Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2021-03-01.
Texten är baserad på produktresumé: 2021-03-01.
Hjärtlungräddning
Akut anafylaxi hos vuxna
Överkänslighet mot något hjälpämne, när en alternativ form av adrenalin eller en alternativ vasopressor finns tillgänglig.
Intravenöst adrenalin ska endast ges av dem som har erfarenhet av användning och titrering av vasopressorer i deras normala kliniska praxis.
Hjärtlungräddning
10 ml 0,1 mg/ml lösning (1 mg) adrenalin genom intravenös eller intraosseös administrering, upprepas med 3–5 minuters mellanrum tills spontan cirkulation återkommer.
Endotrakealt bruk ska endast användas som sista utväg om inget annat administreringssätt är tillgängligt, med en dos på 20 till 25 ml 0,1 mg/ml lösning (2 till 2,5 mg).
Vid hjärtstillestånd efter hjärtoperation administreras Adrenalin Aguettant intravenöst i doser på 0,5 ml eller 1 ml 0,1 mg/ml lösning (50 eller 100 mikrogram) mycket försiktigt och titrerat till effekt.
Akut anafylax
Titrera adrenalin intravenöst med bolusdoser på 0,5 ml 0,1 mg/ml lösning (0,05 mg) enligt respons.
Adrenalin Aguettant 0,1 mg/ml, injektionsvätska, lösning i förfylld spruta rekommenderas inte för intramuskulär användning vid akut anafylax. För intramuskulär administrering ska 1 mg/ml lösning användas.
Adrenalin Aguettant 0,1 mg/ml, injektionsvätska, lösning i förfylld spruta är indikerat för akut behandling. Medicinsk övervakning krävs efter administrering.
För intramuskulär administrering ska 1 mg/ml (1:1 000) lösning användas.
Vid behandling av anafylaxi och på andra patienter med spontan cirkulation kan intravenöst adrenalin orsaka livshotande hypertoni, takykardi, arytmier och myokardiell ischemi.
Intravenöst adrenalin ska endast ges av dem som har erfarenhet av användning och titrering av vasopressorer inom deras normala kliniska praxis. Patienter som får adrenalin intravenöst kräver som minst kontinuerlig övervakning av EKG, pulsoximetri och täta blodtrycksmätningar.
Risken för toxicitet ökar vid följande redan föreliggande tillstånd:
Hypertyreos
Hypertoni
Strukturell hjärtsjukdom, hjärtarytmier, svår obstruktiv kardiomyopati
Hjärtinsufficiens
Lättflyktiga halogener för narkos: allvarlig kammararytmi (ökning i hjärtats retbarhet).
Imipraminantidepressiva medel: paroxysmal hypertoni med risk för arytmi (hämning av införandet av sympatomimetika i sympatiska fibrer).
Serotoninergiska-adrenergiska antidepressiva medel: paroxysmal hypertoni med risk för arytmi (hämning av införandet av sympatomimetika i sympatiska fibrer).
Sympatomimetiska medel: samtidig administrering av andra sympatomimetiska medel kan öka toxiciteten på grund av potentiella additiva effekter.
Icke-selektiva MAO-hämmare: ökad pressorverkan av adrenalin, oftast måttlig.
Selektiva MAO-hämmare, linezolid (genom extrapolering från icke-selektiva MAO-hämmare): Risk för förvärrad pressorverkan.
Alfa-adrenergiskt blockerande medel:
Teratogena effekter har påvisats vid djurexperiment.
Adrenalin ska endast användas under graviditet om den potentiella nyttan väger tyngre än de potentiella riskerna för fostret. Om det används under graviditet kan adrenalin orsaka anoxi hos fostret.
Adrenalin hämmar oftast spontana eller oxytocininducerade sammandragningar i den gravida livmodern hos människa och kan fördröja det andra skedet av förlossningen. Vid en dosering som är tillräcklig för att minska livmoderns sammandragningar kan adrenalin orsaka en långvarig period av uterusatoni med kraftig blödning. Av detta skäl bör parenteralt adrenalin inte användas under det andra förlossningsskedet.
Adrenalin utsöndras i bröstmjölk. Amning ska undvikas av mödrar som får adrenalin.
Det finns ingen information tillgänglig om adrenalins påverkan på fertiliteten.
Ej tillämpligt under normala användningsförhållanden.
Metabolism och nutrition
Ingen känd frekvens: hyperglykemi, hypokalemi, metabolisk acidos.
Psykiska störningar
Ingen känd frekvens: ångest, nervositet, rädsla, hallucinationer.
Centrala och perifera nervsystemet
Ingen känd frekvens: huvudvärk, skakningar, yrsel, svimningar.
Ögon
Ingen känd frekvens: mydriasis.
Hjärtat
Ingen känd frekvens: palpitationer, takykardi. Takotsubokardiomyopati (stressinducerad kardiomyopati) kan uppstå. Vid höga doser eller för patienter som är känsliga för adrenalin: hjärtdysrytmi (sinustakykardi, kammarflimmer/hjärtstillestånd), akuta anginaattacker samt risk för akut myokardiell infarkt.
Överdosering eller oavsiktlig intravenös administrering av adrenalin kan orsaka allvarlig hypertoni. Cerebrala, kardiella eller vaskulära händelser som potentiellt kan bli dödliga kan inträffa på grund av detta (kraftig cerebral blödning, dysrytmier såsom övergående bradykardi följt av takykardi som kan leda till arytmi, myokardiell nekros, akut lungödem, njurinsufficiens).
Effekterna av adrenalin kan motverkas, beroende på patientens tillstånd, genom administrering av snabbverkande alfa-adrenoreceptorblockerande medel (t.ex. fentolamin) eller beta-adrenoreceptorblockerande medel (t.ex. propanolol). På grund av adrenalins korta halveringstid kan det emellertid hända att behandling med sådana läkemedel inte är nödvändig. Vid långvarig hypotensiv reaktion kan administrering av något annat vasopressivt medel, t.ex. noradrenalin, krävas.
Adrenalin är ett direktverkande sympatomimetiskt medel som har effekt på både α- och β‑adrenoceptorer. Det har mer uttalade effekter på β- än på α-adrenoceptorer, även om α‑effekterna kvarstår vid höga doser.
Effekterna av adrenalin inbegriper ökad frekvens och kraft i hjärtsammandragningarna, kutan vasokonstriktion samt bronkodilatation. Vid högre doser leder stimulering av perifera α‑receptorer till ökad perifer resistens och ökat blodtryck.
Farmakologiskt aktiva koncentrationer av adrenalin uppnås inte efter oral administrering eftersom det snabbt oxideras och konjugeras i den gastrointestinala slemhinnan samt i levern. Absorption från subkutan vävnad sker långsamt på grund av lokal vasokonstriktion, effekterna uppstår inom 5 minuter. Absorptionen sker snabbare efter intramuskulär injektion än efter subkutan injektion.
Adrenalin distribueras snabbt till hjärtat, mjälten, flera körtelvävnader samt till adrenerga nerver. Det passerar lätt över placenta och binds till cirka 50 % till plasmaproteiner.
Adrenalin inaktiveras snabbt i kroppen, mest i levern genom enzymerna katekol-O-metyltransferas (COMT) och monoaminoxidas (MAO). Det mesta av en adrenalindos utsöndras som metaboliter i urinen.
Efter intravenös administrering är halveringstiden i plasma cirka 2–3 minuter.
Det finns inga prekliniska uppgifter av relevans för förskrivaren utöver vad som redan anges i andra avsnitt i denna produktresumé.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje ml injektionsvätska, lösning, innehåller 0,1 mg adrenalin (som adrenalintartrat)
Varje förfylld spruta med 10 ml innehåller 1 mg adrenalin (som adrenalintartrat)
Hjälpämne med känd effekt: natrium
Varje ml injektionsvätska, lösning, innehåller 3,54 mg, motsvarande 0,154 mmol natrium.
Varje 10 ml förfylld spruta innehåller 35,4 mg, motsvarande 1,54 mmol natrium.
Förteckning över hjälpämnen
Natriumklorid
Saltsyra (för pH-justering)
Natriumhydroxid (för pH-justering)
Vatten för injektionsvätskor
Då blandbarhetsstudier saknas får detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
Hållbarhet
Oöppnad: 24 månader
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C
Får ej frysas.
Förvaras i aluminiumpåsen för att skydda mot ljus och syre.
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Aluminiumpåsen och sprutans blister ska öppnas först omedelbart före administrering.
När påsen har öppnats måste produkten användas omedelbart.
Sprutans utsida och dess innehåll är sterila om blisterförpackningen är oöppnad och oskadad.
Pediatrisk population
Detta läkemedel är inte lämpligt för att ge doser på mindre än 0,5 ml och bör därför inte användas för intravenöst eller intraosseöst hos nyfödda och spädbarn för vilken kroppsvikten är mindre än 5 kg.
Hjärtstillestånd hos barn
Intravenös eller intraosseös administrering (hos barn över 5 kg): 0,1 ml/kg 0,1 mg/ml lösning (10 mikrogram/kg) till en maximal enkeldos på 10 ml 0,1 mg/ml lösning (1 mg), upprepas med 3–5 minuters mellanrum tills spontan cirkulation återkommer.
Endotrakealt bruk (oavsett vikt) ska endast användas som sista utväg om inget annat administreringssätt är tillämpligt, med en dos på 1 ml/kg 0,1 mg/ml lösning (100 mikrogram/kg) till en maximal enkeldos på 25 ml av 0,1 mg/ml lösning (2,5 mg).
Hypokalemi
Hyperkalcemi
Allvarligt nedsatt njurfunktion
Cerebrovaskulär sjukdom, organisk hjärnskada eller ateroskleros
Patienter som tar monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) (se avsnitt Interaktioner)
Patienter som samtidigt tar andra läkemedel som leder till additiva effekter eller gör myokardiet känsligt för sympatomimetiska medels verkningar (se avsnitt Interaktioner)
Långvarig användning av adrenalin kan leda till allvarlig metabolisk acidos på grund av förhöjda blodkoncentrationer av mjölksyra.
Adrenalin kan orsaka ökat intraokulärt tryck hos patienter med trångvinkelsglaukom.
Adrenalin ska användas med försiktighet på patienter med prostatahyperplasi med urinretention.
Adrenalin kan orsaka eller förvärra hyperglykemi. Blodglukos ska övervakas, särskilt hos diabetespatienter.
Adrenalin ska användas med försiktighet på äldre patienter.
Adrenalin ska inte användas under det andra förlossningsskedet (se avsnitt Graviditet).
Detta läkemedel innehåller 35,4 mg natrium per spruta, motsvarande 1,77 % av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag (2 gram natrium för vuxna).
Beta-adrenergiskt blockerande medel: Allvarlig hypertoni och reflexbradykardi kan inträffa med icke-kardioselektiva beta-blockerande medel. Betablockerare, särskilt icke-kardioselektiva medel, antagoniserar också adrenalinets kardiella och bronodilaterande effekter.
Insulin eller orala hypoglykemiska medel: Adrenalininducerad hyperglykemi kan leda till förlorad blodsockerkontroll hos diabetespatienter som behandlas med insulin eller orala hypoglykemiska medel.
Ingen känd frekvens: blekhet, kalla extremiteter. Vid höga doser eller för patienter som är känsliga för adrenalin: hypertoni (med risk för hjärnblödning), vasokonstriktion (t.ex. kutant, i extremiteterna eller njurarna).
Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum
Ingen känd frekvens: dyspné.
Magtarmkanalen
Ingen känd frekvens: illamående, kräkningar.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Ingen känd frekvens: svettningar, svaghet.
Upprepade lokala injektioner kan ge upphov till nekros på injektionsställena på grund av vaskulär konstriktion.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Produkten ska inspekteras visuellt för partiklar och missfärgning före administrering. Endast klar och färglös lösning, fri från partiklar eller utfällningar, ska användas.
Produkten ska inte användas om påsen eller blisterförpackningen har öppnats eller om den manipuleringssäkra förseglingen på sprutan (plastfilmen vid ändlockets bas) är bruten.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.