Tremfya (OnePress), Injektionsvätska, lösning i förfylld injektionspenna 100 mg

• 200 mg som administreras genom intravenös infusion vecka 0, 4 och 8. Se produktresumén för Tremfya 200 mg koncentrat till infusionsvätska, lösning.

eller

• 400 mg som administreras genom subkutan injektion (ges som två injektioner efter varandra på 200 mg vardera) vecka 0, vecka 4 och vecka 8. Se produktresumén för Tremfya 200 mg injektionsvätska, lösning.

Efter avslutad induktionsdosbehandling är den rekommenderade underhållsdosen 100 mg med början vecka 16, administrerat genom subkutan injektion var 8:e vecka. Alternativt, för patienter som enligt klinisk bedömning inte uppvisar tillräcklig terapeutisk nytta av induktionsbehandlingen, kan en underhållsdos på 200 mg, administrerad genom subkutan injektion med början vecka 12 och därefter var 4:e vecka, övervägas (se avsnitt Farmakodynamik). För dosen 200 mg, se produktresumén för Tremfya 200 mg injektionsvätska, lösning.

Behandling med immunmodulerande medel och/eller kortikosteroider kan fortsätta under behandling med guselkumab. Hos patienter som har svarat på behandling med guselkumab kan kortikosteroiderna minskas eller sättas ut i enlighet med standardbehandling.

Överväg att avbryta behandlingen hos patienter som inte har visat några tecken på terapeutisk nytta efter 24 veckors behandling.

Crohns sjukdom

En av de följande två induktionsdosbehandlingarna rekommenderas:

• 200 mg som administreras genom intravenös infusion vecka 0, vecka 4 och vecka 8. Se produktresumén för Tremfya 200 mg koncentrat till infusionsvätska, lösning.

eller

• 400 mg som administreras genom subkutan injektion (ges som två injektioner efter varandra på 200 mg vardera) vecka 0, vecka 4 och vecka 8. Se produktresumén för Tremfya 200 mg injektionsvätska, lösning.

Efter avslutad induktionsdosbehandling är den rekommenderade underhållsdosen 100 mg med början vecka 16, administrerat genom subkutan injektion var 8:e vecka. Alternativt, för patienter som enligt klinisk bedömning inte uppvisar tillräcklig terapeutisk nytta av induktionsbehandlingen, kan en underhållsdos på 200 mg, administrerad genom subkutan injektion med början vecka 12 och därefter var 4:e vecka, övervägas (se avsnitt Farmakodynamik). För dosen 200 mg, se produktresumén för Tremfya 200 mg injektionsvätska, lösning.

Behandling med immunmodulerande medel och/eller kortikosteroider kan fortsätta under behandling med guselkumab. Hos patienter som har svarat på behandling med guselkumab kan kortikosteroiderna minskas eller sättas ut i enlighet med standardbehandling.

Överväg att avbryta behandlingen hos patienter som inte har visat några tecken på terapeutisk nytta efter 24 veckors behandling.

Utebliven dos

Om en dos missas ska dosen administreras så snart som möjligt. Därefter ska doseringen återupptas vid den ordinarie schemalagda tidpunkten.

Särskilda populationer

Äldre

Ingen dosjustering krävs (se avsnitt Farmakokinetik).

Det finns begränsad information om behandling av patienter ≥ 65 år och mycket begränsad information om behandling av patienter ≥ 75 år (se avsnitt Farmakokinetik).

Nedsatt njur- eller leverfunktion

Tremfya har inte studerats i dessa patientpopulationer. Dessa tillstånd förväntas i allmänhet inte ha någon betydande inverkan på farmakokinetiken för monoklonala antikroppar, och inga dosjusteringar anses nödvändiga. För ytterligare information om eliminering av guselkumab, se avsnitt Farmakokinetik.

Pediatrisk population

Säkerhet och effekt för Tremfya hos patienter som är yngre än 18 år med ulcerös kolit, Crohns sjukdom och psoriasisartrit och patienter under 6 år med psoriasis har inte fastställts. Inga data finns tillgängliga. Tremfya 100 mg injektionsvätska, lösning i förfyllda injektionspennor rekommenderas inte för barn under 18 år eftersom det inte finns tillräckligt med data angående säkerhet och effekt. De data som finns tillgängliga för närvarande, tillsammans med andra läkemedelsformer beskrivs i avsnitt Biverkningar, Farmakodynamik och Farmakokinetik.

Administreringssätt

Endast subkutan användning. Injektionsställen är bland annat buken, låret och baksidan av överarmen. Tremfya ska inte injiceras i områden där huden är öm, har blåmärken, röd, hård, tjock eller fjällig. Om möjligt bör hudområden som uppvisar psoriasis undvikas som injektionsställen.

Efter adekvat utbildning i subkutan injektionsteknik kan patienter injicera Tremfya om en läkare bedömer att detta är lämpligt. Läkaren bör dock säkerställa lämplig medicinsk uppföljning för patienterna. Patienterna ska instrueras att injicera hela mängden lösning i enlighet med ”Bruksanvisningar” som levereras i kartongen.

Anvisningar om förberedelse av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.

Allvarliga överkänslighetsreaktioner, inklusive anafylaxi, har rapporterats efter godkännandet (se avsnitt Biverkningar). Vissa allvarliga överkänslighetsreaktioner inträffade flera dagar efter behandling med guselkumab, inklusive fall av urtikaria och dyspné. Om en allvarlig överkänslighetsreaktion inträffar ska administreringen av guselkumab omedelbart avbrytas och lämplig behandling påbörjas.

Förhöjda levertransaminaser

I kliniska studier av psoriasisartrit observerades en ökad incidens av förhöjda leverenzymer hos patienter som behandlades med guselkumab var 4:e vecka jämfört med patienter som behandlades med guselkumab var 8:e vecka eller placebo (se avsnitt Biverkningar).

Vid förskrivning av guselkumab var 4:e vecka vid psoriasisartrit rekommenderas utvärdering av leverenzymer vid baseline och därefter vid rutinmässig uppföljning av patienten. Om ökningar av alaninaminotransferas (ALAT) eller aspartataminotransferas (ASAT) observeras och vid misstanke om läkemedelsinducerad leverskada, ska behandlingen sättas ut tillfälligt tills denna diagnos har uteslutits.

Immuniseringar

Innan behandling påbörjas bör slutförande av alla tillämpliga immuniseringar, i enlighet med aktuella riktlinjer för immunisering, övervägas. Levande vacciner bör inte användas samtidigt för patienter som behandlas med guselkumab. Det finns inga tillgängliga uppgifter om responsen på levande eller inaktiva vacciner.

Uppehåll i behandlingen bör göras i minst 12 veckor (räknat från den sista dosen av Tremfya) före vaccinering med levande virus eller levande bakterier. Behandlingen kan återupptas tidigast 2 veckor efter vaccinering. Förskrivande läkare ska läsa produktresumén för det specifika vaccinet för ytterligare information och vägledning om samtidig användning av immunsuppressiva medel efter vaccinering.

Hjälpämnen med känd effekt

Innehåll av polysorbat 80

Detta läkemedel innehåller 0,5 mg polysorbat 80 (E433) per förfylld injektionspenna motsvarande 0,5 mg/ml. Polysorbater kan orsaka allergiska reaktioner.

Beskrivning av utvalda biverkningar

Förhöjda transaminaser

Under den placebokontrollerade perioden i två kliniska fas III‑studier av psoriasisartrit rapporterades biverkningar i form av förhöjda transaminaser (inklusive förhöjd ALAT, förhöjd ASAT, förhöjda leverenzymer, förhöjda transaminaser, onormala leverfunktionstester, hypertransaminasemi) oftare i grupperna som behandlades med guselkumab (8,6 % i gruppen som fick behandling med 100 mg subkutant var 4:e vecka och 8,3 % i gruppen som fick behandling med 100 mg subkutant var 8:e vecka) än i placebogruppen (4,6 %). Under 1 år rapporterades biverkningar i form av förhöjda transaminaser (enligt ovan) hos 12,9 % av patienterna i gruppen som fick behandling var 4:e vecka och hos 11,7 % av patienterna i gruppen som fick behandling var 8:e vecka.

Baserat på laboratoriebedömningar var de flesta transaminasökningar (ALAT och ASAT) ≤ 3 x övre normalgränsen (ULN). Transaminasökningar från > 3 till ≤ 5 x ULN och > 5 x ULN sågs med låg frekvens och förekom oftare i gruppen som fick guselkumab var 4:e vecka jämfört med gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka (tabell 2). Ett liknande frekvensmönster baserat på svårighetsgrad och efter behandlingsgrupp observerades till och med slutet av den 2-åriga fas III-studien av psoriasisartrit.

I de kliniska psoriasisstudierna var frekvensen av transaminasökningar (ALAT och ASAT) det första året med guselkumab doserat var 8:e vecka liknande den som observerades för guselkumab doserat var 8:e vecka i de kliniska studierna inom psoriasisartrit. Till och med år 5 ökade inte incidensen av förhöjda transaminaser årligen vid behandling med guselkumab. De flesta transaminasökningarna var ≤ 3 x ULN.

I de flesta fall var ökningen av transaminaser övergående och ledde inte till behandlingsavbrott.

Under den placebokontrollerade induktionsperioden (vecka 0-12) i sammanslagna kliniska fas II- och fas III‑studier av Crohns sjukdom rapporterades biverkningar i form av förhöjda transaminaser (inklusive förhöjd ALAT, förhöjd ASAT, förhöjda leverenzymer, förhöjda transaminaser och förhöjda resultat i leverfunktionstester) oftare i de grupper som behandlades med guselkumab (1,7 % av patienterna) än i placebogruppen (0,6 % av patienterna). Under rapporteringsperioden på ungefär ett år i sammanslagna kliniska fas II- och fas III-studier av Crohns sjukdom rapporterades biverkningar i form av förhöjda transaminaser (inklusive förhöjd ALAT, förhöjd ASAT, förhöjda leverenzymer, förhöjda transaminaser, onormal leverfunktion och förhöjda resultat i leverfunktionstester) hos 3,4 % av patienterna i gruppen som fick guselkumab 200 mg subkutant var 4:e vecka och 4,1 % av patienterna i gruppen som fick guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka jämfört med 2,4 % i placebogruppen.

Baserat på laboratoriebedömningar i sammanslagna kliniska fas II- och fas III‑studier av Crohns sjukdom var frekvensen av förhöjda ALAT och ASAT lägre än de som observerades i kliniska fas III‑studier av psoriasisartrit. Under den placebokontrollerade perioden (till och med vecka 12) i sammanslagna kliniska fas II- och fas III-studier av Crohns sjukdom, rapporterades förhöjda ALAT (< 1 % av patienterna) och ASAT (< 1 % av patienterna) ≥ 3 x ULN hos patienter som behandlades med guselkumab. Under rapporteringsperioden på ungefär ett år i sammanslagna kliniska fas II- och fas III-studier av Crohns sjukdom, rapporterades förhöjda ALAT och/eller ASAT ≥ 3 x ULN hos 2,7 % av patienterna i gruppen som fick guselkumab 200 mg subkutant var 4:e vecka och 2,6 % av patienterna i gruppen som fick guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka jämfört med 1,9 % i placebogruppen. I de flesta fall var förhöjningen av transaminaser övergående och ledde inte till behandlingsavbrott.

Minskning av antalet neutrofiler

Under den placebokontrollerade perioden i två kliniska fas III‑studier av psoriasisartrit rapporterades biverkningen minskning av antalet neutrofiler oftare i gruppen som behandlades med guselkumab (0,9 %) än i placebogruppen (0 %). Under 1 år rapporterades biverkningen minskning av antalet neutrofiler hos 0,9 % av patienterna som behandlades med guselkumab. I de flesta fall var minskningen av antalet neutrofiler i blod liten, övergående, inte förknippad med infektion och ledde inte till behandlingsavbrott.

Gastroenterit

Under den placebokontrollerade perioden i två kliniska fas III-studier av psoriasis förekom gastroenterit oftare i gruppen som behandlades med guselkumab (1,1 %) än i placebogruppen (0,7 %). Till och med vecka 264 rapporterade 5,8 % av alla patienter som behandlades med guselkumab gastroenterit. Biverkningarna i form av gastroenterit var inte allvarliga och ledde inte till utsättning av guselkumab till och med vecka 264. Under den placebokontrollerade perioden liknade frekvenserna av gastroenterit som observerades hos patienter med psoriasisartrit de som observerades i de kliniska studierna av psoriasis.

Reaktioner vid injektionsstället

I två kliniska fas III-studier av psoriasis till och med vecka 48 var 0,7 % av injektionerna med guselkumab och 0,3 % av injektionerna med placebo förknippade med reaktioner vid injektionsstället. Till och med vecka 264 var 0,4 % av injektionerna med guselkumab förknippade med reaktioner vid injektionsstället. Reaktioner vid injektionsstället var i allmänhet lätta till måttliga i allvarlighetsgrad, ingen var allvarlig och en ledde till utsättning av guselkumab.

Till och med vecka 24 i två kliniska fas III‑studier av psoriasisartrit var det antal patienter som rapporterade en eller fler reaktioner vid injektionsstället lågt och något högre i grupperna som fick behandling med guselkumab än i placebogruppen; 5 (1,3 %) patienter i gruppen som fick behandling med guselkumab var 8:e vecka, 4 (1,1 %) patienter i gruppen som fick behandling med guselkumab var 4:e vecka och 1 (0,3 %) patient i placebogruppen. En patient avbröt behandlingen med guselkumab på grund av en reaktion vid injektionsstället under den placebokontrollerade perioden i de kliniska studierna av psoriasisartrit. Under 1 år var andelen patienter som rapporterade en eller fler reaktioner vid injektionsstället 1,6 % respektive 2,4 % i gruppen som fick behandling med guselkumab var 8:e vecka respektive i gruppen som fick behandling med guselkumab var 4:e vecka. Totalt liknade frekvensen injektioner som förknippades med reaktioner vid injektionsstället som observerades i de kliniska studierna av psoriasisartrit under den placebokontrollerade perioden de frekvenser som observerades i de kliniska studierna av psoriasis.

I den kliniska fas III-underhållsstudien av ulcerös kolit till och med vecka 44 var andelen patienter som rapporterade en eller flera reaktioner på injektionsstället för guselkumab 7,9 % (2,5 % av injektionerna) i gruppen som fick 200 mg guselkumab subkutant var 4:e vecka (200 mg guselkumab administrerades som två 100 mg injektioner i den kliniska fas III-underhållsstudien av ulcerös kolit) och inga reaktioner på injektionsstället i gruppen som fick 100 mg guselkumab subkutant var 8:e vecka. De flesta reaktionerna på injektionsstället var lindriga och ingen var allvarlig.

I kliniska fas II- och fas III-studier av Crohns sjukdom till och med vecka 48 var andelen patienter som rapporterade en eller flera reaktioner på injektionsstället för guselkumab 4,1 % (0,8 % av injektionerna) i behandlingsgruppen som fick guselkumab 200 mg intravenös induktion följt av 200 mg subkutant var 4:e vecka och 1,4 % (0,6 % av injektionerna) av patienter i gruppen som fick guselkumab 200 mg intravenös induktion följt av 100 mg subkutant var 8:e vecka. Generellt var reaktionerna på injektionsstället lindriga och ingen var allvarlig.

I en klinisk fas III-studie av Crohns sjukdom till och med vecka 48 var andelen patienter som rapporterade en eller flera reaktioner på injektionsstället för guselkumab 7 % (1,3 % av injektionerna) i behandlingsgruppen som fick 400 mg subkutan induktion följt av 200 mg subkutant var 4:e vecka och 4,3 % (0,7 % av injektionerna) av patienterna i gruppen som fick 400 mg guselkumab subkutan induktion följt av 100 mg subkutant var 8:e vecka. De flesta reaktionerna på injektionsstället var lindriga och ingen var allvarlig.

Immunogenicitet

Immunogeniciteten för guselkumab utvärderades med hjälp av en känslig och läkemedelstolerant immunoassay.

I sammanslagna fas II- och fas III-analyser hos patienter med psoriasis och psoriasisartrit utvecklade 5 % (n = 145) av patienterna som behandlades med guselkumab antikroppar mot läkemedlet under upp till 52 veckors behandling. Av de patienter som utvecklade antikroppar mot läkemedlet hade cirka 8 % (n = 12) antikroppar som klassificerades som neutraliserande, vilket motsvarar 0,4 % av alla patienter som behandlades med guselkumab. I sammanslagna fas III-analyser av patienter med psoriasis utvecklade ungefär 15 % av patienterna som behandlades med guselkumab antikroppar mot läkemedlet under upp till 264 veckors behandling. Av de patienter som utvecklade antikroppar mot läkemedlet hade cirka 5 % antikroppar som klassificerades som neutraliserande, vilket motsvarar 0,76 % av alla patienter som behandlades med guselkumab. Antikroppar mot läkemedlet förknippades inte med lägre effekt eller utveckling av reaktioner vid injektionsstället.

I sammanslagna fas II- och fas III-analyser hos patienter med ulcerös kolit som behandlades med intravenös induktion följt av subkutan underhållsbehandling, utvecklade cirka 12 % (n=58) av patienterna som behandlades med guselkumab i upp till 56 veckor antikroppar mot läkemedlet. Av de patienter som utvecklade antikroppar mot guselkumab hade cirka 16 % (n=9) antikroppar som klassificerades som neutraliserande, vilket motsvarar 2 % av alla patienter som behandlades med guselkumab. I en fas III-analys till och med vecka 24 hos patienter med ulcerös kolit som behandlades med subkutan induktion följt av subkutan underhållsbehandling, utvecklade cirka 9 % (n = 24) av patienterna som behandlades med guselkumab antikroppar mot läkemedlet. Av de patienter som utvecklade antikroppar mot läkemedlet hade 13 % (n = 3) antikroppar som klassificerades som neutraliserande antikroppar, vilket motsvarar 1 % av de patienter som behandlades med guselkumab. Antikropparna mot guselkumab var inte förknippade med lägre effekt eller utveckling av reaktioner på injektionsstället.

I sammanslagna fas II- och fas III-analyser till och med vecka 48 hos patienter med Crohns sjukdom som behandlades med intravenös induktion följt av subkutan underhållsdosbehandling, utvecklade cirka 5 % (n = 30) av patienterna som behandlades med guselkumab antikroppar mot läkemedlet. Av de patienter som utvecklade antikroppar mot läkemedlet hade cirka 7 % (n = 2) antikroppar som klassificerades som neutraliserande antikroppar, vilket motsvarar 0,3 % av de patienter som behandlades med guselkumab. I en fas III-analys till och med vecka 48 hos patienter med Crohns sjukdom som behandlades med subkutan induktion följt av subkutan underhållsdosbehandling, utvecklade cirka 9 % (n = 24) av patienterna som behandlades med guselkumab antikroppar mot läkemedlet. Av dessa patienter hade 13 % (n = 3) antikroppar som klassificerades som neutraliserande antikroppar, vilket motsvarar 1 % av de patienter som behandlades med guselkumab. Antikroppar mot läkemedlet var inte förknippat med lägre effekt eller utveckling av reaktioner vid injektionsstället.

Pediatrisk population

Plackpsoriasis

Säkerheten för guselkumab har studerats i en fas III-studie med placebo och aktivt kontrollmedel hos pediatriska patienter med måttlig till svår plackpsoriasis. I denna kliniska studie utvärderades säkerheten i upp till 52 veckor hos 120 patienter i åldern 6 till 17 år. Säkerhetsprofilen för subkutan injektion med 45 mg/0,45 ml guselkumab i förfylld injektionspenna eller med 100 mg i förfylld spruta hos pediatriska patienter mellan 6 och 17 år stämde överens med den säkerhetsprofil som rapporterats i studier på vuxna med plackpsoriasis (se avsnitt Dosering).

I fas III‑studier med patienter med psoriasisartrit var serumnivåer av akutfasproteinet C‑reaktivt protein, serumamyloid A och IL‑6, och Th17 effektorcytokinerna IL‑17A, IL‑17F och IL‑22 förhöjda vid baseline. Guselkumab minskade nivåerna av dessa proteiner inom 4 veckor efter insättning av behandling. Guselkumab minskade nivåerna av dessa proteiner ytterligare vid vecka 24 jämfört med baseline och även jämfört med placebo.

Hos patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom ledde behandling med guselkumab till minskningar av inflammatoriska markörer, inklusive C-reaktivt protein (CRP) och fekalt kalprotektin, under vecka 12, vilket kvarstod under ett års underhållsbehandling. Serumproteinnivåerna av IL-17A, IL-22 och IFNγ minskade redan vecka 4 och fortsatte att minska under induktionsbehandlingen fram till och med vecka 12. Guselkumab minskade också RNA-nivåerna av IL-17A, IL-22 och IFNγ i biopsier från tarmens slemhinna vid vecka 12.

Klinisk effekt och säkerhet

Plackpsoriasis

Effekt och säkerhet för guselkumab bedömdes i tre randomiserade, dubbelblinda, fas III-studier med aktiv kontroll på vuxna patienter med måttlig till svår plackpsoriasis, som var kandidater för ljusbehandling eller systemisk behandling.

VOYAGE 1 och VOYAGE 2

I två studier (VOYAGE 1 och VOYAGE 2) utvärderades effekt och säkerhet för guselkumab jämfört med placebo och adalimumab hos 1 829 vuxna patienter. Patienter som randomiserades till guselkumab (N = 825) fick 100 mg i vecka 0 och 4, och var 8:e vecka därefter till och med vecka 48 (VOYAGE 1) och vecka 20 (VOYAGE 2). Patienter som randomiserades till adalimumab (N = 582) fick 80 mg i vecka 0 och 40 mg i vecka 1, följt av 40 mg varannan vecka till och med vecka 48 (VOYAGE 1) och vecka 23 (VOYAGE 2). I båda studierna fick patienterna som randomiserades till placebo (N = 422) guselkumab 100 mg i vecka 16, 20 och därefter var 8:e vecka. I VOYAGE 1 började alla patienter, inklusive de som randomiserades till adalimumab i vecka 0, att få guselkumab oblindat var 8:e vecka i vecka 52. Patienter i VOYAGE 2 som randomiserades till guselkumab i vecka 0 och var Psoriasis Area and Severity Index (PASI) 90-responders i vecka 28 randomiserades på nytt till antingen fortsatt behandling med guselkumab var 8:e vecka (underhållsbehandling) eller till placebo (utsättning av behandling). För patienter som sattes ut från behandlingen återinsattes guselkumab (doserat vid tidpunkten för återupptagen behandling, 4 veckor senare och därefter var 8:e vecka) när de upplevde en minskning på minst 50 % av sin PASI-förbättring vid vecka 28. Patienter som randomiserades till adalimumab i vecka 0 och som inte var PASI 90-responders fick guselkumab i vecka 28, 32 och därefter var 8:e vecka. I VOYAGE 2 började alla patienter att få guselkumab oblindat var 8:e vecka i vecka 76.

Sjukdomsparametrarna vid baseline var likartade för studiepopulationerna i VOYAGE 1 och 2, med ett medianvärde för Body Surface Area (BSA), d.v.s. kroppsytan, på 22 % respektive 24 %, ett medianvärde för PASI-poäng på 19 vid baseline för båda studierna, ett medianvärde för Dermatology Life Quality Index (DLQI)-poäng (dermatologiskt livskvalitetsindex) vid baseline på 14 respektive 14,5, ett Investigator Global Assessment (IGA)-poäng (prövarens övergripande bedömning) motsvarande ”svår” vid baseline för 25 % respektive 23 % av patienterna och en anamnes på psoriasisartrit för 19 % respektive 18 % av patienterna.

Av alla patienter som ingick i VOYAGE 1 och 2 var 32 % respektive 29 % naiva både för konventionell systemisk och biologisk behandling, 54 % respektive 57 % hade tidigare fått ljusbehandling och 62 % respektive 64 % hade tidigare fått konventionell systemisk behandling. I båda studierna hade 21 % tidigare fått biologisk behandling, inklusive 11 % som hade fått minst ett läkemedel mot tumörnekrosfaktor alfa (TNFα) och cirka 10 % som hade fått ett medel mot IL‑12/IL‑23.

Guselkumabs effekt utvärderades med avseende på generell hudsjukdom, regional sjukdom (hårbotten, hand och fot och naglar), livskvalitet och patientrapporterade utfall. Sammansatta primära effektmått i VOYAGE 1 och 2 var andelen patienter som uppnådde ett IGA-poäng motsvarande symtomfri eller nästan symtomfri (IGA 0/1) och en PASI 90-respons i vecka 16 jämfört med placebo (se tabell 3).

Generell hudsjukdom

Behandling med guselkumab resulterade i signifikanta förbättringar av mått på sjukdomsaktivitet jämfört med placebo och adalimumab i vecka 16 och jämfört med adalimumab i vecka 24 och 48. De viktigaste effektresultaten för primära och viktigaste sekundära effektmåtten visas i tabell 3 nedan.

Respons över tid

Guselkumab uppvisade en snabbt insättande effekt med ett signifikant högre procentvärde för förbättring av PASI jämfört med placebo redan i vecka 2 (p < 0,001). Procentandelen patienter som uppnådde en PASI 90-respons var numeriskt högre för guselkumab än adalimumab med start i vecka 8 och den maximala skillnaden uppnåddes omkring vecka 20 (VOYAGE 1 och 2) och bibehölls till och med vecka 48 (VOYAGE 1) (se figur 1).

Figur 1: Procentandel patienter som uppnådde en PASI 90-respons till och med vecka 48 per besök (patienter randomiserade i vecka 0) i VOYAGE 1

För patienter i VOYAGE 1 som fick kontinuerlig behandling med guselkumab bibehölls PASI 90-responsfrekvensen från vecka 52 till och med vecka 252. För patienter som randomiserades till adalimumab i vecka 0 och som övergick till guselkumab i vecka 52 ökade PASI 90-responsfrekvensen från vecka 52 till och med vecka 76 och bibehölls sedan till och med vecka 252 (se figur 2).

Figur 2: Procentandel patienter som uppnådde en PASI 90-respons per besök i den öppna fasen i VOYAGE 1

Effekt och säkerhet för guselkumab påvisades oavsett ålder, kön, etnicitet, kroppsvikt, plackets lokalisering, PASI-allvarlighetsgrad vid baseline, samtidig psoriasisartrit och tidigare biologisk behandling. Guselkumab var verksamt hos patienter som var naiva för konventionella systemiska läkemedel, biologiskt naiva patienter och biologiskt erfarna patienter.

I VOYAGE 2 uppnådde 88,6 % av patienterna som fick underhållsbehandling med guselkumab i vecka 48 PASI 90-respons jämfört med 36,8 % av patienterna för vilka behandlingen utsattes i vecka 28 (p < 0,001). Utebliven PASI 90-respons noterades redan 4 veckor efter utsättning av behandlingen med guselkumab med en mediantid till utebliven PASI 90-respons på cirka 15 veckor. Bland patienter som sattes ut från behandlingen och därefter återinsattes på guselkumab hade 80 % återfått en PASI 90-respons när de bedömdes 20 veckor efter att behandlingen återupptagits.

Av 112 patienter som randomiserades till adalimumab i VOYAGE 2 och som inte uppnådde en PASI 90-respons i vecka 28, uppnådde 66 % respektive 76 % en PASI 90-respons efter 20 respektive 44 veckors behandling med guselkumab. Dessutom, av 95 patienter som randomiserades till guselkumab och som inte uppnådde en PASI 90-respons i vecka 28, uppnådde 36 % respektive 41 % en PASI 90-respons efter ytterligare 20 respektive 44 veckors fortsatt behandling med guselkumab. Inga nya säkerhetsfynd observerades hos patienter som bytte från adalimumab till guselkumab.

Regional sjukdom

I VOYAGE 1 och 2 observerades signifikanta förbättringar av hårbotten-, hand- och fot- samt nagelpsoriasis (uppmätt enligt Scalp-specific Investigator Global Assessment [ss-IGA], Physician’s Global Assessment of Hands and/or Feet [hf-PGA], Fingernail Physician’s Global Assessment [f‑PGA] respektive Nail Psoriasis Severity Index [NAPSI]) hos patienter som behandlades med guselkumab jämfört med placebobehandlade patienter i vecka 16 (p < 0,001, tabell 4). Guselkumab uppvisade överlägsen effekt jämfört med adalimumab för hårbotten- samt hand- och fotpsoriasis i vecka 24 (VOYAGE 1 och 2) och vecka 48 (VOYAGE 1) (p ≤ 0,001, förutom hand- och fotpsoriasis i vecka 24 [VOYAGE 2] och vecka 48 [VOYAGE 1], p < 0,05).

Hälsorelaterad livskvalitet/patientrapporterade utfall

I VOYAGE 1 och 2 observerades signifikant större förbättringar av hälsorelaterad livskvalitet uppmätt enligt Dermatology Life Quality Index (DLQI) och av patientrapporterade psoriasissymtom (klåda, smärta, sveda, stickningar och stram hud) och psoriasistecken (hudtorrhet, sprickor, fjällning, hudömsning eller flagning, rodnad och blödning) uppmätt enligt Psoriasis Symptoms and Signs Diary (PSSD) hos patienter som fick guselkumab jämfört med patienter som fick placebo i vecka 16 (tabell 5). Tecken på förbättring av patientrapporterade utfall bibehölls till och med vecka 24 (VOYAGE 1 och 2) och vecka 48 (VOYAGE 1). För patienter i VOYAGE 1 som fick kontinuerlig behandling med guselkumab bibehölls dessa förbättringar i den öppna fasen till och med vecka 252 (tabell 6).

I VOYAGE 2 fick guselkumabpatienter en signifikant större förbättring från baseline jämfört med placebo i fråga om hälsorelaterad livskvalitet, oro och depression samt arbetsbegränsningar i vecka 16, uppmätt med hälsoenkäten 36-Item Short Form (SF-36), Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS) respektive Work Limitations Questionnaire (WLQ). Alla förbättringar av SF-36, HADS och WLQ bibehölls till och med vecka 48 och i den öppna fasen till och med vecka 252 hos patienter som randomiserades till underhållsbehandling i vecka 28.

NAVIGATE

I studien NAVIGATE undersöktes effekten för guselkumab hos patienter som inte uppnådde tillräcklig respons (dvs. som inte hade uppnått responsen symtomfri eller nästan symtomfri definierad som IGA ≥ 2) på ustekinumab i vecka 16. Alla patienter (N = 871) fick ustekinumab oblindat (45 mg ≤ 100 kg och 90 mg > 100 kg) i vecka 0 och 4. I vecka 16 randomiserades 268 patienter med ett IGA-poängvärde ≥ 2 till att antingen fortsätta behandling med ustekinumab (N = 133) var 12:e vecka, eller inleda behandling med guselkumab (N = 135) i vecka 16, 20 och därefter var 8:e vecka. Patientkarakteristika vid baseline för randomiserade patienter liknade dem som observerades i VOYAGE 1 och 2.

Efter randomisering var det primära effektmåttet antalet besök efter randomisering mellan vecka 12 och 24 vid vilka patienterna uppnådde ett IGA-poäng på 0/1 och en ≥ 2-gradig förbättring. Patienter undersöktes med fyra veckors intervall under totalt fyra besök. Bland patienter med en otillräcklig respons på ustekinumab vid tidpunkten för randomisering observerades en signifikant större förbättring av effekten hos patienter som övergick till behandling med guselkumab jämfört med patienter som fortsatte med ustekinumabbehandling. Mellan 12 och 24 veckor efter randomisering uppnådde patienter som fick guselkumab ett IGA-poängvärde på 0/1 med en ≥ 2-gradig förbättring dubbelt så ofta som ustekinumabpatienter (medelvärde 1,5 respektive 0,7 besök, p < 0,001). Dessutom uppnådde en större andel patienter som fick guselkumab jämfört med patienter som fick ustekinumab ett IGA-poängvärde på 0/1 och en ≥ 2-gradig förbättring (31,1 % respektive 14,3 %; p = 0,001) och en PASI 90-respons (48 % respektive 23 %, p < 0,001) 12 veckor efter randomisering. Skillnader i svarsfrekvens mellan patienter som behandlades med guselkumab och ustekinumab noterades redan 4 veckor efter randomisering (11,1 % respektive 9,0 %) och uppnådde maximum 24 veckor efter randomisering (se figur 3). Inga nya säkerhetsfynd observerades hos patienter som bytte från ustekinumab till guselkumab.

Figur 3: Procentandel patienter som uppnådde ett IGA-poängvärde motsvarande symtomfri (0) eller nästan symtomfri (1) och minst en 2-gradig förbättring av IGA från vecka 0 till och med vecka 24 per besök efter randomisering i NAVIGATE

ECLIPSE

Effekt och säkerhet för guselkumab undersöktes även i en dubbelblindad studie jämfört med sekukinumab. Patienterna randomiserades till att få guselkumab (N = 534; 100 mg vid vecka 0, 4 och därefter var 8:e vecka), eller sekukinumab (N = 514; 300 mg vid vecka 0, 1, 2, 3, 4 och därefter var 4:e vecka). Sista dosen var vid vecka 44 för båda behandlingsgrupperna.

Sjukdomsparametrarna vid baseline var samstämmiga med en population med måttlig eller svår plackpsoriasis med ett medianvärde för BSA på 20 %, ett medianvärde för PASI-poäng på 18 och ett IGA-poäng motsvarande ”svår” för 24 % av patienterna.

Guselkumab var statistiskt överlägsen sekukinumab uppmätt enligt det primära effektmåttet för PASI 90-respons vid vecka 48 (84,5 % jämfört med 70,0 %, p < 0,001). Jämförande PASI-responsfrekvenser beskrivs i tabell 7.

PASI 90-responsfrekvens för guselkumab och sekukinumab till och med vecka 48 beskrivs i figur 4.

Figur 4: Procentandel patienter som uppnådde PASI 90-respons till och med vecka 48 per besök (patienter randomiserade i vecka 0) i ECLIPSE

Psoriasisartrit (PsA)

Guselkumab har visat sig förbättra tecken och symtom, fysisk funktion och hälsorelaterad livskvalitet samt minska progressionhastigheten av perifer ledskada hos vuxna patienter med aktiv PsA.

DISCOVER 1 och DISCOVER 2

I två randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade fas III‑studier (DISCOVER 1 och DISCOVER 2) utvärderades effekt och säkerhet för guselkumab mot placebo hos vuxna patienter med aktiv PsA (≥ 3 svullna och ≥ 3 ömma leder och C‑reaktivt protein (CRP) på ≥ 0,3 mg/dl i DISCOVER 1 och ≥ 5 svullna och ≥ 5 ömma leder och CRP på ≥ 0,6 mg/dl i DISCOVER 2), trots behandling med konventionella syntetiska (cs)DMARD, apremilast eller icke‑steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Patienter i dessa studier hade en PsA‑diagnos baserad på CASPAR (Classification criteria for Psoriatic Arthritis) för en median varaktighet på 4 år. Patienter med olika subtyper av PsA rekryterades i båda studierna inklusive polyartikulär artrit med avsaknad av reumatoida knutor (40 %), spondylit med perifer artrit (30 %), asymmetrisk perifer artrit (23 %), distalt interfalangealt engagemang (7 %) och artritis mutilans (1 %). Över 65 % och 42 % av patienterna hade entesit respektive daktylit vid baseline, och över 75 % av patienterna hade ≥ 3 % BSA hudengagemang av psoriasis. I DISCOVER 1 och DISCOVER 2 utvärderades 381 respektive 739 patienter som fick behandling med guselkumab 100 mg administerat vecka 0 och 4 följt av var 8:e vecka eller guselkumab 100 mg var 4:e vecka eller placebo. Vid vecka 24 gick patienter som fick placebo i båda studierna över till att få guselkumab 100 mg var 4:e vecka. Cirka 58 % av patienterna i båda studierna fortsatte på stabila doser av MTX (≤ 25 mg/vecka).

I båda studierna hade över 90 % av patienterna tidigare använt csDMARD. I DISCOVER 1 hade 31 % av patienterna tidigare fått anti‑TNFα‑behandling. I DISCOVER 2 var alla patienter naiva för biologisk behandling.

Tecken och symtom

Behandling med guselkumab ledde till signifikanta förbättringar vid mätningar av sjukdomsaktivitet jämfört med placebo vecka 24. Det primära effektmåttet i båda studierna var procent patienter som uppnådde ACR (American College of Rheumatology) 20-respons i vecka 24. De viktigaste effektresultaten visas i tabell 8.

Klinisk respons bibehölls fram till vecka 52 enligt bedömning med ACR 20/50/70, DAS 28 (CRP), MDA, IGA och PASI 90-responsfrekvenser i DISCOVER 1 och DISCOVER 2 (se tabell 9).

Klinisk respons bibehölls fram till vecka 100 enligt bedömning med ACR 20/50/70, DAS 28 (CRP), MDA, IGA och PASI 90‑responsfrekvenser i DISCOVER 2 (se tabell 10).

Respons över tid

I DISCOVER 2 observerades ett högre ACR 20-respons i båda guselkumabgrupperna jämfört med placebo så tidigt som vecka 4 och skillnaden i behandlingseffekt fortsatte att öka över tid till och med vecka 24 (figur 5).

Figur 5:  ACR 20-respons vid besök till och med vecka 24 i DISCOVER 2

För patienter som fick kontinuerlig behandling med guselkumab vid vecka 24 i DISCOVER 2, bibehölls ACR 20-responsen från vecka 24 till vecka 52 (se figur 6). För patienter som fick kontinuerlig behandling med guselkumab vid vecka 52 bibehölls ACR 20‑responsen från vecka 52 till vecka 100 (se figur 7).

Responsen som observerades i guselkumabgrupperna var likartade oavsett samtidig användning av csDMARD, inklusive MTX (DISCOVER 1 och 2). Dessutom visade undersökning av ålder, kön, etnicitet, kroppsvikt och tidigare användning av csDMARD (DISCOVER 1 och 2) och tidigare användning av anti‑TNFα (DISCOVER 1) inte på några skillnader i respons på guselkumab bland dessa undergrupper.

I DISCOVER 1 och 2 sågs förbättringar i alla komponenter av ACR‑poäng inklusive patientens bedömning av smärta. I vecka 24 i båda studierna var andelen patienter som uppnådde ett modifierat PsARC (PsA response criteria)-respons större i guselkumabgrupperna jämfört med placebo. PsARC-responsen bibehölls från vecka 24 till vecka 52 i DISCOVER 1 och vecka 100 i DISCOVER 2.

Daktylit och entesit bedömdes baserat på sammanslagna data från DISCOVER 1 och 2. Hos patienter med daktylit vid baseline var andelen patienter med utläkt daktylit vecka 24 större i gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka (59,4 %, nominellt p < 0,001) och gruppen var 4:e vecka (63,5 %, p = 0,006) jämfört med placebo (42,2 %). Hos patienter med entesit vid baseline var andelen patienter med utläkt entesit vecka 24 större i gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka (49,6%, nominellt p < 0,001) och gruppen var 4:e vecka (44,9%, p = 0,006) jämfört med placebo (29,4%). Vid vecka 52 var andelen patienter med utläkt daktylit (81,2 % i gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka och 80,4 % gruppen som fick guselkumab var 4:e vecka) och utläkt entesit (62,7 % i gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka och 60,9 % gruppen som fick guselkumab var 4:e vecka) bibehållen. I DISCOVER 2, bland patienter med daktylit och entesit vid baseline, var andelen patienter med utläkt daktylit (91,1 % i gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka och 82,9 % i i gruppen som fick guselkumab var 4:e vecka) och utläkt entesit (77,5 % i gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka 67,7 % i gruppen som fick guselkumab var 4:e vecka) bibehållen vid vecka 100.

I DISCOVER 1 och 2 visade patienter behandlade med guselkumab som hade spondylit med perifer artrit som primär manifestation större förbättring från baseline i BASDAI (Bath Ankylosing Spondylitis Disease Activity Index) jämfört med placebo i vecka 24. Förbättring i BASDAI bibehölls från vecka 24 till vecka 52 i DISCOVER 1 och vecka 100 i DISCOVER 2.

Radiografiskt svar

I DISCOVER 2 uppmättes hämning av progression av strukturell skada radiografiskt och uttrycktes som genomsnittlig förändring från baseline i total modifierad vdH‑S (van der Heijde-Sharp)‑poäng. Vecka 24 visade gruppen som fick guselkumab var 4:e vecka statistiskt signifikant lägre radiografisk progression och gruppen som fick guselkumab var 8:e vecka visade numeriskt lägre progression jämfört med placebo (tabell 11). Den observerade nyttan av dosadministrering av guselkumab var 4:e vecka för hämning av radiografisk progression (dvs. mindre genomsnittlig förändring från baseline i total modifierad vdH‑S‑poäng i gruppen som fick behandling var 4:e vecka mot placebo) var mest uttalad hos patienter med både högt C‑reaktivt protein och högt antal leder med erosioner vid baseline.

Vid vecka 52 och vecka 100 var den genomsnittliga förändringen från baseline i total modifierad vdH‑S likartad i grupperna som fick guselkumab var 8:e vecka och var 4:e vecka (tabell 12).

Fysisk funktion och hälsorelaterad livskvalitet

I DISCOVER 1 och 2 visade patienter behandlade med guselkumab signifikant förbättring (p < 0,001) i fysisk funktion jämfört med placebo enligt bedömning med HAQ‑DI (Health Assessment Questionnaire-Disability Index) vid vecka 24. Förbättring av HAQ-DI bibehölls från vecka 24 till vecka 52 i DISCOVER 1 och vecka 100 i DISCOVER 2.

En signifikant större förbättring från baseline för poäng i SF-36 Physical Component Summary (PCS) observerades hos patienter som fick behandling med guselkumab jämfört med placebo vid vecka 24 i DISCOVER 1 (p < 0,001 för båda doseringsgrupperna) och DISCOVER 2 (p = 0,006 för gruppen som fick behandling var 4:e vecka). Vecka 24 observerades en större ökning från baseline i FACIT‑F (Functional Assessment of Chronic Illness Therapy-Fatigue)-poäng hos patienter som behandlades med guselkumab jämfört med placebo i båda studierna. I DISCOVER 2 observerades en större förbättring av hälsorelaterad livskvalitet uppmätt med DLQI (Dermatology Life Quality Index) hos patienter som behandlades med guselkumab jämfört med placebo vid vecka 24. Förbättringar av SF-36-, FACIT-F- och DLQI-poäng bibehölls från vecka 24 till vecka 52 i DISCOVER 1 och vecka 100 i DISCOVER 2.

Ulcerös kolit

Effekt och säkerhet för guselkumab utvärderades i tre multicenter, randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade fas III-studier (QUASAR intravenös induktionsstudie, QUASAR underhållsstudie och ASTRO subkutan induktionsstudie) på vuxna patienter med måttlig till svår aktiv ulcerös kolit som hade otillräckligt svar på eller intolerans mot kortikosteroider, konventionella immunmodulerare (AZA, 6-MP), biologisk behandling (TNF-blockerare, vedolizumab), en Januskinashämmare (JAK) och/eller sfingosin-1-fosfatreceptormodulatorer (S1PRM), tillämpligt endast för ASTRO. Dessutom utvärderades effekt och säkerhet för guselkumab i en randomiserad, dubbelblindad, placebokontrollerad, fas IIb-studie för bestämmande av induktionsdos (QUASAR dosbestämmandestudie för induktionsdosen) som omfattade en liknande patientpopulation med ulcerös kolit som fas III-induktionsstudien.

Sjukdomsaktiviteten bedömdes med den modifierade Mayo-poängen (mMS), en Mayo-poäng med 3 komponenter (0–9) som består av summan av följande delpoäng (0 till 3 för varje delpoäng): avföringsfrekvens (SFS), rektal blödning (RBS) och fynd vid centralt granskad endoskopi (ES). Måttlig till svår aktiv ulcerös kolit definierades som en mMS mellan 5 och 9, en RBS ≥ 1 och en ES på 2 (definierad som markerat erytem, avsaknad av kärlmönster, rodnad med kontakt- eller spontanblödning och/eller erosioner) eller en ES på 3 (definierad som spontan blödning och ulceration).

Induktionsstudie: QUASAR IS

I induktionsstudien QUASAR IS randomiserades patienterna i förhållandet 3:2 till att få antingen 200 mg guselkumab eller placebo genom intravenös infusion vecka 0, 4 och 8. Totalt utvärderades 701 patienter. Vid baseline var medianvärdet för mMS 7, med 35,5 % av patienterna med ett mMS vid baseline på 5 till 6 och 64,5 % med ett mMS på 7 till 9 och 67,9 % av patienterna med ett ES vid baseline på 3. Medianåldern var 39 år (varierande från 18 till 79 år), 43,1 % var kvinnor och 72,5 % identifierade sig som vita, 21,4 % som asiater och 1 % som svarta.

Patienterna som deltog fick använda oförändrade doser av orala aminosalicylater, MTX, 6-MP, AZA och/eller orala kortikosteroider. Vid baseline fick 72,5 % av patienterna aminosalicylater, 20,8 % av patienterna fick immunmodulerande läkemedel (MTX, 6-MP eller AZA) och 43,1 % av patienterna fick kortikosteroider. Samtidig behandling med biologiska läkemedel eller JAK-hämmare var inte tillåten.

Totalt 49,1 % av patienterna hade tidigare sviktat på minst en behandling med biologiska läkemedel och/eller JAK-hämmare. Av dessa patienter hade 87,5 %, 54,1 % respektive 18 % tidigare sviktat på TNF-blockerare, vedolizumab eller JAK-hämmare, och 47,4 % hade sviktat på behandling med två eller flera av dessa behandlingar. Totalt 48,4 % av patienterna var naiva för biologiska läkemedel och JAK-hämmare, och 2,6 % hade tidigare fått men inte sviktat på biologiskt läkemedel eller JAK-hämmare.

Det primära effektmåttet var klinisk remission enligt mMS vid vecka 12. Sekundära effektmått vid vecka 12 inkluderade symtomatisk remission, endoskopisk läkning, klinisk respons, histologisk endoskopisk läkning av slemhinnan, trötthetsrespons och IBDQ-remission (tabell 13).

Signifikant större andelar av patienterna var i klinisk remission vid vecka 12 i gruppen som behandlades med guselkumab jämfört med placebogruppen.

QUASAR IS och QUASAR dosbestämmandestudie för induktionsdosen omfattade också 48 patienter med en mMS vid baseline på 4, inklusive en ES på 2 eller 3 och en RBS ≥ 1. Hos patienter med en mMS vid baseline på 4 var effekten av guselkumab jämfört med placebo, mätt som klinisk remission, klinisk respons och endoskopisk läkning vid vecka 12, jämförbar med den totala populationen med måttlig till svår aktiv ulcerös kolit.

Delpoäng för rektal blödning och avföringsfrekvens

Minskning av delpoäng för rektal blödning och avföringsfrekvens observerades redan vecka 2 hos patienter som behandlades med guselkumab och fortsatte att minska till och med vecka 12.

Underhållsstudie: QUASAR MS

I QUASAR MS utvärderades 568 patienter som uppnått klinisk respons 12 veckor efter första intravenös administrering av guselkumab i antingen QUASAR IS eller från QUASAR dosbestämmandestudie för induktionsdosen. I QUASAR MS randomiserades dessa patienter till att få en subkutan underhållsbehandling med antingen 100 mg guselkumab var 8:e vecka, 200 mg guselkumab var 4:e vecka eller placebo i 44 veckor.

Det primära effektmåttet var klinisk remission enligt mMS vid vecka 44. Sekundära effektmått vid vecka 44 inkluderade, men var inte begränsade till, symtomatisk remission, endoskopisk läkning, kortikosteroidfri klinisk remission, histologisk endoskopisk läkning av slemhinnan, trötthetsrespons och IBDQ-remission (tabell 14).

Signifikant större andelar av patienterna var i klinisk remission vid vecka 44 i båda grupperna som behandlades med guselkumab jämfört med placebo.

I QUASAR IS och QUASAR MS visades genomgående effekt och säkerhet för guselkumab oavsett ålder, kön, etnicitet, kroppsvikt och tidigare behandling med biologiskt läkemedel eller JAK-hämmare.

I QUASAR MS hade patienter med hög inflammatorisk börda efter avslutad induktionsdosering bättre resultat av 200 mg guselkumab subkutant var 4:e vecka jämfört med 100 mg subkutant var 8:e vecka. Kliniskt meningsfulla numeriska skillnader på > 15 % observerades mellan de två dosgrupperna av guselkumab bland patienter med en CRP-nivå på > 3 mg/l efter avslutad induktionsdosering för följande effektmått vid vecka 44: klinisk remission (48 % 200 mg var 4:e vecka jämfört med 30 % 100 mg var 8:e vecka), bibehållande av klinisk remission (88 % 200 mg var 4:e vecka mot 50 % 100 mg var 8:e vecka), kortikosteroidfri klinisk remission (46 % 200 mg var 4:e vecka mot 30 % 100 mg var 8:e vecka), endoskopisk läkning (52 % 200 mg var 4:e vecka mot 35 % 100 mg var 8:e vecka) och histologisk-endoskopisk läkning av slemhinnan (46 % 200 mg var 4:e vecka mot 29 % 100 mg var 8:e vecka).

I QUASAR MS ingick 31 patienter med en mMS vid induktionsbaseline på 4, inklusive en ES på 2 eller 3 och en RBS ≥ 1, som uppnådde klinisk respons 12 veckor efter den första intravenös administreringen av guselkumab i QUASAR IS eller QUASAR dosbestämmandestudie för induktionsdosen. Hos dessa patienter var effekten av guselkumab jämfört med placebo, mätt som klinisk remission, klinisk respons och endoskopisk läkning vid vecka 44, i linje med den totala populationen.

Symtomatisk remission över tid

I QUASAR MS upprätthölls symtomatisk remission, definierad som delpoäng för avföringsfrekvens på 0 eller 1 och ingen ökning från induktionsbaseline, och en delpoäng för rektal blödning på 0, till och med vecka 44 i båda behandlingsgrupperna med guselkumab, medan en minskning observerades i placebogruppen (figur 8):

Figur 8: Andel patienter i symtomatisk remission till och med vecka 44 i QUASAR MS

Behandlingssvar vecka 24 hos patienter med förlängd behandlingstid med guselkumab

Guselkumab-behandlade patienter som inte uppvisade klinisk respons vid induktionsvecka 12 fick 200 mg guselkumab subkutant vid vecka 12, 16 och 20. I QUASAR IS uppnådde 66/120 (55 %) guselkumab-behandlade patienter som inte uppvisade klinisk respons vid induktionsvecka 12 klinisk respons vid vecka 24. De som svarade på guselkumab vecka 24 gick in i QUASAR MS och fick 200 mg guselkumab subkutant var 4:e vecka. Vid vecka 44 i QUASAR MS hade 83/123 (67 %) av dessa patienter bibehållen klinisk respons och 37/123 (30 %) uppnådde klinisk remission.

Dosjustering vid tappad effekt av guselkumab

Nitton patienter som fick 100 mg guselkumab subkutant var 8:e vecka och som tappade effekt av behandlingen (10 %) mellan vecka 8 och 32 i QUASAR MS fick en blindad dosjustering till 200 mg guselkumab subkutant var 4:e vecka. 11 av dessa patienter (58 %) uppnådde symtomatisk respons och 5 patienter (26 %) uppnådde symtomatisk remission efter 12 veckor efter dosjusteringen.

Histologisk och endoskopisk bedömning

Histologisk remission definierades som Geboes histologiska poäng ≤ 2 B.0 (avsaknad av neutrofiler från slemhinnan [både lamina propria och epitel], ingen kryptdestruktion och inga erosioner, ulcerationer eller granulationsvävnad enligt Geboes graderingssystem). I QUASAR IS uppnåddes histologisk remission vid vecka 12 hos 40 % av patienterna som behandlades med guselkumab och hos 19 % av patienterna i placebogruppen. I QUASAR MS uppnåddes histologisk remission vid vecka 44 hos 59 % respektive 61 % av patienterna som behandlades med 100 mg guselkumab subkutant var 8:e vecka och 200 mg guselkumab subkutant var 4:e vecka och hos 27 % av patienterna i placebogruppen.

Normalisering av slemhinnans endoskopiska utseende definierades som ES på 0. I QUASAR IS uppnåddes endoskopisk normalisering vid vecka 12 hos 15 % av patienterna som behandlades med guselkumab och hos 5 % av patienterna i placebogruppen.

Kombinerade histologiska-endoskopiska resultat

Kombinerad symtomatisk remission, endoskopisk normalisering, histologisk remission och fekalt kalprotektin ≤ 250 mg/kg vid vecka 44 uppnåddes av en större andel patienter som behandlades med 100 mg guselkumab subkutant var 8:e vecka eller 200 mg subkutant var 4:e vecka jämfört med placebo (22 % respektive 28 % mot 9 %).

Hälsorelaterad livskvalitet

Vid vecka 12 i QUASAR IS uppvisade patienter som fick guselkumab större och kliniskt meningsfulla förbättringar från baseline med IBDQ (Inflammatory Bowel Disease Questionnaire) jämfört med placebo (gällande tarmsymtom inklusive buksmärta och tarmtömning, systemisk funktion, emotionell funktion och social funktion). Dessa förbättringar bibehölls hos guselkumab-behandlade patienter i QUASAR MS till och med vecka 44.

Ulcerös kolit-relaterade sjukhusinläggningar

Till och med vecka 12 i QUASAR IS hade en lägre andel av patienterna i guselkumabgruppen jämfört med placebogruppen ulcerös kolit-relaterade sjukhusinläggningar (1,9 %, 8/421 jämfört med 5,4 %, 15/280).

ASTRO

I ASTRO randomiserades patienterna i förhållandet 1:1:1 till att få guselkumab 400 mg subkutan induktion vid vecka 0, 4 och 8 följt av guselkumab 100 mg subkutan underhållsbehandling var 8:e vecka, eller guselkumab 400 mg subkutan induktion vid vecka 0, 4 och 8 följt av guselkumab 200 mg subkutan underhållsbehandling var 4:e vecka, eller placebo.

Totalt utvärderades 418 patienter. Medianåldern för patienterna var 40 år (från 18 till 80 år), 38,8 % var kvinnor och 64,6 % identifierades som vita, 28,9 % som asiater och 3,1 % som svarta.

Patienterna som deltog fick använda stabila doser av orala aminosalicylater, immunmodulerare (AZA. 6-MP, MTX), och/eller orala kortikosteroider (upp till 20 mg/dag prednison eller motsvarande). Vid baseline fick 77,3 % av patienterna aminosalicylater, 20,1 % av patienterna fick immunmodulerare och 32,8 % av patienterna fick kortikosteroider. Samtidig behandling med biologiska läkemedel, JAK-hämmare eller S1PRM:ar var inte tillåten. Totalt 40,2 % av patienterna hade tidigare sviktat på behandling med minst en biologisk behandling, JAK-hämmare och/eller S1PRM, 58,1 % var naiva för biologiska läkemedel, JAK-hämmare och S1PRM, och 1,7 % hade tidigare fått men inte sviktat på biologiskt läkemedel, JAK-hämmare eller S1PRM.

I ASTRO var det primära effektmåttet klinisk remission enligt mMS vid vecka 12. Sekundära effektmått vid vecka 12 inkluderade symtomatisk remission, endoskopisk läkning, klinisk respons, histologisk endoskopisk läkning av slemhinnan (se tabell 15). Sekundära effektmått vid vecka 24 inkluderade klinisk remission och endoskopisk läkning (se tabell 16).

Symtomatisk remission över tid

I ASTRO upprätthölls symtomatisk remission, definierad som delpoäng för avföringsfrekvens på 0 eller 1 och ingen ökning från baseline, och en delpoäng för rektal blödning på 0, till och med vecka 12. En större andel patienter i guselkumab-grupperna uppnådde symtomatisk remission jämfört med placebogruppen (figur 9):

Figur 9: Andel patienter i symtomatisk remission till och med vecka 12 i ASTRO

Delpoäng för rektal blödning och avföringsfrekvens

Minskning av delpoäng för rektal blödning och avföringsfrekvens observerades redan vecka 2 hos patienter som behandlades med guselkumab jämfört med placebo.

Histologisk och endoskopisk bedömning

Histologisk remission uppnåddes vid vecka 12 hos 44 % av patienterna som behandlades med guselkumab 400 mg subkutan induktion jämfört med 20 % av patienterna i placebogruppen.

Endoskopisk normalisering vid vecka 24 uppnåddes hos 21 % respektive 26 % av patienterna som behandlades med guselkumab 400 mg subkutan induktion följt av guselkumab 100 mg administrerat som subkutan injektion vid vecka 16 och därefter var 8:e vecka, eller guselkumab 200 mg administrerat som subkutan injektion vid vecka 12 och därefter var 4:e vecka, jämfört med 4 % av patienterna i placebogruppen.

Buksmärta och tarmtömning

En större andel patienter som behandlades med guselkumab 400 mg subkutan induktion jämfört med placebo hade ingen buksmärta (56 % jämfört med 31 %) och ingen trängningskänsla i tarmen (49 % jämfört med 24 %) vid vecka 12.

Hälsorelaterad livskvalitet

Sjukdomsspecifik hälsorelaterad livskvalitet bedömdes med IBDQ. En större andel patienter i den kombinerade gruppen med subkutan guselkumab 400 mg (61 %) uppnådde IBDQ-remission vid vecka 12 jämfört med placebogruppen (34 %).

Crohns sjukdom

Effekt och säkerhet för guselkumab utvärderades i tre kliniska fas III-studier på vuxna patienter med måttlig till svår aktiv Crohns sjukdom som hade otillräckligt svar på, förlorat svar på eller intolerans mot antingen orala kortikosteroider, konventionella immunmodulerare (AZA, 6-MP, MTX) och/eller biologisk behandling (TNF-blockerare eller vedolizumab): två identiskt utformade 48-veckors randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade och aktivt kontrollerade (ustekinumab) multicenterstudier med parallella grupper (GALAXI 2 och GALAXI 3) och en 24-veckors randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad, multicenterstudie med parallella grupper (GRAVITI). Alla tre studierna hade en treat-through-studiedesign: patienter randomiserade till guselkumab (eller ustekinumab för GALAXI 2 och GALAXI 3) bibehöll denna behandling under hela studien.

GALAXI 2 och GALAXI 3

I fas III-studierna GALAXI 2 och GALAXI 3 definierades måttlig till svår aktiv Crohns sjukdom som en poäng på aktivitetsindex för Crohns sjukdom [CDAI] på ≥ 220 och ≤ 450 och en poäng på Simple Endoscopic Score for CD (SES-CD) på ≥ 6 (eller ≥ 4 för patienter med isolerad ileumsjukdom). Ytterligare kriterier för GALAXI 2/3 inkluderade poäng för genomsnittlig daglig avföringsfrekvens > 3 eller genomsnittlig daglig buksmärta > 1.

I GALAXI 2- och GALAXI 3-studierna randomiserades patienterna i förhållandet 2:2:2:1 till att få guselkumab 200 mg intravenös induktion vecka 0, 4 och 8 följt av guselkumab 200 mg subkutant var 4:e vecka som underhållsbehandling, eller guselkumab 200 mg intravenös induktion vecka 0, 4 och 8, följt av guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka som underhållsbehandling, eller ustekinumab cirka 6 mg/kg intravenös induktion vid vecka 0 följt av ustekinumab 90 mg subkutant var 8:e vecka som underhållsbehandling, eller placebo. De patienter som inte svarade på placebo fick ustekinumab från och med vecka 12.

Totalt 1 021 patienter utvärderades i GALAXI 2 (n = 508) och GALAXI 3 (n = 513). Medianåldern var 34 år (från 18 till 83 år), 57,6 % var män och 74,3 % identifierades som vita, 21,3 % som asiater och 1,5 % som svarta.

I GALAXI 2, hade 52,8 % av patienterna tidigare sviktat på behandling med minst en biologisk behandling (50,6 % var intoleranta eller hade sviktat på minst en tidigare anti-TNFα-behandling, 7,5 % var intoleranta eller hade sviktat tidigare behandling med vedolizumab), 41,9 % var naiva för biologisk behandling och 5,3 % hade tidigare fått men hade inte sviktat på en biologisk behandling. Vid baseline fick 37,4 % av patienterna orala kortikosteroider och 29,9 % av patienterna fick konventionella immunmodulerare.

I GALAXI 3, hade 51,9 % av patienterna tidigare sviktat på behandling med minst en biologisk behandling (50,3 % var intoleranta eller hade sviktat på minst en tidigare anti-TNFα-behandling, 9,6 % var intoleranta eller hade sviktat på tidigare behandling med vedolizumab), 41,5 % var naiva för biologisk behandling och 6,6 % hade tidigare fått men hade inte sviktat på en biologisk behandling. Vid baseline fick 36,1 % av patienterna orala kortikosteroider och 30,2 % av patienterna fick konventionella immunmodulerare.

Resultaten av de sammansatta primära och huvudsakliga sekundära effektmåtten jämfört med placebo i GALAXI 2 och GALAXI 3 beskrivs i tabell 17 (vecka 12) och 18 (vecka 48). Resultaten av de huvudsakliga sekundära effektmåtten vid vecka 48 jämfört med ustekinumab beskrivs i tabell 19 och 20.

I GALAXI 2 och GALAXI 3 visades konsekvent effekt och säkerhet för guselkumab oberoende av ålder, kön, etnicitet och kroppsvikt.

I subpopulationsanalysen för de sammanslagna GALAXI fas III-studierna erhöll patienter med hög inflammatorisk börda efter avslutad induktionsdosering ytterligare nytta av guselkumab 200 mg subkutant var 4:e vecka jämfört med de subkutana underhållsbehandlingarna på 100 mg var 8:e vecka. En kliniskt betydelsefull skillnad observerades mellan de två dosgrupperna för guselkumab bland patienter med en CRP-nivå på > 5 mg/l efter avslutad induktion, för effektmåtten klinisk remission vid vecka 48 (100 mg subkutant var 8:e vecka: 54,1 % jämfört med 200 mg subkutant var 4:e vecka: 71,0 %), endoskopiskt svar vid vecka 48 (100 mg subkutant var 8:e vecka: 36,5 % jämfört med 200 mg subkutant var 4:e vecka: 50,5 %) och PRO-2 remission vid vecka 48 (100 mg subkutant var 8:e vecka: 51,8 % jämfört med 200 mg subkutant var 4:e vecka: 61,7 %).

Klinisk remission över tid

CDAI-poäng registrerades vid varje patientbesök. Andelen patienter i klinisk remission till och med vecka 48 beskrivs i figur 10.

Figur 10:      Andelen patienter i klinisk remission till och med vecka 48 i sammanslagna GALAXI 2 och GALAXI 3

Hälsorelaterad livskvalitet

Vid vecka 12 observerades större förbättringar från baseline i grupper som fick guselkumab jämfört med placebo för inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)-specifik livskvalitet enligt bedömning med IBDQ-totalpoäng. Dessa förbättringar bibehölls till och med vecka 48 i båda studierna.

GRAVITI

I fas III-studien GRAVITI definierades måttlig till svår aktiv Crohns sjukdom som CDAI-poäng på ≥ 220 och ≤ 450 och en CD (SES-CD) på ≥ 6 (eller ≥ 4 för patienter med isolerad ileumsjukdom) och en genomsnittlig daglig avföringsfrekvens på ≥ 4 eller poäng för genomsnittlig daglig buksmärta på ≥ 2.

I GRAVITI randomiserades patienterna i förhållandet 1:1:1 till att få guselkumab 400 mg subkutan induktion vid vecka 0, 4 och 8 följt av guselkumab 100 mg var 8:e vecka subkutant som underhållsbehandling, eller guselkumab 400 mg subkutan induktion vid vecka 0, 4 och 8 följt av guselkumab 200 mg var 4:e vecka subkutant som underhållsbehandling, eller placebo. Alla patienter i placebogruppen som uppnådde rescuebehandlingskriterierna fick induktionsdosering med guselkumab 400 mg subkutant vid vecka 16, 20 och 24 följt av guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka.

Totalt 347 patienter utvärderades. Medianåldern för patienterna var 36 år (från 18 till 83 år), 58,5 % var män och 66 % identifierades som vita, 21,9 % som asiater och 2,6 % som svarta.

I GRAVITI hade 46,4 % av patienterna tidigare sviktat på behandling med minst en biologisk behandling, 46,4 % var naiva för biologisk behandling och 7,2 % hade tidigare fått men inte sviktat på en biologisk behandling. Vid baseline fick 29,7 % av patienterna orala kortikosteroider och 28,5 % av patienterna fick konventionella immunmodulerare.

Resultaten av de sammansatta primära och huvudsakliga sekundära effektmåtten jämfört med placebo vid vecka 12 beskrivs i tabell 21.

Klinisk remission vid vecka 24 uppnåddes av en signifikant större andel patienter som behandlades med guselkumab 400 mg subkutan induktion följt av guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka eller 200 mg subkutant var 4:e vecka jämfört med placebo (60,9 % respektive 58,3 % mot 21,4 %, båda p‑värdena < 0,001). Klinisk remission vid vecka 48 uppnåddes av 60 % respektive 66,1 % av patienterna som behandlades med guselkumab 400 mg subkutan induktion följt av guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka eller 200 mg subkutant var 4:e vecka (båda p-värdena < 0,001 jämfört med placebo).

Endoskopiskt svar vid vecka 48 uppnåddes av 44,3 % respektive 51,3 % av patienterna som behandlades med guselkumab 400 mg subkutan induktion följt av guselkumab 100 mg subkutant var 8:e vecka respektive 200 mg subkutant var 4:e vecka (båda p-värdena < 0,001 jämfört med placebo).

Hälsorelaterad livskvalitet

I GRAVITI observerades kliniskt betydelsefulla förbättringar av IBD-specifik livskvalitet enligt bedömning med totalpoäng för IBDQ vid vecka 12 och vecka 24 jämfört med placebo.

Pediatrisk population

Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för guselkumab för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för psoriasisartrit, ulcerös kolit och Crohns sjukdom. De förfyllda 100 mg injektionspennorna (PushPen och OnePress) har inte studerats i den pediatriska populationen och rekommenderas inte för användning till pediatriska patienter (information om pediatrisk användning finns i avsnitt Dosering och administreringssätt).

Pediatrisk plackpsoriasis

Säkerhet och effekt av guselkumab utvärderades i en multicenter-, randomiserad, placebokontrollerad och aktivt biologiskt jämförande studie (PROTOSTAR) med 120 pediatriska patienter i åldern 6 till 17 år med måttlig till svår plackpsoriasis, som var kandidater för ljusbehandling eller systemisk behandling och vars sjukdom var otillräckligt kontrollerad med ljusbehandling och/eller topikala behandlingar. PROTOSTAR genomfördes i två delar. Del 1 bestod av en 16 veckor lång randomiserad, placebokontrollerad och aktivt jämförande period, följt av en okontrollerad period där behandlingen med guselkumab sattes ut och sedan sattes in igen eller sattes in till och med vecka 52. Del 2 bestod av en öppen behandlingsarm med guselkumab fram till vecka 52.

De rekryterade patienterna hade ett IGA-poäng på ≥ 3 på en femgradig skala för sjukdomens övergripande svårighetsgrad, ett PASI-poäng på ≥ 12 och ett minimum BSA-engagemang på ≥ 10 % samt minst ett av följande: 1) mycket tjocka lesioner, 2) kliniskt relevant engagemang i ansikte, genitalier eller händer/fötter, 3) PASI ≥ 20, 4) BSA > 20 % eller 5) IGA = 4. Patienter med guttat (droppformad), erytrodermisk och pustulös psoriasis exkluderades.

I del 1 randomiserades 92 patienter i åldern 6 till 17 år till att få en subkutan injektion, antingen med guselkumab (n = 41) eller placebo (n = 25) vid vecka 0, 4 och 12 eller med en aktiv biologisk komparator (n = 26) en gång i veckan. I del 2 inkluderades ytterligare 28 patienter i åldern 12 till 17 år till att få en subkutan injektion av guselkumab vid vecka 0 och 4 och därefter var 8:e vecka. I guselkumab-gruppen fick patienter med en kroppsvikt under 70 kg 1,3 mg/kg administrerat med den förfyllda injektionspennan på 45 mg/0,45 ml, och patienter med en kroppsvikt på 70 kg eller mer fick 100 mg administrerat med den förfyllda sprutan.

De två primära effektmåtten var andelen patienter som uppnådde PASI 75-respons och andelen patienter som uppnådde IGA-poängen på 0 (symtomfri) eller 1 (nästan symtomfri) vid vecka 16. De sekundära effektmåtten inkluderade, men var inte begränsade till, andelen patienter som uppnådde PASI 90-respons, ett IGA-poäng på 0 (symtomfri) eller en PASI 100-respons vid vecka 16.

Av de 92 patienterna i den kontrollerade delen av studien var de demografiska baslinjeegenskaperna generellt jämförbara mellan behandlingsgrupperna. Totalt var över 55 % män, 85 % var kaukasier, den genomsnittliga kroppsvikten var cirka 57,3 kg, genomsnittsåldern 12,9 år och 33 % av patienterna var under 12 år.

Patienternas sjukdomskarakteristika vid baseline var generellt jämförbara mellan behandlings-grupperna med en median-BSA på 20 %, en median PASI-poäng på cirka 17, en medianpoäng på IGA som motsvarade ”svår” sjukdom för 20 % respektive 24 % av patienterna i placebo- respektive guselkumab-gruppen, samt psoriasisartrit i anamnesen hos 3,3 % av patienterna.

Generell hudsjukdom

Behandling med guselkumab resulterade i signifikanta förbättringar av utfallsmåtten på sjukdomsaktivitet jämfört med placebo vecka 16. De viktigaste effektresultaten för studiens effektmått visas i tabell 22 nedan.

Tabell 22:        Sammanfattning av effektmåtten vecka 16 i PROTOSTAR

CDLQI = Children’s Dermatology Life Quality Index (frågeformulär om livskvalitet hos barn med hudsjukdom)

^a LSMean = minsta kvadratmedelvärdet

Efter den 16 veckor långa placebokontrollerade perioden i del 1 av PROTOSTAR-studien sattes behandlingen ut för de patienter som behandlades med guselkumab och hade uppnått PASI-90 vid vecka 16. Förlorad PASI 90-respons observerades redan 12 veckor efter utsatt behandling med guselkumab, med en mediantid till förlust av PASI 90-respons på ungefär 24 veckor. Av de guselkumab-behandlade patienter som inte hade uppnått PASI 90-respons vid vecka 16 hade 72,2 % av patienterna som fick fortsatt behandling med guselkumab i ytterligare 32 veckor en PASI 75-respons vecka 52 och 61,1 % hade uppnått PASI 90-respons vid vecka 52.

Bland de patienter som hade randomiserats till placebo vid vecka 0 och inte uppnått PASI 90-respons vid vecka 16, uppnådde 95,0 % en PASI 75-respons och 65,0 % PASI 90-respons vid vecka 52 efter övergång till behandling med guselkumab.

Efter subkutan underhållsdos på 100 mg guselkumab var 8:e vecka eller 200 mg guselkumab var 4:e vecka hos patienter med ulcerös kolit var de genomsnittliga dalvärdena för guselkumabkoncentrationerna i serum vid steady-state cirka 1,4 mikrogram/ml respektive 10,7 mikrogram/ml.

Efter subkutan underhållsdos på 100 mg guselkumab var 8:e vecka eller 200 mg guselkumab var 4:e vecka hos patienter med Crohns sjukdom var de genomsnittliga dalvärdena för guselkumabkoncentrationerna i serum vid steady-state cirka 1,2 mikrogram/ml respektive 10,1 mikrogram/ml.

Distribution

Den genomsnittliga distributionsvolymen under den terminala fasen (V_z) efter en intravenös administrering till friska individer varierade från cirka 7 till 10 l i olika studier.

Metabolism

Den exakta metaboliseringsvägen för guselkumab har inte karaktäriserats. Som en human IgG mAb-antikropp förväntas guselkumab brytas ned till små peptider och aminosyror via katabola vägar på samma sätt som endogent IgG.

Eliminering

Genomsnittlig systemisk clearance (CL) efter en intravenös administrering till friska individer varierade från 0,288 till 0,479 l/dag i olika studier. Den genomsnittliga halveringstiden (T_1/2) för guselkumab var cirka 17 dagar hos friska individer och cirka 15 till 18 dagar hos patienter med plackpsoriasis i olika studier och cirka 17 dagar hos patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.

Farmakokinetiska analyser av populationen indikerade att samtidig användning av NSAIDs, AZA, 6-MP, orala kortikosteroider och csDMARDs som MTX, inte påverkade clearance av guselkumab.

Linjäritet/icke-linjäritet

Den systemiska exponeringen för guselkumab (C_max och AUC) ökade på ett ungefärligt dosproportionellt sätt efter en subkutan injektion i doser från 10 mg till 300 mg till friska individer eller patienter med plackpsoriasis. Serumkoncentrationerna av guselkumab var nästan dosproportionella efter intravenös administrering hos patienter med ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.

Pediatrisk population

Steady-state dalvärden för guselkumab-koncentration i serum nåddes i vecka 20 hos de pediatriska patienterna i åldern 6 till 17 år som hade måttlig till svår plackpsoriasis, och som behandlades med subkutan injektion av guselkumab med förfylld injektionspenna på 45 mg/0,45 ml eller förfylld spruta på 100 mg (se avsnitt Dosering), och låg inom det intervall som observerades hos vuxna.

Den rekommenderade dosregimen resulterar i liknande beräknad exponering för guselkumab i serum hos pediatriska patienter med plackpsoriasis jämfört med vuxna i alla kroppsviktintervall.

Äldre patienter

Inga specifika studier har utförts på äldre patienter. Av 1 384 patienter med plackpsoriasis som exponerades för guselkumab i kliniska fas III‑studier och ingick i den farmakokinetiska analysen av populationen var 70 patienter 65 år eller äldre, inklusive 4 patienter som var 75 år eller äldre. Av de 746 patienterna med psoriasisartrit som exponerades för guselkumab i kliniska fas III‑studier var totalt 38 patienter 65 år eller äldre och inga patienter var 75 år eller äldre. Av de 859 patienter med ulcerös kolit som exponerades för guselkumab i kliniska fas II/III-studier och som ingick i den farmakokinetiska analysen av populationen var totalt 52 patienter 65 år eller äldre och 9 patienter var 75 år eller äldre. Av de 1 009 patienter med Crohns sjukdom som exponerades för guselkumab i kliniska fas III‑studier och ingick i den farmakokinetiska analysen av populationen var sammanlagt 39 patienter 65 år eller äldre och 5 patienter var 75 år eller äldre.

Farmakokinetiska analyser av populationen hos patienter med plackpsoriasis, psoriasisartrit, ulcerös kolit och Crohns sjukdom visade inga uppenbara förändringar i uppskattat CL/F-värde hos patienter ≥ 65 år jämfört med patienter < 65 år, vilket tyder på att ingen dosjustering är nödvändig för äldre patienter.

Patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion

Inga specifika studier har genomförts för att fastställa effekten av nedsatt njur- eller leverfunktion på farmakokinetiken för guselkumab. Renal eliminering av intakt guselkumab, en IgG mAb-antikropp, förväntas vara låg och av mindre betydelse. På samma sätt förväntas inte nedsatt leverfunktion påverka clearance av guselkumab eftersom IgG mAb-antikroppar huvudsakligen elimineras via intracellulär katabolism. Baserat på farmakokinetiska analyser av populationen hade kreatininclearance eller leverfunktion inte någon meningsfull inverkan på clearance av guselkumab.

Kroppsvikt

Clearance och distributionsvolym för guselkumab ökar med ökad kroppsvikt, men observerade data från kliniska prövningar tyder på att dosjustering för kroppsvikt inte är motiverad.

Histidin

Histidinmonohydrokloridmonohydrat

Polysorbat 80 (E433)

Sackaros

Vatten för injektionsvätskor

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Tremfya är avsett för behandling av vuxna patienter med måttlig till svår aktiv Crohns sjukdom som har haft otillräckligt svar på, förlorat svar på eller har varit intoleranta mot antingen konventionell behandling eller biologisk behandling.