Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Correvio FR omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 05/2025.
Texten är baserad på produktresumé: 05/2025.
Xydalba är avsett för behandling av akuta bakteriella hud- och mjukdelsinfektioner (ABSSSI) hos vuxna och pediatriska patienter från födseln (se avsnitt Varningar och försiktighet och Farmakodynamik).
Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något av de hjälpämnen som anges i avsnitt Innehåll.
Vuxna
Rekommenderad dos av dalbavancin är 1 500 mg administrerat som en infusion eller som 1 000 mg följt av 500 mg en vecka senare (se avsnitt Farmakodynamik och Farmakokinetik).
Pediatriska patienter
Rekommenderad dos av dalbavancin är en dos baserad på patientens ålder och vikt.
Dos av dalbavancin hos pediatriska patienter
Särskilda populationer
Äldre
Ingen dosjustering är nödvändig (se avsnitt Farmakokinetik).
Njurinsufficiens
Dosjustering är ej nödvändig för vuxna och pediatriska patienter med lätt eller måttlig njurinsufficiens (kreatininclearance ≥ 30 till 79 ml/min). Dosjusteringar krävs inte för vuxna patienter som genomgår regelbunden hemodialys (3 gånger/vecka) och dalbavancin kan administreras utan att hänsyn behöver tas till tidpunkten för hemodialys.
Överkänslighetsreaktioner
Dalbavancin ska administreras med försiktighet till patienter med känd överkänslighet för andra glykopeptider eftersom korsöverkänslighet kan förekomma. Om en allergisk reaktion mot dalbavancin uppstår ska behandlingen avbrytas och lämplig behandling för allergisk reaktion påbörjas.
Clostridioides (tidigare Clostridium) difficile-associerad diarré
Kolit associerad med antibakteriell behandling och pseudomembranös kolit har rapporterats vid användning av nästan all antibiotika och kan variera i svårighetsgrad från mild till livshotande. Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som drabbas av diarré under eller efter behandling med dalbavancin (se avsnitt Biverkningar). Under sådana omständigheter ska man överväga att avbryta behandlingen med dalbavancin och ge understödjande behandling tillsammans med specifik behandling av Clostridioides (tidigare Clostridium) difficile. Dessa patienter får aldrig behandlas med läkemedel som hämmar peristaltiken.
Infusionsrelaterade reaktioner
Xydalba ska administreras via intravenös infusion under en total infusionstid på 30 minuter för att minimera risken för infusionsrelaterade reaktioner. Snabb intravenös infusion av antibakteriella glykopeptider kan orsaka reaktioner inkluderande rodnad på överkroppen, urtikaria, klåda och/eller utslag. Om infusionen stoppas eller ges långsammare kan dessa reaktioner upphöra.
Resultaten från en receptor-screeningsstudie in vitro tyder inte på någon sannolik interaktion med andra terapeutiska mål eller potentiella kliniskt relevanta farmakodynamiska interaktioner (se avsnitt Farmakodynamik).
Inga kliniska läkemedelsinteraktionsstudier har utförts med dalbavancin.
Andra läkemedels potential att påverka farmakokinetiken för dalbavancin.
Dalbavancin metaboliseras inte av CYP-enzymer in vitro.Därför är det osannolikt att samtidig administrering av CYP-inducerare eller -hämmare påverkar farmakokinetiken för dalbavancin.
Det är inte känt om dalbavancin är ett substrat för hepatiska upptags- och effluxtransportörer. Samtidig administrering av hämmare av dessa transportörer kan öka exponeringen för dalbavancin. Exempel på sådana transportörhämmare är boostrade proteashämmare, verapamil, kinidin, itrakonazol, klaritromycin och ciklosporin.
Dalbavancins potential att påverka farmakokinetiken hos andra läkemedel.
Potentialen för interaktion mellan dalbavancin och läkemedel som metaboliseras av CYP-enzymer förväntas vara låg eftersom substansen vare sig hämmar eller inducerar CYP-enzymer
Det finns inga data från användningen av dalbavancin hos gravida kvinnor. Djurstudier har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Xydalba rekommenderas inte under graviditet, såvida inte den potentiella förväntade nyttan tydligt överväger den potentiella risken för fostret.
Det är okänt om dalbavancin utsöndras i bröstmjölk. Dock utsöndras dalbavancin i mjölken hos digivande råttor och skulle kunna utsöndras i bröstmjölk. Dalbavancin absorberas inte väl oralt; man kan dock inte utesluta en påverkan på det ammade barnets gastrointestinala flora eller munflora. Ett beslut måste fattas om man ska avbryta amningen eller avbryta/avstå från behandling med Xydalba efter att man tagit hänsyn till fördelen med amning för barnet och nyttan med behandling för kvinnan.
Djurstudier har visat på reducerad fertilitet (se avsnitt Prekliniska uppgifter). Den potentiella risken för människor är okänd.
Xydalba kan ha mindre effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner, eftersom yrsel har rapporterats hos ett litet antal patienter (se avsnitt Biverkningar).
Sammanfattning av säkerhetsprofilen
I kliniska fas 2/3-studier erhöll 2 473 vuxna patienter dalbavancin administrerat antingen som en infusion på 1 500 mg eller som 1 000 mg följt av 500 mg en vecka senare. De vanligaste biverkningar som förekom hos ≥ 1 % av patienterna som behandlades med dalbavancin var illamående (2,4 %), diarré (1,9 %) och huvudvärk (1,3 %), och de var i allmänhet av mild eller måttlig svårighetsgrad.
Tabell över biverkningar (tabell 1)
Följande biverkningar har identifierats i kliniska fas 2/3-prövningar av dalbavancin. Biverkningarna är klassificerade enligt organsystem och frekvens. Frekvenskategorier bygger på följande konvention: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100 till < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1 000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000 till <1/1 000).
Tabell 1.
Beskrivning av utvalda biverkningar
Specifika biverkningar för läkemedelsklassen
Ototoxicitet har förknippats med glykopeptidanvändning (vankomycin och teikoplanin); patienter som får samtidig behandling med ett ototoxiskt läkemedel, såsom en aminoglykosid, kan ha en ökad risk.
Ingen specifik information finns tillgänglig om behandling av överdosering med dalbavancin, eftersom dosbegränsande toxicitet inte har observerats i kliniska studier. I fas 1-studier har enstaka doser på upp till 1 500 mg och kumulativa doser upp till 4 500 mg, under en period på upp till 8 veckor, administrerats till friska försökspersoner utan några tecken på toxicitet eller laboratorieresultat av klinisk betydelse. I fas 3-studier har enstaka doser på upp till 1 500 mg administrerats till patienter.
Behandling av överdosering med dalbavancin ska bestå av observation och allmän understödjande behandling. Även om ingen information finns tillgänglig specifikt angående användning av hemodialys för att behandla överdosering, ska det noteras att i en fas 1-studie på patienter med njurinsufficiens, hade mindre än 6 % av den rekommenderade dosen dalbavancin avlägsnats efter 3 timmars hemodialys.
Verkningsmekanism
Dalbavancin är en baktericid lipoglykopeptid.
Verkningsmekanismen hos känsliga grampositiva bakterier involverar hämning av cellväggssyntesen genom bindning till stampeptidens terminala D-alanyl-D-alanin i växande peptidoglykaner i cellväggen, vilket förhindrar tvärbindning (transpeptidering och transglykosylering) av disackarid-subenheter vilket resulterar i bakteriell celldöd.
Resistensmekanism
Alla gramnegativa bakterier är i sig resistenta mot dalbavancin.
Resistens mot dalbavancin hos Staphylococcus spp. och Enterococcus spp. medieras av VanA, en genotyp som resulterar i modifiering av målpeptiden i den växande cellväggen. Baserat på in vitro-studier påverkas inte dalbavancinaktiviteten av andra genklasser som ger vankomycinresistens.
Minimal inhibitorisk koncentration (MIC) för dalbavancin är högre för vankomycinintermediära stafylokocker (VISA) än för helt vankomycinkänsliga stammar. Om isolaten med högre dalbavancin-MIC representerar stabila fenotyper och är korrelerade med resistens mot andra glykopeptider, är den troliga mekanismen en ökning av antalet glykopeptidmål i växande peptidoglykaner.
De farmakokinetiska egenskaperna hos dalbavancin har utvärderats med friska försökspersoner, patienter och särskilda patientpopulationer. Den systemiska exponeringen för dalbavancin är dosproportionell i ett område från 140 till 1 120 mg (singeldoser), vilket tyder på linjär farmakokinetik. Ingen ackumulering av dalbavancin observerades hos friska försökspersoner vid multipla intravenösa infusioner när dalbavancin administrerades en gång per vecka i upp till 8 veckor (1 000 mg dag 1 följt av upp till 7 veckor med 500 mg en gång per vecka).
Den genomsnittliga terminala halveringstiden för eliminering (t1/2) var 372 (från 333 till 405) timmar. Dalbavancins farmakokinetiska egenskaper beskrivs bäst med en tre-kompartmentmodell (α och β distributionsfaser följt av en terminal elimineringsfas). Således varierar distributionshalveringstiden (t1/2β) vilket utgör merparten av den kliniskt relevanta profilen för koncentration över tid, från 5 till 7 dagar vilket är förenligt med dosering en gång i veckan.
Uppskattade farmakokinetiska parametrar för dalbavancin efter behandling med två doser respektive behandling med en dos visas i tabell 2 nedan.
Plasmakoncentration av dalbavancin över tid efter behandling med två doser respektive behandling med en dos visas i figur 1.
Figur 1. Plasmakoncentration av dalbavancin över tid hos en typisk vuxen ABSSSI-patient (simulering med populationsfarmakokinetisk modell) för behandlingsregimer med en och två doser.
Dalbavancintoxicitet har utvärderats efter daglig intravenös administrering under upp till 3 månader i råtta och hund. Dosberoende toxicitet inkluderade serumkemi och histologiska tecken som indikerar njur- och leverskada, sänkning av erytrocytparametrar och irritation vid injektionsstället. Endast hos hundar observerades dosberoende infusionsreaktioner som kännetecknades av svullnad i huden och/eller rodnad (inte i anslutning till injektionsstället), bleka slemhinnor, salivavsöndring, kräkningar, sedering och liten sänkning av blodtryck och ökning av hjärtfrekvensen. Dessa infusionsreaktioner var övergående (upphörde inom 1 timme efter dosering) och tillskrevs histaminfrisättning. Dalbavancins toxicitetsprofil hos unga råttor överensstämmer med den som tidigare observerats hos vuxna råttor vid samma dosnivåer (mg/kg/dag).
Reproduktionstoxikologiska studier på råtta och kanin visade inga tecken på teratogen effekt. Hos råtta observerades, vid exponeringar ungefär 3 gånger högre än klinisk exponering, nedsatt fertilitet och ökad incidens av embryodödlighet, minskningar i fostervikt och skeletal benbildning och ökad neonatal dödlighet. Hos kaniner förekom abort i samband med maternell toxicitet vid exponering som var lägre än det terapeutiska intervallet för människa.
Inga långtidsstudier av karcinogenicitet har utförts. Dalbavancin var inte mutagent eller klastogent i ett batteri av gentoxiska tester in vitro och in vivo.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje injektionsflaska innehåller dalbavancinhydroklorid motsvarande 500 mg dalbavancin.
Efter beredning innehåller varje ml 20 mg dalbavancin.
Den utspädda infusionsvätskan, lösningen måste ha en slutkoncentration på 1 till 5 mg/ml dalbavancin (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt Innehåll
Förteckning över hjälpämnen
Mannitol (E421)
Laktosmonohydrat
Saltsyra (för pH-justering)
Natriumhydroxid (för pH-justering)
Natriumkloridlösningar kan orsaka fällningar och ska inte användas för beredning eller spädning (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering).
Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel eller intravenösa lösningar förutom de som nämns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Hållbarhet
Torrt pulver: 4 år
Både berett koncentrat och utspädd lösning av Xydalba uppvisar kemisk och fysikalisk stabilitet för användning i 48 timmar vid eller under 25 °C. Den totala tiden från beredning till administrering ska inte överskrida 48 timmar.
Ur mikrobiologiskt hänseende ska produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart ansvarar användaren för förvaringstider och förhållanden före användning, i normalfallet ej över 24 timmar vid 2 till 8 °C, om inte beredning/spädning har ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden. Får ej frysas.
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Särskilda anvisningar för hantering och destruktion
Xydalba måste beredas med sterilt vatten för injektionsvätskor och därefter spädas med 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för infusion.
Pulver till koncentrat till infusionsvätska, lösning (pulver till koncentrat).
Vitt till benvitt till blekgult pulver.
Hos vuxna patienter med kronisk njurinsufficiens vilkas kreatininclearance är <30 ml/min och som inte får regelbunden hemodialys, ska den rekommenderade dosen av dalbavancin minskas till 1 000 mg administrerat som en infusion eller 750 mg följt av 375 mg en vecka senare (se avsnitt Farmakokinetik).
Det finns inte tillräckligt med information för att rekommendera dosjustering för patienter från 3 månader till 18 år med kreatininclearance lägre än 30 ml/min/1,73 m2 och för patienter i åldern < 3 månader med njurinsufficiens, definierat som serumkreatinin ≥ 2 gånger övre normalgränsen eller en urinproduktion på < 0,5 ml/kg/timme, eller med behov av dialys. Den information som för närvarande finns tillgänglig beskrivs i avsnitt Farmakokinetik, men ingen rekommendation om dosering kan göras.
Leverinsufficiens
Ingen dosjustering av dalbavancin rekommenderas för patienter med lätt leverinsufficiens (Child‑Pugh A). Försiktighet ska iakttas vid förskrivning av dalbavancin till patienter med måttlig eller svår leverinsufficiens (Child-Pugh B & C) eftersom inga data finns tillgängliga för att avgöra lämplig dosering (se avsnitt Farmakokinetik).
Administreringssätt
Intravenös användning
Xydalba måste beredas och spädas ytterligare före administrering som intravenös infusion under en 30-minutersperiod. Anvisningar om beredning och spädning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Njurinsufficiens
Informationen om effekt och säkerhet för dalbavancin för patienter med kreatininclearance < 30 ml/min är begränsad. Baserat på simuleringar krävs dosjustering för vuxna patienter med kronisk njurinsufficiens vars kreatininclearance är < 30 ml/min och som inte genomgår regelbunden hemodialys (se avsnitt Dosering och Farmakokinetik). Det finns inte tillräckligt med information för att rekommendera dosjustering för patienter i åldern 3 månader till 18 år med kreatininclearance mindre än 30 ml/min/1,73 m2 och för patienter i åldern < 3 månader med njurinsufficiens, definierat som serumkreatinin ≥ 2 gånger övre normalgränsen eller en urinproduktion på < 0,5 ml/kg/timme, eller med behov av dialys.
Blandade infektioner
Vid blandade infektioner där gramnegativa bakterier misstänks ska patienten också behandlas med lämpliga antibakteriella medel mot gramnegativa bakterier (se avsnitt Farmakodynamik).
Icke-känsliga organismer
Användningen av antibiotika kan främja överväxt av icke-känsliga mikroorganismer. Om superinfektion uppstår under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas.
Begränsningar av kliniska data
Det finns begränsade data avseende säkerhet och effekt för dalbavancin när det ges i mer än två doser (med en veckas mellanrum). De infektioner som behandlades i de större studierna av ABSSSI begränsades enbart till cellulit/erysipelas, abscesser och sårinfektioner. Det finns ingen erfarenhet av dalbavancin vid behandling av patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar.
Hjälpämnen
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Det är inte känt om dalbavancin är en transportörhämmare. Ökad exponering för sådana transportörsubstrat som är känsliga för hämmad transportöraktivitet, exempelvis statiner och digoxin, kan inte uteslutas om dessa kombineras med dalbavancin.
Pediatrisk population
Säkerheten för dalbavancin utvärderades i en klinisk fas 3-prövning som inkluderade 169 pediatriska patienter i åldern 0 till yngre än 18 år med ABSSSI (eller misstänkt eller bekräftad sepsis om de var yngre än 3 månader) som behandlades med dalbavancin (91 patienter behandlades med en dos av dalbavancin och 78 patienter, varav samtliga var 3 månader eller äldre, behandlades med en tvådosregim av dalbavancin). Av dessa 169 pediatriska patienter var 58 ungdomar (12 år eller äldre), 49 var barn från 6 år till yngre än 12 år, 35 var från 2 år till yngre än 6 år, 17 var från 3 månader till yngre än 2 år och 10 var yngre än 3 månader. Vidare utvärderades administrering av en dos av dalbavancin i en öppen farmakokinetikprövning i fas 1 med 8 patienter under 3 månader. Totalt i dessa två studier var 18 av patienterna barn under 3 månader, inklusive 3 prematura nyfödda och 5 fullgångna nyfödda. Generellt sett sågs liknande säkerhetsresultat för dalbavancin hos dessa pediatriska patienter som de som observerats hos vuxna.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Korsresistens mellan dalbavancin och andra typer av antibiotika har inte observerats i in vitro studier. Meticillinresistens påverkar inte dalbavancinaktiviteten.
Interaktion med andra antibakteriella medel
I in vitro studier har ingen antagonism observerats mellan dalbavancin och andra vanligt förekommande antibiotika (dvs. cefepim, ceftazidim, ceftriaxon, imipenem, meropenem, amikacin, aztreonam, ciprofloxacin, piperacillin/tazobaktam och trimetoprim/sulfametoxazol) när de testades mot 12 arter av gramnegativa patogener (se avsnitt Interaktioner).
Brytpunkter för känslighetstestning
Tolkningskriterier för känslighetstestning av MIC (brytpunkter för minsta inhiberande koncentration) har fastställts av European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) för dalbavancin och anges här: https://www.ema.europa.eu/documents/other/minimum-inhibitory-concentration-mic-breakpoints_en.xlsx
Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande
Den baktericida aktiviteten mot stafylokocker in vitro är tidsberoende vid serumkoncentrationer av dalbavancin liknande dem som erhålls vid den rekommenderade dosen för människa. PK/PD-förhållandet in vivo för dalbavancin gällande S. aureus undersöktes i en djurmodell för neutropen infektion. Detta visade att den antibakteriella aktiviteten hos dalbavancin bäst tycks korrelera med förhållandet mellan ytan under kurvan för obunden plasmakoncentration över tid och minsta inhiberande koncentration (fAUC/MIC).
Klinisk effekt och säkerhet
Effekten har visats i kliniska studier mot de patogener som finns listade för ABSSSI som var känsliga för dalbavancin in vitro:
Staphylococcus aureus,
Streptococcus pyogenes,
Streptococcus agalactiae,
Streptococcus dysgalactiae,
Streptococcus anginosus gruppen (inkluderar S. anginosus, S. intermedius och S. constellatus).
Antibakteriell aktivitet mot andra relevanta patogener
Klinisk effektivitet har inte fastställts för följande patogener även om in vitro-studier visar på att de bör vara känsliga för dalbavancin i frånvaro av förvärvade resistensmekanismer:
Grupp G-streptokocker,
Clostridium perfringens,
Peptostreptococcus spp.
Pediatrisk population
Xydalba har utvärderats hos pediatriska patienter i åldern 0 till < 18 år med ABSSSI eller misstänkt eller bekräftad sepsis om de var yngre än 3 månader i en öppen, randomiserad klinisk fas 3-prövning kontrollerad med jämförelsepreparat. Studien inkluderade 169 patienter som behandlades med dalbavancin (91 patienter behandlades med en dos av dalbavancin och 78 patienter, varav samtliga var 3 månader eller äldre, behandlades med en tvådosregim av dalbavancin) och 30 patienter som behandlades med ett jämförelsepreparat. 7 av 10 patienter som var yngre än 3 månader inkluderades med misstänkt eller bekräftad sepsis. Huvudmålet var att bedöma säkerhet och tolerabilitet för dalbavancin och sekundära mål innefattade bedömning av effekt och farmakokinetik. Effekt var ett beskrivande resultatmått. Frekvensen för kliniskt tillfrisknande vid TOC (mITT) var 95,2 % (79/83) i gruppen som fick en dos av dalbavancin, 97,3 % (72/74) i gruppen som fick två doser av dalbavancin och 100 % (30/30) i jämförelsegruppen.
Distribution
Clearance och distributionsvolym vid steady state är jämförbara mellan friska personer och patienter med infektioner. Distributionsvolymen vid steady state var i samma storleksordning som extracellulärvätskan. Dalbavancin är reversibelt bundet till humana plasmaproteiner, huvudsakligen till albumin. Plasmaproteinbindningen för dalbavancin är 93 % och påverkas inte av läkemedelskoncentration, njurinsufficiens eller leverinsufficiens. Efter en intravenös engångsdos på 1 000 mg hos friska försökspersoner uppgick AUC i vätskan i hudblåsor (bundet och obundet dalbavancin) till ca 60 % av AUC i plasma dag 7 efter dosering.
Metabolism
Signifikanta mängder av metaboliter har inte observerats i humanplasma. Metaboliterna hydroxidalbavancin och mannosylaglykon har påvisats i urin (< 25 % av administrerad dos). De metabola vägar som producerar dessa metaboliter har inte identifierats, men på grund av metabolismens relativt lilla bidrag till den totala elimineringen av dalbavancin förväntas inte läkemedelsreaktioner till följd av hämning eller induktion av metabolisering av dalbavancin. Hydroxydalbavancin och mannosylaglykon visar en signifikant lägre antibakteriell aktivitet jämfört med dalbavancin.
Eliminering
Efter administrering av en dos på 1 000 mg till friska försökspersoner utsöndrades i genomsnitt mellan 19 % till 33 % av den administrerade dalbavancindosen i urin i form av dalbavancin och 8 % till 12 % i form av metaboliten hydroxidalbavancin. Ungefär 20 % av den administrerade dosen utsöndrades i avföring.
Särskilda populationer
Njurinsufficiens
De farmakokinetiska egenskaperna hos dalbavancin utvärderades hos 28 vuxna försökspersoner med varierande grad av njurinsufficiens och 15 matchade kontrollpersoner med normal njurfunktion. Efter en dos av 500 mg eller 1 000 mg dalbavancin reducerades genomsnittligt plasmaclearance (CLT) med 11 %, 35 % och 47 % hos försökspersoner med lindrig (CLCR50 - 79 ml/min), måttlig (CLCR30 - 49 ml/min) och svår (CLCR < 30 ml/min) njurinsufficiens jämfört med försökspersoner med normal njurfunktion. Genomsnittligt AUC för patienter med kreatininclearance < 30 ml/min var ca 2 gånger högre. Den kliniska signifikansen av sänkt plasma-CLT och ökat AUC0‑∞ som observerats hos försökspersoner med svår njurinsufficiens har inte fastställts. Dalbavancins farmakokinetiska egenskaper hos patienter med terminal njursjukdom som får regelbunden njurdialys (3 gånger/vecka) var liknande de som observerats hos patienter med lätt till måttlig njurinsufficiens, mindre än 6 % av en administrerad dos eliminerades under 3 timmars hemodialys. För doseringsanvisningar för vuxna patienter med njurinsufficiens, se avsnitt Dosering.
Det finns inte tillräckligt med information för att rekommendera dosjustering för patienter i åldern 3 månader till 18 år med kreatininclearance längre än 30 ml/min/1,73 m2. Patienter i åldern < 3 månader med njurinsufficiens, definierat som serumkreatinin ≥ 2 gånger övre normalgränsen eller en urinproduktion på < 0,5 ml/kg/timme, eller med behov av dialys uteslöts från de kliniska prövningarna. Hos de 18 pediatriska patienterna i åldern < 3 månader som inkluderades i de kliniska prövningarna var intervallet för normaliserad kreatininclearance (baserat på Schwartz formel) 34–118 ml/min/1,73 m2. Inga observerade PK-data finns tillgängliga för pediatriska patienter med svår njurinsufficiens. Uppskattat genomsnittligt AUC för dalbavancin hos pediatriska patienter med svår njurinsufficiens (CLCR ≤ 30 ml/min/1,73 m2) var ungefär 13–30 % högre jämfört med hos pediatriska patienter med normal njurfunktion som behandlades med samma dos, baserat på populationsfarmakokinetisk modellering.
Leverinsufficiens
Dalbavancins farmakokinetiska egenskaper utvärderades hos 17 försökspersoner med mild, måttlig och svår leverinsufficiens och jämfördes med 9 friska försökspersoner med normal leverfunktion. Genomsnittligt AUC förblev oförändrat hos försökspersoner med mild leverinsufficiens jämfört med försökspersoner med normal leverfunktion. Dock minskade AUC i genomsnitt med 28 % och 31 % hos försökspersoner med måttlig respektive svår leverinsufficiens. Orsak till och kliniska signifikans av den minskade exponeringen hos försökspersoner med måttlig till svår leverinsufficiens är okänd. För doseringsanvisningar för patienter med leverinsufficiens se avsnitt Dosering.
Kön
Inga kliniskt signifikanta könsrelaterade skillnader i dalbavancins farmakokinetiska egenskaper har observerats hos friska försökspersoner eller patienter med infektioner. Ingen dosjustering rekommenderas baserat på kön.
Äldre
De farmakokinetiska egenskaperna hos dalbavancin förändrades inte signifikant med åldern, därför är dosjustering baserad på ålder ej nödvändigt (se avsnitt Dosering). Erfarenheten av dalbavancin hos äldre är begränsad: 276 patienter ≥ 75 år inkluderades i kliniska fas 2/3-studier av vilka 173 fick dalbavancin. Patienter upp till 93 år har inkluderats i kliniska studier.
Pediatrisk population
De farmakokinetiska egenskaperna hos dalbavancin har utvärderats hos 219 pediatriska patienter (mellan 4 dagar och 17 år, inklusive prematura nyfödda [gestationsålder 32 till < 37 veckor; n = 3] och fullgångna nyfödda [gestationsålder 37 till 40 veckor; n = 5]). Modellen uppskattade att genomsnittlig plasma-AUC0-120h för dalbavancin hos prematura nyfödda vid födseln (gestationsålder 32 veckor till < 37 veckor) var ungefär 62 % jämfört med hos vuxna patienter, medan AUC0-120h i de äldre pediatriska grupperna var 84–96 % jämfört med hos vuxna patienter. I alla pediatriska åldersgrupper var dock procentandelen patienter som uppnådde PK/PD-målen relaterade till läkemedelsaktivitet in vivo över 90 % för MIC upp till 0,5 mg/l.
Tabell 3
Anvisningar för beredning och spädning
Beredning och spädning av Xydalba måste göras med aseptisk teknik.
Innehållet i varje injektionsflaska måste beredas genom långsam tillsättning av 25 ml vatten för injektioner.
Skaka inte. Undvika skumbildning genom att växla mellan att försiktigt snurra och vända på injektionsflaskan tills innehållet är fullständigt upplöst. Beredningstiden kan vara upp till 5 minuter.
Det beredda koncentratet i injektionsflaskan innehåller 20 mg/ml dalbavancin.
Det beredda koncentratet måste vara en klar, färglös till gul lösning utan några synliga partiklar.
Det beredda koncentratet måste spädas ytterligare med 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för infusion.
För spädning måste en lämplig volym av 20 mg/ml-koncentratet överföras från injektionsflaskan till en intravenös påse eller flaska innehållande 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för intravenös infusion. Exempel: 25 ml av koncentratet innehåller 500 mg dalbavancin.
Efter spädning måste infusionslösningen ha en slutkoncentration på 1 till 5 mg/ml dalbavancin.
Infusionslösningen måste vara en klar, färglös till gul lösning utan några synliga partiklar.
Om partiklar eller missfärgning upptäcks, måste lösningen kasseras.
Xydalba får inte blandas med andra läkemedel eller intravenösa lösningar. Natriumkloridlösningar kan orsaka fällningar och ska INTE användas för beredning eller spädning. Kompatibiliteten för berett Xydalba-koncentrat har bara fastställts med 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för infusion.
Om andra läkemedel utöver Xydalba ges via samma intravenösa slang, ska slangen spolas med 5 % glukoslösning för infusion före och efter varje infusion med Xydalba.
Användning i den pediatriska populationen
För pediatriska patienter varierar dosen Xydalba utifrån barnets ålder och vikt upp till högst 1 500 mg. Överför den erforderliga dosen av beredd dalbavancinlösning, enligt anvisningarna ovan, baserat på barnets vikt, från injektionsflaskan till en intravenös påse eller flaska innehållande 50 mg/ml (5 %) glukoslösning för infusion. Den utspädda lösningen måste ha en slutkoncentration av dalbavancin på 1 till 5 mg/ml.
I tabell 4 nedan finns information om att förbereda en infusionslösning med en slutkoncentration på 2 mg/ml eller 5 mg/ml (vilket är tillräckligt i de flesta fall), som administreras med sprutpump, för att uppnå en dos på 22,5 mg/kg i pediatriska patienter från 0 till 12 månaders ålder som väger 1 till 12 kg. Alternativa koncentrationer kan förberedas, men de måste ha ett slutkoncentrationsintervall på 1 till 5 mg/ml dalbavancin. Se tabell 4 för att bekräfta beräkningarna. Värdena som visas är ungefärliga. Observera att tabellen INTE innehåller alla möjliga beräknade doser för varje åldersgrupp, utan kan användas för att uppskatta den ungefärliga volymen för att verifiera beräkningen.
Tabell 4. Förberedelse av Xydalba (slutlig infusionskoncentration på 2 mg/ml eller 5 mg/ml som administreras med sprutpump) till pediatriska patienter i åldern 0 till 12 månader (dosen 22,5 mg/kg)
Destruktion
Kassera eventuell överbliven beredd lösning.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.