ögon eller slemhinnor. Kapseln bör tas med föda.
Specifika anvisningar måste följas vid administrering av vinorelbin (se avsnitt 6.6).
Överkänslighet mot vinorelbin eller andra vinkaalkaloider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Sjukdom som signifikant påverkar absorption.
Tidigare väsentligt kirurgisk avlägsnande av magsäck eller tunntarm.
Neutrofilantal < 1 500/mm³ eller allvarlig pågående eller nyligen genomgången infektion (inom 2 veckor).
Trombocytantal < 100 000/mm³.
Amning (se avsnitt 4.6).
Patienter som kräver långvarig syrgasbehandling.
I kombination med vaccin mot gula febern (se avsnitt 4.5).
Särskilda varningar
Vinorelbine medac ska förskrivas av en läkare med erfarenhet av användning av kemoterapi och med resurser för att övervaka cytotoxiska läkemedel.
Om patienten av misstag tuggar eller suger på kapseln är vätskan irriterande.
Patienten ska skölja munnen med vatten eller helst med vanlig koksaltlösning.
Om kapseln delas eller skadas är vätskeinnehållet irriterande och kan således orsaka skada om det kommer i kontakt med hud, slemhinnor eller ögon. Skadade kapslar ska inte sväljas och ska återlämnas till apoteket eller läkaren för att kasseras på rätt sätt. Om kontakt uppkommer ska patienten omedelbart skölja området noggrant med vatten eller helst med vanlig koksaltlösning.
Vid kräkningar inom några timmar efter läkemedelsintag ska den aktuella dosen inte ges igen. Stödjande behandling med t.ex. 5HT3‑antagonister (t.ex. ondansetron, granisetron) kan minska uppkomsten av kräkningar (se avsnitt 4.5).
Vinorelbine medac är associerad med en högre incidens av illamående/kräkningar än den intravenösa beredningen. Primärprofylax med antiemetika rekommenderas.
På grund av sorbitolinnehållet ska patienter med sällsynt hereditär fruktosintolerans inte ta kapslarna.
Detta läkemedel innehåller små mängder etanol (alkohol), mindre än 100 mg per dos.
Detta läkemedel, Vinorelbine medac 20 mg, innehåller 5 mg alkohol (etanol) per mjuk kapsel motsvarande 2,85 %. Mängden i 20 mg av detta läkemedel motsvarar mindre än 1 ml öl eller 1 ml vin.
Detta läkemedel, Vinorelbine medac 30 mg, innehåller 7,5 mg alkohol (etanol) per mjuk kapsel motsvarande 2,85 %. Mängden i 30 mg av detta läkemedel motsvarar mindre än 1 ml öl eller 1 ml vin.
Detta läkemedel, Vinorelbine medac 80 mg, innehåller 20 mg alkohol (etanol) per mjuk kapsel motsvarande 2,85 %. Mängden i 80 mg av detta läkemedel motsvarar mindre än 1 ml öl eller 1 ml vin.
Den låga mängden alkohol i detta läkemedel ger inga märkbara effekter.
Noggrann hematologisk kontroll måste ske under behandlingen (fastställande av hemoglobinhalt och leukocyt-, neutrofil- och trombocytantal samma dag som varje ny administrering sker).
Dosering ska fastställas baserat på hematologisk status.
Om neutrofilantalet är under 1 500/mm³ och/eller trombocytantalet är under 100 000/mm³ ska behandlingen skjutas upp tills patienten har återhämtat sig.
Vid dosökning från 60 till 80 mg/m² per vecka, efter den tredje administreringen, se avsnitt 4.2.
Om neutrofilantalet är under 500/mm³ eller till mellan 500 och 1 000/mm³ vid mer än ett tillfälle vid administreringar som ges vid 80 mg/m², ska administreringen inte bara skjutas upp utan också minskas till 60 mg/m² per vecka. Det är möjligt att på nytt öka dosen från 60 till 80 mg/m² per vecka, se avsnitt 4.2.
Under kliniska prövningar då behandlingar initierats vid 80 mg/m² utvecklade ett fåtal patienter omfattande neutropena komplikationer, inklusive patienter med nedsatt funktionsstatus. Därför rekommenderas att startdosen bör vara 60 mg/m² som ökas till 80 mg/m² om dosen tolereras väl enligt beskrivning i avsnitt 4.2.
Om patienterna uppvisar tecken eller symtom som tyder på infektion bör en undersökning utföras omedelbart.
Särskild försiktighet vid användning
Särskild försiktighet ska iakttas vid förskrivning till patienter
som har haft ischemisk hjärtsjukdom (se avsnitt 4.8)
med nedsatt funktionsstatus.
Vinorelbin ska inte ges samtidigt med strålbehandling om behandlingsområdet inkluderar levern.
Läkemedlet är specifikt kontraindicerat vid vaccin mot gula febern och samtidig användning med andra levande försvagade vacciner rekommenderas inte. Försiktighet måste iakttas när vinorelbin kombineras med starka hämmare eller inducerare av CYP3A4 (se avsnitt 4.5) och kombination med fenytoin (liksom alla cytotoxiska medel) och itrakonazol (liksom alla vinkaalkaloider) rekommenderas inte.
Vinorelbine medac‑kapslar har inte studerats hos patienter med nedsatt leverfunktion vid följande doseringar:
60 mg/m² till patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin < 1,5 x ULN och ALAT och/eller ASAT mellan 1,5 och 2,5 x ULN)
50 mg/m² till patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin mellan 1,5 och 3 x ULN, oberoende av ALAT- och ASAT‑nivå).
Säkerhet och farmakokinetik för vinorelbin förändrades inte hos dessa patienter vid de testade doseringarna. Vinorelbin kapslar har inte studerats hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion och användning till dessa patienter rekommenderas således inte (se avsnitt 4.1 och 5.2).
Eftersom njurutsöndringen är låg finns det inget farmakokinetiskt skäl att minska dosen av Vinorelbine medac till patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.1 och 5.2).
Interaktioner som är gemensamma för alla cytotoxiska medel:
På grund av den ökade trombotiska risken vid tumörsjukdomar är behandling med antikoagulantia vanlig. Den höga intraindividuella variationen i koaguleringsbenägenhet vid sjukdom och risken för interaktion mellan orala antikoagulantia och kemoterapi kräver ökad kontroll av INR (International Normalised Ratio) om man beslutar att behandla patienten med orala antikoagulantia.
Samtidig användning är kontraindicerad:
Vaccin mot gula febern: risk för livshotande generaliserad vaccinsjukdom.
Samtidig användning rekommenderas inte:
Levande försvagade vacciner (vaccin mot gula febern, se ”Samtidig användning är kontraindicerad”): risk för generaliserad vaccinsjukdom, eventuellt livshotande. Risken är förhöjd hos patienter som redan är immunsupprimerade på grund av deras underliggande sjukdom. Användning av ett inaktiverat vaccin rekommenderas om ett sådant finns (poliomyelit).
Fenytoin: risk för förvärring av krampanfall som en följd av nedsatt gastrointestinal absorption av fenytoin, orsakat av det cytotoxiska läkemedlet. Alternativt minskad effekt av det cytotoxiska läkemedlet på grund av att fenytoin orsakar ökad levermetabolism av vinorelbin.
Samtidig användning som måste övervägas:
Ciklosporin, takrolimus: kraftig immunsuppression med risk för lymfoproliferation.
Interaktioner specifika för vinkaalkaloider:
Samtidig användning rekommenderas inte:
Itrakonazol: ökad neurotoxicitet av vinkaalkaloider på grund av nedsatt levermetabolism.
Samtidig användning som måste övervägas:
Mitomycin C: förhöjd risk för bronkospasm och dyspné. I sällsynta fall har interstitiell pneumonit observerats.
Eftersom vinkaalkaloider är kända substrat för P‑glykoprotein och det inte finns någon specifik studie, ska försiktighet iakttas när Vinorelbine medac kombineras med starka modulatorer av denna membrantransportör.
Interaktioner specifika för vinorelbin
Vinorelbine medac i kombination med andra läkemedel med känd benmärgstoxicitet förvärrar sannolikt de myelosuppressiva biverkningarna.
Det finns ingen gemensam farmakokinetisk interaktion när vinorelbin kombineras med cisplatin under flera behandlingscykler. Förekomsten av granulocytopeni som associeras med vinorelbin i kombination med cisplatin var emellertid högre än den som associerades med vinorelbin ensamt.
Ingen kliniskt signifikant farmakokinetisk interaktion observerades när Vinorelbine medac kombinerades med flera andra kemoterapeutiska läkemedel (paklitaxel, docetaxcel, kapecitabin och oralt cyklofosfamid).
Eftersom CYP3A4 i huvudsak är inblandat i metabolismen av vinorelbin kan kombinationer med starka hämmare av detta isoenzym (t.ex. ketokonazol, itrakonazol) öka blodkoncentrationer av vinorelbin och kombinationer med starka inducerare av detta isoenzym (t.ex. rifampicin, fenytoin) kan minska blodkoncentrationer av vinorelbin.
Antiemtika såsom 5HT3‑antagonister (t.ex. ondansetron, granisetron) modifierar inte farmakokinetiken för Vinorelbine medac mjuka kapslar (se avsnitt 4.4).
Tecken på en ökad incidens av neutropeni av grad 3/4 sågs när intravenöst vinorelbin och lapatinib kombinerades i en klinisk fas I‑studie. I den här studien var den rekommenderade dosen av intravenöst vinorelbin var 3:e vecka 22,5mg/m² dag 1 och dag 8 vid kombination med 1 000 mg lapatinib dagligen. Den här typen av kombination ska administreras med försiktighet.
Föda förändrar inte farmakokinetiken för vinorelbin.
Graviditet
Det finns inte tillräcklig data om användning av vinorelbin hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat embryotoxicitet och teratogenicitet (se avsnitt 5.3). Baserat på resultaten av djurstudier och den farmakologiska effekten av läkemedlet, finns en eventuell risk för embryo- och fosterskador.
Vinorelbin ska således användas med försiktighet under graviditet, om inte den individuella förväntade nyttan tydligt överväger de eventuella riskerna. Om kvinnan blir gravid under behandlingen ska hon informeras om riskerna för det ofödda barnet och kontrolleras noggrant. Möjligheten till genetisk rådgivning ska övervägas.
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor skall använda effektiv preventivmetod under behandling och
i minst 7 månader efter avslutad behandling.
Amning
Det är okänt om vinorelbin utsöndras i bröstmjölk.
Utsöndringen av vinorelbin i mjölk har inte studerats på djur.
En risk för det ammande barnet kan inte uteslutas och amning måste därför avbrytas innan behandling med Vinorelbine medac påbörjas (se avsnitt 4.3).
Fertilitet
Män som behandlas med Vinorelbine medac bör rådas att inte göra en kvinna gravid under behandling och i minst 4 månader efter avslutad behandling (se avsnitt 4.3). Rådgivning angående konservering av sperma ska sökas innan behandlingen inleds eftersom det finns risk att behandling med vinorelbin orsakar irreversibel infertilitet.
Inga studier har utförts av effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, men baserat på den farmakodynamiska profilen påverkar inte vinorelbin förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Försiktighet krävs dock hos patienter som behandlas med vinorelbin med tanke på vissa biverkningar av läkemedlet (se avsnitt 4.8).
Den allmänna rapporterade biverkningsfrekvensen fastställdes från kliniska studier på 316 patienter (132 patienter med icke‑småcellig lungcancer och 184 patienter med bröstcancer) vilka fått den rekommenderade doseringsregimen av vinorelbin (de första tre administreringstillfällena vid 60 mg/m²/vecka följt av 80 mg/m²/vecka).
Biverkningar som rapporterats anges nedan efter organsystemklass och frekvens.
Ytterligare biverkningar poolade efter godkännandet för försäljning och kliniska studier har lagts till enligt MedDRA:s klassificering ”ingen känd frekvens”.
Biverkningarna beskrivs med NCI:s vanliga toxicitetskriterier
Biverkningar rapporterade med Vinorelbine medac mjuk kapsel:
Erfarenhet före godkännandet för försäljning:
De vanligaste rapporterade biverkningarna var benmärgsdepression med neutropeni, anemi och trombocytopeni, gastrointestinal toxicitet med illamående, kräkningar, diarré, stomatit och förstoppning. Trötthet och feber rapporterades också som mycket vanliga.
Erfarenhet efter godkännandet för försäljning:
Vinorelbine medac mjuka kapslar används som ensamt preparat eller i kombination med andra kemoterapeutiska läkemedel eller målinriktade läkemedel såsom cisplatin eller kapecitabin.
De vanligaste organsystemklasser som var involverade efter godkännandet för försäljning var: ”blodet och lymfsystemet”, ”magtarmkanalen” och ”allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället”. Denna information överensstämmer med erfarenheten före godkännandet för försäljning.
Infektioner och infestationer
Blodet och lymfsystemet
Endokrina systemet
Metabolism och nutrition
Psykiatriska störningar
Centrala och perifera nervsystemet
Ögon
Hjärtat
Blodkärl
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Magtarmkanalen
Lever och gallvägar
Hud och subkutan vävnad
Muskuloskeletala systemet och bindväv
Njurar och urinvägar
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Undersökningar
För den intravenösa beredningen av vinorelbin har följande biverkningar rapporterats: systemiska allergiska reaktioner, svår parestesi, svaghet i nedre extremiteter, hjärtrytmrubbningar, rodnad, perifer kyla, kollaps, angina pectoris, bronkospasm, interstitiell pneumopati, pankreatit, hand‑fotsyndrom, chocklunga (ARDS).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtom
Överdosering av Vinorelbine medac mjuka kapslar kan leda till benmärgshypoplasi som ibland associeras med infektion, feber, paralytisk ileus och leverbesvär.
Akut åtgärd
Allmänna stödjande åtgärder tillsammans med blodtransfusion, tillväxtfaktorer och bredspektrumantibiotika ska sättas in om läkaren anser att det är nödvändigt. Noggrann kontroll av leverfunktionen rekommenderas.
Antidot
Det finns ingen känd antidot vid överdosering av Vinorelbine medac.
Farmakokinetiska parametrar för vinorelbin har utvärderats i blod.
Absorption
Efter oral administrering absorberas vinorelbin snabbt och Tmax uppnås mellan 1,5 och 3 timmar med en maximal blodkoncentration (Cmax) på cirka 130 ng/ml efter en dos på 80 mg/m².
Absolut biotillgänglighet är cirka 40 % och samtidigt intag av föda förändrar inte exponeringen för vinorelbin.
Oralt vinorelbin vid 60 och 80 mg/m² leder till blodexponering som är jämförbar med den som uppnås med intravenöst vinorelbin vid 25 respektive 30 mg/m² av den intravenösa formen.
Exponeringen för vinorelbin i blod ökar proportionellt med dosen upp till 100 mg/m².
Den interindividuella variabiliteten i exponeringen är jämförbar efter intravenös och oral administrering.
Distribution
Distributionsvolymen vid steady‑state är stor, i genomsnitt 21,2 l.kg-1 (intervall: 7,5‑39,7 l.kg-1), vilket indikerar omfattade vävnadsdistribution.
Plasmaproteinbindningen är svag (13,5 %). Vinorelbin binder starkt till blodkroppar och speciellt till trombocyter (78 %).
Det sker ett signifikant upptag av vinorelbin i lungorna. Detta bedömdes med kirurgiska lungbiopsier vilka visade koncentrationer upp till 300 gånger högre än i serum. Vinorelbin återfinns inte i det centrala nervsystemet.
Metabolism
Alla metaboliter av vinorelbin bildas av CYP 3A4‑isoformen av cytokrom P450, med undantag för 4‑O‑deacetylvinorelbin som sannolikt bildas av karboxylesteraser. 4‑O‑diacetylvinorelbin är den enda aktiva metaboliten och den som främst observeras i blod.
Varken sulfat- eller glukuronidkonjugat har observerats.
Eliminering
Den genomsnittliga terminala halveringstiden för vinorelbin är cirka 40 timmar. Blodclearance är hög, når hepatisk blodflöde, och är 0,72 l/tim/kg (intervall: 0,32‑1,26 l/tim/kg).
Njurutsöndringen är låg (< 5 % av den administrerade dosen) och består i huvudsak av modersubstansen. Gallutsöndringen är den dominerande elimineringsvägen för både oförändrat vinorelbin, vilket är den huvudsakliga substans som återfinns, och dess metaboliter.
Särskilda populationer
Nedsatt njur- och leverfunktion:
Effekterna av nedsatt njurfunktion på vinorelbins farmakokinetik har inte studerats. Dosminskning vid nedsatt njurfunktion är dock inte indicerad med vinorelbin på grund av den låga njurelimineringen.
Faramkokinetiken för oralt administrerad vinorelbin har inte modifierats efter administrering av 60 mg/m² hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin < 1,5 x ULN och ALAT och/eller ASAT från 1,5 till 2.5 x ULN) och av 50 mg/m² hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin från 1,5 till 3 x ULN, oavsett halterna av ALAT och ASAT). Det saknas data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion och vinorelbin är således kontraindicerat hos dessa patienter (se avsnitt 4.3).
Äldre
En studie med oralt vinorelbin hos äldre patienter (≥ 70 år) med NSCLC visade att farmakokinetiken för vinorelbin inte påverkas av ålder. Men eftersom äldre patienter är sköra ska försiktighet iakttas vid dosökning av Vinorelbine medac mjuk kapsel (se avsnitt 4.2).
Farmakokinetiska/farmakodynamiska förhållanden
Ett starkt samband har påvisats mellan blodexponering och brist på leukocyter eller PMN.
Vinorelbin framkallade kromosomförändringar men var inte mutagent vid Ames test.
Vinorelbin antas kunna orsaka mutagena effekter (induktion av aneuploidi och polyploidi) hos män.
I reproduktionsstudier på djur var vinorelbin letalt för embryo och foster och teratogent.
Inga hemodynamiska effekter sågs hos hund som fick vinorelbin vid maximalt tolererade doser; endast vissa mindre, icke‑signifikanta repoliseringsstörningar observerades, liksom med andra testade vinkaalkaloider.
Ingen effekt på det kardiovaskulära systemet observerades hos primater som fick upprepade doser av vinorelbin under 39 veckor.
Farmakoterapeutisk grupp: Vinkaalkaloider och analoger
ATC-kod: L01C A04
Verkningsmekanism
Vinorelbin är ett antineoplastiskt läkemedel i vinkaalkaloidfamiljen, men till skillnad från alla andra vinkaalkaloider har vinorelbins catharantindel modifierats strukturellt. På molekylnivå påverkar det den dynamiska jämvikten av tubulin i mikrotubuli i cellen. Det hämmar polymerisering av tubilin och binder företrädesvis till mitotiska mikrotubili och påverkar endast axonala mikrotubili vid höga koncentrationer. Induktionen av spiralisering av tubulin är mindre än den för vinkristin. Vinorelbin blockerar mitosen vid G2‑M, vilket leder till celldöd i interfas eller vid den efterföljande mitosen.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Vinorelbine medac hos pediatriska patienter har inte fastställts. Kliniska data från två enarmade fas II‑studier med intravenöst vinorelbin som gavs till 33 respektive 46 pediatriska patienter med återkommande solida tumörer, inkluderande rabdomyosarkom, andra mjukdelssarkom, Ewings sarkom, liposarkom, synovialt sarkom, fibrosarkom, cancer i centrala nervsystemet, osteosarkom, neuroblastom vid doser på 30 till 33,75 mg/m² dag 1 och dag 8 var 3:e vecka eller en gång i veckan i 6 veckor var 8:e vecka, visade ingen betydelsefull klinisk aktivitet. Toxicitetsprofilen liknade den som rapporterades för vuxna patienter (se avsnitt 4.2).
Farmakokinetiska parametrar för vinorelbin har utvärderats i blod.
Absorption
Efter oral administrering absorberas vinorelbin snabbt och Tmax uppnås mellan 1,5 och 3 timmar med en maximal blodkoncentration (Cmax) på cirka 130 ng/ml efter en dos på 80 mg/m².
Absolut biotillgänglighet är cirka 40 % och samtidigt intag av föda förändrar inte exponeringen för vinorelbin.
Oralt vinorelbin vid 60 och 80 mg/m² leder till blodexponering som är jämförbar med den som uppnås med intravenöst vinorelbin vid 25 respektive 30 mg/m² av den intravenösa formen.
Exponeringen för vinorelbin i blod ökar proportionellt med dosen upp till 100 mg/m².
Den interindividuella variabiliteten i exponeringen är jämförbar efter intravenös och oral administrering.
Distribution
Distributionsvolymen vid steady‑state är stor, i genomsnitt 21,2 l.kg-1 (intervall: 7,5‑39,7 l.kg-1), vilket indikerar omfattade vävnadsdistribution.
Plasmaproteinbindningen är svag (13,5 %). Vinorelbin binder starkt till blodkroppar och speciellt till trombocyter (78 %).
Det sker ett signifikant upptag av vinorelbin i lungorna. Detta bedömdes med kirurgiska lungbiopsier vilka visade koncentrationer upp till 300 gånger högre än i serum. Vinorelbin återfinns inte i det centrala nervsystemet.
Metabolism
Alla metaboliter av vinorelbin bildas av CYP 3A4‑isoformen av cytokrom P450, med undantag för 4‑O‑deacetylvinorelbin som sannolikt bildas av karboxylesteraser. 4‑O‑diacetylvinorelbin är den enda aktiva metaboliten och den som främst observeras i blod.
Varken sulfat- eller glukuronidkonjugat har observerats.
Eliminering
Den genomsnittliga terminala halveringstiden för vinorelbin är cirka 40 timmar. Blodclearance är hög, når hepatisk blodflöde, och är 0,72 l/tim/kg (intervall: 0,32‑1,26 l/tim/kg).
Njurutsöndringen är låg (< 5 % av den administrerade dosen) och består i huvudsak av modersubstansen. Gallutsöndringen är den dominerande elimineringsvägen för både oförändrat vinorelbin, vilket är den huvudsakliga substans som återfinns, och dess metaboliter.
Särskilda populationer
Nedsatt njur- och leverfunktion:
Effekterna av nedsatt njurfunktion på vinorelbins farmakokinetik har inte studerats. Dosminskning vid nedsatt njurfunktion är dock inte indicerad med vinorelbin på grund av den låga njurelimineringen.
Faramkokinetiken för oralt administrerad vinorelbin har inte modifierats efter administrering av 60 mg/m² hos patienter med lätt nedsatt leverfunktion (bilirubin < 1,5 x ULN och ALAT och/eller ASAT från 1,5 till 2.5 x ULN) och av 50 mg/m² hos patienter med måttligt nedsatt leverfunktion (bilirubin från 1,5 till 3 x ULN, oavsett halterna av ALAT och ASAT). Det saknas data för patienter med gravt nedsatt leverfunktion och vinorelbin är således kontraindicerat hos dessa patienter (se avsnitt 4.3).
Äldre
En studie med oralt vinorelbin hos äldre patienter (≥ 70 år) med NSCLC visade att farmakokinetiken för vinorelbin inte påverkas av ålder. Men eftersom äldre patienter är sköra ska försiktighet iakttas vid dosökning av Vinorelbine medac mjuk kapsel (se avsnitt 4.2).
Farmakokinetiska/farmakodynamiska förhållanden
Ett starkt samband har påvisats mellan blodexponering och brist på leukocyter eller PMN.
Vinorelbin framkallade kromosomförändringar men var inte mutagent vid Ames test.
Vinorelbin antas kunna orsaka mutagena effekter (induktion av aneuploidi och polyploidi) hos män.
I reproduktionsstudier på djur var vinorelbin letalt för embryo och foster och teratogent.
Inga hemodynamiska effekter sågs hos hund som fick vinorelbin vid maximalt tolererade doser; endast vissa mindre, icke‑signifikanta repoliseringsstörningar observerades, liksom med andra testade vinkaalkaloider.
Ingen effekt på det kardiovaskulära systemet observerades hos primater som fick upprepade doser av vinorelbin under 39 veckor.
Övriga innehållsämnen:
tryckfärg (icke‑flyktig komponent – shellackglasyr, svart järnoxid (E172), propylenglykol)
medellånga triglycerider
Ej relevant
3 år
Förvaras i kylskåp (vid 2 °C‑8 °C) i originalförpackningen, ljuskänsligt.
PVC/PVDC/aluminiumblisterförpackning.
De mjuka kapslarna är förpackade i en barnskyddande blisterförpackning.
Förpackningsstorlek:
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Anvisningar för användning/hantering:
Öppna förpackningen så här:
Klipp av blistret längs den svarta prickade linjen
Dra av den mjuka plastfolien
Tryck ut kapseln genom aluminiumfolien
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Kapselinnehåll:
vattenfri etanol
renat vatten
glycerol
makrogol 400
Kapselhölje:
gelatin
glycerol
delvis dehydratiserad flytande sorbitol
titandioxid (E171)
renat vatten
Vinorelbine medac 20 mg och 80 mg mjuka kapslar – gul järnoxid (E172)
Vinorelbine medac 30 mg mjuka kapslar – röd järnoxid (E172)
Övriga innehållsämnen:
tryckfärg (icke‑flyktig komponent – shellackglasyr, svart järnoxid (E172), propylenglykol)
medellånga triglycerider
Ej relevant
3 år
Förvaras i kylskåp (vid 2 °C‑8 °C) i originalförpackningen, ljuskänsligt.
PVC/PVDC/aluminiumblisterförpackning.
De mjuka kapslarna är förpackade i en barnskyddande blisterförpackning.
Förpackningsstorlek:
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Anvisningar för användning/hantering:
Öppna förpackningen så här:
Klipp av blistret längs den svarta prickade linjen
Dra av den mjuka plastfolien
Tryck ut kapseln genom aluminiumfolien
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.