Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från EQL Pharma AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Bimtim 0,3 mg/ml + 5 mg/ml ögondroppar, lösning, endosbehållare.
En ml lösning innehåller 0,3 mg bimatoprost och 5 mg timolol (i form av 6,8 mg timololmaleat).
En droppe innehåller 8,3 μg bimatoprost och 138,5 μg timolol (i form av 189,2 μg timololmaleat).
Hjälpämne med känd effekt
Detta läkemedel innehåller 0,026 mg fosfater i varje droppe av lösningen vilket motsvarar 0,94 mg/ml.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Ögondroppar, lösning, endosbehållare.
Klar och färglös lösning (pH 6,80-7,80, osmolaritet 250-330 mOsmol/kg).
EQL Pharma AB
Stortorget 1
222 23 Lund
Sverige
66076
Första godkännandet: 2025-06-09
2025-06-09
Bimatoprost-timolol har inte studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. Därför ska försiktighet iakttas vid behandling av dessa patienter.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för bimatoprost-timolol för barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
Vid samtidig användning av flera topikala ögonprodukter skall var och en av produkterna administreras med minst 5 minuters mellanrum.
Genom att använda nasolakrimal ocklusion eller hålla ögonlocken slutna under 2 minuter minskas den systemiska absorptionen. Detta kan leda till minskade systemiska biverkningar och ökad lokal aktivitet.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Reaktiv luftvägssjukdom, inklusive bronkialastma eller tidigare bronkialastma, svår kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Sinusbradykardi, sjuk sinusknuta, sinoatriellt block, AV-block grad II eller III som inte kontrolleras med pacemaker, symtomgivande hjärtsvikt, kardiogen chock.
Liksom andra topikalt applicerade ögonläkemedel kan de aktiva substanserna (timolol/bimatoprost) i Bimtim absorberas systemiskt. Någon ökad systemisk absorption av de enskilda aktiva substanserna har inte observerats för bimatoprost-timolol multidosformulering. Till följd av den betaadrenerga komponenten, timolol, kan samma typer av kardiovaskulära, pulmonella och övriga biverkningar som ses med systemiska betablockerare förekomma. Förekomsten av systemiska biverkningar är lägre vid lokal oftalmisk administrering än vid systemisk administrering. För reduktion av den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Hjärtrubbningar
Patienter med kardiovaskulära sjukdomar (t.ex. kranskärlssjukdom, Prinzmetals angina och hjärtsvikt) som får trycksänkande behandling med betablockerare ska bedömas kritiskt och behandling med andra aktiva substanser ska övervägas. Patienter med hjärtsjukdomar ska övervakas efter tecken på försämring av dessa sjukdomar samt biverkningar.
På grund av den negativa effekten på överledningstiden, ska betablockerare endast ges med försiktighet till patienter med hjärtblock av första graden.
Kärlrubbningar
Patienter med allvarliga störningar/rubbningar i den perifera cirkulationen (d.v.s. allvarliga former av Raynauds sjukdom eller Raynauds syndrom) ska behandlas med försiktighet.
Respiratoriska rubbningar
Symtom från lungor, inklusive dödsfall som följd av bronkospasm hos astmapatienter, har rapporterats efter administrering av vissa oftalmiska betablockerare.
Bimtim ska användas med försiktighet hos patienter med mild/måttlig kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och endast om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken.
Endokrina rubbningar
Betablockerare ska ges med försiktighet till patienter med spontan hypoglykemi och patienter med instabil diabetes då betablockerare kan dölja tecken och symtom på akut hypoglykemi.
Betablockerare kan också dölja tecken på hypertyreoidism.
Korneasjukdomar
Oftalmiska betablockerare kan orsaka torra ögon. Patienter med korneasjukdomar ska behandlas med försiktighet.
Andra betablockerande medel
Effekten på det intraokulära trycket eller de kända effekterna av systemisk betablockad kan bli potentierade om timolol ges till patienter som redan får ett systemiskt betablockerande medel. Man ska noga observera hur dessa patienter svarar på behandlingen. Användning av två lokala betaadrenergblockerande medel rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).
Anafylaktiska reaktioner
Vid behandling med betablockerare kan patienter som tidigare uppvisat atopi eller allvarliga anafylaktiska reaktioner på en mängd allergener reagera mer kraftigt på upprepad exponering för sådana allergener och svara dåligt på den normala adrenalindos som används för att behandla anafylaktiska reaktioner.
Koroidalavlossning
Koroidalavlossning har rapporterats i samband med administrering av behandling som hämmar produktionen av kammarvatten (t.ex. timolol, acetazolamid) efter filtrationskirurgi.
Anestesi vid kirurgiska ingrepp
Betablockerande oftalmologiska beredningar kan blockera effekten av systemiska betaadrenerga agonister, t.ex. adrenalin. Anestesiläkaren ska informeras om att patienten får timolol.
Effekter på leverfunktion
Bimatoprost ögondroppar hade ingen oönskad effekt på leverfunktionen sett över 24 månader hos patienter med tidigare lätt nedsatt leverfunktion eller onormala ALAT-, ASAT- och/eller bilirubinvärden vid baslinjen. Okulärt administrerat timolol har inga kända oönskade effekter på leverfunktionen.
Okulära effekter
Innan behandlingen inleds ska patienterna upplysas om risken för prostaglandinanalogassocierad periorbitopati (PAP) och ökad irispigmentering, eftersom dessa förändringar har iakttagits under behandling med Bimtim. En del av dessa förändringar kan vara bestående och kan leda till försämrat synfält och skillnader i utseendet mellan ögonen när endast ett öga behandlas (se avsnitt 4.8).
Makulaödem, inklusive cystiskt makulaödem har rapporterats vid användning av bimatoprost-timololmultidosformulering. Bimtim ska därför användas med försiktighet hos afaka patienter, pseudoafaka patienter med en bakre kapselruptur och patienter med kända riskfaktorer för makulaödem (t.ex. intraokulär kirurgi, retinal venocklusion, okulär inflammatorisk sjukdom eller diabetesretinopati).
Bimtim ska användas med försiktighet hos patienter med aktiv intraokulär inflammation (t.ex. uveit) eftersom inflammationen kan förvärras.
Effekter på huden
Det finns en risk för att hårväxt ska uppträda på områden där Bimtim-lösningen kommer i kontakt med hudytan vid upprepade tillfällen. Det är därför viktigt att applicera Bimtim enligt instruktionerna och att undvika att läkemedlet rinner ned på kinden eller andra hudområden.
Övriga tillstånd
Bimatoprost-timolol endosformulering har inte studerats hos patienter med inflammatoriska tillstånd i ögat, neovaskulära, inflammatoriska, glaukom med stängd kammarvinkel, kongenitalt glaukom eller trångvinkelglaukom.
I studier av bimatoprost 0,3 mg/ml hos patienter med glaukom eller okulär hypertension har det visats att dess sänkande effekt på det intraokulära trycket kan minska om ögat exponeras för mer än en dos bimatoprost per dag. Patienter som använder Bimtim tillsammans med andra prostaglandinanaloger ska övervakas med avseende på förändringar i det intraokulära trycket.
Inga specifika interaktionsstudier har utförts med den aktuella kombinationen av bimatoprost/timolol.
Det finns risk för additiva effekter som ger hypotoni och/eller uttalad bradykardi när lösning innehållande oftalmiska betablockerare ges samtidigt som orala kalciumantagonister, guanetidin, betaadrenerg-blockerande medel, parasympatomimetika, antiarytmika (inklusive amiodaron) och digitalisglykosider.
Potentierad systemisk betablockad (t.ex. sänkt hjärtfrekvens, depression) har rapporterats vid kombinerad behandling med CYP2D6-hämmare (t.ex. kinidin, fluoxetin, paroxetin) och timolol.
Mydriasis till följd av samtidig användning av oftalmiska betablockerare och adrenalin (epinefrin) har rapporterats i enstaka fall.
Graviditet
Det finns inga adekvata data från användning av den aktuella kombinationen bimatoprost/timolol i gravida kvinnor. Bimtim ska inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt. För reduktion av den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Bimatoprost
Adekvata kliniska data från behandling av gravida kvinnor saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter när höga toxiska doser gavs till moderdjuret (se avsnitt 5.3).
Timolol
I epidemiologiska studier sågs inga missbildande effekter men man såg en risk för intrauterin tillväxthämning när betablockerare administrerades oralt. Dessutom har tecken och symtom på betablockad (t ex bradykardi, hypotoni, andnöd och hypoglykemi) observerats hos det nyfödda barnet när betablockerare administrerats fram till förlossningen. Om Bimtim ges fram till förlossningen ska det nyfödda barnet noga övervakas under dess första dagar i livet. Djurstudier med timolol har visat reproduktionstoxikologiska effekter i doser som är signifikant högre än de doser som används kliniskt (se avsnitt 5.3).
Amning
Bimatoprost
Det är okänt om bimatoprost passerar över i human bröstmjölk, men det utsöndras i bröstmjölk hos råtta. Bimtim skall inte användas av kvinnor som ammar.
Timolol
Betablockerare passerar över i bröstmjölk. Vid de terapeutiska doser av timolol som finns i ögondroppar är det dock inte troligt att tillräckligt stora mängder skulle förekomma i bröstmjölken för att ge kliniska symtom på betablockad hos det ammade barnet. För att minska den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Fertilitet
Det finns inga uppgifter om vilken effekt Bimtim har på fertilitet hos människor.
Bimtim har en försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Liksom vid all behandling med ögonläkemedel ska patienten, om det uppstår tillfällig dimsyn vid administration, vänta tills synen klarnar innan han eller hon kör eller använder maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofil
De biverkningar som har observerats i kliniska studier med bimatoprost-timolol i endosbehållare var begränsade till de som tidigare rapporterats för antingen bimatoprost-timolol i flergångsbehållare eller för någon av de två aktiva substanserna bimatoprost och timolol. Inga nya biverkningar specifika för bimatoprost-timolol i endosbehållare har observerats i kliniska studier.
Majoriteten av de biverkningar som rapporterats i kliniska studier med bimatoprost-timolol i endosbehållare var okulära, milda i svårighetsgrad och inga var allvarliga. Baserat på en 12 månaders studie med bimatoprost-timolol i endosbehållare som administrerades en gång dagligen, var de vanligaste rapporterade biverkningarna konjunktival hyperemi (mestadels skönjbar till mild och bedömd att vara av icke-inflammatorisk natur) hos ca 21 % av patienterna och orsakade utsättning hos 1,4 % av patienterna.
Tabell över biverkningar
Tabell 1 presenterar de biverkningar som har rapporterats vid kliniska studier med både bimatoprost-timolol endos- och multidosformuleringar (inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i minskande allvarlighetsgrad) eller efter godkännandet för försäljning.
Frekvensen för de möjliga biverkningarna i listan definieras enligt följande konvention:
Tabell 1.
1biverkningar har endast observerats med bimatoprost-timolol som endosberedning
2biverkningar har endast observerats med bimatoprost-timolol som flerdosberedning
Liksom andra lokalt applicerade oftalmiska läkemedel, absorberas bimatoprost-timolol i den systemiska cirkulationen. Denna absorption av timolol kan orsaka liknande biverkningar som ses med systemiska betablockerande medel. Förekomsten av systemiska biverkningar är lägre vid lokal
oftalmisk administrering än vid systemisk administrering. För reduktion av den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Förkalkning av hornhinnan i samband med användning av ögondroppar som innehåller fosfat har i mycket sällsynta fall rapporterats hos vissa patienter med signifikant skadade hornhinnor.
Ytterligare biverkningar som har setts med någon av de aktiva substanserna (bimatoprost eller timolol) och som möjligen kan uppstå även med Bimtim anges nedan i tabell 2:
Tabell 2
1 biverkningar har observerats med timolol
2 biverkningar har observerats med bimatoprost
Beskrivning av utvalda biverkningar
Prostaglandinanalogassocierad periorbitopati (PAP)
Prostaglandinanaloger, inklusive bimatoprost kan inducera periorbital fettatrofi, förändringar som kan leda till fördjupning av ögonlocksfåran, ptos, enoftalmus, ögonlocksretraktion, involution av dermatokalas och synlig inferior scleraal show. Förändringarna är vanligtvis milda, kan inträffa så tidigt som en månad efter påbörjad behandling med bimatoprost/timolol och kan orsaka ett försämrat synfält även om inte patienten märker av det. PAP är även associerat med periokulär hyperpigmentering eller missfärgning av hud och hypertrikos. Alla förändringar har observerats vara delvis eller helt reversibla vid utsättning eller byte till andra behandlingar.
Hyperpigmentering av iris
Ökad irispigmentering blir sannolikt permanent. Pigmenteringsförändringen beror på ett ökat melanininnehåll i melanocyterna snarare än ett ökat antal melanocyter. De långsiktiga effekterna av ökad irispigmentering är inte kända. Det kan dröja flera månader till år innan färgförändringar av iris som ses vid oftalmisk administrering av bimatoprost i ögat blir märkbara. Den bruna pigmenteringen runt pupillen sprids vanligen koncentriskt mot iris utkant och hela eller delar av iris blir brunare. Varken nevi eller fräknar på iris verkar påverkas av behandlingen. Efter 12 månader var incidensen för hyperpigmentering av iris 0,5 % med bimatoprost 0,1 mg/ml ögondroppar, lösning. Efter 12 månader var incidensen 1,5 % med bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning (se avsnitt 4.8, tabell 2) och ökade inte under 3 års behandling.
Rapporterade biverkningar med ögondroppar innehållande fosfat
Förkalkning av hornhinnan i samband med användning av ögondroppar som innehåller fosfat har i mycket sällsynta fall rapporterats hos vissa patienter med signifikant skadade hornhinnor.
Det är inte troligt att topikal överdosering med Bimtim inträffar eller är associerad med toxicitet.
Bimatoprost
Om Bimtim sväljs av misstag kan följande information vara användbar: i 2 veckor långa orala studier på möss och råttor gav bimatoprostdoser på upp till 100 mg/kg/dag inte upphov till någon toxicitet. Detta motsvarar en ekvivalent dos hos människa på 8,1 respektive 16,2 mg/kg. Dessa doser är minst 7,5 gånger högre än den mängd bimatoprost ett oavsiktligt intag av det totala innehållet i en hel kartong Bimtim (90 endosbehållare x 0,4 ml; 36 ml) skulle medföra hos ett barn som väger 10 kg [(36 ml *0.3 mg/ml bimatoprost)/10 kg; 1,08 mg/kg].
Timolol
Symtom på systemisk timololöverdosering inkluderar: bradykardi, hypotoni, bronkospasm, huvudvärk, yrsel, andfåddhet och hjärtstillestånd. En studie med patienter som hade njursvikt visade att timolol inte är lätt dialyserbart.
Om överdosering inträffar, ska behandlingen vara symtomatisk och stödjande.
Reduktion av intraokulärt tryck hos vuxna patienter med glaukom med öppen kammarvinkel eller okulär hypertension, som inte svarar tillräckligt på topikala betablockerare eller prostaglandinanaloger.
Dosering
Rekommenderad dosering hos vuxna (inklusive äldre)
Rekommenderad dos är en droppe Bimtim i det (de) angripna ögat (ögonen) en gång dagligen, administrerat antingen på morgonen eller på kvällen. Läkemedlet ska administreras vid samma tidpunkt varje dag.
Data i befintlig litteratur för bimatoprost-timolol multidosformulering tyder på att den intraokulära trycksänkande effekten kan vara högre vid administrering på kvällen än på morgonen. När man överväger om administrering ska ske på morgonen eller på kvällen ska dock sannolikheten för patientens följsamhet övervägas (se avsnitt 5.1).
Endosbehållaren är enbart avsedd för engångsbruk, en behållare är tillräcklig för att behandla båda ögonen. Oanvänd lösning ska kasseras omedelbart efter användning. Vid glömd dos ska behandlingen fortsätta med nästa dos som planerat. Dosen ska inte överstiga en droppe dagligen i det (de) angripna ögat (ögonen) dagligen.
Nedsatt njur- eller leverfunktion
Bimatoprost-timolol har inte studerats hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion. Därför ska försiktighet iakttas vid behandling av dessa patienter.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för bimatoprost-timolol för barn i åldern 0 till 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
Vid samtidig användning av flera topikala ögonprodukter skall var och en av produkterna administreras med minst 5 minuters mellanrum.
Genom att använda nasolakrimal ocklusion eller hålla ögonlocken slutna under 2 minuter minskas den systemiska absorptionen. Detta kan leda till minskade systemiska biverkningar och ökad lokal aktivitet.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Reaktiv luftvägssjukdom, inklusive bronkialastma eller tidigare bronkialastma, svår kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Sinusbradykardi, sjuk sinusknuta, sinoatriellt block, AV-block grad II eller III som inte kontrolleras med pacemaker, symtomgivande hjärtsvikt, kardiogen chock.
Liksom andra topikalt applicerade ögonläkemedel kan de aktiva substanserna (timolol/bimatoprost) i Bimtim absorberas systemiskt. Någon ökad systemisk absorption av de enskilda aktiva substanserna har inte observerats för bimatoprost-timolol multidosformulering. Till följd av den betaadrenerga komponenten, timolol, kan samma typer av kardiovaskulära, pulmonella och övriga biverkningar som ses med systemiska betablockerare förekomma. Förekomsten av systemiska biverkningar är lägre vid lokal oftalmisk administrering än vid systemisk administrering. För reduktion av den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Hjärtrubbningar
Patienter med kardiovaskulära sjukdomar (t.ex. kranskärlssjukdom, Prinzmetals angina och hjärtsvikt) som får trycksänkande behandling med betablockerare ska bedömas kritiskt och behandling med andra aktiva substanser ska övervägas. Patienter med hjärtsjukdomar ska övervakas efter tecken på försämring av dessa sjukdomar samt biverkningar.
På grund av den negativa effekten på överledningstiden, ska betablockerare endast ges med försiktighet till patienter med hjärtblock av första graden.
Kärlrubbningar
Patienter med allvarliga störningar/rubbningar i den perifera cirkulationen (d.v.s. allvarliga former av Raynauds sjukdom eller Raynauds syndrom) ska behandlas med försiktighet.
Respiratoriska rubbningar
Symtom från lungor, inklusive dödsfall som följd av bronkospasm hos astmapatienter, har rapporterats efter administrering av vissa oftalmiska betablockerare.
Bimtim ska användas med försiktighet hos patienter med mild/måttlig kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och endast om den potentiella nyttan överväger den potentiella risken.
Endokrina rubbningar
Betablockerare ska ges med försiktighet till patienter med spontan hypoglykemi och patienter med instabil diabetes då betablockerare kan dölja tecken och symtom på akut hypoglykemi.
Betablockerare kan också dölja tecken på hypertyreoidism.
Korneasjukdomar
Oftalmiska betablockerare kan orsaka torra ögon. Patienter med korneasjukdomar ska behandlas med försiktighet.
Andra betablockerande medel
Effekten på det intraokulära trycket eller de kända effekterna av systemisk betablockad kan bli potentierade om timolol ges till patienter som redan får ett systemiskt betablockerande medel. Man ska noga observera hur dessa patienter svarar på behandlingen. Användning av två lokala betaadrenergblockerande medel rekommenderas inte (se avsnitt 4.5).
Anafylaktiska reaktioner
Vid behandling med betablockerare kan patienter som tidigare uppvisat atopi eller allvarliga anafylaktiska reaktioner på en mängd allergener reagera mer kraftigt på upprepad exponering för sådana allergener och svara dåligt på den normala adrenalindos som används för att behandla anafylaktiska reaktioner.
Koroidalavlossning
Koroidalavlossning har rapporterats i samband med administrering av behandling som hämmar produktionen av kammarvatten (t.ex. timolol, acetazolamid) efter filtrationskirurgi.
Anestesi vid kirurgiska ingrepp
Betablockerande oftalmologiska beredningar kan blockera effekten av systemiska betaadrenerga agonister, t.ex. adrenalin. Anestesiläkaren ska informeras om att patienten får timolol.
Effekter på leverfunktion
Bimatoprost ögondroppar hade ingen oönskad effekt på leverfunktionen sett över 24 månader hos patienter med tidigare lätt nedsatt leverfunktion eller onormala ALAT-, ASAT- och/eller bilirubinvärden vid baslinjen. Okulärt administrerat timolol har inga kända oönskade effekter på leverfunktionen.
Okulära effekter
Innan behandlingen inleds ska patienterna upplysas om risken för prostaglandinanalogassocierad periorbitopati (PAP) och ökad irispigmentering, eftersom dessa förändringar har iakttagits under behandling med Bimtim. En del av dessa förändringar kan vara bestående och kan leda till försämrat synfält och skillnader i utseendet mellan ögonen när endast ett öga behandlas (se avsnitt 4.8).
Makulaödem, inklusive cystiskt makulaödem har rapporterats vid användning av bimatoprost-timololmultidosformulering. Bimtim ska därför användas med försiktighet hos afaka patienter, pseudoafaka patienter med en bakre kapselruptur och patienter med kända riskfaktorer för makulaödem (t.ex. intraokulär kirurgi, retinal venocklusion, okulär inflammatorisk sjukdom eller diabetesretinopati).
Bimtim ska användas med försiktighet hos patienter med aktiv intraokulär inflammation (t.ex. uveit) eftersom inflammationen kan förvärras.
Effekter på huden
Det finns en risk för att hårväxt ska uppträda på områden där Bimtim-lösningen kommer i kontakt med hudytan vid upprepade tillfällen. Det är därför viktigt att applicera Bimtim enligt instruktionerna och att undvika att läkemedlet rinner ned på kinden eller andra hudområden.
Övriga tillstånd
Bimatoprost-timolol endosformulering har inte studerats hos patienter med inflammatoriska tillstånd i ögat, neovaskulära, inflammatoriska, glaukom med stängd kammarvinkel, kongenitalt glaukom eller trångvinkelglaukom.
I studier av bimatoprost 0,3 mg/ml hos patienter med glaukom eller okulär hypertension har det visats att dess sänkande effekt på det intraokulära trycket kan minska om ögat exponeras för mer än en dos bimatoprost per dag. Patienter som använder Bimtim tillsammans med andra prostaglandinanaloger ska övervakas med avseende på förändringar i det intraokulära trycket.
Inga specifika interaktionsstudier har utförts med den aktuella kombinationen av bimatoprost/timolol.
Det finns risk för additiva effekter som ger hypotoni och/eller uttalad bradykardi när lösning innehållande oftalmiska betablockerare ges samtidigt som orala kalciumantagonister, guanetidin, betaadrenerg-blockerande medel, parasympatomimetika, antiarytmika (inklusive amiodaron) och digitalisglykosider.
Potentierad systemisk betablockad (t.ex. sänkt hjärtfrekvens, depression) har rapporterats vid kombinerad behandling med CYP2D6-hämmare (t.ex. kinidin, fluoxetin, paroxetin) och timolol.
Mydriasis till följd av samtidig användning av oftalmiska betablockerare och adrenalin (epinefrin) har rapporterats i enstaka fall.
Graviditet
Det finns inga adekvata data från användning av den aktuella kombinationen bimatoprost/timolol i gravida kvinnor. Bimtim ska inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt. För reduktion av den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Bimatoprost
Adekvata kliniska data från behandling av gravida kvinnor saknas. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter när höga toxiska doser gavs till moderdjuret (se avsnitt 5.3).
Timolol
I epidemiologiska studier sågs inga missbildande effekter men man såg en risk för intrauterin tillväxthämning när betablockerare administrerades oralt. Dessutom har tecken och symtom på betablockad (t ex bradykardi, hypotoni, andnöd och hypoglykemi) observerats hos det nyfödda barnet när betablockerare administrerats fram till förlossningen. Om Bimtim ges fram till förlossningen ska det nyfödda barnet noga övervakas under dess första dagar i livet. Djurstudier med timolol har visat reproduktionstoxikologiska effekter i doser som är signifikant högre än de doser som används kliniskt (se avsnitt 5.3).
Amning
Bimatoprost
Det är okänt om bimatoprost passerar över i human bröstmjölk, men det utsöndras i bröstmjölk hos råtta. Bimtim skall inte användas av kvinnor som ammar.
Timolol
Betablockerare passerar över i bröstmjölk. Vid de terapeutiska doser av timolol som finns i ögondroppar är det dock inte troligt att tillräckligt stora mängder skulle förekomma i bröstmjölken för att ge kliniska symtom på betablockad hos det ammade barnet. För att minska den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Fertilitet
Det finns inga uppgifter om vilken effekt Bimtim har på fertilitet hos människor.
Bimtim har en försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Liksom vid all behandling med ögonläkemedel ska patienten, om det uppstår tillfällig dimsyn vid administration, vänta tills synen klarnar innan han eller hon kör eller använder maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofil
De biverkningar som har observerats i kliniska studier med bimatoprost-timolol i endosbehållare var begränsade till de som tidigare rapporterats för antingen bimatoprost-timolol i flergångsbehållare eller för någon av de två aktiva substanserna bimatoprost och timolol. Inga nya biverkningar specifika för bimatoprost-timolol i endosbehållare har observerats i kliniska studier.
Majoriteten av de biverkningar som rapporterats i kliniska studier med bimatoprost-timolol i endosbehållare var okulära, milda i svårighetsgrad och inga var allvarliga. Baserat på en 12 månaders studie med bimatoprost-timolol i endosbehållare som administrerades en gång dagligen, var de vanligaste rapporterade biverkningarna konjunktival hyperemi (mestadels skönjbar till mild och bedömd att vara av icke-inflammatorisk natur) hos ca 21 % av patienterna och orsakade utsättning hos 1,4 % av patienterna.
Tabell över biverkningar
Tabell 1 presenterar de biverkningar som har rapporterats vid kliniska studier med både bimatoprost-timolol endos- och multidosformuleringar (inom varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i minskande allvarlighetsgrad) eller efter godkännandet för försäljning.
Frekvensen för de möjliga biverkningarna i listan definieras enligt följande konvention:
Tabell 1.
1biverkningar har endast observerats med bimatoprost-timolol som endosberedning
2biverkningar har endast observerats med bimatoprost-timolol som flerdosberedning
Liksom andra lokalt applicerade oftalmiska läkemedel, absorberas bimatoprost-timolol i den systemiska cirkulationen. Denna absorption av timolol kan orsaka liknande biverkningar som ses med systemiska betablockerande medel. Förekomsten av systemiska biverkningar är lägre vid lokal
oftalmisk administrering än vid systemisk administrering. För reduktion av den systemiska absorptionen, se avsnitt 4.2.
Förkalkning av hornhinnan i samband med användning av ögondroppar som innehåller fosfat har i mycket sällsynta fall rapporterats hos vissa patienter med signifikant skadade hornhinnor.
Ytterligare biverkningar som har setts med någon av de aktiva substanserna (bimatoprost eller timolol) och som möjligen kan uppstå även med Bimtim anges nedan i tabell 2:
Tabell 2
1 biverkningar har observerats med timolol
2 biverkningar har observerats med bimatoprost
Beskrivning av utvalda biverkningar
Prostaglandinanalogassocierad periorbitopati (PAP)
Prostaglandinanaloger, inklusive bimatoprost kan inducera periorbital fettatrofi, förändringar som kan leda till fördjupning av ögonlocksfåran, ptos, enoftalmus, ögonlocksretraktion, involution av dermatokalas och synlig inferior scleraal show. Förändringarna är vanligtvis milda, kan inträffa så tidigt som en månad efter påbörjad behandling med bimatoprost/timolol och kan orsaka ett försämrat synfält även om inte patienten märker av det. PAP är även associerat med periokulär hyperpigmentering eller missfärgning av hud och hypertrikos. Alla förändringar har observerats vara delvis eller helt reversibla vid utsättning eller byte till andra behandlingar.
Hyperpigmentering av iris
Ökad irispigmentering blir sannolikt permanent. Pigmenteringsförändringen beror på ett ökat melanininnehåll i melanocyterna snarare än ett ökat antal melanocyter. De långsiktiga effekterna av ökad irispigmentering är inte kända. Det kan dröja flera månader till år innan färgförändringar av iris som ses vid oftalmisk administrering av bimatoprost i ögat blir märkbara. Den bruna pigmenteringen runt pupillen sprids vanligen koncentriskt mot iris utkant och hela eller delar av iris blir brunare. Varken nevi eller fräknar på iris verkar påverkas av behandlingen. Efter 12 månader var incidensen för hyperpigmentering av iris 0,5 % med bimatoprost 0,1 mg/ml ögondroppar, lösning. Efter 12 månader var incidensen 1,5 % med bimatoprost 0,3 mg/ml ögondroppar, lösning (se avsnitt 4.8, tabell 2) och ökade inte under 3 års behandling.
Rapporterade biverkningar med ögondroppar innehållande fosfat
Förkalkning av hornhinnan i samband med användning av ögondroppar som innehåller fosfat har i mycket sällsynta fall rapporterats hos vissa patienter med signifikant skadade hornhinnor.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är inte troligt att topikal överdosering med Bimtim inträffar eller är associerad med toxicitet.
Bimatoprost
Om Bimtim sväljs av misstag kan följande information vara användbar: i 2 veckor långa orala studier på möss och råttor gav bimatoprostdoser på upp till 100 mg/kg/dag inte upphov till någon toxicitet. Detta motsvarar en ekvivalent dos hos människa på 8,1 respektive 16,2 mg/kg. Dessa doser är minst 7,5 gånger högre än den mängd bimatoprost ett oavsiktligt intag av det totala innehållet i en hel kartong Bimtim (90 endosbehållare x 0,4 ml; 36 ml) skulle medföra hos ett barn som väger 10 kg [(36 ml *0.3 mg/ml bimatoprost)/10 kg; 1,08 mg/kg].
Timolol
Symtom på systemisk timololöverdosering inkluderar: bradykardi, hypotoni, bronkospasm, huvudvärk, yrsel, andfåddhet och hjärtstillestånd. En studie med patienter som hade njursvikt visade att timolol inte är lätt dialyserbart.
Om överdosering inträffar, ska behandlingen vara symtomatisk och stödjande.
Kliniska effekter
En 12 veckor lång klinisk studie (dubbelblind, randomiserad, parallella grupper) jämförde effekt och säkerhet hos bimatoprost/timolol engångsdos med bimatoprost/timolol flerdosberedning hos patienter med glaukom eller okulär hypertension. Den sänkande effekten på det intraokulära trycket var inte sämre med bimatoprost/timolol engångsdos än med bimatoprost/timolol flerdosberedning: den övre gränsen för 95 % KI för skillnaden mellan behandlingar var inom den fördefinierade marginalen på 1,5 mmHg vid varje utvärderad tidpunkt (timme 0, 2 och 8) vid vecka 12 (för den primära analysen) och även vid vecka 2 och 6 för förändringen från utgångsvärdet för det sämre ögats genomsnittliga intraokulära tryck (det sämre ögats intraokulära tryck avser det öga som hade högst genomsnittligt intraokulärt tryck under dygnet vid studiens början). Faktum är att den övre gränsen av 95 % KI inte överskred 0,14 mmHg vid vecka 12.
Båda behandlingsgrupperna uppvisade statistiskt och kliniskt signifikant genomsnittlig reduktion jämfört med utgångsvärdet för det sämre ögats intraokulära tryck vid alla tidpunkter då uppföljning gjordes under studiens gång (p <0,001). De genomsnittliga förändringarna från baslinjen av det sämre ögats intraokulära tryck varierade från -9,16 till -7,98 mmHg för gruppen som fick bimatoprost/timolol engångsdos och från -9,03 till -7,72 mmHg för gruppen som fick bimatoprost/timolol flerdosberedning över hela den 12 veckor långa studien.
Bimatoprost/timolol engångsdos åstadkom också motsvarande reducerande effekt på intraokulärt tryck som bimatoprost/timolol flerdosberedning för det genomsnittliga ögats och det sämre ögats intraokulära tryck vid varje tidpunkt då uppföljning gjordes vid vecka 2, 6 och 12.
Baserat på studier av bimatoprost/timolol flerdosberedning är bimatoprost/timolols sänkande effekt på det intraokulära trycket inte sämre än den effekt som uppnås av kombinationsbehandling med bimatoprost (en gång dagligen) och timolol (två gånger dagligen).
Data i befintlig litteratur för bimatoprost/timolol flerdosberedning tyder på att den intraokulära trycksänkande effekten kan vara högre vid administrering på kvällen än på morgonen. När man överväger om administrering ska ske på morgonen eller på kvällen ska dock sannolikheten för patientens följsamhet övervägas.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Bimtim för barn under 18 år har inte fastställts.
Bimatoprost-timolol
Plasmakoncentrationer av bimatoprost och timolol bestämdes i en crossover-studie där monoterapi jämfördes med bimatoprost-timolol flerdosberedning hos friska försökspersoner. Systemisk absorption av de enskilda substanserna var minimal och påverkades inte av en samtidig administrering i en gemensam formulering.
I två 12-månaders studier där den systemiska absorptionen mättes, sågs ingen ackumulering av någon av de enskilda komponenterna.
Bimatoprost
Bimatoprost penetrerar humankornea samt sclera väl in vitro. Efter okulär administrering är systemexponeringen för bimatoprost mycket låg utan någon ackumulering med tiden. Efter okulär administrering en gång om dagen av en droppe 0,03 % bimatoprost i båda ögonen under två veckor nåddes blodkoncentrationens maximum inom 10 minuter efter dosering och sjönk under detektionsgränsen (0,025 ng/ml) inom 1,5 timmar efter dosering. Medelvärdena av Cmax och AUC0-24tim var likartade dag 7 och 14 med cirka 0,08 ng/ml respektive 0,09 ng•h/ml, vilket indikerar att en jämn läkemedelskoncentration uppnåddes under första veckan av okulär dosering.
Bimatoprost distribueras måttligt i kroppens vävnader och den systemiska distributionsvolymen hos människa vid jämviktskoncentration var 0,67 l/kg. I humant blod finns bimatoprost huvudsakligen i plasman. Plasmaproteinbindningen av bimatoprost är ungefär 88 %.
Bimatoprost föreligger till största del ometaboliserad när den når systemcirkulationen efter okulär administrering. Bimatoprost genomgår därefter oxidation, N-deetylering och glukuronidering för att bilda en mångfald metaboliter.
Bimatoprost elimineras huvudsakligen renalt. Upp till 67 % av en intravenös dos administrerad till friska frivilliga försökspersoner utsöndrades i urinen, 25 % av dosen utsöndrades via faeces.
Halveringstiden vid elimination, efter intravenös administrering, var cirka 45 minuter, totalt blodclearance var 1,5 l/h/kg.
Karakteristika hos äldre
Efter dosering två gånger dagligen var medelvärdet av AUC0-24tim på 0,0634 ng•h/ml bimatoprost hos äldre (65 år eller äldre) betydligt högre än 0,0218 ng•h/ml hos unga friska vuxna. Detta resultat är dock inte kliniskt relevant eftersom systemexponering hos både äldre och yngre försökspersoner förblev mycket låg vid okulär användning. Det förekom ingen ackumulering av bimatoprost i blodet över tiden och säkerhetsprofilen var likartad hos äldre och yngre patienter.
Timolol
Efter okulär administration av en ögondroppslösning med koncentrationen 0,5 % i samband med kataraktkirurgi på människa, var den maximala timololkoncentrationen i kammarvatten 898 ng/ml en timme efter administrering. Delar av dosen absorberas systemiskt och metaboliseras i hög grad i levern. Timolols halveringstid i plasma är cirka 4–6 timmar. Timolol metaboliseras delvis i levern, och timolol och dess metaboliter utsöndras via njurarna. Timolol binds inte i hög grad till plasma.
Bimatoprost-timolol
Toxicitetsstudier vid upprepad dosering av bimatoprost-timolol flerdosformulering visade ingen speciell risk för människor. De individuella komponenternas okulära och systemiska säkerhetsprofil är väl klarlagd.
Bimatoprost
Prekliniska data indikerar ingen speciell fara för människor baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, gentoxicitet och karcinogenicitetspotential. Studier i gnagare visade artspecifik abortering vid systemisk exponering som var 33 till 97 gånger högre än exponering i människa efter okulär administrering.
Apor som fått bimatoprost okulärt i koncentrationer ≥0,03 % dagligen under ett år fick en ökning i irispigmentering och reversibla dosrelaterade periokulära effekter som karakteriseras av utstående övre och/eller nedre sulcus och utvidgning av rima palpebrarum. Den ökade irispigmenteringen förefaller vara orsakad av ökad stimulering av melaninproduktionen i melanocyterna och inte på en ökning av
melanocytantalet. Inga funktionella eller mikroskopiska förändringar relaterade till de periokulära effekterna observerades och verkningsmekanismen för de periokulära förändringarna är okänd.
Timolol
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.
Farmakoterapeutisk grupp: Medel vid ögonsjukdomar, beta-receptorblockerande medel, ATC-kod: S01ED51
Verkningsmekanism
Bimtim består av två aktiva substanser: bimatoprost och timolol. Dessa två komponenter sänker det förhöjda intraokulära trycket med kompletterande verkningsmekanismer och den kombinerande effekten ger ytterligare sänkning av det intraokulära trycket jämfört med om substanserna administreras för sig. Bimtim har en snabbt insättande effekt.
Bimatoprost är en potent okulärt trycksänkande aktiv substans. Det är en syntetisk prostamid, som är strukturellt relaterad till prostaglandin F2α (PGF2α ) som inte verkar via någon känd prostaglandinreceptor. Bimatoprost härmar selektivt effekterna av nyligen upptäckta biosyntetiserade substanser kallade prostamider. Prostamidreceptorn har emellertid inte strukturellt identifierats ännu.
Den verkningsmekanism genom vilken bimatoprost sänker det intraokulära trycket hos människa är att öka utflödet av kammarvatten genom trabekelverket och förbättra uveoskleralt utflöde.
Timolol är en beta-1-och beta-2- icke-selektiv adrenerg receptorblockerare som inte har någon signifikant egen sympatomimetisk, direkt myokarddepressiv eller lokalanestetisk (membranstabiliserande) effekt. Timolol sänker det intraokulära trycket genom att reducera produktionen av kammarvatten. Den exakta verkningsmekanismen är inte klarlagd, men hämning av den ökade cykliska AMP-syntesen orsakad av endogen beta-adrenerg stimulering är sannolik.
Kliniska effekter
En 12 veckor lång klinisk studie (dubbelblind, randomiserad, parallella grupper) jämförde effekt och säkerhet hos bimatoprost/timolol engångsdos med bimatoprost/timolol flerdosberedning hos patienter med glaukom eller okulär hypertension. Den sänkande effekten på det intraokulära trycket var inte sämre med bimatoprost/timolol engångsdos än med bimatoprost/timolol flerdosberedning: den övre gränsen för 95 % KI för skillnaden mellan behandlingar var inom den fördefinierade marginalen på 1,5 mmHg vid varje utvärderad tidpunkt (timme 0, 2 och 8) vid vecka 12 (för den primära analysen) och även vid vecka 2 och 6 för förändringen från utgångsvärdet för det sämre ögats genomsnittliga intraokulära tryck (det sämre ögats intraokulära tryck avser det öga som hade högst genomsnittligt intraokulärt tryck under dygnet vid studiens början). Faktum är att den övre gränsen av 95 % KI inte överskred 0,14 mmHg vid vecka 12.
Båda behandlingsgrupperna uppvisade statistiskt och kliniskt signifikant genomsnittlig reduktion jämfört med utgångsvärdet för det sämre ögats intraokulära tryck vid alla tidpunkter då uppföljning gjordes under studiens gång (p <0,001). De genomsnittliga förändringarna från baslinjen av det sämre ögats intraokulära tryck varierade från -9,16 till -7,98 mmHg för gruppen som fick bimatoprost/timolol engångsdos och från -9,03 till -7,72 mmHg för gruppen som fick bimatoprost/timolol flerdosberedning över hela den 12 veckor långa studien.
Bimatoprost/timolol engångsdos åstadkom också motsvarande reducerande effekt på intraokulärt tryck som bimatoprost/timolol flerdosberedning för det genomsnittliga ögats och det sämre ögats intraokulära tryck vid varje tidpunkt då uppföljning gjordes vid vecka 2, 6 och 12.
Baserat på studier av bimatoprost/timolol flerdosberedning är bimatoprost/timolols sänkande effekt på det intraokulära trycket inte sämre än den effekt som uppnås av kombinationsbehandling med bimatoprost (en gång dagligen) och timolol (två gånger dagligen).
Data i befintlig litteratur för bimatoprost/timolol flerdosberedning tyder på att den intraokulära trycksänkande effekten kan vara högre vid administrering på kvällen än på morgonen. När man överväger om administrering ska ske på morgonen eller på kvällen ska dock sannolikheten för patientens följsamhet övervägas.
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Bimtim för barn under 18 år har inte fastställts.
Bimatoprost-timolol
Plasmakoncentrationer av bimatoprost och timolol bestämdes i en crossover-studie där monoterapi jämfördes med bimatoprost-timolol flerdosberedning hos friska försökspersoner. Systemisk absorption av de enskilda substanserna var minimal och påverkades inte av en samtidig administrering i en gemensam formulering.
I två 12-månaders studier där den systemiska absorptionen mättes, sågs ingen ackumulering av någon av de enskilda komponenterna.
Bimatoprost
Bimatoprost penetrerar humankornea samt sclera väl in vitro. Efter okulär administrering är systemexponeringen för bimatoprost mycket låg utan någon ackumulering med tiden. Efter okulär administrering en gång om dagen av en droppe 0,03 % bimatoprost i båda ögonen under två veckor nåddes blodkoncentrationens maximum inom 10 minuter efter dosering och sjönk under detektionsgränsen (0,025 ng/ml) inom 1,5 timmar efter dosering. Medelvärdena av Cmax och AUC0-24tim var likartade dag 7 och 14 med cirka 0,08 ng/ml respektive 0,09 ng•h/ml, vilket indikerar att en jämn läkemedelskoncentration uppnåddes under första veckan av okulär dosering.
Bimatoprost distribueras måttligt i kroppens vävnader och den systemiska distributionsvolymen hos människa vid jämviktskoncentration var 0,67 l/kg. I humant blod finns bimatoprost huvudsakligen i plasman. Plasmaproteinbindningen av bimatoprost är ungefär 88 %.
Bimatoprost föreligger till största del ometaboliserad när den når systemcirkulationen efter okulär administrering. Bimatoprost genomgår därefter oxidation, N-deetylering och glukuronidering för att bilda en mångfald metaboliter.
Bimatoprost elimineras huvudsakligen renalt. Upp till 67 % av en intravenös dos administrerad till friska frivilliga försökspersoner utsöndrades i urinen, 25 % av dosen utsöndrades via faeces.
Halveringstiden vid elimination, efter intravenös administrering, var cirka 45 minuter, totalt blodclearance var 1,5 l/h/kg.
Karakteristika hos äldre
Efter dosering två gånger dagligen var medelvärdet av AUC0-24tim på 0,0634 ng•h/ml bimatoprost hos äldre (65 år eller äldre) betydligt högre än 0,0218 ng•h/ml hos unga friska vuxna. Detta resultat är dock inte kliniskt relevant eftersom systemexponering hos både äldre och yngre försökspersoner förblev mycket låg vid okulär användning. Det förekom ingen ackumulering av bimatoprost i blodet över tiden och säkerhetsprofilen var likartad hos äldre och yngre patienter.
Timolol
Efter okulär administration av en ögondroppslösning med koncentrationen 0,5 % i samband med kataraktkirurgi på människa, var den maximala timololkoncentrationen i kammarvatten 898 ng/ml en timme efter administrering. Delar av dosen absorberas systemiskt och metaboliseras i hög grad i levern. Timolols halveringstid i plasma är cirka 4–6 timmar. Timolol metaboliseras delvis i levern, och timolol och dess metaboliter utsöndras via njurarna. Timolol binds inte i hög grad till plasma.
Bimatoprost-timolol
Toxicitetsstudier vid upprepad dosering av bimatoprost-timolol flerdosformulering visade ingen speciell risk för människor. De individuella komponenternas okulära och systemiska säkerhetsprofil är väl klarlagd.
Bimatoprost
Prekliniska data indikerar ingen speciell fara för människor baserat på konventionella studier av säkerhetsfarmakologi, gentoxicitet och karcinogenicitetspotential. Studier i gnagare visade artspecifik abortering vid systemisk exponering som var 33 till 97 gånger högre än exponering i människa efter okulär administrering.
Apor som fått bimatoprost okulärt i koncentrationer ≥0,03 % dagligen under ett år fick en ökning i irispigmentering och reversibla dosrelaterade periokulära effekter som karakteriseras av utstående övre och/eller nedre sulcus och utvidgning av rima palpebrarum. Den ökade irispigmenteringen förefaller vara orsakad av ökad stimulering av melaninproduktionen i melanocyterna och inte på en ökning av
melanocytantalet. Inga funktionella eller mikroskopiska förändringar relaterade till de periokulära effekterna observerades och verkningsmekanismen för de periokulära förändringarna är okänd.
Timolol
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, och reproduktionseffekter visade inte några särskilda risker för människa.
Endosbehållare av lågdensitetspolyeten (LDPE) med en flik som vrids av.
Varje endosbehållare innehåller 0,4 ml lösning.
Följande förpackningsstorlekar finns tillgängliga:
Förpackningar innehållande 6 respektive 18 PET/aluminium/PE påsar, där varje påse innehåller 5 endosbehållare, vilket totalt motsvarar 30 respektive 90 endosbehållare i en kartong.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Natriumklorid
Dinatriumfosfatheptahydrat
Citronsyramonohydrat
Saltsyra (för pH-justering) eller
Natriumhydroxid (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor
Ej relevant.
2 år.
Hållbarhet efter första öppnandet av påsen är 7 dagar.
Inga särskilda temperaturanvisningar. Förvara endosbehållarna i påsen och i ytterkartongen
Endosbehållare av lågdensitetspolyeten (LDPE) med en flik som vrids av.
Varje endosbehållare innehåller 0,4 ml lösning.
Följande förpackningsstorlekar finns tillgängliga:
Förpackningar innehållande 6 respektive 18 PET/aluminium/PE påsar, där varje påse innehåller 5 endosbehållare, vilket totalt motsvarar 30 respektive 90 endosbehållare i en kartong.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information till hälso- och sjukvårdspersonal. Godkänd av myndighet.