Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från EQL Pharma AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Penicryl 5 000 000 IE pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning
Varje injektionsflaska innehåller 3,1 g av bensylpenicillinkalium (5 miljoner IE bensylpenicillin), motsvarande 2,8 g bensylpenicillin.
Penicryl innehåller 8,42 mmol (329,07 mg) kalium per injektionsflaska.
Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning.
Vitt eller nästan vitt kristallint pulver.
Färdigblandad lösning är färglös.
pH för färdigblandad lösning är 5,5-7,5.
Tarchomińskie Zakłady Farmaceutyczne “Polfa” Spółka Akcyjna
ul. A. Fleminga 2
03-176 Warszawa
Polen
62385
Första godkännandet: 2023-02-22
2023-07-17
Dosen ska anpassas efter patientens njurfunktion, ålder och kroppsvikt.
Vuxna och ungdomar över 12 år:
Intramuskulärt: 1,67 miljoner IE (motsvarande 0,9 g bensylpenicillin) 4-6 gånger per dygn (var 4-6 timme)
Intravenöst: 5-20 miljoner IE (motsvarande 2,8-11,2 g bensylpenicillin) per dygn
Vid behov ökas dygnsdosen till maximalt 50 miljoner IE (motsvarande 28,1 g bensylpenicillin).
Barn 1-12 år:
250 000 IE (motsvarande 140,5 mg bensylpenicillin) per kg kroppsvikt per dygn.
Barn 1 månad – 1 år:
167 000 IE (motsvarande 93,9 mg bensylpenicillin) per kg kroppsvikt per dygn.
För nyfödda, rekommenderas minskning av dos och frekvens av administrering eftersom ofullständigt utvecklad njurfunktion hos nyfödda kan försena elimination av penicillin.
Nyfödda och för tidigt födda barn:
50 000 IE (motsvarande 28,1 mg bensylpenicillin) per kg kroppsvikt per dygn. Dygnsdosen fördelas på 3-4 intravenösa injektioner (var 8-6 timme) eller intermittent infusion. Alternativt kan preparatet ges som en intramuskulär injektion eller som en kontinuerlig intravenös infusion med hjälp av en infusionspump. Till prematura spädbarn och barn yngre än en vecka fördelas dygnsdosen på två injektioner (var 12e timme) beroende på den förlängda halveringstiden hos dessa patienter. För nyfödda rekommenderas en minskning av dos och administreringsfrekvens eftersom ofullständigt utvecklad njurfunktion hos nyfödda kan fördröja eliminering av penicillin.
Vid endokardit bör bensylpenicillin kombineras med en aminoglykosid.
Äldre patienter
Bensylpenicillinkalium ska ges med försiktighet och under frekvent monitorering av serumkalium på grund av den ökade risken för hyperkalemi.
Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion
Uremipatienter med CrCl över 10 ml/min/1,73 m2: Administrera en hel laddningsdos (se rekommenderad dosering ovan) följt av halva laddningsdosen var 4 till 5 timme.
CrCl mindre än 10 ml/min/1,73 m2: Administrera en hel laddningsdos (se rekommenderad dosering ovan) följt av halva laddningsdosen var 8 till 10 timme.
Hos patienter med nedsatt njur- och leverfunktion, rekommenderas minskning av dosen.
En minskning av totala dosen bör övervägas om någon nedsättning i organfunktion (inklusive elektrolytbalans, lever-, njur- och hematopoetiska system samt hjärt- och kärlstatus) inträffar eller misstänks.
Bensylpenicillinkalium ska ges med försiktighet och under frekvent monitorering av serumkalium på grund av den ökade risken för hyperkalemi.
Administreringssätt
Bensylpenicillin kan administreras intramuskulärt (högst 1,67 miljoner IE [motsvarande 0,9 g bensylpenicillin] per ställe) eller intravenöst (i en injektion som ges över 3 till 5 minuter eller via intravenös infusion).
Läkemedlet ska injiceras i en stor muskelgrupp.
För dagliga doser på 10 miljoner enheter eller mer kan läkemedlet spädas med infusionslösning och administreras under en 24-timmarsperiod.
Genom intermittent intravenös infusion kan en fjärdedel eller en sjättedel av den dagliga dosen ges under 1 till 2 timmar och upprepas var 6:e till 4:e timme.
Uppdelade doser infunderas vanligtvis under 15 till 30 minuter till barn och nyfödda. Hos dessa patienter är den intravenösa vägen den föredragna administreringsvägen. Intramuskulär administrering bör endast användas i nödsituationer, i avsaknad av intravenös åtkomst.
Dosen på 20 000 000 IE (20 miljoner IE) får endast administreras som intravenös infusion.
Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot den aktiva substansen (bensylpenicillinkalium) eller mot andra penicilliner.
Om svår överkänslighetsreaktion (ex. anafylaxi) mot andra betalaktamantibiotika (t.ex. cefalosporiner, karbapenemer eller monobaktamer) tidigare inträffat.
Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer.
Allvarliga kutana biverkningar (SCARs), inklusive Stevens-Johnson syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsinteraktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), samt akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats i samband med behandling med betalaktamantibiotika (inklusive penicilliner).
Bensylpenicillin är kontraindicerat hos patienter som är överkänsliga mot penicilliner. Patienter med tidigare känd överkänslighet mot cefalosporiner, penicilliner eller andra betalaktamantibiotika kan också vara överkänsliga mot bensylpenicillin (se avsnitt 4.3). Om allvarligt allergisk reaktion eller SCAR inträffar under behandling med bensylpenicillin, ska läkemedlet sättas ut och lämpliga åtgärder vidtas.
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridioides difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför övervakas noggrant.
För patienter över 60 års ålder, nyfödda och patienter med nedsatt njurfunktion kan cerebral påverkan med kramper uppträda, i synnerhet vid nedsatt njurfunktion och vid dygnsdoser över 18 g hos vuxna. Sänkning av penicillindosen och behandling med antikonvulsiva medel minskar krampbenägenheten.
Som för andra antibiotika, kan långvarig användning resultera i överanvändning av icke-mottagliga organismer. Upprepad utvärdering av patientens tillstånd är nödvändigt. Om superinfektion inträffar under behandling, ska specifik antimikrobiell behandling sättas in om det anses vara kliniskt nödvändigt.
Höga doser av bensylpenicillinkalium 5 000 000 IE (motsvarande 2,8 g bensylpenicillin), pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning kan leda till allvarliga och till och med dödliga elektrolytrubbningar, d.v.s. hyperkalemi och hypernatremi när höga doser ges i.v. (mer än 10 miljoner enheter), bör kaliuminnehållet tas i beaktan under administrering. För patienter som genomgår högdosbehandling i mer än 5 dagar ska elektrolytbalansen, blodvärden och njurfunktion monitoreras. Höga intravenösa doser bör administreras långsamt eftersom kaliuminnehållet i penicillinet potentiellt kan orsaka negativa effekter i form av elektrolytobalans.
Nedsatt njurfunktion kan leda till en signifikant ökning av kaliumkoncentrationen i blodplasman, vilket kan leda till allvarliga hjärtproblem. Episoder av slapp förlamning, avvikelser i ekokardiogram (förkortat QT-intervall och toppade T-vågor) såväl som hjärtstopp beskrevs efter den snabba i.v. administrationen av bensylpenicillinkalium (10-18 miljoner IE/d). Risken för hyperkalemi uppträder dock inte förrän vid långtidsanvändning av megadoser av bensylpenicillinkalium, speciellt hos personer med njurinsufficiens.
Penicryl innehåller kalium
Penicryl innehåller 8,42 mmol (eller 329,07 mg) kalium per injektionsflaska. 1 miljon IE innehåller 1,68 mmol (eller 65,81 mg) kalium.
Detta bör beaktas av patienter med reducerad njurfunktion eller patienter ordinerats kaliumfattig kost.
Följande kombination med bensylpenicillin kan kräva dosanpassning: metotrexat.
Metotrexat svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits där patienten samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V. Dessa organiska syror kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. Denna interaktion finns också beskriven efter kombinationen metotrexat och mezlocillin samt metotrexat och amoxicillin.
Probenecid hämmar den renala utsöndringen av bensylpenicillin och högre plasmakoncentrationer kan således upprätthållas under längre tid.
Graviditet
Inga kända risker vid användning under graviditet.
Amning
Bensylpenicillin passerar över i bröstmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Penicryl har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Vanligast är hudutslag, som förekommer hos cirka 2 % av behandlade patienter och lokala reaktioner vid infusionsstället.
Beräknade biverkningsfrekvenser rangordnas enligt följande: vanliga (>1/100, <1/10); mindre vanliga (>1/1000, <1/100); sällsynta (>1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Vid höga penicillinkoncentrationer i infusionslösningar kan risk för tromboflebit föreligga. Enstaka fall av njurpåverkan har rapporterats.
Svampöverväxt i munhåla och buk kan förekomma.
Fall av förkalkning av hornhinnan har i sällsynta fall rapporterats i samband med användning av fosfatinnehållande ögondroppar hos vissa patienter med signifikant skadade hornhinnor.
Penicryl kan orsaka allvarliga och även dödliga elektrolytrubbningar, d.v.s. hyperkalemi, när det ges intravenöst i höga doser.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Allvarliga kutana biverkningar, SCAR (Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom, akut generaliserad exantematös pustulos), har rapporterats med betalaktamantibiotika, inklusive penicilliner (se avsnitt 4.4).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Vid t.ex. nedsatt njurfunktion och defekt blodlikvorbarriär har dock parenteral tillförsel av höga doser givit toxiska symtom. Akuta reaktioner beror främst på allergisk reaktion.
Symtom: Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma, hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.
I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion inträffa inom 20-40 minuter.
Behandling: Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys.
Vid anafylaktisk reaktion: Epinefrin (adrenalin) 0,1-0,5 mg långsamt intravenöst, hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst. Vätska. Acidoskorrektion.
Penicryl är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna, ungdomar och barn (se avsnitt 5.1):
Samhällsförvärvad pneumoni.
Hud- och mjukdelsinfektioner (inklusive gasgangrän och infekterade djurbett).
Akut bakteriell meningit.
Allvarliga infektioner orsakade av pneumokocker, streptokocker, meningokocker eller gonokocker, inklusive septikemi, empyem, hjärnabscess, skelett- och ledinfektion.
Endokardit.
Neuroborrelios.
Syfilis.
Hänsyn bör tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel.
Dosering
Dosen ska anpassas efter patientens njurfunktion, ålder och kroppsvikt.
Vuxna och ungdomar över 12 år:
Intramuskulärt: 1,67 miljoner IE (motsvarande 0,9 g bensylpenicillin) 4-6 gånger per dygn (var 4-6 timme)
Intravenöst: 5-20 miljoner IE (motsvarande 2,8-11,2 g bensylpenicillin) per dygn
Vid behov ökas dygnsdosen till maximalt 50 miljoner IE (motsvarande 28,1 g bensylpenicillin).
Barn 1-12 år:
250 000 IE (motsvarande 140,5 mg bensylpenicillin) per kg kroppsvikt per dygn.
Barn 1 månad – 1 år:
167 000 IE (motsvarande 93,9 mg bensylpenicillin) per kg kroppsvikt per dygn.
För nyfödda, rekommenderas minskning av dos och frekvens av administrering eftersom ofullständigt utvecklad njurfunktion hos nyfödda kan försena elimination av penicillin.
Nyfödda och för tidigt födda barn:
50 000 IE (motsvarande 28,1 mg bensylpenicillin) per kg kroppsvikt per dygn. Dygnsdosen fördelas på 3-4 intravenösa injektioner (var 8-6 timme) eller intermittent infusion. Alternativt kan preparatet ges som en intramuskulär injektion eller som en kontinuerlig intravenös infusion med hjälp av en infusionspump. Till prematura spädbarn och barn yngre än en vecka fördelas dygnsdosen på två injektioner (var 12e timme) beroende på den förlängda halveringstiden hos dessa patienter. För nyfödda rekommenderas en minskning av dos och administreringsfrekvens eftersom ofullständigt utvecklad njurfunktion hos nyfödda kan fördröja eliminering av penicillin.
Vid endokardit bör bensylpenicillin kombineras med en aminoglykosid.
Äldre patienter
Bensylpenicillinkalium ska ges med försiktighet och under frekvent monitorering av serumkalium på grund av den ökade risken för hyperkalemi.
Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion
Uremipatienter med CrCl över 10 ml/min/1,73 m2: Administrera en hel laddningsdos (se rekommenderad dosering ovan) följt av halva laddningsdosen var 4 till 5 timme.
CrCl mindre än 10 ml/min/1,73 m2: Administrera en hel laddningsdos (se rekommenderad dosering ovan) följt av halva laddningsdosen var 8 till 10 timme.
Hos patienter med nedsatt njur- och leverfunktion, rekommenderas minskning av dosen.
En minskning av totala dosen bör övervägas om någon nedsättning i organfunktion (inklusive elektrolytbalans, lever-, njur- och hematopoetiska system samt hjärt- och kärlstatus) inträffar eller misstänks.
Bensylpenicillinkalium ska ges med försiktighet och under frekvent monitorering av serumkalium på grund av den ökade risken för hyperkalemi.
Administreringssätt
Bensylpenicillin kan administreras intramuskulärt (högst 1,67 miljoner IE [motsvarande 0,9 g bensylpenicillin] per ställe) eller intravenöst (i en injektion som ges över 3 till 5 minuter eller via intravenös infusion).
Läkemedlet ska injiceras i en stor muskelgrupp.
För dagliga doser på 10 miljoner enheter eller mer kan läkemedlet spädas med infusionslösning och administreras under en 24-timmarsperiod.
Genom intermittent intravenös infusion kan en fjärdedel eller en sjättedel av den dagliga dosen ges under 1 till 2 timmar och upprepas var 6:e till 4:e timme.
Uppdelade doser infunderas vanligtvis under 15 till 30 minuter till barn och nyfödda. Hos dessa patienter är den intravenösa vägen den föredragna administreringsvägen. Intramuskulär administrering bör endast användas i nödsituationer, i avsaknad av intravenös åtkomst.
Dosen på 20 000 000 IE (20 miljoner IE) får endast administreras som intravenös infusion.
Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot den aktiva substansen (bensylpenicillinkalium) eller mot andra penicilliner.
Om svår överkänslighetsreaktion (ex. anafylaxi) mot andra betalaktamantibiotika (t.ex. cefalosporiner, karbapenemer eller monobaktamer) tidigare inträffat.
Korsallergi mellan penicilliner och cefalosporiner förekommer.
Allvarliga kutana biverkningar (SCARs), inklusive Stevens-Johnson syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsinteraktion med eosinofili och systemiska symtom (DRESS), samt akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats i samband med behandling med betalaktamantibiotika (inklusive penicilliner).
Bensylpenicillin är kontraindicerat hos patienter som är överkänsliga mot penicilliner. Patienter med tidigare känd överkänslighet mot cefalosporiner, penicilliner eller andra betalaktamantibiotika kan också vara överkänsliga mot bensylpenicillin (se avsnitt 4.3). Om allvarligt allergisk reaktion eller SCAR inträffar under behandling med bensylpenicillin, ska läkemedlet sättas ut och lämpliga åtgärder vidtas.
Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridioides difficile förekommer. Patienter med diarré ska därför övervakas noggrant.
För patienter över 60 års ålder, nyfödda och patienter med nedsatt njurfunktion kan cerebral påverkan med kramper uppträda, i synnerhet vid nedsatt njurfunktion och vid dygnsdoser över 18 g hos vuxna. Sänkning av penicillindosen och behandling med antikonvulsiva medel minskar krampbenägenheten.
Som för andra antibiotika, kan långvarig användning resultera i överanvändning av icke-mottagliga organismer. Upprepad utvärdering av patientens tillstånd är nödvändigt. Om superinfektion inträffar under behandling, ska specifik antimikrobiell behandling sättas in om det anses vara kliniskt nödvändigt.
Höga doser av bensylpenicillinkalium 5 000 000 IE (motsvarande 2,8 g bensylpenicillin), pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning kan leda till allvarliga och till och med dödliga elektrolytrubbningar, d.v.s. hyperkalemi och hypernatremi när höga doser ges i.v. (mer än 10 miljoner enheter), bör kaliuminnehållet tas i beaktan under administrering. För patienter som genomgår högdosbehandling i mer än 5 dagar ska elektrolytbalansen, blodvärden och njurfunktion monitoreras. Höga intravenösa doser bör administreras långsamt eftersom kaliuminnehållet i penicillinet potentiellt kan orsaka negativa effekter i form av elektrolytobalans.
Nedsatt njurfunktion kan leda till en signifikant ökning av kaliumkoncentrationen i blodplasman, vilket kan leda till allvarliga hjärtproblem. Episoder av slapp förlamning, avvikelser i ekokardiogram (förkortat QT-intervall och toppade T-vågor) såväl som hjärtstopp beskrevs efter den snabba i.v. administrationen av bensylpenicillinkalium (10-18 miljoner IE/d). Risken för hyperkalemi uppträder dock inte förrän vid långtidsanvändning av megadoser av bensylpenicillinkalium, speciellt hos personer med njurinsufficiens.
Penicryl innehåller kalium
Penicryl innehåller 8,42 mmol (eller 329,07 mg) kalium per injektionsflaska. 1 miljon IE innehåller 1,68 mmol (eller 65,81 mg) kalium.
Detta bör beaktas av patienter med reducerad njurfunktion eller patienter ordinerats kaliumfattig kost.
Följande kombination med bensylpenicillin kan kräva dosanpassning: metotrexat.
Metotrexat svår toxisk reaktion på metotrexat har beskrivits där patienten samtidigt behandlades med furosemid och penicillin V. Dessa organiska syror kan hämma den tubulära sekretionen av metotrexat. Denna interaktion finns också beskriven efter kombinationen metotrexat och mezlocillin samt metotrexat och amoxicillin.
Probenecid hämmar den renala utsöndringen av bensylpenicillin och högre plasmakoncentrationer kan således upprätthållas under längre tid.
Graviditet
Inga kända risker vid användning under graviditet.
Amning
Bensylpenicillin passerar över i bröstmjölk, men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Penicryl har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Vanligast är hudutslag, som förekommer hos cirka 2 % av behandlade patienter och lokala reaktioner vid infusionsstället.
Beräknade biverkningsfrekvenser rangordnas enligt följande: vanliga (>1/100, <1/10); mindre vanliga (>1/1000, <1/100); sällsynta (>1/10 000, <1/1000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Vid höga penicillinkoncentrationer i infusionslösningar kan risk för tromboflebit föreligga. Enstaka fall av njurpåverkan har rapporterats.
Svampöverväxt i munhåla och buk kan förekomma.
Fall av förkalkning av hornhinnan har i sällsynta fall rapporterats i samband med användning av fosfatinnehållande ögondroppar hos vissa patienter med signifikant skadade hornhinnor.
Penicryl kan orsaka allvarliga och även dödliga elektrolytrubbningar, d.v.s. hyperkalemi, när det ges intravenöst i höga doser.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Allvarliga kutana biverkningar, SCAR (Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom, akut generaliserad exantematös pustulos), har rapporterats med betalaktamantibiotika, inklusive penicilliner (se avsnitt 4.4).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Rapportering av misstänkta biverkningar
Toxicitet: Stora doser tolereras vanligen väl. Vid t.ex. nedsatt njurfunktion och defekt blodlikvorbarriär har dock parenteral tillförsel av höga doser givit toxiska symtom. Akuta reaktioner beror främst på allergisk reaktion.
Symtom: Toxiska reaktioner; illamående, kräkningar, diarré, elektrolytrubbningar, medvetandesänkning, muskelfascikulationer, myoklonier, kramper, koma, hemolytiska reaktioner, njursvikt, acidos.
I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion inträffa inom 20-40 minuter.
Behandling: Symtomatisk behandling. I svåra fall hemoperfusion eller hemodialys.
Vid anafylaktisk reaktion: Epinefrin (adrenalin) 0,1-0,5 mg långsamt intravenöst, hydrokortison 200 mg intravenöst, eventuellt prometazin 25 mg intravenöst. Vätska. Acidoskorrektion.
Antibakteriellt spektrum
Resistens förekommer (1-10 %) hos pneumokocker, Enterococcus faecalis, gonokocker samt Haemophilus influenzae.
Resistens är vanlig (> 10 %) hos Enterococcus faecium.
Resistensmekanismer
Resistens kan uppstå på grund av bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå på grund av produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Resistensen är ofta plasmidmedierad.
Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).
Resistensutveckling
Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot bensylpenicillin. Dessa stammar är vanliga i vissa delar av Europa.
Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.
Bensylpenicillin är inte syrastabilt och absorberas ofullständigt vid peroral tillförsel. Bensylpenicillin ska därför administreras intramuskulärt eller intravenöst. Efter intravenös injektion av 3 g bensylpenicillinnatrium ska en maximal serumkoncentration på 300-400 mikrogram/ml uppnås. Efter 4 timmar har serumkoncentrationen sjunkit ner till ca 3 mikrogram/ml. Den biologiska halveringstiden i serum är 30-50 minuter och proteinbindningsgraden ca 65 %. Eliminationen av bensylpenicillin sker huvudsakligen i njurarna via tubulär sekretion och glomerulär filtration. Inom 6 timmar utsöndras ca 70 % av tillförd dos i aktiv form via urinen. Bensylpenicillin penetrerar blodlikvorbarriären bättre
vid meningit. I genomsnitt uppgår koncentrationen till 10-30 % av koncentrationen i serum.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Farmakoterapeutisk grupp: Betalaktamaskänsliga penicilliner, ATC-kod: J01CE01
Bensylpenicillin är ett betalaktamantibiotikum som verkar genom att hämma bakteriernas cellväggssyntes. Effekten är baktericid.
Brytpunkt för känslighetstestning
European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST, version 12.0, giltig från och med 2022-01-01) klinisk tröskel för MIC (minsta hämmande koncentration) testning för bensylpenicillin presenteras nedan:
* De flesta stafylokockerna är penicillinasproducerare och vissa är meticillinresistenta. Båda mekanismerna gör de resistenta mot bensylpenicillin. Inga tillgängliga metoder kan för närvarande detektera penicillinasproduktion i alla arter av stafylokocker.
1Indikationer annat än meningit.
2Indikation-meningit.
3Alla indikationer.
Antibakteriellt spektrum
Resistens förekommer (1-10 %) hos pneumokocker, Enterococcus faecalis, gonokocker samt Haemophilus influenzae.
Resistens är vanlig (> 10 %) hos Enterococcus faecium.
Resistensmekanismer
Resistens kan uppstå på grund av bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå på grund av produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Resistensen är ofta plasmidmedierad.
Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).
Resistensutveckling
Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot bensylpenicillin. Dessa stammar är vanliga i vissa delar av Europa.
Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.
Bensylpenicillin är inte syrastabilt och absorberas ofullständigt vid peroral tillförsel. Bensylpenicillin ska därför administreras intramuskulärt eller intravenöst. Efter intravenös injektion av 3 g bensylpenicillinnatrium ska en maximal serumkoncentration på 300-400 mikrogram/ml uppnås. Efter 4 timmar har serumkoncentrationen sjunkit ner till ca 3 mikrogram/ml. Den biologiska halveringstiden i serum är 30-50 minuter och proteinbindningsgraden ca 65 %. Eliminationen av bensylpenicillin sker huvudsakligen i njurarna via tubulär sekretion och glomerulär filtration. Inom 6 timmar utsöndras ca 70 % av tillförd dos i aktiv form via urinen. Bensylpenicillin penetrerar blodlikvorbarriären bättre
vid meningit. I genomsnitt uppgår koncentrationen till 10-30 % av koncentrationen i serum.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.
Färglös transparenta injektionsflaskor tillverkade av natrium-kalium-silikatglas (typ III) med en nominal kapacitet av 20 ml. Injektionsflaskor är förslutna med en grå klorobutylgummiproppar (typ I) och aluminium krympkapsyler.
1 eller 10 injektionsflaskor i en kartong.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Intramuskulär injektion
Detta läkemedel ska injiceras i en stor muskelgrupp.
Injicera inte en dos över 1,67 miljoner IE [motsvarande 0,9 g bensylpenicillin] på ett ställe.
Infomation som beredning av lösning – se tabell nedan.
Metod för beredning av lösning, spädningsmedel och stabilitet av lösningen efter beredning beroende på spädningsmedel presenteras i tabellen nedan.
Lösningen ska visuellt inspekteras innan användning. Lösningen ska vara klar och fri från partiklar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Inga.
Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
30 månader.
Efter beredning:
Förvaras i skydd mot kyla.
Kemisk och fysisk stabilitet under använding har demonstrerats i 4-12 timmar vid 25 °C.
Från en mikrobiologisk synvinkel, såvida metoden för öppning/beredning/spädning utesluter risken för mikrobiologisk kontamination, ska produkten användas omedelbart.
Om den inte används omedelbart är förvaringstider och förhållanden användarens ansvar. Rekonstituerad lösning ska skyddas mot ljus.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.
Färglös transparenta injektionsflaskor tillverkade av natrium-kalium-silikatglas (typ III) med en nominal kapacitet av 20 ml. Injektionsflaskor är förslutna med en grå klorobutylgummiproppar (typ I) och aluminium krympkapsyler.
1 eller 10 injektionsflaskor i en kartong.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Intramuskulär injektion
Detta läkemedel ska injiceras i en stor muskelgrupp.
Injicera inte en dos över 1,67 miljoner IE [motsvarande 0,9 g bensylpenicillin] på ett ställe.
Infomation som beredning av lösning – se tabell nedan.
Metod för beredning av lösning, spädningsmedel och stabilitet av lösningen efter beredning beroende på spädningsmedel presenteras i tabellen nedan.
Lösningen ska visuellt inspekteras innan användning. Lösningen ska vara klar och fri från partiklar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.