Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-10-08
Texten är baserad på produktresumé: 2025-10-08
Utrogestan är avsett för vuxna kvinnor som lutealfasstöd vid assisterad reproduktionsteknologi (ART).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Gulsot
Svårt nedsatt leverfunktion
Odiagnostiserad vaginal blödning
Karcinom i bröst eller genitalier
Tromboflebit
Tromboemboliska störningar
Hjärnblödning
Porfyri
Uteblivet missfall
Soja eller nötallergi (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Dosering
Enbart vaginal användning
Den rekommenderade dosen är 600 mg per dag givet som 2 separata doser, en på morgonen och en vid sänggående. Behandlingen startas inte senare än tredje dagen efter oocytaspiration och fortsätter till minst 7:e graviditetsveckan och inte längre än till den 12:e graviditetsveckan eller när menstruationen börjar.
Pediatrisk population
Det finns ingen relevant användning av Utrogestan för en pediatrisk population.
Äldre personer
Det finns ingen relevant användning av Utrogestan för äldre personer.
Administreringssätt
Vaginal användning.
Varje Utrogestan-kapsel ska införas djupt i slidan.
Varningar
En fullständig medicinsk undersökning ska utföras innan behandling startas och regelbundet under behandlingen.
Utrogestan ska endast användas under de tre första graviditetsmånaderna och får endast administreras vaginalt.
Utrogestan är inte lämpligt som preventivmedel.
Utrogestan är inte lämpligt för behandling av nära förestående för tidig födsel.
Användning av mikroniserat progesteron under andra och tredje trimestern av graviditeten kan orsaka utveckling av gravidkolestas eller hepatocellulär leversjukdom.
Glukostoleransen kan försämras under progesteronbehandling och kontroller ska utföras med tätare intervall. Progesteron har kopplats till en ökning av typ 2-diabetes och dosen av diabetesläkemedel till dessa patienter kan behöva justeras.
I händelse av uteblivet missfall ska behandlingen avbrytas.
Försiktighetsåtgärder
Progesteroner kan påverka behandlingen av diabetes och har kopplats till en ökning av Typ 2 diabetes. Medicineringen för diabetes hos patienter som samtidigt behandlas med progestagener kan behöva justeras (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Effekter som progesteron kan ha på andra läkemedel:
Progesteron kan:
Öka eller minska koaguleringseffekten av kumariner och förhindra koaguleringseffekten av fenindion
Förhindra metabolismen av ciklosporin, som medför att plasmakoncentrationen av ciklosporin ökar och risken för toxicitet.
Öka plasmakoncentrationen av tizanidin
Inverka på effekten av bromokriptin
Öka arytmogeniciteten hos bupivakain
Påverka resultaten av mätningar av lever och/eller endokrin funktion
Förhindra oxidation av vissa bensodiazepinderivat som diazepam, klordiazepoxid och alprazolam och inducera glukuronidering av oxazepam och lorazepam. Dessa synergistiska effekter är sannolikt inte kliniskt signifikanta, då terapeutiskt spektrum hos bensodiazepiner är brett.
Naturligt progesteron kan ges oralt, vaginalt eller intramuskulärt som behandling av lutealfasbrist fram till minst 7:e graviditetsveckan och inte längre än till 12:e graviditetsveckan.
Graviditet
Inget samband har hittats mellan moderns användning av naturligt progesteron i tidig graviditet och fostermissbildning.
Utrogestan är inte indicerat vid amning. Detekterbara mängder progesteron utsöndras i bröstmjölk.
Eftersom detta läkemedel är avsett som lutealfasstöd hos subfertila eller infertila kvinnor finns det inga kända skadliga effekter på fertilitet.
Utrogestan har ingen påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Lokal intolerans (sveda, klåda eller oljeliknande flytning) har observerats i kliniska studier och har rapporterats i publikationer, men incidensen är väldigt sällsynt.
Vid rekommenderad användning, kan övergående trötthet eller yrsel uppkomma inom 1 – 3 timmar efter intag av läkemedlet.
Rapportering av misstänkta biverkningar efter godkännande för försäljning
Informationen nedan baserar sig på insamlad erfarenhet efter godkännande för försäljning av progesteron för vaginal administrering.
Biverkningarna presenteras enligt frekvens enligt följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, ≤1/100), sällsynta (≥1/ 10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/ 10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtom på överdosering kan omfatta sömnighet, yrsel, eufori eller dysmenorré. Behandlingen omfattar observation och vid behov symtomatiska och stödjande åtgärder.
Verkningsmekanism
Progesteron är ett naturligt endogent hormon från corpus luteum och det viktigaste hormonet i corpus luteum och placenta. Det verkar genom att omvandla ett proliferativt endometrium till ett sekretoriskt endometrium. Utrogestan har samma egenskaper som endogent progesteron, inklusive stimulering av endometriet till full sekretion och i synnerhet gestagena, antiöstrogena, svagt antiandrogena och antialdosteroneffekter.
Den farmakokinetiska profilen för olika doseringar (t ex 300 jämfört med 600 mg) av progesteron vid vaginal administrering är icke-linjär. Systemiska progesteronkoncentrationer är lika vid olika doser på grund av lokala farmakokinetiska processer, som direkt passiv diffusion eller transport via lokal blodcirkulation eller lymfatisk cirkulation, genom vilka progesteron transporteras från vaginan till livmodern.
Absorption
Efter vaginal administrering adsorberas mikroniserat progesteron snabbt och stabila plasmakoncentrationer (4 – 12 ng/ml beroende på dygnsdosen) och genomsnittligt Cmax kring 8 timmar uppnås med mindre individuella variationer jämfört med läkemedel som intas oralt.
I kliniska studier där daglig vaginal dos om 300 mg progesteron administrerades under 7 dagar, var plasmakoncentrationerna genomgående stabila så att medelkoncentrationen konstant var över 6 ng/ml med en medelkoncentration på 8,03 ng/ml.
Vid vaginal administrering av 600 mg progesteron dagligen var plasmakoncentrationen av progesteron också genomgående stabil under administreringen så att högsta medelkoncentrationen var 11,63 ng/ml. Likaså var Cmax högre med 600 mg/dag jämfört med 300 mg/dag.
Distribution
Mikroniserat progesteron som administreras vaginalt genomgår första metaboliska cykeln i livmodern, varvid progesteron distribueras primärt eller selektivt till livmodern och ger högre halter av progesteron i livmodern och omgivande vävnader.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi och allmäntoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje kapsel innehåller 300 mg progesteron (mikroniserat).
Hjälpämne med känd effekt: en kapsel innehåller 3 mg sojalecitin.
Förteckning över hjälpämnen
Kapselinnehåll:
Solrosolja, raffinerad
Sojalecitin
Kapselhölje:
Gelatin
Glycerol (E 422)
Titandioxid (E 171)
Vatten
Ej relevant.
Hållbarhet
3 år
Efter öppnande: 15 dagar. Förvaras vid högst 30 °C.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 30 °C.
Särskilda anvisningar för destruktion
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Mjuk vaginalkapsel
Oval, gulaktig, mjuk gelatinkapsel (ca 2,5 cm x 0,8 cm) som innehåller en vitaktig oljesuspension.
En kapsel ska införas djupt i slidan på morgonen och den andra vid sänggående.
Vaginalblödning ska alltid utredas.
Utrogestan innehåller sojalecitin och kan orsaka överkänslighetsreaktioner (urtikaria och anafylaktisk chock hos överkänsliga patienter). Eftersom det finns ett möjligt samband mellan allergi mot soja och allergi mot jordnötter, ska patienter med jordnötsallergi inte använda Utrogestan (se avsnitt Kontraindikationer).
Interaktioner med andra läkemedel och progesteron
Följande läkemedel kan öka metabolismen av progesteron:
Perampanel eller topiramat
Vissa antibiotika, som rifampicillin, amoxicillin och tetracykliner kan minska plasmakoncentrationen av steroider, på grund av att dessa antibiotika påverkar hydrolysen av steroidkonjugat i tarmarna och återabsorptionen av icke-konjugerad steroid, och i dessa fall kommer koncentrationen av aktiv steroid i tarmarna att reduceras.
Rifampicin och rifabutin
Läkemedel mot epilepsi (inte valproatsyra): fenytoin, fenobarbital, karbamazepin, eslikarbazepin, oxkarbazepin, och primidon/rufinamid (genom inducering av oxidativ nedbrytning)
(Traditionella) växtbaserade läkemedel som innehåller johannesört
Antiretrovirala medel (proteashämmare): darunavir, nelfinavir, fosamprenavir, lopinavir
Bosentan
Aprepitant
Följande läkemedel kan förhindra metabolismen av progesteron, vilket leder till ökad biotillgänglighet av progesteron:
Fungala medel (flukonazol, itrakonazol, ketokonazol, vorikonazol)
Immunsuppressiva medel (takrolimus)
Statiner (atorvastatin, rosuvastatin)
Monoaminoxidas (MAO) hämmare (selegilin)
Postadress
Progesteron transporteras via lymfan och blodkärlen och cirka 96 – 99 % är bundet till serumproteiner, huvudsakligen till serumalbumin (50 – 54 %) och transkortin (43 – 48 %).
Eliminering
Genom vaginal administrering av progesteron kan första passage metabolismen i levern undvikas, vilket gör att en högre plasmakoncentrationer kan bibehållas längre.
95 % av progesteron elimineras från urinen som glukuronkonjugerade metaboliter, huvudsakligen 3 α, 5 β-pregnandiol (pregnandiol).
Metabolism
Oralt progesteron utsöndras via gallan och njurarna, med en halveringstid på 5 – 95 minuter. Det är detekterbart i urinen efter 24 timmar, och en mindre mängd utsöndras (8 – 17 %) via faeces.
Efter vaginal administrering detekteras mycket låga nivåer av pregnenolon och 5α-dihydroprogesteron på grund av avsaknaden av första-passage-metabolism.