Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-04-04.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-04-04.
Allergisk slemhinnesvullnad i näsan. Vasomotorisk rinit då patienten framför allt har besvär med nästäppa.
Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.
Hypertyreos och feokromocytom och samtidig behandling med MAO-hämmare.
Vuxna och barn över 12 år: 1 tablett morgon och kväll.
Depottabletterna får ej delas eller tuggas utan skall sväljas hela.
Försiktighet vid prostatahypertrofi, diabetes mellitus, hypertoni och kardiovaskulär sjukdom. Försiktighet även vid blåshalsobstruktion och pyloroduodenal obstruktion. Eftersom fenylpropanol- amin huvudsakligen utsöndras i oförändrad form i urinen bör detta beaktas hos patienter med nedsatt njurfunktion. Fenylpropanolamin höjer blodtrycket. Kombination med koffein kan ge relativt större blodtrycksstegring (se Interaktioner).
Läkemedlet innehåller Laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Kombination med beta-receptorblockerande medel och koffein kan kräva dosanpassning.
Samtidig behandling med MAO-hämmare kan ge hypertensiv kris.
Beta-receptorblockerande medel
Fenylpropanolamin (norefedrin) i engångsdoser på 50 mg kan öka det diastoliska blodtrycket till patologiska värden hos friska försökspersoner. Propranolol motverkar i allmänhet den av fenylpropanolamin utlösta blodtrycksstegringen. Beta-receptorblockerare kan emellertid utlösa paradoxala hypertensiva reaktioner hos patienter som tar stora doser fenylpropanolamin. Hypertensiva kriser under behandling med enbart fenylpropanolamin har beskrivits i ett par fall.
Koffein
Vid kombinationsbehandling med fenylpropanolamin ökar plasmakoncentrationen av koffein 4-faldigt jämfört med monoterapi. Additiva CNS-biverkningar kan utlösas. Ett fall av manisk psykos har satts i samband med kombinationen kaffe (motsvarande ca 1 g koffein per dag) och fenylpropanolamin (150 mg). Det har vidare rapporterats att kombinationen utlöser en högre blodtrycksstegring än varje medel för sig.
Det finns inga eller begränsad mängd data från gravida kvinnor som behandlas med fenylpropanylamin. Som en försiktighetsåtgärd bör man undvika användning av Rinexin under graviditet.
Fenylpropanolamin passerar över i modersmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Rinexin har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar förekommer hos 5-20 % av behandlade patienter.
Biverkningsfrekvenserna har angivits enligt följande: Vanliga (>1/100, <1/10); Mindre vanliga (>1/1 000, <1/100); Sällsynta (>1/10 000, <1/1 000); Mycket sällsynta (<1/10 000) ); Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Toxicitet
Mycket stora individuella variationer. 450 mg till tonåring gav letal intoxikation. 50 mg till 2-åring gav lindrig, 80 mg till 1-åring gav efter ventrikeltömning måttlig, 125-250 mg till 2-4-åringar gav lindrig-måttlig intoxikation. 350 mg-3,5 g till tonåringar gav måttlig, 2,5 g till vuxen gav allvarlig intoxikation. Redan 75 mg till tonåringar har givit ventrikulär arytmi respektive AV-block och hypertension.
Symtom
Både CNS-excitation med oro, agitation, psykosliknande symtom och CNS-depression med slöhet, somnolens förekommer. Mydriasis. Huvudvärk, yrsel, dimsyn, tremor. Illamående, kräkningar. Blodtryckstegring, som kan bli uttalad och ge komplikationer (hypertensiva kramper, intracerebrala blödningar). Takykardi eller bradykardi. AV-block, grenblock och andra arytmier såsom multifokala extraslag, perifer blekhet och kyla. Eventuellt lungödem. Rhabdomyolus, njurpåverkan.
Behandling
Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid alfaadrenerga symtom nifedipin eller fentolamin 2,5-5 mg (barn 0,05-0,1 mg/kg) i.v. var 5:e minut till avsedd effekt och därefter eventuellt kontinuerlig infusion. I svårare fall glycerylnitrat. Vid ventrikulära arytmier lidokain eller propranolol (alternativt annan icke selektiv betablockerare). Vid excitation diazepam 5-10 mg i.v. (barn 0,1-0,2 mg/kg). I övrigt övervakning och symtomatisk behandling.
Den kliniska effekten av fenylpropanolamin vid riniter grundar sig på en slemhinne-avsvällande och sekretionshämmande effekt som utövas även i de områden som inte nås av lokal behandling med näsdroppar. Fenylpropanolamin har samma avsvällande effekt som efedrin, men är mindre centralstimulerande.
Absorption
Rinexin depottabletter är manteltabletter, vilkas mantel innehåller 30 % av det ingående fenylpropanolaminet för omedelbar upplösning. Återstoden utlöses successivt från kärnan varigenom man får en jämn serumkoncentrationskurva och långvarig effekt. Rinexin depottabletter ger därför jämn terapeutisk effekt dygnet runt med endast en dos morgon och kväll.
Distribution
Fenylpropanolamin har en stor distributionsvolym, och proteinbindning är försumbar.
Metabolism
Fenylpropanolamin genomgår viss metabolism i levern.
Eliminering
Substansen utsöndras i huvudsak oförändrad i urinen.
Inga prekliniska data av signifikans för säkerhet är tillgängliga.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
1 depottablett innehåller 50 mg fenylpropanolaminhydroklorid.
Hjälpämne med känd effekt: laktosmonohydrat
Förteckning över hjälpämnen
Laktosmonohydrat 230 mg
Majsstärkelse
Triglycerider, medellångkedjiga
Tristearin
Talk
Gelatin
Magnesiumstearat
Glycerol (85 %),
Vattenfri citronsyra,
Ej relevant.
Hållbarhet
30 st och 60 st 3 år, 100 st 5 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
30 st och 60 st (tryckförpackning) Förvaras vid högst 25 ºC.
100 st (plastburk) Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Depottablett
Vita, kupade, filmdragérade tabletter, diameter 10 mm
Polymer av polyvinylpyrrolidon och vinylacetat.