Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2021-03-01.
Texten är baserad på produktresumé: 2021-03-01.
Atropin Aguettant injektionsvätska, lösning är avsedd för:
Vagalt orsakad bradykardi och bradykarditillstånd där hämning av vagustonus är indicerad (t.ex. sinusbradykardi, atrioventrikulärt block).
Preanestetisk medicinering.
Behandling av en överdos av antikolinesteraser som antidot; för behandling av förgiftning av organofosfatinsekticider eller av kemiska stridsgaser (”nervgaser”) samt för behandling av svampförgiftning.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Utflödeshinder i blåsan (t.ex. prostatahypertrofi).
Paralytisk ileus.
Svår ulcerös kolit och obstruktiv sjukdom i mag-tarmkanalen.
Glaukom med sluten kammarvinkel eller smal vinkel mellan iris och kornea.
Akut blödning med instabil kardiovaskulär status.
Kontraindikationer är inte tillämpliga på användningen av atropin i livshotande akutsituationer (t.ex. asystoli, förgiftningar).
Dosering
Vagalt orsakad bradykardi och bradykarditillstånd vid vilka hämning av vagustonus är indicerad:Intravenös användning.
Vuxna:0,5–1 mg atropinsulfat (2,5–5 ml).
Preanestetisk medicinering:
Intravenös administrering omedelbart före kirurgi; kan om nödvändigt ersättas av en intramuskulär administrering 30–60 minuter före kirurgi.
Vuxna:
0,3–0,6 mg atropinsulfat (1,5-3 ml).
Vid överdos av antikolinesteraser som antidot; för behandling av förgiftning av organofosfatinsekticider eller av kemiska stridsgaser (”nervgaser”) samt för behandling av svampförgiftning:
Intravenös användning.
Atropin blockerar vagal hämning av sinusknutans hjärtstimulering och ska sålunda användas med försiktighet till patienter med takyarytmier, kronisk hjärtinsufficiens eller kranskärlssjukdom.
Atropin ska användas med försiktighet till patienter med hypertyreoidism, lever- eller njursjukdom eller hypertoni samt till patienter med förhöjd temperatur eller feber eftersom det minskar förmågan att svettas och sålunda ökar risken för hypertermi.
Parenteralt administrerat atropin ska användas med försiktighet till patienter med kronisk lungsjukdom eftersom en minskning av bronkiella sekretionen kan leda till att sekretproppar bildas i bronkerna.
Antimuskarina medel ska användas med yttersta försiktighet till patienter med autonom neuropati. Atropin ska inte ges till patienter med myasthenia gravis utom för att minska muskarina biverkningar av en antikolinesteras.
Atropin minskar tarmmotiliteten, slappnar av den nedre esofagussfinktern och kan fördröja tömning av magsäcken. Det ska därför användas med försiktighet till patienter med magsår, esofagusreflux eller hiatusbråck som förknippas med refluxesofagit, diarré eller gastrointestinal infektion.
Atropin ska användas med försiktighet till patienter med ileostomi eller kolostomi.
Under inhalationsanestesi (speciellt med halotan) kan antikolinergika orsaka hjärtarytmi.
Andra särskilda populationer
Effekterna av atropin kan förstärkas genom samtidig administrering av andra läkemedel med antikolinerg aktivitet, t.ex. tricykliska antidepressiva, antispasmodika, antiparkinsonmedel (t.ex. amantadin), vissa antihistaminer, fenotiaziner, antiarytmika klass Ia (t.ex. disopyramid och kinidin), antiemetika, muskelavslappande medel.
Atropin kan även motverka de gastrointestinala effekterna hos cisaprid, domperidon och metoklopramid.
Genom att fördröja tömning av magsäcken kan atropin ändra absorptionen av andra läkemedel.
Djurstudier tydde inte på direkta eller indirekta skadliga effekter vad gäller reproduktionstoxicitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Det finns inga eller begränsad mängd data från användningen av atropin i gravida kvinnor. Studier av farmakokinetiken för atropin hos moder och foster under sen graviditet tyder på att atropin snabbt passerar placentabarriären. Medan toppkoncentrationer av atropin i navelsträngsblod nåddes omkring 5 minuter efter intravenösa doser, inträffade den maximala effekten på fostrets hjärtfrekvens efter omkring 25 minuter. Intravenös administrering av atropin under graviditet eller vid fullgångenhet kan orsaka takykardi hos fostret. Som en förebyggande åtgärd bör man helst undvika användning av Atropin Aguettant under graviditet.
Spårmängder av atropin förekommer i bröstmjölk och kan orsaka antimuskarina effekter hos spädbarnet. Mjölkavsöndringen kan hämmas. Amning ska avbrytas under behandling med Atropin Aguettant.
Atropin Aguettant har påtaglig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Mönstret för de biverkningar som ses med atropin kan oftast relateras till deras farmakologiska effekter på muskarina och, i högre doser, nikotina receptorer. Biverkningarna är dosrelaterade och vanligtvis reversibla när behandlingen sätts ut. De vanligaste effekterna som förekommer med relativt små doser är synstörningar, minskad bronkiell utsöndring, muntorrhet, förstoppning, reflux, blodvallning, miktionssvårighet och torr hud. Övergående bradykardi kan utvecklas, följt av takykardi med hjärtklappning och arytmier.
Bedömningen av biverkningar grundar sig på följande definition av frekvenser: Mycket vanliga: ≥1/10 Vanliga: ≥1/100 till <1/10 Mindre vanliga: ≥1/1 000 till <1/100 Sällsynta: ≥1/10 000 till <1/1 000 Mycket sällsynta: <1/10 000 Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Andra särskilda populationerAtropin kan orsaka excitation, inkoordination, förvirring och/eller hallucinationer i synnerhet hos äldre. En epidemiologisk studie rapporterade på samma sätt sänkt kognitiv förmåga hos äldre patienter som erhöll antimuskarina medel.Patienter med Downs syndrom kan vara känsligare för antimuskarina effekter.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Vuxna:Toxisk dos: >10 mg atropinLetal dos: cirka 200 mg
Symtom: Markant muntorrhet följt av en brännande känsla, svårighet att svälja, uttalad fotofobi, mydriasis, blodvallning och torrhet i huden, förhöjd kroppstemperatur, utslag, illamående, kräkning, takykardi och hypertoni. Rastlöshet, tremor, förvirring, excitation, hallucinationer och delirium kan vara ett resultat av CNS-stimulering. Detta följs av ökande sömnighet, omtöcknat tillstånd och allmän central depression som slutar i döden på grund av cirkulations- och andningssvikt.
Behandling: Behandling av akut överdos består av symtomatisk och stödjande terapi. I allvarliga fall ges fysostigmin, 1 till 2 mg, som administreras långsamt intravenöst. Dosen kan upprepas vid behov eftersom det elimineras snabbt från kroppen. Diazepam kan administreras för att lugna en deliriös patient men risken för central depression som uppträder sent under atropinförgiftning kontraindicerar stora doser sedativ. Adekvat luftväg ska upprätthållas och andningssvikt kan behandlas med inhalation av syrgas och koldioxid. Feber sätts ned genom applicering av kylpaket eller tvättning med svamp och ljummet vatten. Adekvat vätskeintag är viktigt. Urinkatetrisering kan vara nödvändigt. Om fotofobi förekommer eller är troligt ska patienten skötas i ett mörklagt rum.
Behandling av akut överdos består av symtomatisk och stödjande terapi. I allvarliga fall ges fysostigmin, 0,02 till 0,04 mg/kg kroppsvikt, som administreras långsamt intravenöst. Dosen kan upprepas vid behov eftersom det elimineras snabbt från kroppen. Diazepam kan administreras för att lugna en deliriös patient men risken för central depression som uppträder sent under atropinförgiftning kontraindicerar stora doser sedativ. Adekvat luftväg ska upprätthållas och andningssvikt kan behandlas med inhalation av syrgas och koldioxid. Feber sätts ned genom applicering av kylpaket eller tvättning med svamp och ljummet vatten. Adekvat vätskeintag är viktigt. Urinkatetrisering kan vara nödvändigt. Om fotofobi förekommer eller är troligt ska patienten skötas i ett mörklagt rum.
VerkningsmekanismAtropin är ett antimuskarint medel som kompetitivt motverkar acetylkolin vid postganglionära nervändar och sålunda påverkar receptorer hos exokrina körtlar, glatt muskulatur, hjärtmuskel och centrala nervsystemet. Det har perifera och centrala verkningssätt, även om det nästan inte har någon påvisbar effekt alls på CNS i doser som används kliniskt.
Farmakodynamisk effektPerifera effekter inkluderar takykardi, minskad salivproduktion, svettutsöndring, bronkiell, nasal, lakrimal och gastrisk utsöndring, minskad tarmmotilitet och hämning av miktion.Atropin ökar sinusfrekvensen samt sinoatriell överledning och AV-överledning. Hjärtfrekvensen ökar vanligtvis men en initiell bradykardi kan förekomma.Atropin hämmar sekretionen i luftvägarna och minskar tonus i bronkiell glatt muskulatur, vilket ger upphov till bronkdilatation.
Absorption:Toppkoncentrationer av atropin i plasma efter intramuskulär administrering nås efter cirka 30–60 minuter.
Distribution:Distributionsvolymen är cirka 2–3 l/kg och mindre än 50 % av dosen är bunden till plasmaproteiner.
Biotransformering:Atropin metaboliseras av de mikrosomala monooxygenasenzymerna och atropinesteras till fyra huvudsakliga metaboliter. Efter intravenös administrering av atropinsulfat metaboliseras cirka 50 %, medan cirka 30–50 % av den administrerade dosen utsöndras som oförändrat atropin.
Eliminering:Elimineringshalveringstiden är omkring 2 till 4 timmar. Omkring 30 till 50 % av dosen utsöndras i urinen som oförändrat läkemedel.
ÄldreElimineringshalveringstiden för atropin är mer än fördubblad hos äldre (>65 år) jämfört med vuxna.
Effekter iakttogs i prekliniska studier endast vid exponeringar som ansågs tillräckliga utöver den maximala humana exponeringen, vilket har föga relevans för klinisk användning.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
En ml injektionsvätska, lösning innehåller 0,2 mg atropinsulfat. En 5 ml förfylld spruta innehåller 1 mg atropinsulfat.
Hjälpämnen med känd effekt: Detta läkemedel innehåller natrium.En ml innehåller 3,5 mg natrium motsvarande 0,154 mmol natrium.En 5 ml förfylld spruta innehåller 17,7 mg natrium motsvarande 0,77 mmol natrium.
Förteckning över hjälpämnen
NatriumkloridKoncentrerad saltsyra (för pH-justering)Vatten för injektionsvätskor
Då blandbarhetsstudier saknas skall detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
Hållbarhet
3 år.
Efter öppnandet: produkten måste användas omedelbart.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Bruksanvisning:Var noga med att följa bruksanvisningen för sprutan exakt.Den förfyllda sprutan är endast avsedd för en patient. Kassera sprutan efter användning. FÅR EJ ÅTERANVÄNDAS.Innehållet i ett oöppnat och oskadat blister är sterilt och får inte öppnas förrän det ska användas. Produkten ska inspekteras visuellt med avseende på partiklar och missfärgning före administrering. Endast klar, färglös lösning som är fri från partiklar eller utfällningar får användas. Produkten ska inte användas om säkerhetsförseglingen på sprutan är bruten.
Dosjusteringar I allmänhet ska doseringen justeras efter patientens behandlingssvar och tolerans. Dosen ökas tills biverkningarna inte är tolererbara, vanligtvis till en total högsta dos på 3 mg. Påföljande doser reduceras något i förhållande till denna högsta tolererbara dos.
Särskilda populationerFörsiktighet tillråds för patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion samt för äldre (se avsnitt Varningar och försiktighet).
AdministreringssättSprutorna är avsedda för intravenös användning men kan administreras intramuskulärt om nödvändigt. Anvisningar om användning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Den förfyllda sprutan är inte anpassad för administrering till pediatriska patienter, eftersom graderingen inte möjliggör exakt uppmätning av läkemedelsmängden.
Antimuskarina medel ska användas med försiktighet till äldre och en dosminskning kan vara nödvändig eftersom dessa patienter kan vara känsligare för biverkningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar. Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel.