Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från POA Pharma Scandinavia AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-07-17.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-07-17.
Akut lindring av måttlig till svår smärta vid trauma och associerad smärta hos vuxna patienter som är vid medvetande.
Användning som ett anestesimedel.
Överkänslighet mot metoxifluran, fluorerade anestetika eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Malign hypertermi: patienter med känd eller genetiskt misstänkt känslighet mot malign hypertermi.
Patienter med en anamnes på eller patienter med en känd familjeanamnes på allvarliga biverkningar efter administrering av inhalerade anestetika.
Patienter som tidigare har visat tecken på leverskada efter tidigare användning av metoxifluran eller anestesimedel med halogenerade kolväten.
Kliniskt betydelsefull nedsatt njurfunktion.
Förändrad medvetandegrad oavsett orsak inklusive huvudskada, droger eller alkohol.
Kardiovaskulär instabilitet.
Andningsdepression.
Penthrox ska självadministreras med hjälp av den medföljande Penthrox‑inhalatorn under övervakning av en person utbildad i dess administrering såsom läkare, sjuksköterska eller ambulanspersonal.
Inhaleras genom Penthrox‑inhalatorn.
Det avsedda syftet med Penthrox-inhalatorn är att administrera det smärtstillande läkemedlet Penthrox (metoxifluran). Penthrox hälls i inhalatorn och när patienten andas in genom inhalatorn, inhalerar patienten Penthrox-ångan. Den anslutna behållaren med aktivt kol adsorberar Penthrox-ångan som patienten andas ut genom Penthrox‑inhalatorn (se avsnitt Farmakokinetik).
Dosering
Vuxna
En 3 ml flaska som en engångsdos, administrerad med den medföljande inhalatorn. En andra flaska ska endast användas vid behov.
Hur ofta Penthrox kan användas ur säkerhetavseende är inte fastställt (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Följande administreringsschema rekommenderas:
Inte mer än 6 ml under en dag. Administrering efterföljande dagar rekommenderas inte. Den totala dosen till en patient under en vecka ska inte överskrida 15 ml.
Njursjukdom
Följande försiktighetsåtgärder ska iakttas för att säkerställa säker användning av Penthrox som smärtstillande medel.
Använd den lägsta effektiva dosen för att kontrollera smärta.
Används med försiktighet till äldre eller andra patienter med kända riskfaktorer för njursjukdom.
Används med försiktighet till patienter diagnostiserade med kliniska tillstånd som kan predisponera för njurskada.
Metoxifluran leder till signifikant nefrotoxicitet vid höga doser. Nefrotoxicitet tros vara associerad med oorganiska fluoridjoner, en metabol nedbrytningsprodukt. Vid administrering enligt anvisning för den smärtlindrande indikationen, producerar en engångsdos om 3 ml metoxifluran serumnivåer av oorganiska fluoridjoner under 10 mikromol/l. Förr, vid användning som ett anestetiskt preparat, orsakade metoxifluran i höga doser signifikant nefrotoxicitet, som fastställdes uppkomma vid serumnivåer av oorganiska fluoridjoner över 40 mikromol/l. Nefrotoxicitet har också samband med metabolismhastighet. Således kan faktorer som ökar metabolismhastigheten såsom läkemedel som inducerar leverenzymer öka risken för toxicitet med metoxifluran liksom undergrupper av personer med genetiska variationer som kan leda till snabbare metabolism (se avsnitt Interaktioner).
Leversjukdom
Metabolismen av metoxifluran medieras av CYP 450‑enzymer, särskilt CYP 2E1, CYP 2B6 och i viss utsträckning CYP 2A6. Det är möjligt att enzyminducerare (såsom alkohol eller isoniazid för CYP 2E1 och fenobarbital eller rifampicin för CYP 2A6 och karbamazepin, efavirenz, rifampicin eller nevirapin för CYP 2B6), vilka ökar metabolismhastigheten av metoxifluran, kan öka dess eventuella toxicitet och de bör undvikas samtidigt med metoxifluran.
Samtidig användning av metoxifluran med läkemedel (t.ex. kontrastmedel och vissa antibiotika), vilka är kända för att ha en nefrotoxisk effekt bör undvikas eftersom det kan finnas en additiv effekt på nefrotoxicitet. Antibiotika med känd nefrotoxisk potential inkluderar tetracyklin, gentamicin, kolistin, polymyxin B och amfotericin B. Det är tillrådligt att undvika användning av anestesi med sevofluran efter smärtlindring med metoxifluran, eftersom sevofluran ökar fluoridnivåerna i serum och nefrotoxicitet av metoxifluran är associerad med ökning av fluorid i serum.
Samtidig användning av Penthrox med CNS‑depressiva medel, såsom opioider, sömn- eller rogivande läkemedel, narkos, fentiaziner, lugnande medel, skelettmuskelavslappnande medel, sederande antihistaminer och alkohol kan framkalla additiva hämmande effekter. Om opioider ges samtidigt med Penthrox bör patienten observeras noggrant, vilket är normal klinisk praxis med opioider.
När metoxifluran användes för anestesi vid de högre doserna på 40‑60 ml förekom rapporter om:
Läkemedelsinteraktion med leverenzyminducerare (t.ex. barbiturater) som ökade metabolismen av metoxifluran och ledde till ett fåtal rapporterade fall av nefrotoxicitet. Det finns otillräcklig information för att visa om enzyminduktion påverkar leverskada efter en smärtlindrande dos av metoxifluran.
Fertilitet
Data saknas om effekterna av metoxifluran på fertilitet hos människa. Begränsade data från djurstudier indikerar inte några effekter på spermiemorfologi.
Graviditet
Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter). När metoxifluran har använts till gravida kvinnor som smärtlindring vid förlossning har det förekommit en rapport om neonatal andningsdepression som har associerats med en hög nivå av metoxifluran hos fostret. När låga koncentrationer administrerades, eller varaktigheten av höga koncentrationer var kortvarig, enligt rekommenderad dosering, hade dock metoxifluran liten effekt på fostret. Inga fosterkomplikationer rapporterades till följd av smärtlindring med metoxifluran hos modern i alla studier utförda vid smärtlindring vid förlossning. I likhet med alla läkemedel ska försiktighet iakttas vid administrering under graviditet, särskilt under den första trimestern.
Amning
Det finns inte tillräckligt med information om metoxifluran utsöndras i bröstmjölk. Försiktighet bör iakttas när metoxifluran administreras till en ammande moder.
Det finns inte tillräckligt med information om metoxifluran utsöndras i bröstmjölk. Försiktighet bör iakttas när metoxifluran administreras till en ammande moder.
Data saknas om effekterna av metoxifluran på fertilitet hos människa. Begränsade data från djurstudier indikerar inte några effekter på spermiemorfologi.
Metoxifluran kan ha mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel, somnolens och sömnighet kan uppkomma efter administrering av metoxifluran (se avsnitt Biverkningar). Patienter ska rådas att inte framföra fordon eller använda maskiner om de känner sig sömniga eller yra.
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
De vanligaste icke‑allvarliga biverkningarna är CNS‑reaktioner såsom yrsel och somnolens och dessa går vanligtvis enkelt tillbaka.
Tabell över biverkningar
Allvarlig dosrelaterad nefrotoxicitet har bara associerats med metoxifluran vid användning i höga doser vid längre perioder under narkos. Metoxifluran används därför inte längre för anestesi. Se avsnitt Varningar och försiktighet under njursjukdom. Den rekommenderade maximala dosen av Penthrox ska således inte överskridas.
Följande tabell innehåller biverkningar:
observerade i kliniska studier med Penthrox för smärtlindring
observerade vid användning av metoxifluran för smärtlindring efter godkännande för försäljning
kopplade till användning av metoxifluran för smärtlindring efter godkännande för försäljning och i vetenskaplig litteratur
Följande frekvenser används vid bedömning av biverkningar:
Vid överdosering kan anestetiska effekter uppkomma med tecken på uttalad sömnighet (inklusive medvetslöshet), sänkt blodtryck, andningsdepression, blekhet och muskelavslappning. Efter utsättning av Penthrox går sådana överdoseringseffekter oftast snabbt tillbaka utan intervention, men understödjande åtgärder för hjärtfunktion och andning kan sättas in vid behov.
Höga doser av metoxifluran orsakar dosrelaterad nefrotoxicitet. Njursvikt med stora urinmängder har uppkommit flera timmar eller dagar efter administrering av höga smärtlindrande eller anestetiska doser av metoxifluran.
Verkningsmekanism
Den mekanism med vilken metoxifluran utövar sin analgetiska effekt är inte helt klarlagd.
Farmakodynamisk effekt
Metoxifluran tillhör flyktiga anestetika i gruppen fluorerade kolväten och ger smärtlindring vid inandning av låga koncentrationer hos medvetande patienter. Vid smärtlindrande terapeutiska doser kan viss sänkning av blodtrycket uppkomma, som kan åtföljas av bradykardi. Hjärtrytmen är vanligtvis regelbunden, även om sömnighet kan uppkomma. Myokardiet är bara minimalt sensibiliserat för adrenalin av metoxifluran.
Klinisk effekt och säkerhet
Effekt och säkerhet för Penthrox sågs i en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie vid behandling av akut smärta hos patienter med mindre trauma som kom till akutmottagningen. 300 patienter rekryterades (151 fick metoxifluran och 149 fick placebo i kvoten 1:1). Patienter med smärtpoäng ≥ 4 till ≤ 7 på NRS (numerisk skattningsskala) var lämpliga för studien. Genomsnittliga smärtpoäng (VAS [visuell analog skala]) som observerades vid baseline var likartade i gruppen som fick metoxifluran (64,8) respektive placebo (64,0). Den primära effektvariabeln, den uppskattade genomsnittliga skillnaden i VAS‑smärta från baseline till 5 min., 10 min., 15 min. och 20 min. var högre för metoxiflurangruppen (-23,1, -28,9, -34,0 respektive -35,0) jämfört med placebogruppen (-11,3, -14,8, -15,5 respektive -19,0). Totalt sågs en mycket signifikant skillnad mellan metoxifluran- och placebogruppen (uppskattad behandlingseffekt -15,1; 95 % KI ‑19,2 till -11,0; p<0,0001). Den största behandlingseffekten sågs efter 15 minuter (uppskattad behandlingseffekt på -18,5). En analys genomfördes i vilken en svarande definierades som en patient som upplevde minst 30 % förbättring av VAS‑poäng från baseline. Resultat av denna analys indikerade att procentandel svarande vid 5, 10, 15 och 20 min. var signifikant större för metoxiflurangruppen (51,0%, 57,7%, 63,8%, 63,8%) vid jämförelse med placebogruppen (23,5%, 30,9%, 33,6%, 37,6%), med p < 0,0001 vid varje tidpunkt. Totalt 126 patienter (84,6%) i metoxiflurangruppen upplevde sin första smärtlindring efter 1‑10 inhalationer jämfört med 76 patienter (51 %) i placebogruppen.
Absorption
Metoxifluran har följande fördelningskoefficienter:
en vatten-/gaskoefficient på 4,5
en blod-/gaskoefficient på 13
en olje-/gaskoefficient på 825
Metoxifluran når lungorna i form av en ånga och transporteras snabbt till blodet. Således uppstår en snabb debut av smärtlindring. I en farmakokinetisk (PK) studie på friska frivilliga personer visade de genomsnittliga kurvorna för plasmakoncentration–tid på en mycket snabb ökning av metoxiflurankoncentrationen i plasma. Efter en engångsdos om 3 ml metoxifluran som inhalerats intermittent under en timme visade artärprofilen ett tmax efter 0,25 timmar (intervall 0,08‑0,75 timmar), Cmax på 32,39 ug/ml (SD 13,546 ug/ml, CV 41,8 %) och AUC på 28,95 h.ug/ml (intervall 12,3‑52,6 h.ug/ml).
Distribution
Metoxifluran har en hög olje-/gaskoefficient och metoxifluran är således mycket lipofilt. Metoxifluran har stor benägenhet att diffundera till fettvävnader där det bildar en reservoar från vilka det frisätts långsamt under flera dagar.
Genotoxicitet och karcinogenicitet
Metoxifluran anses inte vara mutagent, vilket en Ames‑studie in vitro och en mikrokärnstudie in vivo på råtta antyder.
Det finns inga tydliga bevis på att metoxifluran har karcinogena egenskaper. Dessutom minskar den eventuella risken av det faktum att Penthrox är avsett för engångsadministrering och kortvarig intermittent användning.
Reproduktions- och utvecklingstoxicitet
Metoxifluran påverkar inte spermieceller på mus. I studier på mus och råtta passerade metoxifluran placenta men visade inga tecken på embryotoxiska eller teratogena egenskaper. Fördröjd fosterutveckling (nedsatt kroppsvikt och minskad benbildning) observerades dock efter upprepad dosering under 9 dagar. NOAEL (no observed adverse effect level) för embryofetal utveckling var 0,006 % (104 mg/kg) - 4 tim./dag hos mus och närmare 0,01 % (245 mg/kg) - 8 tim./dag hos råtta. NOAEL hos mus och råtta motsvarar en 1- till 2‑faldig marginal baserat på mg/kg och en 0,1- till 0,3‑faldig marginal baserat på mg/m2 jämfört med den föreslagna maximala kliniska dosen. Eftersom Penthrox inte är avsett för daglig användning anses risken för fördröjd fosterutveckling vara mycket liten.
Publicerade studier på djur (inklusive primater) vid doser som ger lätt till måttlig anestesi visar att användning av anestetika under perioden för snabb hjärntillväxt eller synaptogenes resulterar i cellförlust i hjärnan som utvecklas, som kan förknippas med långvariga kognitiva brister. Den kliniska betydelsen av dessa icke-kliniska fynd är inte känd.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje flaska innehåller 3 ml metoxifluran 99,9%.
Hjälpämnen med känd effekt: Butylhydroxitoluen (E321) (0,01 % v/v)
Förteckning över hjälpämnen
Butylhydroxitoluen E321 (stabiliseringsmedel).
Ej relevant.
Hållbarhet
3 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvarningsanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion
Efter laddning av Penthrox‑inhalatorn, sätt tillbaka locket på flaskan med Penthrox. Efter användning, lägg den använda Penthrox‑inhalatorn och den använda flaskan i den medföljande plastpåsen, försegla och kassera på ett ansvarsfullt sätt enligt gällande anvisningar.
Inhalationsånga, vätska.
Klar, nästan färglös, flyktig vätska, med en karakteristisk fruktig lukt.
Smärtlindring inträffar snabbt och uppkommer efter 6‑10 inhalationer. Patienter ska instrueras att inhalera intermittent för att uppnå adekvat smärtlindring. Patienter kan bedöma sina egen smärtnivå och titrera den mängd av Penthrox som ska inhaleras för adekvat smärtkontroll. Kontinuerlig inhalation av en 3 ml flaska ger smärtlindring i upp till 25‑30 minuter. Intermittent inhalation kan ge längre tids smärtlindring. Patienter ska rådas att använda lägsta möjliga dos för att uppnå smärtlindring (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Nedsatt njurfunktion
Metoxifluran kan orsaka njursvikt om den rekommenderade dosen överskrids.
Försiktighet ska iakttas för patienter diagnostiserade med kliniska tillstånd som kan predisponera för njurskada (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Nedsatt leverfunktion
Noggrann klinisk bedömning ska utföras när Penthrox ska användas oftare än en gång var 3:e månad (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Pediatrisk population
Penthrox ska inte användas till barn och ungdomar under 18 år.
Administreringssätt
För inhalation.
Instruktioner om förberedelse av Penthrox‑inhalatorn och korrekt administrering finns i figurerna nedan.
Kontrollera före användning om det finns främmande föremål, trasiga eller skadade delar. Använd inte inhalatorn om sådana upptäcks.
Läkaren, sjuksköterskan, ambulanspersonalen eller person utbildad i administrering av Penthrox måste ge bipacksedeln till patienten och förklara den för patienten.
Det har rapporterats att tidigare exponering för anestesimedel med halogenerade kolväten (inklusive metoxifluran när det förr användes som anestesipreparat), särskilt om intervallet understiger 3 månader, kan öka risken för leverskada.
Noggrann klinisk bedömning ska utföras när Penthrox ska användas oftare än en gång var 3:e månad.
Kardiovaskulär depression/användning till äldre
Eventuella effekter på blodtryck och hjärtfrekvens är kända klasseffekter vid höga doser metoxifluran som används vid anestesi och i andra anestetika. De tycks inte vara signifikanta vid de smärtstillande doserna. Det finns inget särskilt mönster för patienternas systoliska blodtrycksnivåer efter administrering av metoxifluran som ett smärtstillande medel för alla åldersgrupper. Men eftersom risken eventuellt kan vara förhöjd hos äldre personer med hypotoni och bradykardi ska försiktighet iakttas hos äldre på grund av eventuell blodtryckssänkning.
Effekter på centrala nervsystemet (CNS)
Sekundära, farmakodynamiska effekter inklusive eventuella CNS‑effekter såsom sedering, eufori, amnesi, koncentrationsförmåga, förändrad sensorimotorisk koordination och humörförändring är också kända klasseffekter. Självadministrering av metoxifluran i smärtstillande doser begränsas av uppkomsten av CNS‑effekter, såsom sedering. Risken för CNS‑effekter kan ses som en riskfaktor för eventuellt missbruk, men rapporter efter godkännande för försäljning är mycket sällsynta.
Andningsdepression
Andningsdepression har även rapporterats efter smärtstillande dosering (avsnitt Biverkningar). Andningen ska övervakas på grund av risken för andningsdepression och hypoxi.
Frekvent upprepad användning
På grund av dosbegränsningar av Penthrox (se avsnitt Dosering) och smärtlindringens varaktighet är det inte lämpligt att ge Penthrox för smärtlindring vid genombrottssmärta/försämringar av kroniska smärttillstånd. Penthrox är inte heller lämpligt för lindring av traumarelaterad smärta vid täta återkommande episoder hos samma patient.
Butylhydroxitoluen
Penthrox innehåller hjälpämnet butylhydroxitoluen (E321), ett stabiliseringsämne. Butylerat hydroxitoluen kan orsaka lokala hudreaktioner (t.ex. kontaktdermatit) eller irritation i ögon och på slemhinnor. Se avsnitt Innehåll.
Yrkesexponering
Hälso- och sjukvårdspersonal som regelbundet exponeras för patienter som använder Penthrox‑inhalatorer ska känna till relevanta hälso- och säkerhetsriktlinjer vid användning av inhalationspreparat. För att minska yrkesexponering för metoxifluran ska Penthrox‑inhalatorn alltid användas med behållaren med aktivt kol som adsorberar utandat metoxifluran. Flera användningar av Penthrox‑inhalatorn utan behållaren med aktivt kol utgör en ytterligare risk.
Ökning av leverenzymer, blodurea och urinsyra i serum har rapporterats hos personal på en förlossningsavdelning när metoxifluran förr användes till förlossningspatienter vid tiden för värkarbete och förlossning.
Icke-allvarliga och övergående reaktioner såsom yrsel, huvudvärk, illamående eller sjukdomskänsla samt överkänslighetsreaktioner mot metoxifluran eller något av de andra innehållsämnena har rapporterats hos hälso- och sjukvårdspersonal som exponerats för Penthrox. Mätning av exponeringen för metoxifluran hos hälso- och sjukvårdspersonal visade signifikant lägre nivåer än de som associeras med nefrotoxicitet.
Reduktion av blodflöde i njurarna och således förväntad ökad njureffekt vid användning i kombination med läkemedel (t.ex. barbiturater) som minskar hjärtminutvolym.
Klasseffekt på kardiell depression som kan vara förstärkt av andra hjärthämmande läkemedel, t.ex. praktolol intravenöst under hjärtoperation.
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
*Isolerade rapporter efter godkännande för försäljning som har observerats vid användning av metoxifluran för smärtlindring
^Andra biverkningar kopplade till användning av metoxifluran för smärtlindring efter godkännande för försäljning och i vetenskaplig litteratur.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Metabolism
Metabolism av metoxifluran sker i människa. Metoxifluran metaboliseras genom elimination av klor och o‑demetylering i levern, medierad av CYP 450‑enzymer, särskilt CYP 2E1, CYP 2B6 och CYP 2A6. Metoxifluran metaboliseras till fri fluorid, oxalsyra, difluorometoxiättiksyra och diklorättiksyra. Både fritt fluorid och oxalsyra kan orsaka njurskada vid koncentrationer högre än de som uppnås vid användning av enstaka smärtlindrande dos. Metoxifluran är känsligare för metabolism än andra halogenerade metyletyletrar och har större benägenhet att diffundera till fettvävnad. Metoxifluran frisätts således långsamt från denna reservoar och blir tillgängligt för metabolism under många dagar.
Eliminering
I PK-studien på friska frivilliga som inhalerade 3 ml metoxifluran under en timme sågs ett tidigt toppvärde på kurvorna för genomsnittlig arteriell och venös plasmakoncentration–tid, följt av snabb eliminering från plasma där den venösa metoxiflurankoncentrationen återgick till baslinjevärdet inom 24 timmar efter administreringen. De arteriella och venösa koncentrationerna av metaboliten, oorganisk fluorid, steg inte lika snabbt som metoxifluran (median-tmax var 1,5 timme) och eliminerades gradvis från plasma, med signifikanta koncentrationer i venös plasma uppmätta 48 timmar efter administreringen av metoxifluran. Efter en engångsdos om 3 ml metoxifluran som inhalerades med jämna mellanrum under en timme, var venöst medianvärde för halveringstiden för metoxifluran 3,16 timmar (intervall 1,06‑7,89 timmar), och för oorganisk fluorid 33,30 timmar (intervall 23,50‑51,20 timmar). PK-profilerna för metoxifluran och oorganisk fluorid uppvisade stora skillnader mellan deltagarna. Cirka 60 % av metoxifluranupptaget utsöndras i urinen som organisk fluor, fluorid och oxalsyra. Det som kvarstår utandas i oförändrad form eller som koldioxid. Högre maximala fluoridnivåer i blod kan uppnås tidigare hos överviktiga än hos icke överviktiga personer och hos äldre.
Njur- och levereffekter
Kontinuerlig administrering av höga anestetiska doser av metoxifluran till råttor har förknippats med renal tubulär nekros och svullnad av mitokondrier. Upprepad regelbunden eller kontinuerlig administrering av subanestetiska koncentrationer av metoxifluran har associerats med begränsade och vanligtvis reversibla leverförändringar (fettmetamorfos, ökning av ALAT/ASAT) hos flera arter.
Efter 6 timmars kontinuerlig inhalation av metoxifluran i 14 på varandra följande dagar hos råttor, var njurfynd begränsade till minimal vakuolisering av kortikala tubuli och i levern var det minimal/lätt centrilobulär vakuoliseringsexpansion av cytoplasma (centrilobulära hepatocyter) som gav cytoplasman ett skummigt utseende.
Efter 90 minuters kontinuerlig inhalation av metoxifluran i 14 på varandra följande dagar hos hundar, sågs inga framträdande njurfynd och i levern var det minimal/lätt centrilobulär glykogenackumulering.
NOAEL på 396 mg/kg och 153 mg/kg rapporterades för ovanstående studier på råtta respektive hund. NOAEL hos råtta och hund motsvarar en 0,3-faldig exponeringsmarginal baserat på AUC-data och en 0,2-faldig exponeringsmarginal baserat på Cmax-värden jämfört med den föreslagna maximala kliniska dosen på 6 ml på en dag. Dessa njur- och levereffekter sågs dock vid långvarig och upprepad administrering under 14 dagar och de totala exponeringarna överstiger därför det som förväntas vid normal klinisk användning av produkten.