Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Orion Pharma AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Idotrim 100 mg filmdragerade tabletter
Idotrim 160 mg filmdragerade tabletter
En filmdragerad tablett innehåller 100 mg respektive 160 mg trimetoprim.
Hjälpämne med känd effekt: 52,3 mg respektive 83,6 mg laktos (som monohydrat)
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Filmdragerad tablett (tablett).
100 mg tabletter är vita, filmdragerade, runda, kupade med skåra, Ø 9 mm. 160 mg tabletter är vita, filmdragerade, runda, kupade med skåra, Ø 11 mm.
Skåran är inte avsedd för delning av tabletten.
Orion Corporation
Orionintie 1
FI-02200 Espoo Finland
100 mg tabletter: 9525
160 mg tabletter: 9526
Första godkännandet: 1980-06-13
Förnyat godkännande: 2007-01-01
2022-12-20
Barn över 12 år: 150-200 mg 2 gånger per dygn alternativt 300 mg till natten.
Långtidsprofylax vid recidiverande okomplicerade urinvägsinfektioner:
Barn över 3 mån: 1-2 mg/kg kroppsvikt per dygn som kvällsdos.
Barn över 12 år: 100 mg som kvällsdos.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Det finns risk för ackumulering hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).
Dosen och/eller doseringsfrekvensen av trimetoprim bör reduceras hos patienter med nedsatt njurfunktion (eGFR < 30 ml/min) utifrån tillståndets svårighetsgrad.
Rekommenderat doseringsschema för patienter med nedsatt njurfunktion:
Monitorering av njurfunktion och serumelektrolyter bör övervägas, särskilt vid långtidsanvändning, hos patienter med nedsatt njurfunktion.
Trimetoprim ska endast initieras och användas hos dialyspatienter under noggrann övervakning.
Trimetoprim avlägsnas genom dialys.
Behandlingskontroll
Vid behandling av äldre patienter, patienter med nedsatt allmäntillstånd eller undernäring och vid samtidig administrering av antiepileptika t ex fenytoin, primidon och barbiturater bör folsyra och blodbildsstatus regelbundet kontrolleras under behandlingen. Folsyrabrist är reversibel genom behandling med leukovorin.
överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
svårt nedsatt leverfunktion.
megaloblastisk anemi.
bloddyskrasi.
Trimetoprim kan orsaka sänkning av hematopoesen p.g.a. att läkemedlet stör metabolismen av folsyra, särskilt när det ges under en längre tid eller i höga doser. Förekomst av kliniska tecken såsom halsont, feber, pallor (blekhet) eller purpura kan vara tidiga indikationer på allvarlig blodsjukdom.
Möjligheten att folsyrastatus och blodbild kan påverkas bör beaktas. Försiktighet ska iakttas vid misstänkt eller bekräftad folatbrist. Regelbundna hematologiska tester ska utföras vid långtidsbehandling av barn och äldre patienter och patienter med folatbrist. Folsyratillskott bör övervägas under behandlingen.
Trimetoprim är känt för att till största delen utsöndras via njurarna, och risken för toxiska reaktioner kan vara högre hos patienter med nedsatt njurfunktion. Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion och dosjustering bör övervägas i enlighet med tillståndets svårighetsgrad, för att undvika ackumulering av trimetoprim (se avsnitt 4.2).
Övervakning av njurfunktion och serumelektrolyter ska övervägas, framförallt vid långtidsbehandling.
Serumkaliumnivån ska övervakas noggrant hos patienter med risk för hyperkalemi. Samtidig användning av trimetoprim och läkemedel som är kända för att orsaka hyperkalemi (t.ex. spironolakton) kan orsaka svår hyperkalemi.
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför följas noggrant.
Trimetoprim ska undvikas hos patienter med porfyri.
Ökningar av serumkreatinin och blodureakväve har rapporterats, men det är oklart om detta beror på verklig njursvikt eller inhibition av tubulär kreatininsekretion.
Idotrim innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Följande kombinationer med Idotrim kan kräva dosanpassning:
Ciklosporin. Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats hos njurtransplanterade patienter som fått samtidig behandling med trimetoprim och ciklosporin.
Fenytoin. Trimetoprim hämmar metabolismen av fenytoin och förstärker därigenom dess effekt. Vid kombinationsbehandling bör plasmakoncentrationer av fenytoin kontrolleras.
Glibenklamid. I det svenska biverkningsmaterialet har flera fall av hypoglukemi inträffat hos patienter behandlade med olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) när de fått trimetoprim+sulfametoxazol. Båda komponenterna har i experimentella studier visats minska clearance av tolbutamid. Interaktionsstudier på relevant patientgrupp visar att trimetoprim-sulfametoxazol ej interagerar farmakokinetiskt med glibenklamid.
Rifampicin. Hos HIV-infekterade patienter behandlade med trimetoprim+sulfametoxazol minskade plasmakoncentrationen med 47% (trimetoprim) resp. 23% (sulfametoxazol) när rifampicin insattes p.g.a samtidig tuberkulos.
Zidovudin. Trimetoprim hämmar renal clearance av zidovudin och dess glukuronid med 50 % respektive 20 %. Möjligen är denna interaktion av klinisk betydelse vid samtidig hämning av glukuronideringen vid t.ex. leversjukdom.
Zidovudin förlänger halveringstiden av trimetoprim med 77 %. Detta talar för att zidovudin ökar risken för dosberoende biverkningar av trimetoprim.
Warfarin. Trimetoprim + sulfametoxazol hämmar metabolismen av warfarin och förstärker därigenom dess effekt. Metabolismen av warfarin hämmas stereoselektivt för att plasmakoncentrationen av den mest potenta enantiomeren av warfarin ökar. Det har föreslagits att enbart trimetoprim kan också förstärka effekten av warfarin.
Läkemedel som kan orsaka hyperkalemi (t.ex. kaliumsparande diuretika, t.ex. spironolakton, och ACE-hämmare). I tillägg till andra läkemedel kända för att orsaka hyperkalemi kan samtidig behandling med trimetoprim med t.ex. spironolakton leda till kliniskt relevant hyperkalemi. Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av trimetoprim på grund av risk för hyperkalemi.
Trimetoprim kan öka risken för diuretikainducerad hyponatremi.
Trimetoprim kan öka serumkoncentrationen av digoxin och dapson. Dapson kan även öka serumkoncentrationen av trimetoprim.
Risken av folsyrabrist och megaloblastisk anemi kan öka vid samtidig användning av pyrimetamin och metotrexat.
Samtidig användning av läkemedel som orsakar benmärgssuppression kan öka risken för benmärgsaplasi.
Administrering av trimetoprim kan störa kreatininbestämningen vid användningen av Jaffes reaktionsanalys för alkaliska pikrinsyra.
Graviditet Använding av trimetoprim rekommenderas inte under graviditet.
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad.
En observationsstudie av mer än 165 000 graviditeter inom Quebec graviditetskohort konstaterade en 2,72 gånger ökad risk för spontan abort hos kvinnor behandlade med trimetoprim i kombination med sulfametoxazol före graviditetsvecka 20, jämfört med ingen användning av antibiotika under samma period.
En observationsstudie av mer än 930 000 graviditeter i Danmark konstaterade en 2,04 gånger ökad risk för spontan abort efter exponering av trimetoprim under första trimestern, vilket är 1,41 gånger högre jämfört med ingen användning av antibiotika under samma period.
Trimetoprim kan interferera med folsyrametabolismen och i djurförsök har visats att mycket höga doser av trimetoprim givet under organogenesen kan ge upphov till teratogena effekter av folsyraantagonisttyp till exempel störningar i bildning av neuralrör. Om behandling med trimetoprim under graviditet anses absolut nödvändig, ska patientens folsyrastatus kontrolleras och leukovorin tillföras.
Amning Trimetoprim passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Idotrim har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala reaktioner (6 %) och hudutslag (3 %).
Biverkningar klassificeras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Svampöverväxt i munhåla och underliv kan förekomma.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
Toxicitet: Upp till 700 mg i engångsdos till 2–3 åringar gav inga symtom. 8 g till vuxen gav lindrig intoxikation.
Symtom: Illamående, kräkningar, diarré. Huvudvärk, yrsel. Hudreaktioner. Folatbristsymtom med bland annat påverkan på blodbildande organ och lever tillskrivs främst långvarig tillförsel av höga doser samt stor dos och mycket dålig njurfunktion.
Behandling: Aktivt kol. Sörj för god diures. Symtomatisk behandling. (Kalciumfolinat ges profylaktiskt för att undvika blodbildsförändringar vid mycket dålig njurfunktion och stor dos samt vid långvarig tillförsel av stora doser).
Nedre okomplicerad urinvägsinfektion. Långtidsprofylax mot recidiverande urinvägsinfektioner.
Dosering
Vuxna
Behandling av nedre okomplicerad urinvägsinfektion:
150-200 mg 2 gånger per dygn alternativt 300 mg till natten.
Långtidsprofylax vid recidiverande okomplicerade urinvägsinfektioner:
100 mg som kvällsdos.
Pediatrisk population
Behandling av nedre okomplicerad urinvägsinfektion:
Barn över 3 mån: 3 mg/kg kroppsvikt 2 gånger per dygn.
Barn över 12 år: 150-200 mg 2 gånger per dygn alternativt 300 mg till natten.
Långtidsprofylax vid recidiverande okomplicerade urinvägsinfektioner:
Barn över 3 mån: 1-2 mg/kg kroppsvikt per dygn som kvällsdos.
Barn över 12 år: 100 mg som kvällsdos.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Det finns risk för ackumulering hos patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.4).
Dosen och/eller doseringsfrekvensen av trimetoprim bör reduceras hos patienter med nedsatt njurfunktion (eGFR < 30 ml/min) utifrån tillståndets svårighetsgrad.
Rekommenderat doseringsschema för patienter med nedsatt njurfunktion:
Monitorering av njurfunktion och serumelektrolyter bör övervägas, särskilt vid långtidsanvändning, hos patienter med nedsatt njurfunktion.
Trimetoprim ska endast initieras och användas hos dialyspatienter under noggrann övervakning.
Trimetoprim avlägsnas genom dialys.
Behandlingskontroll
Vid behandling av äldre patienter, patienter med nedsatt allmäntillstånd eller undernäring och vid samtidig administrering av antiepileptika t ex fenytoin, primidon och barbiturater bör folsyra och blodbildsstatus regelbundet kontrolleras under behandlingen. Folsyrabrist är reversibel genom behandling med leukovorin.
överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
svårt nedsatt leverfunktion.
megaloblastisk anemi.
bloddyskrasi.
Trimetoprim kan orsaka sänkning av hematopoesen p.g.a. att läkemedlet stör metabolismen av folsyra, särskilt när det ges under en längre tid eller i höga doser. Förekomst av kliniska tecken såsom halsont, feber, pallor (blekhet) eller purpura kan vara tidiga indikationer på allvarlig blodsjukdom.
Möjligheten att folsyrastatus och blodbild kan påverkas bör beaktas. Försiktighet ska iakttas vid misstänkt eller bekräftad folatbrist. Regelbundna hematologiska tester ska utföras vid långtidsbehandling av barn och äldre patienter och patienter med folatbrist. Folsyratillskott bör övervägas under behandlingen.
Trimetoprim är känt för att till största delen utsöndras via njurarna, och risken för toxiska reaktioner kan vara högre hos patienter med nedsatt njurfunktion. Försiktighet ska iakttas vid behandling av patienter med nedsatt njurfunktion och dosjustering bör övervägas i enlighet med tillståndets svårighetsgrad, för att undvika ackumulering av trimetoprim (se avsnitt 4.2).
Övervakning av njurfunktion och serumelektrolyter ska övervägas, framförallt vid långtidsbehandling.
Serumkaliumnivån ska övervakas noggrant hos patienter med risk för hyperkalemi. Samtidig användning av trimetoprim och läkemedel som är kända för att orsaka hyperkalemi (t.ex. spironolakton) kan orsaka svår hyperkalemi.
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför följas noggrant.
Trimetoprim ska undvikas hos patienter med porfyri.
Ökningar av serumkreatinin och blodureakväve har rapporterats, men det är oklart om detta beror på verklig njursvikt eller inhibition av tubulär kreatininsekretion.
Idotrim innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Följande kombinationer med Idotrim kan kräva dosanpassning:
Ciklosporin. Reversibel försämring av njurfunktionen har observerats hos njurtransplanterade patienter som fått samtidig behandling med trimetoprim och ciklosporin.
Fenytoin. Trimetoprim hämmar metabolismen av fenytoin och förstärker därigenom dess effekt. Vid kombinationsbehandling bör plasmakoncentrationer av fenytoin kontrolleras.
Glibenklamid. I det svenska biverkningsmaterialet har flera fall av hypoglukemi inträffat hos patienter behandlade med olika sulfonureider (klorpropamid, glibenklamid, glipizid) när de fått trimetoprim+sulfametoxazol. Båda komponenterna har i experimentella studier visats minska clearance av tolbutamid. Interaktionsstudier på relevant patientgrupp visar att trimetoprim-sulfametoxazol ej interagerar farmakokinetiskt med glibenklamid.
Rifampicin. Hos HIV-infekterade patienter behandlade med trimetoprim+sulfametoxazol minskade plasmakoncentrationen med 47% (trimetoprim) resp. 23% (sulfametoxazol) när rifampicin insattes p.g.a samtidig tuberkulos.
Zidovudin. Trimetoprim hämmar renal clearance av zidovudin och dess glukuronid med 50 % respektive 20 %. Möjligen är denna interaktion av klinisk betydelse vid samtidig hämning av glukuronideringen vid t.ex. leversjukdom.
Zidovudin förlänger halveringstiden av trimetoprim med 77 %. Detta talar för att zidovudin ökar risken för dosberoende biverkningar av trimetoprim.
Warfarin. Trimetoprim + sulfametoxazol hämmar metabolismen av warfarin och förstärker därigenom dess effekt. Metabolismen av warfarin hämmas stereoselektivt för att plasmakoncentrationen av den mest potenta enantiomeren av warfarin ökar. Det har föreslagits att enbart trimetoprim kan också förstärka effekten av warfarin.
Läkemedel som kan orsaka hyperkalemi (t.ex. kaliumsparande diuretika, t.ex. spironolakton, och ACE-hämmare). I tillägg till andra läkemedel kända för att orsaka hyperkalemi kan samtidig behandling med trimetoprim med t.ex. spironolakton leda till kliniskt relevant hyperkalemi. Försiktighet ska iakttas vid samtidig användning av trimetoprim på grund av risk för hyperkalemi.
Trimetoprim kan öka risken för diuretikainducerad hyponatremi.
Trimetoprim kan öka serumkoncentrationen av digoxin och dapson. Dapson kan även öka serumkoncentrationen av trimetoprim.
Risken av folsyrabrist och megaloblastisk anemi kan öka vid samtidig användning av pyrimetamin och metotrexat.
Samtidig användning av läkemedel som orsakar benmärgssuppression kan öka risken för benmärgsaplasi.
Administrering av trimetoprim kan störa kreatininbestämningen vid användningen av Jaffes reaktionsanalys för alkaliska pikrinsyra.
Graviditet Använding av trimetoprim rekommenderas inte under graviditet.
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad.
En observationsstudie av mer än 165 000 graviditeter inom Quebec graviditetskohort konstaterade en 2,72 gånger ökad risk för spontan abort hos kvinnor behandlade med trimetoprim i kombination med sulfametoxazol före graviditetsvecka 20, jämfört med ingen användning av antibiotika under samma period.
En observationsstudie av mer än 930 000 graviditeter i Danmark konstaterade en 2,04 gånger ökad risk för spontan abort efter exponering av trimetoprim under första trimestern, vilket är 1,41 gånger högre jämfört med ingen användning av antibiotika under samma period.
Trimetoprim kan interferera med folsyrametabolismen och i djurförsök har visats att mycket höga doser av trimetoprim givet under organogenesen kan ge upphov till teratogena effekter av folsyraantagonisttyp till exempel störningar i bildning av neuralrör. Om behandling med trimetoprim under graviditet anses absolut nödvändig, ska patientens folsyrastatus kontrolleras och leukovorin tillföras.
Amning Trimetoprim passerar över i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Idotrim har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
De vanligaste biverkningarna är gastrointestinala reaktioner (6 %) och hudutslag (3 %).
Biverkningar klassificeras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Svampöverväxt i munhåla och underliv kan förekomma.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
Toxicitet: Upp till 700 mg i engångsdos till 2–3 åringar gav inga symtom. 8 g till vuxen gav lindrig intoxikation.
Symtom: Illamående, kräkningar, diarré. Huvudvärk, yrsel. Hudreaktioner. Folatbristsymtom med bland annat påverkan på blodbildande organ och lever tillskrivs främst långvarig tillförsel av höga doser samt stor dos och mycket dålig njurfunktion.
Behandling: Aktivt kol. Sörj för god diures. Symtomatisk behandling. (Kalciumfolinat ges profylaktiskt för att undvika blodbildsförändringar vid mycket dålig njurfunktion och stor dos samt vid långvarig tillförsel av stora doser).
Distribution
Bindningen till plasmaproteiner är ca 40 %.
Eliminering
Halveringstiden i serum är ca 10 timmar.Utsöndringen sker i huvudsak via njurarna, ca 50 % utsöndras i oförändrad form inom 24 timmar.
Vid kontinuerlig dosering av Idotrim 100 mg som kvällsdos varierar koncentrationen i urinen mellan 30-80 µg/ml, vilket är en tillräcklig koncentration vid profylax mot recidiv av urinvägsinfektion orsakad av känsliga bakterier.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) är halveringstiden för trimetoprim förlängd vilket kräver dosjustering (se avsnitt 4.2).
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
Farmakoteraputisk grupp: Antibakteriella medel för systemiskt bruk, Trimetoprim och derivat. ATC-kod J01E A01
Verkningsmekanism
Trimetoprim är ett bakteriostatiskt medel, som specifikt hämmar mikroorganismernas dihydrofolsyrareduktas.
Antibakteriellt spektrum
Resistens förekommer (1-10 %) hos Staphylococcus saprophyticus och är vanlig (>10 %) hos gramnegativa tarmbakterier.
Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium.
Absorption
Trimetoprim absorberas praktiskt taget fullständigt efter peroral tillförsel. Maximal serumkoncentration uppnås efter ca 2 timmar.
Distribution
Bindningen till plasmaproteiner är ca 40 %.
Eliminering
Halveringstiden i serum är ca 10 timmar.Utsöndringen sker i huvudsak via njurarna, ca 50 % utsöndras i oförändrad form inom 24 timmar.
Vid kontinuerlig dosering av Idotrim 100 mg som kvällsdos varierar koncentrationen i urinen mellan 30-80 µg/ml, vilket är en tillräcklig koncentration vid profylax mot recidiv av urinvägsinfektion orsakad av känsliga bakterier.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min) är halveringstiden för trimetoprim förlängd vilket kräver dosjustering (se avsnitt 4.2).
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
Ej relevant.
3 år.
Inga särskilda temperaturanvisningar. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.
100 mg tabletter: Plastburkar med 30 och 100 st tabletter. 160 mg tabletter: Plastburkar med 14, 20 och 100 tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
100 mg och 160 mg filmdragerade tabletter:
Tablettkärna
Laktosmonohydrat
Majsstärkelse
Pregelatiniserad stärkelse
Povidon
Polysorbat 80
Krospovidon
Mikrokristallin cellulosa
Magnesiumstearat
Filmdragering
Hypromellos
Propylenglykol.
Ej relevant.
3 år.
Inga särskilda temperaturanvisningar. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.
100 mg tabletter: Plastburkar med 30 och 100 st tabletter. 160 mg tabletter: Plastburkar med 14, 20 och 100 tabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.