LOQTORZI, Koncentrat till infusionsvätska, lösning 240 mg/dos

LOQTORZI, i kombination med cisplatin och gemcitabin, är avsett för första linjens behandling av vuxna patienter med recidiverande eller metastaserad nasofarynxcancer som inte är aktuell för kirurgi eller strålbehandling.

LOQTORZI, i kombination med cisplatin och paklitaxel, är avsett för första linjens behandling av vuxna patienter med icke-resektabel avancerad, recidiverande eller metastaserad skivepitelcancer i esofagus.

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Behandlingen ska påbörjas och övervakas av läkare med erfarenhet av cancerbehandling.

Dosering

Rekommenderad doseringsregim för LOQTORZI är 240 mg var tredje vecka som en intravenös infusion under 60 minuter för den första infusionen. Om inga signifikanta infusionsrelaterade reaktioner inträffat under den första infusionen kan de påföljande infusionerna administreras under 30 minuter.

Behandlingen ska fortsätta till sjukdomsprogression, oacceptabel toxicitet eller upp till en maximal varaktighet på 24 månader. 3

Dosmodifieringar

Rekommenderade modifieringar för hantering av biverkningar anges i tabell 1.

Se produktresumén för andra läkemedel som ska användas i kombination med LOQTORZI.

Tabell 1: Rekommenderade behandlingsmodifieringar för LOQTORZI

Patientkort

Alla som förskriver LOQTORZI ska informera patienterna om patientkortet, som förklarar vad de ska göra om de får något symtom på immunrelaterade biverkningar. Läkaren ska förse alla patienter med ett patientkort.

Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter som är 65 år eller äldre (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njurfunktion

Ingen dosjustering behövs för patienter med lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion. Det finns inte tillräckliga data för patienter med gravt nedsatt njurfunktion avseende doseringsrekommendationer (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt leverfunktion

Ingen dosjustering rekommenderas för patienter med lindrigt nedsatt leverfunktion. Det finns inte tillräckliga data för patienter med milt till måttligt nedsatt leverfunktion avseende doseringsrekommendationer (se avsnitt Farmakokinetik).

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för LOQTORZI för barn och ungdomar under 18 år har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.

Administreringssätt

LOQTORZI är endast avsett för intravenös användning och måste administreras genom infusion. Den första infusionen ska administreras under 60 minuter via en infusionspump genom ett in-line-filter 5 (porstorlek 0,2 mikrometer eller 0,22 mikrometer). Om inga infusionsrelaterade reaktioner inträffat under den första infusionen kan de påföljande infusionerna administreras under 30 minuter.

Vid administrering samma dag som kemoterapi ska LOQTORZI administreras före kemoterapin via en annan intravenös infart.

Anvisningar om spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Spårbarhet

För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.

Immunrelaterade biverkningar

Immunrelaterade biverkningar, som kan vara allvarliga eller dödliga, kan förekomma hos patienter som behandlas med antikroppar som blockerar PD-1/PD-L1 (programmerad celldödsprotein-1/programmerad dödsligand 1), inklusive toripalimab. Immunrelaterade biverkningar uppträder vanligen under behandling med PD-1/PD-L1-blockerande antikroppar, men symtom kan också uppträda efter avslutad behandling. Immunrelaterade biverkningar kan uppträda i alla organ eller vävnader och kan påverka fler än ett kroppssystem samtidigt. De viktiga immunrelaterade biverkningar som anges i detta avsnitt innefattar inte alla potentiella allvarliga och dödliga immunrelaterade reaktioner.

Tidig identifiering och hantering av immunrelaterade biverkningar är avgörande för att säkerställa säker användning av PD-1/PD-L1-blockerande antikroppar. Patienterna ska övervakas noga med avseende på symtom och tecken på immunrelaterade biverkningar. Klinisk kemi inklusive leverenzymer, kreatinin och sköldkörtelfunktion ska utvärderas vid behandlingsstart och regelbundet under behandlingen. Vid misstänkta immunrelaterade biverkningar ska lämplig utredning inledas för att utesluta alternativa etiologier, inklusive infektion. Medicinsk behandling ska sättas in omedelbart, och specialist ska konsulteras om så är lämpligt.

Toripalimab ska sättas ut tillfälligt eller permanent beroende på biverkningens typ och svårighetsgrad (se avsnitt Dosering). Om behandling med toripalimab måste sättas ut tillfälligt eller permanent ska systemisk kortikosteroidbehandling administreras (1 till 2 mg/kg/dag prednison eller motsvarande) tills förbättring till grad 1 eller lägre. Vid misstanke om myokardit ska steroider i hög dos sättas in (t.ex. metylprednisolon 1 g/dag intravenöst i 3-5 dagar). Vid förbättring till grad 1 eller lägre, påbörja nedtrappning av kortikosteroider. Överväg administrering av andra systemiska immunsuppressiva medel hos patienter vars immunrelaterade biverkningar inte kontrolleras med kortikosteroidbehandling. Hormonersättningsterapi för endokrinopatier ska sättas in när så är motiverat.

Behandling med toripalimab kan återupptas inom 12 veckor efter den sista dosen toripalimab om biverkningen återgår till grad ≤ 1 och kortikosteroiddosen har minskats till ≤ 10 mg prednison eller motsvarande per dag.

Behandling med toripalimab måste sättas ut permanent för alla immunrelaterade biverkningar av grad 3 som är återkommande och för all immunrelaterad biverkningstoxicitet av grad 4, med undantag av endokrinopatier som kontrolleras med ersättningshormoner (se avsnitt Dosering och Biverkningar).

Riktlinjer för hantering av toxicitet vid biverkningar som inte nödvändigtvis kräver systemiska steroider (t.ex. endokrinopatier och hudreaktioner) diskuteras nedan.

Immunrelaterad pneumonit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad pneumonit (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på pneumonit. Misstänkt pneumonit ska bekräftas med röntgen och andra orsaker ska uteslutas. Patienterna ska behandlas med modifierad toripalimabbehandling och kortikosteroider enligt klinisk indikation (se avsnitt Dosering och anvisningar för kortikosteroidbehandling).

Immunrelaterad kolit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad kolit som kan yttra sig som diarré (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på kolit och behandlas med modifierad toripalimabbehandling, medel mot diarré och kortikosteroider enligt klinisk indikation (se avsnitt Dosering). Vid kortikosteroidresistent kolit bör man överväga att upprepa infektionsutredningen för att utesluta alternativa etiologier. Infektion/reaktivering av cytomegalovirus (CMV) har rapporterats hos patienter som får andra PD-1/PD-L1-blockerande antikroppar med kortikosteroidrefraktär immunrelaterad kolit.

Hepatotoxicitet och immunrelaterad hepatit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad hepatit (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på förändringar i leverfunktionen med jämna mellanrum och enligt indikation, baserat på klinisk utvärdering. Patienterna ska behandlas med modifierad toripalimabbehandling (se avsnitt Dosering) och kortikosteroider enligt klinisk indikation.

Immunrelaterade endokrinopatier

Binjurebarksinsufficiens

Toripalimab kan orsaka primär eller sekundär binjurebarksinsufficiens (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på binjurebarksinsufficiens. Vid binjurebarksinsufficiens av grad 2-4 ska toripalimab sättas ut tills patienten är kliniskt stabil på fysiologisk hormonersättningsterapi (se avsnitt Dosering).

Hypofysit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad hypofysit (se avsnitt Biverkningar). Hypofysit kan ge akuta symtom som förknippas med masseffekter, t.ex. huvudvärk, fotofobi eller synfältsdefekter. Hypofysit kan orsaka hypopituitarism. Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på hypofysit. Vid hypofysit av grad 2-4 ska toripalimab sättas ut tills patienten är kliniskt stabil på fysiologisk hormonersättningsterapi (se avsnitt Dosering).

Sköldkörtelrubbningar

Toripalimab kan orsaka immunrelaterade sköldkörtelrubbningar (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på sköldkörtelrubbningar före och regelbundet under behandlingen, baserat på klinisk utvärdering.

Hypotyreos kan hanteras med substitutionsbehandling utan uppehåll i behandlingen med toripalimab och utan kortikosteroider (se avsnitt Dosering). Sköldkörtelinflammation kan förekomma med eller utan samtidig sköldkörteldysfunktion. Sköldkörtelinflammation och hypertyreos kan behandlas symtomatiskt, vilket kan innefatta suppression av sköldkörteln och/eller kortikosteroidbehandling vid akut sköldkörtelinflammation. Toripalimab ska sättas ut tillfälligt vid tyreoidit eller hypertyreos av grad ≥ 3 tills den kontrolleras med medicinsk behandling och patienten är kliniskt stabil. Patienterna ska övervakas med avseende på hypotyreos som kan följa efter hypertyreos eller sköldkörtelinflammation. Sköldkörtelfunktionen och hormonnivåerna ska övervakas för att säkerställa lämplig hormonersättning.

Diabetes mellitus typ 1 som kan leda till diabetisk ketoacidos

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad diabetes mellitus typ I (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på hyperglykemi eller andra tecken och symtom på diabetes. Insulinbehandling ska påbörjas för diabetes mellitus typ I enligt klinisk indikation och toripalimab ska avbrytas hos patienter med hyperglykemi av grad ≥ 3. Behandling med toripalimab kan återupptas när diabetes är kontrollerad med medicinsk behandling inklusive insulinbehandling och patienten är kliniskt stabil (se avsnitt Dosering).

Immunrelaterad nefrit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad nefrit (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på förändringar i njurfunktionen och andra orsaker till nedsatt njurfunktion ska uteslutas. Toripalimabbehandlingen ska modifieras (se avsnitt Dosering) och kortikosteroider sättas in om det är kliniskt indicerat.

Immunrelaterade hudbiverkningar

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad klåda eller dermatit (se avsnitt Biverkningar). Exfoliativ dermatit, inklusive Stevens-Johnsons syndrom, läkemedelsutslag med eosinofili och systemiska symtom samt toxisk epidermal nekrolys har rapporterats hos patienter som får PD-1/PD-L1-blockerande antikroppar.

Patienterna ska övervakas med avseende på hudbiverkningar och hanteras med modifieringar av toripalimabbehandlingen (se avsnitt Dosering) och kortikosteroider enligt klinisk indikation.

Immunrelaterad myokardit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad myokardit (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på myokardit. Vid misstanke om myokardit ska steroider i hög dos omedelbart sättas in och kardiologisk konsultation med diagnostisk utredning i enlighet gällande kliniska riktlinjer ska omedelbart påbörjas. Patienterna ska hanteras med modifieringar av toripalimabbehandlingen (se avsnitt Dosering) och kortikosteroider enligt klinisk indikation. Överväg tillägg av immunosuppressiva medel om händelsen inte förbättras inom 48 timmar efter påbörjad kortikosteroidbehandling.

Immunrelaterad myosit

Toripalimab kan orsaka immunrelaterad myosit (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på myosit. Vid misstänkt myosit ska seriell övervakning av aldolas och kreatinkinas sättas in och diagnostisk utredning i enlighet gällande kliniska riktlinjer övervägas. Patienterna ska hanteras med modifieringar av toripalimabbehandlingen (se avsnitt Dosering) och kortikosteroider enligt klinisk indikation.

Övriga immunrelaterade biverkningar

Med tanke på toripalimabs verkningsmekanism kan andra potentiella immunrelaterade biverkningar uppstå, inklusive potentiellt allvarliga händelser (t.ex. encefalit, demyeliniserande neuropati [inklusive Guillain-Barrés syndrom] myasteniskt syndrom, sarkoidos, vaskulit, rabdomyolys). Kliniskt betydelsefulla immunrelaterade biverkningar som rapporterats hos mindre än 1 % av patienterna som behandlats med toripalimab i de kliniska studierna är bland annat pankreatit, irit, uveit, immunrelaterad inflammatorisk artrit och immunrelaterad cystit. Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på immunrelaterade biverkningar och hanteras med modifieringar av toripalimabbehandlingen (se avsnitt Dosering) och kortikosteroider enligt klinisk indikation.

Transplantatrelaterade biverkningar

Avstötning av solida organtransplantat har rapporterats efter marknadsintroduktionen hos patienter som behandlats med PD-1-hämmare. Behandling med toripalimab kan öka risken för avstötning hos mottagare av solida organtransplantat. Fördelarna med behandling med toripalimab jämfört med risken för eventuell organavstötning ska övervägas för dessa patienter.

Dödliga och andra allvarliga komplikationer kan uppstå hos patienter som genomgått en allogen hematopoetisk stamcellstransplantation (HSCT) före eller efter behandling med en PD-1/PD-L1- blockerande antikropp. Transplantatrelaterade komplikationer är bland annat hyperakut transplantat- mot-värdsjukdom (graft-versus-host-disease, GvHD), akut GvHD, kronisk GvHD, hepatisk veno-ocklusiv sjukdom efter konditionering med reducerad intensitet och steroidkrävande febersyndrom utan identifierad infektiös orsak. Dessa komplikationer kan uppstå trots mellanliggande behandling mellan PD-1/PD-L1-blockad och allogen HSCT. Följ upp patienterna noga för att upptäcka tecken på transplantatrelaterade komplikationer och ingrip omedelbart. Överväg nyttan kontra riskerna med behandling med en PD-1/PD-L1-blockerande antikropp före eller efter en allogen HSCT.

Infusionsrelaterade reaktioner

Toripalimab kan orsaka allvarliga och potentiellt livshotande infusionsrelaterade reaktioner (se avsnitt Biverkningar). Patienterna ska övervakas med avseende på tecken och symtom på infusionsrelaterade reaktioner. Patienterna ska hanteras genom modifieringar av behandlingen med toripalimab och understödjande vård enligt klinisk indikation (se avsnitt Dosering). För patienter med infusionsrelaterade reaktioner kan premedicinering med febernedsättande medel och antihistaminer övervägas för att minska risken för efterföljande infusionsreaktioner.

Patienter som uteslutits från kliniska studier

Patienter med aktiva infektioner (aktiv tuberkulos eller hepatit B eller C eller hiv-infektion), nedsatt immunförsvar (systemiska kortikosteroider > 10 mg prednisonekvivalenter dagligen inom 2 veckor före randomiseringen), aktiva, systemiska autoimmuna sjukdomar (med undantag för kontrollerad hypotyreos och diabetes mellitus), aktiva eller obehandlade metastaser i centrala nervsystemet, ECOG funktionsstatus (Eastern Cooperative Oncology Group performance status [ECOG PS]) ≥ 2, eller en historik med interstitiell lungsjukdom var inte lämpliga som deltagare i kliniska studier av toripalimab. Det finns begränsat med information om patienter med gravt nedsatt njurfunktion eller måttligt till gravt nedsatt leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).

I avsaknad av data ska toripalimab användas med försiktighet till dessa populationer efter noggrann utvärdering av nyttan och riskerna för patienten.

Hjälpämne med känd effekt

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dosenhet, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.

Inga formella interaktionsstudier har utförts. Eftersom toripalimab avlägsnas från cirkulationen genom katabolism förväntas inga metaboliska läkemedelsinteraktioner. Toripalimab är inte ett substrat för cytokrom P450 eller transportörer av aktiva substanser. Toripalimab är inte ett cytokin och det är osannolikt att det är en cytokinmodulator. Dessutom förväntas inte någon farmakokinetisk (PK) interaktion mellan toripalimab och småmolekylära aktiva substanser. Det finns inga belägg för interaktioner medierade av icke-specifik clearance av lysosomnedbrytning för antikroppar.

Undvik att använda systemiska kortikosteroider eller immunsuppressiva medel innan behandling med toripalimab påbörjas på grund av deras potentiella påverkan på toripalimabs farmakodynamiska aktivitet och effekt. Systemiska kortikosteroider eller andra immunsuppressiva medel kan dock användas efter påbörjad behandling med toripalimab för att behandla immunrelaterade biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet). När toripalimab används i kombination med kemoterapi kan premedicinering med kortikosteroider också användas som antiemetisk profylax och/eller för att lindra kemoterapirelaterade biverkningar.

Fertila kvinnor/preventivmedel Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling med toripalimab och i minst 4 månader efter den sista dosen toripalimab.

Det finns inga data från användningen av toripalimab hos gravida kvinnor. Inga djurstudier har utförts med toripalimab. Djurstudier har dock visat att hämning av PD-1/PD-L1-vägen kan leda till ökad risk för immunrelaterad avstötning av det växande fostret och leda till fosterdöd (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Humant immunglobulin G4 (IgG4) har konstaterats passera placentabarriären. Därför kan toripalimab potentiellt överföras från modern till det växande fostret. Toripalimab ska inte användas under graviditet eller till fertila kvinnor som inte använder effektiv preventivmetod, såvida inte den kliniska nyttan överväger den potentiella risken.

Det är okänt om toripalimab utsöndras i bröstmjölk. Det är känt att antikroppar (inklusive IgG4) utsöndras i human mjölk och en risk för det ammade nyfödda barnet/spädbarnet kan inte uteslutas. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med toripalimab efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och nyttan med behandling för kvinnan. Om en kvinna väljer att behandlas med toripalimab ska hon instrueras att inte amma medan hon behandlas med toripalimab och under minst 4 månader efter den sista dosen toripalimab.

Inga studier har utförts för att utvärdera effekten av toripalimab på fertilitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).

Toripalimab har mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Hos vissa patienter har yrsel och trötthet rapporterats efter administrering av toripalimab (se avsnitt Biverkningar).

Sammanfattning av säkerhetsprofilen

Toripalimab i kombination med platinainnehållande kemoterapi (se avsnitt Dosering) Säkerheten för toripalimab i kombination med platinainnehållande kemoterapi har utvärderats hos 403 patienter med NPC eller skivepitelcancer i matstrupen (OSCC) som fått 240 mg toripalimab var 3:e vecka i JUPITER-02 eller JUPITER-06. Mediantiden för behandlingen hos dessa patienter var 6,5 månader (intervall 1 dag till 2,1 år). De frekvenser som anges nedan och i tabell 2 baseras på alla rapporterade läkemedelsbiverkningar, oavsett prövarens bedömning av orsakssamband. I denna patientpopulation var de vanligaste biverkningarna anemi (44,9 %), leukopeni (41,7 %), neutropeni (39,0 %), trombocytopeni (30,3 %), illamående (29,8 %), kräkningar (27,3 %), minskad aptit (23,8 %), utslag (23,8 %), trötthet (23,6 %), avvikande levervärden (22,3 %), hypotyreos (18,4 %), förstoppning (16,6 %), neuropati (15,1 %), kolit (14,1 %), feber (13,6 %), hosta (11,4 %), klåda (11,4 %), minskad kreatininclearance (11,2 %) och hyponatremi (10,2 %). Incidensen av biverkningar av grad 3-5 hos patienter med NPC var 81,5 % för kombinationsbehandling med toripalimab och 83,9 % för enbart kemoterapi och hos patienter med OSCC var frekvensen 24,9 % för kombinationsbehandling med toripalimab och 13,6 % för enbart kemoterapi.

Biverkningar i tabellform

Biverkningar som observerats i kliniska studier av toripalimab som monoterapi eller i kombination med kemoterapi anges i tabell 2. Biverkningarna redovisas efter organsystemklass och efter frekvens. Frekvenserna definieras som: mycket vanliga (≥ 1/10); vanliga (≥ 1/100 < 1/10); mindre vanliga (≥ 1/1 000 < 1/100); sällsynta (≥ 1/10 000 < /1 000); mycket sällsynta (< /10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp redovisas biverkningarna efter minskande allvarlighetsgrad.

Tabell 2 omfattar endast behandlingsrelaterade biverkningar. Biverkningsfrekvenserna från kliniska studier baseras på frekvenser av biverkningar oavsett orsak, där en del av händelserna för en biverkning kan ha andra orsaker än läkemedlet, t.ex. sjukdomen, andra läkemedel eller orelaterade orsaker. Biverkningar som rapporterats i kliniska studier är sorterade efter organsystemklass och efter frekvens.

Säkerhetsdata baseras på 1 514 patienter som exponerats för toripalimab (av vilka 1 100 patienter exponerades för monoterapi med toripalimab och 514 patienter fick läkemedlet tillsammans med kemoterapi) med en genomsnittlig (intervall 0,03 månader till 35,9 månader) exponeringstid för toripalimab på 7,0 månader och en medianexponeringstid på 3,7 månader (interkvartilt intervall 8,7 månader) i 15 kliniska fas 1-, 2- eller 3-studier. Se avsnitt Farmakodynamik för information om demografi och baslinjekarakteristika för deltagarna i de kliniska huvudstudierna.

När toripalimab administreras i kombination med kemoterapi ska produktresumén för respektive komponent i kombinationsterapin läsas innan behandlingen påbörjas.

Tabell 2: Biverkningar hos patienter som behandlats med toripalimab

Beskrivning av utvalda biverkningar

Data för följande immunrelaterade biverkningar baseras på 403 patienter som fick toripalimab i dosen 240 mg var tredje vecka i kombination med kemoterapi med platina och gemcitabin (n=146) eller i kombination med cisplatin och paklitaxel (n=257). Riktlinjerna för hantering av dessa biverkningar beskrivs i avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet.

Immunrelaterade biverkningar (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Immunrelaterad pneumonit

Immunrelaterad pneumonit förekom hos 3,2 % (13/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive, 2 (0,5 %) biverkningar av grad 3 och 7 (1,7 %) biverkningar av grad 2. Mediantiden till debut av pneumonit var 5,4 månader (intervall 1,3 till 16,6 månader). Mediandurationen var 2,8 månader (intervall 0,8 till 20,9 månader). Kortikosteroider administrerades till 69,2 % (9/13) av patienterna. Toripalimab sattes ut permanent hos 3 (0,7 %) och tillfälligt hos 5 (1,2 %) patienter. Immunrelaterad pneumonit läkte ut hos 31,0 % (4/13) patienter.

Immunrelaterad kolit

Immunrelaterad kolit förekom hos 0,7 % (3/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive, 2 (0,5 %) biverkningar av grad 3 och 1 (0,2 %) biverkningar av grad 2. Mediantiden till debut av kolit var 3,7 månader (intervall 1,5 till 5,1 månader). Mediandurationen var 1,3 månader (intervall 1,3 till 1,3 månader). Kortikosteroider administrerades till 66,7 % (2/3) av dessa patienter. Toripalimab sattes ut permanent hos 2 (0,5 %) och tillfälligt hos 1 (0,2 %) patient. Immunrelaterad kolit läkte ut hos 33 % (1/3) av dessa patienter.

Hepatotoxicitet och immunrelaterad hepatit

Immunrelaterad hepatit förekom hos 2,0 % (8/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 2 (0,5 %) biverkningar av grad 4, 5 (1,2 %) biverkningar av grad 3 och 1 (0,2 %) biverkning av grad 2. Mediantiden till debut av hepatit var 4,0 månader (intervall 0,7 till 22,7 månader). Mediandurationen var 0,6 månader (intervall 0,4 till 3,2 månader). Kortikosteroider administrerades till 7 av de 8 (87,5 %) patienterna. Toripalimab sattes ut permanent hos 5 (1,2 %) och tillfälligt hos 2 (0,5 %) patienter. Immunrelaterad hepatit läkte ut hos 87,5 % (7/8) av dessa patienter.

Immunrelaterade endokrinopatier

Immunrelaterad binjurebarksinsufficiens förekom hos 0,2 % (1/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 1 (0,2 %) biverkning av grad 3. Mediantiden till debut av biverkningen var 2,0 månader. Kortikosteroider administrerades till denna patient. Toripalimab sattes ut permanent.

Sköldkörtelinflammationen förekom hos 2,0 % (8/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive, 4 (1,0 %) biverkningar av grad 2 och 4 (1,0 %) biverkningar av grad 1. Mediantiden till debut av sköldkörtelinflammation var 5,9 månader (intervall 0,7 till 13,5 månader). Mediandurationen var 11,7 månader (intervall 7,4 till 17,8 månader). Kortikosteroider krävdes hos 1/8 (12,5 %) av patienterna och hormonsubstitution hos 5/8 (62,5 %). Toripalimab sattes ut permanent hos 1/403 (0,2 %) patient och tillfälligt hos 1/403 (0,2 %) patient. Sköldkörtelinflammationen läkte ut hos 12,5 % (1/8) av dessa patienter.

Hos patienter som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06 förekom hypertyreos hos 2,0 % (8/403) av patienterna, varav samtliga var biverkningar av grad 1. Mediantiden till debut av hypertyreos var 6,5 månader (intervall 1,5 till 12,5 månader). Mediandurationen var 1,4 månader (intervall 0,7 till 3,7 månader).

Hypotyreos förekom hos 17,1 % (69/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 46 (11,4 %) biverkningar av grad 2 och 23 (5,7 %) biverkningar av grad 1. Mediantiden till debut av hypotyreos var 5,9 månader (intervall 1,2 till 20,7 månader). Mediandurationen var 3,2 månader (intervall 0,4 till 30,6 månader). Substitutionsbehandling med sköldkörtelhormoner krävdes hos 72,5 % (50/69) av patienterna och ingen patient behövde behandling med kortikosteroider. Kortikosteroider administrerades till 1/69 (1,4 %) patienter. Ingen patient avslutade behandlingen permanent och 1,2 % (5/403) av patienterna sköt upp behandlingen med toripalimab.

Diabetes mellitus förekom hos 0,2 % (1/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 1 (0,2 %) biverkningar av grad 3 och inga biverkningar av grad 2. Mediantiden till debut av diabetes mellitus var 0,7 månader. Patienten fick inte kortikosteroider utan behandlades med insulin. Patienten avslutade inte behandlingen med toripalimab permanent och inget behandlingsuppehåll gjordes.

Hos patienter som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06 förekom hypofysit hos 0,2 % (1/403) av patienterna med 1 (0,2 %) biverkning av grad 2. Tiden till debut av hypofysit var 23,7 månader. Kortikosteroider administrerades och patienten avslutade inte behandlingen med toripalimab permanent och inget uppehåll i doseringen gjordes.

Immunrelaterade hudbiverkningar

Immunrelaterade hudbiverkningar förekom hos 9,4 % (38/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 12 biverkningar av grad 3 (3,0 %) och 8 biverkningar av grad 2 (2,0 %). Mediantiden till debut av immunrelaterade hudbiverkningar var 1,0 månad (intervall 0,1 till 23,1 månader). Mediandurationen var 1,2 månader (intervall 0,1 till 13,1 månader). Systemiska kortikosteroider krävdes för 18,4 % (7/38) av patienterna med immunrelaterade hudbiverkningar. Immunrelaterade hudbiverkningar ledde till permanent eller tillfällig utsättning av toripalimab hos 1,5 % (6) av patienterna. Immunrelaterade hudbiverkningar läkte ut hos 73,7 % (28/38) av dessa patienter.

Immunrelaterad myokardit

Immunrelaterad myokardit förekom hos 0,7 % (3/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 2 (0,5 %) biverkningar av grad 4 och 1 (0,2 %) biverkning av grad 3. Mediantiden till debut av immunrelaterad myokardit var 1,7 månader (intervall 1,4 till 4,1 månader). Mediandurationen var 1,3 månader (intervall 1,0 till 1,6 månader). Alla tre patienterna med immunrelaterad myocardit fick kortikosteroider. Två patienter avslutade behandlingen med toripalimab permanent och ingen patient sköt upp doseringen. Immunrelaterad myokardit läkte ut hos 33,3 % (1/3) av dessa patienter.

Immunrelaterad myosit

Immunrelaterad myosit förekom hos 0,5 % (2/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 2 (0,5 %) biverkning av grad 3, 1 (0,2 %) biverkning av grad 3 och inga biverkningar av grad 2. Mediantiden till debut av immunrelaterad myosit var 2,5 månader (intervall 1,2 till 3,9 månader). De två patienterna med immunrelaterad myosit fick kortikosteroider och båda avslutade behandlingen med toripalimab permanent.

Immunrelaterad nefrit

Immunrelaterad nefrit förekom hos 0,2 % (1/403) av patienterna som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06. Mediantiden till debut av immunrelaterad nefrit var 18,2 månader och varaktigheten var 3,3 månader. För patienten med immunrelaterad nefrit (grad 4) krävdes systemiska kortikosteroider och nefriten ledde till permanent utsättning av toripalimab. Nefriten läkte ut hos denna patient.

Övriga immunrelaterade biverkningar

Immunrelaterad cystit förekom hos 0,5 % (2/403) av de patienter som fick toripalimab i JUPITER-02 och JUPITER-06, inklusive 1 biverkning av grad 3 (0,2 %) och 1 biverkning av grad 1 (0,2 %). Mediantiden till debut av immunrelaterad cystit var 5,0 månader (intervall 3,4 till 6,6 månader). Kortikosteroidbehandling krävdes hos patienten med cystit av grad 3 och för denna patient sattes toripalimab också ut permanent. För den andra patienten gjordes inget uppehåll i doseringen. Immunrelaterad cystit läkte ut hos den patient med cystit av grad 3 som fick kortikosteroidbehandling.

Infusionsrelaterade reaktioner

Av de 403 patienter som fick toripalimab i kombination med platinainnehållande kemoterapi i JUPITER-02 eller JUPITER-06 inträffade infusionsrelaterade reaktioner hos 11 patienter (2,7 %), inklusive biverkningar av grad 4 (0,2 %), grad 3 (0,2 %) och grad 2 (0,5 %).

Totalt sett inträffade infusionsrelaterade reaktioner hos 28 (1,8 %) av 1 514 patienter som behandlades med toripalimab, inklusive reaktioner av grad 4 (0,07 %) och grad 3 (0,13 %). Infusionsrelaterade reaktioner ledde till permanent utsättning av toripalimab hos 3 (0,2 %) patienter. Vanliga symtom på infusionsrelaterade reaktioner är feber, frossa, hudutslag, klåda, illamående och hypotoni.

Immunogenitet

Som med alla terapeutiska proteiner finns det risk för immunogenitet. Hos patienter som fick toripalimab upptäcktes behandlingsframkallade antikroppar mot toripalimab hos 8,7 % (128/1 479) av de utvärderingsbara patienter som testades. Det fanns inga belägg för någon kliniskt relevant effekt av utvecklingen av antikroppar mot toripalimab på dess farmakokinetik. I samtliga studier var mediantiden till debut av ADA 46 dagar (intervall 14 till 506 dagar). Det finns inte tillräckligt många patienter för att på ett adekvat sätt bedöma effekten av ADA på effekten.

Äldre

Av de 403 patienter som behandlades med toripalimab i kombination med platinabaserad kemoterapi i kliniska studier var 73,2 % (295/403) yngre än 65 år och 26,8 % (108/403) var 65 år eller äldre.

Inga övergripande skillnader i säkerhet observerades mellan patienter ≥ 65 år och yngre patienter som fick toripalimab.

Vid överdosering ska patienten övervakas noga med avseende på tecken eller symtom på biverkningar och lämplig symtomatisk behandling sättas in.

Verkningsmekanism

Toripalimab är en humaniserad monoklonal IgG4-antikropp som binder till PD-1-receptorn och blockerar dess interaktion med PD-L1 och PD-L2, vilket frigör den PD-1-medierade hämningen av immunsvaret, inklusive immunsvar mot tumörer. Bindning av PD-1-liganderna, PD-L1 och PD-L2 till PD -1-receptorn på T-cellerna hämmar T-cellernas ökning, cytokinproduktion och cytotoxiska aktivitet.

Klinisk effekt och säkerhet

Nasofarynxcancer

Effekten av toripalimab i kombination med cisplatin och gemcitabin undersöktes i JUPITER-02, en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie på 289 patienter med metastaserande eller recidiverande, lokalt avancerat nasofarynxcancer (NPC) som inte var kandidater till kurativ behandling och som inte tidigare fått systemisk kemoterapi för recidiverande eller metastaserande sjukdom. Patienter med recidiv av NPC efter behandling i kurativt syfte måste ha ett intervall på minst 6 månader mellan den sista dosen strålbehandling eller kemoterapi och recidivet. Patienter med autoimmuna sjukdomar, andra än stabil hypotyreos eller typ I-diabetes, och patienter som krävde systemisk immunsuppression var inte lämpliga som deltagare.

Randomiseringen stratifierades efter ECOG PS (0 eller 1) och sjukdomsstadium (recidiverande eller metastaserande) vid studiestart. Patienterna randomiserades (1:1) till att få en av följande behandlingar:

• Toripalimab 240 mg intravenöst på dag 1 i kombination med cisplatin 80 mg/m2 på dag 1 och gemcitabin 1 000 mg/m2 på dag 1 och 8 var 3:e vecka i upp till 6 cykler, följt av toripalimab 240 mg en gång var 3:e vecka, eller

• Placebo intravenöst på dag 1 i kombination med cisplatin 80 mg/m2 på dag 1 och gemcitabin 1 000 mg/m2 på dag 1 och 8 var 3:e vecka i upp till 6 cykler, följt av placebo en gång var 3:e vecka.

Behandling med toripalimab eller placebo fortsatte till sjukdomsprogression enligt kriterier för utvärdering av respons i solida tumörer (RECIST) v1.1 (med det undantag som anges nedan), oacceptabel toxicitet eller i högst 2 år. Administrering av toripalimab tilläts efter radiografisk progression om patienten hade nytta av behandlingen enligt prövarens bedömning. Tumörbedömningar gjordes var 6:e vecka under de första 12 månaderna och därefter var 9:e vecka. Det huvudsakliga effektmåttet var progressionsfri överlevnad (PFS) bedömd av den blindade oberoende granskningskommittén (BIRC) enligt RECIST v1.1.

Studiepopulationens karakteristika var: medianålder 48 år (intervall: 19 till 72), 4,8 % 65 år eller äldre, 83 % män, 100 % asiater och ECOG PS 0 (57 %) eller 1 (43 %). Cirka 86 % av studiepopulationen hade metastaserande sjukdom vid randomiseringen, med histologiska subtyper av NPC inklusive 98 % icke-keratiniserande, 1 % keratiniserande skivepitelcancer och 1 % oklassificerad NPC/övrig. Majoriteten (63 %) av patienterna hade serumtitrar av Epstein-Barr-virus (EBV) ≥ 2 000 E/ml.

Studien visade statistiskt signifikanta förbättringar av BIRC-bedömd PFS och OS för patienter som randomiserats till toripalimab i kombination med cisplatin/gemcitabin jämfört med cisplatin och gemcitabin med placebo.

Effektresultaten sammanfattas i tabell 3, figur 1 och figur 2 nedan.

Tabell 3: Effektresultat i JUPITER-02

Figur 1: Kaplan-Meier-kurvor för BIRC-bedömd PFS i JUPITER-02

stoppdatum för data: 8 jun 2021

Figur 2: Kaplan-Meier-kurvor för total överlevnad i JUPITER-02

stoppdatum för data: 18 nov 2022

I exploratoriska undergruppsanalyser av PFS och OS verkade behandlingseffekternas storlek vara likartad för undergrupper med patienter, baserat på PD-L1-uttryck eller EBV-titrar.

Äldre population

En minoritet av patienterna (4,8 %, 14/289) var ≥ 65 år. Uppgifterna är för begränsade för att det ska gå att dra slutsatser om denna population.

Skivepitelcancer i matstrupen

Effekten av toripalimab i kombination med paklitaxel och cisplatin undersöktes i JUPITER-06, en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie på 514 patienter med metastaserande eller recidiverande, lokalt avancerad skivepitelcancer i matstrupen (OSCC) som inte tidigare fått systemisk kemoterapi för recidiverande eller metastaserande sjukdom. Patienter med återkommande OSCC efter behandling i kurativt syfte måste ha ett intervall på minst 6 månader mellan den sista dosen av adjuvant, neoadjuvant kemoterapi, strålning eller kemoradioterapi och recidivet eller minst 12 månader mellan den sista dosen adjuvant kemoterapi/kemoradioterapi med paklitaxel och cisplatin. Patienter med autoimmuna sjukdomar, andra än stabil hypotyreos eller typ I- diabetes, och patienter som krävde systemisk immunsuppression var inte lämpliga som deltagare.

Randomiseringen stratifierades enligt ECOG PS (0 jämfört med 1) och tidigare strålbehandling (ja mot nej). Patienterna randomiserades (1:1) till att få en av följande behandlingar:

• Toripalimab 240 mg intravenöst i kombination med paklitaxel 175 mg/m2 intravenöst och cisplatin 75 mg/m2 intravenöst på dag 1 var 3:e vecka i 4 till 6 cykler, följt av toripalimab 240 mg en gång var 3:e vecka, eller

• Placebo intravenöst i kombination med paklitaxel 175 mg/m2 intravenöst och cisplatin 75 mg/m2 intravenöst på dag 1 var 3:e vecka i 4 till 6 cykler, följt av placebo en gång var 3:e vecka.

Behandling med toripalimab eller placebo fortsatte till sjukdomsprogression enligt RECIST v1.1, oacceptabel toxicitet (med det undantag som anges nedan), eller i högst 2 år. Tumörbedömningar gjordes var 6:e vecka under de första 12 månaderna och därefter var 9:e vecka. De sekundära primära effektmåtten var progressionsfri överlevnad (PFS) enligt RECIST v1.1 och OS som bedömts av den blindade oberoende granskningskommittén (BIRC).

Studiepopulationens karakteristika var: medianålder 63 år (intervall: 20 till 75), 38 % 65 år eller äldre, 85 % män, 100 % asiater och ECOG PS 0 (26 %) eller 1 (74 %). Sjuttionio procent av patienterna hade metastaserande sjukdom vid studiestart.

Resultaten av den slutliga analysen av BIRC-bestämd PFS visade också en statistiskt signifikant förbättring av PFS. Vid den slutliga analysen av OS (stoppdatum för data 23 februari 2023) visade studien en konsekvent förbättring av OS (HR 0,72; 95 % KI 0,58-0,88).

Effektresultaten i form av OS och BIRC-bedömd PFS sammanfattas i tabell 4, figur 3 och figur 4 nedan.

Tabell 4: Effektresultat i JUPITER-06

Figur 3: Kaplan-Meier-kurvor för total överlevnad i JUPITER-06

stoppdatum för data: 23 feb 2023

Figur 4: Kaplan-Meier-kurvor för BIRC-bedömd PFS i JUPITER-06

stoppdatum för data: 22 mar 2021

Effekt och PD-L1-status

I explorativa subgruppsanalyser av PFS och OS verkade behandlingseffekternas storlek likartad för olika patientgrupper baserat på PD-LI-uttryck.

Äldre population

Av de undersökta patienterna var 195 (38 %) 65 år eller äldre. Inga övergripande skillnader i effekt observerades mellan patienter ≥ 65 år och yngre patienter som fick toripalimab i kombination med paklitaxel/cisplatin.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för LOQTORZI för alla grupper av den pediatriska populationen för behandling av alla tillstånd i kategorin maligna neoplasier (utom CNS, hematopoetisk och lymfoid vävnad och melanom) (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).

Toripalimabs farmakokinetik karakteriserades med hjälp av populations-PK-analyser som omfattade data från 574 patienter i 5 kliniska studier med olika solida tumörer som fick fast (80 till 480 mg varannan eller var tredje vecka) eller viktbaserad (intervall: 1 till 10 mg/kg varannan vecka) dosering, inklusive 92 patienter med NPC och 236 patienter med OSCC som fick toripalimab i doser på 240 mg var tredje vecka i JUPITER-02 respektive JUPITER-06.

Toripalimabs farmakokinetiska parametrar presenteras som geometriskt medelvärde (variationskoefficient [CV]%) om inte annat anges.

Absorption

Toripalimab administreras via intravenös väg och är därför fullständigt biotillgängligt.

Distribution

Toripalimab distribueras huvudsakligen i plasma med ett geometriskt medelvärde för distributionsvolymen vid steady state på cirka 3,8 liter (CV=27,4 %).

Metabolism

Inga särskilda metabolismstudier har genomförts. Eftersom det är en monoklonal antikropp förväntas toripalimab metaboliseras till små peptider, aminosyror och små kolhydrater via katabola vägar eller via receptormedierad endocytos. Nedbrytningsprodukterna elimineras genom renal utsöndring eller återförs till näringspoolen utan biologiska effekter.

Eliminering

Toripalimabs farmakokinetik följde en 2-kompartmentmodell med tidsvarierande clearance (CL). Genomsnittliga CL var 12,01 ml/h (CV=27 %) efter den första dosen och 8,49 ml/h (CV=24,4 %) vid steady state. Det geometriska medelvärdet (CV %) för den terminala halveringstiden vid steady state är 14 dagar (32,5 %) vid administrering av 240 mg toripalimab var tredje vecka.

Linjäritet/icke-linjäritet

Exponeringen för toripalimab, uttryckt som högsta koncentration (Cmax), ökade dosproportionellt över dosintervallet 80 till 480 mg varannan vecka. De geometriska medelkoncentrationerna (Cmin) vid steady state beräknades i populations-PK-modellen till 26,3 µg/ml hos patienter som fick 240 mg var tredje vecka. Den genomsnittliga ackumuleringen av Cmin vid steady state är 2,7-faldig jämfört med Cmin efter den första dosen.

Farmakokinetiskt (Farmakokinetiska)/farmakodynamiskt (farmakodynamiska) förhållande(n)

Exponerings-responsförhållandena för effekten av toripalimab är i stort sett oförändrade över det exponeringsintervall som uppnåddes för nasofarynxcancer i JUPITER-02 och för OSCC i JUPITER-06. Förhållandena mellan exponering och respons för säkerheten hos toripalimab visade negativa (omvända) förhållanden över hela det exponeringsintervall som uppnåtts. Detta är dock sannolikt en artefakt som speglar ackumulering av toripalimab.

Förväntad full beläggning av PD-1-receptorer i immunceller uppnåddes vid exponeringar under medelvärdet för dalvärdet efter den första dosen och steady state vid dosen 240 mg var tredje vecka.

Särskilda populationer

Inga kliniskt signifikanta skillnader i farmakokinetiken för toripalimab observerades baserat på ålder (intervall: 19 till 85 år), kroppsvikt (intervall: 39 till 164 kg), kön, samtidig kemoterapi, lindrigt eller måttligt nedsatt njurfunktion, lindrigt nedsatt leverfunktion, tumörbörda och primär cancer.

Nedsatt njurfunktion

Effekten av nedsatt njurfunktion, baserad på uppskattad kreatininclearance, på clearance och distributionsvolym för toripalimab utvärderades med hjälp av populationsfarmakokinetiska analyser. Inga skillnader i clearance eller distributionsvolym observerades mellan patienter med lindrigt (CLcr 60 till 89 ml/min; n=483) eller måttligt (CLcr 30 till 59 ml/min; n=114) nedsatt njurfunktion och patienter med normal njurfunktion. Effekten av gravt nedsatt njurfunktion (CLcr 15 till 29 ml/min) på farmakokinetiken för toripalimab har inte studerats.

Nedsatt leverfunktion

Effekten av nedsatt leverfunktion enligt National Cancer Institute Common Terminology Criteria for Adverse Events (NCI CTCAE) (USA:S nationella cancerinstituts gemensamma toxicitetskriterier för biverkningar) graderingssystem för leverdysfunktion på clearance och distributionsvolym för toripalimab utvärderades med hjälp av populationsfarmakokinetiska analyser. Inga skillnader i clearance eller distributionsvolym observerades mellan patienter med mild (grad 1, n=166) leverfunktionsnedsättning (totalt bilirubin upp till 1,5 gånger den övre normalgränsen (ULN) eller totalt bilirubin inom normala gränser och aspartattransaminas (ASAT) eller alanintransaminas (ALAT) > 1 och ≤ 3 ULN) jämfört med patienter med normal leverfunktion. Ett begränsat antal patienter med måttlig (grad 2, n=1; totalt bilirubin > 1,5 till 3 gånger ULN och någon ASAT) leverfunktionsnedsättning och inga patienter med svår (grad 3; totalt bilirubin > 3 gånger ULN och någon ASAT) leverfunktionsnedsättning deltog i kliniska studier av toripalimab.

Inga studier har utförts för att undersöka toripalimabs eventuella karcinogenicitet eller gentoxicitet.

Inga reproduktionsstudier på djur har utförts med toripalimab för att utvärdera dess effekt på reproduktion och fosterutveckling. En central funktion hos PD-1/PD-L1-vägen är att bevara graviditeten genom att upprätthålla moderns immuntolerans mot fostret. I musmodeller av graviditet har blockad av PD-L1-signalering visat sig störa toleransen mot fostret och leda till en ökning av antalet fosterförluster.

Inga fertilitetsstudier har utförts med toripalimab. I toxikologiska studier med upprepad dosering under 4 och 26 veckor på cynomolgusapor sågs inga skadliga eller anmärkningsvärda effekter på reproduktionsorganen hos hanar eller honor. Det är dock osannolikt att dessa djur var könsmogna.

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Hållbarhet

Oöppnad injektionsflaska

3 år.

Efter spädning

Kemisk och fysikalisk stabilitet vid användning efter spädning har visats i 24 timmar vid 2 °C till 8 °C eller vid 20 °C till 25 °C. Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart, såvida inte spädningsmetoden utesluter risk för mikrobiell kontaminering. Om produkten inte används omedelbart är förvaringstider och förvaringsförhållanden under användning användarens ansvar.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras i kylskåp (2 °C–8 °C).

Får ej frysas.

Förvaras i originalkartongen. Ljuskänsligt.

Särskilda anvisningar för destruktion

Beredning

• Inspektera lösningen visuellt med avseende på partiklar och missfärgning. Klar till svagt opaliserande, färglös till svagt gul lösning. Kassera injektionsflaskan om den innehåller synliga partiklar.

• Späd LOQTORZI före intravenös administrering.

• Dra upp erforderlig volym LOQTORZI och injicera långsamt i en 100 ml eller 250 ml infusionspåse innehållande natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %) injektionsvätska, lösning. Blanda den spädda lösningen genom att varsamt vända påsen. Får ej skakas. Den spädda lösningens slutliga koncentration ska vara mellan 1 mg/ml och 3 mg/ml.

Administrering

• Administrera den spädda lösningen intravenöst via en infusionspump genom ett in-line-filter (0,2 mikrometer eller 0,22 mikrometer porstorlek).

• Första infusionen: infundera under minst 60 minuter.

• Påföljande infusioner: Om inga infusionsrelaterade reaktioner inträffat under den första infusionen kan de påföljande infusionerna administreras under 30 minuter.

• Administrera inte andra läkemedel samtidigt via samma intravenösa slang.

• Vid administrering samma dag som kemoterapi ska LOQTORZI administreras före kemoterapin.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Koncentrat till infusionsvätska, lösning. Klar till svagt opaliserande, färglös till svagt gul lösning, i huvudsak fri från synliga partiklar.

Koncentratet till infusionsvätska, lösning, har ett pH-värde på 5,5-6,5 och en osmolalitet på 260-340 mOsmol/kg.