Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Teva Sweden AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Desmopressin Teva B.V. 60 mikrogram sublinguala resoribletter
Desmopressin Teva B.V. 120 mikrogram sublinguala resoribletter
Desmopressin Teva B.V. 240 mikrogram sublinguala resoribletter
Sublingual resoriblett
Desmopressin Teva B.V. 60 mikrogram sublingual resoriblett
Vit eller nästan vit, rund, bikonvex resoriblett märkt med ”I” på ena sidan och slät på andra sidan, 6,5 mm i diameter och 2 mm i tjocklek.
Desmopressin Teva B.V. 120 mikrogram sublingual resoriblett
Vit eller nästan vit, åttkantig, bikonvex resoriblett märkt med ”II” på ena sidan och slät på andra sidan, 6,5 mm i diameter och 2 mm i tjocklek.
Desmopressin Teva B.V. 240 mikrogram sublingual resoriblett
Vit eller nästan vit, fyrkantig, bikonvex resoriblett märkt med ”III” på ena sidan och slät på andra sidan, 6,5 mm i diameter och 2 mm i tjocklek.
Teva B.V.
Swensweg 5
2031 GA Haarlem
Nederländerna
60 mikrogram: 63836
120 mikrogram: 63837
240 mikrogram: 63838
Första godkännandet: 2023-08-07
2025-07-01
Desmopressin Teva B.V. 60 mikrogram
Varje sublingual resoriblett innehåller 60 mikrogram desmopressin (som desmopressinacetat).
Desmopressin Teva B.V. 120 mikrogram
Varje sublingual resoriblett innehåller 120 mikrogram desmopressin (som desmopressinacetat).
Desmopressin Teva B.V. 240 mikrogram
Varje sublingual resoriblett innehåller 240 mikrogram desmopressin (som desmopressinacetat).
Hjälpämne med känd effekt
Varje sublingual resoriblett innehåller 62 mg laktos (som monohydrat).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Allmänt
Om tecken på vattenretention/hyponatremi (huvudvärk, illamående/kräkningar, viktökning och i allvarliga fall kramper och koma) uppkommer ska behandlingen tillfälligt avbrytas tills patienten återhämtat sig helt.
Strikta vätskerestriktioner ska följas och natriumnivåerna i serum ska övervakas när behandlingen återupptas (se avsnitt 4.4). Dosen kan behöva justeras. Dosjusteringar ska alltid göras gradvis under en tillräcklig period mellan varje doseringsnivå.
Om tillräcklig klinisk effekt inte uppnåtts inom 4 veckor, med veckovis dostitrering, ska behandlingen avbrytas.
Central diabetes insipidus hos vuxna och barn
En lämplig initialdos är 60 mikrogram sublingualt 3 gånger dagligen. Doseringen anpassas sedan efter patientens svar. Klinisk erfarenhet har visat att dygnsdosen varierar mellan 120 mikrogram och 720 mikrogram sublingualt. För flertalet patienter är underhållsdosen 60‑120 mikrogram sublingualt 3 gånger dagligen.
Primär nattlig enures hos vuxna och barn från 5 års ålder
En rekommenderad initialdos är 120 mikrogram sublingualt till natten. Dosen kan ökas upp till 240 mikrogram sublingualt om den lägre dosen inte är tillräckligt effektiv. Vätskerestriktion ska iakttas.
Detta läkemedel är avsett för en behandlingsperiod på upp till 3 månader. Bedömning av fortsatt behandlingsbehov ska bekräftas genom minst en veckas behandlingsuppehåll.
Nokturi hos vuxna
För att fastställa nattlig polyuri bör nokturipatienter under minst 2 dygn före behandlingsstart notera tid och volym för varje miktion i ett schema. En nattlig urinproduktion som överstiger funktionell blåskapacitet eller överstiger 1/3 av dygnsurinvolymen betraktas som nattlig polyuri.
Rekommenderad initialdos är 60 mikrogram desmopressin sublingualt till natten. Om denna dos inte är tillräckligt effektiv kan dosen efter en vecka ökas till 120 mikrogram sublingualt och därefter till 240 mikrogram sublingualt genom dosökning veckovis. Vätskerestriktion ska iakttas.
Natriumnivåerna i plasma bör mätas innan behandlingen påbörjas samt efter 3 dagars behandling. Detsamma gäller vid eventuell ökning av dosen och vid andra tillfällen under behandlingen då behandlande läkare anser det vara nödvändigt, se avsnitt 4.4.
Om tillräcklig klinisk effekt inte uppnåtts inom 4 veckor, med veckovis dostitrering, ska behandlingen avbrytas.
Särskilda populationer
Äldre
Behandling av nokturi ska inte initieras till patienter > 65 år (se avsnitt 4.3).
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosreduktion krävs för patienter med lätt nedsatt njurfunktion.
Desmopressin Teva B.V. är kontraindicerat hos patienter med måttligt och allvarligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosreduktion krävs hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Detta läkemedel indiceras för central diabetes insipidus och primär nattlig enures hos barn.
För diabetes insipidus är dosrekommendationerna för pediatriska patienter samma som för vuxna. Detta läkemedel ska inte användas vid primär nattlig enures till barn under 5 års ålder.
Administreringssätt
Desmopressin Teva B.V. är avsedd för sublingual användning.
Tabletten placeras under tungan där den löses upp utan vatten.
Desmopressin Teva B.V. bör alltid intas vid samma tid i förhållande till födointag, eftersom föda ger minskad absorption och därmed skulle kunna påverka effekten av desmopressin (se avsnitt 4.5).
Vid behandling av primär nattlig enures och nokturi, ska vätskeintaget begränsas till minsta möjliga under perioden 1 timme före kvällsdos till minst 8 timmar efter administrering (se avsnitt 4.4).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Habituell eller psykogent betingad polydipsi (med urinproduktion överstigande 40 ml/kg/24 timmar).
Känd eller misstänkt hjärtinsufficiens och andra tillstånd som kräver behandling med diuretika.
Måttlig till svår njurinsufficiens (kreatininclearance mindre än 50 ml/min).
Känd hyponatremi.
Syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH).
Patienter under 5 år, om läkemedlet används för att behandla primär nattlig enures.
Patienter över 65 år, om läkemedlet används för att behandla primär nattlig enures eller nokturi.
Patienter som inte kan följa vätskerestriktionerna.
Innan behandlingsstart
Innan behandling med desmopressin inleds för indikationerna monosymtomatisk nattlig enures hos barn och nokturi hos vuxna måste eventuell strukturell avvikelse hos urinblåsans sfinkter uteslutas.
Desmopressin ska administreras med försiktighet och dosen ska vid behov sänkas hos äldre patienter och patienter med hjärt-kärlsjukdomar (koronarinsufficiens, arteriell hypertoni) samt hos patienter som löper risk för intrakraniell hypertoni.
Desmopressin ska administreras med försiktighet och dosen vid behov minskas hos patienter med astma, cystisk fibros, epilepsi, migrän eller tillstånd med vätskerubbningar och/eller rubbad elektrolytbalans.
Vid höga doser kan desmopressin ibland orsaka en liten ökning av blodtrycket, som försvinner när dosen sänks.
Vid kortikotrop svikt eller nedsatt sköldkörtelfunktion måste detta korrigeras innan desmopressinbehandling inleds och under hela behandlingen för att undvika vattenförgiftning.
Patienter med nokturi bör diagnostiseras med nattlig polyuri genom att föra dagbok över urinfrekvens och -volym under minst 2 dagar innan behandlingsstart.
Pediatrisk population
Behandling av barn med nattlig enures börjar normalt sett med livsstilsförändringar och sängvätningslarm. Det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal överväger dessa åtgärder innan desmopressinbehandling inleds.
Hos barn med monosymtomatisk nattlig enures ska patienten före behandlingsstart notera urin- och dryckesfrekvensen under 48 timmar samt antalet sängvätningar under 7 dygn.
Uppföljning av behandling
Hyponatremi/vattenförgiftning
Hos patienter med trängningar/trängningsinkontinens, organiska orsaker till ökad miktionsfrekvens eller nokturi (t.ex. godartad prostataförstoring, urinvägsinfektioner, gallstenar/tumörer, polydipsi eller dåligt inställd diabetes mellitus), ska den specifika orsaken till problemet behandlas främst.
Vid behandling av primär nattlig enures och nokturi, ska vätskeintaget begränsas till minsta möjliga under perioden 1 timme före kvällsdos till minst 8 timmar efter administrering (se avsnitt 4.2).
Patientens vikt bör övervakas i några dagar efter behandlingsstart eller dosökning. En snabb och kraftig viktökning kan vara tecken på alltför kraftig vätskeretention.
Utan samtidig minskning av vätskeintaget kan behandlingen leda till vattenretention och/eller hyponatremi (huvudvärk, illamående/kräkningar, snabb viktökning och i allvarliga fall kramper och koma). Om dessa symtom uppstår vid indikationerna monosymtomatisk nattlig enures hos barn och nokturi hos vuxna måste behandlingen avbrytas och mätning av elektrolyter i blod göras för att mäta natriumnivån. Om behandlingen återupptas ska vätskerestriktionen vara striktare.
Alla patienter eller deras vårdnadshavare ska få noggranna instruktioner om vätskerestriktion.
Det föreligger en ökad risk för hyponatremi hos äldre, patienter med låga natriumnivåer i plasma och patienter med en hög dygnsurin (över 2,8 till 3 liter).
För att undvika hyponatremi måste försiktighet iakttas med särskild uppmärksamhet på vätskeretention och frekvent kontroll av natrium i plasma vid följande tillstånd:
samtidig behandling med läkemedel som är kända för att inducera syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH), t.ex. tricykliska antidepressiva, SSRI, klorpromazin och karbamazepin
samtidig behandling med NSAID-preparat
Ytterligare information
Vid indikationerna monosymtomatisk nattlig enures hos barn och nokturi hos vuxna måste behandling med desmopressin avbrytas vid samtidig förekomst av tillstånd med rubbningar av vätske- och/eller elektrolytbalansen, såsom infektioner, feber eller gastroenterit.
Hjälpämnen
Laktos
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per sublingual resoriblett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Substanser som är kända för att inducera störd ADH-sekretion, t.ex. tricykliska antidepressiva, SSRI, klorpromazin och karbamazepin, liksom antidiabetika av sulfonureidgruppen, särskilt klorpropamid, kan orsaka en additiv antidiuretisk effekt med ökad risk för vätskeretention (se avsnitt 4.4).
NSAID-preparat kan inducera vattenretention/hyponatremi (se avsnitt 4.4).
Samtidig behandling med diuretika är kontraindicerad (se avsnitt 4.3).
Samtidig behandling med loperamid kan resultera i en trefaldig ökning av desmopressins plasmakoncentrationer, vilket kan leda till en ökad risk för vattenretention och/eller hyponatremi. Andra läkemedel som orsakar en långsammare tarmpassage kan ha samma effekt. Detta har dock inte undersökts.
Samtidig behandling med dimetikon kan resultera i en minskad absorption av desmopressin.
Det är osannolikt att desmopressin skulle interagera med läkemedel som påverkar metabolismen i levern, eftersom desmopressin inte uppvisar signifikant levermetabolism i in vitro-studier med mikrosomer från människa. Formella interaktionsstudier in vivo har dock inte utförts.
Samtidigt intag av föda har inte studerats med desmopressin sublinguala resoribletter, utan med desmopressintabletter. En standardiserad måltid med 27 % fett intagen samtidigt med eller 1,5 timme före desmopressintabletter minskade absorptions (hastighet och grad) av desmopressin med 40 %. Ingen signifikant effekt observerades med avseende på farmakodynamik (urinproduktion eller osmolalitet). Det kan inte uteslutas att vissa patienter får minskad antidiuretisk effekt vid samtidigt födointag.
Fertilitet
Fertilitetsstudier har inte utförts. In vitro-analyser av kotyledonmodellen visade att desmopressin inte passerar över till placentan när det administrerades i terapeutiska koncentrationer motsvarande rekommenderade doser.
Graviditet
Data från ett begränsat antal (n = 53) gravida kvinnor som behandlats för diabetes insipidus, samt data från ett begränsat antal (n = 54) gravida kvinnor med von Willebrands sjukdom, visar inga skadliga effekter av desmopressin på graviditeten eller fostrets/det nyfödda barnets hälsa. Inga andra relevanta epidemiologiska data är tillgängliga.
Djurstudier tyder varken på direkta eller indirekta skadliga effekter avseende graviditet, embryonal utveckling/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling.
Detta läkemedel bör ges med försiktighet vid graviditet.
Amning
Resultat från analyser av bröstmjölk från mödrar som fått höga doser desmopressin (300 mikrogram intranasalt), visar att desmopressin utsöndras i bröstmjölk men mängden desmopressin som kan överföras till barnet är låg, och sannolikt lägre än de mängder som krävs för att påverka diuresen. Huruvida desmopressin ackumuleras i bröstmjölk vid upprepad dosering har inte studerats.
Desmopressin Teva B.V. har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Den allvarligaste biverkningen av desmopressin är hyponatremi, se nedan under ”Beskrivning av utvalda biverkningar”.
Vuxna
Huvudvärk (12 %) var den mest rapporterade biverkningen. Andra vanliga biverkningar var hyponatremi (6 %), yrsel (3 %), hypertoni (2 %) och gastrointestinala besvär (illamående (4 %), kräkningar (1 %), buksmärta (3 %), diarré (2 %) och förstoppning (1 %)). Mindre vanliga biverkningar var påverkan på sömnmönster/medvetandenivå i form av t.ex. insomni (0,96 %), somnolens (0,4 %) eller asteni (0,06 %).
Anafylaktiska reaktioner har inte setts i kliniska prövningar men spontana rapporter har erhållits.
Pediatrisk population
Huvudvärk (1 %) var den mest rapporterade biverkningen. Mindre vanliga var psykiska besvär (affektlabilitet (0,1 %), aggression (0,1 %), ångestsymtom (0,05 %), humörsvängningar (0,05 %) och mardrömmar (0,05 %)), vilka vanligtvis avtog efter att behandlingen avslutats, samt gastrointestinala besvär (buksmärta (0,65 %), illamående (0,35 %), kräkningar (0,2 %) och diarré (0,15 %)).
Anafylaktiska reaktioner har inte setts i kliniska prövningar men spontana rapporter har erhållits.
Nokturi
Biverkningar av desmopressin har rapporterats hos patienter som behandlas för nokturi under kliniska prövningar, inklusive populationen på 65 år och äldre. Totalt hade cirka 35 % av patienterna biverkningar under titreringsfasen. De flesta fall av kliniskt signifikant hyponatremi (serumnatrium < 130 mmol/l) förekom hos patienter som var 65 år eller äldre (se avsnitt 4.3). Hyponatremin uppstod antingen snart efter behandlingsstart eller i samband med en dosökning. Andra biverkningar än hyponatremi är till största delen milda. Under långtidsbehandlingen fick 24 % av patienterna biverkningar.
Tabell över biverkningar
Vuxna
Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska prövningar med oralt desmopressin utförda på vuxna vid behandling av nokturi (n = 1557), kombinerat med rapporter efter godkännandet för försäljning avseende samtliga indikationer för vuxna (inklusive central diabetes insipidus) presenteras i tabell 1. Biverkningar som rapporterats efter godkännandet för försäljning presenteras i kolumnen ”ingen känd frekvens”.
Tabell 1 Tabell över biverkningar hos vuxna
Pediatrisk population
Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska prövningar med oralt desmopressin utförda på barn och ungdomar vid behandling av primär nattlig enures (n = 1923) presenteras i tabell 2. Biverkningar rapporterade efter godkännandet för försäljning presenteras i kolumnen ”ingen känd frekvens”.
Tabell 2 Tabell över biverkningar hos den pediatriska populationen
Särskilda populationer
Äldre patienter och patienter med låga natriumnivåer i plasma kan ha en ökad risk för att utveckla hyponatremi (se avsnitt 4.2 och 4.4).
Beskrivning av utvalda biverkningar
Den allvarligaste biverkningen av desmopressin är hyponatremi, som kan orsaka huvudvärk, buksmärta, illamående, kräkningar, viktökning, yrsel, förvirring, sjukdomskänsla, vertigo och i allvarliga fall kramper och koma. Orsaken till potentiell hyponatremi är den förväntade antidiuretiska effekten. Hyponatremi är reversibelt och hos barn uppträder det ofta i samband med förändringar i dagliga rutiner som påverkar vätskeintag och/eller svettning. Majoriteten av vuxna som behandlats för nokturi och som utvecklat hyponatremi uppvisade låga natriumnivåer i plasma efter 3 dagars administrering eller efter dosökning.
Särskild försiktighet ska iakttas hos både barn och vuxna (se avsnitt 4.4).
I fall av allvarlig överdos med stor risk för vattenförgiftning krävs specifika åtgärder i sjukhusmiljö med strikt klinisk och biologisk övervakning.
Toxicitet
Överdosering av desmopressin leder till förlängd verkningsduration med en ökad risk för vattenretention och hyponatremi.
Redan normaldoser kan tillsammans med stort vätskeintag orsaka vattenförgiftning. Doser från 0,3 mikrogram/kg intravenöst och 2,4 mikrogram/kg intranasalt har tillsammans med vätskeintag resulterat i hyponatremi och kramper hos barn och vuxna. Emellertid orsakade 40 mikrogram intranasalt till ett 5 månader gammalt barn och 80 mikrogram intranasalt till en 5‑åring inga symtom. 4 mikrogram parenteralt till ett nyfött barn resulterade i oliguri och viktuppgång.
Symtom
En överdos av desmopressin leder till ökad risk för vattenretention med symtom som huvudvärk, illamående, hyponatremi, hypoosmolalitet, oliguri, CNS-depression, kramper och lungödem. Se även avsnitt 4.8.
Behandling
Behandlingen av hyponatremi ska vara individuellt anpassad, men följande generella rekommendationer kan ges:
Hyponatremi behandlas med utsättning av desmopressinbehandlingen och vätskerestriktion.
Om patienten har symtom kan infusion av isoton eller hyperton natriumklorid ges.
Svår vätskeretentionen (kramper och medvetslöshet) behandlas med furosemid.
Behandling av central diabetes insipidus.
Behandling av primär nattlig enures hos barn från 5 års ålder med normal förmåga att koncentrera urin.
Symtomatisk behandling av nokturi hos vuxna under 65 år, med nattlig polyuri, dvs. en nattlig urinproduktion som överstiger funktionell blåskapacitet.
Desmopressin orsakar återupptag av vatten i njurarna med resulterande vätskeretention.
Under behandling med desmopressin bör man därför:
påbörja behandlingen vid lägsta rekommenderade dos
öka dosen försiktigt och gradvis (utan att överskrida högsta rekommenderade dos)
följa begränsningarna för vätskeintag
säkerställa att administrering till barn sker under en vuxens uppsyn.
Dosering
Allmänt
Om tecken på vattenretention/hyponatremi (huvudvärk, illamående/kräkningar, viktökning och i allvarliga fall kramper och koma) uppkommer ska behandlingen tillfälligt avbrytas tills patienten återhämtat sig helt.
Strikta vätskerestriktioner ska följas och natriumnivåerna i serum ska övervakas när behandlingen återupptas (se avsnitt 4.4). Dosen kan behöva justeras. Dosjusteringar ska alltid göras gradvis under en tillräcklig period mellan varje doseringsnivå.
Om tillräcklig klinisk effekt inte uppnåtts inom 4 veckor, med veckovis dostitrering, ska behandlingen avbrytas.
Central diabetes insipidus hos vuxna och barn
En lämplig initialdos är 60 mikrogram sublingualt 3 gånger dagligen. Doseringen anpassas sedan efter patientens svar. Klinisk erfarenhet har visat att dygnsdosen varierar mellan 120 mikrogram och 720 mikrogram sublingualt. För flertalet patienter är underhållsdosen 60‑120 mikrogram sublingualt 3 gånger dagligen.
Primär nattlig enures hos vuxna och barn från 5 års ålder
En rekommenderad initialdos är 120 mikrogram sublingualt till natten. Dosen kan ökas upp till 240 mikrogram sublingualt om den lägre dosen inte är tillräckligt effektiv. Vätskerestriktion ska iakttas.
Detta läkemedel är avsett för en behandlingsperiod på upp till 3 månader. Bedömning av fortsatt behandlingsbehov ska bekräftas genom minst en veckas behandlingsuppehåll.
Nokturi hos vuxna
För att fastställa nattlig polyuri bör nokturipatienter under minst 2 dygn före behandlingsstart notera tid och volym för varje miktion i ett schema. En nattlig urinproduktion som överstiger funktionell blåskapacitet eller överstiger 1/3 av dygnsurinvolymen betraktas som nattlig polyuri.
Rekommenderad initialdos är 60 mikrogram desmopressin sublingualt till natten. Om denna dos inte är tillräckligt effektiv kan dosen efter en vecka ökas till 120 mikrogram sublingualt och därefter till 240 mikrogram sublingualt genom dosökning veckovis. Vätskerestriktion ska iakttas.
Natriumnivåerna i plasma bör mätas innan behandlingen påbörjas samt efter 3 dagars behandling. Detsamma gäller vid eventuell ökning av dosen och vid andra tillfällen under behandlingen då behandlande läkare anser det vara nödvändigt, se avsnitt 4.4.
Om tillräcklig klinisk effekt inte uppnåtts inom 4 veckor, med veckovis dostitrering, ska behandlingen avbrytas.
Särskilda populationer
Äldre
Behandling av nokturi ska inte initieras till patienter > 65 år (se avsnitt 4.3).
Nedsatt njurfunktion
Ingen dosreduktion krävs för patienter med lätt nedsatt njurfunktion.
Desmopressin Teva B.V. är kontraindicerat hos patienter med måttligt och allvarligt nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3).
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosreduktion krävs hos patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Detta läkemedel indiceras för central diabetes insipidus och primär nattlig enures hos barn.
För diabetes insipidus är dosrekommendationerna för pediatriska patienter samma som för vuxna. Detta läkemedel ska inte användas vid primär nattlig enures till barn under 5 års ålder.
Administreringssätt
Desmopressin Teva B.V. är avsedd för sublingual användning.
Tabletten placeras under tungan där den löses upp utan vatten.
Desmopressin Teva B.V. bör alltid intas vid samma tid i förhållande till födointag, eftersom föda ger minskad absorption och därmed skulle kunna påverka effekten av desmopressin (se avsnitt 4.5).
Vid behandling av primär nattlig enures och nokturi, ska vätskeintaget begränsas till minsta möjliga under perioden 1 timme före kvällsdos till minst 8 timmar efter administrering (se avsnitt 4.4).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Habituell eller psykogent betingad polydipsi (med urinproduktion överstigande 40 ml/kg/24 timmar).
Känd eller misstänkt hjärtinsufficiens och andra tillstånd som kräver behandling med diuretika.
Måttlig till svår njurinsufficiens (kreatininclearance mindre än 50 ml/min).
Känd hyponatremi.
Syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH).
Patienter under 5 år, om läkemedlet används för att behandla primär nattlig enures.
Patienter över 65 år, om läkemedlet används för att behandla primär nattlig enures eller nokturi.
Patienter som inte kan följa vätskerestriktionerna.
Innan behandlingsstart
Innan behandling med desmopressin inleds för indikationerna monosymtomatisk nattlig enures hos barn och nokturi hos vuxna måste eventuell strukturell avvikelse hos urinblåsans sfinkter uteslutas.
Desmopressin ska administreras med försiktighet och dosen ska vid behov sänkas hos äldre patienter och patienter med hjärt-kärlsjukdomar (koronarinsufficiens, arteriell hypertoni) samt hos patienter som löper risk för intrakraniell hypertoni.
Desmopressin ska administreras med försiktighet och dosen vid behov minskas hos patienter med astma, cystisk fibros, epilepsi, migrän eller tillstånd med vätskerubbningar och/eller rubbad elektrolytbalans.
Vid höga doser kan desmopressin ibland orsaka en liten ökning av blodtrycket, som försvinner när dosen sänks.
Vid kortikotrop svikt eller nedsatt sköldkörtelfunktion måste detta korrigeras innan desmopressinbehandling inleds och under hela behandlingen för att undvika vattenförgiftning.
Patienter med nokturi bör diagnostiseras med nattlig polyuri genom att föra dagbok över urinfrekvens och -volym under minst 2 dagar innan behandlingsstart.
Pediatrisk population
Behandling av barn med nattlig enures börjar normalt sett med livsstilsförändringar och sängvätningslarm. Det är viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal överväger dessa åtgärder innan desmopressinbehandling inleds.
Hos barn med monosymtomatisk nattlig enures ska patienten före behandlingsstart notera urin- och dryckesfrekvensen under 48 timmar samt antalet sängvätningar under 7 dygn.
Uppföljning av behandling
Hyponatremi/vattenförgiftning
Hos patienter med trängningar/trängningsinkontinens, organiska orsaker till ökad miktionsfrekvens eller nokturi (t.ex. godartad prostataförstoring, urinvägsinfektioner, gallstenar/tumörer, polydipsi eller dåligt inställd diabetes mellitus), ska den specifika orsaken till problemet behandlas främst.
Vid behandling av primär nattlig enures och nokturi, ska vätskeintaget begränsas till minsta möjliga under perioden 1 timme före kvällsdos till minst 8 timmar efter administrering (se avsnitt 4.2).
Patientens vikt bör övervakas i några dagar efter behandlingsstart eller dosökning. En snabb och kraftig viktökning kan vara tecken på alltför kraftig vätskeretention.
Utan samtidig minskning av vätskeintaget kan behandlingen leda till vattenretention och/eller hyponatremi (huvudvärk, illamående/kräkningar, snabb viktökning och i allvarliga fall kramper och koma). Om dessa symtom uppstår vid indikationerna monosymtomatisk nattlig enures hos barn och nokturi hos vuxna måste behandlingen avbrytas och mätning av elektrolyter i blod göras för att mäta natriumnivån. Om behandlingen återupptas ska vätskerestriktionen vara striktare.
Alla patienter eller deras vårdnadshavare ska få noggranna instruktioner om vätskerestriktion.
Det föreligger en ökad risk för hyponatremi hos äldre, patienter med låga natriumnivåer i plasma och patienter med en hög dygnsurin (över 2,8 till 3 liter).
För att undvika hyponatremi måste försiktighet iakttas med särskild uppmärksamhet på vätskeretention och frekvent kontroll av natrium i plasma vid följande tillstånd:
samtidig behandling med läkemedel som är kända för att inducera syndrom med störd ADH-sekretion (SIADH), t.ex. tricykliska antidepressiva, SSRI, klorpromazin och karbamazepin
samtidig behandling med NSAID-preparat
Ytterligare information
Vid indikationerna monosymtomatisk nattlig enures hos barn och nokturi hos vuxna måste behandling med desmopressin avbrytas vid samtidig förekomst av tillstånd med rubbningar av vätske- och/eller elektrolytbalansen, såsom infektioner, feber eller gastroenterit.
Hjälpämnen
Laktos
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per sublingual resoriblett, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Substanser som är kända för att inducera störd ADH-sekretion, t.ex. tricykliska antidepressiva, SSRI, klorpromazin och karbamazepin, liksom antidiabetika av sulfonureidgruppen, särskilt klorpropamid, kan orsaka en additiv antidiuretisk effekt med ökad risk för vätskeretention (se avsnitt 4.4).
NSAID-preparat kan inducera vattenretention/hyponatremi (se avsnitt 4.4).
Samtidig behandling med diuretika är kontraindicerad (se avsnitt 4.3).
Samtidig behandling med loperamid kan resultera i en trefaldig ökning av desmopressins plasmakoncentrationer, vilket kan leda till en ökad risk för vattenretention och/eller hyponatremi. Andra läkemedel som orsakar en långsammare tarmpassage kan ha samma effekt. Detta har dock inte undersökts.
Samtidig behandling med dimetikon kan resultera i en minskad absorption av desmopressin.
Det är osannolikt att desmopressin skulle interagera med läkemedel som påverkar metabolismen i levern, eftersom desmopressin inte uppvisar signifikant levermetabolism i in vitro-studier med mikrosomer från människa. Formella interaktionsstudier in vivo har dock inte utförts.
Samtidigt intag av föda har inte studerats med desmopressin sublinguala resoribletter, utan med desmopressintabletter. En standardiserad måltid med 27 % fett intagen samtidigt med eller 1,5 timme före desmopressintabletter minskade absorptions (hastighet och grad) av desmopressin med 40 %. Ingen signifikant effekt observerades med avseende på farmakodynamik (urinproduktion eller osmolalitet). Det kan inte uteslutas att vissa patienter får minskad antidiuretisk effekt vid samtidigt födointag.
Fertilitet
Fertilitetsstudier har inte utförts. In vitro-analyser av kotyledonmodellen visade att desmopressin inte passerar över till placentan när det administrerades i terapeutiska koncentrationer motsvarande rekommenderade doser.
Graviditet
Data från ett begränsat antal (n = 53) gravida kvinnor som behandlats för diabetes insipidus, samt data från ett begränsat antal (n = 54) gravida kvinnor med von Willebrands sjukdom, visar inga skadliga effekter av desmopressin på graviditeten eller fostrets/det nyfödda barnets hälsa. Inga andra relevanta epidemiologiska data är tillgängliga.
Djurstudier tyder varken på direkta eller indirekta skadliga effekter avseende graviditet, embryonal utveckling/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling.
Detta läkemedel bör ges med försiktighet vid graviditet.
Amning
Resultat från analyser av bröstmjölk från mödrar som fått höga doser desmopressin (300 mikrogram intranasalt), visar att desmopressin utsöndras i bröstmjölk men mängden desmopressin som kan överföras till barnet är låg, och sannolikt lägre än de mängder som krävs för att påverka diuresen. Huruvida desmopressin ackumuleras i bröstmjölk vid upprepad dosering har inte studerats.
Desmopressin Teva B.V. har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Den allvarligaste biverkningen av desmopressin är hyponatremi, se nedan under ”Beskrivning av utvalda biverkningar”.
Vuxna
Huvudvärk (12 %) var den mest rapporterade biverkningen. Andra vanliga biverkningar var hyponatremi (6 %), yrsel (3 %), hypertoni (2 %) och gastrointestinala besvär (illamående (4 %), kräkningar (1 %), buksmärta (3 %), diarré (2 %) och förstoppning (1 %)). Mindre vanliga biverkningar var påverkan på sömnmönster/medvetandenivå i form av t.ex. insomni (0,96 %), somnolens (0,4 %) eller asteni (0,06 %).
Anafylaktiska reaktioner har inte setts i kliniska prövningar men spontana rapporter har erhållits.
Pediatrisk population
Huvudvärk (1 %) var den mest rapporterade biverkningen. Mindre vanliga var psykiska besvär (affektlabilitet (0,1 %), aggression (0,1 %), ångestsymtom (0,05 %), humörsvängningar (0,05 %) och mardrömmar (0,05 %)), vilka vanligtvis avtog efter att behandlingen avslutats, samt gastrointestinala besvär (buksmärta (0,65 %), illamående (0,35 %), kräkningar (0,2 %) och diarré (0,15 %)).
Anafylaktiska reaktioner har inte setts i kliniska prövningar men spontana rapporter har erhållits.
Nokturi
Biverkningar av desmopressin har rapporterats hos patienter som behandlas för nokturi under kliniska prövningar, inklusive populationen på 65 år och äldre. Totalt hade cirka 35 % av patienterna biverkningar under titreringsfasen. De flesta fall av kliniskt signifikant hyponatremi (serumnatrium < 130 mmol/l) förekom hos patienter som var 65 år eller äldre (se avsnitt 4.3). Hyponatremin uppstod antingen snart efter behandlingsstart eller i samband med en dosökning. Andra biverkningar än hyponatremi är till största delen milda. Under långtidsbehandlingen fick 24 % av patienterna biverkningar.
Tabell över biverkningar
Vuxna
Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska prövningar med oralt desmopressin utförda på vuxna vid behandling av nokturi (n = 1557), kombinerat med rapporter efter godkännandet för försäljning avseende samtliga indikationer för vuxna (inklusive central diabetes insipidus) presenteras i tabell 1. Biverkningar som rapporterats efter godkännandet för försäljning presenteras i kolumnen ”ingen känd frekvens”.
Tabell 1 Tabell över biverkningar hos vuxna
Pediatrisk population
Frekvensen av biverkningar rapporterade i kliniska prövningar med oralt desmopressin utförda på barn och ungdomar vid behandling av primär nattlig enures (n = 1923) presenteras i tabell 2. Biverkningar rapporterade efter godkännandet för försäljning presenteras i kolumnen ”ingen känd frekvens”.
Tabell 2 Tabell över biverkningar hos den pediatriska populationen
Särskilda populationer
Äldre patienter och patienter med låga natriumnivåer i plasma kan ha en ökad risk för att utveckla hyponatremi (se avsnitt 4.2 och 4.4).
Beskrivning av utvalda biverkningar
Den allvarligaste biverkningen av desmopressin är hyponatremi, som kan orsaka huvudvärk, buksmärta, illamående, kräkningar, viktökning, yrsel, förvirring, sjukdomskänsla, vertigo och i allvarliga fall kramper och koma. Orsaken till potentiell hyponatremi är den förväntade antidiuretiska effekten. Hyponatremi är reversibelt och hos barn uppträder det ofta i samband med förändringar i dagliga rutiner som påverkar vätskeintag och/eller svettning. Majoriteten av vuxna som behandlats för nokturi och som utvecklat hyponatremi uppvisade låga natriumnivåer i plasma efter 3 dagars administrering eller efter dosökning.
Särskild försiktighet ska iakttas hos både barn och vuxna (se avsnitt 4.4).
Rapportering av misstänkta biverkningar
I fall av allvarlig överdos med stor risk för vattenförgiftning krävs specifika åtgärder i sjukhusmiljö med strikt klinisk och biologisk övervakning.
Toxicitet
Överdosering av desmopressin leder till förlängd verkningsduration med en ökad risk för vattenretention och hyponatremi.
Redan normaldoser kan tillsammans med stort vätskeintag orsaka vattenförgiftning. Doser från 0,3 mikrogram/kg intravenöst och 2,4 mikrogram/kg intranasalt har tillsammans med vätskeintag resulterat i hyponatremi och kramper hos barn och vuxna. Emellertid orsakade 40 mikrogram intranasalt till ett 5 månader gammalt barn och 80 mikrogram intranasalt till en 5‑åring inga symtom. 4 mikrogram parenteralt till ett nyfött barn resulterade i oliguri och viktuppgång.
Symtom
En överdos av desmopressin leder till ökad risk för vattenretention med symtom som huvudvärk, illamående, hyponatremi, hypoosmolalitet, oliguri, CNS-depression, kramper och lungödem. Se även avsnitt 4.8.
Behandling
Behandlingen av hyponatremi ska vara individuellt anpassad, men följande generella rekommendationer kan ges:
Hyponatremi behandlas med utsättning av desmopressinbehandlingen och vätskerestriktion.
Om patienten har symtom kan infusion av isoton eller hyperton natriumklorid ges.
Svår vätskeretentionen (kramper och medvetslöshet) behandlas med furosemid.
Det genomsnittliga antalet nokturiepisoder minskade med minst 50 % hos 39 % av patienterna i desmopressingruppen jämfört med 5 % i placebogruppen (p < 0,0001).
Det genomsnittliga antalet nokturiepisoder per natt minskade med 44 % i desmopressingruppen jämfört med 15 % i placebogruppen (p < 0,0001).
Medianlängden på den första ostörda sömnperioden ökade med 64 % i desmopressingruppen jämfört med 20 % i placebogruppen (p < 0,0001).
Den genomsnittliga längden på den första ostörda sömnepisoden ökade med 2 timmar i desmopressingruppen jämfört med 31 minuter i placebogruppen (p < 0,0001).
På grund av biverkningar avbröt 8 % av de 448 patienterna som fick desmopressin behandlingen under titreringsfasen, och 2 % av de 295 patienterna under den dubbelblindade perioden (0,63 % av de som fick desmopressin och 1,45 % av de som fick placebo).
Absorption
Samtidigt intag av föda har inte studerats med desmopressin sublinguala resoribletter, men födointag tillsammans med desmopressintabletter minskar absorptionshastigheten och absorptionsgraden med 40 %.
Desmopressin uppvisar en måttlig till hög variation i biotillgänglighet, både inom och mellan individer. Plasmakoncentrationen av desmopressin ökar proportionellt mot given dos. Efter administrering av doser på 200, 400 och 800 mikrogram var Cmax 14, 30 respektive 65 pg/ml. Tmax uppnåddes efter 0,5–2 timmar.
Absolut biotillgänglighet för desmopressin via den sublinguala administreringsvägen är i genomsnitt 0,25 % (0,21–0,31 %). Nedanstående tabell visar en jämförelse mellan tabletter och frystorkade tabletter av desmopressin:
Distribution
Distributionen av desmopressin beskrivs bäst med en tvåkompartmentmodell där distributionsvolymen under elimineringsfasen är 0,3-0,5 l/kg.
Desmopressin passerar ej blod-hjärnbarriären.
Metabolism
In vitro-studier med levermikrosomer från människa har visat att ingen signifikant mängd av desmopressin metaboliseras i levern. Det är därför inte troligt att desmopressin metaboliseras i levern hos människa.
Eliminering
Total clearance av desmopressin beräknades till 7,6 l/tim. Terminal halveringstid beräknas vara 2,8 timmar. Hos friska försökspersoner utsöndras 52 % (44–60 %) av administrerat desmopressin oförändrat i urinen.
Linjäritet/icke‑linjäritet
Det finns inga tecken på icke-linjäritet för någon av de farmakokinetiska parametrarna för desmopressin.
Pediatrisk population
Populationsfarmakokinetiken för desmopressintabletter har studerats hos barn med primär nattlig enures, och ingen signifikant skillnad jämfört med vuxna har påvisats.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktionstoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Karcinogenicitetsstudier har inte utförts på grund av att desmopressin är nära besläktat med det naturligt förekommande peptidhormonet vasopressin.
In vitro-analyser av humana kotyledonmodeller visade att transplacental transport av desmopressin saknas när det administreras i terapeutiska koncentrationer motsvarande rekommenderade doser.
Farmakoterapeutisk grupp: Hypofys- och hypotalamushormoner samt analoger, vasopressin och analoger, ATC-kod: H01BA02.
Desmopressin Teva B.V. innehåller desmopressin, en strukturell analog till det naturliga antidiuretiska hormonet vasopressin.
Det skiljer sig därifrån genom att aminogruppen i cystein tagits bort och L‑arginin ersatts med D‑arginin. Detta resulterar i betydligt förlängd verkningsduration och total avsaknad av kärlsammandragande effekt i kliniskt aktuell dosering.
Jämfört med det naturliga hormonet karaktäriseras desmopressin av en ökad och förlängd antidiuretisk effekt, medan dess vasopressoraktivitet är kraftigt reducerad. Desmopressin fungerar som en selektiv vasopressinreceptor 2-agonist, som främst finns på cellerna i njurarnas samlingsrör.
Oral administrering av 0,1 till 0,2 mg desmopressin i tablettform (motsvarande 60 mikrogram respektive 120 mikrogram frystorkad tablett) har en antidiuretisk effekt som varar i cirka 8 timmar, med betydande interindividuell variation.
Kliniska studier med desmopressintabletter vid behandling av nokturi visade följande:
Det genomsnittliga antalet nokturiepisoder minskade med minst 50 % hos 39 % av patienterna i desmopressingruppen jämfört med 5 % i placebogruppen (p < 0,0001).
Det genomsnittliga antalet nokturiepisoder per natt minskade med 44 % i desmopressingruppen jämfört med 15 % i placebogruppen (p < 0,0001).
Medianlängden på den första ostörda sömnperioden ökade med 64 % i desmopressingruppen jämfört med 20 % i placebogruppen (p < 0,0001).
Den genomsnittliga längden på den första ostörda sömnepisoden ökade med 2 timmar i desmopressingruppen jämfört med 31 minuter i placebogruppen (p < 0,0001).
På grund av biverkningar avbröt 8 % av de 448 patienterna som fick desmopressin behandlingen under titreringsfasen, och 2 % av de 295 patienterna under den dubbelblindade perioden (0,63 % av de som fick desmopressin och 1,45 % av de som fick placebo).
Absorption
Samtidigt intag av föda har inte studerats med desmopressin sublinguala resoribletter, men födointag tillsammans med desmopressintabletter minskar absorptionshastigheten och absorptionsgraden med 40 %.
Desmopressin uppvisar en måttlig till hög variation i biotillgänglighet, både inom och mellan individer. Plasmakoncentrationen av desmopressin ökar proportionellt mot given dos. Efter administrering av doser på 200, 400 och 800 mikrogram var Cmax 14, 30 respektive 65 pg/ml. Tmax uppnåddes efter 0,5–2 timmar.
Absolut biotillgänglighet för desmopressin via den sublinguala administreringsvägen är i genomsnitt 0,25 % (0,21–0,31 %). Nedanstående tabell visar en jämförelse mellan tabletter och frystorkade tabletter av desmopressin:
Distribution
Distributionen av desmopressin beskrivs bäst med en tvåkompartmentmodell där distributionsvolymen under elimineringsfasen är 0,3-0,5 l/kg.
Desmopressin passerar ej blod-hjärnbarriären.
Metabolism
In vitro-studier med levermikrosomer från människa har visat att ingen signifikant mängd av desmopressin metaboliseras i levern. Det är därför inte troligt att desmopressin metaboliseras i levern hos människa.
Eliminering
Total clearance av desmopressin beräknades till 7,6 l/tim. Terminal halveringstid beräknas vara 2,8 timmar. Hos friska försökspersoner utsöndras 52 % (44–60 %) av administrerat desmopressin oförändrat i urinen.
Linjäritet/icke‑linjäritet
Det finns inga tecken på icke-linjäritet för någon av de farmakokinetiska parametrarna för desmopressin.
Pediatrisk population
Populationsfarmakokinetiken för desmopressintabletter har studerats hos barn med primär nattlig enures, och ingen signifikant skillnad jämfört med vuxna har påvisats.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och reproduktionstoxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Karcinogenicitetsstudier har inte utförts på grund av att desmopressin är nära besläktat med det naturligt förekommande peptidhormonet vasopressin.
In vitro-analyser av humana kotyledonmodeller visade att transplacental transport av desmopressin saknas när det administreras i terapeutiska koncentrationer motsvarande rekommenderade doser.
Förvaras i originalförpackningen. Tillslut burken väl. Fuktkänsligt.
Kartong innehållande OPA/Al/PVC/PE-AL-blister med integrerat torkmedel, standarblister eller perforerade endosblister med 10 resoribletter vardera.
Förpackningsstorlekar:
10, 20, 30, 50, 60, 90 och 100 sublinguala resoribletter (i blister)
10x1, 20x1, 30x1, 50x1, 60x1, 90x1, 100x1 (i perforerade endosblister).
HDPE-burkar med PP-lock (med integrerat torkmedel) innehållande 30 eller 100 sublinguala resoribletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Laktosmonohydrat
Majsstärkelse
Citronsyra (E 330)
Kroskarmellosnatrium (E 468)
Magnesiumstearat (E 470b)
Ej relevant.
30 månader
Blister
Förvaras i originalblister. Fuktkänsligt. Inga särskilda temperaturanvisningar.
HDPE-burk
Förvaras vid högst 30 °C.
Förvaras i originalförpackningen. Tillslut burken väl. Fuktkänsligt.
Kartong innehållande OPA/Al/PVC/PE-AL-blister med integrerat torkmedel, standarblister eller perforerade endosblister med 10 resoribletter vardera.
Förpackningsstorlekar:
10, 20, 30, 50, 60, 90 och 100 sublinguala resoribletter (i blister)
10x1, 20x1, 30x1, 50x1, 60x1, 90x1, 100x1 (i perforerade endosblister).
HDPE-burkar med PP-lock (med integrerat torkmedel) innehållande 30 eller 100 sublinguala resoribletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkänt av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.