Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Texten är baserad på produktresumé: 2025-03-31
Texten är baserad på produktresumé: 2025-03-31
Reduktion av intraokulärt tryck hos patienter med kroniskt glaukom med öppen kammarvinkel eller okulär hypertension och som inte svarar tillräckligt på topikala betablockerare.
Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Reaktiv luftvägssjukdom, inklusive bronkialastma eller tidigare bronkialastma, svår kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Sinusbradykardi, sjuk sinusknuta, sinoatriellt block, AV-block grad II och III som inte kontrolleras med en pace-maker, symtomgivande hjärtsvikt, kardiogen chock.
Användning hos nyfödda barn och spädbarn (yngre än 2 år) (se avsnitt Biverkningar).
Patienter som står på MAO (monoaminooxidas)-hämmare.
Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel som påverkar den noradrenerga transmissionen (t ex tricykliska antidepressiva läkemedel och mianserin).
Dosering
Rekommenderad dosering hos vuxna (inklusive äldre)
Rekommenderad dos är en droppe Combigan i det angripna ögat/ögonen två gånger dagligen, med ca 12 timmars mellanrum.
Pediatrisk population
Combigan är kontraindicerat till nyfödda barn och spädbarn yngre än 2 år (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet, Biverkningar och Överdosering).
Säkerhet och effekt för Combigan för barn och ungdomar i åldern 2 till 17 år har inte fastställts och användning rekommenderas därför inte för denna patientgrupp (se även avsnitt Varningar och försiktighet, Biverkningar och Överdosering).
Användning vid nedsatt njur- eller leverfunktion
Combigan har inte studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. Därför bör försiktighet iakttas vid behandling av dessa patienter.
Administreringssätt
Pediatrisk population
Barn över 2 år eller äldre, särskilt i 2-7 års ålder och/eller de som väger ≤ 20 kg, ska behandlas med försiktighet och kontrolleras noggrant på grund av den höga incidensen och svårighetsgraden av somnolens (se avsnitt Biverkningar).
Säkerhet och effekt av Combigan hos barn och ungdomar (2 till 17 år) har inte fastställts (se avsnitt Dosering och Biverkningar).
Ögon
I kliniska studier med Combigan har vissa patienter upplevt allergiska reaktioner i ögat (allergisk konjunktivit och allergisk blefarit). Allergisk konjunktivit sågs hos 5,2 % av patienterna efter vanligtvis 3–9 månaders behandling och resulterade i att behandlingen avbröts hos totalt 3,1 % av patienterna. Allergisk blefarit har rapporterats som en mindre vanlig biverkning (< 1 %). Om allergiska reaktioner upptäcks bör behandlingen med Combigan avbrytas.
Fördröjda överkänslighetsreaktioner i ögat har rapporterats med brimonidintartrat oftalmisk lösning 0,2 %, varvid några rapporterats ha samband med ökat intraokulärt tryck.
Combigan har inte studerats hos patienter som har glaukom med stängd kammarvinkel.
Systemiska effekter
Inga interaktionsstudier har genomförts med den fasta kombinationen brimonidin/timol. Även om inga specifika interaktionsstudier har gjorts med Combigan, bör den teoretiska möjligheten för en additiv eller potentierande effekt tillsammans med CNS-depressiva medel (alkohol, barbiturater, opiater, sedativa eller anestetika) observeras.
Det finns en risk för additiva effekter som ger hypotoni och/eller uttalad bradykardi när oftalmisk betablockerande lösning ges samtidigt som orala kalciumantagonister, betaadrenerga blockerare, antiarytmika (inklusive amiodaron), digitalisglykosider, parasympatomimetika eller guanetidin. I mycket sällsynta fall (<1 av 10 000) har hypotoni även rapporterats efter administrering av brimonidin. Försiktighet bör därför iakttas vid användning av Combigan tillsammans med systemiska antihypertensiva läkemedel.
Mydriasis har rapporterats vid enstaka tillfällen vid samtidig användning av oftalmiska betablockerare och adrenalin (epinefrin).
Betablockerare kan öka den hypoglykemiska effekten av antidiabetika. Betablockerare kan dölja tecken och symtom på hypoglykemi (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Den hypertensiva reaktionen som kan ses vid snabbt utsättande av klonidin kan förstärkas vid användning av betablockerare.
Förstärkt systemisk betablockad (t.ex. reducerad puls, depression) har rapporterats vid samtidig behandling med CYP2D6-hämmare (t.ex. kinidin, fluoxetin, paroxetin) och timolol.
Graviditet
Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med den fasta kombinationen brimonidin/timolol saknas. Combigan skall användas under graviditet endast då det är absolut nödvändigt. För minskning av den systemiska absorptionen, se avsnitt Dosering.
Brimonidintartrat
Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med brimonidintartrat saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter när höga toxiska doser gavs till modern (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Risken för människa är okänd.
Timolol
Djurstudier har visat på reproduktionstoxikologiska effekter vid doser som är signifikant högre än de doser som används i klinisk praxis (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Epidemiologiska studier har inte visat på missbildande effekter men man har sett en risk för intrauterin tillväxthämning när betablockerare administrerades oralt. Dessutom har tecken och symtom på betablockad (t ex bradykardi, hypotoni, andnöd och hypoglykemi) observerats hos det nyfödda barnet när betablockerare administrerats fram till förlossningen. Det nyfödda barnet bör noga övervakas under dess första dagar i livet om Combigan ges under graviditeten och fram till förlossningen.
Brimonidintartrat
Det är okänt om brimonidin passerar över i human modersmjölk, men det utsöndras i bröstmjölk hos råtta.
Timolol
Betablockerare passerar över i bröstmjölk. Vid terapeutiska doser av timolol i ögondroppar är det dock inte sannolikt att det skulle finnas tillräckliga mängder i bröstmjölken för att ge kliniska symtom på betablockad hos det ammade barnet. För minskning av den systemiska absorptionen, se Doseringsavsnittet.
Combigan skall inte användas av kvinnor som ammar.
Combigan har en måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Combigan kan ge kortvarig dimsyn, synstörning, trötthet och/eller dåsighet som kan försämra förmågan att köra bil eller använda maskiner. Patienten bör vänta tills dessa symtom har försvunnit innan han/hon framför fordon eller använder maskiner.
Baserat på kliniska data samlade under 12 månader, var de vanligaste rapporterade biverkningarna konjunktival hyperemi (ca 15 % av patienterna) och brännande/stickande känsla i ögat (ca 11 % av patienterna). De flesta fallen var milda och orsakade utsättning endast hos 3,4 % respektive 0,5 %.
Följande biverkningar har rapporterats i kliniska studier med Combigan:
Inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningar i sjunkande allvarlighetsgrad. Följande terminologi har använts för att klassificera förekomsten av biverkningar:
Mycket vanliga (≥1/10)
Vanliga (≥1/100 till <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000 till <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Ögon
Överdosering med Combigan hos människor har rapporterats i sällsynta fall och har inte givit något negativt utfall. Behandlingen av en överdos omfattar stödjande och symtomatisk terapi. Patientens luftvägar skall hållas öppna.
Brimonidin
Oftalmisk överdosering (vuxna)
I de fall som tagits emot har de rapporterade händelserna i allmänhet varit samma som de som redan redovisats som biverkningar.
Systemisk överdos efter oavsiktligt intag (vuxna)
De finns mycket begränsad information om oavsiktligt intag av brimonidin hos vuxna. Den enda biverkan som hittills rapporterats är hypotoni. Det rapporterades att den hypotensiva episoden följdes av blodtrycksstegring (rebound-hypertension). Orala överdoser av andra alfa-2-agonister har rapporterats orsaka symtom som t.ex. hypotoni, asteni, kräkning, letargi, sedering, bradykardi, arytmier, mios, apné, hypotension, hypotermi, andningsdepression och kramper.
Pediatrisk population
Rapporter om allvarliga biverkningar efter att barn oavsiktligt intagit okulära lösningar med brimonidin har publicerats eller rapporterats till Allergan. Personerna fick symtom på CNS-depression, vanligtvis tillfällig koma eller låg medvetandegrad, letargi, somnolens, hypotoni, bradykardi, hypotermi, blekhet, andningsdepression och apné, vilket krävde intensivvård med intubering i vissa fall. Fullt tillfrisknande rapporterades för samtliga personer, vanligtvis inom 6–24 timmar.
Verkningsmekanism
Combigan består av två aktiva substanser: brimonidintartrat och timololmaleat. Dessa två komponenter sänker det förhöjda intraokulära trycket med kompletterande verkningsmekanismer, och den kombinerande effekten ger ytterligare sänkning av det intraokulära trycket jämfört med om substanserna administreras för sig. Combigan har en snabbt insättande effekt.
Brimonidintartrat är en adrenerg alfa-2-receptoragonist som är 1000 gånger mer selektiv med avseende på alfa-2-receptorn än på alfa-1-receptorn. Selektiviteten gör att preparatet inte ger upphov till mydriasis och att ingen vasokonstriktion ses i mikrokärlen i humana retinatransplantat.
Brimonidintartrat anses minska det intraokulära trycket genom att minska bildningen och öka uveoskleralt utflöde av kammarvatten.
Timolol är en beta-1-och beta-2- icke-selektiv adrenerg receptorblockerare som inte har någon signifikant sympatomimetisk, direkt myokarddepressiv, eller lokalanestetisk (membranstabiliserande) effekt. Timolol sänker det intraokulära trycket genom att reducera produktionen av kammarvatten. Den exakta verkningsmekanismen är inte klarlagd, men hämning av den ökade cykliska AMP-syntesen orsakad av den endogena beta-adrenerga stimuleringen är sannolikt.
Klinisk effekt
I tre kontrollerade, dubbelblinda kliniska studier gav Combigan (två gånger dagligen) en kliniskt signifikant additativ sänkning av det genomsnittliga intraokulära trycket per dygn jämfört med timolol (två gånger dagligen) och brimonidin (två eller tre gånger dagligen) givet som monoterapi.
Combigan
Plasmakoncentrationer av brimonidin och timolol bestämdes i en crossover-studie som jämförde monoterapi med Combigan hos friska försökspersoner. Det var ingen statistisk signifikant skillnad i AUC för brimonidin och timolol då Combigan jämfördes med respektive monoterapibehandling. Genomsnittliga Cmax-värden i plasma för brimonidin och timolol efter dosering med Combigan var 0,0327 respektive 0,406 ng/ml.
Brimonidin
Efter okulär instillation av en ögondroppslösning i koncentrationen 0,2 % till människa är plasmakoncentrationen av brimonidin låg. Metabolismen av brimonidin i ögat är låg, och plasmaproteinbindningen är ca 29 %. Den genomsnittliga skenbara halveringstiden i systemcirkulationen är ca 3 timmar efter lokal administrering hos människa.
Efter oral administrering till människa absorberas brimonidin väl och utsöndras snabbt. Huvuddelen av dosen (ca 74 %) utsöndras som metaboliter i urinen inom fem dygn, ingen oförändrad substans sågs i urin. In vitro-studier med lever från djur och människa tyder på att metabolismen till stor del medieras av aldehydoxidas och cytokrom P450. Systemeliminationen tycks således huvudsakligen ske via levermetabolism.
Brimonidin binds i hög grad och reversibelt till melanin i ögonvävnad utan biverkningar. Ackumulering förekommer inte i frånvaro av melanin.
De individuella komponenternas okulära och systemiska säkerhetsprofil är väl klarlagd. Gängse studier avseende de enskilda komponenternas säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Ytterligare okulära toxicitetstester vid upprepad dosering av Combigan uppvisade heller ingen speciell risk för människor.
Brimonidin
Brimonidintartrat orsakade inga teratogena effekter hos djur, men orsakade abort hos kanin och postnatal tillväxthämning hos råtta vid en systemisk exponering på cirka 37 respektive 134 gånger högre än den som uppnås vid användning på människa.
Timolol
I djurstudier har man sett att betablockerare kan orsaka reducerat flöde genom navelsträngen, reducerad fostertillväxt, försenad benbildning och ökad foster och postnatal död, men ingen teratogenicitet. Vid höga doser av timolol till modern har embryotoxicitet (resorption) setts hos kanin och fostertoxicitet (försenad benbildning) hos råtta. Teratogenicitetsstudier på mus, råtta och kanin med orala timololdoser som är upp till 4200 gånger högre än en daglig dos av Combigan till människa gav ingen fostermissbildning.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En ml lösning innehåller:
2,0 mg brimonidintartrat, motsvarande 1,3 mg brimonidin
5,0 mg timolol, i form av 6,8 mg timololmaleat
Hjälpämne med känd effekt
Innehåller bensalkoniumklorid 0,05 mg/ml.
Innehåller fosfat 10,58 mg/ml.
Förteckning över hjälpämnen
Bensalkoniumklorid
Natriumdivätefosfatmonohydrat
Dinatriumfosfatheptahydrat
Saltsyra eller natriumhydroxid för pH-reglering
Ej relevant.
Hållbarhet
21 månader.
Efter brytande av förpackningen: Används inom 28 dagar.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvara flaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Ögondroppar, lösning
Klar, gröngul lösning
För att undvika kontaminering av ögat eller ögondropparna bör inte flaskans spets komma i kontakt med ögat eller något annat.
Vid kombinationsbehandling med andra ögonläkemedel bör preparaten ges med minst 5 minuters mellanrum.
Liksom andra ögonläkemedel för lokalt bruk kan Combigan absorberas systemiskt. Någon ökad systemisk absorption av de enskilda aktiva substanserna har inte observerats. På grund av den betaadrenerga komponenten timolol kan samma kardiovaskulära och pulmonella eller andra biverkningar som ses med systemiska betablockerare förekomma. Förekomsten av systemiska biverkningar efter lokal administrering till ögat är lägre än vid systemisk administrering. Hur den systemiska absorptionen kan minskas beskrivs i avsnitt Dosering.
Hjärtrubbningar
Hjärtpåverkan har rapporterats, i sällsynta fall med dödsfall förknippade med hjärtsvikt efter administrering av timolol. Patienter med hjärt-kärlsjukdomar (t.ex. koronarsjukdom, Prinzmetals angina och hjärtsvikt) och hypotonibehandling med betablockerare bör bedömas kritiskt och behandling med andra aktiva ämnen bör övervägas. Patienter med hjärt-kärlsjukdomar bör övervakas med avseende på tecken på försämring av dessa sjukdomar och biverkningar.
På grund av den negativa effekten på överledningstid bör betablockerare endast ges med försiktighet till patienter med hjärtblock grad I.
Liksom med systemiska betablockerare bör eventuell utsättning av behandlingen hos patienter med koronarsjukdom göras gradvis för att undvika rytmrubbningar, hjärtinfarkt eller plötslig död.
Kärlrubbningar
Patienter med svår perifer cirkulationsrubbning/-sjukdom (dvs. svåra former av Raynauds sjukdom eller Raynauds syndrom) bör behandlas med försiktighet.
Respiratoriska rubbningar
Reaktioner från andningsvägarna, bland annat dödsfall till följd av bronkialspasm hos patienter med astma har rapporterats efter administrering av vissa oftalmiska betablockerare.
Combigan bör användas med försiktighet till patienter med lindrig/måttlig kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och endast om de möjliga fördelarna uppväger riskerna.
Hypoglykemi/diabetes
Betablockerare bör administreras med försiktighet till patienter med spontan hypoglykemi eller till patienter med okontrollerad diabetes, då betablockerare kan dölja tecken och symtom på akut hypoglykemi.
Hypertyreoidism
Betablockerare kan även dölja tecken på hypertyreoidism.
Combigan ska användas med försiktighet hos patienter med metabol acidos eller obehandlad feokromocytom.
Korneasjukdomar
Oftalmiska betablockerare kan orsaka torra ögon. Patienter med sjukdomar i hornhinnan ska behandlas med försiktighet.
Andra betablockerande medel
Effekten på det intraokulära trycket eller kända effekter på systemisk betablockad kan förstärkas när timolol ges till patienter som redan erhåller ett systemiskt betablockerande medel. Svaret hos dessa patienter ska observeras noggrant. Användning av två topikala betaadrenerga blockerande medel rekommenderas inte (se avsnitt Interaktioner).
Anafylaktiska reaktioner
Vid behandling med betablockerare kan patienter som tidigare uppvisat atopi eller anafylaxi på en mängd allergener vara mer reaktiva vid upprepad provokation med sådana allergener och svara dåligt på en normal adrenalindos som används för att behandla anafylaktiska reaktioner.
Avlossning av koroidea
Avlossning av koroidea har rapporterats vid tillförsel av medel som hämmar produktionen av kammarvatten (t ex timolol, acetazolamid) efter filtrationskirurgi.
Anestesi vid kirurgiska ingrepp
Betablockerande ögonpreparat kan blockera systemiska effekter av betaagonister, t.ex. av adrenalin. Anestesiologen måste informeras om patienten erhåller timolol.
Bensalkoniumklorid
Konserveringsmedlet i Combigan, bensalkoniumklorid, kan orsaka ögonirritation, symtom på torra ögon och kan påverka tårfilmen och hornhinnans yta vid långvarig användning. Kontaktlinser skall avlägsnas före instillation av ögondropparna och sedan bör man vänta minst 15 minuter innan linserna återinsätts. Bensalkoniumklorid kan orsaka missfärgning av mjuka kontaktlinser. Undvik kontakt med mjuka kontaktlinser.
Combigan ska användas med försiktighet hos patienter med torra ögon när hornhinnan kan vara påverkad. Patienter ska övervakas vid långvarig användning.
Fosfatbuffert
Combigan innehåller fosfat som i mycket sällsynta fall kan orsaka grumliga fläckar på hornhinnan p.g.a. inlagring av kalcium under behandlingen.
Kombinationen betablockerare och anestetika kan försvaga kompensatorisk takykardi och öka risken för hypotoni (se avsnitt Varningar och försiktighet). Därför ska narkosläkare informeras om patienten använder Combigan.
Försiktighet ska iakttas om Combigan används samtidigt som röntgenkontrastmedel med jod eller lidokain givet intravenöst.
Cimetidin, hydralazin och alkohol kan höja koncentrationen av timolol i plasma.
Det finns ingen information angående nivåer av cirkulerande katekolaminer efter administrering av Combigan. Försiktighet tillråds dock till patienter som behandlas med läkemedel som kan påverka metabolismen och upptaget av cirkulerande aminer, t.ex. klorpromazin, metylfenidat och reserpin.
Försiktighet bör iakttas vid insättning av (eller vid dosändring av) samtidig systembehandling med läkemedel som kan interagera med alfa-receptoragonister (oavsett läkemedelsform) eller påverka effekten av sådana medel, dvs. agonister eller antagonister till adrenerga receptorer (t.ex. isoprenalin, prazosin).
Även om inga specifika interaktionsstudier har utförts med Combigan, bör man beakta den teoretiska möjligheten för en additiv reduktion av det intraokulära trycket med prostamider, prostaglandiner, karboanhydrashämmare och pilokarpin.
Brimonidin är kontraindicerat till patienter som erhåller behandling med monoaminoxidashämmare (MAO) och patienter som behandlas med antidepressiva som påverkar den noradrenerga transmissionen (t.ex. tricykliska antidepressiva och miaserin) (se avsnitt Kontraindikationer). Patienter som fått behandling med MAO-hämmare bör vänta 14 dagar efter behandlingens slut innan de kan börja behandlingen med Combigan.
Vanliga: stickande känsla i ögat, allergisk konjunktivit, korneaerosion, ytlig punktuell keratit, klåda i ögat, conjunctivitis follicularis, synstörningar, blefarit, epifora, torra ögon, ökat tårflöde, ögonvärk, ögonirritation, ”främmande kropp”-känsla.
Mindre vanliga: reducerad synförmåga, konjunktivalt ödem, follikulär konjunktivit, allergisk blefarit, konjunktivit, fläckar i synfältet (vitreous floaters), astenopi, fotofobi, papillär hypertrofi, ögonlockssmärtor, konjunktival blekhet, korneaödem, kornealinfiltrat, glaskroppsavlossning.
Psykiska störningar
Vanliga: depression
Centrala och perifera nervsystemet
Vanliga: sömnighet, huvudvärk
Mindre vanliga: yrsel, synkope
Hjärtat
Mindre vanliga: kronisk hjärtinsufficiens, palpitationer
Blodkärl
Vanliga: hypertoni
Andningsvägar bröstkorg och mediastinum
Mindre vanliga: rinit, torr näsa
Magtarmkanalen
Vanliga: muntorrhet
Mindre vanliga: smakförändringar, illamående, diarré
Hud och subkutan vävnad
Vanliga: ögonlocksödem, ögonlocksklåda, ögonlockserytem
Mindre vanliga: allergisk kontaktdermatit
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Vanliga: asteni
Följande biverkningar har rapporterats efter marknadsföring av Combigan:
Ögon
Ingen känd frekvens: dimsyn
Hjärtat
Ingen känd frekvens: arytmi, bradykardi, takykardi
Blodkärl
Ingen känd frekvens: hypotoni
Hud
Ingen känd frekvens: ansiktserytem
Andra biverkningar som har setts med en av komponenterna, som möjligen kan uppstå med Combigan:
Brimonidin
Ögon: irit, iridocyklit (anterior uveit), mios
Psykiska störningar: sömnlöshet
Andningsvägar bröstkorg och mediastinum: övre luftvägssymtom, dyspné
Magtarmkanalen: gastrointestinala symtom
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: allergiska systemreaktioner
Hud och subkutan vävnad: hudreaktion, bland annat erytem, ansiktsödem, klåda, utslag och vasodilatation
Symtom på överdosering av brimonidin såsom medvetandeförlust, letargi, somnolens, hypotension, hypotoni, bradykardi, hypotermi, cyanos, blekhet, andningsdepression och apné har rapporterats hos nyfödda och spädbarn (yngre än 2 år) som fått brimonidin som en del av den medicinska behandlingen vid kongenitalt glaukom. (se avsnitt Kontraindikationer).
En hög incidens och svårighetsgrad av somnolens har rapporterats hos barn i åldern 2 år eller äldre, särskilt de mellan 2-7 år och/eller som väger ≤ 20 kg (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Timolol
Liksom andra lokalt applicerade oftalmiska läkemedel absorberas Combigan (brimonidintartrat/ timolol) i den systemiska cirkulationen. Absorptionen av timolol kan orsaka liknande biverkningar som de som ses med systemiska betablockerande medel. Förekomsten av systemiska biverkningar efter lokal oftalmisk administrering är lägre än för systemisk administrering. För minskning av den systemiska absorptionen, se avsnitt Dosering.
Ytterligare biverkningar som iakttagits med oftalmiska betablockerare och som eventuellt även kan förekomma med Combigan redovisas nedan:
Immunsystemet: systemiska allergiska reaktioner, bland annat angioödem, urtikaria, lokalt och generaliserat utslag, klåda, anafylaktisk reaktion
Metabolism: hypoglykemi
Psykiska störningar: sömnlöshet, mardrömmar, minnesförlust, hallucination
Centrala och perifera nervsystemet: cerebrovaskulär händelse, cerebral ischemi, ökade tecken och symtom på myasthenia gravis, parestesi
Ögon: keratit, koroidalavlossning efter filtrationskirurgi (se avsnitt Varningar och försiktighet), nedsatt korneal känslighet, kornealerosion, ptos, diplopi
Hjärtat: bröstsmärta, ödem, atrioventrikulärblock, hjärtstillestånd, hjärtsvikt
Blodkärl: Raynauds fenomen, kalla händer och fötter
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum: bronkospasm (huvudsakligen hos patienter med underliggande bronkospastisk sjukdom), dyspné, hosta
Magtarmkanalen: dyspepsi, buksmärta, kräkningar
Hud och subkutan vävnad: alopeci, psoriasisliknande utslag eller försämring av psoriasis, hudutslag
Muskuloskeletala systemet och bindväv: myalgi
Reproduktionsorgan och bröstkörtel: sexuell dysfunktion, nedsatt libido
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: trötthet
Biverkningar rapporterade för ögondroppar innehållande fosfat:
Fall av förkalkning av hornhinnan har i mycket sällsynta fall rapporterats i samband med användning av ögondroppar innehållande fosfat hos vissa patienter med betydande hornhinneskador.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Timolol
Symtom på systemisk timololöverdosering är bland annat bradykardi, hypotoni, bronkospasmer, huvudvärk, yrsel och hjärtstillestånd. En patientstudie visade att timolol inte är lätt dialyserbart.
I en studie på patienter vars intraokulära tryck var otillräckligt kontrollerat efter 3 veckors monoterapi, observerades ytterligare sänkning av det genomsnittliga intraokulära trycket per dygn med 4,5, 3,3 respektive 3,5 mmHg då behandlingen fortsatte i 3 månader med Combigan (två gånger dagligen), timolol (två gånger dagligen) respektive brimonidin (två gånger dagligen). I denna studie sågs vid dalvärdet en signifikant additativ minskning i intraokulärt tryck endast med brimonidin och inte med timolol. Dock sågs en positiv trend med bättre effekt vid alla andra tidpunkter. I två andra studier visade poolade data på genomgående statistiskt bättre effekt jämfört med timolol.
Dessutom var Combigans effekt på det intraokulära trycket genomgående likvärdig den effekt som erhölls av adjuvant behandling med brimonidin och timolol (dosering 2 gånger dagligen).
I dubbelblinda studier har man sett att Combigans reduktion av det intraokulära trycket kvarstår upp till 12 månader.
Timolol
Efter okulär instillation av en ögondroppslösning i koncentrationen 0,5 % i samband med kataraktkirurgi, var den maximala timololkoncentrationen i kammarvatten 898 ng/ml 1 timme efter administrering. Delar av dosen absorberas systemiskt och metaboliseras i hög grad i levern. Timolols halveringstid i plasma är ca 7 timmar. Timolol metaboliseras delvis i levern, och timolol och dess metaboliter utsöndras via njurarna. Timolol binder inte i hög grad till plasmaproteiner.
Renat vatten
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
