Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Tolterodin Rivopharm 2 mg depotkapslar, hårda
Tolterodin Rivopharm 4 mg depotkapslar, hårda
Varje depotkapsel innehåller 2 mg tolterodintartrat, vilket motsvarar 1,37 mg tolterodin.
Varje depotkapsel innehåller 4 mg tolterodintartrat, vilket motsvarar 2,74 mg tolterodin.
Hjälpämne med känd effekt
Varje 2 mg depotkapsel innehåller 32,70-34,50 mg laktosmonohydrat.
Varje 4 mg depotkapsel innehåller 65,41-68,99 mg laktosmonohydrat
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Depotkapsel, hård
2 mg depotkapsel är en ogenomskinlig, grön gelatin kapsel i storlek 1 som innehåller två vita, runda, bikonvexa dragerade tabletter.
4 mg depotkapsel är en ogenomskinlig, ljusblå gelatin kapsel i storlek 1 som innehåller fyra vita, runda, bikonvexa dragerade tabletter.
Rivopharm Ltd.
17 Corrig Road
Sandyford, Dublin 18
Irland
2 mg: 46211
4 mg: 46212
Första godkännandet: 2012-08-30
Förnyat godkännande: 2017-06-20
2021-08-02
Depotkapslarna ska sväljas hela och kan intas oberoende av måltid.
Tolterodin är kontraindicerat till patienter med:
Överkänslighet mot den aktiva substansen (tolterodin) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1
Urinretention
Obehandlat glaukom med trång kammarvinkel
Myastenia gravis
Allvarlig ulcerös kolit
Toxisk megakolon.
Tolterodin ska ges med försiktighet till patienter med:
Kraftigt försvårad tömning av blåsan med risk för urinretention
Obstruktiv sjukdom i magtarmkanalen, t ex pylorusstenos
Njurfuktionsnedsättning (se avsnitt 4.2 och 5.2)
Leversjukdom (se avsnitt 4.2 och 5.2)
Autonom neuropati
Hiatushernia
Risk för nedsatt gastrointestinal motilitet.
Multipla perorala dagliga doser av 4 mg (terapeutisk dos) och 8 mg (supraterapeutisk dos) tolterodin med omedelbar frisättning har visats förlänga QT-intervallet (se avsnitt 5.1). Den kliniska relevansen av detta är oklar och beror på patientens individuella riskfaktorer och känslighet.
Tolterodin bör användas med försiktighet hos patienter med riskfaktorer för QT-förlängning inklusive:
Medfödd eller dokumenterad förvärvad QT-förlängning
Elektrolytstörningar såsom hypokalemi, hypomagnesemi och hypokalcemi
Bradykardi
Betydelsefulla hjärtsjukdomar (t ex kardiomyopati, myokardischemi, arytmi, kronisk hjärtsvikt)
Samtidig administrering av läkemedel kända för att förlänga QT-intervallet inkluderande klass IA (t ex kinidin, prokainamid) och klass III (t ex amiodaron, sotalol) antiarytmika.
Detta gäller särskilt när man tar potenta CYP3A4 hämmare (se avsnitt 5.1).
Samtidig behandling med potenta CYP3A4 hämmare bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Liksom vid all behandling av symptom på trängningar och trängningsinkontinens ska organiska orsaker till trängningar och täta urintömningar utredas före behandling.
Hjälpämnen
Laktos
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per hård depotkapsel d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.
Samtidig systemisk behandling med potenta CYP3A4-hämmare som makrolidantibiotika (t ex erytromycin och klaritromycin), antimykotika (t ex ketokonazol och itrakonazol) samt proteashämmare rekommenderas inte p g a ökad serumkoncentration av tolterodin hos långsamma CYP2D6-metaboliserare och därmed (påföljande) risk för överdosering (se avsnitt 4.4).
Samtidig behandling med andra läkemedel som har antimuskarin effekt kan resultera i mer uttalad terapeutisk effekt och biverkningar. Omvänt kan tolterodins terapeutiska effekt reduceras genom samtidig administrering av muskarina kolinerga receptoragonister. Den minskade gastriska motiliteten som orsakas av antimuskarina kan påverka absorptionen av andra läkemedel.
Effekten av motilitetsstimulerande medel som metokloprimid och cisaprid kan försämras av tolterodin.
Samtidig behandling med fluoxetin (en potent CYP2D6-hämmare) resulterar inte i en kliniskt signifikant interaktion då tolterodin och dess CYP2D6-beroende metabolit, 5‑ydroxymetyltolterodin, är ekvipotenta.
Interaktionsstudier har inte påvisat någon interaktion med warfarin eller kombinerade p-piller (etinylestradiol/levonorgestrel).
En klinisk studie tyder på att tolterodin inte hämmar CYP2D6, 2C19, 2C9, 3A4 eller 1A2. En ökning av plasmanivån av läkemedel som metaboliseras av dessa isoenzymer är därför inte trolig vid samtidig behandling med tolterodin.
Graviditet
Data angående behandling av gravida kvinnor saknas. Djurförsök har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd. Tolterodin rekommenderas därför inte under graviditet.
Amning
Uppgifter saknas om huruvida tolterodin passerar över i modersmjölk. Tolterodin bör undvikas vid amning.
Fertilitet
Uppgifter från studier av fertiliteten saknas.
Eftersom detta läkemedel kan orsaka ackommodationsstörningar och påverka reaktionsförmågan kan förmågan att köra och använda maskiner påverkas negativt.
Tolterodin kan p g a sina farmakologiska egenskaper ge upphov till lätta till måttliga antimuskarina effekter, såsom muntorrhet, dyspepsi och reducerat tårflöde.
Nedanstående tabell visar de biverkningar som setts vid användning av tolterodin i kliniska prövningar och efter godkännandet. Den vanligast rapporterade biverkan var muntorrhet som förekom hos 23,4% av de patienter som behandlats med tolterodin och hos 7,7% av de patienter som fått placebo.
Fall av förvärrade demenssymtom (t.ex. förvirring, desorientering, vanföreställning) har rapporterats hos patienter som stod på behandling med kolinesterashämmare mot demens då tolterodinbehandling initierades.
Pediatrisk population
I två randomiserade, placebo-kontrollerade, dubbel-blinda fas III-studier på barn som genomfördes under en period på 12 veckor, där totalt 710 barnpatienter rekryterades, var andelen patienter med urinvägsinfektioner, diarré och avvikande beteende högre hos patienter som behandlats med tolterodin än för de patienter som behandlats med placebo (urinvägsinfektion: tolterodin 6,8%, placebo3,6 %, diarré: tolterodin 3,3%, placebo 0,9%, avvikande beteende: tolterodin1,6%, placebo 0,4%) (se avsnitt 5.1).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.
Den högsta dos tolterodintartrat som getts till frivilliga försökspersoner är 12,8 mg som en engångsdos i form av tabletter, vilket gav upphov till ackommodationsstörningar och miktions-svårigheter som de allvarligaste biverkningarna.
Vid eventuell överdosering av tolterodin ska patienten behandlas med ventrikeltömning och ges aktivt kol. Behandla symptomen enligt följande:
Allvarliga centrala antikolinerga effekter (t ex hallucinationer, svår excitation): behandla med fysostigmin
Kramper och uttalad excitation: behandla med bensodiazepiner
Andningsinsufficiens: behandla med konstgjord andning
Takykardi: behandla med beta-blockerare
Urinretention: behandla med kateterisering
Besvärande pupilldilatation: behandlas med pilokarpin ögondroppar och placera patienten i ett mörkt rum
En ökning i QT-intervallet observerades vid en total daglig dos på 8 mg tolterodin med omedelbar frisättning (dubbel dos jämfört med den som rekommenderas för dagligt intag av beredningsformen med omedelbar frisättning och likvärdig med tre gånger den maximala exponeringen för kapselberedningen med långsam frisättning) intaget under 4 dagar. Vid överdosering av tolterodin skall gängse övervakning och åtgärder för handläggning av QT‑förlängning vidtagas.
Tolterodin Rivopharm är indicerat för symptomatisk behandling av trängningsinkontinens och/eller ökad miktionsfrekvens och trängningar, som kan uppträda hos patienter med överaktiv blåsa.
Dosering
Vuxna (inklusive äldre):
Rekommenderad dos är 4 mg en gång dagligen utom till patienter med försämrad leverfunktion eller kraftigt nedsatt njurfunktion (GFR ≤30 ml/min) för vilka den rekommenderade dosen är 2 mg en gång dagligen (se avsnitt 4.4 och 5.2). Doseringen kan reduceras från 4 mg till 2 mg en gång dagligen vid besvärande biverkningar.
Effekten av behandlingen bör utvärderas efter 2-3 månader (se avsnitt 5.1).
Pediatrisk population:
Säkerhet och effekt förtolterodin för barn har inte fastställts (se avsnitt 5.1). Tolterodin rekommenderas därför inte till barn.
Administreringssätt
Depotkapslarna ska sväljas hela och kan intas oberoende av måltid.
Tolterodin är kontraindicerat till patienter med:
Överkänslighet mot den aktiva substansen (tolterodin) eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1
Urinretention
Obehandlat glaukom med trång kammarvinkel
Myastenia gravis
Allvarlig ulcerös kolit
Toxisk megakolon.
Tolterodin ska ges med försiktighet till patienter med:
Kraftigt försvårad tömning av blåsan med risk för urinretention
Obstruktiv sjukdom i magtarmkanalen, t ex pylorusstenos
Njurfuktionsnedsättning (se avsnitt 4.2 och 5.2)
Leversjukdom (se avsnitt 4.2 och 5.2)
Autonom neuropati
Hiatushernia
Risk för nedsatt gastrointestinal motilitet.
Multipla perorala dagliga doser av 4 mg (terapeutisk dos) och 8 mg (supraterapeutisk dos) tolterodin med omedelbar frisättning har visats förlänga QT-intervallet (se avsnitt 5.1). Den kliniska relevansen av detta är oklar och beror på patientens individuella riskfaktorer och känslighet.
Tolterodin bör användas med försiktighet hos patienter med riskfaktorer för QT-förlängning inklusive:
Medfödd eller dokumenterad förvärvad QT-förlängning
Elektrolytstörningar såsom hypokalemi, hypomagnesemi och hypokalcemi
Bradykardi
Betydelsefulla hjärtsjukdomar (t ex kardiomyopati, myokardischemi, arytmi, kronisk hjärtsvikt)
Samtidig administrering av läkemedel kända för att förlänga QT-intervallet inkluderande klass IA (t ex kinidin, prokainamid) och klass III (t ex amiodaron, sotalol) antiarytmika.
Detta gäller särskilt när man tar potenta CYP3A4 hämmare (se avsnitt 5.1).
Samtidig behandling med potenta CYP3A4 hämmare bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Liksom vid all behandling av symptom på trängningar och trängningsinkontinens ska organiska orsaker till trängningar och täta urintömningar utredas före behandling.
Hjälpämnen
Laktos
Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per hård depotkapsel d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.
Samtidig systemisk behandling med potenta CYP3A4-hämmare som makrolidantibiotika (t ex erytromycin och klaritromycin), antimykotika (t ex ketokonazol och itrakonazol) samt proteashämmare rekommenderas inte p g a ökad serumkoncentration av tolterodin hos långsamma CYP2D6-metaboliserare och därmed (påföljande) risk för överdosering (se avsnitt 4.4).
Samtidig behandling med andra läkemedel som har antimuskarin effekt kan resultera i mer uttalad terapeutisk effekt och biverkningar. Omvänt kan tolterodins terapeutiska effekt reduceras genom samtidig administrering av muskarina kolinerga receptoragonister. Den minskade gastriska motiliteten som orsakas av antimuskarina kan påverka absorptionen av andra läkemedel.
Effekten av motilitetsstimulerande medel som metokloprimid och cisaprid kan försämras av tolterodin.
Samtidig behandling med fluoxetin (en potent CYP2D6-hämmare) resulterar inte i en kliniskt signifikant interaktion då tolterodin och dess CYP2D6-beroende metabolit, 5‑ydroxymetyltolterodin, är ekvipotenta.
Interaktionsstudier har inte påvisat någon interaktion med warfarin eller kombinerade p-piller (etinylestradiol/levonorgestrel).
En klinisk studie tyder på att tolterodin inte hämmar CYP2D6, 2C19, 2C9, 3A4 eller 1A2. En ökning av plasmanivån av läkemedel som metaboliseras av dessa isoenzymer är därför inte trolig vid samtidig behandling med tolterodin.
Graviditet
Data angående behandling av gravida kvinnor saknas. Djurförsök har visat reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Risken för människa är okänd. Tolterodin rekommenderas därför inte under graviditet.
Amning
Uppgifter saknas om huruvida tolterodin passerar över i modersmjölk. Tolterodin bör undvikas vid amning.
Fertilitet
Uppgifter från studier av fertiliteten saknas.
Eftersom detta läkemedel kan orsaka ackommodationsstörningar och påverka reaktionsförmågan kan förmågan att köra och använda maskiner påverkas negativt.
Tolterodin kan p g a sina farmakologiska egenskaper ge upphov till lätta till måttliga antimuskarina effekter, såsom muntorrhet, dyspepsi och reducerat tårflöde.
Nedanstående tabell visar de biverkningar som setts vid användning av tolterodin i kliniska prövningar och efter godkännandet. Den vanligast rapporterade biverkan var muntorrhet som förekom hos 23,4% av de patienter som behandlats med tolterodin och hos 7,7% av de patienter som fått placebo.
Fall av förvärrade demenssymtom (t.ex. förvirring, desorientering, vanföreställning) har rapporterats hos patienter som stod på behandling med kolinesterashämmare mot demens då tolterodinbehandling initierades.
Pediatrisk population
I två randomiserade, placebo-kontrollerade, dubbel-blinda fas III-studier på barn som genomfördes under en period på 12 veckor, där totalt 710 barnpatienter rekryterades, var andelen patienter med urinvägsinfektioner, diarré och avvikande beteende högre hos patienter som behandlats med tolterodin än för de patienter som behandlats med placebo (urinvägsinfektion: tolterodin 6,8%, placebo3,6 %, diarré: tolterodin 3,3%, placebo 0,9%, avvikande beteende: tolterodin1,6%, placebo 0,4%) (se avsnitt 5.1).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning via Läkemedelsverket, Box 26, SE-751 03 Uppsala. Webbplats: www.lakemedelsverket.se.
Den högsta dos tolterodintartrat som getts till frivilliga försökspersoner är 12,8 mg som en engångsdos i form av tabletter, vilket gav upphov till ackommodationsstörningar och miktions-svårigheter som de allvarligaste biverkningarna.
Vid eventuell överdosering av tolterodin ska patienten behandlas med ventrikeltömning och ges aktivt kol. Behandla symptomen enligt följande:
Allvarliga centrala antikolinerga effekter (t ex hallucinationer, svår excitation): behandla med fysostigmin
Kramper och uttalad excitation: behandla med bensodiazepiner
Andningsinsufficiens: behandla med konstgjord andning
Takykardi: behandla med beta-blockerare
Urinretention: behandla med kateterisering
Besvärande pupilldilatation: behandlas med pilokarpin ögondroppar och placera patienten i ett mörkt rum
En ökning i QT-intervallet observerades vid en total daglig dos på 8 mg tolterodin med omedelbar frisättning (dubbel dos jämfört med den som rekommenderas för dagligt intag av beredningsformen med omedelbar frisättning och likvärdig med tre gånger den maximala exponeringen för kapselberedningen med långsam frisättning) intaget under 4 dagar. Vid överdosering av tolterodin skall gängse övervakning och åtgärder för handläggning av QT‑förlängning vidtagas.
Effekt av behandling med tolterodin 4 mg med långsam frisättning en gång dagligen efter 12 veckor, jämfört med placebo. Absolut förändring och procentuell förändring relativt utgångsvärdet före start av behandling. Skillnad i behandlingseffekt mellan tolterodin och placebo avseende genomsnittlig förändring: Medelvärde och 95% konfidensintervall.
* 97,5 % konfidensintervall enligt Bonferroni
Efter 12 veckors behandling rapporterade 23,8 % (121/507) i tolterodin-gruppen och 15,7 % (80/508) i placebo-gruppen att de hade inga eller minimala besvär.
Effekten av tolterodin utvärderades hos patienter som genomgått urodynamisk undersökning vid studiestart. Beroende på urodynamiskt resultat allokerades patienterna antingen till en grupp med positivt urodynamiskt svar (motoriska trängningar) eller en grupp med negativt urodynamiskt svar (sensoriska trängningar). Inom varje grupp randomiserades patienterna till behandling med tolterodin eller placebo. Studien gav inga övertygande bevis på att tolterodin hade bättre effekt än placebo vid sensoriska trängningar.
Tolterodins kliniska effekter på QT-intervallet studerades på EKG som tagits på mer än 600 behandlade patienter, inklusive äldre och patienter med tidigare känd kardiovaskulär sjukdom. Förändringarna i QT‑intervall skilde sig inte signifikant mellan placebo och behandlingsgrupperna.
Effekten av tolterodin på QT-förlängning undersöktes vidare hos 48 friska manliga och kvinnliga frivilliga i åldern 18-55 år. Personerna fick tolterodin 2 mg två gånger dagligen och 4 mg två gånger dagligen som beredning med omedelbar frisättning. Resultaten (Fridericia korrigerade) vid maximal tolterodin-koncentration (1 timme) visade en medelökning av QT-intervallet på 5,0 och 11, 8 msek för tolterodin 2 mg respektive 4 mg två gånger dagligen samt 19,3 msek för moxifloxacin (400 mg), använd som aktiv, intern kontroll. En farmakokinetisk/farmakodynamisk modell beräknade att ökningarna i QTc-intervallet hos långsamma metaboliserare (som saknar CYP2D6) behandlade med tolterodin 2 mg två gånger dagligen är jämförbara med de som observerats hos snabba metaboliserare som tagit 4 mg två gånger dagligen. Vid respektive dosering av tolterodin översteg inga personer, oberoende av metabol profil, 500 msek för absolut QTcF eller 60 msek i förändring från ursprungsnivå - värden ansedda som tröskelvärden att ta i särskilt beaktande. Dosen 4 mg två gånger dagligen motsvarar den maximala exponering (Cmax) på 3 gånger den som erhållits vid högsta terapeutiska dos av tolterodin depotkapslar.
Pediatrisk population
Effekt har inte kunnat visas i en barnpopulation. Två randomiserade, placebo-kontrollerade, dubbel-blinda 12 veckors fas 3-studier på barn genomfördes med tolterodin depotkapslar. Totalt 710 barnpatienter (486 behandlandes med tolterodin och 224 med placebo) i åldrarna 5-10 år med frekventa urintömningar och trängningsinkontinens ingick i studierna. Ingen signifikant skillnad, med avseende på förändringar från utgångsvärdet i antalet inkontinenta episoder per vecka, kunde observeras mellan de två grupperna i någon av studierna (se avsnitt 4.8).
Specifika farmakokinetiska egenskaper för depotkapslar:
Tolterodin givet i depotkapslar absorberas långsammare än då det ges i form av tabletter. Maximal serumkoncentration erhålles 4 (2-6) timmar efter tillförsel av depotkapslarna. Halveringstiden är ca 6 timmar hos snabba metaboliserare och ca 10 timmar hos långsamma metaboliserare (saknar CYP2D6). Steady state-koncentrationer uppnås inom 4 dagar efter intag av depotkapslarna.
Födointag påverkar inte biotillgängligheten av depotkapslarna.
Absorption
Vid peroral tillförsel genomgår tolterodin första-passage-metabolism i levern. Via CYP2D6 metaboliseras tolterodin till en farmakologiskt ekvipotent huvudmetabolit som utgörs av ett 5-hydroxymetylderivat.
Den absoluta biotillgängligheten för tolterodin är 17% hos snabba metaboliserare (majoriteten av patienterna) och 65% hos långsamma metaboliserare (saknar CYP2D6).
Distribution
Tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten binds huvudsakligen till orosomukoid. De obundna fraktionerna är 3,7% respektive 36%. Distributionsvolymen för tolterodin är 113 liter.
Biotransformation
Vid peroral tillförsel metaboliseras tolterodin huvudsakligen i levern via det polymorfa enzymet CYP2D6 till 5‑hydroxymetaboliten. Ytterligare metabolism leder till bildandet av 5-karboxylsyra- och N-dealkylerade 5‑karboxylsyra-metaboliter, vilka utgör 51% respektive 29% av utsöndringen i urin. Ca En del (7%) av befolkningen saknar CYP2D6. Hos dessa individer (s k långsamma metaboliserare) metaboliseras tolterodin via CYP3A4 till N‑dealkylerat tolterodin, som ej bidrar till den kliniska effekten. Den övriga delen av befolkningen utgörs av s k snabba metaboliserare. Systemiskt clearance av tolterodin hos snabba metaboliserare är omkring 30 l/timme. Ett lägre clearance hos långsamma metaboliserare leder till signifikant högre serumkoncentrationer av tolterodin (omkring 7 gånger) och försumbara koncentrationer av 5‑hydroxymetylmetaboliten.
5-hydroxymetylmetaboliten är farmakologiskt aktiv och ekvipotent med tolterodin. Skillnaderna mellan tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten i proteinbindningsgrad medför att exponeringen (ytan under kurvan) av obundet tolterodin hos långsamma metaboliserare blir densamma som den sammanlagda exponeringen av obundet tolterodin och 5‑hydroxymetyl¬metaboliten hos snabba metaboliserare, efter samma dos. Säkerhet, tolerablitet och klinisk respons är följaktligen likartad oberoende av fenotyp.
Utsöndringen av radioaktivitet efter administrering av (14C)-tolterodin är ungefär 77 % i urin och 17 % i faeces. Mindre än 1 % av dosen utsöndras i oförändrad form och omkring 4 % som 5-hydroxymetylmetaboliten. Den karboxylerade och motsvarande dealkylerade metaboliten utgör omkring 51 % respektive 29 % av utsöndringen i urin.
Farmakokinetiken är linjär i det terapeutiska dosintervallet.
Särskilda patientgrupper
Patienter med nedsatt leverfunktion
Omkring två gånger högre exponering av obundet tolterodin och 5-hydroxymetyl-metaboliten erhålles i patienter med levercirrhos (se 4.2 och 4.4).
Patienter med nedsatt njurfunktion
Den genomsnittliga exponeringen av obundet tolterodin och 5-hydroxymetyl-metaboliten är dubblerad hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (inulinclearance GFR ≤ 30 ml/min). Plasmanivåerna av andra metaboliter var påtagligt (upp till 12 gånger) högre hos dessa patienter. Den kliniska betydelsen av den ökade exponeringen för dessa metaboliter är okänd. Data saknas för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion (se 4.2 och 4.4).
Pediatrisk population
Exponeringen av aktiva substanser per mg dos är likartad för vuxna och ungdomar. I medeltal är denna exponering per mg dos ungefär 2-faldigt högre hos barn mellan 5 och 10 år jämfört med hos vuxna (se avsnitt 4.2 och 5.1).
Studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några kliniskt relevanta effekter förutom de som förknippade med tolterodins farmakologiska effekt.
Reproduktionsstudier har genomförts på mus och kanin.
Tolterodin hade ingen effekt på fertilitet eller reproduktionsförmåga hos mus. Vid plasma-exponering 20 (Cmax) respektive 7 (AUC) gånger högre än vad som setts hos tolterodin-behandlade människor, gav tolterodin upphov till embryodöd och missbildningar hos mus.
Inga missbildningar sågs hos kanin vid studier med 20 (Cmax) respektive 3 (AUC) gånger högre plasmaexponering än vad som kan förväntas hos tolterodin-behandlade människor.
Tolterodin och dess aktiva humana metaboliter förlänger durationen av aktionspotentialen (90 % repolarisering) i purkinjefibrer hos hund (14-75 gånger terapeutiska nivåer) och blockerar K+-flödet i klonade ’ether-a-go-go’-relaterade genkanaler (hERG, 0,5-26,1 gånger terapeutiska nivåer). Hos hundar har förlängning av QT-intervallet observerats efter administrering av tolterodin och dess humana metaboliter (3,1-61,0 gånger terapeutiska nivåer). Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd.
Farmakoterapeutisk grupp: Urin- och könsorgan samt könshormoner
Farmakoterapeutisk undergrupp: Urologiska spasmolytika,
ATC-kod G04BD07
Verkningsmekanism
Tolterodin är en kompetitiv, specifik muskarin-receptorantagonist med selektivitet för urinblåsa framför spottkörtlar in vivo. En av tolterodins metaboliter (5‑hydroxymetylderivat) har en farmakologisk profil som liknar modersubstansens. Denna metabolit bidrar, hos snabba metaboliserare, signifikant till tolterodins terapeutiska effekt (se avsnitt 5.2).
Klinisk effekt och säkerhet
Effekt av behandling kan förväntas inom fyra veckor.
I fas III-programmet var den primära effektvariabeln minskning av antal inkontinensepisoder per vecka, och sekundära effektvariabler var minskning av antal miktioner per 24 timmar och ökad medelvolym per miktion. Dessa parametrar redovisas i tabellen nedan.
Effekt av behandling med tolterodin 4 mg med långsam frisättning en gång dagligen efter 12 veckor, jämfört med placebo. Absolut förändring och procentuell förändring relativt utgångsvärdet före start av behandling. Skillnad i behandlingseffekt mellan tolterodin och placebo avseende genomsnittlig förändring: Medelvärde och 95% konfidensintervall.
* 97,5 % konfidensintervall enligt Bonferroni
Efter 12 veckors behandling rapporterade 23,8 % (121/507) i tolterodin-gruppen och 15,7 % (80/508) i placebo-gruppen att de hade inga eller minimala besvär.
Effekten av tolterodin utvärderades hos patienter som genomgått urodynamisk undersökning vid studiestart. Beroende på urodynamiskt resultat allokerades patienterna antingen till en grupp med positivt urodynamiskt svar (motoriska trängningar) eller en grupp med negativt urodynamiskt svar (sensoriska trängningar). Inom varje grupp randomiserades patienterna till behandling med tolterodin eller placebo. Studien gav inga övertygande bevis på att tolterodin hade bättre effekt än placebo vid sensoriska trängningar.
Tolterodins kliniska effekter på QT-intervallet studerades på EKG som tagits på mer än 600 behandlade patienter, inklusive äldre och patienter med tidigare känd kardiovaskulär sjukdom. Förändringarna i QT‑intervall skilde sig inte signifikant mellan placebo och behandlingsgrupperna.
Effekten av tolterodin på QT-förlängning undersöktes vidare hos 48 friska manliga och kvinnliga frivilliga i åldern 18-55 år. Personerna fick tolterodin 2 mg två gånger dagligen och 4 mg två gånger dagligen som beredning med omedelbar frisättning. Resultaten (Fridericia korrigerade) vid maximal tolterodin-koncentration (1 timme) visade en medelökning av QT-intervallet på 5,0 och 11, 8 msek för tolterodin 2 mg respektive 4 mg två gånger dagligen samt 19,3 msek för moxifloxacin (400 mg), använd som aktiv, intern kontroll. En farmakokinetisk/farmakodynamisk modell beräknade att ökningarna i QTc-intervallet hos långsamma metaboliserare (som saknar CYP2D6) behandlade med tolterodin 2 mg två gånger dagligen är jämförbara med de som observerats hos snabba metaboliserare som tagit 4 mg två gånger dagligen. Vid respektive dosering av tolterodin översteg inga personer, oberoende av metabol profil, 500 msek för absolut QTcF eller 60 msek i förändring från ursprungsnivå - värden ansedda som tröskelvärden att ta i särskilt beaktande. Dosen 4 mg två gånger dagligen motsvarar den maximala exponering (Cmax) på 3 gånger den som erhållits vid högsta terapeutiska dos av tolterodin depotkapslar.
Pediatrisk population
Effekt har inte kunnat visas i en barnpopulation. Två randomiserade, placebo-kontrollerade, dubbel-blinda 12 veckors fas 3-studier på barn genomfördes med tolterodin depotkapslar. Totalt 710 barnpatienter (486 behandlandes med tolterodin och 224 med placebo) i åldrarna 5-10 år med frekventa urintömningar och trängningsinkontinens ingick i studierna. Ingen signifikant skillnad, med avseende på förändringar från utgångsvärdet i antalet inkontinenta episoder per vecka, kunde observeras mellan de två grupperna i någon av studierna (se avsnitt 4.8).
Specifika farmakokinetiska egenskaper för depotkapslar:
Tolterodin givet i depotkapslar absorberas långsammare än då det ges i form av tabletter. Maximal serumkoncentration erhålles 4 (2-6) timmar efter tillförsel av depotkapslarna. Halveringstiden är ca 6 timmar hos snabba metaboliserare och ca 10 timmar hos långsamma metaboliserare (saknar CYP2D6). Steady state-koncentrationer uppnås inom 4 dagar efter intag av depotkapslarna.
Födointag påverkar inte biotillgängligheten av depotkapslarna.
Absorption
Vid peroral tillförsel genomgår tolterodin första-passage-metabolism i levern. Via CYP2D6 metaboliseras tolterodin till en farmakologiskt ekvipotent huvudmetabolit som utgörs av ett 5-hydroxymetylderivat.
Den absoluta biotillgängligheten för tolterodin är 17% hos snabba metaboliserare (majoriteten av patienterna) och 65% hos långsamma metaboliserare (saknar CYP2D6).
Distribution
Tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten binds huvudsakligen till orosomukoid. De obundna fraktionerna är 3,7% respektive 36%. Distributionsvolymen för tolterodin är 113 liter.
Biotransformation
Vid peroral tillförsel metaboliseras tolterodin huvudsakligen i levern via det polymorfa enzymet CYP2D6 till 5‑hydroxymetaboliten. Ytterligare metabolism leder till bildandet av 5-karboxylsyra- och N-dealkylerade 5‑karboxylsyra-metaboliter, vilka utgör 51% respektive 29% av utsöndringen i urin. Ca En del (7%) av befolkningen saknar CYP2D6. Hos dessa individer (s k långsamma metaboliserare) metaboliseras tolterodin via CYP3A4 till N‑dealkylerat tolterodin, som ej bidrar till den kliniska effekten. Den övriga delen av befolkningen utgörs av s k snabba metaboliserare. Systemiskt clearance av tolterodin hos snabba metaboliserare är omkring 30 l/timme. Ett lägre clearance hos långsamma metaboliserare leder till signifikant högre serumkoncentrationer av tolterodin (omkring 7 gånger) och försumbara koncentrationer av 5‑hydroxymetylmetaboliten.
5-hydroxymetylmetaboliten är farmakologiskt aktiv och ekvipotent med tolterodin. Skillnaderna mellan tolterodin och 5-hydroxymetylmetaboliten i proteinbindningsgrad medför att exponeringen (ytan under kurvan) av obundet tolterodin hos långsamma metaboliserare blir densamma som den sammanlagda exponeringen av obundet tolterodin och 5‑hydroxymetyl¬metaboliten hos snabba metaboliserare, efter samma dos. Säkerhet, tolerablitet och klinisk respons är följaktligen likartad oberoende av fenotyp.
Utsöndringen av radioaktivitet efter administrering av (14C)-tolterodin är ungefär 77 % i urin och 17 % i faeces. Mindre än 1 % av dosen utsöndras i oförändrad form och omkring 4 % som 5-hydroxymetylmetaboliten. Den karboxylerade och motsvarande dealkylerade metaboliten utgör omkring 51 % respektive 29 % av utsöndringen i urin.
Farmakokinetiken är linjär i det terapeutiska dosintervallet.
Särskilda patientgrupper
Patienter med nedsatt leverfunktion
Omkring två gånger högre exponering av obundet tolterodin och 5-hydroxymetyl-metaboliten erhålles i patienter med levercirrhos (se 4.2 och 4.4).
Patienter med nedsatt njurfunktion
Den genomsnittliga exponeringen av obundet tolterodin och 5-hydroxymetyl-metaboliten är dubblerad hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion (inulinclearance GFR ≤ 30 ml/min). Plasmanivåerna av andra metaboliter var påtagligt (upp till 12 gånger) högre hos dessa patienter. Den kliniska betydelsen av den ökade exponeringen för dessa metaboliter är okänd. Data saknas för patienter med mild till måttligt nedsatt njurfunktion (se 4.2 och 4.4).
Pediatrisk population
Exponeringen av aktiva substanser per mg dos är likartad för vuxna och ungdomar. I medeltal är denna exponering per mg dos ungefär 2-faldigt högre hos barn mellan 5 och 10 år jämfört med hos vuxna (se avsnitt 4.2 och 5.1).
Studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några kliniskt relevanta effekter förutom de som förknippade med tolterodins farmakologiska effekt.
Reproduktionsstudier har genomförts på mus och kanin.
Tolterodin hade ingen effekt på fertilitet eller reproduktionsförmåga hos mus. Vid plasma-exponering 20 (Cmax) respektive 7 (AUC) gånger högre än vad som setts hos tolterodin-behandlade människor, gav tolterodin upphov till embryodöd och missbildningar hos mus.
Inga missbildningar sågs hos kanin vid studier med 20 (Cmax) respektive 3 (AUC) gånger högre plasmaexponering än vad som kan förväntas hos tolterodin-behandlade människor.
Tolterodin och dess aktiva humana metaboliter förlänger durationen av aktionspotentialen (90 % repolarisering) i purkinjefibrer hos hund (14-75 gånger terapeutiska nivåer) och blockerar K+-flödet i klonade ’ether-a-go-go’-relaterade genkanaler (hERG, 0,5-26,1 gånger terapeutiska nivåer). Hos hundar har förlängning av QT-intervallet observerats efter administrering av tolterodin och dess humana metaboliter (3,1-61,0 gånger terapeutiska nivåer). Den kliniska relevansen av dessa fynd är okänd.
Titandioxid (E171)
Gelatin
Kapselhölje
Etylcellulosa
Trietylcitrat
Metacrylsyra – etylakrylatsampolymer
1, 2- propylenglykol
Ej relevant.
2 år
HDPE burk: hållbarhet efter första öppnandet är 200 dagar.
Förvaras vid högst 25°C.
En kartong som innehåller blister av transparent PVC/PE/PVDC aluminiumfolie och en bipacksedel.
En kartong som innehåller en vit, ogenomskinlig HDPE-burk med skruvlock, som innehåller kapslar, och en bipacksedel.
Förpackningar för 2 mg:
Blisterförpackningar som innehåller: 14, 28, 30, 56, 60, 84, 98, 100 depotkapslar
Burkar som innehåller: 30, 100, 200 kapslar
Förpackningar för 4 mg:
Blisterförpackningar som innehåller: 7, 14, 28, 30, 49, 56, 60, 84, 98, 100 depotkapslar
Burkar som innehåller: 30, 100, 200 kapslar
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Laktosmonohydrat
Mikrokristallin cellulosa
Poly(vinylacetat)
Povidon
Kiseldioxid
Natriumlaurilsulfat
Dokusatnatrium
Magnesiumstearat (E470b)
Hydroxipropylmetylcellulosa
Kapselinnehåll
Indigokarmin (E132)
Kinolingult (endast 2 mg) (E104)
Titandioxid (E171)
Gelatin
Kapselhölje
Etylcellulosa
Trietylcitrat
Metacrylsyra – etylakrylatsampolymer
1, 2- propylenglykol
Ej relevant.
2 år
HDPE burk: hållbarhet efter första öppnandet är 200 dagar.
Förvaras vid högst 25°C.
En kartong som innehåller blister av transparent PVC/PE/PVDC aluminiumfolie och en bipacksedel.
En kartong som innehåller en vit, ogenomskinlig HDPE-burk med skruvlock, som innehåller kapslar, och en bipacksedel.
Förpackningar för 2 mg:
Blisterförpackningar som innehåller: 14, 28, 30, 56, 60, 84, 98, 100 depotkapslar
Burkar som innehåller: 30, 100, 200 kapslar
Förpackningar för 4 mg:
Blisterförpackningar som innehåller: 7, 14, 28, 30, 49, 56, 60, 84, 98, 100 depotkapslar
Burkar som innehåller: 30, 100, 200 kapslar
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.
