Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Läkemedel från AstraZeneca AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten nedan gäller för:
Texten är baserad på produktresumé: 20 oktober 2025
Texten är baserad på produktresumé: 20 oktober 2025
Astma
Tezspire är indicerat hos vuxna och ungdomar (12 år och äldre), som tillägg till underhållsbehandling vid svår astma som är otillräckligt kontrollerad trots högdos av inhalerade kortikosteroider plus ytterligare ett läkemedel som underhållsbehandling.
Kronisk rinosinuit med näspolyper
Tezspire är indicerat för vuxna som tillägg till intranasala kortikosteroider för behandling vid svår kronisk rinosinuit med näspolyper hos patienter som inte uppnår tillräcklig sjukdomskontroll med systemiska kortikosteroider och/eller kirurgi.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Behandling ska initieras av läkare med erfarenhet av diagnostisering och behandling av de tillstånd för vilka Tezspire är indicerat (se avsnitt Indikationer).
Dosering
Tezspire är avsett för långtidsbehandling. Beslut om fortsatt behandling ska fattas minst en gång om året, baserat på patientens grad av sjukdomskontroll.
Astma
Vuxna och ungdomar (12 år och äldre)
Rekommenderad dos är 210 mg tezepelumab administrerat som subkutan injektion var fjärde vecka.
Kronisk rinosinuit med näspolyper
Rekommenderad dos för vuxna patienter är 210 mg tezepelumab administrerat som subkutan injektion var fjärde vecka.
Missad dos
Om patienten missar ordinarie doseringstillfälle, ska dosen administreras så snart som möjligt. Därefter kan patienten återuppta dosering på den schemalagda administreringsdagen. Om det redan är tid för nästa dos, administrera då som planerat. Dubbel dos får inte administreras.
Spårbarhet
För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.
Akuta astmaexacerbationer
Tezspire ska inte användas för att behandla akuta astmaexacerbationer.
Astmarelaterade symtom eller exacerbationer kan förekomma under behandlingen. Patienter ska instrueras att uppsöka läkare om deras astma förblir okontrollerad eller förvärras efter behandlingsstart.
Kortikosteroider
Abrupt utsättning av kortikosteroider efter behandlingsstart rekommenderas ej. Reduktion av kortikosteroiddosen, om lämpligt, ska ske gradvis och under överseende av läkare.
Överkänslighetsreaktioner
Överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaxi, utslag) kan uppstå efter administrering av tezepelumab (se avsnitt Biverkningar). Dessa reaktioner kan uppstå inom några timmar efter administrering, men kan i vissa fall vara fördröjda (d.v.s. flera dagar).
Inga interaktionsstudier har utförts.
Användning av levande försvagade vacciner ska undvikas hos patienter som får tezepelumab.
I en randomiserad, dubbelblind studie med parallellgrupper som inkluderade 70 patienter i åldern 12 till 21 år med måttlig till svår astma verkade behandling med tezepelumab inte påverka de humorala antikroppssvaren inducerade av vaccination med kvadrivalent säsongsinfluensavaccin.
Det förväntas inte att tezepelumab har någon kliniskt relevant effekt på farmakokinetiken för astmaläkemedel som administreras samtidigt. Baserat på den populationsfarmakokinetiska analysen hade astmaläkemedel som vanligen administrerades samtidigt (inklusive leukotrienreceptorantagonister, teofyllin/aminofyllin och perorala kortikosteroider) inte någon effekt på farmakokinetiken av tezepelumab.
Det finns inga eller begränsad mängd data (färre än 300 graviditetsutfall) från användningen av tezepelumab hos gravida kvinnor. Djurstudier indikerar inte några direkta eller indirekta skadliga effekter avseende reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Humana IgG-antikroppar, såsom tezepelumab, passerar placentabarriären och kan således överföras från modern till fostret.
Som en säkerhetsåtgärd ska användning av Tezspire under graviditet helst undvikas, såvida inte den potentiella nyttan för den gravida kvinnan överväger de potentiella riskerna för fostret.
Det är okänt om tezepelumab utsöndras i bröstmjölk. Det är känt att humana IgG-antikroppar utsöndras i bröstmjölk under de första dagarna efter födseln för att minska till låga nivåer snart därefter. Följaktligen kan en risk för det ammade barnet under denna korta period inte uteslutas.
För denna specifika period måste ett beslut fattas om kvinnan ska avbryta/avstå från behandlingen med tezepelumab, med hänsyn till nyttan av amning för barnet och nyttan av behandlingen för kvinnan.
Därefter kan tezepelumab användas under amning om det är kliniskt nödvändigt.
Se avsnitt Prekliniska uppgifter för information om utsöndring av tezepelumab i mjölken hos djur (cynomolgusapor).
Det finns inga fertilitetsdata för människa. Djurstudier visade inte några negativa effekter av behandling med tezepelumab på fertiliteten (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Tezspire har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Sammafattning av säkerhetsprofilen
Artralgi (3,8 %) och faryngit (4,1 %) är de vanligast rapporterade biverkningarna under behandling för astma och faryngit (5,4 %) är den vanligast rapporterade biverkningen under behandling för kronisk rinosinuit med näspolyper.
Lista över biverkningar i tabellform
Tabell 1 visar biverkningarna från kliniska studier på patienter med svår astma och kronisk rinosinuit med näspolyper som fick minst en dos Tezspire i studier som var 52 veckor långa samt från erfarenhet efter godkännande för försäljning.
Biverkningsfrekvensen definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000) och ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.
Tabell 1 Lista över biverkningar
a Faryngit definierades av följande grupperade föredragna termer: faryngit, bakteriell faryngit, streptokockfaryngit och viral faryngit.
I kliniska studier administrerades doser på upp till 280 mg subkutant varannan vecka och doser på upp till 700 mg administrerades intravenöst var fjärde vecka till patienter med astma utan evidens för dosrelaterad toxicitet.
Det finns inte någon specifik behandling mot överdosering av tezepelumab. Om överdosering inträffar ska patienten ges understödjande behandling med lämplig övervakning efter behov.
Verkningsmekanism
Tezepelumab är en monoklonal antikropp (IgG2λ) som är riktad mot TSLP och hindrar interaktion med den heterodimera TSLP-receptorn. Både allergiska och icke-allergiska utlösande faktorer inducerar TSLP-produktion vid astma och kronisk rinosinuit med näspolyper. Blockering av TSLP med tezepelumab reducerar nivån av ett brett spektrum av biomarkörer och cytokiner som förknippas med luftvägs- och slemhinneinflammation vid astma och kronisk rinosinuit med näspolyper (t.ex. blodeosinofiler, eosinofiler i luftvägsslemhinnan, IgE, FeNO, IL‑5 och IL‑13). Verkningsmekanismen för tezepelumab vid astma och kronisk rinosinuit med näspolyper har emellertid inte fastställts definitivt.
Farmakodynamisk effekt
Effekt på blodeosinofiler och inflammatoriska biomarkörer och cytokiner
Administrering av tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka i kliniska studier på astma minskade blodeosinofilantalet, FeNO, koncentrationerna av IL‑5, IL‑13 och serum-IgE från baslinjen jämfört med placebo. Dessa markörer uppnådde maximal suppression efter två veckors behandling, förutom IgE som minskade långsammare. Dessa effekter bibehölls under hela behandlingen.
Administrering av tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka i en klinisk studie på kronisk rinosinuit med näspolyper ledde till minskningar av inflammatoriska biomarkörer (blodeosinofiler, FeNO [hos deltagare med samtidig astma] och serum-IgE).
Farmakokinetiken för tezepelumab är likartad hos patienter med astma och kronisk rinosinuit med näspolyper.
Farmakokinetiken för tezepelumab var dosproportionell efter subkutan administrering i ett dosintervall på 2,1 mg till 420 mg.
Absorption
Efter en enskild subkutan administrering uppnåddes maximal serumkoncentration efter cirka 3 till 10 dagar. Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var den estimerade absoluta biotillgängligheten cirka 77 %. Det fanns ingen kliniskt relevant skillnad i biotillgänglighet vid administrering på olika injektionsställen (buk, lår eller överarm).
Distribution
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var central och perifer distributionsvolym av tezepelumab 3,9 liter respektive 2,2 liter för en individ på 70 kg.
Metabolism
Tezepelumab är en human monoklonal antikropp (IgG2λ) som degraderas av proteolytiska enzymer som förekommer på många ställen i kroppen, och metaboliseras inte av leverenzymer.
Gängse studier avseende allmäntoxicitet inklusive utvärderingar avseende säkerhetsfarmakologi och fertilitet och en ePPND (enhanced Pre- and Post-Natal Development) reproduktionstoxikologisk studie på cynomolgusapor vid doser på upp till 300 mg/kg/vecka (vilket ger en mer än 100 gånger större exponering än den kliniska exponeringen vid maximal rekommenderad dos för människa [MRHD, maximum recommended human dose]) visade inte några särskilda risker.
Tezepelumab utsöndras i mjölk hos apor, dock i låga koncentrationer (< 1 %).
Tezepelumab är en monoklonal antikropp och därför har gentoxicitets- och karcinogenicitetsstudier inte utförts.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Förfylld spruta
Varje förfylld spruta innehåller 210 mg tezepelumab i 1,91 ml lösning (110 mg/ml).
Förfylld injektionspenna
Varje förfylld injektionspenna innehåller 210 mg tezepelumab i 1,91 ml (110 mg/ml).
Tezepelumab är en human monoklonal antikropp tillverkad i ovarialceller från kinesisk hamster med hjälp av rekombinant DNA-teknologi.
Hjälpämnen med känd effekt
Detta läkemedel innehåller 48 mg L‑prolin och 0,19 mg polysorbat 80 per dos om 210 mg (1,91 ml).
Förteckning över hjälpämnen
Ättiksyra (E 260)
L-prolin
Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
Hållbarhet
3 år
Tezspire kan förvaras i rumstemperatur (20°C‑25°C) i högst 30 dagar. Efter att det tagits ut från kylskåpet måste Tezspire användas inom 30 dagar eller kasseras.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i kylskåp (2°C-8°C). Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter att det tagits ut från kylskåpet finns i avsnitt Hållbarhet ovan.
Förvara den förfyllda sprutan eller den förfyllda injektionspennan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Får ej frysas. Får ej skakas. Får ej utsättas för värme.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Detta läkemedel är endast avsett för engångsbruk.
Före administrering, ta ut kartongen från kylskåpet och låt Tezspire bli rumstempererat. Detta tar i allmänhet 60 minuter.
Injektionsvätska, lösning (injektionsvätska)
Klar till opalescent, färglös till ljusgul lösning.
Särskilda populationer
Äldre (≥65 år)
Ingen dosjustering krävs för äldre patienter (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt njur- och leverfunktion
Ingen dosjustering krävs för patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).
Pediatrisk population
Säkerhet och effekt för Tezspire för barn under 12 års ålder har inte fastställts för behandling av astma. Inga data finns tillgängliga.
Säkerhet och effekt för Tezspire för barn under 18 års ålder har inte fastställts för behandling av kronisk rinosinuit med näspolyper. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
Tezspire administreras genom subkutan injektion.
En patient kan själv administrera Tezspire, alternativt kan injektionen ges av patientens vårdare om vårdpersonal bedömer att så är lämpligt. Innan användning ska lämplig utbildning ges till patienten och/eller vårdare om hur Tezspire förbereds och administreras enligt ”Bruksanvisning”.
Tezspire ska injiceras i låret eller buken, förutom i området inom 5 cm från naveln. Om sjukvårdpersonal eller vårdgivare administrerar injektionen, kan överarmen också användas. Patienten ska inte injicera sig själv i armen. Läkemedlet ska inte ges i områden där huden är öm, skadad, har blåmärken eller ärr. Det rekommenderas att variera injektionsställe vid varje injektion.
Utförliga instruktioner för administrering med hjälp av den förfyllda sprutan eller den förfyllda injektionspennan finns i ”Bruksanvisning”.
Anamnes på anafylaxi som inte är förknippad med tezepelumab kan vara en riskfaktor för anafylaxi efter administrering av Tezspire. Patienter skall övervakas under lämplig tid, i enlighet med klinisk praxis, efter administrering av Tezspire.
I händelse av en allvarlig överkänslighetsreaktion (t.ex. anafylaxi), ska administrering av tezepelumab avbrytas omedelbart och lämplig behandling baserat på klinisk status påbörjas.
Allvarliga infektioner
Blockering av thymiskt stromalt lymfopoietin (TSLP) kan teoretiskt öka risken för allvarliga infektioner. I placebokontrollerade studier observerades ingen ökning av allvarliga infektioner med tezepelumab.
Patienter med befintliga allvarliga infektioner ska behandlas före insättande av behandling med tezepelumab. Om patienter utvecklar en allvarlig infektion under pågående behandling med tezepelumab, ska behandling med tezepelumab sättas ut tills den allvarliga infektionen har gått tillbaka.
Allvarliga hjärthändelser
I en klinisk långtidsstudie observerades en numerisk obalans i allvarliga hjärtbiverkningar hos patienter som behandlades med tezepelumab jämfört med placebo. Inget orsakssamband mellan tezepelumab och dessa händelser har fastställts, inte heller har en patientgrupp som löper risk för dessa händelser identifierats.
Patienter ska informeras om tecken eller symtom som tyder på en hjärthändelse (t.ex. bröstsmärta, dyspné, sjukdomskänsla, känsla av yrsel eller svimningskänsla) och om att omedelbart uppsöka läkarvård om sådana symtom uppstår. Om patienter utvecklar en allvarlig hjärthändelse under pågående behandling med tezepelumab, ska behandling med tezepelumab sättas ut tills den akuta händelsen stabiliseras.
För närvarande finns det ingen data på återbehandling av patienter som utvecklar en allvarlig hjärthändelse eller en allvarlig infektion.
Parasitinfektion (helmint)
TSLP kan vara involverat i immunsvaret på vissa helmintinfektioner. Patienter med kända helmintinfektioner exkluderades från deltagande i kliniska studier. Det är okänt om tezepelumab kan påverka patientens svar på helmintinfektioner.
Patienter med befintliga helmintinfektioner ska behandlas före insättande av behandling med tezepelumab. Om patienterna blir infekterade under pågående behandling och inte svarar på anti-helmintbehandling, ska behandling med tezepelumab sättas ut tills infektionen har gått tillbaka.
Hjälpämnen med känd effekt
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos om 210 mg, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel innehåller 48 mg L-prolin per dos om 210 mg (1,91 ml). L-prolin kan vara skadligt för patienter som har hyperprolinemi.
Detta läkemedel innehåller 0,19 mg polysorbat 80 per dos om 210 mg (1,91 ml). Polysorbater kan orsaka allergiska reaktioner.
c Se Beskrivning av utvalda biverkningar.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Reaktioner vid injektionsstället
Enligt sammanslagna säkerhetsdata från PATHWAY och NAVIGATOR inträffade reaktioner vid injektionsstället (t.ex. erytem vid injektionsstället, svullnad vid injektionsstället, smärta vid injektionsstället) hos 3,8 % av patienterna som behandlades med tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka.
Pediatrisk population
Totalt 82 ungdomar i åldern 12 till 17 år med svår, okontrollerad astma deltog i den 52 veckor långa fas 3 NAVIGATOR-studien (se avsnitt Farmakodynamik). Säkerhetsprofilen hos ungdomar liknade generellt den hos hela studiepopulationen.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Effekt på eosinofiler i luftvägsslemhinnan
Administrering av tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka i en klinisk studie minskade eosinofilantalet i luftvägsslemhinnan med 89 % jämfört med en minskning på 25 % för placebo. Minskningen var konsekvent oavsett nivå av inflammatoriska biomarkörer vid baslinjen.
Immunogenicitet
Hos patienter med astma (NAVIAGTOR) detekterades anti-läkemedelsantikroppar (ADA) vid någon tidpunkt hos 26 (4,9 %) av 527 patienter som fick tezepelumab enligt den rekommenderade dosregimen under den 52 veckor långa studieperioden. Av dessa 26 patienter utvecklade 10 patienter (1,9 % av patienterna behandlade med tezepelumab) behandlingsutlöst ADA och en patient (0,2 % av patienterna behandlade med tezepelumab) utvecklade neutraliserande antikroppar. ADA-titrarna var i allmänhet låga och ofta övergående. Inga tecken på att ADA påverkade farmakokinetiken, farmakodynamiken, effekten eller säkerheten observerades.
Hos patienter med kronisk rinosinuit med näspolyper (WAYPOINT) utvecklades en behandlingsutlöst ADA-respons hos 6 (4 %) av 164 patienter som behandlades med 210 mg tezepelumab subkutant var fjärde vecka under den 52 veckor långa behandlingsperioden. Neutraliserande antikroppsaktivitet detekterades hos 1 av de ADA-positiva patienterna. Även om ADA inte hade någon uppenbar påverkan på farmakokinetik, farmakodynamik, effekt eller säkerhet, var antalet patienter med behandlingsutlöst ADA otillräckligt för att göra en formell bedömning vid kronisk rinosinuit med näspolyper.
Klinisk effekt
Astma
Effekten av tezepelumab utvärderades i två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska studier med parallella grupper (PATHWAY och NAVIGATOR) som pågick i 52 veckor och involverade totalt 1 609 patienter i åldern 12 år och äldre med svår astma. I båda studierna inkluderades patienterna utan krav på nedre nivå av blodeosinofiler eller andra inflammatoriska biomarkörer (t.ex. FeNO eller IgE) vid baslinjen.
PATHWAY var en 52 veckor lång exacerbationsstudie som inkluderade 550 patienter (18 år och äldre) med svår, okontrollerad astma. Patienterna fick behandling med tezepelumab 70 mg subkutant var fjärde vecka, tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka, tezepelumab 280 mg subkutant varannan vecka eller placebo. Patienterna skulle ha haft två eller flera astmaexacerbationer som krävt oral eller systemisk kortikosteroidbehandling, eller en astmaexacerbation som resulterat i sjukhusinläggning under de senaste 12 månaderna.
NAVIGATOR var en 52 veckor lång exacerbationsstudie som inkluderade totalt 1 061 patienter (vuxna och ungdomar 12 år och äldre) med svår okontrollerad astma. Patienterna fick behandling med tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka eller placebo. Patienterna skulle ha haft två eller flera astmaexacerbationer som krävt oral eller systemisk kortikosteroidbehandling, eller som resulterat i sjukhusinläggning under de senaste 12 månaderna.
I både PATHWAY och NAVIGATOR skulle patienterna ha ett ACQ‑6‑score (Asthma Control Questionnaire 6) på minst 1,5 vid screening samt nedsatt lungfunktion vid baslinjen (FEV1 före bronkdilaterare under 80 % predikterad för vuxna och under 90 % predikterad för ungdomar). Patienterna skulle ha stått på regelbunden behandling med medel- eller högdos inhalerade kortikosteroider (ICS) och minst ytterligare en behandling för astmakontroll med eller utan perorala kortikosteroider (OCS). Högdos ICS definierades som > 500 mikrogram flutikasonpropionat eller motsvarande dagligen. Medeldos ICS definierades som > 250 till 500 mikrogram flutikasonpropionat eller motsvarande dagligen i PATHWAY och som 500 mikrogram flutikasonpropionat eller motsvarande dagligen i NAVIGATOR.
Patienterna fortsatte med bakgrundsbehandling för astma under pågående studieperiod.
Demografi- och baslinjekarakteristika för dessa två studier presenteras i tabell 2 nedan.
Tabell 2 Demografi- och baslinjekarakteristika för astmastudierna
a Positiv allergisk status definerad som positivt serum-IgE-resultat specifikt för något perent luftallergen i FEIA-panelen.
ACQ‑6, (Asthma Control Questionnaire 6); FEIA, immunoassay med fluorescerande enzym (Fluorescent enzyme immunoassay); FeNO, kväveoxidhalt i utandningsluft (Fractional exhaled Nitric Oxide); FEV1, forcerad exspiratorisk volym under en sekund; ICS, inhalerad kortikosteroid; IgE, immunoglobulin E; OCS, oral kortikosteroid; ppb, miljarddel (Parts per billion); SD, standardavvikelse (Standard deviation).
Resultaten som sammanfattas nedan gäller den rekommenderade dosregimen tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka.
Exacerbationer
Primärt effekmått för PATHWAY och NAVIGATOR var andelen svåra astmaexacerbationer mätt under 52 veckor. Svåra astmaexacerbationer definierades som förvärrad astma som krävt användning eller ökat behov av perorala eller systemiska kortikosteroider i minst tre dagar eller en enstaka depotinjektion av kortikosteroider, och/eller besök på akutmottagning som krävt användning av perorala eller systemiska kortikosteroider och/eller sjukhusinläggning.
I både PATHWAY och NAVIGATOR hade patienterna som fick tezepelumab en signifikant minskning av den årliga frekvensen av svåra astmaexacerbationer jämfört med placebo (tabell 3 och tabell 4). Det var också färre exacerbationer som krävde besök på akutmottagning och/eller sjukhusinläggning hos patienter som behandlades med tezepelumab jämfört med placebo. Frekvensen svåra astmaexacerbationer som krävde besök på akutmottagning och/eller sjukhusinläggning minskade, vid behandling med tezepelumab 210 mg sc var fjärde vecka, med 85 % respektive 79 % i PATHWAY och NAVIGATOR.
Tabell 3 Frekvens av svåra exacerbationer vecka 52 i NAVIGATORa
a Risktid definieras som den totala tiden under vilken en ny exacerbation kan inträffa (d.v.s. total uppföljningstid minus tiden för exacerbation och 7 dagar efter)
KI, Konfidensintervall
Tabell 4 Frekvens av svåra exacerbationer vecka 52 i PATHWAYa
a Risktid definieras som den totala uppföljningstiden.
KI, Konfidensintervall
Subgruppsanalys
I NAVIGATOR uppvisade tezepelumab en minskning av frekvensen av svåra astmaexacerbationer oavsett blodeosinofilnivå, FeNO och allergisk status (bestämd genom en perenn luftallergenspecifikt IgE) vid baslinjen. Liknande resultats sågs i PATHWAY. Se figur 1.
I NAVIGATOR var minskningar i frekvensen av svåra astmaexacerbationer större med ökande blodeosinofilantal och FeNO-värden vid baslinjen (frekvenskvot = 0,79 [95 % KI: 0,48; 1,28] för patienter med både blodeosinofilantal vid baslinjen < 150 celler/mikroliter och FeNO vid baslinjen < 25 ppb; frekvenskvot = 0,30 [95 % KI: 0,23; 0,40] för patienter med både blodeosinofilantal vid baslinjen ≥ 150 celler/mikroliter och FeNO vid baslinjen ≥ 25 ppb).
Figur 1 Årlig frekvenskvot av svåra astmaexacerbationer under 52 veckor över olika biomarkörer vid baslinjen för det fullständiga analyssetet (poolade NAVIGATOR och PATHWAY)a
a Risktid definieras som den totala tiden under vilken en ny exacerbation kan inträffa (d.v.s. total uppföljningstid minus tiden för exacerbation och 7 dagar efter).
b Allergisk status definierad som serum-IgE-resultat specifikt för något perent luftallergen i FEIA-panelen.
Lungfunktion
Förändring av FEV1 från baslinjen bedömdes som ett sekundärt effektmått i NAVIGATOR. Tezepelumab visade kliniskt betydelsefulla förbättringar av den genomsnittliga förändringen av FEV1 från baslinjen (tabell 5).
Patientrapporterade utfall
Förändring från baslinjen av ACQ‑6, Standardised Asthma Quality of Life Questionnaire för åldern 12 år och äldre [AQLQ(S)+12] och genomsnittlig Asthma Symptom Diary (ASD)-score bedömdes som sekundära effektmått i NAVIGATOR. Svårighetsgraden av väsande andning, andnöd, hosta och tryck över bröstet bedömdes två gånger dagligen (morgon och kväll). Nattligt uppvaknande och aktivitet bedömdes dagligen. Total ASD-score beräknades som medelvärdet av 10 bedömningspunkter (tabell 5).
Förbättring av ACQ‑6 och AQLQ(S)+12 sågs så tidigt som två veckor respektive fyra veckor efter administrering av tezepelumab och bibehölls till vecka 52 i båda studierna.
Tabell 5 Resultat av huvudsakliga sekundära effektmått vecka 52 i NAVIGATORa
a Estimaten erhålls från en blandad modell för upprepade mätningar (Mixed Model for Repeated Measures, MMRM) och använder alla tillgängliga data från patienter med minst en förändring från baslinjevärdet, inklusive data efter avslutad studie.
ACQ‑6, Asthma Control Questionnaire 6; AQLQ(S)+12, Standardised Asthma Quality of Life Questionnaire för åldern 12 år och äldre; ASD, dagbok för astmasymtom (Asthma Symptom Diary); KI, konfidensintervall; FEV1, forcerad exspiratorisk volym under en sekund; LS, minsta kvadrat (Least Square); N, antal patienter som bidrog till analysen (FA) med minst en förändring från baslinjevärdet
Äldre patienter (≥ 65 år)
Av de 665 patienter med astma som exponerades för tezepelumab 210 mg subkutant var fjärde vecka i PATHWAY och NAVIGATOR var totalt 119 patienter 65 år eller äldre, varav 32 patienter var 75 år eller äldre. Säkerheten i dessa åldersgrupper liknade den i den totala studiepopulationen. Effekten i dessa åldersgrupper liknade den i den totala studiepopulationen i NAVIGATOR. PATHWAY inkluderade inte tillräckligt många patienter som var 65 år och äldre för att fastställa effekten i denna åldersgrupp.
Kronisk rinosinuit med näspolyper
Effekten av tezepelumab utvärderades i en randomiserad, dubbelblindad, placebokontrollerad multicenterstudie med parallella grupper (WAYPOINT) med en 52 veckor lång behandlingsperiod som genomfördes på 408 patienter i åldern 18 år och äldre som stod på standardbehandling för kronisk rinosinuit med näspolyper. Studien inkluderade patienter som hade symtomatisk kronisk rinosinuit med näspolyper trots behandling med systemiska kortikosteroider inom de senaste 12 månaderna och/eller tidigare sinonasal kirurgi eller patienter med kontraindikationer/intolerans mot någon av dessa behandlingar.
Patienterna fick tezepelumab 210 mg eller placebo subkutant var fjärde vecka under 52 veckor som tillägg till intranasal kortikosteroidbehandling (t.ex. nässpray med mometasonfuroat) för kronisk rinosinuit med näspolyper.
Demografi- och baslinjekarakteristika för WAYPOINT presenteras i tabell 6 nedan.
Tabell 6 Demografi- och baslinjekarakteristika för WAYPOINT
a Antal patienter (N) = 407 för genomsnittlig total NPS; N = 406 för genomsnittlig 14‑dagars NCS och genomsnittlig 14‑dagars förlust av luktsinnet; N = 404 för genomsnittlig total LMK‑poäng för sinus‑CT och genomsnittligt blodeosinofilantal; N = 389 för genomsnittlig totalt IgE.
b Högre poäng indikerar svårare sjukdomsgrad eller symtomgrad.
c Utvärderat som en del av NPSD, dagbok för näspolypsymtom (Nasal Polyposis Symptom Diary)
d Utvärderat med poäng för svårigheter med luktsinnet i NPSD.
e Alla förutom tre patienter med AERD eller NSAID-ERD som ingick i denna subgrupp hade också en astmadiagnos rapporterad.
AERD, aspirinförvärrad respiratorisk sjukdom; kronisk rinosinuit med näspolyper; CT, datortomografi; IgE, immunglobulin E; IU, internationella enheter; LMK, Lund-Mackay; NCS, poängskala för nästäppa (nasal congestion score); NPS, poängskala för näspolyper (nasal polyp score); NSAID-ERD, NSAID-förvärrad respiratorisk sjukdom; SD, standardavvikelse; SNOT-22, 22-delars sinonasalt resultattest
Co-primära effektmått var förändring från baslinjen i total nasal polyp score (NPS) som utvärderades med nasal endoskopi vid vecka 52 och graderades av oberoende blindade bedömare samt förändring från baslinjen i 14-dagars genomsnittlig nasal congestion score (NCS) utvärderat som en del av Nasal Polyposis Symptom Diary (NPSD) vid vecka 52. Total NPS graderades på en kategorisk skala (0–8). Nästäppa bedömdes dagligen av patienterna på en kategorisk svårighetsskala från 0 till 3. Ojusterade p-värden presenteras för WAYPOINT.
Patienter som fick tezepelumab visade statistiskt signifikanta förbättringar i total NPS och 14-dagars genomsnittlig NCS vid vecka 52 jämfört med placebo (se tabell 7).
Resultaten för de co-primära och huvudsakliga sekundära effektmåtten i WAYPOINT presenteras i tabell 7.
Tabell 7 Resultat av co-primära och huvudsakliga sekundära effektmått i WAYPOINT
a Ojusterade p-värden presenteras. Statistiskt signifikant efter justering för multiplicitet.
b Förändring från baslinjen i förlust av luktsinnet utvärderat som 14-dagars genomsnittlig poäng för svårighet med luktsinnet i NPSD.
c Kaplan–Meier-uppskattning för andelen patienter med händelser.
Kronisk rinosinuit med näspolyper; KI, konfidensintervall; Genomsnittlig LS-förändring, genomsnittlig förändring från baslinjen baserat på minsta kvadratmetoden; minskning i poäng indikerar förbättring; NCS, poängskala för nästäppa (nasal congestion score); NPS, poängskala för näspolyper (nasal polyp score); SCS, systemiska kortikosteroider; SD, standardavvikelse; SNOT-22, 22-delars sinonasalt resultattest.
Figur 2 Genomsnittlig LS-förändring från baslinjen i total nasal polyp score (NPS) och 14-dagars genomsnittlig nasal congestion score (NCS) fram till vecka 52
Förbättring av förlorat luktsinne hos patienter som behandlades med tezepelumab jämfört med dem som behandlades med placebo kunde ses redan vid den första utvärderingen efter två veckor.
Pediatrisk population
Astma
Totalt 82 ungdomar i åldern 12 till 17 år med svår, okontrollerad astma inkluderades i NAVIGATOR och fick behandling med tezepelumab (n = 41) eller placebo (n = 41). Av de 41 ungdomar som behandlades med tezepelumab använde 15 personer högdos ICS vid baslinjen. Den årliga astmaexacerbationsfrekvensen som observerades hos ungdomar som behandlades med tezepelumab var 0,68 jämfört med 0,97 för placebo (frekvenskvot 0,70; 95 % KI 0,34, 1,46). Genomsnittlig LS-förändring från baslinjen för FEV1 som observerades hos ungdomar behandlade med tezepelumab var 0,44 l jämfört med 0,27 l för placebo (genomsnittlig LS-skillnad 0,17 l; 95 % KI ‑0,01, 0,35). Den farmakodynamiska responsen hos ungdomar liknade i allmänhet den i den totala studiepopulationen.
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Tezspire för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för astma (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).
Kronisk rinosinuit med näspolyper
Europeiska läkemedelsmyndigheten har beviljat undantag från kravet att skicka in studieresultat för Tezspire för alla grupper av den pediatriska populationen för kronisk rinosinuit med näspolyper (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering).
Eliminering
Som en human monoklonal antikropp elimineras tezepelumab genom intracellulär katabolism och det finns ingen evidens för målmedierad clearance. Från en populationsfarmakokinetisk analys var estimerad clearance för tezepelumab 0,17 l/dag för en individ på 70 kg. Eliminationshalveringstiden var cirka 26 dagar.
Särskilda populationer
Ålder, kön, etnicitet
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys hade ålder, kön och etnicitet ingen kliniskt betydelsefull effekt på farmakokinetiken av tezepelumab.
Kroppsvikt
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var högre kroppsvikt förknippad med lägre exponering. Effekten av kroppsvikten på exponeringen hade dock ingen betydelsefull påverkan på effekt eller säkerhet och kräver ingen dosjustering.
Pediatriska patienter
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys fanns ingen klinskt betydelsefull åldersrelaterad skillnad i farmakokinetiken för tezepelumab mellan vuxna och ungdomar i åldern 12 till 17 år med astma. Tezepelumab har inte studerats hos barn under 12 års ålder för behandling av astma eller hos barn under 18 års ålder för behandling av kronisk rinosinuit med näspolyper (se avsnitt Dosering).
Äldre patienter (≥ 65 år)
Baserat på populationsfarmakokinetisk analys fanns ingen kliniskt betydelsefull skillnad i farmakokinetiken för tezepelumab mellan patienter som var 65 år eller äldre, och yngre patienter.
Nedsatt njurfunktion
Inga formella kliniska studier har utförts för att undersöka effekten av nedsatt njurfunktion på tezepelumab. Baserat på populationsfarmakokinetisk analys var clearance av tezepelumab liknande för patienter med lätt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 60 till < 90 ml/min), måttligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 30 till < 60 ml/min) och för dem med normal njurfunktion (kreatininclearance ≥ 90 ml/min). Tezepelumab har inte studerats hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance < 30 ml/min). Tezepelumab elimineras inte via njurarna.
Nedsatt leverfunktion
Inga formella kliniska studier har utförts för att undersöka effekten av nedsatt leverfunktion på tezepelumab. IgG monoklonala antikroppar elimineras inte primärt via levern; förändring av leverfunktionen förväntas inte påverka clearance av tezepelumab. Baserat på populationsfarmakokinetisk analys hade biomarkörer för leverfunktion (ALAT, ASAT och bilirubin) vid baslinjen ingen påverkan på clearance av tezepelumab.
Polysorbat 80 (E 433)
Natriumhydroxid (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor
Inspektera Tezspire visuellt avseende partiklar och missfärgning före administrering. Tezspire är klart till opalescent, färglöst till ljusgult. Använd inte detta läkemedel om vätskan är grumlig, missfärgad eller om den innehåller stora eller främmande partiklar.
Ytterligare information och instruktioner för beredning och administrering av Tezspire med hjälp av den förfyllda sprutan eller den förfyllda injektionspennan finns i bipacksedeln och ”Bruksanvisning”.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.