Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Accord Healthcare AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Tranexamic acid Accord 100 mg/ml injektionsvätska, lösning
Den aktiva substansen är tranexamsyra.
Varje 5 ml lösning innehåller 500 mg tranexamsyra.
Varje 10 ml lösning innehåller 1 000 mg tranexamsyra.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Injektionsvätska, lösning
En klar, färglös lösning, fri från synliga partiklar.
Accord Healthcare B.V.
Winthontlaan 200
3526 KV Utrecht
Nederländerna
53178
Första godkännandet: 2017-01-20
Förnyat godkännande: 2021-10-24
2026-02-02
Dosering
Vuxna
Såvida inte annat förskrivs rekommenderas följande doser:
Standardbehandling av lokal fibrinolys:0,5 g (1 ampull à 5 ml) till 1 g (1 ampull à 10 ml eller 2 ampuller à 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenös injektion (= 1 ml/minut) 2‑3 gånger dagligen.
Standardbehandling av generell fibrinolys:1 g (1 ampull à 10 ml eller 2 ampuller à 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenös injektion (= 1 ml/minut) var 6:e till 8:e timme, motsvarande 15 mg/kg kroppsvikt.
Nedsatt njurfunktion
För patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion ska dosen av tranexamsyra reduceras med hänsyn till serumkreatininnivån:
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering krävs hos patienter med nedsatt leverfunktion.
Pediatrisk population
För nuvarande godkända indikationer som beskrivs i avsnitt 4.1 är dosen för barn från 1 år i området 20 mg/kg/dag. Uppgifter om effekt, dosering och säkerhet för dessa indikationer är emellertid begränsade.
Effekt, dosering och säkerhet av tranexamsyra till barn som genomgår hjärtkirurgi har inte fastställts. Tillgänglig information är begränsad och finns i avsnitt 5.1.
Äldre:
Ingen dosreducering behövs, såvida det inte finns tecken på njursvikt.
Administreringssätt
Administrering är begränsad till långsam intravenös injektion.
TRANEXAMSYRA SKA ENDAST ADMINISTRERAS INTRAVENÖST och ska inte administreras intratekalt eller epiduralt (se avsnitt 4.3 och 4.4)
FÖR ATT MINSKA RISKEN FÖR LIVSHOTANDE MEDICINERINGSFEL PÅ GRUND AV FELAKTIG ADMINISTRERINGSVÄG FÖR TRANEXAMSYRA REKOMMENDERAS DET STARKT ATT MÄRKA SPRUTORNA SOM INNEHÅLLER TRANEXAMSYRA (se avsnitt 4.3, 4.4 och 6.6).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Akut venös eller arteriell trombos (se avsnitt 4.4).
Fibrinolytiska tillstånd efter konsumtionskoagulopati (disseminerad intravasal koagulation) med undantag för de som har en dominant aktivering av det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning (se avsnitt 4.4).
Kramper i anamnesen.
Intratekal, epidural och intraventrikulär injektion samt intracerebral applikation (risk för cerebralt ödem och kramper samt dödsfall).
Indikationerna och administreringssättet ovan ska följas strikt:
Intravenösa injektioner ska ges mycket långsamt
Tranexamsyra får inte ges intramuskulärt.
Risk för medicineringfel på grund av felaktig administreringsväg
Tranexamsyra är endast avsedd för intravenös användning. Intratekal, epidural, intraventrikulär och intracerebral användning av tranexamsyra är kontraindicerad (se avsnitt 4.3). Allvarliga biverkningar, inklusive dödsfall, har rapporterats när tranexamsyra oavsiktligt har administrerats intratekalt. Dessa händelser har inkluderat svår smärta i rygg, säte och ben, myokloniska och generaliserade anfall samt hjärtarytmier.
Försiktighet ska iakttas för att säkerställa korrekt administreringsväg för tranexamsyra. Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara medvetna om risken för förväxling mellan tranexamsyra och andra injicerbara läkemedel, vilket kan leda till oavsiktlig intratekal administrering av tranexamsyra. Detta gäller i synnerhet injicerbara läkemedel som administreras intratekalt och som kan användas under samma behandling som tranexamsyra.
Sprutor som innehåller tranexamsyra ska förses med en tydlig märkning som anger intravenös administreringsväg.
Kramper
Fall av kramper har rapporterats i samband med tranexamsyrabehandling. Vid kranskärlskirurgi (CABG) rapporterades de flesta fallen efter en intravenös injektion av tranexamsyra i hög dos. Vid användning av de rekommenderade lägre doserna av tranexamsyra var förekomsten av postoperativa anfall densamma som hos obehandlade patienter.
Synstörningar
Uppmärksamhet ska riktas mot eventuella synstörningar inklusive nedsatt syn, dimsyn, nedsatt färgseende och vid behov ska behandlingen sättas ut. Vid kontinuerlig långtidsanvändning av tranexamsyra är regelbundna oftalmologiska undersökningar (ögonundersökningar inklusive synskärpa, färgseende, ögonbotten, synfält etc.) indicerade. Vid patologiska oftalmiska förändringar, i synnerhet sjukdomar i näthinnan, måste läkaren för varje enskilt fall besluta, i samråd med specialist, om det är nödvändigt att långtidsbehandla med tranexamsyra.
Hematuri
Vid hematuri från de övre urinvägarna, finns det en risk för urinobstruktion i de nedre urinvägarna.
Urinobstruktion som inte behandlas kan leda till allvarliga komplikationer såsom njursvikt, urinvägsinfektioner, hydronefros och anuri. Patienter med hematuri eller risk för hematuri från de övre urinvägarna bör därför övervakas noga.
Tromboemboliska händelser
Riskfaktorerna för tromboembolisk sjukdom ska beaktas innan tranexamsyra används. Hos patienter med tromboemboliska sjukdomar i anamnesen eller hos patienter med ökad familjär förekomst av tromboemboliska händelser (patienter med hög risk för trombofili) ska tranexamsyra endast administreras om det finns en stark medicinsk indikation och efter samråd med en läkare med erfarenhet av hemostas och under noggrann medicinsk övervakning (se avsnitt 4.3).
Tranexamsyra ska ges med försiktighet till patienter som använder hormonella preventivmedel på grund av den ökade risken för blodproppar (se avsnitt 4.5).
Disseminerad intravasal koagulation
Patienter med disseminerad intravasal koagulation (DIC) ska i de flesta fall inte behandlas med tranexamsyra (se avsnitt 4.3). Om tranexamsyra ges måste det begränsas till de som har en dominant aktivering i det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning. Den hematologiska profilen karakteriseras ungefär enligt följande: minskad lys‑tid för euglobulintromben; förlängd protrombintid; minskade plasmanivåer av fibrinogen, faktor V och VIII, plasminogen‑fibrinolysin och alfa‑2 makroglobulin; normala plasmanivåer av P och P‑komplex; dvs. faktor II (protrombin), VIII och X; ökade plasmanivåer av degenererade fibrinogenprodukter; normalt trombocytantal. Det som nämns ovan förutsätter att den bakomliggande sjukdomen inte själv ändrar de olika beståndsdelarna i denna profil. I sådana akuta fall räcker det ofta med en engångsdos om 1 g tranexamsyra för att få kontroll över blödningen. Administrering av tranexamsyra vid DIC ska endast övervägas när lämpliga hematologiska laboratoriefaciliteter och kompetens finns tillgängligt.
Inga interaktionsstudier har genomförts. Samtidig behandling med antikoagulantia måste ske under noggrann övervakning av en läkare med erfarenhet inom detta område. Läkemedel som påverkar hemostas ska ges med försiktighet till patienter som behandlas med tranexamsyra. Det finns en risk för ökad benägenhet till blodproppsbildning vid samtidig användning av hormonella preventivmedel. Alternativt kan läkemedlets antifibrinolytiska effekt motverkas av trombolytiska läkemedel.
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling (se avsnitt 4.4 och 4.5).
Graviditet
Tillgängliga data från publicerade studier, fallserier och fallrapporter om användning av tranexamsyra hos gravida kvinnor under den andra och tredje trimestern och vid tidpunkten för förlossningen har inte kunnat klargöra om det föreligger en läkemedelsrelaterad risk för missfall eller ogynnsamma utfall för modern eller fostret. Det finns fall av strukturella missbildningar hos fostret som har resulterat i dödsfall hos det nyfödda barnet efter administrering av tranexamsyra till modern vid befruktning eller under graviditetens första trimester. På grund av andra förväxlingsfaktorer är dock risken för omfattande medfödda missbildningar till följd av användning av tranexamsyra under graviditet inte fastställd.
Data från djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).
Tranexamsyra passerar genom moderkakan. Koncentrationen i navelsträngsblod efter en intravenös injektion på 10 mg/kg till gravida kvinnor är cirka 30 mg/l, det vill säga lika hög som i moderns blod.
I 13 kliniska studier har funktionsproblem hos foster och/eller nyfödda beskrivits, såsom låg Apgar-poäng, neonatal sepsis och kefalhematom, och i 9 kliniska studier har tillväxtförändringar diskuterats, inklusive låg födelsevikt och för tidig födsel i graviditetsvecka 22–36 hos foster och spädbarn som exponerats för tranexamsyra in utero.
Vid beslut om användning av tranexamsyra under graviditet ska den potentiella risken med administrering av tranexamsyra för fostret alltid beaktas tillsammans med moderns kliniska behov av tranexamsyra och en korrekt utvärdering av nytta/risk-förhållandet ska ligga till grund för den behandlande läkarens beslut.
Amning
I publicerad litteratur rapporteras förekomst av tranexamsyra i bröstmjölk. Det finns begränsade data om effekterna av tranexamsyra på det ammande barnet eller effekterna på mjölkproduktionen. Nyttan med amning för utveckling och hälsa ska beaktas i kombination med moderns kliniska behov av tranexamsyra och eventuella biverkningar av tranexamsyra hos det ammade barnet eller från moderns underliggande tillstånd.
På grund av begränsade data kan ingen slutgiltig bedömning göras för användning av tranexamsyra under amning.
Fertilitet
Det finns inga kliniska data om hur tranexamsyra påverkar fertilitet. I djurstudier hade tranexamsyra ingen effekt på fertiliteten hos hanar eller honor vid kliniskt relevanta doser (se avsnitt 5.3).
Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
De biverkningar som rapporterats från kliniska studier och efter godkännande för försäljning listas nedan efter organsystem.
Tabell över biverkningar
De rapporterade biverkningarna presenteras i tabellen nedan. Biverkningarna är listade efter MedDRA:s klassificering av organsystem. Inom varje organsystem är biverkningarna rangordnade efter frekvens. Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna presenterade efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Inga fall av överdosering har rapporterats.
Tecken och symptom kan inkludera yrsel, huvudvärk, hypotoni och kramper. Det har visats att kramper tenderar att uppträda i högre frekvens vid ökad dos.
Understödjande behandling bör ges vid överdosering.
Tranexamsyra är avsett för vuxna och barn över 1 år för prevention och behandling av blödningar orsakade av generell eller lokal fibrinolys.
Specifika indikationer inkluderar:
Blödning orsakad av generell eller lokal fibrinolys, t.ex.:
Menorragi och metrorragi
Gastrointestinal blödning
Blödningstillstånd i urinvägarna i samband med prostataoperation eller kirurgiska ingrepp som påverkar urinvägarna
Öron-, näs-, halsoperation (adenoidektomi, tonsillektomi och tandextraktion)
Gynekologisk operation eller sjukdomstillstånd med obstetriskt ursprung
Torax- och bukoperation samt andra större kirurgiska ingrepp i t.ex. hjärta/kärl
Hantering av blödning orsakad av administrering av ett fibrinolytiskt medel.
Dosering
Vuxna
Såvida inte annat förskrivs rekommenderas följande doser:
Standardbehandling av lokal fibrinolys:0,5 g (1 ampull à 5 ml) till 1 g (1 ampull à 10 ml eller 2 ampuller à 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenös injektion (= 1 ml/minut) 2‑3 gånger dagligen.
Standardbehandling av generell fibrinolys:1 g (1 ampull à 10 ml eller 2 ampuller à 5 ml) tranexamsyra genom långsam intravenös injektion (= 1 ml/minut) var 6:e till 8:e timme, motsvarande 15 mg/kg kroppsvikt.
Nedsatt njurfunktion
För patienter med lätt till måttligt nedsatt njurfunktion ska dosen av tranexamsyra reduceras med hänsyn till serumkreatininnivån:
Nedsatt leverfunktion
Ingen dosjustering krävs hos patienter med nedsatt leverfunktion.
Pediatrisk population
För nuvarande godkända indikationer som beskrivs i avsnitt 4.1 är dosen för barn från 1 år i området 20 mg/kg/dag. Uppgifter om effekt, dosering och säkerhet för dessa indikationer är emellertid begränsade.
Effekt, dosering och säkerhet av tranexamsyra till barn som genomgår hjärtkirurgi har inte fastställts. Tillgänglig information är begränsad och finns i avsnitt 5.1.
Äldre:
Ingen dosreducering behövs, såvida det inte finns tecken på njursvikt.
Administreringssätt
Administrering är begränsad till långsam intravenös injektion.
TRANEXAMSYRA SKA ENDAST ADMINISTRERAS INTRAVENÖST och ska inte administreras intratekalt eller epiduralt (se avsnitt 4.3 och 4.4)
FÖR ATT MINSKA RISKEN FÖR LIVSHOTANDE MEDICINERINGSFEL PÅ GRUND AV FELAKTIG ADMINISTRERINGSVÄG FÖR TRANEXAMSYRA REKOMMENDERAS DET STARKT ATT MÄRKA SPRUTORNA SOM INNEHÅLLER TRANEXAMSYRA (se avsnitt 4.3, 4.4 och 6.6).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Akut venös eller arteriell trombos (se avsnitt 4.4).
Fibrinolytiska tillstånd efter konsumtionskoagulopati (disseminerad intravasal koagulation) med undantag för de som har en dominant aktivering av det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning (se avsnitt 4.4).
Kramper i anamnesen.
Intratekal, epidural och intraventrikulär injektion samt intracerebral applikation (risk för cerebralt ödem och kramper samt dödsfall).
Indikationerna och administreringssättet ovan ska följas strikt:
Intravenösa injektioner ska ges mycket långsamt
Tranexamsyra får inte ges intramuskulärt.
Risk för medicineringfel på grund av felaktig administreringsväg
Tranexamsyra är endast avsedd för intravenös användning. Intratekal, epidural, intraventrikulär och intracerebral användning av tranexamsyra är kontraindicerad (se avsnitt 4.3). Allvarliga biverkningar, inklusive dödsfall, har rapporterats när tranexamsyra oavsiktligt har administrerats intratekalt. Dessa händelser har inkluderat svår smärta i rygg, säte och ben, myokloniska och generaliserade anfall samt hjärtarytmier.
Försiktighet ska iakttas för att säkerställa korrekt administreringsväg för tranexamsyra. Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara medvetna om risken för förväxling mellan tranexamsyra och andra injicerbara läkemedel, vilket kan leda till oavsiktlig intratekal administrering av tranexamsyra. Detta gäller i synnerhet injicerbara läkemedel som administreras intratekalt och som kan användas under samma behandling som tranexamsyra.
Sprutor som innehåller tranexamsyra ska förses med en tydlig märkning som anger intravenös administreringsväg.
Kramper
Fall av kramper har rapporterats i samband med tranexamsyrabehandling. Vid kranskärlskirurgi (CABG) rapporterades de flesta fallen efter en intravenös injektion av tranexamsyra i hög dos. Vid användning av de rekommenderade lägre doserna av tranexamsyra var förekomsten av postoperativa anfall densamma som hos obehandlade patienter.
Synstörningar
Uppmärksamhet ska riktas mot eventuella synstörningar inklusive nedsatt syn, dimsyn, nedsatt färgseende och vid behov ska behandlingen sättas ut. Vid kontinuerlig långtidsanvändning av tranexamsyra är regelbundna oftalmologiska undersökningar (ögonundersökningar inklusive synskärpa, färgseende, ögonbotten, synfält etc.) indicerade. Vid patologiska oftalmiska förändringar, i synnerhet sjukdomar i näthinnan, måste läkaren för varje enskilt fall besluta, i samråd med specialist, om det är nödvändigt att långtidsbehandla med tranexamsyra.
Hematuri
Vid hematuri från de övre urinvägarna, finns det en risk för urinobstruktion i de nedre urinvägarna.
Urinobstruktion som inte behandlas kan leda till allvarliga komplikationer såsom njursvikt, urinvägsinfektioner, hydronefros och anuri. Patienter med hematuri eller risk för hematuri från de övre urinvägarna bör därför övervakas noga.
Tromboemboliska händelser
Riskfaktorerna för tromboembolisk sjukdom ska beaktas innan tranexamsyra används. Hos patienter med tromboemboliska sjukdomar i anamnesen eller hos patienter med ökad familjär förekomst av tromboemboliska händelser (patienter med hög risk för trombofili) ska tranexamsyra endast administreras om det finns en stark medicinsk indikation och efter samråd med en läkare med erfarenhet av hemostas och under noggrann medicinsk övervakning (se avsnitt 4.3).
Tranexamsyra ska ges med försiktighet till patienter som använder hormonella preventivmedel på grund av den ökade risken för blodproppar (se avsnitt 4.5).
Disseminerad intravasal koagulation
Patienter med disseminerad intravasal koagulation (DIC) ska i de flesta fall inte behandlas med tranexamsyra (se avsnitt 4.3). Om tranexamsyra ges måste det begränsas till de som har en dominant aktivering i det fibrinolytiska systemet med akut svår blödning. Den hematologiska profilen karakteriseras ungefär enligt följande: minskad lys‑tid för euglobulintromben; förlängd protrombintid; minskade plasmanivåer av fibrinogen, faktor V och VIII, plasminogen‑fibrinolysin och alfa‑2 makroglobulin; normala plasmanivåer av P och P‑komplex; dvs. faktor II (protrombin), VIII och X; ökade plasmanivåer av degenererade fibrinogenprodukter; normalt trombocytantal. Det som nämns ovan förutsätter att den bakomliggande sjukdomen inte själv ändrar de olika beståndsdelarna i denna profil. I sådana akuta fall räcker det ofta med en engångsdos om 1 g tranexamsyra för att få kontroll över blödningen. Administrering av tranexamsyra vid DIC ska endast övervägas när lämpliga hematologiska laboratoriefaciliteter och kompetens finns tillgängligt.
Inga interaktionsstudier har genomförts. Samtidig behandling med antikoagulantia måste ske under noggrann övervakning av en läkare med erfarenhet inom detta område. Läkemedel som påverkar hemostas ska ges med försiktighet till patienter som behandlas med tranexamsyra. Det finns en risk för ökad benägenhet till blodproppsbildning vid samtidig användning av hormonella preventivmedel. Alternativt kan läkemedlets antifibrinolytiska effekt motverkas av trombolytiska läkemedel.
Fertila kvinnor
Fertila kvinnor ska använda effektiv preventivmetod under behandling (se avsnitt 4.4 och 4.5).
Graviditet
Tillgängliga data från publicerade studier, fallserier och fallrapporter om användning av tranexamsyra hos gravida kvinnor under den andra och tredje trimestern och vid tidpunkten för förlossningen har inte kunnat klargöra om det föreligger en läkemedelsrelaterad risk för missfall eller ogynnsamma utfall för modern eller fostret. Det finns fall av strukturella missbildningar hos fostret som har resulterat i dödsfall hos det nyfödda barnet efter administrering av tranexamsyra till modern vid befruktning eller under graviditetens första trimester. På grund av andra förväxlingsfaktorer är dock risken för omfattande medfödda missbildningar till följd av användning av tranexamsyra under graviditet inte fastställd.
Data från djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3).
Tranexamsyra passerar genom moderkakan. Koncentrationen i navelsträngsblod efter en intravenös injektion på 10 mg/kg till gravida kvinnor är cirka 30 mg/l, det vill säga lika hög som i moderns blod.
I 13 kliniska studier har funktionsproblem hos foster och/eller nyfödda beskrivits, såsom låg Apgar-poäng, neonatal sepsis och kefalhematom, och i 9 kliniska studier har tillväxtförändringar diskuterats, inklusive låg födelsevikt och för tidig födsel i graviditetsvecka 22–36 hos foster och spädbarn som exponerats för tranexamsyra in utero.
Vid beslut om användning av tranexamsyra under graviditet ska den potentiella risken med administrering av tranexamsyra för fostret alltid beaktas tillsammans med moderns kliniska behov av tranexamsyra och en korrekt utvärdering av nytta/risk-förhållandet ska ligga till grund för den behandlande läkarens beslut.
Amning
I publicerad litteratur rapporteras förekomst av tranexamsyra i bröstmjölk. Det finns begränsade data om effekterna av tranexamsyra på det ammande barnet eller effekterna på mjölkproduktionen. Nyttan med amning för utveckling och hälsa ska beaktas i kombination med moderns kliniska behov av tranexamsyra och eventuella biverkningar av tranexamsyra hos det ammade barnet eller från moderns underliggande tillstånd.
På grund av begränsade data kan ingen slutgiltig bedömning göras för användning av tranexamsyra under amning.
Fertilitet
Det finns inga kliniska data om hur tranexamsyra påverkar fertilitet. I djurstudier hade tranexamsyra ingen effekt på fertiliteten hos hanar eller honor vid kliniskt relevanta doser (se avsnitt 5.3).
Inga studier har utförts på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
De biverkningar som rapporterats från kliniska studier och efter godkännande för försäljning listas nedan efter organsystem.
Tabell över biverkningar
De rapporterade biverkningarna presenteras i tabellen nedan. Biverkningarna är listade efter MedDRA:s klassificering av organsystem. Inom varje organsystem är biverkningarna rangordnade efter frekvens. Inom varje frekvensgrupp är biverkningarna presenterade efter fallande allvarlighetsgrad. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Inga fall av överdosering har rapporterats.
Tecken och symptom kan inkludera yrsel, huvudvärk, hypotoni och kramper. Det har visats att kramper tenderar att uppträda i högre frekvens vid ökad dos.
Understödjande behandling bör ges vid överdosering.
En första bolusdos om 10 mg/kg efter insättandet av anestesi och före hudsnittet.
Kontinuerlig infusion om 10 mg/kg/timme eller injektion i den grundläggande CPB‑pumpen med en dos som anpassats vid CPB‑proceduren, antingen med hänsyn till patientens vikt med en dos om 10 mg/kg eller till grundvolymen i CPB‑pumpen, den sista injektionen om 10 mg/kg i slutet av CPB.
Även om studien utfördes på mycket få patienter tyder de begränsade data som finns på att kontinuerlig infusion är att föredra, eftersom den terapeutiska plasmakoncentrationen då skulle upprätthållas under hela operationen.
Ingen specifik studie av dos‑effekt eller av farmakokinetiken har utförts på barn.
Absorption
Maximala plasmakoncentrationer av tranexamsyra erhålls snabbt efter en kort intravenös infusion, varefter plasmakoncentrationerna minskar på ett multiexponentiellt sätt.
Distribution
Plasmaproteinbindning för tranexamsyra är cirka 3 % vid terapeutiska plasmanivåer och tycks helt förklaras av dess bindning till plasminogen. Tranexamsyra binder inte till serumalbumin. Den initiala distributionsvolymen är 9‑12 liter.
Tranexamsyra passerar placenta. Efter administrering av en intravenös injektion om 10 mg/kg till 12 gravida kvinnor uppgick koncentrationen av tranexamsyra i serum till mellan 10 och 53 μg/ml, medan den i blod från navelsträngen uppgick till mellan 4 och 31 μg/ml. Tranexamsyra diffunderar snabbt in i ledvätska och ledhinna. Efter administrering av en intravenös injektion om 10 mg/kg till 17 patienter som genomgick knäoperation liknade koncentrationerna i ledvätskorna de som ses i motsvarande serumprover. Koncentrationen av tranexamsyra i ett antal andra vävnader är en bråkdel av den som observerades i blod (bröstmjölk en hundradel, cerebrospinalvätska en tiondel, kammarvatten en tiondel). Tranexamsyra har upptäckts i sperma där den hämmar den fibrinolytiska aktiviteten, dock utan att påverka spermamigrationen.
Eliminering
Utsöndras huvudsakligen som oförändrat läkemedel i urinen. Urinutsöndring via glomerulär filtration är den huvudsakliga elimineringsvägen. Njurclearance motsvarar plasmaclearance (110‑116 ml/minut). Utsöndringen av tranexamsyra är cirka 90 % inom de första 24 timmarna efter en intravenös administrering av 10 mg/kg kroppsvikt. Tranexamsyras elimineringshalveringstid är cirka 3 timmar.
Andra särskilda populationer
Plasmakoncentrationerna ökar hos patienter med njursvikt.
Ingen specifik farmakokinetisk studie har genomförts på barn.
Karcinogenicitet och mutagenicitet
Inga tecken på karcinogenicitet eller mutagenicitet har observerats vid gängse studier på tranexamsyra.
Reproduktionstoxicitet
I reproduktionstoxikologiska studier (fertilitet och tidig embryonal utveckling, studier av embryo-/fosterutveckling samt pre- och postnatala studier) hade tranexamsyra ingen negativ effekt på reproduktionsparametrar hos möss, råttor och kaniner vid kliniskt relevanta doser.
Allmän toxikologi
Näthinnetoxicitet har observerats i icke-kliniska studier på tranexamsyra. Den observerade toxiciteten karakteriserades av retinal atrofi som inleddes med förändringar av det retinala pigmentepitelet och utvecklades till näthinneavlossning hos katter. Toxiciteten föreföll vara dosrelaterad och förändringar var delvis reversibla vid lägre doser. Effekter (vissa helt reversibla) sågs hos katter vid kliniskt relevanta doser, medan effekter hos hundar endast observerades vid en flerfaldigad klinisk dos. Studier tyder på att den underliggande mekanismen kan vara relaterad till en övergående näthinneischemi vid högre dosexponeringar, kopplat till den kända sympatomimetiska effekten av höga plasmanivåer av tranexamsyra. Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd.
Epileptogen aktivitet har observerats hos djur vid intratekal användning av tranexamsyra.
Farmakoterapeutisk grupp: Hemostatika, Fibrinolyshämmande medel, Aminosyror
ATC-kod: B02AA02
Tranexamsyra utövar en blödningshämmande effekt på plasmins fibrinolytiska egenskaper.
Plasminogen bildas genom ett komplex där tranexamsyra ingår, tranexamsyra är kopplat till plasminogen när det omvandlas till plasmin.
Aktiviteten av tranexamsyra‑plasmin‑komplexet på fibrins aktivitet är lägre än aktiviteten från enbart fritt plasmin. In vitro‑studier har visat att höga doser av tranexamsyra minskar aktiviteten av komplexet.
Pediatrisk population
Hos barn över 1 år:
En litteraturgenomgång identifierade 12 effektstudier för pediatriska hjärtoperationer som inkluderade 1 073 barn varav 631 hade fått tranexamsyra. De flesta var placebokontrollerade. Den undersökta populationen var heterogen i fråga om ålder, operationstyp och doseringsschema. Resultaten från studierna med tranexamsyra tyder på reducerad blodförlust och reducerat behov av blod vid hjärtoperation på barn under kardiopulmonal bypass (CPB) där det finns en hög risk för blödning, särskilt hos cyanotiska patienter eller patienter som genomgår upprepad operation. Det mest använda doseringsschemat syntes vara enligt följande:
En första bolusdos om 10 mg/kg efter insättandet av anestesi och före hudsnittet.
Kontinuerlig infusion om 10 mg/kg/timme eller injektion i den grundläggande CPB‑pumpen med en dos som anpassats vid CPB‑proceduren, antingen med hänsyn till patientens vikt med en dos om 10 mg/kg eller till grundvolymen i CPB‑pumpen, den sista injektionen om 10 mg/kg i slutet av CPB.
Även om studien utfördes på mycket få patienter tyder de begränsade data som finns på att kontinuerlig infusion är att föredra, eftersom den terapeutiska plasmakoncentrationen då skulle upprätthållas under hela operationen.
Ingen specifik studie av dos‑effekt eller av farmakokinetiken har utförts på barn.
Absorption
Maximala plasmakoncentrationer av tranexamsyra erhålls snabbt efter en kort intravenös infusion, varefter plasmakoncentrationerna minskar på ett multiexponentiellt sätt.
Distribution
Plasmaproteinbindning för tranexamsyra är cirka 3 % vid terapeutiska plasmanivåer och tycks helt förklaras av dess bindning till plasminogen. Tranexamsyra binder inte till serumalbumin. Den initiala distributionsvolymen är 9‑12 liter.
Tranexamsyra passerar placenta. Efter administrering av en intravenös injektion om 10 mg/kg till 12 gravida kvinnor uppgick koncentrationen av tranexamsyra i serum till mellan 10 och 53 μg/ml, medan den i blod från navelsträngen uppgick till mellan 4 och 31 μg/ml. Tranexamsyra diffunderar snabbt in i ledvätska och ledhinna. Efter administrering av en intravenös injektion om 10 mg/kg till 17 patienter som genomgick knäoperation liknade koncentrationerna i ledvätskorna de som ses i motsvarande serumprover. Koncentrationen av tranexamsyra i ett antal andra vävnader är en bråkdel av den som observerades i blod (bröstmjölk en hundradel, cerebrospinalvätska en tiondel, kammarvatten en tiondel). Tranexamsyra har upptäckts i sperma där den hämmar den fibrinolytiska aktiviteten, dock utan att påverka spermamigrationen.
Eliminering
Utsöndras huvudsakligen som oförändrat läkemedel i urinen. Urinutsöndring via glomerulär filtration är den huvudsakliga elimineringsvägen. Njurclearance motsvarar plasmaclearance (110‑116 ml/minut). Utsöndringen av tranexamsyra är cirka 90 % inom de första 24 timmarna efter en intravenös administrering av 10 mg/kg kroppsvikt. Tranexamsyras elimineringshalveringstid är cirka 3 timmar.
Andra särskilda populationer
Plasmakoncentrationerna ökar hos patienter med njursvikt.
Ingen specifik farmakokinetisk studie har genomförts på barn.
Karcinogenicitet och mutagenicitet
Inga tecken på karcinogenicitet eller mutagenicitet har observerats vid gängse studier på tranexamsyra.
Reproduktionstoxicitet
I reproduktionstoxikologiska studier (fertilitet och tidig embryonal utveckling, studier av embryo-/fosterutveckling samt pre- och postnatala studier) hade tranexamsyra ingen negativ effekt på reproduktionsparametrar hos möss, råttor och kaniner vid kliniskt relevanta doser.
Allmän toxikologi
Näthinnetoxicitet har observerats i icke-kliniska studier på tranexamsyra. Den observerade toxiciteten karakteriserades av retinal atrofi som inleddes med förändringar av det retinala pigmentepitelet och utvecklades till näthinneavlossning hos katter. Toxiciteten föreföll vara dosrelaterad och förändringar var delvis reversibla vid lägre doser. Effekter (vissa helt reversibla) sågs hos katter vid kliniskt relevanta doser, medan effekter hos hundar endast observerades vid en flerfaldigad klinisk dos. Studier tyder på att den underliggande mekanismen kan vara relaterad till en övergående näthinneischemi vid högre dosexponeringar, kopplat till den kända sympatomimetiska effekten av höga plasmanivåer av tranexamsyra. Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd.
Epileptogen aktivitet har observerats hos djur vid intratekal användning av tranexamsyra.
10 x 5 ml
1 x 10 ml
5 x 10 ml
10 x 10 ml
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Hälso- och sjukvårdspersonal rekommenderas starkt att märka sprutor med Tranexamic acid Accord när läkemedlet dras upp från ampullen för tydlig identifiering och korrekt administreringsväg så att oavsiktliga medicineringsfel vid administrering till patienten kan förhindras.
Läkemedlet är endast avsett för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Vatten för injektionsvätskor
Tranexamic acid Accord får inte blandas med blod för transfusion eller med injektionsvätskor som innehåller penicillin.
2 år.
Produkten ska användas omedelbart efter öppnandet.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Ampuller av typ I‑glas är förpackade i en brickförpackning eller blisterförpackning som är förpackad i en kartong.
Förpackningsstorlekar
1 x 5 ml
5 x 5 ml
10 x 5 ml
1 x 10 ml
5 x 10 ml
10 x 10 ml
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Hälso- och sjukvårdspersonal rekommenderas starkt att märka sprutor med Tranexamic acid Accord när läkemedlet dras upp från ampullen för tydlig identifiering och korrekt administreringsväg så att oavsiktliga medicineringsfel vid administrering till patienten kan förhindras.
Läkemedlet är endast avsett för engångsbruk. Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkänt av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.