Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Sanofi AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Teizeild 1 mg/ml koncentrat till infusionsvätska, lösning
En milliliter av koncentrat till infusionsvätska, lösning innehåller 1 mg teplizumab.
Varje injektionsflaska innehåller 2 mg teplizumab i 2 ml koncentrat (2 mg/2 ml).
Teplizumab är en monoklonal antikropp (humaniserad IgG1-kappa) framställd med rekombinant DNA‑teknik i ovarieceller från kinesisk hamster (CHO‑celler).
Hjälpämnen med känd effekt
Varje injektionsflaska innehåller 7,45 mg natrium och 0,10 mg polysorbat 80.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Koncentrat till infusionsvätska, lösning (sterilt koncentrat)
Klar, färglös lösning.
Sanofi Winthrop Industrie
82 avenue Raspail
94250 Gentilly
Frankrike
EU/1/25/1998/001
EU/1/25/1998/002
EU/1/25/1998/003
Första godkännandet: 8 januari 2026
2026-01-08. Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats https://www.ema.europa.eu.
absolut neutrofilantal mindre än 1,5 x 109/l
förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) eller aspartataminotransferas (ASAT) högre än 2 gånger den övre gränsen för normalvärdet (ULN) eller bilirubin högre än 1,5 gånger ULN
laboratoriebevis eller kliniska bevis på akut infektion med Epstein-Barr-virus (EBV) eller cytomegalovirus (CMV)
aktiv allvarlig infektion eller kronisk aktiv infektion med undantag för lokal hudinfektion.
Alla relevanta vaccinationer enligt den individuella patientens ålder och vaccinationsprogrammet för barn ska ges innan behandling med Teizeild påbörjas (se avsnitt 4.4 för detaljerad vägledning).
Premedicinering
Följande premedicinering ska användas före infusion med Teizeild under de första 5 dagarnas dosering: (1) ett NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) eller paracetamol, (2) ett antihistamin och (3) användning av ett antiemetiskt läkemedel kan övervägas (se avsnitt 4.4). Ytterligare doser av premedicinering ska administreras vid behov.
Dosering
Teizeild ska administreras som intravenös infusion (under minst 30 minuter) med dosering baserad på kroppsyta, en gång dagligen under 14 dagar i följd enligt följande:
Dag 1: 65 mikrogram/m2
Dag 2: 125 mikrogram/m2
Dag 3: 250 mikrogram/m2
Dag 4: 500 mikrogram/m2
Dag 5 till 14: 1 030 mikrogram/m2
Missad(e) dos(er)
Om en planerad Teizeild-infusion missas ska doseringen återupptas genom att alla återstående doser administreras på varandra följande dagar för att fullfölja behandlingscykeln på 14 dagar.
Behandlingsavbrott
Behandlingen kan behöva avbrytas tillfälligt baserat på hur allvarliga avvikelserna i laboratorievärdena är. Baserat på klinisk bedömning ska behandlingen avbrytas om trombocytantalet, neutrofilantalet eller hemoglobinnivån signifikant minskar.
Dosavbrottet får inte vara längre än 3 dagar. Doseringen kan återupptas genom att administrera alla återstående doser på varandra följande dagar för att fullfölja behandlingscykeln på 14 dagar (t.ex. om en dos missas dag 4 och 5, kan doseringen återupptas dag 6 med den dosnivå som gäller för dag 4).
Behandlingen ska permanent avslutas:
vid förhöjda leverenzymvärden (ALAT eller ASAT högre än 5 gånger ULN) eller bilirubin högre än 3 gånger ULN
vid långvarig svår lymfopeni (< 0,5 x 109 lymfocyter/l som varar i 1 vecka eller längre)
vid kliniskt relevant minskning av trombocytantalet, neutrofilantalet eller hemoglobinnivån (läkarens beslut baserat på patientens individuella data) under 3 på varandra följande dagar
om en allvarlig infektion utvecklas.
För mer information se avsnitt 4.4 och 4.8.
Särskilda populationer
Äldre
Kliniska studier inkluderade inte äldre patienter (65 år eller äldre).
Nedsatt njurfunktion
Inga studier har utförts på patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2).
Nedsatt leverfunktion
Inga studier har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Kroppsvikt
Dosering baserad på kroppsyta krävs för att uppnå den avsedda exponeringen för Teizeild oavsett kroppsvikt (se Dosering och avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Teizeild för barn under 8 år har inte fastställts.
Administreringssätt
Teizeild ska administreras som intravenös infusion under minst 30 minuter.
Två doser ska inte administreras samma dag.
Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6 och i slutet av bipacksedeln.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Cytokinfrisättningssyndrom
Cytokinfrisättningssyndrom (CRS) har observerats i kliniska studier hos patienter som behandlats med teplizumab under behandlingsperioden och fram till 28 dagar efter den sista administreringen (se avsnitt 4.8). Symtomen på CRS inkluderade feber, illamående, trötthet, huvudvärk, myalgi, artralgi, förhöjt ALAT, förhöjt ASAT och förhöjt totalbilirubin. Dessa symtom förekom vanligtvis under de första 5 dagarna av behandlingen (se avsnitt 4.8).
För att lindra CRS ska:
premedicinering med antipyretika, antihistaminer och eventuellt antiemetika administreras före behandling (se avsnitt 4.2)
leverenzymer och bilirubin kontrolleras under behandlingen, oftare under den första veckan. Behandlingen ska avslutas hos patienter med förhöjt ALAT eller ASAT högre än 5 gånger den övre gränsen för normalvärdet (ULN) eller bilirubin högre än 3 gånger ULN.
symtom på CRS behandlas med antipyretika, antihistaminer och/eller antiemetika. Om svårt CRS utvecklas ska tillfälligt dosavbrott under 1–2 dagar övervägas (och återstående doser administreras på varandra följande dagar för att fullfölja behandlingscykeln på 14 dagar). Om CRS inte förbättras, eller om CRS återkommer trots avbrottet, kan det vara nödvändigt att avsluta behandlingen.
Allvarliga infektioner
Bakterie- och virusinfektioner har förekommit hos patienter som behandlats med Teizeild, inklusive gastroenterit, cellulit, pneumoni, abscess och sepsis (se avsnitt 4.8). Användning av Teizeild rekommenderas inte hos patienter med aktiv allvarlig infektion eller annan kronisk infektion än lokal hudinfektion. Patienter ska kontrolleras avseende tecken och symtom på infektion under och efter behandlingen. Om en allvarlig infektion utvecklas, ska den behandlas på lämpligt sätt och behandlingen med Teizeild avslutas.
Lymfopeni
I kliniska studier förekom lymfopeni hos 75 % av patienterna som behandlades med Teizeild. För de flesta patienter som fick lymfopeni började lymfocytnivåerna återhämta sig efter den femte behandlingsdagen och återgick till värden före behandlingen inom två veckor efter fullföljd behandling och utan dosavbrott (se avsnitt 4.8).
Antalet vita blodkroppar ska kontrolleras under behandlingsperioden. Om långvarig svår lymfopeni (< 0,5 x 109 lymfocyter/l som varar i 1 vecka eller längre) utvecklas, ska behandlingen med Teizeild avslutas (se avsnitt 4.8).
Överkänslighetsreaktioner
Akuta överkänslighetsreaktioner inklusive serumsjuka, angioödem, urtikaria, hudutslag, kräkningar och bronkospasm förekom hos patienter som behandlades med Teizeild. Generaliserade hudreaktioner och anafylaxi förekom hos minst en patient (se avsnitt 4.8). Om allvarliga överkänslighetsreaktioner uppstår, ska behandlingen med Teizeild avslutas och överkänslighetsreaktionen omedelbart behandlas.
Vaccinationer
Säkerheten vid immunisering med levande försvagade vacciner hos patienter som behandlats med Teizeild har inte studerats. Dessutom kan Teizeild påverka immunsvaret på vaccination och minska vaccineffekten.
Alla relevanta vaccinationer enligt den individuella patientens ålder och vaccinationsprogrammet för barn ska administreras innan behandling med Teizeild påbörjas (se avsnitt 4.2).
Vaccination med inaktiverade vacciner eller mRNA-vacciner rekommenderas inte inom 2 veckor före behandling, under behandling och upp till 6 veckor efter fullföljd behandling.
Vaccination med levande försvagade vacciner rekommenderas inte inom 8 veckor före behandlingsstart, under behandling och upp till 52 veckor efter fullföljd behandling.
Glukosövervakning
Blodglukos ska kontrolleras och uppmärksamhet ska finnas på symtom och tecken på hypoglykemi eller hyperglykemi. Diabetes ska hanteras enligt gällande praxis.
Övriga överväganden
Patienter ska inte ha typ 2-diabetes (T2D) eller sekundär dysglykemi relaterad till ett annat tillstånd än T1D (t.ex. sekundär diabetes på grund av läkemedel eller operation, monogen diabetes).
Utbildnings-/säkerhetsguide
Hälso- och sjukvårdspersonal som är involverad i behandlingen av patienter som behandlas med Teizeild ska känna till de guider som finns tillgängliga för säker användning av detta läkemedel och informera patienterna om de eventuella riskerna som är associerade med användning av Teizeild.
Guide för riskminimering till hälso- och sjukvårdspersonal: Guide till hälso- och sjukvårdspersonal
Guide för riskminimering till patienter: Patientguide – ska ges till patienter av hälso- och sjukvårdspersonal
Hjälpämnen med känd effekt
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”. Teizeild administreras i 0,9 % natriumklorid injektionsvätska, lösning (se avsnitt 6.6).
Polysorbat 80
Detta läkemedel innehåller 0,10 mg polysorbat 80 per injektionsflaska, motsvarande 0,05 mg/ml. Polysorbater kan orsaka allergiska reaktioner.
Inga interaktionsstudier har utförts.
Teizeild ska administreras med försiktighet till patienter som samtidigt behandlas med immunmodulerande läkemedel eller läkemedel som är associerade med signifikanta leveravvikelser eller cytopenier.
Cytokinfrisättningssyndrom åtföljt av en lätt och övergående ökning av IL-6-koncentrationer kan förekomma med Teizeild.
Teizeild förväntas inte ha några relevanta cytokrom P450-medierade läkemedelsinteraktioner.
Teizeild kan påverka immunsvaret på vaccination (se avsnitt 4.4).
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling med teplizumab och i 30 dagar efter den sista dosen. Teizeild rekommenderas inte till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.
Graviditet
Det finns inga tillgängliga data från användningen av teplizumab hos gravida kvinnor. Data från djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Teizeild rekommenderas inte under graviditet.
Amning
Det är okänt om teplizumab utsöndras i bröstmjölk. Toxikologiska djurdata tyder på att teplizumab utsöndras i mjölk från digivande möss (se avsnitt 5.3). En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med Teizeild och i 30 dagar efter den sista dosen.
Fertilitet
Det finns inga tillgängliga kliniska data om effekterna av teplizumab på fertiliteten. Fertilitet och reproduktionsförmåga påverkades inte hos hon- eller hanmöss som behandlades med surrogatantikropp mot CD3 från mus (se avsnitt 5.3).
Teizeild har en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Trötthet har rapporterats (se avsnitt 4.8).
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligaste rapporterade biverkningarna var lymfopeni (75 %), leukopeni (58 %), neutropeni (37 %) och hudutslag (36 %). Den vanligaste allvarliga biverkningen var cytokinfrisättningssyndrom (0,9 %). Andra allvarliga biverkningar inkluderade förhöjt alaninaminotransferas (0,2 %), förhöjt aspartataminotransferas (0,2 %), lymfopeni (0,2 %), neutropeni (0,2 %) och infektion (0,2 %).
Tabell över biverkningar
Biverkningar som förekommit hos patienter i den poolade säkerhetsanalysen av kliniska studier och efter godkännande för försäljning visas i tabell 1 per MedDRA-organsystem enligt följande frekvenskategorier: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvenskategori presenteras biverkningarna i fallande ordning efter allvarlighetsgrad.
Tabell 1. Biverkningar
1 Rapporterad som allvarlig – se ”Beskrivning av utvalda biverkningar”.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Cytokinfrisättningssyndrom (CRS)
I studie TN-10 rapporterades CRS hos 2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
I poolen med 7 kliniska studier förekom CRS hos 6 % av patienterna som behandlades med Teizeild. Hos 14 % av dessa patienter rapporterades CRS som allvarligt (se avsnitt 4.4). Förhöjningar av levertransaminaser observerades oftare hos patienter som behandlades med Teizeild och hade CRS.
Allvarliga infektioner
I studie TN-10 rapporterades allvarliga infektioner (cellulit, gastroenterit, pneumoni, sårinfektion) hos 9 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
I poolen med 7 kliniska studier rapporterades allvarliga infektioner, inklusive gastroenterit, cellulit, pneumoni, abscess, sepsis och infektiös mononukleos, hos 3,1 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Lymfopeni
I studie TN-10 rapporterades lymfopeni hos 73 % av patienterna som behandlades med Teizeild. Nadirvärdet för lymfocytantalet nåddes i genomsnitt dag 5 av behandlingen. Värdena återhämtade sig och hade återgått till baslinjen vid vecka 6 (se avsnitt 4.4).
I poolen med 7 kliniska studier förekom svår lymfopeni (< 0,5 x 109 celler/l), som varade i 1 vecka eller längre, hos 2 % av patienterna som behandlades med Teizeild och 0,5 % av patienterna avslutade behandlingen permanent på grund av lymfopeni.
Hudutslag och överkänslighetsreaktioner
I studie TN-10 rapporterades överkänslighetsreaktioner med Teizeild. Serumsjuka observerades hos 2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Poolen med 7 kliniska studier på patienter visade följande:
Anafylaxi (med hypoxi och bronkospasm) observerades hos en patient som behandlades med Teizeild och som var inlagd på sjukhus.
Angioödem (periorbitalt och i ansiktet) observerades hos 0,2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Perifert och generaliserat ödem rapporterades hos 1,2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Hudutslag observerades hos 36 % av patienterna som behandlades med Teizeild. 0,3 % av patienterna som behandlades med Teizeild hade allvarligt hudutslag.
Urtikaria rapporterades hos 2,7 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Överkänslighetsreaktioner rapporterades hos 1 % av patienterna som behandlades med Teizeild. Mindre än 0,1 % av patienterna som behandlades med Teizeild hade en allvarlig överkänslighetsreaktion.
Minskat hemoglobin och trombocytopeni
I poolen med 7 kliniska studier rapporterades minskat hemoglobin hos 23 % av patienterna som behandlades med Teizeild, medan trombocytopeni rapporterades hos 17 % av patienterna som behandlades med Teizeild . Återhämtning inträffade inom 2 till 4 veckor efter behandlingen. I kliniska studier avbröt 1,2 % av patienterna som behandlades med Teizeild behandlingen på grund av att hemoglobin var lägre än 85 g/l (eller minskade mer än 20 g/l till ett värde lägre än 100 g/l) och 1 % avbröt behandlingen med Teizeild till följd av trombocytantal lägre än 50 x 109 trombocyter/l.
Förhöjda leverenzym- och bilirubinvärden
Förhöjda leverenzym- och bilirubinvärden observerades hos patienter som behandlades med Teizeild, både hos patienter med CRS och utan CRS. I laboratorieanalysen hade 7,8 % av patienterna som behandlades med Teizeild ett högsta ALAT-värde mer än 3 gånger ULN. För ASAT hade 5,3 % av patienterna som behandlades med Teizeild ett högsta ASAT-värde mer än 3 gånger ULN. I de flesta fall var förhöjda leverenzymvärden övergående och försvann inom 1–2 veckor efter behandlingen.
Immunogenicitet
Den observerade incidensen av anti-läkemedelsantikroppar (ADA) är i hög grad beroende av analysens känslighet och specificitet. På grund av skillnader i analysmetoder är det inte meningsfullt att jämföra incidensen av anti-läkemedelsantikroppar i den studie som beskrivs nedan med incidensen av anti-läkemedelsantikroppar i andra studier.
I den placebokontrollerade studien på patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2 (studie TN-10) (se avsnitt 5.1) utvecklade cirka 57 % av patienterna som behandlades med Teizeild behandlingsrelaterade antikroppar mot teplizumab, varav 46 % utvecklade neutraliserande antikroppar.
Baserat på tillgängliga data kan inga definitiva slutsatser dras beträffande hur anti-läkemedelsantikroppar inverkar på farmakokinetiken, farmakodynamiken eller effekten av Teizeild.
Pediatrisk population
Immunogenicitetsdata hos barn under 8 år har inte fastställts.
Det finns ingen klinisk erfarenhet av överdosering med teplizumab.
Det finns ingen specifik antidot mot överdosering av Teizeild. I händelse av en överdosering ska patienten övervakas med avseende på tecken eller symtom på biverkningar och alla lämpliga åtgärder ska omedelbart vidtas. Klinisk bedömning ska göras.
Teizeild är indicerat för att fördröja uppkomsten av typ 1-diabetes (T1D) stadium 3 hos vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2.
Teizeild ska administreras av hälso- och sjukvårdspersonal med tillgång till lämpliga läkemedel och medicinsk utrustning för att hantera eventuella svåra biverkningar.
Laboratorieundersökningar och vaccination före behandlingsstart
Innan behandling med Teizeild påbörjas ska fullständigt blodstatus och leverenzymtest tas.
Användning av Teizeild rekommenderas inte hos patienter med (se avsnitt 4.4):
lymfocytantal mindre än 1,0 x 109/l
hemoglobin mindre än 100 g/l
trombocytantal mindre än 100 x 109/l
absolut neutrofilantal mindre än 1,5 x 109/l
förhöjt alaninaminotransferas (ALAT) eller aspartataminotransferas (ASAT) högre än 2 gånger den övre gränsen för normalvärdet (ULN) eller bilirubin högre än 1,5 gånger ULN
laboratoriebevis eller kliniska bevis på akut infektion med Epstein-Barr-virus (EBV) eller cytomegalovirus (CMV)
aktiv allvarlig infektion eller kronisk aktiv infektion med undantag för lokal hudinfektion.
Alla relevanta vaccinationer enligt den individuella patientens ålder och vaccinationsprogrammet för barn ska ges innan behandling med Teizeild påbörjas (se avsnitt 4.4 för detaljerad vägledning).
Premedicinering
Följande premedicinering ska användas före infusion med Teizeild under de första 5 dagarnas dosering: (1) ett NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) eller paracetamol, (2) ett antihistamin och (3) användning av ett antiemetiskt läkemedel kan övervägas (se avsnitt 4.4). Ytterligare doser av premedicinering ska administreras vid behov.
Dosering
Teizeild ska administreras som intravenös infusion (under minst 30 minuter) med dosering baserad på kroppsyta, en gång dagligen under 14 dagar i följd enligt följande:
Dag 1: 65 mikrogram/m2
Dag 2: 125 mikrogram/m2
Dag 3: 250 mikrogram/m2
Dag 4: 500 mikrogram/m2
Dag 5 till 14: 1 030 mikrogram/m2
Missad(e) dos(er)
Om en planerad Teizeild-infusion missas ska doseringen återupptas genom att alla återstående doser administreras på varandra följande dagar för att fullfölja behandlingscykeln på 14 dagar.
Behandlingsavbrott
Behandlingen kan behöva avbrytas tillfälligt baserat på hur allvarliga avvikelserna i laboratorievärdena är. Baserat på klinisk bedömning ska behandlingen avbrytas om trombocytantalet, neutrofilantalet eller hemoglobinnivån signifikant minskar.
Dosavbrottet får inte vara längre än 3 dagar. Doseringen kan återupptas genom att administrera alla återstående doser på varandra följande dagar för att fullfölja behandlingscykeln på 14 dagar (t.ex. om en dos missas dag 4 och 5, kan doseringen återupptas dag 6 med den dosnivå som gäller för dag 4).
Behandlingen ska permanent avslutas:
vid förhöjda leverenzymvärden (ALAT eller ASAT högre än 5 gånger ULN) eller bilirubin högre än 3 gånger ULN
vid långvarig svår lymfopeni (< 0,5 x 109 lymfocyter/l som varar i 1 vecka eller längre)
vid kliniskt relevant minskning av trombocytantalet, neutrofilantalet eller hemoglobinnivån (läkarens beslut baserat på patientens individuella data) under 3 på varandra följande dagar
om en allvarlig infektion utvecklas.
För mer information se avsnitt 4.4 och 4.8.
Särskilda populationer
Äldre
Kliniska studier inkluderade inte äldre patienter (65 år eller äldre).
Nedsatt njurfunktion
Inga studier har utförts på patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 5.2).
Nedsatt leverfunktion
Inga studier har utförts på patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Kroppsvikt
Dosering baserad på kroppsyta krävs för att uppnå den avsedda exponeringen för Teizeild oavsett kroppsvikt (se Dosering och avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Teizeild för barn under 8 år har inte fastställts.
Administreringssätt
Teizeild ska administreras som intravenös infusion under minst 30 minuter.
Två doser ska inte administreras samma dag.
Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6 och i slutet av bipacksedeln.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Cytokinfrisättningssyndrom
Cytokinfrisättningssyndrom (CRS) har observerats i kliniska studier hos patienter som behandlats med teplizumab under behandlingsperioden och fram till 28 dagar efter den sista administreringen (se avsnitt 4.8). Symtomen på CRS inkluderade feber, illamående, trötthet, huvudvärk, myalgi, artralgi, förhöjt ALAT, förhöjt ASAT och förhöjt totalbilirubin. Dessa symtom förekom vanligtvis under de första 5 dagarna av behandlingen (se avsnitt 4.8).
För att lindra CRS ska:
premedicinering med antipyretika, antihistaminer och eventuellt antiemetika administreras före behandling (se avsnitt 4.2)
leverenzymer och bilirubin kontrolleras under behandlingen, oftare under den första veckan. Behandlingen ska avslutas hos patienter med förhöjt ALAT eller ASAT högre än 5 gånger den övre gränsen för normalvärdet (ULN) eller bilirubin högre än 3 gånger ULN.
symtom på CRS behandlas med antipyretika, antihistaminer och/eller antiemetika. Om svårt CRS utvecklas ska tillfälligt dosavbrott under 1–2 dagar övervägas (och återstående doser administreras på varandra följande dagar för att fullfölja behandlingscykeln på 14 dagar). Om CRS inte förbättras, eller om CRS återkommer trots avbrottet, kan det vara nödvändigt att avsluta behandlingen.
Allvarliga infektioner
Bakterie- och virusinfektioner har förekommit hos patienter som behandlats med Teizeild, inklusive gastroenterit, cellulit, pneumoni, abscess och sepsis (se avsnitt 4.8). Användning av Teizeild rekommenderas inte hos patienter med aktiv allvarlig infektion eller annan kronisk infektion än lokal hudinfektion. Patienter ska kontrolleras avseende tecken och symtom på infektion under och efter behandlingen. Om en allvarlig infektion utvecklas, ska den behandlas på lämpligt sätt och behandlingen med Teizeild avslutas.
Lymfopeni
I kliniska studier förekom lymfopeni hos 75 % av patienterna som behandlades med Teizeild. För de flesta patienter som fick lymfopeni började lymfocytnivåerna återhämta sig efter den femte behandlingsdagen och återgick till värden före behandlingen inom två veckor efter fullföljd behandling och utan dosavbrott (se avsnitt 4.8).
Antalet vita blodkroppar ska kontrolleras under behandlingsperioden. Om långvarig svår lymfopeni (< 0,5 x 109 lymfocyter/l som varar i 1 vecka eller längre) utvecklas, ska behandlingen med Teizeild avslutas (se avsnitt 4.8).
Överkänslighetsreaktioner
Akuta överkänslighetsreaktioner inklusive serumsjuka, angioödem, urtikaria, hudutslag, kräkningar och bronkospasm förekom hos patienter som behandlades med Teizeild. Generaliserade hudreaktioner och anafylaxi förekom hos minst en patient (se avsnitt 4.8). Om allvarliga överkänslighetsreaktioner uppstår, ska behandlingen med Teizeild avslutas och överkänslighetsreaktionen omedelbart behandlas.
Vaccinationer
Säkerheten vid immunisering med levande försvagade vacciner hos patienter som behandlats med Teizeild har inte studerats. Dessutom kan Teizeild påverka immunsvaret på vaccination och minska vaccineffekten.
Alla relevanta vaccinationer enligt den individuella patientens ålder och vaccinationsprogrammet för barn ska administreras innan behandling med Teizeild påbörjas (se avsnitt 4.2).
Vaccination med inaktiverade vacciner eller mRNA-vacciner rekommenderas inte inom 2 veckor före behandling, under behandling och upp till 6 veckor efter fullföljd behandling.
Vaccination med levande försvagade vacciner rekommenderas inte inom 8 veckor före behandlingsstart, under behandling och upp till 52 veckor efter fullföljd behandling.
Glukosövervakning
Blodglukos ska kontrolleras och uppmärksamhet ska finnas på symtom och tecken på hypoglykemi eller hyperglykemi. Diabetes ska hanteras enligt gällande praxis.
Övriga överväganden
Patienter ska inte ha typ 2-diabetes (T2D) eller sekundär dysglykemi relaterad till ett annat tillstånd än T1D (t.ex. sekundär diabetes på grund av läkemedel eller operation, monogen diabetes).
Utbildnings-/säkerhetsguide
Hälso- och sjukvårdspersonal som är involverad i behandlingen av patienter som behandlas med Teizeild ska känna till de guider som finns tillgängliga för säker användning av detta läkemedel och informera patienterna om de eventuella riskerna som är associerade med användning av Teizeild.
Guide för riskminimering till hälso- och sjukvårdspersonal: Guide till hälso- och sjukvårdspersonal
Guide för riskminimering till patienter: Patientguide – ska ges till patienter av hälso- och sjukvårdspersonal
Hjälpämnen med känd effekt
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per injektionsflaska, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”. Teizeild administreras i 0,9 % natriumklorid injektionsvätska, lösning (se avsnitt 6.6).
Polysorbat 80
Detta läkemedel innehåller 0,10 mg polysorbat 80 per injektionsflaska, motsvarande 0,05 mg/ml. Polysorbater kan orsaka allergiska reaktioner.
Inga interaktionsstudier har utförts.
Teizeild ska administreras med försiktighet till patienter som samtidigt behandlas med immunmodulerande läkemedel eller läkemedel som är associerade med signifikanta leveravvikelser eller cytopenier.
Cytokinfrisättningssyndrom åtföljt av en lätt och övergående ökning av IL-6-koncentrationer kan förekomma med Teizeild.
Teizeild förväntas inte ha några relevanta cytokrom P450-medierade läkemedelsinteraktioner.
Teizeild kan påverka immunsvaret på vaccination (se avsnitt 4.4).
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling med teplizumab och i 30 dagar efter den sista dosen. Teizeild rekommenderas inte till fertila kvinnor som inte använder preventivmedel.
Graviditet
Det finns inga tillgängliga data från användningen av teplizumab hos gravida kvinnor. Data från djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Teizeild rekommenderas inte under graviditet.
Amning
Det är okänt om teplizumab utsöndras i bröstmjölk. Toxikologiska djurdata tyder på att teplizumab utsöndras i mjölk från digivande möss (se avsnitt 5.3). En risk för det nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Amning ska avbrytas under behandling med Teizeild och i 30 dagar efter den sista dosen.
Fertilitet
Det finns inga tillgängliga kliniska data om effekterna av teplizumab på fertiliteten. Fertilitet och reproduktionsförmåga påverkades inte hos hon- eller hanmöss som behandlades med surrogatantikropp mot CD3 från mus (se avsnitt 5.3).
Teizeild har en mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Trötthet har rapporterats (se avsnitt 4.8).
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligaste rapporterade biverkningarna var lymfopeni (75 %), leukopeni (58 %), neutropeni (37 %) och hudutslag (36 %). Den vanligaste allvarliga biverkningen var cytokinfrisättningssyndrom (0,9 %). Andra allvarliga biverkningar inkluderade förhöjt alaninaminotransferas (0,2 %), förhöjt aspartataminotransferas (0,2 %), lymfopeni (0,2 %), neutropeni (0,2 %) och infektion (0,2 %).
Tabell över biverkningar
Biverkningar som förekommit hos patienter i den poolade säkerhetsanalysen av kliniska studier och efter godkännande för försäljning visas i tabell 1 per MedDRA-organsystem enligt följande frekvenskategorier: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvenskategori presenteras biverkningarna i fallande ordning efter allvarlighetsgrad.
Tabell 1. Biverkningar
1 Rapporterad som allvarlig – se ”Beskrivning av utvalda biverkningar”.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Cytokinfrisättningssyndrom (CRS)
I studie TN-10 rapporterades CRS hos 2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
I poolen med 7 kliniska studier förekom CRS hos 6 % av patienterna som behandlades med Teizeild. Hos 14 % av dessa patienter rapporterades CRS som allvarligt (se avsnitt 4.4). Förhöjningar av levertransaminaser observerades oftare hos patienter som behandlades med Teizeild och hade CRS.
Allvarliga infektioner
I studie TN-10 rapporterades allvarliga infektioner (cellulit, gastroenterit, pneumoni, sårinfektion) hos 9 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
I poolen med 7 kliniska studier rapporterades allvarliga infektioner, inklusive gastroenterit, cellulit, pneumoni, abscess, sepsis och infektiös mononukleos, hos 3,1 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Lymfopeni
I studie TN-10 rapporterades lymfopeni hos 73 % av patienterna som behandlades med Teizeild. Nadirvärdet för lymfocytantalet nåddes i genomsnitt dag 5 av behandlingen. Värdena återhämtade sig och hade återgått till baslinjen vid vecka 6 (se avsnitt 4.4).
I poolen med 7 kliniska studier förekom svår lymfopeni (< 0,5 x 109 celler/l), som varade i 1 vecka eller längre, hos 2 % av patienterna som behandlades med Teizeild och 0,5 % av patienterna avslutade behandlingen permanent på grund av lymfopeni.
Hudutslag och överkänslighetsreaktioner
I studie TN-10 rapporterades överkänslighetsreaktioner med Teizeild. Serumsjuka observerades hos 2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Poolen med 7 kliniska studier på patienter visade följande:
Anafylaxi (med hypoxi och bronkospasm) observerades hos en patient som behandlades med Teizeild och som var inlagd på sjukhus.
Angioödem (periorbitalt och i ansiktet) observerades hos 0,2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Perifert och generaliserat ödem rapporterades hos 1,2 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Hudutslag observerades hos 36 % av patienterna som behandlades med Teizeild. 0,3 % av patienterna som behandlades med Teizeild hade allvarligt hudutslag.
Urtikaria rapporterades hos 2,7 % av patienterna som behandlades med Teizeild.
Överkänslighetsreaktioner rapporterades hos 1 % av patienterna som behandlades med Teizeild. Mindre än 0,1 % av patienterna som behandlades med Teizeild hade en allvarlig överkänslighetsreaktion.
Minskat hemoglobin och trombocytopeni
I poolen med 7 kliniska studier rapporterades minskat hemoglobin hos 23 % av patienterna som behandlades med Teizeild, medan trombocytopeni rapporterades hos 17 % av patienterna som behandlades med Teizeild . Återhämtning inträffade inom 2 till 4 veckor efter behandlingen. I kliniska studier avbröt 1,2 % av patienterna som behandlades med Teizeild behandlingen på grund av att hemoglobin var lägre än 85 g/l (eller minskade mer än 20 g/l till ett värde lägre än 100 g/l) och 1 % avbröt behandlingen med Teizeild till följd av trombocytantal lägre än 50 x 109 trombocyter/l.
Förhöjda leverenzym- och bilirubinvärden
Förhöjda leverenzym- och bilirubinvärden observerades hos patienter som behandlades med Teizeild, både hos patienter med CRS och utan CRS. I laboratorieanalysen hade 7,8 % av patienterna som behandlades med Teizeild ett högsta ALAT-värde mer än 3 gånger ULN. För ASAT hade 5,3 % av patienterna som behandlades med Teizeild ett högsta ASAT-värde mer än 3 gånger ULN. I de flesta fall var förhöjda leverenzymvärden övergående och försvann inom 1–2 veckor efter behandlingen.
Immunogenicitet
Den observerade incidensen av anti-läkemedelsantikroppar (ADA) är i hög grad beroende av analysens känslighet och specificitet. På grund av skillnader i analysmetoder är det inte meningsfullt att jämföra incidensen av anti-läkemedelsantikroppar i den studie som beskrivs nedan med incidensen av anti-läkemedelsantikroppar i andra studier.
I den placebokontrollerade studien på patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2 (studie TN-10) (se avsnitt 5.1) utvecklade cirka 57 % av patienterna som behandlades med Teizeild behandlingsrelaterade antikroppar mot teplizumab, varav 46 % utvecklade neutraliserande antikroppar.
Baserat på tillgängliga data kan inga definitiva slutsatser dras beträffande hur anti-läkemedelsantikroppar inverkar på farmakokinetiken, farmakodynamiken eller effekten av Teizeild.
Pediatrisk population
Immunogenicitetsdata hos barn under 8 år har inte fastställts.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det finns ingen klinisk erfarenhet av överdosering med teplizumab.
Det finns ingen specifik antidot mot överdosering av Teizeild. I händelse av en överdosering ska patienten övervakas med avseende på tecken eller symtom på biverkningar och alla lämpliga åtgärder ska omedelbart vidtas. Klinisk bedömning ska göras.
Teplizumab är indicerat för vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med diagnosen T1D stadium 2.
T1D stadium 2 bekräftas enligt följande:
minst två positiva autoantikroppar mot bukspottkörtelns ö-celler
dysglykemi utan tydlig hyperglykemi.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekten av teplizumab undersöktes i följande kliniska studie:
Studie TN-10
En randomiserad, dubbelblind, händelsedriven, placebokontrollerad studie på 76 patienter i åldern 8 till 49 år med T1D stadium 2. T1D stadium 2 definierades som att ha båda följande:
två eller flera av följande autoantikroppar mot bukspottkörtelns ö-celler:
autoantikroppar mot glutaminsyradekarboxylas 65 (GAD)
autoantikroppar mot insulin (IAA)
autoantikroppar mot insulinoma antigen-2 (IA-2A)
autoantikroppar mot zinktransportör 8 (ZnT8)
ö-cellsautoantikroppar (ICA)
dysglykemi i oralt glukostoleranstest.
I denna studie randomiserades patienterna 1:1 till att få teplizumab eller placebo en gång dagligen som intravenös infusion i 14 dagar. De två behandlingsgrupperna var:
Grupp 1: en daglig intravenös dos på 51 mikrogram/m2 studiedag 0, 103 mikrogram/m2 studiedag 1, 207 mikrogram/m2, studiedag 2 och 413 mikrogram/m2 studiedag 3 och en daglig dos på 826 mikrogram/m2 studiedagarna 4 till 13. Den totala dosen för cykeln på 14 dagar var cirka 9 034 mikrogram/m2.
Grupp 2: enbart intravenös placebo.
Den totala exponeringen hos patienter i gruppen som fick teplizumab motsvarade den totala exponeringen som uppnåddes med den rekommenderade totala dosen av teplizumab (se avsnitt 4.2). Det primära effektmåttet i denna studie var tiden från randomisering till diagnosen T1D stadium 3.
Patientkarakteristika vid baslinjen
I denna studie var 45 % kvinnor och medianåldern var 14 år (72 % var < 18 år). Patientkarakteristika visas i tabell 2.
Tabell 2. Baslinjekarakteristika för vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2 (studie TN-10)1
1 ITT‑population (intent to treat)
2 Glukosdata är AUC-värden (area under koncentrationstidskurvan) från det orala glukostoleranstestet.
Förkortningar: HbA1c = hemoglobin A1c, SD = standardavvikelse, HLA = humant leukocytantigen, GAD65 = glutaminsyradekarboxylas 65 (GAD)-autoantikropp, IAA = insulinautoantikropp, IA-2A = insulinoma antigen-2-autoantikropp, ZnT8A = zinktransportör 8-autoantikropp, ICA = ö-cellsautoantikropp.
Effektresultat
I studie TN-10 diagnostiserades T1D stadium 3 hos 20 (45 %) av patienterna som behandlades med teplizumab och hos 23 (72 %) av patienterna som behandlades med placebo. Cox proportionella riskmodell, stratifierad efter ålder och oral glukostolerans vid randomisering, visade att mediantiden från randomisering till diagnosen T1D stadium 3 var 50 månader i teplizumabgruppen och 25 månader i placebogruppen. Skillnaden var 25 månader. Med en median uppföljningstid på 51 månader resulterade behandling med teplizumab i en statistiskt signifikant fördröjning i utvecklingen av T1D stadium 3 med en riskkvot på 0,41 (95 % KI: 0,22 till 0,78; p = 0,0066) (figur 1).
Studie TN-10 var inte utformad för att bedöma om det fanns skillnader i effekt mellan subgrupperna baserat på demografiska karakteristika eller sjukdomskarakteristika vid baslinjen.
Figur 1: Kaplan-Meier-kurva över tiden till diagnos av T1D stadium 3 hos vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2 efter behandlingsgrupp (studie TN-10)1
1 ITT-population
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Teizeild innehållande teplizumab för en eller flera undergrupper av den pediatriska populationen för prevention av typ 1-diabetes mellitus stadium 3 enligt den pediatriska utredningsplanen (PIP) EMEA-000524-PIP02-24, för den godkända indikationen (se avsnitt 4.2 för information om pediatrisk användning).
Steady state-koncentrationer av teplizumab förväntas inte uppnås under 14-dagars behandlingscykel med teplizumab.
Absorption
Det finns ingen information om absorption eftersom teplizumab administreras intravenöst.
Distribution
Inga proteinbindningsstudier har utförts eftersom teplizumab är en monoklonal antikropp.
Metabolism
Teplizumab förväntas metaboliseras till små peptider via katabola vägar.
Eliminering
Den skenbara halveringstiden för eliminering av teplizumab är ungefär 3 dagar.
Särskilda populationer
Ålder
Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för teplizumab observerades baserat på ålder (8 till 35 år).
Kön
Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för teplizumab observerades baserat på kön.
Etnicitet
Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för teplizumab observerades baserat på etnicitet (vit, asiatisk).
Kroppsvikt
Dosering baserad på kroppsyta ger en jämn exponering för teplizumab oavsett kroppsvikt.
Nedsatt njurfunktion
Inga specifika studier för att utvärdera farmakokinetiken för teplizumab hos patienter med nedsatt njurfunktion har utförts.
Nedsatt leverfunktion
Inga specifika studier för att utvärdera farmakokinetiken för teplizumab hos patienter med nedsatt leverfunktion har utförts.
Pediatrisk population
Farmakokinetiken för teplizumab hos barn under 8 år har inte fastställts.
Inga studier har utförts för att utvärdera den gentoxiska, inklusive mutagena, potentialen hos teplizumab. Som en antikropp förväntas inte teplizumab interagera direkt med DNA. Inga långtidsstudier på djur har utförts för bedömning av karcinogen potential hos teplizumab. Baserat på den sammanvägda bedömningen och den föreslagna långvariga immunmodulerande verkningsmekanismen kan en mycket låg potentiell risk för karcinogenicitet inte helt uteslutas.
Utvecklings- och reproduktionstoxicitet
Prekliniska studier utförda på möss med en surrogatantikropp mot CD3 från mus tyder på direkta eller indirekta skadliga effekter på graviditet och embryofetal utveckling.
En embryofetal utvecklingstoxicitetsstudie på dräktiga möss som fick en subkutan injektion vid dosnivåer på 0, 0,03, 0,3 eller 20 mg/kg på dräktighetsdagarna 6, 10 och 14 visade en ökad förlust av embryon efter implantation i 20 mg/kg-gruppen vid förekomst av maternell toxicitet.
I en pre- och postnatal utvecklingstoxicitetsstudie på dräktiga möss med administrering var tredje dag från dräktighetsdag 6 till laktationsdag 19 vid doser på 0, 0,3, 3 eller 20 mg/kg observerades ingen maternell toxicitet eller ökad incidens av förlust av embryon efter implantation. Minskningar i T-cellspopulationer och ökningar i antalet B-celler och en minskning av det adaptiva immunsvaret på hemocyanin från nyckelhålssnäcka (keyhole limpet hemocyanin, KLH) observerades hos avkomman dag 35 och 84 efter födseln vid 20 mg/kg. Surrogatantikropp återfanns i avkommans serum i en koncentration som var mindre än 1,5 % av den i maternellt serum vid den höga dosen. En tendens till minskad fertilitet observerades hos avkomman till honor vid 20 mg/kg.
Fertilitet och reproduktionsförmåga påverkades inte hos hon- eller hanmöss som fick surrogatantikropp mot CD3 från mus subkutant vid doser upp till 20 mg/kg.
Farmakoterapeutisk grupp: Övriga diabetesmedel, ATC-kod: A10XX01
Verkningsmekanism
Teplizumab binder till CD3 (ett antigen på ytan av T-lymfocyter) och fördröjer sjukdomsprogressionen hos patienter med T1D stadium 2. Mekanismen kan innebära partiell agonistisk signalering som leder till deaktivering av autoreaktiva CD8+ T-lymfocyter och minskad immunmedierad nedbrytning av betaceller. Teplizumab leder till en ökning av andelen CD8+ T-celler med tecken på utmattning i perifert blod.
Farmakodynamisk effekt
Kliniska studier har visat att teplizumab binder till CD3-molekyler på ytan av både CD4+- och CD8+- T-celler under behandlingen och att teplizumab/CD3-komplexet överförs från ytan av T-celler till cellernas inre. Farmakodynamiska effekter inkluderar övergående lymfopeni med en minskning av cirkulerande T-celler där nadirvärdet nås den 5:e dagen av doseringen under en 14-dagars behandlingscykel med teplizumab (se avsnitt 4.4). Förhållandet mellan exponering och behandlingssvar för teplizumab och tiden till farmakodynamiskt behandlingssvar avseende säkerheten och effekten av teplizumab har inte fullständigt klarlagts.
Målpopulation
Teplizumab är indicerat för vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med diagnosen T1D stadium 2.
T1D stadium 2 bekräftas enligt följande:
minst två positiva autoantikroppar mot bukspottkörtelns ö-celler
dysglykemi utan tydlig hyperglykemi.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekten av teplizumab undersöktes i följande kliniska studie:
Studie TN-10
En randomiserad, dubbelblind, händelsedriven, placebokontrollerad studie på 76 patienter i åldern 8 till 49 år med T1D stadium 2. T1D stadium 2 definierades som att ha båda följande:
två eller flera av följande autoantikroppar mot bukspottkörtelns ö-celler:
autoantikroppar mot glutaminsyradekarboxylas 65 (GAD)
autoantikroppar mot insulin (IAA)
autoantikroppar mot insulinoma antigen-2 (IA-2A)
autoantikroppar mot zinktransportör 8 (ZnT8)
ö-cellsautoantikroppar (ICA)
dysglykemi i oralt glukostoleranstest.
I denna studie randomiserades patienterna 1:1 till att få teplizumab eller placebo en gång dagligen som intravenös infusion i 14 dagar. De två behandlingsgrupperna var:
Grupp 1: en daglig intravenös dos på 51 mikrogram/m2 studiedag 0, 103 mikrogram/m2 studiedag 1, 207 mikrogram/m2, studiedag 2 och 413 mikrogram/m2 studiedag 3 och en daglig dos på 826 mikrogram/m2 studiedagarna 4 till 13. Den totala dosen för cykeln på 14 dagar var cirka 9 034 mikrogram/m2.
Grupp 2: enbart intravenös placebo.
Den totala exponeringen hos patienter i gruppen som fick teplizumab motsvarade den totala exponeringen som uppnåddes med den rekommenderade totala dosen av teplizumab (se avsnitt 4.2). Det primära effektmåttet i denna studie var tiden från randomisering till diagnosen T1D stadium 3.
Patientkarakteristika vid baslinjen
I denna studie var 45 % kvinnor och medianåldern var 14 år (72 % var < 18 år). Patientkarakteristika visas i tabell 2.
Tabell 2. Baslinjekarakteristika för vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2 (studie TN-10)1
1 ITT‑population (intent to treat)
2 Glukosdata är AUC-värden (area under koncentrationstidskurvan) från det orala glukostoleranstestet.
Förkortningar: HbA1c = hemoglobin A1c, SD = standardavvikelse, HLA = humant leukocytantigen, GAD65 = glutaminsyradekarboxylas 65 (GAD)-autoantikropp, IAA = insulinautoantikropp, IA-2A = insulinoma antigen-2-autoantikropp, ZnT8A = zinktransportör 8-autoantikropp, ICA = ö-cellsautoantikropp.
Effektresultat
I studie TN-10 diagnostiserades T1D stadium 3 hos 20 (45 %) av patienterna som behandlades med teplizumab och hos 23 (72 %) av patienterna som behandlades med placebo. Cox proportionella riskmodell, stratifierad efter ålder och oral glukostolerans vid randomisering, visade att mediantiden från randomisering till diagnosen T1D stadium 3 var 50 månader i teplizumabgruppen och 25 månader i placebogruppen. Skillnaden var 25 månader. Med en median uppföljningstid på 51 månader resulterade behandling med teplizumab i en statistiskt signifikant fördröjning i utvecklingen av T1D stadium 3 med en riskkvot på 0,41 (95 % KI: 0,22 till 0,78; p = 0,0066) (figur 1).
Studie TN-10 var inte utformad för att bedöma om det fanns skillnader i effekt mellan subgrupperna baserat på demografiska karakteristika eller sjukdomskarakteristika vid baslinjen.
Figur 1: Kaplan-Meier-kurva över tiden till diagnos av T1D stadium 3 hos vuxna och pediatriska patienter från 8 års ålder med T1D stadium 2 efter behandlingsgrupp (studie TN-10)1
1 ITT-population
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Teizeild innehållande teplizumab för en eller flera undergrupper av den pediatriska populationen för prevention av typ 1-diabetes mellitus stadium 3 enligt den pediatriska utredningsplanen (PIP) EMEA-000524-PIP02-24, för den godkända indikationen (se avsnitt 4.2 för information om pediatrisk användning).
Steady state-koncentrationer av teplizumab förväntas inte uppnås under 14-dagars behandlingscykel med teplizumab.
Absorption
Det finns ingen information om absorption eftersom teplizumab administreras intravenöst.
Distribution
Inga proteinbindningsstudier har utförts eftersom teplizumab är en monoklonal antikropp.
Metabolism
Teplizumab förväntas metaboliseras till små peptider via katabola vägar.
Eliminering
Den skenbara halveringstiden för eliminering av teplizumab är ungefär 3 dagar.
Särskilda populationer
Ålder
Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för teplizumab observerades baserat på ålder (8 till 35 år).
Kön
Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för teplizumab observerades baserat på kön.
Etnicitet
Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för teplizumab observerades baserat på etnicitet (vit, asiatisk).
Kroppsvikt
Dosering baserad på kroppsyta ger en jämn exponering för teplizumab oavsett kroppsvikt.
Nedsatt njurfunktion
Inga specifika studier för att utvärdera farmakokinetiken för teplizumab hos patienter med nedsatt njurfunktion har utförts.
Nedsatt leverfunktion
Inga specifika studier för att utvärdera farmakokinetiken för teplizumab hos patienter med nedsatt leverfunktion har utförts.
Pediatrisk population
Farmakokinetiken för teplizumab hos barn under 8 år har inte fastställts.
Inga studier har utförts för att utvärdera den gentoxiska, inklusive mutagena, potentialen hos teplizumab. Som en antikropp förväntas inte teplizumab interagera direkt med DNA. Inga långtidsstudier på djur har utförts för bedömning av karcinogen potential hos teplizumab. Baserat på den sammanvägda bedömningen och den föreslagna långvariga immunmodulerande verkningsmekanismen kan en mycket låg potentiell risk för karcinogenicitet inte helt uteslutas.
Utvecklings- och reproduktionstoxicitet
Prekliniska studier utförda på möss med en surrogatantikropp mot CD3 från mus tyder på direkta eller indirekta skadliga effekter på graviditet och embryofetal utveckling.
En embryofetal utvecklingstoxicitetsstudie på dräktiga möss som fick en subkutan injektion vid dosnivåer på 0, 0,03, 0,3 eller 20 mg/kg på dräktighetsdagarna 6, 10 och 14 visade en ökad förlust av embryon efter implantation i 20 mg/kg-gruppen vid förekomst av maternell toxicitet.
I en pre- och postnatal utvecklingstoxicitetsstudie på dräktiga möss med administrering var tredje dag från dräktighetsdag 6 till laktationsdag 19 vid doser på 0, 0,3, 3 eller 20 mg/kg observerades ingen maternell toxicitet eller ökad incidens av förlust av embryon efter implantation. Minskningar i T-cellspopulationer och ökningar i antalet B-celler och en minskning av det adaptiva immunsvaret på hemocyanin från nyckelhålssnäcka (keyhole limpet hemocyanin, KLH) observerades hos avkomman dag 35 och 84 efter födseln vid 20 mg/kg. Surrogatantikropp återfanns i avkommans serum i en koncentration som var mindre än 1,5 % av den i maternellt serum vid den höga dosen. En tendens till minskad fertilitet observerades hos avkomman till honor vid 20 mg/kg.
Fertilitet och reproduktionsförmåga påverkades inte hos hon- eller hanmöss som fick surrogatantikropp mot CD3 från mus subkutant vid doser upp till 20 mg/kg.
Oöppnad injektionsflaska
3 år
Efter spädning
Intravenösa infusionspåsar
Kemisk, fysikalisk och mikrobiell stabilitet under användning har visats i upp till 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Från mikrobiologisk synpunkt rekommenderas det att läkemedlet används omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska inte vara längre än 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Infusioner med spruta
Kemisk, fysikalisk och mikrobiell stabilitet under användning har visats i upp till 12 timmar vid kylskåpstemperatur (2 °C–8 °C) och därefter i högst 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Från mikrobiologisk synpunkt rekommenderas det att läkemedlet används omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska inte vara längre än 12 timmar vid kylskåpstemperatur (2 °C–8 °C) och därefter högst 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Förvaras i kylskåp (2 °C till 8 °C).
Får ej frysas.
Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Förvaras upprätt.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.
Teizeild tillhandahålls i en 2 ml injektionsflaska av typ 1 av borosilikatglas med en butylgummipropp och en aluminiumförsegling med ett färgat snäpplock av polypropen.
Förpackningsstorlekar med 1, 10 eller 14 injektionsflaskor.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Beredning för intravenös administrering
Teizeild måste spädas före användning. Spädningen görs i två steg.
Vid beredning för spädning ska injektionsflaskan kontrolleras visuellt före användning (lösningen ska vara klar och färglös). Använd inte om lösningen innehåller partiklar eller är färgad.
Bered med aseptisk teknik. Varje injektionsflaska är endast avsedd för engångsdos.
Påbörja infusionen omedelbart efter spädning. Om läkemedlet inte används omedelbart, förvara den spädda infusionslösningen (se avsnitt 6.3).
Steg 1: Första spädning (1:10)
Bered 18 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion i:
en steril injektionsflaska av glaseller
en steril infusionspåse av polyvinylklorid (PVC) med di-(2-etylhexyl)-ftalat (DEHP)eller
en steril spruta (polypropen (PP), polykarbonat (PC) eller glas).
Ta bort locket från injektionsflaskan – det här är starttiden för beredningen (se avsnitt 6.3).
På grund av att doseringen baseras på patientens kroppsyta (t.ex. > 1,94 m2) kan två (2) injektionsflaskor med Teizeild behövas dag 5 till 14.
I detta fall, för att säkerställa att hela dosen för varje dag ryms i en (1) infusionspåse eller infusionsspruta:
bered två (2) spädningslösningar
tillsätt den kumulativa volymen för den beräknade dosen till en enda infusionspåse eller infusionsspruta.
Ta bort 2 ml Teizeild från injektionsflaskan och tillsätt långsamt i 18 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion. Blanda försiktigt genom att långsamt snurra injektionsflaskan eller vända på infusionspåsen eller infusionssprutan. Detta resulterar i 20 ml utspädd lösning som innehåller 100 mikrogram (mikrog)/ml teplizumab.
Beräkna patientens kroppsyta (t.ex. med Mosteller-formeln) före behandlingen.
Använd patientens kroppsyta för att beräkna dosen baserat på behandlingsdag (se avsnitt 4.2).
Beräkna volymen av 100 mikrogram/ml Teizeild-lösning (beredd i steg 1) för att spädas ytterligare i steg 2.
Steg 2: Slutlig spädning
Det finns två olika metoder för intravenös administrering av slutlig spädning: infusionspåse eller infusion med sprutpump. Använd lämpligt beräkningssätt beroende på den valda metoden.
Infusionspåse för intravenös administrering:
Använd en spruta av lämplig storlek (t.ex. 5 ml), dra upp den volym av spädd lösning som behövs för den dagens beräknade dos från lösningen med 100 mikrogram/ml (se steg 1: första spädning, 1:10).
Tillsätt långsamt innehållet från sprutan med dosen till en infusionspåse av PVC med DEHP innehållande 25 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion. Vänd försiktigt på infusionspåsen för att säkerställa att lösningen blandas tillräckligt. Skaka inte.
Infusionen varar minst 30 minuter. Hastigheten kan sänkas av tolerabilitetsskäl.
Spruta (PP, PC eller glas) för intravenös infusion via sprutpump (koncentrationen varierar mellan 15 mikrogram/ml och 60 mikrogram/ml):
Beräkna den maximala volymen som kan administreras för den beräknade dosen (baserat på behandlingsdag, dos och patientens kroppsyta) med en minsta infusionskoncentration på 15 mikrogram/ml.
Beräkna volymen av koksaltlösning som ska tillsättas i infusionssprutan:
Om den beräknade maximala volymen som ska administreras är ≤ 60 ml: Volymkoksaltlösning (ml) = Volyminfusion (ml) - Volymförsta spädning, 1:10 (ml)
Om den beräknade maximala volymen som ska administreras överstiger 60 ml, ska den maximala infusionsvolymen begränsas till 60 ml. Volymkoksaltlösning (ml) = 60 ml - Volymförsta spädning, 1:10 (ml)
Mät den lämpliga volymen av koksaltlösning och tillsätt den i infusionssprutan.
Använd en lämplig spruta (t.ex. 5 ml) för att dra upp volymen av den utspädda Teizeild-lösningen som beräknats ovan (se volym av den första spädningen 1:10) och tillsätt den i infusionssprutan.
Vänd försiktigt på infusionssprutan för att säkerställa att lösningen blandas tillräckligt. Skaka inte.
Fäst infusionssprutan på en sprutpump. Sprutpumpen ska klara av så låga hastigheter som 1 ml/timme.
Genomför infusionen med sprutpump – tryck inte sprutans kolv manuellt. Beräkna infusionshastigheten (för att säkerställa minst 30 minuter). Maximal infusionshastighet ska vara 2 ml/min (max 120 ml/timme). Den faktiska infusionshastigheten kommer att variera beroende på infusionsvolymen, såsom visas nedan.
Infusionen varar minst 30 minuter. Hastigheten kan sänkas av tolerabilitetsskäl.
Dessa steg kan följas om en steril injektionsflaska av glas används för beredning av spädning i stället för en spruta (för intravenös infusion via sprutpump). Överfyllnad ska tas med i beräkningarna.
Destruktion
Överbliven spädd lösning av Teizeild i infusionspåse av PVC med DEHP, spruta eller steril injektionsflaska av glas ska kasseras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Dinatriumfosfat
Natriumdivätefosfat
Polysorbat 80 (E 433)
Natriumklorid
Vatten för injektionsvätskor
Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel. Teizeild får inte ges blandat med andra läkemedel i samma infusionsslang.
Oförenliga material:
Intravenösa infusionspåsar av etenpropensampolymer (EPC) och polypropen (PP)
Ljusskyddade infusionsset
För Teizeild-dos < 68 mikrogram: blandning av polyeten (PE) och polyolefin (PO).
Detta läkemedel ska beredas och administreras enligt anvisningarna i avsnitt 4.2 och 6.6.
Oöppnad injektionsflaska
3 år
Efter spädning
Intravenösa infusionspåsar
Kemisk, fysikalisk och mikrobiell stabilitet under användning har visats i upp till 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Från mikrobiologisk synpunkt rekommenderas det att läkemedlet används omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska inte vara längre än 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Infusioner med spruta
Kemisk, fysikalisk och mikrobiell stabilitet under användning har visats i upp till 12 timmar vid kylskåpstemperatur (2 °C–8 °C) och därefter i högst 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Från mikrobiologisk synpunkt rekommenderas det att läkemedlet används omedelbart. Om det inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsförhållanden före användning användarens ansvar och ska inte vara längre än 12 timmar vid kylskåpstemperatur (2 °C–8 °C) och därefter högst 6 timmar vid rumstemperatur (15 °C–25 °C).
Förvaras i kylskåp (2 °C till 8 °C).
Får ej frysas.
Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Förvaras upprätt.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.
Teizeild tillhandahålls i en 2 ml injektionsflaska av typ 1 av borosilikatglas med en butylgummipropp och en aluminiumförsegling med ett färgat snäpplock av polypropen.
Förpackningsstorlekar med 1, 10 eller 14 injektionsflaskor.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Beredning för intravenös administrering
Teizeild måste spädas före användning. Spädningen görs i två steg.
Vid beredning för spädning ska injektionsflaskan kontrolleras visuellt före användning (lösningen ska vara klar och färglös). Använd inte om lösningen innehåller partiklar eller är färgad.
Bered med aseptisk teknik. Varje injektionsflaska är endast avsedd för engångsdos.
Påbörja infusionen omedelbart efter spädning. Om läkemedlet inte används omedelbart, förvara den spädda infusionslösningen (se avsnitt 6.3).
Steg 1: Första spädning (1:10)
Bered 18 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion i:
en steril injektionsflaska av glaseller
en steril infusionspåse av polyvinylklorid (PVC) med di-(2-etylhexyl)-ftalat (DEHP)eller
en steril spruta (polypropen (PP), polykarbonat (PC) eller glas).
Ta bort locket från injektionsflaskan – det här är starttiden för beredningen (se avsnitt 6.3).
På grund av att doseringen baseras på patientens kroppsyta (t.ex. > 1,94 m2) kan två (2) injektionsflaskor med Teizeild behövas dag 5 till 14.
I detta fall, för att säkerställa att hela dosen för varje dag ryms i en (1) infusionspåse eller infusionsspruta:
bered två (2) spädningslösningar
tillsätt den kumulativa volymen för den beräknade dosen till en enda infusionspåse eller infusionsspruta.
Ta bort 2 ml Teizeild från injektionsflaskan och tillsätt långsamt i 18 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion. Blanda försiktigt genom att långsamt snurra injektionsflaskan eller vända på infusionspåsen eller infusionssprutan. Detta resulterar i 20 ml utspädd lösning som innehåller 100 mikrogram (mikrog)/ml teplizumab.
Beräkna patientens kroppsyta (t.ex. med Mosteller-formeln) före behandlingen.
Använd patientens kroppsyta för att beräkna dosen baserat på behandlingsdag (se avsnitt 4.2).
Beräkna volymen av 100 mikrogram/ml Teizeild-lösning (beredd i steg 1) för att spädas ytterligare i steg 2.
Steg 2: Slutlig spädning
Det finns två olika metoder för intravenös administrering av slutlig spädning: infusionspåse eller infusion med sprutpump. Använd lämpligt beräkningssätt beroende på den valda metoden.
Infusionspåse för intravenös administrering:
Använd en spruta av lämplig storlek (t.ex. 5 ml), dra upp den volym av spädd lösning som behövs för den dagens beräknade dos från lösningen med 100 mikrogram/ml (se steg 1: första spädning, 1:10).
Tillsätt långsamt innehållet från sprutan med dosen till en infusionspåse av PVC med DEHP innehållande 25 ml natriumkloridlösning 9 mg/ml (0,9 %) för injektion. Vänd försiktigt på infusionspåsen för att säkerställa att lösningen blandas tillräckligt. Skaka inte.
Infusionen varar minst 30 minuter. Hastigheten kan sänkas av tolerabilitetsskäl.
Spruta (PP, PC eller glas) för intravenös infusion via sprutpump (koncentrationen varierar mellan 15 mikrogram/ml och 60 mikrogram/ml):
Beräkna den maximala volymen som kan administreras för den beräknade dosen (baserat på behandlingsdag, dos och patientens kroppsyta) med en minsta infusionskoncentration på 15 mikrogram/ml.
Beräkna volymen av koksaltlösning som ska tillsättas i infusionssprutan:
Om den beräknade maximala volymen som ska administreras är ≤ 60 ml: Volymkoksaltlösning (ml) = Volyminfusion (ml) - Volymförsta spädning, 1:10 (ml)
Om den beräknade maximala volymen som ska administreras överstiger 60 ml, ska den maximala infusionsvolymen begränsas till 60 ml. Volymkoksaltlösning (ml) = 60 ml - Volymförsta spädning, 1:10 (ml)
Mät den lämpliga volymen av koksaltlösning och tillsätt den i infusionssprutan.
Använd en lämplig spruta (t.ex. 5 ml) för att dra upp volymen av den utspädda Teizeild-lösningen som beräknats ovan (se volym av den första spädningen 1:10) och tillsätt den i infusionssprutan.
Vänd försiktigt på infusionssprutan för att säkerställa att lösningen blandas tillräckligt. Skaka inte.
Fäst infusionssprutan på en sprutpump. Sprutpumpen ska klara av så låga hastigheter som 1 ml/timme.
Genomför infusionen med sprutpump – tryck inte sprutans kolv manuellt. Beräkna infusionshastigheten (för att säkerställa minst 30 minuter). Maximal infusionshastighet ska vara 2 ml/min (max 120 ml/timme). Den faktiska infusionshastigheten kommer att variera beroende på infusionsvolymen, såsom visas nedan.
Infusionen varar minst 30 minuter. Hastigheten kan sänkas av tolerabilitetsskäl.
Dessa steg kan följas om en steril injektionsflaska av glas används för beredning av spädning i stället för en spruta (för intravenös infusion via sprutpump). Överfyllnad ska tas med i beräkningarna.
Destruktion
Överbliven spädd lösning av Teizeild i infusionspåse av PVC med DEHP, spruta eller steril injektionsflaska av glas ska kasseras.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkänt av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.