6. Särskilda varningar

Särskilda varningar:

Diagnosen hypotyreoidism ska bekräftas med lämpliga tester.

Särskilda försiktighetsåtgärder för säker användning hos det avsedda djurslaget:

Tabletterna är smaksatta. För att undvika oavsiktligt intag ska tabletterna förvaras utom räckhåll för djur.

Den ökade metaboliska aktivitet, som fås vid behandling med levotyroxinnatrium, kan leda till ökad påfrestning på ett dåligt fungerande hjärta, och orsaka symtom på hjärtsvikt.

Hypotyreoida hundar med hypoadrenokorticism (Addisons sjukdom) har en nedsatt förmåga att metabolisera levotyroxinnatrium, och därför föreligger en ökad risk för överdosering. Hundar med samtidig hypoadrenokorticism och hypotyreoidism ska stabiliseras med glukokortikoid- och mineralkortikoidbehandling, innan behandling med levotyroxinnatrium initieras, för att undvika en plötslig hypoadrenokortikal kris. Efter detta ska mätning av tyreoideahormonnivåerna upprepas, innan behandling med levotyroxinnatrium gradvis sätts in. Rekommendationen är att inleda behandlingen med 25 % av normaldosen, och sedan öka i steg om 25% av den normala dosen var fjortonde dag, tills optimal stabilisering uppnås.

Gradvis insättande av behandlingen rekommenderas också till hundar med annan samtidig sjukdom; framför allt hjärtsjukdom, diabetes mellitus och njur- eller leversjukdom.

Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som ger läkemedlet till djur:

Ej använd(a) tablettdel(ar) ska läggas tillbaka i det öppnade blistret för användning vid nästa administreringstillfälle.

Tvätta händerna efter administrering av tabletterna. Gravida kvinnor bör hantera läkemedlet med försiktighet.

Vid oavsiktligt intag, uppsök genast läkare och visa bipacksedeln eller etiketten.

Till läkaren: Detta läkemedel innehåller en hög koncentration av levotyroxinnatrium vilket kan utgöra en risk vid intag för människor och då särskilt barn.

Dräktighet och digivning:

Säkerheten för detta läkemedel har inte fastställts hos dräktiga eller lakterande tikar.

Levotyroxin är dock en endogen substans och tyreoideahormoner är nödvändiga för fostrets utveckling, framför allt under första delen av dräktigheten. Hypotyreoidism under dräktighet kan leda till stora komplikationer, som fosterdöd och svagfödda valpar. Underhållsdosen av levotyroxin kan behöva justeras under dräktighet. Dräktiga tikar bör därför regelbundet monitoreras av veterinär, från parning till flera veckor efter valpning.

Berätta för din veterinär om du avser att använda din hund i avel eller om tiken är dräktig.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner:

En mängd läkemedel kan påverka tyreoideahormonernas plasma- eller vävnadsbindningsgrad, liksom förändra deras metabolism (t ex barbiturater, antacida, anabola steroider, diazepam, furosemid, mitotan, fenylbutazon, fenytoin, propranolol, höga doser av salicylater och sulfonamider). Vid behandling av hundar som står på annan samtidig medicinering, ska dessa läkemedels egenskaper tas i beaktande. Berätta för din veterinär om din hund redan står på behandling med något annat läkemedel, då detta kan inverka på behandlingen.

Östrogener kan leda till ökat behov av tyreoideahormon.

Ketamin kan orsaka takykardi och hypertension hos hundar som står på behandling med tyreoideahormon. Effekten av katekolaminer och sympatomimetika ökas av levotyroxin.

Dosen av digitalis kan behöva ökas till hundar som behandlas för kronisk hjärtinsufficiens och som påbörjar behandling med levotyroxinnatrium.

Vid behandling av hypotyreoidism med levotyroxinnatrium hos hundar med samtidig diabetes, rekommenderas noggrann övervakning av diabetestillståndet.

De flesta hundar som står på långtidsbehandling med hög, daglig dos av glukokortikoider har mycket låga eller ej detekterbara T₄-nivåer i serum, liksom subnormala T₃-värden.

Överdosering:

Efter överdosering kan tecken på toxicitet relaterade till ökade nivåer av tyreoideahormoner förekomma. Förgiftningssymtom, som biverkning efter en mindre överdosering, är ovanligt hos hund, tack vare hundens förmåga att bryta ner och utsöndra tyreoideahormon. Enstaka överdosering upp till 3-6 gånger rekommenderad dos utgör inget hot, även hos en frisk hund med normala tyreoideavärden, och det är inte nödvändigt att vidta några åtgärder i dessa fall.

Vid fall av oavsiktligt intag av stora mängder tabletter kan absorptionen minskas genom framkallande av kräkning och oral engångsadministrering av både aktivt kol och magnesiumsulfat.

Efter lång tids överdosering kan kliniska symtom på överskott av tyreoideahormon teoretiskt sett uppstå, såsom ökad törst och urinavgång, flåsningar, viktminskning utan aptitförlust, ökad hjärtfrekvens och nervositet.

Vid närvaro av dessa symtom ska T₄-nivåerna i serum utvärderas, för att bekräfta diagnos, och behandling med levotyroxin omedelbart avbrytas. När symtomen avklingat (dagar till veckor) och djuret återhämtat sig helt, kan levotyroxindosen omprövas och en lägre dos sättas in, med hunden under noggrann övervakning.

Vid fall av överdosering, kontakta din veterinär.

Särskilda begränsningar för användning och särskilda användningsvillkor:

Ej relevant.