Suprecur®, Nässpray, lösning 0,15 mg/dos

Överkänslighet mot den aktiva substansen, GnRH-analoger eller mot något hjälpämne, som anges i avsnitt 6.1.
Suprecur ska inte ges till gravida kvinnor, se avsnitt 4.6.
Angående användning hos ammande kvinnor, se avsnitt 4.6.

Hos patienter med hypertension rekommenderas regelbunden mätning av blodtrycket (risk för försämrad blodtryckskontroll).

Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för torsade de pointes, innan behandling med Suprecur påbörjas.

Användningen av LHRH-agonister kan associeras med minskad bentäthet och kan leda till osteoporos och en ökad risk för benfraktur (se avsnitt 4.8). Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med andra riskfaktorer för osteoporos (t.ex. kroniskt alkoholmissbruk, rökare, långtidsbehandling med antikonvulsivt medel eller kortikosteroider eller vid förekomst av osteoporos i släkten). Det rekommenderas att periodvis mäta benmineraldensiteten (BMD) och att preventiva åtgärder används under behandlingen för att förhindra osteopeni/osteoporos.

Hos vissa patienter som behandlas med GnRH-agonister uppvisas en förändring i glukostolerans (se avsnitt 4.8). Hos diabetiker rekommenderas att blodglukosnivåerna mäts regelbundet (risk för försämrad metabolisk kontroll).

Det finns en ökad risk för depression (som kan vara allvarlig) för patienter som behandlas med GnRH-agonister, som buserelin. Patienterna bör informeras om detta och behandlas på lämpligt sätt om symtom uppkommer.

Patienter med depression i anamnesen måste övervakas noggrant och om så är nödvändigt behandlas (risk för recidiv eller förvärrad depression).

Symtomlindring vid endometrios

Inför behandling av endometrios ska användning av hormonella antikonceptionsmedel avbrytas. Av säkerhetsskäl rekommenderas alternativa icke-hormonella antikonceptionsmedel.

För att undvika att behandling påbörjas under en redan påbörjad graviditet, rekommenderas att behandlingen startar under menstruationens första eller andra dag. Om tvekan råder, rekommenderas ett graviditetstest.

En graviditet kan ej förväntas under behandlingstiden vid regelbunden dosering. Om behandlingen däremot avbryts, om endast för några få dagar, kan ovulation och graviditet inträffa. Om graviditet inträffar måste behandlingen med buserelin avbrytas omedelbart och läkare informeras.

Negativa effekter på benmassan (bentäthetsminskning) kan uppkomma. Av detta skäl bör behandlingstidens längd begränsas till högst 6 månader. Upprepade behandlingsperioder bör endast genomföras efter noggrann bedömning av fördelar respektive nackdelar med behandlingen.

Förbehandling till in vitro-fertilisering
Kombination av gonadotropiner med buserelin medför en ökad risk för utveckling av ovariellt hyperstimuleringssyndrom (OHSS), än användningen av enbart gonadotropiner.

Hos patienter med polycystiskt ovariesyndrom rekommenderas försiktighet, eftersom det finns en ökad tendens till ovariellt hyperstimuleringssyndrom i kombination med gonadotropiner.

Eventuella kliniska tecken på ovariellt hyperstimuleringssyndrom är: buksmärta, uppspändhet och obehag från buken, ovarialcystor, illamående, kräkningar, förstoring av äggstockarna, dyspné, diarré, oliguri, hemokoncentration, hyperkoagulation. Torsion och ruptur av ovariet kan leda till en akut buk. Allvarliga tromboemboliska biverkningar kan också uppstå. Utgången kan vara dödlig.

Varje stimuleringscykel måste kontrolleras noggrant för att drabbade patienter ska kunna identifieras i ett tidigt skede. Vid misstanke om överstimulering ska humant koriongonadotropin (hCG) inte ges.

Innan behandlingen påbörjas, rekommenderas att ett graviditetstest utförs.

Vid in vitro-fertilisering, måste ovulationsinduktion ske under noggrann medicinsk kontroll.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.

Detta läkemedel innehåller 0,1 mg bensalkoniumklorid per ml nässpray, lösning. Bensalkoniumklorid kan orsaka irritation och svullnad inuti näsan, särskilt vid längre tids användning av läkemedlet. Långtidsbruk kan orsaka ödem i nässlemhinnan.

Specifika interaktionsstudier har ej genomförts.
Då antidiabetika ges samtidigt kan effekten av dessa försvagas.
Vid samtidig behandling med gonadosteroider (östrogen/gestagen, ”add back”) kan dosanpassning av Suprecur behövas.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Suprecur med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

Graviditet
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. I försök på råtta har fetala abnormiteter påvisats. Förändrad ossifikation av skelettet, lägre vikt och längd hos fostren observerades.
Det är oklart vilken betydelse dessa effekter kan ha för människa. Suprecur ska inte användas under graviditet (se avsnitt 4.3).

Amning
Buserelin passerar över i modersmjölk i små mängder. Inga negativa effekter på det ammade barnet har setts, men det rekommenderas ändå att amning undviks under behandlingen med Suprecur för att undvika att barnet får i sig små mängder med bröstmjölken.

Inga studier på förmågan att köra och använda maskiner har utförts. Vissa biverkningar (t.ex. yrsel) kan försämra patientens koncentrations- och reaktionsförmåga och utgör därför en risk i situationer då denna förmåga är av särskild betydelse (t.ex. vid bilkörning eller hantering av maskiner eller i liknande situationer). Patienter ska därför varnas om eventuella biverkningars potentiella påverkan på förmåga att köra eller hantera maskiner.

De vanligaste biverkningarna som rapporterats i kliniska prövningar är menopausala symtom, såsom blodvallningar (ca 8%) samt huvudvärk (ca 5%). Amenorré är en förväntad effekt av Suprecur.

Biverkningslista

De frekvenser som anges nedan definieras enligt följande MedDRA konvention:
Mycket vanliga (≥1/10); Vanliga (≥1/100, <1/10) Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000);
Mycket sällsynta (<1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (inklusive cystor och polyper):

Mycket sällsynta: Fall av tillväxt av hypofysadenom har rapporterats vid behandling med LHRH-agonister, inklusive buserelin.

Blodet och lymfsystemet:
Mycket sällsynta: Trombocytopeni, leukocytopeni.

Immunsystemet:

Mindre vanliga: Överkänslighetsreaktioner såsom hudrodnad, klåda, hudutslag (inklusive urtikaria).

Sällsynta: Allvarliga överkänslighetsreaktioner i form av bronkospasm och allergisk astma med dyspné vilka i enstaka fall kan leda till anafylaktisk/anafylaktoid chock.

Metabolism och nutrition:

Mindre vanliga: Ökad törst, förändrad aptit.

Mycket sällsynta: Minskad glukostolerans (kan hos diabetiker leda till försämrad metabolisk kontroll).

Psykiska störningar:

Vanliga: Sömnrubbningar, minskad libido, nervositet, humörförändringar, depression (långtidsbehandling).

Mindre vanliga: humörförändringar, depression (korttidsbehandling), ångestkänslor.

Sällsynta: Emotionell instabilitet, ängslan.

Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: Huvudvärk, dåsighet, yrsel. Lukt- och smakförändringar.
Mindre vanliga: Minnes- och koncentrationsstörningar. Parestesi.

Ögon:
Mindre vanliga: Torra ögon. Synnedsättning (t.ex. dimsyn) och känsla av tryck bakom ögonen.

Öron och balansorgan:

Sällsynta: Tinnitus, hörselstörning.

Hjärtat:

Vanliga: Palpitationer.

Ingen känd frekvens: QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och 4.5).

Blodkärl:

Vanliga: Blodvallningar.

Sällsynta: Försämrat blodtryck hos patienter med hypertension.

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum:

Vanliga: Irritation av nässlemhinnan, epistaxis.

Sällsynta: Dyspné, bronkospasm.

Magtarmkanalen:

Vanliga: Illamående, kräkning, diarré, obstipation, buksmärta.

Hud och subkutan vävnad:

Vanliga: Torr hud, akne, exantem, ökad eller minskad huvudbehåring.
Mindre vanliga: Spruckna naglar, ökad eller minskad kroppsbehåring.

Muskuloskeletala systemet och bindväv:
Vanliga: Ryggsmärta, arm- och bensmärta, smärta i nedre abdomen, ledbesvär, muskelstelhet i axel.
Mycket sällsynta: Obehag och smärta i muskler och skelett.
Användandet av LHRH-agonister kan kopplas till minskad bentäthet och kan leda till osteoporos samt en ökad risk för frakturer. Risken för frakturer i skelettet ökar med behandlingstidens längd.

Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

Vanliga: Menstruationsliknande blödning, torr vagina, vaginalflytning, ovarialcystor, bröstömhet, ökning eller minskning av bröststorlek, dyspareuni.

Mindre vanliga: Laktation, vaginit.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Vanliga: Trötthet, svettningar.
Mindre vanliga: Ansiktsödem. Ödem (milda) runt anklarna och i benens nedre delar.
Mycket sällsynta: Försämring av allmänt välbefinnande.

Undersökningar:

Vanliga: Viktökning eller viktminskning.

Mindre vanliga: Stegring av leverenzymer (t.ex. transaminaser) i serum. Ökning av serumbilirubin.

Sällsynta: Förändringar av blodlipider.

Behandling med buserelin hämmar östrogenproduktionen. Utöver avsedd effekt, kan detta även leda till biverkningar (dosberoende), d v s när buserelin används i låga doser som förbehandling till in vitro-fertilisering förekommer dessa effekter mindre frekvent och är mindre uttalade än vid behandling av endometrios.

Som ett tecken på hämmad östrogenproduktion, inträffar i de flesta fallen en uterin blödning (menstruation) de första veckorna av behandlingen. Uterin blödning kan också tillfälligt förekomma under fortsatt behandling.

Som ytterligare tecken på hämmad östrogenproduktion, kan symtom liknande klimakteriebesvär också förekomma, såsom värmevallningar, ökad svettning, torrhet i slidan, dyspareuni, minskad libido, och efter flera månaders behandling, en minskning av benmassan.

Följande biverkningar anses inte helt kunna hänföras till hormondeprivation: ökning eller minskning av bröststorlek med bröstömhet, spruckna naglar, akne, torr hud, vaginalflytning (tillfällig), ansikts-och extremitetödem (tillfällig).

Dessutom kan laktation, magont, smärta i nedre buken, parestesi (särskilt i armar eller ben) uppträda, liksom torrhet i ögon (kan leda till ögonirritation hos användare av kontaktlinser).

I början av behandlingen med buserelin, kan ovarialcystor utvecklas. Vid förbehandling av in vitro-fertilisering har inga negativa effekter på förloppet av stimuleringen hittills rapporterats.

In vitro-fertilisering och liknande reproduktionsstimulerande åtgärder medför risker, t.ex. ökad frekvens av utomkvedshavandeskap, missfall eller multipla graviditeter. Detta gäller även när buserelin används som kompletterande behandling. En ökad rekrytering av folliklar under buserelinbehandling (särskilt i fallet polycystiska ovarier) kan hos vissa patienter vara en önskad effekt.

Kombinerad användning av buserelin och gonadotropiner kan öka risken för ovariellt hyperstimuleringssyndrom (OHSS) än användningen av enbart gonadotropiner (se avsnitt 4.4). Degeneration av uterina fibroider hos kvinnor med uterina fibroider förekommer med okänd frekvens.

Nasal administrering kan irritera slemhinnan i nasofarynx. Detta kan leda till näsblod och heshet samt lukt- och smakstörningar.

Symtom

Rapporterade effekter vid överdosering av buserelin skiljer sig inte från de biverkningar som rapporterats vid normal användning. Tecken och symtom på överdosering: asteni, huvudvärk, oro, värmevallningar, yrsel, illamående, buksmärta, ankelödem och mastodyni.

Behandling

Om behandling vid överdosering är nödvändig bör denna vara symtomatisk.

Prekliniska fynd kan härledas till för buserelinacetatet kända farmakologiska och endokrinologiska effekter. Genotoxicitet har ej påvisats i etablerade in vitro eller in vivo tester. Djurstudier har visat att den lokala toleransen är god efter applikation av buserelin på nasalmucosa.