Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från GlaxoSmithKline AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-09-18.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-09-18.
Shingrix är avsett för förebyggande av bältros (herpes zoster) och postherpetisk neuralgi (PHN), hos:
vuxna 50 år och äldre;
vuxna 18 år och äldre med ökad risk för bältros.
Shingrix ska användas enligt officiella rekommendationer.
Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Dosering
Det primära vaccinationsschemat består av två doser på 0,5 ml var: en första dos som följs av en andra dos 2 månader senare.
Om det är nödvändigt med flexibilitet i vaccinationsschemat, kan den andra dosen ges 2 till 6 månader efter första dosen (se avsnitt Farmakodynamik).
En andra dos kan ges 1-2 månader efter den första dosen till individer som är eller kan bli immundefekta eller immunsupprimerade till följd av sjukdom eller behandling, och som skulle gynnas av ett kortare vaccinationsschema (se avsnitt Farmakodynamik).
Behovet av boosterdoser efter det primära vaccinationsschemat har inte fastställts (se avsnitt Farmakodynamik).
Shingrix kan ges med samma schema hos individer som tidigare vaccinerats med levande attenuerat HZ-vaccin (se avsnitt Farmakodynamik).
Shingrix är inte avsett för förebyggande av varicellainfektion (vattkoppor).
Pediatrisk population
Spårbarhet
För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.
Före immunisering
Liksom med alla injektionsvacciner ska lämplig medicinsk behandling och övervakning alltid finnas lätt tillgänglig om en anafylaktisk händelse utvecklas efter administreringen av vaccinet.
Liksom med andra vacciner ska vaccination med Shingrix skjutas upp om personen har en akut svår febersjukdom. Förekomst av en lindrigare infektion, såsom en förkylning, ska dock inte leda till uppskjutande av vaccinationen.
Liksom med alla vacciner utvecklas inte ett skyddande immunsvar hos alla vaccinerade personer.
Vaccinet är endast avsett för förebyggande användning och är inte avsett för behandling av diagnostiserad klinisk sjukdom.
Shingrix ska inte administreras intravaskulärt eller intradermalt.
Shingrix kan ges samtidigt med säsongsinfluensavaccin
(inaktiverat, icke-adjuvanterat), 23-valent pneumokockpolysackaridvaccin (PPV23), 13-valent pneumokockkonjugatvaccin (PCV13), vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta (acelluärt) med reducerat antigninnehåll (dTpa), budbärar ribonukleinsyra (mRNA) vaccin mot coronavirussjukdom 2019 (COVID-19) eller vaccin mot respiratoriskt syncytievirus (RS-virus, RSV) (rekombinant, adjuvanterat). Vaccinerna ska administreras på olika injektionsställen.
Biverkningarna feber och frossa var mer frekventa när ett PPV23-vaccin administrerades samtidigt som Shingrix (16 % respektive 21 %) jämfört med när endast Shingrix administrerades (7 % för båda biverkningarna).
Hos vuxna 50 år och äldre ökade i frekvens systemiska biverkningar som rapporterats som mycket vanliga efter administrering av endast Shingrix (se tabell 1; så som muskelvärk 32,9 %, trötthet 32,2 % och huvudvärk 26,3 %) och ledvärk rapporterad som mindre vanlig när Shingrix administrerades samtidigt som COVID-19 mRNA vaccin (muskelvärk 64 %, trötthet 51,7 %, huvudvärk 39 %, ledvärk 30,3 %).
Samtidig administrering av Shingrix med andra vacciner än de som anges ovan har inte studerats.
Det finns inga data om användning av Shingrix hos gravida kvinnor. Djurstudier tyder inte på några direkta eller indirekta skadliga effekter avseende graviditet, embryonal utveckling/fosterutveckling, förlossning eller postnatal utveckling (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Som en försiktighetsåtgärd bör användning av Shingrix undvikas under graviditet.
Effekten av Shingrix på ammade spädbarn till mödrar som fått vaccinet har inte undersökts.
Det är okänt om Shingrix utsöndras i bröstmjölk.
Djurstudier tyder inte på några direkta eller indirekta effekter på manlig eller kvinnlig fertilitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Shingrix kan ha en mindre påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner under 2-3 dagar efter vaccination. Trötthet och sjukdomskänsla kan uppträda efter administrering (se avsnitt Biverkningar).
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
Hos vuxna 50 år och äldre var de vanligaste rapporterade biverkningarna smärta vid injektionsstället (68,1 % totalt/dos; 3,8 % svår/dos), muskelvärk (32,9 % totalt/dos; 2,9 % svår/dos), trötthet (32,2 % totalt/dos; 3,0 % svår/dos) och huvudvärk (26,3 % totalt/dos; 1,9 % svår/dos). De flesta reaktionerna var inte långvariga (medianlängd 2–3 dagar). Reaktioner som rapporterades som svåra varade i 1–2 dagar.
Hos vuxna från 18 år och uppåt som är eller kan bli immundefekta eller immunsupprimerade till följd av sjukdom eller behandling (så kallat immunokomprometterade d.v.s. individer med nedsatt immunförsvar) var säkerhetsprofilen likvärdig med den som observerades hos vuxna 50 år och äldre. Det finns begränsad mängd data hos friska vuxna i åldern 18 till 49 år som har en ökad risk för bältros och inte har nedsatt immunförsvar.
Sammantaget hade yngre en högre incidens av vissa biverkningar:
studier på immunokomprometterade vuxna 18 år och äldre (poolad analys): incidensen av smärta vid injektionsstället, trötthet, myalgi, huvudvärk, frossa och feber var högre hos vuxna i åldrarna 18‑49 år jämfört med de i åldern 50 år och uppåt
Studier på vuxna 50 år och äldre (poolad analys): incidensen av myalgi, trötthet, huvudvärk, frossa och feber och magtarmsymtom var högre hos vuxna i åldrarna 50‑69 år jämfört med äldre 70 år och uppåt.
Inga fall av överdosering har rapporterats.
Verkningsmekanism
I Shingrix kombineras det VZV-specifika antigenet (gE) med ett adjuvans (AS01B) för att inducera antigenspecifikt cellulärt och humoralt immunsvar hos individer med VZV-immunitet sedan tidigare.
Icke-kliniska data visar att AS01B inducerar lokal och övergående aktivering av det medfödda immunsystemet via specifika molekylära vägar. Detta främjar rekryteringen och aktiveringen av antigenpresenterande celler som bär på gE-deriverade antigener i dränerande lymfkörtlar, vilket i sin tur leder till generering av gE-specifika CD4+ T-celler och antikroppar. Den adjuvanta effekten av AS01B är ett resultat av interaktioner mellan MPL och QS-21 i liposomform.
Klinisk effekt av Shingrix
Effekt mot bältros och postherpetisk neuralgi (PHN)
Två fas III dubbelblindade (placebokontrollerade och observatörsblindade) effektstudier utvärderade effekten av 2 doser Shingrix administrerade med 2 månaders mellanrum hos vuxna 50 år och äldre:
ZOE-50 (Zoster-006): totala vaccinerad kohorten (Total Vaccinated Cohort, TVC) inkluderar 15 405 vuxna 50 år och äldre som fick minst 1 dos av antingen Shingrix (N = 7 695) eller placebo (N = 7 710).
Ej relevant.
Gängse studier avseende akut toxicitet, toxicitet vid upprepad dos, lokal tolerans, kardiovaskulär/respiratorisk säkerhetsfarmakologi, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Efter beredning innehåller en dos (0,5 ml):
Varicella zoster-virus1 glykoprotein E-antigen2,3 50 mikrogram
1 Varicella zoster-virus = VZV
2 Innehåller AS01B-adjuvans som innehåller:
Quillaja saponaria Molina-växtextrakt, fraktion 21 (QS-21) 50 mikrogram
3-O-desacyl-4’-monofosforyllipid A (MPL) från Salmonella minnesota 50 mikrogram
3 Glykoprotein E (gE) framställd i ovarialceller från kinesisk hamster (CHO) med rekombinant DNA-teknik.
Hjälpämnen med känd effekt
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.
Hållbarhet
42 månader.
Efter beredning:
Kemisk och fysikalisk stabilitet har visats i 24 timmar vid 30 °C.
Ur en mikrobiologisk synvinkel ska vaccinet användas omedelbart. Om så inte sker är förvaringstiderna och förvaringsvillkoren före administrering användarens ansvar och ska normalt inte överstiga 6 timmar vid 2–8 °C.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras i kylskåp (2–8 °C).
Får inte frysas.
Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt.
Särskilda anvisningar för destruktion
Pulver och suspension till injektionsvätska, suspension.
Pulvret är vitt.
Suspensionen är en opaliserande, färglös till ljus brunaktig vätska.
Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
Endast för intramuskulär injektion, helst i deltoideusmuskeln.
För anvisningar om beredning av produkten före användning, se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Subkutan feladministrering kan leda till en ökning av övergående lokala reaktioner.
Shingrix ska ges med försiktighet till individer med trombocytopeni eller någon koagulationsstörning, eftersom blödning kan förekomma efter intramuskulär administrering hos dessa personer.
Svimning kan förekomma efter eller t.o.m. före vaccination som en psykogen reaktion på nålsticket. Detta kan åtföljas av flera neurologiska tecken, såsom övergående synstörningar, parestesier och tonisk-kloniska extremitetsrörelser under återhämtningen. Det är viktigt att det finns rutiner på plats för att undvika skador p.g.a. svimning.
I en observationsstudie på individer 65 år eller äldre, observerades en ökad risk för Guillain-Barrés syndrom (uppskattningsvis en ökning med 3 fall per miljon administrerade doser) under 42 dagar efter vaccination med Shingrix. Studien är gjord efter att Shingrix beviljats marknadsföringstillstånd. Ett orsakssamband har ej fastställts då informationen är otillräcklig för att kunna avgöra om Shingrix är orsak till den observerade ökningen av Guillain-Barrés syndrom.
Det finns inga säkerhets-, immunogenicitets- eller effektdata som stödjer utbyte av Shingrix mot en dos av andra bältrosvacciner.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller 0,08 mg polysorbat 80 per dos.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol natrium (23 mg) per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol kalium (39 mg) per dos, d.v.s. är näst intill ”kaliumfritt”.
Säkerhetsprofilen som presenteras nedan är baserad på en poolad analys av data som har genererats i placebokontrollerade kliniska studier med 5 887 vuxna i åldern 50–69 år och 8 758 vuxna i åldern ≥ 70 år. Av dessa 14 645 vuxna inkluderades 7 408 i en förlängningsstudie med en uppföljningsperiod på cirka 11 år efter vaccination.
Uppgifterna i tabell 1 nedan överensstämmer med säkerhetsprofilen för immunokomprometterade vuxna 18 år och äldre (1 587 personer) fastställd i kliniska studier.
Biverkningar rapporterade efter marknadsintroduktion är också inkluderade i tabellen nedan.
De rapporterade biverkningarna listas enligt följande frekvenser:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100 till < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1 000 till < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000 till < 1/1 000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Inom varje frekvensgruppering presenteras biverkningarna efter minskande allvarlighetsgrad.
Tabell 1: Biverkningar
Rapportering av misstänkta biverkningar
ZOE-70 (Zoster-022): TVC inkluderade 13 900 vuxna i åldern ≥ 70 år som fick minst en dos av antingen Shingrix (N = 6 950) eller placebo (N = 6 950).
Studierna var inte utformade för att påvisa effekt i subgrupper med sköra individer, inklusive multisjuka, däremot var dessa individer inte exkluderade från studierna.
Två fas III dubbelblindade (placebokontrollerade samt observatörsblindade) effektstudier utvädrade effekten av 2 doser Shingrix administrerade med 1‑2 månaders mellanrum hos immunokomprometterade vuxna 18 år och äldre:
Zoster-002: TVC inkluderade 1 846 personer som genomgått autolog hematopoetisk stamcellstransplantation (aHSCT) och som fått minst en dos av antingen Shingrix (N = 922) eller placebo (N = 924) 50‑70 dagar efter transplantationen. 21,3 % (Shingrix) respektive 20,5 % (placebo) av studiepersonerna fick minst en immunsuppressiv behandling (under minst en dag) från HSCT upp till 30 dagar efter dos 2 (TVC). Andelen personer med underliggande sjukdom var: 53,1 % (Shingrix) respektive 53,4 % (placebo) för multipelt myelom (MM) och 46,9 % (Shingrix) respektive 46,6 % (placebo) för annan diagnos.
Zoster-039: TVC inkluderade 562 personer med hematologiska maligniteter som fick minst en dos av antingen Shingrix (N = 283) eller placebo (N=279) under pågående cancerbehandling (37 %) eller efter avslutad cancerbehandling (63 %). Andelen personer med underliggande sjukdom var: 70,7 % (Shingrix) respektive 71,3 % (placebo) för multipelt myelom och andra sjukdomar, 14,5 % (Shingrix) respektive 14,0 % (placebo) för non-Hodgkin B-cellslymfom och 14,8 % (Shingrix) respektive 14,7 % (placebo) för kronisk lymfatisk leukemi (KLL).
Dessa studier var inte utformade för att utvärdera vaccinets effekt vid samtidig immunsuppressiv behandling eller att bedöma specifika immunsuppressiva behandlingars påverkan på vaccinets effekt. Merparten av de vaccinerade stod inte på immunsuppressiv behandling vid vaccination (se ovan). Inte alla varianter av immunsuppressiva behandlingar har använts av studiepersonerna.
Incidensen av bältros och PHN samt vaccinets effekt utvärderades i den modifierande totala vaccinerade kohorten (modified Total Vaccinated Cohort, mTVC), d.v.s. exklusive vuxna som inte fick den andra vaccindosen eller som hade en bekräftad bältrosdiagnos inom en månad efter den andra dosen.
Shingrix minskade signifikant incidensen av bältros jämfört med placebo hos:
vuxna 50 år och äldre (ZOE-50): 6 vs. 210 fall;
vuxna 70 år och äldre (poolad analys av ZOE-50 och ZOE-70): 25 vs. 284 fall;
vuxna 18 år som genomgått aHSCT (Zoster-002): 49 vs. 135 fall;
vuxna 18 år med hematologiska maligniteter (Zoster-039): 2 vs. 14 fall. Vaccinets effekt beräknades post-hoc.
Vaccinets effekt mot bältros presenteras i tabell 2.
Tabell 2: Shingrix effekt mot bältros (mTVC)
Cirka 13 000 patienter med underliggande sjukdomar, inklusive sjukdomar som förknippas med högre risk för bältros, togs med i studierna ZOE-50 och ZOE-70. Post-hoc-analyser av effekten mot bekräftad bältros hos patienter med vanliga sjukdomar (kronisk njursjukdom, kronisk obstruktiv lungsjukdom, kranskärlssjukdom, depression eller diabetes) tyder på att effekten är jämförbar med den totala effekten mot bältros.
Shingrix minskade signifikant incidensen av PHN jämfört med placebo hos:
vuxna ≥ 50 år (ZOE-50): 0 vs. 18 fall;
vuxna ≥ 70 år (poolad analys av ZOE-50 och ZOE-70): 4 vs. 36 fall;
vuxna ≥ 18 år som genomgått aHSCT (Zoster-002): 1 vs. 9 fall.
Vaccinets effekt mot PHN presenteras i tabell 3.
Tabell 3: Shingrix effekt mot PHN (mTVC)
Nyttan av Shingrix vid förebyggande av PHN kan tillskrivas vaccinets bältrosförebyggande effekt. Ytterligare minskning av PHN-incidensen hos personer med bekräftad bältros kunde inte visas på grund av det begränsade antalet bältrosfall i vaccingruppen.
Under det fjärde året efter vaccinationen var effekten mot bältros 93,1 % (95 % KI: 81,2; 98,2) och 87,9 % (95 % KI: 73,3; 95,4) hos vuxna i åldern ≥ 50 år (ZOE-50) respektive vuxna i åldern ≥ 70 år (poolad ZOE-50 och ZOE-70).
I Zoster-002 var effekten mot bältros 76,2 % (95 % KI: 61,1; 86,0). Uppföljningsperioden pågick under den tid då risken för bältros är som störst. Uppföljningen påbröjades 1 månad efter dos 2 (d.v.s. cirka 6 månader efter aHSCT) fram till 1 år efter aHSCT.
Effekt mot andra bältrosrelaterade komplikationer (förutom PHN)
De utvärderade bältrosrelaterade komplikationerna (utöver PHN) var: bältrosvaskulit, disseminerad sjukdom, oftalmisk sjukdom, neurologisk sjukdom inklusive stroke samt visceral sjukdom. I den poolade analysen av ZOE-50 och ZOE-70 minskade Shingrix signifikant dessa bältrosrelaterade komplikationer med 93,7 % (95 % KI: 59,5; 99,9) och 91,6% (95 % KI: 43,3; 99,8) hos vuxna i åldern ≥ 50 år (1 vs. 16 fall) respektive vuxna i åldern ≥ 70 år (1 vs. 12 fall). Inga fall av visceral sjukdom eller stroke rapporterades under dessa studier.
I Zoster-002 minskade Shingrix signifikant bältrosrelaterade komplikationer med 77,8 % (95 % KI: 19,0; 96,0) hos vuxna som genomgått aHSCT och är 18 år och äldre (3 vs 13 fall).
I Zoster-002 minskade dessutom Shingrix signifikant bältrosrelaterade sjukhusvistelser med 84,7 % (95 % KI: 32,1; 96,6) (2 vs. 13 fall).
Effekt av Shingrix mot bältrosrelaterad smärta
Överlag i ZOE-50 och ZOE-70 var det en generell trend mot mindre svår bältrosrelaterad smärta hos personer som vaccinerats med Shingrix jämfört med placebo. Som en konsekvens av den höga vaccineffekten mot bältros förekom ett lågt antal genombrottsfall, och därför var det inte möjligt att dra säkra slutsatser om dessa studiemål.
Hos patienter i åldern ≥ 70 år med minst en bekräftad bältrosepisod (poolade data från ZOE-50 och ZOE-70) minskade Shingrix signifikant användningen av bältrosrelaterad smärtlindrande läkemedelsbehandling och dess längd med 39,0 % (95 % KI: 11,9; 63,3) respektive 50,6 % (95 % KI: 8,8; 73,2). Den smärtlindrande läkemedelsbehandlingens medianlängd var 32,0 dagar i Shingrix-gruppen och 44,0 dagar i placebogruppen.
Hos patienter med minst en bekräftad bältrosepisod minskade Shingrix signifikant det maximala poängtalet för genomsnittlig smärta jämfört med placebo under hela bältrosepisoden (genomsnitt = 3,9 vs. 5,5, P-värde = 0,049 och genomsnitt = 4,5 vs. 5,6, P-värde = 0,043 hos patienter i åldern ≥ 50 år [ZOE-50] respektive ≥ 70 år [poolade data från ZOE-50 och ZOE-70]). Hos patienter i åldern ≥ 70 år (poolade data från ZOE-50 och ZOE-70) minskade Shingrix dessutom signifikant det maximala poängtalet för svårast smärta jämfört med placebo under hela bältrosepisoden (genomsnitt = 5,7 vs. 7,0, P-värde = 0,032).
Poängen för sjukdomsbörda (burden-of-illness, BOI) beaktar incidensen av bältros samt svårighetsgraden och längden av akut och kronisk bältrosrelaterad smärta under en period på 6 månader efter att utslagen börjat.
Effekten på minskning av sjukdomsbördan (BOI) var 98,4 % (95 % KI: 92,2; 100) hos personer i åldern ≥ 50 år (ZOE-50) och 92,1 % (95 % KI: 90,4; 93,8) hos personer i åldern ≥ 70 år (poolade data från ZOE-50 och ZOE-70).
I Zoster-002 minskade Shingrix signifikant varaktigheten för den svåraste bältrosrelaterade smärtan med 38,5 % (95 % KI: 11,0; 57,6) hos vuxna 18 år och äldre som genomgått aHSCT med minst en bekräftad bältrosepisod. Shingrix minskade signifikant det maximala poängtalet för genomsnittlig smärta jämfört med placebo under hela bältrosperioden (genomsnitt = 4,7 vs. 5,7, P-värde = 0,018) och det maximala poängtalet för svårast smärta jämfört med placebo under hela bältrosepisoden (genomsnitt = 5,8 vs. 7,1, P-värde = 0,011).
Andelen personer med minst en bekräftad bältrosepisod i Zoster-002 som använde minst ett smärtstillande läkemedel var 65,3% och 69,6% i Shingrix respektive placebogruppen. Medianvaraktigheten för smärtläkemedelsbehandling var 21,5 dagar i Shingrix-gruppen och i 47,5 dagar i placebogruppen.
I Zoster-002 var dessutom effekten på minskning av BOI-poängen 82,5 % (95 % KI: 73,6 %, 91,4 %).
Långtidseffekt mot bältros, PHN och andra bältrosrelaterade komplikationer (förutom PHN)
Studie Zoster 049 är en öppen långtidsuppföljning av Shingrix i fas IIIb som inkluderade vuxna individer ≥ 50 år som tidigare deltagit i studie ZOE-50 och ZOE-70. Studiedeltagarna inkluderades cirka 5 år efter att de vaccinerats med Shingrix i ZOE-50 eller ZOE-70. De individer som blivit immundefekta eller immunsupprimerade till följd av sjukdom eller behandling exkluderades vid studiestart. Den totala vaccinerade kohorten (TVC) för beräkning av vaccineffekt inkluderade 7 408 individer (dvs. 50,6 %) av de 14 645 individer som inkluderades i TVC för effekt i studie ZOE-50 och ZOE-70.
Effektdurationen hos en immunokomprometterad/immunsupprimerad population är fortfarande okänd.
Vaccineffekten beräknades deskriptivt för bältros, PHN och andra bältrosrelaterade komplikationer (förutom PHN) i mTVC (dvs. en modifierad kohort där de individer som inte fick den andra vaccindosen i de primära studierna samt de individer som drabbats av en bekräftad bältrosepisod inom en månad efter den andra dosen exkluderades). Då vaccineffekt beräknas utifrån en första bältrosepisod eller den första bältrosrelaterad händelsen exkluderades de individer som drabbats av bältros, PHN eller andra bältrosrelaterade komplikationer (förutom PHN) under de primära studierna (ZOE-50 och ZOE-70) från motsvarande effektanalyser i Zoster-049. Incidencen för bedömning av vaccineffekt i kontrollgrupperna för Zoster 049 beräknades uitfrån historiska data från placebogrupperna i ZOE-50 och ZOE-70. Shingrix långstidseffekt mot bältros under studie Zoster-049 från cirka 5 år upp till cirka 11 år efter vaccination, redovisas i tabell 4.
Tabell 4: Långsiktigt effekt av Shingrix mot bältros (mTVC) från cirka 5 år upp till cirka 11 år efter vaccination.
Det elfte året efter vaccination var effekten mot bältros 82,0 % (95 % KI: 63,0; 92,2) hos personer ≥ 50 år (Shingrix-grupp: N=5 849), 86,7 % (95 % KI:42,7; 98,5) hos personer 50-59 år (Shingrix-grupp: N=1 883) 100,0 % (95 % KI: 65,1; 100,0) hos personer 60-69 år (Shingrix-grupp: N=1 075) och 72,0 % (95 % KI: 33,4; 89,8) hos personer ≥ 70 år (Shingrix-grupp: N=2 891).
Långtidseffekt av Shingrix mot PHN under Zoster -049, från cirka 5 år upp till cirka 11 år efter vaccination, redovisas i tabell 5.
Tabell 5: Långtidseffekt av Shingrix mot PHN (mTVC) från cirka 5 år upp till cirka 11 år efter vaccination
Shingrix effekt mot andra bältrosrelaterade komplikationer (förutom PHN), under den tid som Zoster-049 pågick, var 91,7 % (95 % KI: 43,7; 99,8) hos vuxna ≥ 50 år (1 jämfört med 12 fall) och 88,9 % (95 % KI: 19,8; 99,8) hos vuxna ≥ 70 år (1 jämfört med 9 fall).
Personer med bältros i anamnesen före vaccination
I en randomiserad, placebokontrollerad, observatörsblindad, klinisk multicenterstudie i fas III (Zoster‑062) inkluderades vuxna individer ≥ 50 år med bältros i anamnesen (utläkt > 6 månader före inklusion) till att få 2 doser Shingrix eller placebo med 2‑6 månaders mellanrum. Totalt fick 1 426 personer minst en dos Shingrix (N = 714) eller placebo (N = 712) och av dessa slutförde 1 286 individer studien med en uppföljningstid på minst 26 månader.
Incidensen av bältrosrecidiv (Shingrix jämfört med placebo) utvärderades i en modifierad exponerad grupp (modified Exposed Set [mES]; N = 1 350), som inkluderade de individer som fått två doser Shingrix (N = 668) eller placebo (N = 682) och som inte hade ett bekräftat bältrosrecidiv inom 30 dagar från den andra dosen. Data från studien visade inte på någon ökad risk för bältrosrecidiv hos de individer med bältros i anamnesen som vaccinerades med Shingrix (0 bältrosfall i Shingrixgruppen jämfört med 8 bältrosfall i placebogruppen; incidenskvot för recidiv av bältros [Shingrix jämfört med placebo] 0,00 [95 % KI: 0,00; 0,46]).
Immunogenicitet av Shingrix
Ett immunologiskt korrelat för skydd har inte fastställts. Därför är graden av immunsvar som ger skydd mot bältros okänd.
Immunsvaret efter vaccination med 2 doser Shingrix givet med 2 månaders mellanrum utvärderades i en subgrupp av individer 50 år och äldre inkluderade i fas III effektstudierna, ZOE-50 (humoral och cellmedierad immunitet) och ZOE-70 (humoral immunitet). De gE-specifika immunsvar (humoral och cellmedierad immunitet) som Shingrix gav presenteras i tabell 6 och 7.
Tabell 6: Humoral immunogenicitet inducerat av Shingrix hos vuxna 50 år och äldre (kohort enligt protokoll för immunogenicitet)
Tabell 7: Cellmedierad immunogenicitet inducerat av Shingrix hos vuxna 50 år och äldre (kohort enligt protokoll för immunogenicitet)
Det humorala och cellmedierade immunsvaret efter vaccination med 2 doser Shingrix givet med 2 månaders mellanrum utvärderades hos individer 18 år och äldre med nedsatt immunförsvar (immunokomprometterade):
en fas I/II-studie: Zoster-015 (personer med HIV-infektion), varav flertalet (76,42 %) står på stabil antiretroviral behandling (i minst ett år) med ett CD4 T-celleantal ≥ 200/mm3;
en fas II/III-studie: Zoster-028 (patienter med solida tumörer som genomgår cytostatikabehandling);
tre fas III-studier: Zoster-002 (aHSCT-patienter som vaccinerades efter transplantationen), Zoster-039 (patienter med hematologiska maligniteter som vaccinerades under pågående cancerbehandling eller efter avslutad cancerbehandling) och Zoster-041 (njurtransplanterade personer som genomgick kontinuerlig immunsuppressiv behandling vid tidpunkten för vaccinationen).
Det gE-specifika immunsvar (humoral och cellmedierad immunitet) som Shingrix inducerade i samtliga studerade populationer med personer med nedsatt immunförsvar/immunokomprometterade presenteras i tabell 8 respektive 9.
Tabell 8: Humoral immunogenicitet inducerat av Shingrix hos vuxna med nedsatt immunförsvar/immunokoprometterade i åldern ≥ 18 år (kohort enligt protokoll för immunogenicitet)
I Zoster-028 var GMC1 månad efter dos 2 22 974,3 (19 080,0; 27 663,5) i gruppen som fick den första dosen av Shingrix minst 10 dagar före en kemoterapicykel (PreChemo-gruppen) och 9 328,0 (4 492,5; 19 368,2) i gruppen som fick den första dosen av Shingrix samtidigt med en kemoterapicykel (OnChemo-gruppen). I Zoster-039 var GMC 1 månad efter dos 2 19 934,7 (14 674,1; 27 081,2) i gruppen som fick den första dosen av Shingrix efter den fullständiga cancerbehandlingen och 5 777,4 (3 342,5; 9 985,9) i gruppen som fick den första dosen av Shingrix under en cancerbehandling. Den kliniska relevansen vad gäller påverkan på effekt på kort och lång sikt är okänd.
Tabell 9: Humoral immunogenicitet inducerat av Shingrix hos vuxna med nedsatt immunförsvar/immunokoprometterade i åldern ≥ 18 år (kohort enligt protokoll för immunogenicitet)
Immunogenicitet hos personer som fick 2 doser av Shingrix med 6 månaders mellanrum
Effekten har inte utvärderats för 0, 6-månaders schemat.
I en fas III, öppen, klinisk studie (Zoster-026) där 238 vuxna i åldern ≥ 50 år randomiserades jämnt till att få 2 doser Shingrix med 2 eller 6 månaders mellanrum visades det humorala immunsvaret vid vaccination månaderna 0 och 6 vara non-inferior med svaret vid vaccination månaderna 0 och 2. Den geometriska genomsnittliga gE-antikroppskoncentrationen vid 1 månad efter den sista vaccindosen var 38 153,7 mIU/ml (95 % KI: 34 205,8; 42 557,3) efter 0,6-månaders schemat och 44 376,3 mIU/ml (95 % KI: 39 697,0; 49 607,2) efter 0, 2-månaders schemat.
Immunogenicitet hos individer som tidigare vaccinerats med levande attenuerat herpes zoster (HZ) vacccin
I en öppen, multicenter, klinisk studie i fas III (Zoster-048) utvärderdes ett dosschema med 2 doser Shingrix med 2 månaders mellanrum hos 215 vuxna i åldern ≥ 65 år med vaccination med levande, attenuerat HZ-vaccin, ≥ 5 år tidigare, i anamnesen, jämfört med 215 matchade individer som aldrig fått levande, attenuerat HZ-vaccin. Immunsvaret mot Shingrix var opåverkat av tidigare vaccination med levande, attenuerat HZ-vaccin.
Immunogenicitetens varaktighet
Immunsvarets varaktighet utvärderades i en subgrupp av deltagarna i Zoster-049, en öppen, långtidsuppföljning (fas IIIb), av vuxna individer ≥ 50 år som tidigare deltagit i studie ZOE-50 och ZOE-70. År 12 efter vaccinationen sågs en 5,8-faldig (95 % KI: 5,2; 6,4) ökning av koncentrationen anti-gE-antikroppar jämfört med nivåerna före vaccination (genomsnittlig geometrisk ökning) hos 435 evaluerbara individer. Medianfrekvensen av gE-specifika CD4[2+]-T-celler år 12 efter vaccination låg kvar över nivån före vaccination hos 73 evaluerbara individer.
Immunsvarets varaktighet utvärderades i en öppen fas IIIb-studie (Zoster-073) hos 68 njurtransplantatmottagare i åldern ≥ 18 år på kronisk immunsupprimerande behandling från Zoster-041. Studien Zoster-073 inleddes 4-6 år efter vaccinationen i Zoster-041. Månad 24 (cirka 6-8 år efter dos 2) sågs en 2,4-faldig (95 % KI: 1,6; 3,7) ökning av koncentrationen av anti-gE-antikroppar jämfört med nivån före vaccinationen (genomsnittlig geometrisk ökning) hos 49 evaluerbara individer. Medianfrekvensen av anti-gE-specifika CD4[2+]-T-celler månad 24 efter vaccination låg kvar över nivån före vaccination hos 19 evaluerbara individer i CMI-subgruppen.
Pediatrisk population
Europeiska läkemedelsmyndigheten har senarelagt kravet att skicka in studieresultat för Shingrix för en eller flera grupper av den pediatriska populationen för förebyggande av varicella zoster-virusreaktivering (se avsnitt Dosering för information om pediatrisk användning).
Förteckning över hjälpämnen
Pulver (gE-antigen)
Sackaros
Polysorbat 80 (E 433)
Natriumdivätefosfatdihydrat (E 339)
Dikaliumfosfat (E 340)
Suspension (AS01B-adjuvans)
Dioleoylfosfatidylkolin (E 322)
Kolesterol
Natriumklorid
Vattenfri dinatriumfosfat (E 339)
Kaliumdivätefosfat (E 340)
Vatten för injektionsvätskor
För adjuvans, se även avsnitt 2.
Pulvret och suspensionen måste beredas före administrering.
Pulvret och suspensionen ska inspekteras visuellt för eventuella främmande partiklar och/eller avvikelse i utseendet. Om någotdera observeras får vaccinet inte beredas.
Beredning av Shingrix
Shingrix måste beredas före administrering.
1. Dra upp hela innehållet i injektionsflaskan som innehåller suspension i en spruta med en lämplig nål (21G till 25G).
2. Tillsätt hela innehållet i sprutan i injektionsflaskan som innehåller pulvret.
3. Skaka försiktigt tills pulvret har lösts upp helt.
Det beredda vaccinet är en opaliserande, färglös till ljus brunaktig vätska.
Det beredda vaccinet ska inspekteras visuellt för eventuella främmande partiklar och/eller avvikelse i utseendet. Om någotdera observeras får vaccinet inte administreras.
Efter beredningen ska vaccinet användas genast; om detta inte är möjligt ska vaccinet förvaras i kylskåp (2–8 °C). Om vaccinet inte används inom 6 timmar ska det kasseras.
Före administrering:
1. Dra upp hela innehållet i injektionsflaskan som innehåller det beredda vaccinet i en spruta.
2. Byt nål så att du använder en ny nål för administrering av vaccinet.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.