Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Texten är baserad på produktresumé: 2022-06-13
Texten är baserad på produktresumé: 2022-06-13
Behandling av frekventa urinträngningar och trängningsinkontinens på grund av överaktiv blåsa orsakad av neurogen blåsrubbning (t ex vid ryggmärgsbråck eller spinalskada) då de antikolinerga biverkningarna vid oralt administrerat oxibutynin inte tolereras. Den intravesikala lösningen ska enbart användas då ren intermittent kateterisering (RIK) redan etablerats.
Oxybutynin Unimedic är avsett för vuxna och barn över 5 år.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt "Förteckning över hjälpämnen".
Myastenia gravis
Trångvinkelglaukom eller grund bakre ögonkammare.
Gastrointestinal obstruktion, paralytisk ileus eller intestinal atoni.
Det finns inga data på intravesikal användning hos äldre eller patienter med nedsatt lever- och njurfunktion. En lägre startdos än vad som rekommenderas ovan ska övervägas för att reducera risken för biverkningar. Noggrann övervakning för förekomst av biverkningar bör ske hos dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).
Administreringssätt
För vesikal användning. För att säkerställa att hela dosen når blåsan bestäms kateterns volym före kateterisering genom att katetern fylls med koksaltlösning via en spruta. Notera den volym koksaltlösning som behövs tills vätskan lämnar kateterspetsen. Denna volym koksaltlösning adderas till den volym oxibutyninlösning som ordinerats. Efter tömning av urinblåsan genom ren intermittent kateterisering (RIK), sprutas lösningen med oxibutynin och därefter koksaltlösningen in i urinblåsan via katetern medan den ännu sitter på plats. Därefter avlägsnas katetern. Tömning av urinblåsan bör ske var 4:e timma, vilket sker genom RIK.
Antikolinerga läkemedel som oxibutynin kan minska den kognitiva förmågan och ge CNS effekter såsom agitation och sömnstörningar. Allvarliga atropinsymtom kan inträffa, speciellt hos barn, vilket kan kräva dosjustering eller avbruten behandling.
Risken för de antikolinerga biverkningarna är betydligt lägre med intravesikal administrering jämfört med orala beredningar. Detta beror sannolikt på en långsammare absorption med senare maximal serumkoncentration och en lägre grad av metabolism till den aktiva metaboliten N-desetyloxibutynin som är den huvudsakliga orsaken till dessa biverkningar.
Under långtidsbehandling med intravesikalt oxibutynin har en ökad frekvens av asymtomatisk bakterieuri och nedre urinvägsinfektioner observerats. Vid urinvägsinfektion under oxibutyninbehandling ska lämplig antibakteriell behandling
sättas in.
Pediatrisk population
Hos barn som långtidsbehandlats med oxibutynin intravesikalt har en ökad frekvens
av asymptomatisk bakteriuri och nedre urinvägsinfektioner iakttagits. Vid urinvägsinfektion under oxibutyninbehandling ska lämplig antibakteriell behandling sättas in.
Oxibutynin metaboliseras via cytokrom P450 isoenzymet CYP 3A4.
Samtidig administrering av CYP3A4 hämmare (t ex itrakonazol, erytromycin, grapefruktjuice) kan hämma metabolismen av oxibutynin och resultera i en ökad systemexponering.
Metabolism:
Oralt administrerad oxibutynin metaboliseras primärt av cytokrom P450-systemet, främst isoenzymet CYP3A4, som huvudsakligen återfinns i lever och tarmväggar. Metaboliterna är främst den farmakologiskt aktiva N-desetyloxibutynin och den farmakologiskt inaktiva fenylcyklohexyl-glykolsyra. Vid intravesikal administrering av oxibutynin kringgås första passage-metabolismen i magtarmkanalen och levern, och en väsentligt lägre halt av metaboliten N-
desetyloxibutynin ses, vilket kan öka tolerabiliteten för substansen. N-desetyloxibutynin anses orsaka många av de antikolinerga biverkningarna. Cmax för oxibutynin är lägre och AUC blir flackare vid intravesikal jämfört med oral administrering, vilket också anses bidra till den lägre graden av
antikolinerga biverkningar.
Det är okänt om ålder, vikt, ras och tobaksanvändning påverkar oxibutynins farmakokinetik.
Elimination:
Halveringstiden för oxibutynin är ca 2 timmar oavsett om substansen administreras oralt eller intravenöst. Halveringstiden vid intravesikal administrering är längre. Oxibutynin metaboliseras i stor utsträckning av levern (se ovan) och mindre än 0,1% av administrerad dos utsöndras oförändrad i urin. Mindre än 0,1% av den administrerade dosen utsöndras dessutom som metaboliten N-desetyloxybutynin.
Patienter med urinvägsobstruktion där urinretention kan inträffa.
Täta trängningar även på natten orsakade av hjärt- eller njursjukdom.
Detta läkemedel administreras av sjukvårdspersonal, men kan i hemmiljö administreras av patienten själv eller av anhörig/vårdgivare. Det är ett krav att patient och anhörig/vårdgivare före första administreringen får adekvat utbildning av behörig sjukvårdspersonal t ex urolog eller uroterapeut.
Dosering
Vuxna
Dosen bestäms individuellt, med en startdos på 5 mg (10 ml) intravesikalt morgon och kväll. Dosen kan justeras efter en veckas behandling. Lägsta effektiva dos ska väljas. Den dagliga dosen kan ökas till mellan 5 mg (10ml) x 3 och 10 mg (20 ml) x 2 för att uppnå bättre klinisk effekt, förutsatt att biverkningarna tolereras.
Pediatrisk population
Barn över 5 år:
Dosen bestäms individuellt, med en startdos på 0,1 mg/kg intravesikalt morgon och kväll. Dosen kan justeras efter en veckas behandling. Lägsta effektiva dos ska väljas. Den dagliga dosen kan ökas upp till 0,15 mg/kg två gånger dagligen för att uppnå bättre klinisk effekt förutsatt att biverkningarna tolereras. Mer än 5 mg ska inte ges per doseringstillfälle.
Effekt och säkerhet har inte studerats hos barn under 5 år.
Särskilda populationer
Det finns inga data på intravesikal användning hos äldre eller patienter med nedsatt lever- och njurfunktion. En lägre startdos än vad som rekommenderas ovan ska övervägas för att reducera risken för biverkningar. Noggrann övervakning för förekomst av biverkningar bör ske hos dessa patienter (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakokinetik).
Administreringssätt
För vesikal användning. För att säkerställa att hela dosen når blåsan bestäms kateterns volym före kateterisering genom att katetern fylls med koksaltlösning via en spruta. Notera den volym koksaltlösning som behövs tills vätskan lämnar kateterspetsen. Denna volym koksaltlösning adderas till den volym oxibutyninlösning som ordinerats. Efter tömning av urinblåsan genom ren intermittent kateterisering (RIK), sprutas lösningen med oxibutynin och därefter koksaltlösningen in i urinblåsan via katetern medan den ännu sitter på plats. Därefter avlägsnas katetern. Tömning av urinblåsan bör ske var 4:e timma, vilket sker genom RIK.
Oxibutynin ska användas med försiktighet till äldre patienter och barn, vilka kan vara känsligare för läkemedlets effekter.
Läkemedlet ska användas med försiktighet till patienter med autonom neuropati (t ex Parkinsons sjukdom), och vid lever- eller njursjukdomar.
Antikolinerga läkemedel kan minska den gastrointestinala motiliteten och bör användas med försiktighet till patienter med obstruktiv sjukdom i magtarmkanalen på grund av risken för ventrikel retention och vid tillstånd såsom ulcerativ kolit and intestinal atoni. Antikolinerga läkemedel bör användas med försiktighet till patienter med hiatusbråck/gastroesofagal reflux och/eller till patienter som samtidigt tar läkemedel (t ex bisfosfonater) som kan orsaka eller förvärra esofagit.
Användning av oxibutynin kan förvärra symtom på hypertyroidism, hjärtinsufficiens, hjärtarrytmier, kranskärlssjukdom, takykardi, hypertension och prostatahypertrofi.
Oxibutynin orsakar nedsatt svettning, vilket kan leda till överhettning om patienten vistas i miljöer med hög temperatur.
Eftersom oxibutynin kan orsaka trångvinkelglaukom bör patienten informeras om att
omedelbart kontakta läkare om synskärpan plötsligt försvinner. Synskärpa och intraokulärt tryck bör följas upp under behandlingen.
Det är viktigt med god tandvård då behandling med oxibutynin ökar risken för karies på grund av muntorrhet.
Antikolinerga läkemedel som oxibutynin kan minska den kognitiva förmågan och ge CNS effekter såsom agitation och sömnstörningar. Allvarliga atropinsymtom kan inträffa, speciellt hos barn, vilket kan kräva dosjustering eller avbruten behandling.
Risken för de antikolinerga biverkningarna är betydligt lägre med intravesikal administrering jämfört med orala beredningar. Detta beror sannolikt på en långsammare absorption med senare maximal serumkoncentration och en lägre grad av metabolism till den aktiva metaboliten N-desetyloxibutynin som är den huvudsakliga orsaken till dessa biverkningar.
Under långtidsbehandling med intravesikalt oxibutynin har en ökad frekvens av asymtomatisk bakterieuri och nedre urinvägsinfektioner observerats. Vid urinvägsinfektion under oxibutyninbehandling ska lämplig antibakteriell behandling
sättas in.
Pediatrisk population
Hos barn som långtidsbehandlats med oxibutynin intravesikalt har en ökad frekvens
av asymptomatisk bakteriuri och nedre urinvägsinfektioner iakttagits. Vid urinvägsinfektion under oxibutyninbehandling ska lämplig antibakteriell behandling sättas in.
Farmakodynamiska interaktioner:
Den antikolinerga effekten hos oxibutynin ökar vid samtidig användning av andra antikolinergika eller läkemedel med antikolinerg aktivitet såsom amantadin eller andra antikolinerga antiparkinsonläkemedel (t ex biperiden, levodopa), antihistaminer, antipsykotiska läkemedel (t ex fentiaziner, butyrofenoner, klozapin), kinin, tricykliska antidepressiva, atropin och liknande sammansättningar som spasmolytika med atropin, dipyridamol.
Alkohol kan öka dåsigheten av antikolinerga läkemedel såsom oxibutynin (se avsnitt "Effekter på förmågan att framföra fordon och framföra maskiner)
Oxibutynin kan verka antagonistiskt vid prokinetisk behandling.
Oxibutynin kan potentiellt förändra absorptionen av vissa samtidigt administrerade läkemedel på grund av den antikolinerga effekten på gastrointestinal motilitet.
Sublinguala nitrater kan smälta sämre under tungan på grund av muntorrhet, vilket kan leda till minskad terapeutisk effekt hos nitraterna. Patienter ska instrueras att fukta munnen innan de tar en tablett.
Samtidig användning av kolinesterashämmare och oxibutynin kan ge en minskad kolinesterashämmande effekt.
Farmakoinetiska interaktioner:
Oxibutynin metaboliseras via cytokrom P450 isoenzymet CYP 3A4.
Samtidig administrering av CYP3A4 hämmare (t ex itrakonazol, erytromycin, grapefruktjuice) kan hämma metabolismen av oxibutynin och resultera i en ökad systemexponering.
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. I djurförsök har
oxibutynin visat reproduktionstoxikologiska effekter (se Prekliniska upgifter). Tills ytterligare erfarenheter föreligger rekommenderas därför ej Oxybutynin Unimedic under graviditet.
Små mängder oxibutynin passerar över i modersmjölken och risk för påverkan av barnet kan föreligga även i terapeutiska doser. Oxybutynin Unimedic rekommenderas därför ej under amning.
Det finns inga data om effekt på fertilitet hos människa. Djurstudier har visat försämrad fertilitet hos honor (se Preklinikska uppgifter).
Behandling med oxibutynin kan orsaka yrsel, dåsighet och dimsyn, vilket påverkar förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
De systemiska biverkningarna är mindre uttalade vid intravesikal än vid oral administrering. Exakt frekvens av biverkningar vid intravesikal administrering är okänd.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan):
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
Erfarenheterna från överdosering med oxibutynin är begränsade, men har associerats med antikolinerga effekter.
Symtom: Oro, agitation, förvirring, hallucinationer, CNS-depression, CNS-exitation.
Takykardi, VES (ventrikulära extraslag). Gastrointestinala besvär inklusive kräkningar.
Kramper, mydriasis, urinretention, feber, uttorkning.
Behandling: Töm urinblåsan. Vid oro, agitation och kramper ges diazepam. Vid
centrala antikolinerga symtom och ingen annan hjärtpåverkan än takykardi, eventuellt fysostigmin. Symtomatisk behandling.
Verkningsmekanism: Oxibutynin är ett antimuskarint antikolinergikum, dvs en kompetetiv antagonist till acetylkolin vid muskarinreceptorer. Intravesikal administrering ger även en direkt spasmolytisk effekt på glatt muskulatur i urinblåsan (calciumantagonistisk och lokalanestetisk effekt).
Farmakodynamiska effekter:
I terapeutiska doser minskar oxibutynin kontraktionskraften i urinblåsans detrusormuskel varigenom urinblåsans fyllnadsvolym ökar och tiden mellan miktionerna förlängs. Därmed minskar frekvensen av urinträngningar och såväl inkontinensperioder som frivilliga urineringar.
Intravesikalt tillfört oxibutynin har mindre uttalade centrala effekter och även mindre
effekt på hjärt-kärlsystemet jämfört med peroral exponering.
Oxibutynin är en racemisk (50:50) blandning av R- och S-isomerer. Den antimuskarina aktiviteten förekommer huvudsakligen hos R-isomeren, vilken visar större selektivitet för muskarinreceptorer av subtyperna M1 och M3 (dominerar i hjärnbarken och öronspottkörteln respektive i urinblåsans detrusormuskel och tunntarmen) jämfört med M2-subtypen (dominerar i hjärtvävnaden). Den aktiva metaboliten, N-desetyloxibutynin, har en farmakologisk aktivitet i detrusormuskeln hos människa liknande den som visats för oxibutynin i in vitro-studier, men har större bindningsaffinitet för parotid vävnad än oxibutynin. Den fria basformen av oxibutynin är farmakologiskt ekvivalent med oxibutyninhydroklorid.
Absorption:
Intravesikalt oxibutynin absorberas väl till systemkretsloppet genom blåsväggen. Mätningar av plasmakoncentrationer av oxibutynin, efter intravesikal administrering, uppvisade stora variationer mellan individer, men det förelåg en betydande absorption av läkemedlet även efter intravesikal applikation, där maximala plasmakoncentrationer uppnåddes efter cirka en timme.
Farmakokinetiken för intravesikalt administrerad oxibutyninhydroklorid har undersökts hos friska frivilliga. Systemisk exponering (AUC) för racemiskt oxibutynin var signifikant större efter instillation (294 %) jämfört med peroral administrering. Systemisk exponering för metaboliten Ndesetyloxibutynin var signifikant lägre efter instillation (21 % av exponeringen efter peroral administrering). Förhållandet mellan metabolit och modersubstans var därför 14 gånger lägre vid intravesikal applikation. Dessa iakttagelser visar tydligt att administreringssättet har en stark inverkan på absorptionen och, i synnerhet, på första passage-metabolismen av oxibutynin.
Givetvis är första passage-effekten signifikant reducerad vid intravesikal applikation. Med tanke på den rapporterade biotillgängligheten av oxibutynin på cirka 6 % efter peroral administrering kan en absolut biotillgänglighet på cirka 20 % uppskattas för modersubstansen efter intravesikal instillation.
Distribution:
Oxibutynin distribueras i hög grad till kroppsvävnaderna efter systemisk absorption.
Distributionsvolymen uppskattades till 193 liter efter intravenös administrering av 5 mg oxibutyninhydroklorid. Ca 85% av oxibutynin är i blodet bundet till serumalbumin.
Metabolism:
Oralt administrerad oxibutynin metaboliseras primärt av cytokrom P450-systemet, främst isoenzymet CYP3A4, som huvudsakligen återfinns i lever och tarmväggar. Metaboliterna är främst den farmakologiskt aktiva N-desetyloxibutynin och den farmakologiskt inaktiva fenylcyklohexyl-glykolsyra. Vid intravesikal administrering av oxibutynin kringgås första passage-metabolismen i magtarmkanalen och levern, och en väsentligt lägre halt av metaboliten N-
desetyloxibutynin ses, vilket kan öka tolerabiliteten för substansen. N-desetyloxibutynin anses orsaka många av de antikolinerga biverkningarna. Cmax för oxibutynin är lägre och AUC blir flackare vid intravesikal jämfört med oral administrering, vilket också anses bidra till den lägre graden av
antikolinerga biverkningar.
Det är okänt om ålder, vikt, ras och tobaksanvändning påverkar oxibutynins farmakokinetik.
Elimination:
Halveringstiden för oxibutynin är ca 2 timmar oavsett om substansen administreras oralt eller intravenöst. Halveringstiden vid intravesikal administrering är längre. Oxibutynin metaboliseras i stor utsträckning av levern (se ovan) och mindre än 0,1% av administrerad dos utsöndras oförändrad i urin. Mindre än 0,1% av den administrerade dosen utsöndras dessutom som metaboliten N-desetyloxybutynin.
Gängse studier avseende akut toxicitet, upprepad dostoxicitet, gentoxicitet, karcinogenicitet samt lokal toxicitet visade inte några särskilda risker för människa.
Vid en subkutant administrerad oxibutyninkoncentration på 0,4 mg/kg/dag, ökar förekomsten av organanomalier signifikant, men observeras bara vid tecken på toxicitet hos modern.
Eftersom tillräcklig kunskap om sambandet mellan toxicitet hos modern och effekter på fosterutvecklingen saknas, kan relevansen för säkerheten för människa inte fastställas. I en subkutan fertilitetsstudie på råttor, rapporterades inga effekter hos hanarna, medan en nedsatt fertilitet observerades hos honorna. NOAEL-nivån, då inga biverkningar observerades, var 5 mg/kg.
Miljöriskbedömning
Den aktiva substansen oxibutynin är beständig i miljön.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
1 ml lösning innehåller 0,5 mg oxibutyninhydroklorid motsvarande 0,454 mg oxibutynin.
Hjälpämne med känd effekt: lösningen innehåller 3,5 mg (0,15 mmol) natrium per ml.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt "Förteckning över hjälpämen"
Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid
Saltsyra (för pH justering)
Vatten för injektionsvätskor
Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
Hållbarhet
2 år.
Öppnad förpackning: Ur mikrobiologisk synvinkel bör produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstiden och förvaringsbetingelserna före administrering användarens ansvar.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25°C.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter öppnande finns under hållbarhet.
Särskilda anvisningar för destruktion
För instillation i urinblåsan via kateter.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Fass-texten är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén.
