Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Glenmark Pharmaceuticals Nordic AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten nedan gäller för:
Texten är baserad på produktresumé: 2024-02-07.
Texten är baserad på produktresumé: 2024-02-07.
Behandling av egentlig depression.
Behandling av paniksyndrom med eller utan agorafobi.
Behandling av social fobi.
Behandling av generaliserade ångesttillstånd.
Behandling av tvångssyndrom.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.
Samtidig behandling med icke-selektiva, irreversibla monoaminooxidashämmare (MAO-hämmare) är kontraindicerat på grund av risken för serotonergt syndrom med agitation, tremor, hypertermi etc. (se Interaktioner).
Escitalopram i kombination med reversibla MAO-A hämmare (t.ex. moklobemid) eller den reversibla icke-selektiva MAO-hämmaren linezolid är kontraindicerat på grund av risken att utlösa ett serotonergt syndrom (se Interaktioner).
Escitalopram är kontraindicerat till patienter med en känd förlängning av QT-intervallet eller med medfött långt QT-syndrom.
Escitalopram är kontraindicerat tillsammans med andra läkemedel som är kända för att förlänga QT-intervallet (se Interaktioner).
Dosering
Säkerheten i doser över 20 mg om dagen har ej dokumenterats.
Depression
Normal dosering är 10 mg en gång dagligen. Beroende på individuellt behandlingssvar kan dosen ökas till maximalt 20 mg dagligen.
Vanligen krävs 2-4 veckors behandling för att uppnå ett behandlingssvar. Sedan remission uppnåtts krävs en fortsatt behandlingsperiod på minst 6 månader för att bibehålla resultatet.
Paniksyndrom med eller utan agorafobi
En initial dos på 5 mg rekommenderas första veckan, därefter höjs dosen till 10 mg dagligen. Dosen kan, beroende på individuellt behandlingssvar, höjas till maximalt 20 mg dagligen.
Maximal terapeutisk effekt nås efter 3 månader. Behandlingen ska pågå i flera månader.
Social fobi
Normal dosering är 10 mg en gång dagligen. Vanligen krävs 2-4 veckors behandling för att uppnå symtomlindring. Dosen kan därefter, beroende på individuellt behandlingssvar, minskas till 5 mg eller ökas till maximalt 20 mg dagligen.
Följande varningar och försiktighetsmått gäller för hela gruppen SSRI-preparat (Selective Serotonin Reuptake Inhibitors).
Pediatrisk population
Escitalopram Glenmark ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år. I kliniska studier förekom självmordsrelaterat beteende (självmordsförsök och självmordstankar) och fientlighet (främst aggression, trots och ilska) mer frekvent hos barn och ungdomar som behandlades med antidepressiva läkemedel än hos dem som behandlades med placebo. Om man på grundval av kliniska behov ändå beslutar att behandla en patient under 18 år, ska patienten noggrant övervakas med avseende på eventuella självmordssymtom. Dessutom saknas uppgifter om säkerhet på lång sikt hos barn och ungdomar beträffande tillväxt och mognad och kognitiv och beteendemässig utveckling.
Paradoxal ångest
Vissa patienter med paniksyndrom kan uppleva ökad ångest i början av en behandling med antidepressiva. Denna paradoxala reaktion brukar avta inom de första två behandlingsveckorna. En låg startdos rekommenderas för att minska risken för en ångestökande effekt (se avsnitt Dosering).
Kramper
Behandlingen med escitalopram ska avbrytas om en patient utvecklar kramper för första gången, eller om det föreligger en ökning av antalet kramper (hos patienter med en tidigare epilepsidiagnos). SSRI ska undvikas hos patienter med okontrollerad epilepsi och patienter med behandlad epilepsi ska följas noggrant.
Farmakodynamiska interaktioner
Kombinationer som är kontraindicerade:
Irreversibla icke-selektiva MAO-hämmare
Allvarliga reaktioner har rapporterats hos patienter som fått SSRI kombinerat med en icke-selektiv irreversibel monoaminooxidashämmare (MAOI) och hos patienter som nyligen avslutat behandling med SSRI och påbörjat behandling med en sådan MAOI (se avsnitt Kontraindikationer). Vissa av fallen utvecklade ett serotonergt syndrom (se avsnitt Biverkningar).
Escitalopram är kontraindicerat i kombination med icke-selektiva irreversibla MAOI. Behandling med escitalopram kan påbörjas 14 dagar efter avslutad behandling med en irreversibel MAOI. Minst 7 dagar ska förflyta efter avslutad escitaloprambehandling innan behandling med icke-selektiva irreversibla MAOI påbörjas.
Reversibel, selektiv MAO-A hämmare (moklobemid)
På grund av risken för serotonergt syndrom är kombination med escitalopram och en MAO-A hämmare såsom oklobemid kontraindicerad (se avsnitt Kontraindikationer). Om kombinationen skulle bedömas vara nödvändig ska behandlingen påbörjas med den lägsta rekommenderade dosen och med noggrann uppföljning.
Det finns endast begränsade kliniska data avseende exponering med escitalopram under graviditet.
I reproduktionstoxikologiska studier med escitalopram givet till råttor observerades embryo-fetotoxiska effekter men ingen ökad missbildningsfrekvens (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Nyfödda ska observeras om modern använt Escitalopram Glenmark sent under graviditeten, särskilt i tredje trimestern. Abrupt avbrytande ska undvikas under graviditet.
Följande symtom kan uppträda hos nyfödda barn efter att modern använt SSRI/SNRI sent under graviditeten: andningssvårigheter, cyanos, apné, kramper, temperaturinstabilitet, matningssvårigheter, kräkningar, hypoglykemi, hypertonus, hypotonus, hyperreflexi, tremor, darrningar, irritabilitet, letargi, ihållande gråt, somnolens och sömnsvårigheter. Dessa symtom kan bero på antingen serotonerga effekter eller utsättningssymtom. I en majoritet av fallen debuterar dessa komplikationer omedelbart eller inom 24 timmar efter partus.
Epidemiologiska data tyder på att användning av SSRI vid graviditet, särskilt i slutet av graviditeten, kan öka risken för persistent pulmonell hypertension hos den nyfödde (PPHN). Den observerade risken var ungefär 5 fall per tusen graviditeter. Hos de som inte använder SSRI förekommer 1 till 2 fall PPHN per tusen graviditeter.
Observationsdata tyder på ökad risk (mindre än en fördubbling) för postpartumblödning efter exponering för SSRI-/SNRI-läkemedel under den sista månaden före förlossningen (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Det kan förväntas att escitalopram utsöndras i bröstmjölk.
Följaktligen rekommenderas inte amning under behandlingen.
Data från djurstudier har visat att citalopram kan påverka kvaliteten på sperma (se Prekliniska uppgifter). Fall från humanstudier med några SSRI-preparat har visat att en påverkan på spermakvaliteten är reversibel.
Man har hittills inte sett någon påverkan på fertilitet hos människa.
Även om det är visat att escitalopram inte påverkar intellektuella funktioner eller psykomotorisk förmåga kan varje psykoaktivt läkemedel påverka omdöme och färdigheter. Patienterna ska göras uppmärksamma på den möjliga risken att deras förmåga att köra bil och handha maskiner påverkas.
Biverkningar ses mest frekvent under de första 1-2 behandlingsveckorna och minskar vanligen i svårighetsgrad och frekvens under fortsatt behandling.
Tabell över biverkningar
Biverkningar som är kända för SSRI och som även rapporterats för escitalopram, antingen i placebokontrollerade kliniska studier eller via spontanrapportering efter marknadsintroduktion, listas nedan efter organklass och frekvens.
Frekvenserna är tagna från kliniska prövningar; de är inte placebokorrigerade. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥ 1/10), vanliga (≥ 1/100, < 1/10), mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100), sällsynta (≥ 1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (< 1/10 000), eller ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
1Dessa händelser har rapporterats för den terapeutiska klassen SSRI.
2Fall av suicidtankar och suicidalt beteende har rapporterats under behandling med escitalopram eller direkt efter avslutad behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).
*Denna biverkning har rapporterats för den terapeutiska klassen SSRI-/SNRI-läkemedel (se avsnitt Varningar och försiktighet och Graviditet).
Toxicitet
Erfarenhet av överdosering med escitalopram är begränsad och i många fall är samtidig överdos av andra läkemedel inblandad. I en majoritet av fallen har milda eller inga symtom rapporterats. Dödsfall efter överdosering av enbart escitalopram har sällan rapporterats. I en majoritet av fallen har överdosering av andra läkemedel varit inblandade. Doser mellan 400 och 800 mg av enbart escitalopram har intagits utan allvarliga symtom.
Symtom
Symtom vid rapporterad överdosering med escitalopram inkluderar symtom främst relaterade till det centrala nervsystemet (från yrsel, tremor och agitation till sällsynta fall med serotonergt syndrom, konvulsion och koma), magtarmkanalen (illamående/kräkningar) och hjärt-kärlsystemet (hypotoni, takykardi, förlängning av QT-intervall och arytmi) samt elektrolyt-/vätskebalansrubbning (hypokalemi, hyponatremi).
Hantering
Det finns ingen specifik antidot. Fria luftvägar ska etableras, adekvat syresättning och andningsfunktion säkerställas. Ventrikelsköljning och användning av medicinskt kol bör övervägas. Ventrikelsköljning ska genomföras så snart som möjligt efter tablettintag. Övervakning av kardiella och vitala funktioner rekommenderas tillsammans med allmän symtomatisk behandling.
Vid överdos rekommenderas EKG-övervakning av patienter med kronisk hjärtsvikt/bradyarytmi och hos patienter som samtidigt använder andra läkemedel som förlänger QT-intervallet, och hos patienter med metaboliska rubbningar, t.ex. nedsatt leverfunktion.
Verkningsmekanism
Escitalopram är en selektiv hämmare av serotonin (5HT)-återupptag med hög affinitet till det primära bindningsstället. Den binder också till ett allosteriskt bindningsställe på serotonintransportören, med 1000 gånger lägre affinitet.
Escitalopram har ingen eller ringa affinitet för en rad receptorer inklusive 5-HT1A, 5-HT2, DA D1 och D2 receptorer, alfa1-, alfa2- och beta-receptorer, histamin H1, muskarina kolinerga, benzodiazepin och opioidreceptorer.
Hämningen av 5HT-återupptaget är den enda sannolika mekanismen som förklarar escitaloprams farmakologiska och kliniska effekter.
Farmakodynamiska effekter
I en dubbelblind, placebokontrollerad EKG-studie hos friska individer var ändringen i QTc-tid (Fridericia-korrigering) från baslinjen 4,3 ms (90% CI: 2,2, 6,4) för dosen 10 mg/dag, och 10,7 ms (90 % CI: 8.6, 12,8) för dosen 30 mg/dag (se Kontraindikationer, Varningar och försiktighet, Interaktioner, Biverkningar och Överdosering).
Klinisk effekt
Egentlig depression
Absorption
Absorptionen är nästan fullständig och oberoende av födointaget. (Medelvärdet för tid till maximal koncentration (medel Tmax ) är 4 timmar vid upprepad dosering.) Den absoluta biotillgängligheten för escitalopram kan förväntas vara cirka 80% i likhet med citalopram.
Distribution
Distributionsvolymen (Vdβ/F) efter peroral administrering är ca 12-26 l/kg. Plasmaproteinbindningen är under 80% för escitalopram och dess huvudmetaboliter.
Metabolism
Escitalopram metaboliseras i levern till en demetylerad och en didemetylerad metabolit. Dessa två metaboliter är farmakologiskt aktiva. Alternativ väg är oxidation av kvävegruppen till en N-oxid metabolit. Både modersubstans och metaboliter utsöndras delvis som glukuronider. Efter upprepad dosering är koncentrationen av demetylerad och didemetylerad metabolit vanligen 28-31% respektive <5% av escitalopramkoncentrationen. Biotransformering av escitalopram till den demetylerade metaboliten katalyseras främst av CYP2C19. Visst bidrag är möjligt från enzymerna CYP3A4 och CYP2D6.
Eliminering
Elimineringshalveringstiden (t½beta) efter upprepad dosering är ca 30 timmar och oral plasmaclearance (Cloral) ca 0,6 l/min. Huvudmetaboliterna har markant längre halveringstid. Escitalopram och huvudmetaboliterna antas elimineras såväl via levern (metabolism) som renalt och den övervägande delen utsöndras som metaboliter i urinen.
Ett komplett undersökningsprogram med prekliniska studier har inte genomförts då överbryggande toxikokinetiska och toxikologiska undersökningar i råtta med escitalopram och citalopram visade en liknande profil. All citalopraminformation kan därför extrapoleras till escitalopram.
I jämförande toxikologiska studier i råtta orsakade escitalopram och citalopram hjärttoxicitet, inkluderande kronisk hjärtinsufficiens, efter några veckors behandling med doser som resulterade i allmän toxicitet. Hjärttoxiciteten tycktes korrelera mer till maximala plasmakoncentrationer än till systemisk exponering (AUC). Maximala plasmakoncentrationer vid noll-effekt-nivå överskred (8-faldigt) nivåerna vid klinisk användning, medan AUC för escitalopram endast var 3-4 gånger högre än exponeringen vid klinisk användning. För citalopram var AUC för S-enantiomeren 6-7 gånger högre än exponering vid klinisk användning. Dessa fynd är troligen relaterade till en överdriven påverkan på biogena aminer, d.v.s. sekundära till de primära farmakologiska effekterna, vilket resulterar i hemodynamiska effekter (minskning av koronarblodflöde) och ischemi. Den exakta mekanismen för den kardiotoxiska effekten i råtta är dock inte känd. Klinisk erfarenhet med citalopram, och kliniska studier med escitalopram, tyder inte på att dessa observationer har någon klinisk korrelation.
Med citalopram och escitalopram har ökade halter av fosfolipider observerats i viss vävnad, t.ex. lunga, bitestiklar och lever efter en längre tids behandling av råtta. Fynden i bitestiklar och lever observerades vid exponering motsvarande den i människa. Effekten är reversibel vid utsättande av behandlingen. Ackumulering av fosfolipider (fosfolipidos) i djur har observerats i samband med många katjonamfofila läkemedel. Det är inte känt om detta har någon signifikant relevans för människa.
I studie av toxikologiska effekter på fosterutveckling i råtta observerades embryotoxiska effekter (minskad fostervikt och en reversibel försening av benbildning) vid en exponering (mätt som AUC) överstigande exponeringen i klinisk användning. Ingen ökad frekvens av missbildningar observerades. En pre- och postnatal studie visade minskad överlevnad under digivningsperioden vid exponering uttryckt som AUC i nivåer över dem som ses vid klinisk användning. Data från djurstudier har visat att citalopram inducerar en minskning i fertilitetsindex och graviditetsindex, minskning i antalet implantationer samt påverkar spermakvaliteten vid exponering som är större än vad människa exponeras för.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Escitalopram Glenmark 5 mg: Varje tablett innehåller 5 mg escitalopram (som oxalat)
Escitalopram Glenmark 10 mg: Varje tablett innehåller 10 mg escitalopram (som oxalat)
Escitalopram Glenmark 15 mg: Varje tablett innehåller 15 mg escitalopram (som oxalat)
Escitalopram Glenmark 20 mg: Varje tablett innehåller 20 mg escitalopram (som oxalat)
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna:
Cellulosa, mikrokristallin (E460)
Kroskarmellosnatrium (E468)
Magnesiumstearat
Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri
Talk
Ej tillämpligt.
Hållbarhet
2 år
Särskilda förvaringsanvisningar
Inga särskilda förvaringsanvisningar
Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
Filmdragerad tablett.
Escitalopram Glenmark 5 mg: Vit till benvit, rund, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "E1" på ena sidan.
Escitalopram Glenmark 10 mg: Vit till benvit, avlång, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "E2" på ena sidan och en brytskåra på den andra.
Escitalopram Glenmark 15 mg: Vit till benvit, avlång, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "E3" på ena sidan on en brytskåra på den andra.
Escitalopram Glenmark 20 mg: Vit till benvit, avlång, bikonvex, filmdragerad tablett, märkt med "E4" på ena sidan on en brytskåra på den andra.
Tabletterna på 10 mg, 15 mg och 20 mg kan delas i två lika stora doser.
Social fobi är ett kroniskt sjukdomstillstånd, och 12 veckors behandling rekommenderas för att konsolidera behandlingssvaret. Långtidsbehandling av patienter som svarat på behandling har studerats i 6 månader och kan övervägas på individuell bas för att förebygga återfall. Fördelarna med behandlingen bör utvärderas med regelbundna mellanrum.
Social fobi är ett väldefinierat diagnostiskt begrepp som avser ett specifikt sjukdomstillstånd, vilket inte ska förväxlas med överdriven blyghet. Läkemedelsbehandling är motiverad endast då tillståndet påtagligt påverkar yrkesmässiga och sociala aktiviteter.
Betydelsen av denna behandling jämfört med kognitiv beteendeterapi har inte utvärderats. Läkemedelsbehandling utgör en del av en övergripande behandlingsstrategi.
Generaliserade ångesttillstånd
Initial dosering är 10 mg en gång dagligen. Beroende på individuellt behandlingssvar kan dosen ökas till maximalt 20 mg dagligen.
Långtidsbehandling av patienter som svarar på behandlingen har studerats under minst 6 månader hos patienter som erhöll 20 mg/dag. Behandlingseffekt och dos ska utvärderas med regelbundet intervall (se avsnitt Farmakodynamik).
Tvångssyndrom
Initial dosering är 10 mg en gång dagligen. Beroende på individuellt behandlingssvar kan dosen ökas till maximalt 20 mg dagligen.
Tvångssyndrom är en kronisk sjukdom, varför patienter ska behandlas under en tillräckligt lång period för att säkerställa symtomfrihet.
Behandlingseffekt och dos ska utvärderas med regelbundet intervall (se avsnitt Farmakodynamik).
Äldre patienter (> 65 år)
Initial dosering är 5 mg en gång dagligen. Dosen kan, beroende på individuellt behandlingssvar, ökas till 10 mg dagligen (se avsnitt Farmakokinetik).
Effekten av Escitalopram Glenmark vid social fobi har ej studerats hos äldre patienter.
Pediatrisk population
Escitalopram Glenmark ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Nedsatt njurfunktion
Justering av dosen är inte nödvändig till patienter med lätt eller måttligt nedsatt njurfunktion. Försiktighet rekommenderas hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (CLCR mindre än 30 ml/minut) (se avsnitt Farmakokinetik).
Nedsatt leverfunktion
För patienter med lätt eller måttligt nedsatt leverfunktion rekommenderas en initial dos på 5 mg dagligen de första 2 veckorna av behandlingen. Beroende på individuellt behandlingssvar kan dosen ökas till 10 mg dagligen. Försiktighet och extra varsam dostitrering rekommenderas hos patienter med kraftigt försämrad leverfunktion (se avsnitt Farmakokinetik).
Långsamma metaboliserare avseende CYP2C19
Till kända långsamma metaboliserare avseende CYP2C19 rekommenderas en initial dos av 5 mg dagligen de första 2 veckorna av behandlingen. Dosen kan, beroende på individuellt behandlingssvar, ökas till 10 mg dagligen (se avsnitt Farmakokinetik).
Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling
Hastigt avbrytande av behandling bör undvikas. Då behandling med escitalopram ska upphöra bör dosen minskas gradvis över en period av minst en till två veckor för att minska risken för utsättningssymtom (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar). Om oacceptabla symtom uppstår efter en dosminskning eller i samband med behandlingens avslutande kan en återgång till den tidigare använda dosen övervägas. Därefter kan dosen åter minskas, i en mer gradvis takt.
Administreringssätt
Escitalopram Glenmark administreras en gång dagligen och kan tas med eller utan föda.
Mani
SSRI ska användas med försiktighet till patienter med en anamnes på mani/hypomani. SSRI-behandling ska avslutas om en patient utvecklar maniska symtom.
Diabetes
Hos patienter med diabetes kan behandling med en SSRI påverka glukoskontrollen (hypoglykemi eller hyperglykemi). Doseringen av insulin och/eller perorala antidiabetika kan behöva justeras.
Suicid/suicidtankar eller klinisk försämring
Depression är associerat med en ökad risk för suicidtankar, självskador och suicid (suicidalt beteende). Denna risk kvarstår tills signifikant förbättring inträtt. Eftersom förbättring kan utebli under de första behandlingsveckorna, eller uppträder ännu senare, bör patienten följas noggrant till dess att förbättring sker. Det är en generell klinisk erfarenhet att suicidrisken kan öka under de tidiga förbättringsfaserna.
Andra psykiska tillstånd för vilka Escitalopram Glenmark förskrivs kan också vara associerade med ökad risk för suicidalt beteende. Dessa tillstånd kan dessutom vara komorbida med egentlig depression. De försiktighetsmått som iakttas vid behandling av patienter med egentlig depression bör därför också iakttas vid behandling av patienter med andra psykiatriska sjukdomar.
Det är känt att patienter som tidigare uppvisat suicidalitet eller patienter med påtagliga suicidtankar innan behandlingen påbörjas har en ökad risk för suicidtankar eller suicidförsök och bör observeras noga under behandlingen. En metaanalys baserad på placebo-kontrollerade kliniska studier av antidepressiva läkemedel hos vuxna patienter med psykiatriska sjukdomar påvisade en ökad risk för suicidalt beteende under behandling med antidepressiva läkemedel jämfört med placebo hos patienter yngre än 25 år. Patienter som behandlas med antidepressiva läkemedel, och speciellt sådana som har en hög risk för suicidalt beteende, ska följas noga i de tidiga faserna av behandlingen och vid dosförändringar.
Patienter (och vårdgivare) bör uppmanas att vara observanta på tecken till klinisk försämring, suicidalt beteende/suicidtankar eller andra beteendeförändringar och att omgående kontakta läkare om sådana tecken uppkommer.
Akatisi (psykomotorisk oro)
Behandling med SSRI/SNRI har associerats med utveckling av akatisi som karaktäriseras av en obehaglig eller plågsam känsla av rastlöshet och psykomotorisk ständig oro, så som oförmåga att sitta eller stå still. Det uppträder företrädesvis inom de första behandlingsveckorna. Hos patienter som utvecklar dessa symtom kan dosökning vara skadlig.
Hyponatremi
Hyponatremi, sannolikt orsakad av för hög insöndring av antidiuretiskt hormon (SIADH), har rapporterats i sällsynta fall vid användning av SSRI och upphör i regel efter avslutad behandling. Försiktighet tillrådes för patienter med riskfaktorer, såsom de äldre, eller patienter med cirros eller vid samtidig användning av andra läkemedel som kan ge hyponatremi.
Blödningar
Det föreligger rapporter om hudblödningar i form av ekkymoser och purpura med SSRI. Försiktighet rekommenderas till patienter som tar SSRI, särskilt vid samtidig behandling med perorala antikoagulantia, med läkemedel som påverkar trombocytfunktionen (t.ex. atypiska neuroleptika och fentiaziner, de flesta tricykliska antidepressiva, acetylsalicylsyra och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), tiklopidin och dipyridamol) samt till patienter med känd blödningsbenägenhet.
SSRI-/SNRI-läkemedel kan öka risken för postpartumblödning (se avsnitt Graviditet och Biverkningar).
ECT (elektrokonvulsiv behandling)
Det föreligger liten erfarenhet från samtidig behandling med SSRI och ECT, varför försiktighet rekommenderas.
Serotonergt syndrom
Försiktighet rekommenderas om escitalopram används samtidigt med läkemedel med serotonerga effekter såsom sumatriptan eller andra triptaner, tramadol och tryptofan.
I sällsynta fall har serotonergt syndrom rapporterats hos patienter som använt SSRI samtidigt med serotonergt verkande läkemedel. En kombination av symtom som agitation, tremor, myoklonier och hypertermi kan indikera utveckling av detta tillstånd. Skulle detta inträffa ska såväl SSRI-behandling som behandling med det serotonerga läkemedlet omedelbart avbrytas och symtomatisk behandling insättas.
Johannesört
Förekomsten av biverkningar kan öka vid samtidig användning av SSRI och naturläkemedel som innehåller johannesört (Hypericum perforatum) (se avsnitt Interaktioner).
Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling
Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling är vanligt förekommande, särskilt om det har skett abrupt (se avsnitt Biverkningar). I kliniska prövningar förekom biverkningar i samband med behandlingens avbrytande hos cirka 25 % av patienter som behandlades med escitalopram jämfört med cirka 15 % av dem som erhöll placebo.
Risken för utsättningssymtom kan vara beroende av flera faktorer, inklusive behandlingens duration och dosering samt hastigheten med vilken dosen reduceras. Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier och känsla av elektriska stötar), sömnstörningar (inklusive insomnia och intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor, konfusion, svettningar, huvudvärk, diarré, palpitationer, känslomässig instabilitet, irritabilitet samt synstörningar är de oftast rapporterade reaktionerna. Vanligtvis är dessa symtom milda till måttliga men kan hos vissa patienter vara svåra.
I de flesta fall uppträder dessa symtom under de första dagarna efter avbrytande av behandling, men har i mycket sällsynta fall även rapporterats hos patienter som av misstag missat en dos.
I allmänhet är dessa symtom övergående och upphör vanligtvis inom två veckor, även om de hos vissa individer kan vara långvariga (2-3 månader eller mer). När behandlingen avslutas är det därför tillrådligt att escitalopram trappas ut gradvis under en period av flera veckor eller månader, beroende på patientens behov (se ”Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling”, avsnitt Dosering).
Kranskärlssjukdomar
På grund av begränsad klinisk erfarenhet ska försiktighet iaktta hos patienter med kranskärlssjukdomar (se avsnitt Prekliniska uppgifter).
Förlängning av QT-intervallet
Escitalopram har visat sig orsaka en dosberoende förlängning av QT-intervallet. Fall av förlängda QT-intervall och ventrikulär arytmi, inklusive Torsade de Pointes, har rapporterats efter lanseringen, främst hos kvinnliga patienter, hos patienter med hypokalemi eller som redan har förlängning av QT-intervallet eller andra hjärtsjukdomar (se avsnitt Kontraindikationer, Interaktioner, Biverkningar, Överdosering och Farmakodynamik).
Försiktighet tillråds för patienter med signifikant bradykardi och hos patienter som nyligen haft hjärtinfarkt eller har okompenserad hjärtsvikt.
Elektrolytiska rubbningar, såsom hypokalemi och hypomagnesemi, ökar risken för malign arytmi och bör åtgärdas innan behandlingen med escitalopram påbörjas.
Vid behandling av patienter med stabil hjärtsjukdom bör ett EKG övervägas innan behandlingen påbörjas.
Om tecken på hjärtarytmi uppstår under behandlingen med escitalopram ska behandlingen avslutas och ett EKG utföras.
Trångvinkelglaukom
SSRI däribland escitalopram, kan ha en effekt på pupillstorleken som leder till mydriasis. Denna mydriatiska effekt kan eventuellt minska ögats kammarvinkel vilket resulterar i ökat intraokulärt tryck och trångvinkelglaukom, särskilt hos predisponerade patienter. Escitalopram bör därför användas med försiktighet hos patienter med trångvinkelglaukom eller tidigare anamnes på glaukom.
Sexuell dysfunktion
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) / serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) kan orsaka symtom på sexuell dysfunktion (se avsnitt Biverkningar). Det har förekommit rapporter om långvarig sexuell dysfunktion där symtomen har kvarstått trots utsättning av SSRI-/SNRI-preparat.
Reversibel, icke-selektiv MAO-hämmare (linezolid)
Linezolid är ett antibiotikum och en reversibel icke-selektiv MAO-hämmare och ska inte ges till patienter som behandlas med escitalopram. Om kombinationen är nödvändig ska minsta möjliga doser ges under noggrann klinisk monitorering (se avsnitt Kontraindikationer).
Irreversibel, selektiv MAO-B hämmare (selegilin)
Kombination med selegilin (irreversibel MAO-B hämmare) kräver försiktighet på grund av risken att utveckla serotonergt syndrom. Selegilin i doser upp till 10 mg dagligen har givits tillsammans med racemiskt citalopram utan komplikationer.
Förlängning av QT-intervallet
Farmakokinetiska och farmakodynamiska studier av escitalopram i kombination med andra läkemedel som förlänger QT-intervallet har inte genomförts. En additiv effekt av escitalopram och dessa läkemedel kan inte uteslutas. Därför är escitalopram i samtidig behandling med läkemedel som förlänger QT-intervallet, såsom Klass 1A och III antiarytmika, antipsykotika (t.ex. fenotiaziner, pimozid, haloperidol), tricykliska antidepressiva, vissa antimikrobiella läkemedel (t.ex. sparfloxacin, moxifloxacin, erytromycin IV, pentamidin, behandling av malaria, särskilt halofantrin), vissa antihistaminer (astemizol, mizolastin) kontraindicerat.
Kombinationer som kräver försiktighet:
Serotonergt verkande läkemedel
Samtidig administrering med serotonerga läkemedel (t.ex. tramadol, sumatriptan och andra triptaner) kan leda till serotonergt syndrom.
Läkemedel som sänker kramptröskeln
SSRI kan sänka kramptröskeln. Försiktighet rekommenderas vid samtidig användning av andra läkemedel som kan sänka kramptröskeln (t.ex. antidepressiva (tricykliska, SSRI), neuroleptika (fentiaziner, tioxantener och butyrofenoner), meflokin, bupropion och tramadol).
Litium, tryptofan
Det föreligger rapporter om förstärkta effekter när SSRI har givits tillsammans med litium eller tryptofan. Därför rekommenderas försiktighet vid samtidig administrering av SSRI och dessa läkemedel.
Johannesört
Förekomsten av biverkningar kan öka vid samtidig användning av SSRI och (traditionella) växtbaserade läkemedel som innehåller johannesört. (Hypericum perforatum) (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Blödningar
Escitalopram kombinerat med perorala antikoagulantia kan resultera i ändrad koagulation. Patienter som behandlas med perorala antikoagulantia ska följas noggrant när behandling med escitalopram påbörjas eller avslutas (se avsnitt Varningar och försiktighet). Samtidig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) kan öka blödningsbenägenheten (se avsnitt Varningar och försiktighet.).
Alkohol
Inga farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner kan förväntas mellan escitalopram och alkohol. Som för andra psykofarmaka rekommenderas dock inte kombination med alkohol.
Läkemedel som inducerar hypokalemi/hypomagnesemi
Försiktighet krävs vid samtidig användning av hypokalemi/hypomagnesemi-inducerande läkemedel eftersom dessa tillstånd ökar risken för maligna arytmier (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Farmakokinetiska interaktioner
Effekter av andra läkemedel på escitaloprams farmakokinetik.
Escitaloprams metabolism katalyseras i huvudsak av CYP2C19. Eventuellt kan också CYP3A4 och CYP2D6 vara inblandade, dock i mindre omfattning. Metabolismen av den aktiva metaboliten S-DCT (avmetylerad escitalopram) förefaller delvis vara katalyserad av CYP2D6.
Samtidig administrering av escitalopram och omeprazol (en CYP2C19 hämmare) 30 mg en gång dagligen gav en måttlig (ca 50 %) ökning av plasmakoncentrationer av escitalopram.
Samtidig administrering av escitalopram och cimetidin (måttligt potent generell enzymhämmare) 400 mg två gånger dagligen gav en måttlig (ca 70 %) ökning av plasmakoncentrationer av escitalopram. Försiktighet tillrådes vid samtidig administrering av escitalopram och cimetidin. En dosjustering kan krävas.
Försiktighet ska därför tillämpas vid samtidig behandling med CYP2C19 hämmare (t.ex. omeprazol, esomeprazol, flukonazol, fluvoxamin, lansoprazol, tiklopidin) eller cimetidin. En minskning av escitalopramdosen kan vara nödvändig baserat på monitorering av biverkningar under samtidig behandling (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Effekt av escitalopram på andra läkemedels farmakokinetik
Escitalopram är en hämmare av enzymet CYP2D6. Försiktighet rekommenderas när escitalopram kombineras med läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av detta enzym och har ett smalt terapeutiskt index, t.ex. flekainid, propafenon och metoprolol (vid hjärtsviktsbehandling) eller vissa CNS-aktiva läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP2D6, t.ex. antidepressiva som desipramin, klomipramin och nortriptylin eller neuroleptika som risperidon, tioridazin och haloperidol. En dosjustering kan krävas.
Samtidig administrering med desipramin eller metoprolol resulterade i båda fall i en fördubbling av plasmanivåerna av dessa båda CYP2D6-substrat.
In vitro-studier har visat att escitalopram också kan ge en svag hämning av CYP2C19. Försiktighet rekommenderas vid samtidigt intag av läkemedel som metaboliseras av CYP2C19.
Fall av förlängda QT-intervall och ventrikulär arytmi, inklusive Torsade de Pointes, har rapporterats efter lanseringen, främst hos kvinnliga patienter med hypokalemi eller som redan har förlängning av QT-intervallet eller andra hjärtsjukdomar (se avsnitt Kontraindikationer, Varningar och försiktighet, Interaktioner, Överdosering och Farmakodynamik).
Klasseffekter
Epidemiologiska studier, som främst har utförts på patienter 50 år och äldre, visar en ökad risk för benfraktur hos patienter som behandlas med SSRI och TCA. Mekanismen som orsakar denna risk är okänd.
Utsättningssymtom vid avbrytande av behandling
Avbrytande av SSRI/SNRI (särskilt när det sker abrupt) medför ofta utsättningssymtom. Yrsel, känselstörningar (inklusive parestesier och känsla av elektriska stötar), sömnstörningar (inklusive insomnia och intensiva drömmar), agitation eller ångest, illamående och/eller kräkningar, tremor, konfusion, svettningar, huvudvärk, diarré, palpitationer, känslomässig instabilitet, irritabilitet samt synstörningar är de oftast rapporterade reaktionerna. I allmänhet är dessa symtom milda till måttliga och upphör spontant, men hos vissa patienter kan de vara svåra och/eller ha förlängd duration. Därför rekommenderas ett stegvis utsättande när behandling med escitalopram ska avslutas (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Social fobi
Escitalopram var effektivt i tre korttidsstudier (12 veckor). Hos patienter som svarat på behandling, var escitalopram även effektivt i en 6-månaders studie av återfallsförebyggande effekt vid social fobi. I en 24-veckors dosfinnarstudie har effekt kunnat visas för 5, 10 och 20 mg escitalopram.
Generaliserade ångesttillstånd.
Escitalopram i doser av 10 och 20 mg/dag var effektivt i fyra placebokontrollerade studier. I poolade data från tre studier med liknande design, vilka omfattade 421 escitaloprambehandlade patienter och 419 placebobehandlade patienter, var det 47,5 % respektive 28,9 % som svarade på behandlingen och 37,1 % och 20,8 %, uppnådde remission. Kvarstående effekt sågs från vecka 1. Bibehållande effekt av escitalopram 20 mg/dag visades i en 24 till 76 veckors randomiserad underhållsstudie hos 373 patienter som initialt svarat på behandling i en öppen 12-veckors studie.
Tvångssyndrom
I en randomiserad, dubbelblind, klinisk studie, observerades en skillnad med escitalopram 20 mg/dag jämfört med placebo avseende det totala Y-BOCS värdet efter 12 veckors behandling. Efter 24 veckor var både escitalopram 10 och 20 mg/dag överlägset placebo.
Förhindrande av återfall påvisades för escitalopram 10 och 20 mg/dag hos patienter som svarade på escitalopram i en studie där patienterna först behandlades öppet med escitalopram under 16 veckor och sedan gick in i en 24-veckors, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad period.
Linjäritet/icke-linjäritet
Escitaloprams kinetik är linjär. Steady state plasmanivåer nås inom ca 1 vecka. Medelkoncentrationer i steady-state på 50 nmol/l (20-125 nmol/l) uppnås vid en daglig dos av 10 mg.
Äldre patienter (> 65 år)
Escitalopram förefaller elimineras långsammare hos äldre än hos yngre patienter. Den systemiska exponeringen (AUC) är cirka 50 % högre hos äldre jämfört med unga friska försökspersoner. (se Dosering).
Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med lätt eller måttlig leverfunktionsnedsättning (Child-Pugh kriterier A och B), var halveringstiden för escitalopram ca dubbelt så lång och exponeringen var ungefär 60 % högre än hos individer med normal leverfunktion (se Dosering).
Nedsatt njurfunktion
Med racemiskt citalopram har en förlängd halveringstid och en liten ökning av exponeringen observerats hos patienter med nedsatt njurfunktion (CLcr 10-53 ml/min). Plasmakoncentrationerna av metaboliterna har ej studerats men kan vara förhöjda (se Dosering).
Polymorfism
Långsamma metaboliserare avseende CYP2C19 har observerats ha dubbelt så höga plasmakoncentrationer av escitalopram som snabba metaboliserare. Ingen markant förändring i exponeringen sågs i långsamma metaboliserare avseende CYP2D6 (se Dosering).
Det finns inga djurdata gällande denna aspekt för escitalopram.
Dragering:
Hypromellos (E464, titandioxid (E171), makrogol 400