Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Särskilt läkemedel
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Teva Sweden AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Oxikodon Depot Actavis 5 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 10 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 15 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 20 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 30 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 40 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 60 mg depottabletter
Oxikodon Depot Actavis 80 mg depottabletter
Actavis Group PTC ehf.
Dalshraun 1
220 Hafnarfjordur
Island
5 mg: 48599
10 mg: 48600
15 mg: 48601
20 mg: 48602
30 mg: 48603
40 mg: 48604
60 mg: 48605
80 mg: 48606
Första godkännandet: 2014-05-15
Förnyat godkännande: 2019-03-19
2025-06-18
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 20 mg:
Varje depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 18 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 31,6 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 30 mg:
Varje depottablett innehåller 30 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 27 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 40 mg:
Varje depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 36 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 31,6 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 60 mg:
Varje depottablett innehåller 60 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 54 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 80 mg:
Varje depottablett innehåller 80 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 72 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Oxikodon Depot Actavis 5 mg:
Varje depottablett innehåller 5 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 4,5 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 31,6 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 10 mg:
Varje depottablett innehåller 10 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 9 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 15 mg:
Varje depottablett innehåller 15 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 13,5 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 20 mg:
Varje depottablett innehåller 20 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 18 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 31,6 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 30 mg:
Varje depottablett innehåller 30 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 27 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 40 mg:
Varje depottablett innehåller 40 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 36 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 31,6 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 60 mg:
Varje depottablett innehåller 60 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 54 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
Oxikodon Depot Actavis 80 mg:
Varje depottablett innehåller 80 mg oxikodonhydroklorid motsvarande 72 mg oxikodon.
Hjälpämnen med känd effekt:
Varje depottablett innehåller 63,2 mg laktosmonohydrat.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Oxikodon Depot Actavis 40 mg:
Gula, runda, bikonvexa depottabletter, 7 mm i diameter, märkt med ”OX 40” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 60 mg:
Röda, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 60” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 80 mg:
Gröna, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 80” på en sida.
Depottablett.
Oxikodon Depot Actavis 5 mg:
Blåa, runda, bikonvexa depottabletter, 7 mm i diameter, märkt med ”OX 5” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 10 mg:
Vita, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 10” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 15 mg:
Grå, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 15” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 20 mg:
Rosa, runda, bikonvexa depottabletter, 7 mm i diameter, märkt med ”OX 20” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 30 mg:
Bruna, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 30” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 40 mg:
Gula, runda, bikonvexa depottabletter, 7 mm i diameter, märkt med ”OX 40” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 60 mg:
Röda, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 60” på en sida.
Oxikodon Depot Actavis 80 mg:
Gröna, runda, bikonvexa depottabletter, 9 mm i diameter, märkt med ”OX 80” på en sida.
För doser som inte är realiserbara/praktiska med denna styrka så finns andra styrkor av detta läkemedel tillgängliga.
På grund av individuella skillnader i känslighet för olika opioider rekommenderas patienter att starta försiktigt med oxikodonhydroklorid depottabletter efter konvertering från andra opioider, med 50‑75 % av den beräknade oxikodondosen.
Byte från morfin
Patienter som får oralt morfin före behandling med oxikodon bör få en daglig dos baserad på följande förhållande: 10 mg oralt oxikodon motsvarar 20 mg oralt morfin. Patienternas interindividuella skillnader kräver att dosen noga titreras för varje enskild patient. Initialt kan en lägre dos än ekvivalent dos rekommenderas.
Dosjustering
Vissa patienter som intar oxikodon depottabletter enligt ett fast schema behöver snabbverkande analgetika som behovsmedicinering vid genombrottssmärta. Oxikodondepottabletter är inte indikerad för behandling av akut smärta och/eller genombrottssmärta. En engångsdos av behovsmedicinering bör uppgå till 1/6 av den dagliga, ekvianalgetiska dosen av oxikodonhydroklorid depottabletter. Användning av behovsmedicinering mer än två gånger dagligen indikerar att dosen oxikodon depottabletter behöver ökas. Dosen bör inte justeras oftare än en gång varje 1-2 dagar tills en stabil, två gånger dagligen, administrering har uppnåtts.
Efter en dosökning från 10 mg till 20 mg var tolfte timma bör dosjusteringar göras i steg om ungefär en tredjedel av den dagliga dosen. Målet är en patientspecifik dosering, administrerad två gånger dagligen, vilken tillåter adekvat smärtlindring med tolererbara biverkningar och så låg behovsmedicinering som möjligt så länge som smärtlindring är nödvändig.
En jämn distribution (samma dos morgon och kväll) enligt ett fast schema (var tolfte timma) är lämpligt för majoriteten av patienter. För vissa patienter kan det vara fördelaktigt med en ojämn fördelning av doserna. Generellt bör den lägsta smärtlindrande dosen väljas. Vid behandling av icke-malign smärta är generellt en daglig dos på 40 mg tillräckligt; men högre dosering kan bli nödvändig. Patienter med cancerrelaterad smärta kan behöva doser på 80 till 120 mg, vilka i individuella fall kan ökas upp till 400 mg. Om ännu högre doser krävs bör dosen beslutas individuellt genom att balansera effekt med tolerans och risken för biverkningar.
Behandlingsmål och utsättning av behandlingen
Innan behandling med oxikodon depottabletter påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingstid och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärthantering. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av doseringen vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymtom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt 4.4).
Behandlingstid
Oxikodon ska inte användas längre än nödvändigt. Se avsnitt 4.4 angående behovet av noggrann övervakning för utveckling av beroende och missbruk.
Äldre patienter
Äldre patienter utan kliniska manifestationer av nedsatt lever- eller njurfunktion kräver vanligtvis ingen dosjustering.
Nedsatt lever- och/eller njurfunktion
Plasmakoncentrationen av oxikodon är högre hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion funktion jämfört med patienter med normal njur- och leverfunktion.
Startdos bör väljas konservativt för dessa patienter. Startdosen bör vara halva den rekommenderade startdosen (t.ex. en daglig oral dos av 10 mg hos opioidobehandlade patienter) och dostitrering bör utföras i enlighet med den individuella kliniska situationen.
Andra riskpatienter
Riskpatienter, t ex patienter med låg kroppsvikt eller långsam metabolism av läkemedel, bör initialt erhålla halva den rekommenderade dosen om de är tidigare obehandlade med opioider. Dostitrering bör utföras i enlighet med den individuella kliniska situationen.
Pediatrisk population
Opioider får endast användas för hantering av svår smärta hos barn efter noggrann bedömning av nytta och risk.
Barn under 12 år
Säkerhet och effekt för oxikodon för barn under 12 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
För oral användning.
Oxikodon depottabletter ska tas två gånger dagligen baserat på ett fast schema med den beslutade dosen.
Depottabletterna ska intas med tillräcklig mängd vätska tillsammans med eller utan mat från måltid. Oxikodon depottabletter måste sväljas hela, inte tuggas.
För instruktion om hur man öppnar de barnskyddande blisterkartorna, se avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Allvarlig andningsdepression med hypoxi och/eller hyperkapni.
Allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Cor pulmonale.
Svår bronkialastma.
Paralytisk ileus.
Akut buk, fördröjd ventrikeltömning.
Oxikodon ska administreras med försiktighet till, och dosen kan behöva reduceras för, patienter med följande tillstånd:
kraftigt nedsatt respiratorisk funktion
sömnapné
som tar bensodiazepiner eller andra CNS-depressiva (inklusive alkohol, se nedan och avsnitt 4.5)
som tar monoaminooxaidasinhibitorer (MAO-hämmare, se nedan och avsnitt 4.5)
tecken på opioidbrukssyndrom (se nedan)
tolerans och utsättning (se nedan)
som är äldre och försvagade
skallskada (på grund av ökad risk för intrakranialt tryck)
hypotension
hypovolemi
epileptisk sjukdom eller predisposition för konvulsioner
pankreatit
obstruktiv och inflammatorisk tarmsjukdom
nedsatt leverfunktion
nedsatt njurfunktion
myxödem
hypotyroidism
Addisons sjukdom (adrenal insufficiens)
prostatahypertrofi
alkoholism
toxisk psykos
delirium tremens
förstoppning
sjukdomar i gallvägarna, gall- eller ureterisk kolik.
Vid närvaro av, eller misstanke om, paralytisk ileus, ska oxikodon omedelbart sättas ut.
Andningsdepression
Andningsdepression är den mest signifikanta risken som induceras av opioider, och är mest sannolik att inträffa hos äldre eller försvagade patienter.
Sömnrelaterade andningsstörningar
Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar såsom central sömnapné och sömnrelaterad hypoxemi. Risken för central sömnapné ökar med dosen. Överväg att minska den totala opioiddosen till patienter med central sömnapné.
Risker med samtidig användning av sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel.
Samtidig användning av opioider såsom oxikodon, och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död.
På grund av dessa risker förbehålls samtidig förskrivning av dessa sedativa läkemedel till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga.
Om det beslutas att förskriva oxikodon samtidigt med sedativa läkemedel, ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.
Patienterna ska följas noga avseende tecken och symtom på andningsdepression och sedering. I detta avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess vårdgivare om att vara uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt 4.5).
MAO-hämmare
Oxikodon måste administreras med försiktighet till patienter som tar MAO-hämmare eller som har tagit MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.5).
Opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)
Tolerans och fysiskt och/eller psykologiskt beroende kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som oxikodon.
Upprepad användning av oxikodon okan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig behandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av oxikodon kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).
Innan behandling med oxikodon påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt 4.2). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecknen på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår ska patienten rådas att kontakta läkare.
Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.
Tolerans och utsättande
Under långvarig administrering kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet och kräva högre doser för att upprätthålla den önskade analgetiska effekten. Långvarig användning av läkemedlet kan skapa beroende och abstinenssymtom kan uppträda vid ett abrupt avbrott av behandlingen. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon är rekommendationen att nedtrappning av dosen sker gradvis för att undvika utsättningssymtom. Utsättningssymptom kan vara gäspning, mydriasis, lakrimation, rinorré, tremor, hyperhidros, ångest, agitation, konvulsioner, sömnlöshet och myalgi.
Lever och gallvägar
Oxikodon kan orsaka dysfunktion och spasm i Oddis sfinkter och därmed öka risken för gallvägssymtom och pankreatit. Därför måste oxikodon administreras med försiktighet till patienter med pankreatit och sjukdomar i gallvägarna.
Kronisk, icke-malign smärta
Opioider är inte förstahandsbehandling för kronisk icke-malign smärta, och rekommenderas inte heller som enda behandling. Opioider bör användas som en del av ett omfattande behandlingsprogram som involverar andra läkemedel och behandlingsmetoder. Patienter med kronisk icke-malign smärta bör utvärderas och övervakas med avseende på beroende och missbruk.
Alkohol
Samtidig användning av alkohol och oxikodon kan ge ökad risk för biverkningar av oxikodon; samtidig användning skall undvikas.
Missbruk vid parenteral administration
Vid parenteral, venös injektion i missbrukssyfte kan tablettens hjälpämnen leda till nekros av lokal vävnad, infektion, ökad risk för endokardit och skador på hjärtats klaffar som kan vara livshotande, granulom i lungor eller andra allvarliga, potentiellt dödliga händelser.
Potentiellt dödlig dos av oxikodon
För att undvika att skada tablettens kontrollerade frisättningsegenskaper ska depottabletten sväljas hel och får inte delas, tuggas eller krossas. Administrering av delade, tuggade eller krossade tabletter leder till snabb frisättning och absorption av en potentiellt dödlig dos oxikodonhydroklorid (se avsnitt 4.9).
Hyperalgesi
Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare dosökning av oxikodon kan förekomma vid sällsynta tillfällen, särskilt vid höga doser. En dosreduktion av oxikodon eller byte till en alternativ opioid kan behövas.
Kirurgiska behandlingar
Oxikodon depottabletter rekommenderas inte för preoperativ användning eller postoperativt inom de första 12–24 timmarna. Beroende på typen av operation och dess omfattning, vilken anestesimetod som har valts, annan samtidig medicinering och den enskilda patientens tillstånd, beror den exakta tidpunkten för när den postoperativa behandlingen med oxikodon depottabletter kan påbörjas på en noggrann risk/nytta-bedömning för varje enskild patient.
Som med alla opioidpreparat, bör oxikodon användas med försiktighet efter bukkirurgi eftersom opiater är kända för att försämra intestinal motilitet och bör inte användas förrän läkaren är säker på att tarmfunktionen är normal.
Endokrina effekter
Opioider som oxikodonhydroklorid kan påverka hypotalamus-hypofys-binjurebark- eller gonadaxeln. Vissa förändringar som kan observeras omfattar en ökning av serumprolaktin samt en minskning av plasmakortisol och testosteron. Kliniska symtom kan uppkomma till följd av dessa hormonförändringar.
Pediatrisk population
Oxikodon ska inte ges till barn och ungdomar under 12 år på grund av avsaknaden av data på säkerhet och effekt.
Hjälpämnen
Oxikodon Depot Actavis innehåller laktos
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Samtidig användning av opioider med sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av den additiva CNS-depressiva effekten. Dosering och duration av samtidig användning ska begränsas (se avsnitt 4.4).
Centraldämpande medel inkluderar men är inte begränsade till: andra opioider, gabapentinoider såsom pregabalin, anxiolytika, hypnotika och sedativa (inklusive bensodiazepiner), antipsykotika, antidepressiva, fentiaziner, neuroleptika, anestetika, muskelrelaxantia, antihistaminer, antiemetika och alkohol.
Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos oxikodon. Samtidig användning skall undvikas.
MAO-hämmare är kända för att interagera med narkotiska analgetika. MAO-hämmare producerar CNS-excitation eller –depression med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt 4.4). Oxikodon bör användas med särskild försiktighet av patienter som samtidigt får MAO-hämmare eller som fått MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.4).
Samtidig administrering av oxikodon och serotonerga medel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), kan orsaka serotonintoxicitet. Symtom på serotonintoxicitet kan innefatta förändrat mentalt tillstånd (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, labilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära rubbningar (t.ex. hyperreflexi, inkoordination, stelhet) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Oxikodon ska användas med försiktighet och dossänkning kan behövas hos patienter som använder dessa läkemedel.
Antikolinergika (t ex neuroleptika, tricykliska antidepressiva, antihistaminer, antiemetika, muskelavslappnannde, antiparkinsonläkemedel) kan förstärka de antikolinerga biverkningarna av oxikodon såsom obstipation, muntorrhet eller miktionsstörningar.
Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 med bidrag av CYP2D6. Aktiviteterna av dessa enzym kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller kosttillskott som administreras samtidigt, vilket kan leda till ändrade plasmakoncentrationer av oxikodon. Oxikodondoserna kan därför behöva justeras.
CYP3A4 hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin, och telitromycin), azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol, och posakonazol) proteashämmare (t.ex. boceprevir, ritonavir, indinavir, nelfinavir och sakvinavir), cimetidin och grapefruktjuice kan orsaka ett minskat clearance av oxikodon vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. Därför kan en justering av oxikodondosen vara nödvändig.
Några specifika exempel ges nedan:
Efter fem dagars oral administrering av 200 mg itrakonazol (en potent CYP3A4 hämmare) en gång dagligen ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 2,4 gånger högre, i intervallet 1,5 – 3,4.
Efter fyra dagars oral administrering av 200 mg vorikonazol (en CYP3A4 hämmare) två gånger dagligen (första dagen 2 x 400 mg) ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 3,6 gånger högre, i intervallet 2,7 – 5,6.
Efter fyra dagars oral administrering av 800 mg telitromycin (en CYP3A4 hämmare) en gång dagligen ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,8 gånger högre, i intervallet 1,3 – 2,3.
Efter fem dagars administrering av 200 ml grapefruktjuice (en CYP3A4 hämmare) tre gånger dagligen ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,7 gånger högre, i intervallet 1,1 – 2,1.
CYP3A4 inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet vilket leder till en minskning av oxikodons plasmakoncentration. Därför bör försiktighet iakttas och ytterligare titrering kan behövas för att uppnå smärtkontroll.
Några specifika exempel ges nedan:
Efter femton dagars administrering med johannesört 300 mg (en CYP3A4 inducerare) tre gånger dagligen minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 50 % lägre, i intervallet 37–57 %.
Efter sju dagars administrering med rifampicin 600 mg (en CYP3A4 inducerare) en gång dagligen minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 86 % lägre.
Läkemedel som hämmar CYP2D6 aktivitet, såsom paroxetin, fluoxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearence av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon. Samtidig administrering med hämmare av CYP2D6 har emellertid resulterat i endast obetydlig inverkan på oxikodons elimination och inget inflytande på de farmakodynamiska effekterna av oxikodon.
Effekten av andra relevanta isoenzymhämmare på metabolismen av oxikodonhydroklorid är inte känd.
Potentiella interaktioner bör tas i beräkning.
Kliniskt relevanta förändringar i International Normalised Ratio (INR) i båda riktningar har observerats i individer om koumarinantikoagulatia kombineras med oxikodonhydroklorid depottabletter.
Det finns inga studier som undersöker effekten av oxikodonhydroklorid på CYP-katalyserad metabolism av andra läkemedel.
Användning av denna produkt skall i möjligaste mån undvikas till gravida eller ammande kvinnor.
Graviditet
Erfarenhet av behandling med oxikodon under graviditet är begränsad. Nyfödda barn till mödrar som har fått opioider under de senaste 3 till 4 veckorna före förlossning bör kontrolleras med avseende på andningsdepression. Administrering av oxikodon under graviditet kan leda till abstinenssymptom hos det nyfödda barnet.
Amning
Oxikodon kan passera över i bröstmjölk och kan framkalla andningsdepression hos det ammade barnet. Oxikodon bör därför inte användas under amning.
Fertilitet
Det finns inga humandata på oxikodons effekt på fertilitet tillgängliga. Hos råttor sågs ingen effekt på parning eller fertilitet vid oxikodonbehandling (se avsnitt 5.3).
Oxikodon kan påverka förmågan att köra och använda maskiner.
Detta är speciellt vanligt i början av behandlingen, efter en dosökning, eller byte av läkemedel och ifall oxikodon kombineras med ett annat CNS-depressivt läkemedel.
För patienter med en stabil behandling är ett generellt förbud mot att framföra fordon inte nödvändigt. Den behandlande läkaren måste bedöma den individuella situationen.
Summering av säkerhetsprofilen
På grund av de farmakologiska egenskaperna kan oxikodon orsaka andningsdepression, mios, bronkkonstriktioner och spasmer i glatt muskulatur och kan hämma hostreflexen.
De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående (speciellt i början av behandlingen) och förstoppning.
Den allvarligaste negativa reaktionen efter en opioidöverdos är andningsdepression och uppkommer vanligtvis hos äldre och försvagade patienter. Opioider kan orsaka allvarlig hypotension hos känsliga individer.
Biverkningstabell
Biverkningarna anges i tabell nedan enligt organsystem och frekvens.
Beskrivning av valda biverkningar
Läkemedelsberoende
Upprepad användning av Oxikodon Depot Actavis kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar hos ungdomar (i åldern 12 till 18 år) verkar likna de samma som hos vuxna (se avsnitt 5.1).
Symtom
Miosis, andningsdepression, somnolens, reducerad skelettmuskeltonus, blodtrycksfall och toxisk leukoencefalopati har observerats vid överdosering av oxikodon.
I allvarliga fall cirkulatorisk kollaps, dvala, koma, bradykardi och icke-kardiogent lungödem, hypotension kan uppstå och död kan inträffa; missbruk av höga doser av starka opioider som oxikodon kan vara dödligt.
Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till cirka 60–100 mg peroralt.
Behandling
Först och främst ska ombesörjas fastställandet av patientens luftväg och upprättandet av assisterad eller kontrollerad ventilation.
I händelse av överdosering kan en intravenös administrering av en opiatantagonist (t ex 0.4–2 mg intravenös naloxon) vara indikerad. Administrering av engångsdoser måste upprepas i intervaller om 2 till 3 minuter beroende på den kliniska situationen. Intravenös infusion av 2 mg naloxon i 500 ml isoton saltlösning eller 5 % dextroslösning (motsvarande 0,004 mg naloxon/ml) är möjlig. Infusionshastigheten ska justeras mot de tidigare bolusinjektionerna och svaret hos patienten.
Ventrikelsköljning bör inte användas rutinmässigt. I specifika fall av potentiellt livshotande blandförgiftningar kan det övervägas. Överväg aktivt kol (50 g för vuxna, 10-15 g för barn), om en omfattande mängd har intagit inom 1 timma, förutsatt att luftvägarna kan skyddas. Det kan vara rimligt att anta att sen administrering av aktivt kol kan vara fördelaktigt för depotberedningar; det finns dock inga bevis som stödjer detta.
Ett lämpligt laxativ kan användas när det är motiverat.
Stödjande åtgärder (konstgjord andning, syretillförsel, administrering av kärlsammandragande medel och infusionsterapi) ska, om nödvändigt, tillämpas i behandlingen av åtföljande cirkulatorisk chock. Vid hjärtstillestånd eller hjärtarytmier kan hjärtkompressioner eller defibrillering vara indikerad. Om nödvändigt ska andningshjälp samt underhåll av vatten- och elektrolytbalans utföras.
Oxikodon Depot Actavis är indicerat för vuxna och ungdomar (från 12 års ålder) för behandling av svår smärta, där endast opioidanalgetika ger tillräcklig effekt.
Dosering
Doseringen beror på smärtans intensitet och patientens individuella känslighet för behandlingen. Korrekt dos för den enskilda patienten är den lägsta dosen som tillräckligt kontrollerar smärtan utan eller med tolererbara biverkningar.
Följande generellt rekommenderade dosering gäller:
Vuxna och ungdomar (från 12 års ålder)
Startdos
Generellt är den initiala dosen för opioidobehandlade patienter 10 mg oxikodonhydroklorid givet med 12 timmars intervall. Vissa patienter kan ha fördel av en startdos på 5 mg för att minimera incidensen av biverkningar.
Patienter som redan får opioider kan påbörja behandlingen med högre doser, med iakttagande av patientens erfarenhet från tidigare behandling med opioider.
För doser som inte är realiserbara/praktiska med denna styrka så finns andra styrkor av detta läkemedel tillgängliga.
På grund av individuella skillnader i känslighet för olika opioider rekommenderas patienter att starta försiktigt med oxikodonhydroklorid depottabletter efter konvertering från andra opioider, med 50‑75 % av den beräknade oxikodondosen.
Byte från morfin
Patienter som får oralt morfin före behandling med oxikodon bör få en daglig dos baserad på följande förhållande: 10 mg oralt oxikodon motsvarar 20 mg oralt morfin. Patienternas interindividuella skillnader kräver att dosen noga titreras för varje enskild patient. Initialt kan en lägre dos än ekvivalent dos rekommenderas.
Dosjustering
Vissa patienter som intar oxikodon depottabletter enligt ett fast schema behöver snabbverkande analgetika som behovsmedicinering vid genombrottssmärta. Oxikodondepottabletter är inte indikerad för behandling av akut smärta och/eller genombrottssmärta. En engångsdos av behovsmedicinering bör uppgå till 1/6 av den dagliga, ekvianalgetiska dosen av oxikodonhydroklorid depottabletter. Användning av behovsmedicinering mer än två gånger dagligen indikerar att dosen oxikodon depottabletter behöver ökas. Dosen bör inte justeras oftare än en gång varje 1-2 dagar tills en stabil, två gånger dagligen, administrering har uppnåtts.
Efter en dosökning från 10 mg till 20 mg var tolfte timma bör dosjusteringar göras i steg om ungefär en tredjedel av den dagliga dosen. Målet är en patientspecifik dosering, administrerad två gånger dagligen, vilken tillåter adekvat smärtlindring med tolererbara biverkningar och så låg behovsmedicinering som möjligt så länge som smärtlindring är nödvändig.
En jämn distribution (samma dos morgon och kväll) enligt ett fast schema (var tolfte timma) är lämpligt för majoriteten av patienter. För vissa patienter kan det vara fördelaktigt med en ojämn fördelning av doserna. Generellt bör den lägsta smärtlindrande dosen väljas. Vid behandling av icke-malign smärta är generellt en daglig dos på 40 mg tillräckligt; men högre dosering kan bli nödvändig. Patienter med cancerrelaterad smärta kan behöva doser på 80 till 120 mg, vilka i individuella fall kan ökas upp till 400 mg. Om ännu högre doser krävs bör dosen beslutas individuellt genom att balansera effekt med tolerans och risken för biverkningar.
Behandlingsmål och utsättning av behandlingen
Innan behandling med oxikodon depottabletter påbörjas ska en behandlingsstrategi som inkluderar behandlingstid och behandlingsmål, samt en plan för behandlingens avslut, överenskommas med patienten i enlighet med riktlinjer för smärthantering. Under behandlingen ska läkare och patient ha tät kontakt för att utvärdera behovet av fortsatt behandling samt ta ställning till utsättning och justering av doseringen vid behov. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon kan det vara tillrådligt att trappa ned dosen gradvis för att förhindra utsättningssymtom. Om adekvat smärtkontroll inte uppnås ska möjlig hyperalgesi, tolerans och progression av underliggande sjukdom övervägas (se avsnitt 4.4).
Behandlingstid
Oxikodon ska inte användas längre än nödvändigt. Se avsnitt 4.4 angående behovet av noggrann övervakning för utveckling av beroende och missbruk.
Äldre patienter
Äldre patienter utan kliniska manifestationer av nedsatt lever- eller njurfunktion kräver vanligtvis ingen dosjustering.
Nedsatt lever- och/eller njurfunktion
Plasmakoncentrationen av oxikodon är högre hos patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion funktion jämfört med patienter med normal njur- och leverfunktion.
Startdos bör väljas konservativt för dessa patienter. Startdosen bör vara halva den rekommenderade startdosen (t.ex. en daglig oral dos av 10 mg hos opioidobehandlade patienter) och dostitrering bör utföras i enlighet med den individuella kliniska situationen.
Andra riskpatienter
Riskpatienter, t ex patienter med låg kroppsvikt eller långsam metabolism av läkemedel, bör initialt erhålla halva den rekommenderade dosen om de är tidigare obehandlade med opioider. Dostitrering bör utföras i enlighet med den individuella kliniska situationen.
Pediatrisk population
Opioider får endast användas för hantering av svår smärta hos barn efter noggrann bedömning av nytta och risk.
Barn under 12 år
Säkerhet och effekt för oxikodon för barn under 12 år har ännu inte fastställts. Inga data finns tillgängliga.
Administreringssätt
För oral användning.
Oxikodon depottabletter ska tas två gånger dagligen baserat på ett fast schema med den beslutade dosen.
Depottabletterna ska intas med tillräcklig mängd vätska tillsammans med eller utan mat från måltid. Oxikodon depottabletter måste sväljas hela, inte tuggas.
För instruktion om hur man öppnar de barnskyddande blisterkartorna, se avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Allvarlig andningsdepression med hypoxi och/eller hyperkapni.
Allvarlig kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Cor pulmonale.
Svår bronkialastma.
Paralytisk ileus.
Akut buk, fördröjd ventrikeltömning.
Oxikodon ska administreras med försiktighet till, och dosen kan behöva reduceras för, patienter med följande tillstånd:
kraftigt nedsatt respiratorisk funktion
sömnapné
som tar bensodiazepiner eller andra CNS-depressiva (inklusive alkohol, se nedan och avsnitt 4.5)
som tar monoaminooxaidasinhibitorer (MAO-hämmare, se nedan och avsnitt 4.5)
tecken på opioidbrukssyndrom (se nedan)
tolerans och utsättning (se nedan)
som är äldre och försvagade
skallskada (på grund av ökad risk för intrakranialt tryck)
hypotension
hypovolemi
epileptisk sjukdom eller predisposition för konvulsioner
pankreatit
obstruktiv och inflammatorisk tarmsjukdom
nedsatt leverfunktion
nedsatt njurfunktion
myxödem
hypotyroidism
Addisons sjukdom (adrenal insufficiens)
prostatahypertrofi
alkoholism
toxisk psykos
delirium tremens
förstoppning
sjukdomar i gallvägarna, gall- eller ureterisk kolik.
Vid närvaro av, eller misstanke om, paralytisk ileus, ska oxikodon omedelbart sättas ut.
Andningsdepression
Andningsdepression är den mest signifikanta risken som induceras av opioider, och är mest sannolik att inträffa hos äldre eller försvagade patienter.
Sömnrelaterade andningsstörningar
Opioider kan orsaka sömnrelaterade andningsstörningar såsom central sömnapné och sömnrelaterad hypoxemi. Risken för central sömnapné ökar med dosen. Överväg att minska den totala opioiddosen till patienter med central sömnapné.
Risker med samtidig användning av sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel.
Samtidig användning av opioider såsom oxikodon, och sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel kan leda till sedering, andningsdepression, koma och död.
På grund av dessa risker förbehålls samtidig förskrivning av dessa sedativa läkemedel till patienter för vilka andra behandlingsalternativ inte är möjliga.
Om det beslutas att förskriva oxikodon samtidigt med sedativa läkemedel, ska lägsta effektiva dos användas och behandlingstiden ska vara så kort som möjligt.
Patienterna ska följas noga avseende tecken och symtom på andningsdepression och sedering. I detta avseende är det starkt rekommenderat att informera patienten och dess vårdgivare om att vara uppmärksamma på dessa symtom (se avsnitt 4.5).
MAO-hämmare
Oxikodon måste administreras med försiktighet till patienter som tar MAO-hämmare eller som har tagit MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.5).
Opioidbrukssyndrom (missbruk och beroende)
Tolerans och fysiskt och/eller psykologiskt beroende kan utvecklas vid upprepad administrering av opioider som oxikodon.
Upprepad användning av oxikodon okan leda till opioidbrukssyndrom. En högre dos och mer långvarig behandling kan öka risken för att utveckla opioidbrukssyndrom. Missbruk eller avsiktlig felanvändning av oxikodon kan resultera i överdos och/eller dödsfall. Risken för att utveckla opioidbrukssyndrom är förhöjd hos patienter med en personlig anamnes eller familjeanamnes (föräldrar eller syskon) på drogberoende (inklusive alkoholberoende), hos patienter som använder tobak eller hos patienter med andra psykiska sjukdomar i anamnesen (t.ex. egentlig depression, ångest och personlighetsstörningar).
Innan behandling med oxikodon påbörjas och under behandlingen ska behandlingsmål och en utsättningsplan överenskommas med patienten (se avsnitt 4.2). Före och under behandling ska patienten också informeras om riskerna för och tecknen på opioidbrukssyndrom. Om sådana tecken uppstår ska patienten rådas att kontakta läkare.
Patienterna ska övervakas för tecken på drogsökande beteende (t.ex. för tidiga önskemål om påfyllning). Detta inkluderar en genomgång av opioider och psykoaktiva läkemedel (såsom bensodiazepiner) som används samtidigt. Hos patienter med tecken och symtom på opioidbrukssyndrom ska konsultation med en beroendespecialist övervägas.
Tolerans och utsättande
Under långvarig administrering kan patienten utveckla tolerans mot läkemedlet och kräva högre doser för att upprätthålla den önskade analgetiska effekten. Långvarig användning av läkemedlet kan skapa beroende och abstinenssymtom kan uppträda vid ett abrupt avbrott av behandlingen. När en patient inte längre behöver behandling med oxikodon är rekommendationen att nedtrappning av dosen sker gradvis för att undvika utsättningssymtom. Utsättningssymptom kan vara gäspning, mydriasis, lakrimation, rinorré, tremor, hyperhidros, ångest, agitation, konvulsioner, sömnlöshet och myalgi.
Lever och gallvägar
Oxikodon kan orsaka dysfunktion och spasm i Oddis sfinkter och därmed öka risken för gallvägssymtom och pankreatit. Därför måste oxikodon administreras med försiktighet till patienter med pankreatit och sjukdomar i gallvägarna.
Kronisk, icke-malign smärta
Opioider är inte förstahandsbehandling för kronisk icke-malign smärta, och rekommenderas inte heller som enda behandling. Opioider bör användas som en del av ett omfattande behandlingsprogram som involverar andra läkemedel och behandlingsmetoder. Patienter med kronisk icke-malign smärta bör utvärderas och övervakas med avseende på beroende och missbruk.
Alkohol
Samtidig användning av alkohol och oxikodon kan ge ökad risk för biverkningar av oxikodon; samtidig användning skall undvikas.
Missbruk vid parenteral administration
Vid parenteral, venös injektion i missbrukssyfte kan tablettens hjälpämnen leda till nekros av lokal vävnad, infektion, ökad risk för endokardit och skador på hjärtats klaffar som kan vara livshotande, granulom i lungor eller andra allvarliga, potentiellt dödliga händelser.
Potentiellt dödlig dos av oxikodon
För att undvika att skada tablettens kontrollerade frisättningsegenskaper ska depottabletten sväljas hel och får inte delas, tuggas eller krossas. Administrering av delade, tuggade eller krossade tabletter leder till snabb frisättning och absorption av en potentiellt dödlig dos oxikodonhydroklorid (se avsnitt 4.9).
Hyperalgesi
Hyperalgesi som inte svarar på ytterligare dosökning av oxikodon kan förekomma vid sällsynta tillfällen, särskilt vid höga doser. En dosreduktion av oxikodon eller byte till en alternativ opioid kan behövas.
Kirurgiska behandlingar
Oxikodon depottabletter rekommenderas inte för preoperativ användning eller postoperativt inom de första 12–24 timmarna. Beroende på typen av operation och dess omfattning, vilken anestesimetod som har valts, annan samtidig medicinering och den enskilda patientens tillstånd, beror den exakta tidpunkten för när den postoperativa behandlingen med oxikodon depottabletter kan påbörjas på en noggrann risk/nytta-bedömning för varje enskild patient.
Som med alla opioidpreparat, bör oxikodon användas med försiktighet efter bukkirurgi eftersom opiater är kända för att försämra intestinal motilitet och bör inte användas förrän läkaren är säker på att tarmfunktionen är normal.
Endokrina effekter
Opioider som oxikodonhydroklorid kan påverka hypotalamus-hypofys-binjurebark- eller gonadaxeln. Vissa förändringar som kan observeras omfattar en ökning av serumprolaktin samt en minskning av plasmakortisol och testosteron. Kliniska symtom kan uppkomma till följd av dessa hormonförändringar.
Pediatrisk population
Oxikodon ska inte ges till barn och ungdomar under 12 år på grund av avsaknaden av data på säkerhet och effekt.
Hjälpämnen
Oxikodon Depot Actavis innehåller laktos
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Samtidig användning av opioider med sedativa läkemedel såsom bensodiazepiner eller liknande läkemedel ökar risken för sedering, andningsdepression, koma och död på grund av den additiva CNS-depressiva effekten. Dosering och duration av samtidig användning ska begränsas (se avsnitt 4.4).
Centraldämpande medel inkluderar men är inte begränsade till: andra opioider, gabapentinoider såsom pregabalin, anxiolytika, hypnotika och sedativa (inklusive bensodiazepiner), antipsykotika, antidepressiva, fentiaziner, neuroleptika, anestetika, muskelrelaxantia, antihistaminer, antiemetika och alkohol.
Alkohol kan förstärka de farmakodynamiska effekterna hos oxikodon. Samtidig användning skall undvikas.
MAO-hämmare är kända för att interagera med narkotiska analgetika. MAO-hämmare producerar CNS-excitation eller –depression med hyper- eller hypotensiv kris (se avsnitt 4.4). Oxikodon bör användas med särskild försiktighet av patienter som samtidigt får MAO-hämmare eller som fått MAO-hämmare under de senaste två veckorna (se avsnitt 4.4).
Samtidig administrering av oxikodon och serotonerga medel, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) eller serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI), kan orsaka serotonintoxicitet. Symtom på serotonintoxicitet kan innefatta förändrat mentalt tillstånd (t.ex. agitation, hallucinationer, koma), autonom instabilitet (t.ex. takykardi, labilt blodtryck, hypertermi), neuromuskulära rubbningar (t.ex. hyperreflexi, inkoordination, stelhet) och/eller gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, kräkningar, diarré). Oxikodon ska användas med försiktighet och dossänkning kan behövas hos patienter som använder dessa läkemedel.
Antikolinergika (t ex neuroleptika, tricykliska antidepressiva, antihistaminer, antiemetika, muskelavslappnannde, antiparkinsonläkemedel) kan förstärka de antikolinerga biverkningarna av oxikodon såsom obstipation, muntorrhet eller miktionsstörningar.
Oxikodon metaboliseras huvudsakligen av CYP3A4 med bidrag av CYP2D6. Aktiviteterna av dessa enzym kan hämmas eller induceras av olika läkemedel eller kosttillskott som administreras samtidigt, vilket kan leda till ändrade plasmakoncentrationer av oxikodon. Oxikodondoserna kan därför behöva justeras.
CYP3A4 hämmare, såsom makrolidantibiotika (t.ex. klaritromycin, erytromycin, och telitromycin), azol-antisvampmedel (t.ex. ketokonazol, vorikonazol, itrakonazol, och posakonazol) proteashämmare (t.ex. boceprevir, ritonavir, indinavir, nelfinavir och sakvinavir), cimetidin och grapefruktjuice kan orsaka ett minskat clearance av oxikodon vilket skulle kunna leda till en ökning av plasmakoncentrationen av oxikodon. Därför kan en justering av oxikodondosen vara nödvändig.
Några specifika exempel ges nedan:
Efter fem dagars oral administrering av 200 mg itrakonazol (en potent CYP3A4 hämmare) en gång dagligen ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 2,4 gånger högre, i intervallet 1,5 – 3,4.
Efter fyra dagars oral administrering av 200 mg vorikonazol (en CYP3A4 hämmare) två gånger dagligen (första dagen 2 x 400 mg) ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 3,6 gånger högre, i intervallet 2,7 – 5,6.
Efter fyra dagars oral administrering av 800 mg telitromycin (en CYP3A4 hämmare) en gång dagligen ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,8 gånger högre, i intervallet 1,3 – 2,3.
Efter fem dagars administrering av 200 ml grapefruktjuice (en CYP3A4 hämmare) tre gånger dagligen ökade AUC för oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 1,7 gånger högre, i intervallet 1,1 – 2,1.
CYP3A4 inducerare, såsom rifampicin, karbamazepin, fenytoin och johannesört kan inducera metabolismen av oxikodon och orsaka ett ökat clearance av läkemedlet vilket leder till en minskning av oxikodons plasmakoncentration. Därför bör försiktighet iakttas och ytterligare titrering kan behövas för att uppnå smärtkontroll.
Några specifika exempel ges nedan:
Efter femton dagars administrering med johannesört 300 mg (en CYP3A4 inducerare) tre gånger dagligen minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 50 % lägre, i intervallet 37–57 %.
Efter sju dagars administrering med rifampicin 600 mg (en CYP3A4 inducerare) en gång dagligen minskade AUC för oralt oxikodon. I medeltal var AUC ungefär 86 % lägre.
Läkemedel som hämmar CYP2D6 aktivitet, såsom paroxetin, fluoxetin och kinidin, kan orsaka minskat clearence av oxikodon vilket kan leda till en ökad plasmakoncentration av oxikodon. Samtidig administrering med hämmare av CYP2D6 har emellertid resulterat i endast obetydlig inverkan på oxikodons elimination och inget inflytande på de farmakodynamiska effekterna av oxikodon.
Effekten av andra relevanta isoenzymhämmare på metabolismen av oxikodonhydroklorid är inte känd.
Potentiella interaktioner bör tas i beräkning.
Kliniskt relevanta förändringar i International Normalised Ratio (INR) i båda riktningar har observerats i individer om koumarinantikoagulatia kombineras med oxikodonhydroklorid depottabletter.
Det finns inga studier som undersöker effekten av oxikodonhydroklorid på CYP-katalyserad metabolism av andra läkemedel.
Användning av denna produkt skall i möjligaste mån undvikas till gravida eller ammande kvinnor.
Graviditet
Erfarenhet av behandling med oxikodon under graviditet är begränsad. Nyfödda barn till mödrar som har fått opioider under de senaste 3 till 4 veckorna före förlossning bör kontrolleras med avseende på andningsdepression. Administrering av oxikodon under graviditet kan leda till abstinenssymptom hos det nyfödda barnet.
Amning
Oxikodon kan passera över i bröstmjölk och kan framkalla andningsdepression hos det ammade barnet. Oxikodon bör därför inte användas under amning.
Fertilitet
Det finns inga humandata på oxikodons effekt på fertilitet tillgängliga. Hos råttor sågs ingen effekt på parning eller fertilitet vid oxikodonbehandling (se avsnitt 5.3).
Oxikodon kan påverka förmågan att köra och använda maskiner.
Detta är speciellt vanligt i början av behandlingen, efter en dosökning, eller byte av läkemedel och ifall oxikodon kombineras med ett annat CNS-depressivt läkemedel.
För patienter med en stabil behandling är ett generellt förbud mot att framföra fordon inte nödvändigt. Den behandlande läkaren måste bedöma den individuella situationen.
Summering av säkerhetsprofilen
På grund av de farmakologiska egenskaperna kan oxikodon orsaka andningsdepression, mios, bronkkonstriktioner och spasmer i glatt muskulatur och kan hämma hostreflexen.
De vanligaste rapporterade biverkningarna är illamående (speciellt i början av behandlingen) och förstoppning.
Den allvarligaste negativa reaktionen efter en opioidöverdos är andningsdepression och uppkommer vanligtvis hos äldre och försvagade patienter. Opioider kan orsaka allvarlig hypotension hos känsliga individer.
Biverkningstabell
Biverkningarna anges i tabell nedan enligt organsystem och frekvens.
Beskrivning av valda biverkningar
Läkemedelsberoende
Upprepad användning av Oxikodon Depot Actavis kan leda till läkemedelsberoende, även vid terapeutiska doser. Risken för läkemedelsberoende kan variera beroende på patientens individuella riskfaktorer, dosering och opioidbehandlingens längd (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Frekvens, typ och svårighetsgrad av biverkningar hos ungdomar (i åldern 12 till 18 år) verkar likna de samma som hos vuxna (se avsnitt 5.1).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtom
Miosis, andningsdepression, somnolens, reducerad skelettmuskeltonus, blodtrycksfall och toxisk leukoencefalopati har observerats vid överdosering av oxikodon.
I allvarliga fall cirkulatorisk kollaps, dvala, koma, bradykardi och icke-kardiogent lungödem, hypotension kan uppstå och död kan inträffa; missbruk av höga doser av starka opioider som oxikodon kan vara dödligt.
Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till cirka 60–100 mg peroralt.
Behandling
Först och främst ska ombesörjas fastställandet av patientens luftväg och upprättandet av assisterad eller kontrollerad ventilation.
I händelse av överdosering kan en intravenös administrering av en opiatantagonist (t ex 0.4–2 mg intravenös naloxon) vara indikerad. Administrering av engångsdoser måste upprepas i intervaller om 2 till 3 minuter beroende på den kliniska situationen. Intravenös infusion av 2 mg naloxon i 500 ml isoton saltlösning eller 5 % dextroslösning (motsvarande 0,004 mg naloxon/ml) är möjlig. Infusionshastigheten ska justeras mot de tidigare bolusinjektionerna och svaret hos patienten.
Ventrikelsköljning bör inte användas rutinmässigt. I specifika fall av potentiellt livshotande blandförgiftningar kan det övervägas. Överväg aktivt kol (50 g för vuxna, 10-15 g för barn), om en omfattande mängd har intagit inom 1 timma, förutsatt att luftvägarna kan skyddas. Det kan vara rimligt att anta att sen administrering av aktivt kol kan vara fördelaktigt för depotberedningar; det finns dock inga bevis som stödjer detta.
Ett lämpligt laxativ kan användas när det är motiverat.
Stödjande åtgärder (konstgjord andning, syretillförsel, administrering av kärlsammandragande medel och infusionsterapi) ska, om nödvändigt, tillämpas i behandlingen av åtföljande cirkulatorisk chock. Vid hjärtstillestånd eller hjärtarytmier kan hjärtkompressioner eller defibrillering vara indikerad. Om nödvändigt ska andningshjälp samt underhåll av vatten- och elektrolytbalans utföras.
Sammantaget visar säkerhetsdata som erhållits med oxikodon i kliniska, farmakodynamiska och farmakokinetiska studier att oxikodon i allmänhet tolereras väl hos pediatriska patienter med biverkningar som huvudsakligen påverkar mag-tarmsystemet och nervsystemet. Biverkningarna överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för oxikodon och andra jämförbara starka opioider (se avsnitt 4.8). Det finns inga data från kliniska prövningar om långtidsanvändning hos barn i åldern 12 till 18 år.
Andra farmakologiska effekter
In vitro- och djurförsök visar att naturliga opioider som t.ex. morfin har olika inverkan på delar av immunsystemet. Den kliniska betydelsen av dessa resultat har inte kunnat påvisas. Det är inte känt huruvida oxikodon som är en halvsyntetisk opioid har en immunologisk effekt som påminner om morfin.
Absorption
Den relativa biotillgängligheten hos Oxikodon Depot Actavis depottabletter är jämförbar med den hos snabbfrisättande oxikodon där maximal plasmakoncentration uppnås efter ungefär 3 timmar efter intag av depottabletter jämfört med 1 till 1.5 timmar. Topplasmakoncentrationer och svängningar av oxikodonkoncentrationerna från depot- och snabbfrisättande formuleringarna är jämförbara när de ges i samma dygnsdos med intervall på 12 respektive 6 timmar.
En fettrik måltid före intag av depottabletterna påverkar inte den maximala koncentrationen eller graden av absorption av oxikodon.
Tabletterna får inte krossas eller tuggas då detta leder till snabbt oxikodonfrisättning och absorption av en potentiellt dödlig dos av oxikodon på grund av skador på depotfrisättningsegenskaperna.
Distribution
Den absoluta biotillgängligheten hos oxikodon är ca 2/3 relativt parenteral administrering. Vid steady state uppgår distributionsvolymen hos oxikodon till 2.6 l/kg och plasmaproteinbindningen till 38-45 %; halveringstiden för elimination till 4 till 6 timmar och plasmaclearance till 0.8 l/min.
Metabolism
Oxikodon metaboliseras i tarmen och levern via P450 cytokromsystemet till noroxikodon och oximorfon samt till flera glukuronidkonjugat. CYP3A4 och CYP2D6 är troligtvis inblandade i metabolismen till noroxikodon respektive oximorfon. Oximorfin har analgetisk effekt men då plasmakoncentrationerna är så låga anses den inte bidra till oxikodons farmakodynamiska effekt.
Eliminering
Oxikodon och dess metaboliter utsöndras via urin och feces. Oxikodon passerar placentan och hittas i bröstmjölk.
Linjäritet/icke-linjäritet
Depottabletter är bioekvivalenta på ett dosproportionellt sätt med avseende på mängden aktiv substans som absorberas samt jämförbara med avseende på absorptionshastigheten.
Äldre
Plasmakoncentrationer av oxikodon hos äldre är 15 % högre hos äldre jämfört med yngre patienter.
Kön
Kvinnliga patienter har i genomsnitt upp till 25 % högre oxikodonplasmakoncentrationer än män med kroppsvikten som utgångspunkt. Orsaken till detta är inte känt.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Patienter med lindrigt, måttligt och allvarligt nedsatt njurfunktion uppvisar en ökning av plasmakoncentrationer på 1,1-, 1,4- respektive 1,7-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion. AUC-värden ökade i genomsnitt med 1,5-, 1,7- respektive 2,3-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion. Eliminationshalveringstiden för oxikodon ökade med endast 1,5-, 1,2- respektive 1,4-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion.
Patienter med nedsatt leverfunktion
Patienter med lindrigt, måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion uppvisade en ökning av plasmakoncentrationer på 1,2-, 2,0- respektive 1,9-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion. AUC värden ökade i genomsnitt med 1,4-, 3,2- respektive 3,2-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion. Eliminationshalveringstiden för oxikodon ökade med 1,1-, 1,8- respektive 1,8-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion.
Teratogenicitet
Oxikodon hade ingen effekt på fertiliteten och tidig embryoutveckling hos han- eller honråttor vid doser upp till 8 mg/kg kroppsvikt och orsakade inte missbildningar hos råttor vid doser upp till 8 mg/kg eller hos kaniner vid doser upp till 125 mg/kg kroppsvikt. Hos kaniner observerades dock, när individuella foster användes för statistisk utvärdering, en dosrelaterad ökning av variationer i utvecklingen (ökad incidens av 27 presakrala ryggkotor, extra par revben). När dessa parametrar utvärderades statistiskt med hjälp av kullar ökade bara incidensen för 27 presakrala ryggkotor, och endast i gruppen som fick 125 mg/kg, en dosnivå som hade allvarliga farmakotoxiska effekter på de dräktiga djuren.
I en studie på pre- och postnatal utveckling hos råttor reducerades parametrar som moderns kroppsvikt och matupptag för doser ≥2 mg/kg/d jämfört med kontrollgruppen. Kroppsvikten var lägre hos F1-generationen från moderråttor i 6 mg/kg/d doseringsgruppen. Det fanns varken effekter på parametrar för fysisk, reflexologisk eller sensorisk utveckling eller på beteende eller reproduktion för F1 ungarna (NOAEL för F1 ungarna var 2 mg/kg/d baserat på kroppsviktseffekter vid 6 mg/kg/d). Det var ingen effekt på F2 generationen vid någon av doserna i studien.
Karcinogenicitet
Inga långvariga studier på karcinogenicitet har utförts.
Mutagenicitet
Resultat av in-vitro och in-vivo studier visar att den genotoxiska risken för oxikodon hos människa är minimal eller ingen för systemiska koncentrationer av oxikodon vid terapeutiska doser.
Farmakoterapeutisk grupp: Naturliga opiumalkaloider
ATC-kod: N02A A05
Verkningsmekanism
Oxikodonhydroklorid visar affinitet till kappa-, my- och deltareceptorer i hjärnan och ryggraden. På dessa receptorer agerar det som en opioidagonist utan antagonistisk effekt. The terapeutiska effekten är huvudsakligen smärtlindrande och sederande. Jämfört med snabbfrisättande oxikodonhydroklorid, givet ensamt eller i kombination med andra substanser, ger depottabletterna smärtlindring under en påtagligt längre period utan uppkomst av biverkningar.
Endokrina systemet
Se avsnitt 4.4.
Magtarmkanalen
Opioider kan inducera spasm i Oddis sfinkter.
Pediatrisk population
Sammantaget visar säkerhetsdata som erhållits med oxikodon i kliniska, farmakodynamiska och farmakokinetiska studier att oxikodon i allmänhet tolereras väl hos pediatriska patienter med biverkningar som huvudsakligen påverkar mag-tarmsystemet och nervsystemet. Biverkningarna överensstämde med den kända säkerhetsprofilen för oxikodon och andra jämförbara starka opioider (se avsnitt 4.8). Det finns inga data från kliniska prövningar om långtidsanvändning hos barn i åldern 12 till 18 år.
Andra farmakologiska effekter
In vitro- och djurförsök visar att naturliga opioider som t.ex. morfin har olika inverkan på delar av immunsystemet. Den kliniska betydelsen av dessa resultat har inte kunnat påvisas. Det är inte känt huruvida oxikodon som är en halvsyntetisk opioid har en immunologisk effekt som påminner om morfin.
Absorption
Den relativa biotillgängligheten hos Oxikodon Depot Actavis depottabletter är jämförbar med den hos snabbfrisättande oxikodon där maximal plasmakoncentration uppnås efter ungefär 3 timmar efter intag av depottabletter jämfört med 1 till 1.5 timmar. Topplasmakoncentrationer och svängningar av oxikodonkoncentrationerna från depot- och snabbfrisättande formuleringarna är jämförbara när de ges i samma dygnsdos med intervall på 12 respektive 6 timmar.
En fettrik måltid före intag av depottabletterna påverkar inte den maximala koncentrationen eller graden av absorption av oxikodon.
Tabletterna får inte krossas eller tuggas då detta leder till snabbt oxikodonfrisättning och absorption av en potentiellt dödlig dos av oxikodon på grund av skador på depotfrisättningsegenskaperna.
Distribution
Den absoluta biotillgängligheten hos oxikodon är ca 2/3 relativt parenteral administrering. Vid steady state uppgår distributionsvolymen hos oxikodon till 2.6 l/kg och plasmaproteinbindningen till 38-45 %; halveringstiden för elimination till 4 till 6 timmar och plasmaclearance till 0.8 l/min.
Metabolism
Oxikodon metaboliseras i tarmen och levern via P450 cytokromsystemet till noroxikodon och oximorfon samt till flera glukuronidkonjugat. CYP3A4 och CYP2D6 är troligtvis inblandade i metabolismen till noroxikodon respektive oximorfon. Oximorfin har analgetisk effekt men då plasmakoncentrationerna är så låga anses den inte bidra till oxikodons farmakodynamiska effekt.
Eliminering
Oxikodon och dess metaboliter utsöndras via urin och feces. Oxikodon passerar placentan och hittas i bröstmjölk.
Linjäritet/icke-linjäritet
Depottabletter är bioekvivalenta på ett dosproportionellt sätt med avseende på mängden aktiv substans som absorberas samt jämförbara med avseende på absorptionshastigheten.
Äldre
Plasmakoncentrationer av oxikodon hos äldre är 15 % högre hos äldre jämfört med yngre patienter.
Kön
Kvinnliga patienter har i genomsnitt upp till 25 % högre oxikodonplasmakoncentrationer än män med kroppsvikten som utgångspunkt. Orsaken till detta är inte känt.
Patienter med nedsatt njurfunktion
Patienter med lindrigt, måttligt och allvarligt nedsatt njurfunktion uppvisar en ökning av plasmakoncentrationer på 1,1-, 1,4- respektive 1,7-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion. AUC-värden ökade i genomsnitt med 1,5-, 1,7- respektive 2,3-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion. Eliminationshalveringstiden för oxikodon ökade med endast 1,5-, 1,2- respektive 1,4-faldigt jämfört med patienter med normal njurfunktion.
Patienter med nedsatt leverfunktion
Patienter med lindrigt, måttligt till allvarligt nedsatt leverfunktion uppvisade en ökning av plasmakoncentrationer på 1,2-, 2,0- respektive 1,9-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion. AUC värden ökade i genomsnitt med 1,4-, 3,2- respektive 3,2-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion. Eliminationshalveringstiden för oxikodon ökade med 1,1-, 1,8- respektive 1,8-faldigt jämfört med patienter med normal leverfunktion.
Teratogenicitet
Oxikodon hade ingen effekt på fertiliteten och tidig embryoutveckling hos han- eller honråttor vid doser upp till 8 mg/kg kroppsvikt och orsakade inte missbildningar hos råttor vid doser upp till 8 mg/kg eller hos kaniner vid doser upp till 125 mg/kg kroppsvikt. Hos kaniner observerades dock, när individuella foster användes för statistisk utvärdering, en dosrelaterad ökning av variationer i utvecklingen (ökad incidens av 27 presakrala ryggkotor, extra par revben). När dessa parametrar utvärderades statistiskt med hjälp av kullar ökade bara incidensen för 27 presakrala ryggkotor, och endast i gruppen som fick 125 mg/kg, en dosnivå som hade allvarliga farmakotoxiska effekter på de dräktiga djuren.
I en studie på pre- och postnatal utveckling hos råttor reducerades parametrar som moderns kroppsvikt och matupptag för doser ≥2 mg/kg/d jämfört med kontrollgruppen. Kroppsvikten var lägre hos F1-generationen från moderråttor i 6 mg/kg/d doseringsgruppen. Det fanns varken effekter på parametrar för fysisk, reflexologisk eller sensorisk utveckling eller på beteende eller reproduktion för F1 ungarna (NOAEL för F1 ungarna var 2 mg/kg/d baserat på kroppsviktseffekter vid 6 mg/kg/d). Det var ingen effekt på F2 generationen vid någon av doserna i studien.
Karcinogenicitet
Inga långvariga studier på karcinogenicitet har utförts.
Mutagenicitet
Resultat av in-vitro och in-vivo studier visar att den genotoxiska risken för oxikodon hos människa är minimal eller ingen för systemiska koncentrationer av oxikodon vid terapeutiska doser.
Blå indigokarmin (E132)
Gul järnoxid (E172)
10 mg:
Titandioxid (E171)
Hypromellos
Makrogol 400
Polysorbat 80
15 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Svart järnoxid (E172)
Gul järnoxid (E172)
20 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Röd järnoxid (E172)
30 mg:
Polyvinylalkohol
Makrogol 3350
Talk
Röd järnoxid (E172)
Svart järnoxid (E172)
Blå indigokarmin (E132)
40 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Gul järnoxid (E172)
60 mg:
Polyvinylalkohol
Makrogol 3350
Talk
Karmin (E120)
Röd järnoxid (E172)
Svart järnoxid (E172)
80 mg:
Polyvinylalkohol
Makrogol 3350
Talk
Titandioxid (E171)
Blå indigokarmin (E132)
Gul järnoxid (E172)
Ej relevant.
3 år
Blisterförpackningar:
Förvaras vid högst 25 ºC.
HDPE burkar:
5 mg, 10 mg, 15 mg: Förvaras vid högst 30 °C.
20 mg, 30 mg, 40 mg, 60 mg, 80 mg: Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Barnskyddande blisterkartor (PVC/Al/PET/papper).
Förpackningsstorlekar:
5 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60 och 100 depottabletter.
10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98 och 100 depottabletter.
15 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
30 mg, 60 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
Blisterkartor (PVC/Al).
Förpackningsstorlekar:
5 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60 och 100 depottabletter.
10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98 och 100 depottabletter.
15 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
30 mg, 60 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
Vita, runda barnskyddande HDPE-burkar med PP-lock.
Förpackningsstorlekar: 98 och 100 depottabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Anvisningar för användning av barnskyddande blisterförpackningar:
1. Tryck inte ut tabletten direkt ur blisterfacket.
2. Separera en blistercell från remsan vid perforeringarna.
3. Dra försiktigt bort baksidan för att öppna blisterfacket.
Tablettkärna
Laktosmonohydrat
Hypromellos
Povidon K30
Stearinsyra
Magnesiumstearat
Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri
Tablettdragering
5 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Blå indigokarmin (E132)
Gul järnoxid (E172)
10 mg:
Titandioxid (E171)
Hypromellos
Makrogol 400
Polysorbat 80
15 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Svart järnoxid (E172)
Gul järnoxid (E172)
20 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Röd järnoxid (E172)
30 mg:
Polyvinylalkohol
Makrogol 3350
Talk
Röd järnoxid (E172)
Svart järnoxid (E172)
Blå indigokarmin (E132)
40 mg:
Polyvinylalkohol
Titandioxid (E171)
Makrogol 3350
Talk
Gul järnoxid (E172)
60 mg:
Polyvinylalkohol
Makrogol 3350
Talk
Karmin (E120)
Röd järnoxid (E172)
Svart järnoxid (E172)
80 mg:
Polyvinylalkohol
Makrogol 3350
Talk
Titandioxid (E171)
Blå indigokarmin (E132)
Gul järnoxid (E172)
Ej relevant.
3 år
Blisterförpackningar:
Förvaras vid högst 25 ºC.
HDPE burkar:
5 mg, 10 mg, 15 mg: Förvaras vid högst 30 °C.
20 mg, 30 mg, 40 mg, 60 mg, 80 mg: Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Barnskyddande blisterkartor (PVC/Al/PET/papper).
Förpackningsstorlekar:
5 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60 och 100 depottabletter.
10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98 och 100 depottabletter.
15 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
30 mg, 60 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
Blisterkartor (PVC/Al).
Förpackningsstorlekar:
5 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60 och 100 depottabletter.
10 mg, 20 mg, 40 mg, 80 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 60, 98 och 100 depottabletter.
15 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
30 mg, 60 mg: 1, 20, 28, 30, 50, 56, 98 och 100 depottabletter.
Vita, runda barnskyddande HDPE-burkar med PP-lock.
Förpackningsstorlekar: 98 och 100 depottabletter.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Anvisningar för användning av barnskyddande blisterförpackningar:
1. Tryck inte ut tabletten direkt ur blisterfacket.
2. Separera en blistercell från remsan vid perforeringarna.
3. Dra försiktigt bort baksidan för att öppna blisterfacket.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.