Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Vifor Pharma Nordiska AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Budenofalk 2 mg/dos rektalskum
Varje dos av 1,2 g skum innehåller 2 mg budesonid
Hjälpämnen med känd effekt
En puff av Budenofalk 2 mg/dos rektalskum innehåller 600,3 mg propylenglykol, 8,4 mg cetylalkohol och 15,1 mg cetostearylalkohol (komponent i vaxemulgator).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Rektalskum, trycksatt behållare
Vitt till blekt vitt, krämigt fast skum
Dr. Falk Pharma GmbH
Leinenweberstr. 5
D-79108 Freiburg
Tyskland
Tel: +46 (0) 761 1514-0
27882
Första godkännandet: 2009-06-12
Förnyat godkännande: 2011-06-15
2022-11-22
Bäst resultat erhålls när tarmen är tömd innan administrering av Budenofalk 2 mg rektalskum.
Behandlingens längd
Behandlande läkare bestämmer behandlingstidens längd. I allmänhet avtar en akut episod efter 6-8 veckor. Budenofalk 2 mg rektalskum ska inte användas längre tid än så.
Budenofalk 2 mg rektalskum får inte ges till patienter med:
överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,
levercirrhos.
Behandling med Budenofalk 2 mg rektalskum leder till lägre systemiska steroidnivåer än sedvanlig peroral glukokortikoidterapi med systemiskt verkande kortikoider. Vid övergång från annan glukokortikoidbehandling kan symtom som har samband med förändringen av systemiska steroidnivåer uppkomma.
Försiktighet krävs hos patienter med tuberkulos, hypertension, diabetes mellitus, osteoporos, peptiskt magsår, glaukom, katarakt, hereditet för diabetes eller glaukom, eller andra tillstånd där glukokortikoider kan leda till biverkningar.
Systemiska effekter av glukokortikosteroider kan förekomma, särskilt vid förskrivning i höga doser och under långa perioder. Dessa effekter kan inkludera Cushings syndrom, adrenal suppression, tillväxthämning, minskad bentäthet, katarakt, glaukom och psykiska effekter/beteendeförändringar (se avsnitt 4.8).
Infektion
Hämning av det inflammatoriska svaret och immunfunktionen ökar känsligheten för infektioner och svårighetsgraden av dessa. Risken för försämring av bakterie-, svamp-, amöba- och virusinfektioner vid glukokortikoidbehandling bör noga övervägas. Den kliniska bilden kan ofta vara atypisk och allvarliga infektioner t.ex. septikemi och tuberkulos kan maskeras, och därför nå ett avancerat stadium innan de upptäcks.
Vattkoppor
Vattkoppor skall särskilt beaktas eftersom den här vanligen lindriga sjukdomen kan vara livshotande hos immunsupprimerade patienter. Patienter utan säkerställd anamnes på vattkoppor skall avrådas från nära kontakt med personer med vattkoppor eller herpes zoster och skall om de exponeras omedelbart kontakta läkare. Om patienten är ett barn måste föräldrarna få ovanstående råd. Exponerade, icke-immuna patienter som får behandling med systemiska glukokortikoider eller som fått sådan behandling under de föregående tre månaderna, måste få passiv immunisering med varicella zoster immunglobulin (VZIG). Denna bör ges inom 10 dagar efter exponering av vattkoppor. Om diagnosen vattkoppor bekräftats, krävs specialistvård och omedelbar behandling. Glukokortikoidbehandlingen skall inte sättas ut och dosen kan behöva ökas.
Mässling:
Patienter med nedsatt immunförsvar som har kommit i kontakt med mässling bör om möjligt, få behandling med vanliga immunglobuliner så snart som möjligt efter exponeringen.
Vaccin
Levande vaccin bör inte ges till personer som alltid använder glukokortikoider. Antikroppssvaret på andra vaccin kan vara nedsatt.
Patienter med nedsatt leverfunktion
Baserat på erfarenhet från patienter med framskriden primär biliär kolangit (PBC) med levercirros förväntas en ökad systemisk tillgänglighet av budesonid hos alla patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Hos patienter med leversjukdom utan levercirros var budesonid i perorala dagsdoser om 9 mg säkert och tolererades väl. Det finns inget stöd om att en specifik dosrekommendation för patienter med icke-cirrotiska leversjukdomar eller bara lätt nedsatt leverfunktion är nödvändig.
Synrubbning
Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.
Övriga
Glukokortikoider kan leda till hämning av HPA-axeln (hypotalamus-, hypofys-, binjurebark) och minska stressvaret. Hos patienter som skall genomgå en operation eller som är utsatta för annan stress rekommenderas kompletterande systemisk glukokortikoidbehandling.
Samtidig behandling med ketokonazol eller andra CYP3A4-hämmare bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Detta läkemedel innehåller 600,3 mg propylenglykol per puff av Budenofalk rektalskum. Propylenglykol kan ge hudirritation.
Cetylalkohol och cetostearylalkohol kan ge lokala hudreaktioner (t.ex. kontakteksem).
Farmakodynamiska interaktioner
Hjärtglykosider:
Effekten av glykosiden kan förstärkas av kaliumbrist.
Saluretika:
Kaliumutsöndringen kan öka.
Farmakokinetiska interaktioner
Cytokrom P450:
CYP3A4-hämmare:
Samtidig behandling med CYP3A-hämmare, inklusive läkemedel som innehåller kobicistat, väntas öka risken för systemiska biverkningar. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av kortikosteroider, och om så är fallet ska patienter övervakas avseende systemiska biverkningar av kortikosteroider.
Samtidig administrering av ketokonazol 200 mg per oralt en gång dagligen ledde till en cirka 6-faldig ökning av plasmakoncentrationen av budesonid (3 mg engångsdos). När ketokonazol administrerades 12 timmar efter budesonid ökade koncentrationen ungefär 3-faldigt. Eftersom det inte finns tillräckligt med data för att ge dosrekommendationer bör kombinationen undvikas.
Andra potenta hämmare av CYP3A4, t.ex. ritonavir, itrakonazol, klaritromycin och grapefruktjuice kan sannolikt också leda till en betydande ökning av plasmakoncentrationerna av budesonid. Samtidigt intag av budesonid bör således undvikas.
CYP3A4-inducerare:
Substanser eller läkemedel som karbamazepin och rifampicin, som inducerar CYP3A4, kan minska den systemiska men även den lokala exponeringen av budesonid i tarmslemhinnan. En justering av budesoniddosen kan bli nödvändig.
CYP3A4-substrat:
Substanser eller läkemedel som metaboliseras av CYP3A4 kan konkurrera med budesonid. Detta kan leda till ökad plasmakoncentration av budesonid om den konkurrerande substansen har en högre affinitet till CYP3A4, eller om budesonid binder starkare till CYP3A4, kan den konkurrerande substansen öka i plasma och en anpassning/minskning av dosen av denna substans kan bli nödvändig.
Förhöjda plasmakoncentrationer och ökade effekter av glukokortikosteroider har rapporterats hos kvinnor som också använder östrogen eller p-piller. Detta har dock inte observerats med perorala lågdos kombinerade p-piller.
Eftersom binjurens funktion kan hämmas vid behandling med budesonid kan ett ACTH-simulationstest för diagnostisering av hypofyssvikt ge falska svar (låga värden).
Graviditet
Administrering under graviditet skall undvikas, om det inte finns tvingande skäl för behandling med Budenofalk 2 mg rektalskum föreligger. Det finns få data om graviditetsresultat efter peroral administrering av budesonid till människa. Även om data om användningen av inhalerat budesonid hos ett stort antal exponerade graviditeter inte indikerar några biverkningar, kan den maximala koncentrationen av budesonid i plasma förväntas vara högre vid behandling med Budenofalk 2 mg rektalskum än vid behandling med inhalerat budesonid. Hos dräktiga djur har budesonid, liksom andra glukokortikosteroider, visat sig leda till missbildningar hos foster (se avsnitt 5.3). Relevansen av detta för människa är inte fastställd.
Amning
Budesonid utsöndras i bröstmjölk (data om utsöndring efter inhalation är tillgängligt). Endast mindre effekter hos det ammade barnet förväntas dock efter intag av Budenofalk 2 mg rektalskum inom det terapeutiska intervallet. Ett beslut måste fattas om amningen skall avbrytas eller om behandlingen med budesonid skall avbrytas, genom att beakta nyttan av amning för barnet och nyttan av behandlingen för kvinnan.
Fertilitet
Det finns inga data om effekten av budesonid på fertiliteten hos människa. Fertiliteten påverkades inte efter behandling med budesonid i djurstudier (se avsnitt 5.3).
Inga studier har utförts.
Möjliga biverkningar anges nedan ordnade efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som:
Mycket vanliga: (≥1/10), Vanliga: (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga: (≥1/1 000, <1/100),
Sällsynta: (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta: (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Dessutom rapporterades följande biverkningar i kliniska studier med Budenofalk 2 mg rektalskum (frekvens: mindre vanliga): ökad aptit, ökad sedimentationshastighet för erytrocyter, leukocytos, illamående, buksmärta, flatulens, parestesier i bukregionen, analfissur, aftös stomatit, frekvent akut behov av att tömma tarmen, rektal blödning, transaminasstegring (GOT, SGOT), ökning av kolestasvärden (GGT, AP), förhöjt amylas, förändring av kortisol, urinvägsinfektion, yrsel, störningar av luktsinnet, insomni, ökad svettning, asteni, viktuppgång.
Majoriteten av de biverkningar som nämns i denna produktresumé kan även förväntas vid behandling med andra glukokortikoider.
Biverkningar som är typiska för systemiska glukokortikosteroider kan uppkomma ibland. Dessa biverkningar beror på dosering, behandlingsperiod, samtidig eller tidigare behandling med andra glukokortikosteroider och individuell känslighet.
Vissa av biverkningarna rapporterades efter långvarig användning av peroralt administrerat budesonid. På grund av dess lokala verkan är risken för biverkningar av Budenofalk 2 mg rektalskum i allmänhet lägre än med systemiskt verkande glukokortikosteroider.
En försämring eller återkomst av extraintestinala manifestationer (framför allt i hud och leder) kan förekomma vid byte från systemiska glukokortikosteroider till lokalt verkande budesonid.
I nuläget finns inga kända fall av överdosering med budesonid.
För behandling av aktiv ulcerös kolit som är begränsad till rectum och colon sigmoideum.
Dosering
Vuxna över 18 år
En puff med 2 mg budesonid dagligen
Pediatrisk population
Budenofalk 2 mg rektalskum bör inte användas hos barn då erfarenhet av behandling i denna åldersgrupp är otillräcklig.
Administreringssätt
Budenofalk 2 mg rektalskum kan appliceras antingen på morgonen eller på kvällen.
Applikatorn monteras på behållaren och behållaren omskakas sedan i cirka 15 sekunder innan applikatorn förs in i ändtarmen så långt det är bekvämt. Observera att dosen blir som mest exakt när den kupolformade kåpan är vänd nedåt så vertikalt som möjligt. För att administrera en dos Budenofalk 2 mg rektalskum trycks den kupolformade kåpan ner helt och släpps mycket långsamt. Efter aktiveringen av applikatorn ska behållaren hållas i position i 10-15 sekunder innan den dras ut ur ändtarmen.
Bäst resultat erhålls när tarmen är tömd innan administrering av Budenofalk 2 mg rektalskum.
Behandlingens längd
Behandlande läkare bestämmer behandlingstidens längd. I allmänhet avtar en akut episod efter 6-8 veckor. Budenofalk 2 mg rektalskum ska inte användas längre tid än så.
Budenofalk 2 mg rektalskum får inte ges till patienter med:
överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1,
levercirrhos.
Behandling med Budenofalk 2 mg rektalskum leder till lägre systemiska steroidnivåer än sedvanlig peroral glukokortikoidterapi med systemiskt verkande kortikoider. Vid övergång från annan glukokortikoidbehandling kan symtom som har samband med förändringen av systemiska steroidnivåer uppkomma.
Försiktighet krävs hos patienter med tuberkulos, hypertension, diabetes mellitus, osteoporos, peptiskt magsår, glaukom, katarakt, hereditet för diabetes eller glaukom, eller andra tillstånd där glukokortikoider kan leda till biverkningar.
Systemiska effekter av glukokortikosteroider kan förekomma, särskilt vid förskrivning i höga doser och under långa perioder. Dessa effekter kan inkludera Cushings syndrom, adrenal suppression, tillväxthämning, minskad bentäthet, katarakt, glaukom och psykiska effekter/beteendeförändringar (se avsnitt 4.8).
Infektion
Hämning av det inflammatoriska svaret och immunfunktionen ökar känsligheten för infektioner och svårighetsgraden av dessa. Risken för försämring av bakterie-, svamp-, amöba- och virusinfektioner vid glukokortikoidbehandling bör noga övervägas. Den kliniska bilden kan ofta vara atypisk och allvarliga infektioner t.ex. septikemi och tuberkulos kan maskeras, och därför nå ett avancerat stadium innan de upptäcks.
Vattkoppor
Vattkoppor skall särskilt beaktas eftersom den här vanligen lindriga sjukdomen kan vara livshotande hos immunsupprimerade patienter. Patienter utan säkerställd anamnes på vattkoppor skall avrådas från nära kontakt med personer med vattkoppor eller herpes zoster och skall om de exponeras omedelbart kontakta läkare. Om patienten är ett barn måste föräldrarna få ovanstående råd. Exponerade, icke-immuna patienter som får behandling med systemiska glukokortikoider eller som fått sådan behandling under de föregående tre månaderna, måste få passiv immunisering med varicella zoster immunglobulin (VZIG). Denna bör ges inom 10 dagar efter exponering av vattkoppor. Om diagnosen vattkoppor bekräftats, krävs specialistvård och omedelbar behandling. Glukokortikoidbehandlingen skall inte sättas ut och dosen kan behöva ökas.
Mässling:
Patienter med nedsatt immunförsvar som har kommit i kontakt med mässling bör om möjligt, få behandling med vanliga immunglobuliner så snart som möjligt efter exponeringen.
Vaccin
Levande vaccin bör inte ges till personer som alltid använder glukokortikoider. Antikroppssvaret på andra vaccin kan vara nedsatt.
Patienter med nedsatt leverfunktion
Baserat på erfarenhet från patienter med framskriden primär biliär kolangit (PBC) med levercirros förväntas en ökad systemisk tillgänglighet av budesonid hos alla patienter med gravt nedsatt leverfunktion. Hos patienter med leversjukdom utan levercirros var budesonid i perorala dagsdoser om 9 mg säkert och tolererades väl. Det finns inget stöd om att en specifik dosrekommendation för patienter med icke-cirrotiska leversjukdomar eller bara lätt nedsatt leverfunktion är nödvändig.
Synrubbning
Synrubbning kan rapporteras vid systemisk och topisk användning av kortikosteroider. Om en patient inkommer med symtom såsom dimsyn eller andra synrubbningar bör man överväga att remittera patienten till en oftalmolog för utredning av möjliga orsaker. Dessa kan innefatta katarakt, glaukom eller sällsynta sjukdomar såsom central serös korioretinopati (CSCR), som har rapporterats efter användning av systemiska och topiska kortikosteroider.
Övriga
Glukokortikoider kan leda till hämning av HPA-axeln (hypotalamus-, hypofys-, binjurebark) och minska stressvaret. Hos patienter som skall genomgå en operation eller som är utsatta för annan stress rekommenderas kompletterande systemisk glukokortikoidbehandling.
Samtidig behandling med ketokonazol eller andra CYP3A4-hämmare bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Detta läkemedel innehåller 600,3 mg propylenglykol per puff av Budenofalk rektalskum. Propylenglykol kan ge hudirritation.
Cetylalkohol och cetostearylalkohol kan ge lokala hudreaktioner (t.ex. kontakteksem).
Farmakodynamiska interaktioner
Hjärtglykosider:
Effekten av glykosiden kan förstärkas av kaliumbrist.
Saluretika:
Kaliumutsöndringen kan öka.
Farmakokinetiska interaktioner
Cytokrom P450:
CYP3A4-hämmare:
Samtidig behandling med CYP3A-hämmare, inklusive läkemedel som innehåller kobicistat, väntas öka risken för systemiska biverkningar. Kombinationen ska undvikas såvida inte nyttan uppväger den ökade risken för systemiska biverkningar av kortikosteroider, och om så är fallet ska patienter övervakas avseende systemiska biverkningar av kortikosteroider.
Samtidig administrering av ketokonazol 200 mg per oralt en gång dagligen ledde till en cirka 6-faldig ökning av plasmakoncentrationen av budesonid (3 mg engångsdos). När ketokonazol administrerades 12 timmar efter budesonid ökade koncentrationen ungefär 3-faldigt. Eftersom det inte finns tillräckligt med data för att ge dosrekommendationer bör kombinationen undvikas.
Andra potenta hämmare av CYP3A4, t.ex. ritonavir, itrakonazol, klaritromycin och grapefruktjuice kan sannolikt också leda till en betydande ökning av plasmakoncentrationerna av budesonid. Samtidigt intag av budesonid bör således undvikas.
CYP3A4-inducerare:
Substanser eller läkemedel som karbamazepin och rifampicin, som inducerar CYP3A4, kan minska den systemiska men även den lokala exponeringen av budesonid i tarmslemhinnan. En justering av budesoniddosen kan bli nödvändig.
CYP3A4-substrat:
Substanser eller läkemedel som metaboliseras av CYP3A4 kan konkurrera med budesonid. Detta kan leda till ökad plasmakoncentration av budesonid om den konkurrerande substansen har en högre affinitet till CYP3A4, eller om budesonid binder starkare till CYP3A4, kan den konkurrerande substansen öka i plasma och en anpassning/minskning av dosen av denna substans kan bli nödvändig.
Förhöjda plasmakoncentrationer och ökade effekter av glukokortikosteroider har rapporterats hos kvinnor som också använder östrogen eller p-piller. Detta har dock inte observerats med perorala lågdos kombinerade p-piller.
Eftersom binjurens funktion kan hämmas vid behandling med budesonid kan ett ACTH-simulationstest för diagnostisering av hypofyssvikt ge falska svar (låga värden).
Graviditet
Administrering under graviditet skall undvikas, om det inte finns tvingande skäl för behandling med Budenofalk 2 mg rektalskum föreligger. Det finns få data om graviditetsresultat efter peroral administrering av budesonid till människa. Även om data om användningen av inhalerat budesonid hos ett stort antal exponerade graviditeter inte indikerar några biverkningar, kan den maximala koncentrationen av budesonid i plasma förväntas vara högre vid behandling med Budenofalk 2 mg rektalskum än vid behandling med inhalerat budesonid. Hos dräktiga djur har budesonid, liksom andra glukokortikosteroider, visat sig leda till missbildningar hos foster (se avsnitt 5.3). Relevansen av detta för människa är inte fastställd.
Amning
Budesonid utsöndras i bröstmjölk (data om utsöndring efter inhalation är tillgängligt). Endast mindre effekter hos det ammade barnet förväntas dock efter intag av Budenofalk 2 mg rektalskum inom det terapeutiska intervallet. Ett beslut måste fattas om amningen skall avbrytas eller om behandlingen med budesonid skall avbrytas, genom att beakta nyttan av amning för barnet och nyttan av behandlingen för kvinnan.
Fertilitet
Det finns inga data om effekten av budesonid på fertiliteten hos människa. Fertiliteten påverkades inte efter behandling med budesonid i djurstudier (se avsnitt 5.3).
Inga studier har utförts.
Möjliga biverkningar anges nedan ordnade efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som:
Mycket vanliga: (≥1/10), Vanliga: (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga: (≥1/1 000, <1/100),
Sällsynta: (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta: (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Dessutom rapporterades följande biverkningar i kliniska studier med Budenofalk 2 mg rektalskum (frekvens: mindre vanliga): ökad aptit, ökad sedimentationshastighet för erytrocyter, leukocytos, illamående, buksmärta, flatulens, parestesier i bukregionen, analfissur, aftös stomatit, frekvent akut behov av att tömma tarmen, rektal blödning, transaminasstegring (GOT, SGOT), ökning av kolestasvärden (GGT, AP), förhöjt amylas, förändring av kortisol, urinvägsinfektion, yrsel, störningar av luktsinnet, insomni, ökad svettning, asteni, viktuppgång.
Majoriteten av de biverkningar som nämns i denna produktresumé kan även förväntas vid behandling med andra glukokortikoider.
Biverkningar som är typiska för systemiska glukokortikosteroider kan uppkomma ibland. Dessa biverkningar beror på dosering, behandlingsperiod, samtidig eller tidigare behandling med andra glukokortikosteroider och individuell känslighet.
Vissa av biverkningarna rapporterades efter långvarig användning av peroralt administrerat budesonid. På grund av dess lokala verkan är risken för biverkningar av Budenofalk 2 mg rektalskum i allmänhet lägre än med systemiskt verkande glukokortikosteroider.
En försämring eller återkomst av extraintestinala manifestationer (framför allt i hud och leder) kan förekomma vid byte från systemiska glukokortikosteroider till lokalt verkande budesonid.
Rapportering av misstänkta biverkningar
I nuläget finns inga kända fall av överdosering med budesonid.
Metabolism
Budesonid genomgår omfattande metabolism i levern (cirka 90%) till metaboliter med låg glukokortikosteroid aktivitet. Glukokortikosteroidaktiviteten av huvudmetaboliterna, 6-betahydroxibudesonid och 16-alfahydroxiprednisolon, är mindre än 1% av den för budesonid.
Eliminering
Den genomsnittliga halveringstiden är cirka 3-4 timmar. Clearance är cirka 10-15 l/min för budesonid, mätt med HPLC-baserade metoder.
Spridning
Skintigrafisk undersökning med teknetium-märkt Budenofalk 2 mg rektalskum hos patienter med ulcerös kolit visade att skummet sprider sig över hela sigmoideum.
Specifika patientgrupper (leversjukdomar)
Beroende på typ och svårighetsgrad av leversjukdomen kan metabolismen av budesonid minska.
Prekliniska undersökningar i hund har visat att Budenofalk 2 mg rektalskum tolereras väl lokalt.
I akuta, subkroniska och kroniska toxikologiska studier med budesonid visade prekliniska data på atrofi av tymus och binjurebark och en reduktion av lymfocyter. Dessa effekter var mindre uttalade eller av samma omfattning som de som ses med andra glukokortikosteroider. Dessa steroideffekter kan vara relevanta för människa.
Budesonid visade inga mutagena effekter i ett antal in vitro- och in vivo-försök.
Ett lindrigt ökat antal av basofila foci i levern sågs i långtidsstudier på råtta med budesonid. I karcinogenicitetsstudier sågs en ökad förekomst av primära levercell tumörer, astrocytom (hos hanråttor) och brösttumörer (honråttor). Dessa tumörer orsakas sannolikt av den specifika steroidreceptoreffekten, ökad metabolisk belastning på levern och anabola effekter, effekter som också ses med andra glukokortikosteroider i råttstudier och därför representerar en klasseffekt. Liknande effekter har aldrig setts hos människa för budesonid, varken i kliniska prövningar eller i spontanrapporter.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, upprepad dostoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade i allmänhet inte några särskilda risker för människa.
Liksom andra glukokortikosteroider har budesonid i djurförsök visat sig orsaka missbildningar, men den kliniska relevansen hos människa har inte fastställts (se även avsnitt 4.6).
Farmakoterapeutisk grupp: Intestinala antiinflamatoriska medel. Glukokortikoider för lokal behandling, ATC-kod A07EA06
Den exakta mekanismen av budesonid vid behandling av ulcerös kolit/proktosigmoidit är inte helt klarlagd. Data från klinisk-farmakologiska studier och kontrollerade kliniska prövningar ger starka hållpunkter för att verkningsmekanismen av budenosid huvudsakligen baseras på en lokal effekt i tarmen. Budesonid är en glukokortikosteroid med hög lokal antiinflammatorisk effekt. Vid en rektalt administrerad dos på 2 mg budesonid hämmas hypothalamus-hypofys-adrenala-axeln praktiskt taget inte alls.
En daglig dos av Budenofalk 2 mg rektalskum på upp till 4 mg budesonid gav i stort sett ingen påverkan på plasmakortisolnivåerna.
Absorption
Systemisk biotillgänglighet vid oral administrering av budesonid är omkring 10 %. Vid rektal administrering är AUC omkring 1,5 gånger större än tidigare undersökningar med samma dos av oralt administrerad budesonid. Maximala nivåer uppnås efter i genomsnitt 2-3 timmar efter administrering av Budenofalk 2 mg rektalskum.
Distribution
Budesonid har en hög distributionsvolym (cirka 3 l/kg). Plasmaproteinbindningen är i genomsnitt 85-90%.
Metabolism
Budesonid genomgår omfattande metabolism i levern (cirka 90%) till metaboliter med låg glukokortikosteroid aktivitet. Glukokortikosteroidaktiviteten av huvudmetaboliterna, 6-betahydroxibudesonid och 16-alfahydroxiprednisolon, är mindre än 1% av den för budesonid.
Eliminering
Den genomsnittliga halveringstiden är cirka 3-4 timmar. Clearance är cirka 10-15 l/min för budesonid, mätt med HPLC-baserade metoder.
Spridning
Skintigrafisk undersökning med teknetium-märkt Budenofalk 2 mg rektalskum hos patienter med ulcerös kolit visade att skummet sprider sig över hela sigmoideum.
Specifika patientgrupper (leversjukdomar)
Beroende på typ och svårighetsgrad av leversjukdomen kan metabolismen av budesonid minska.
Prekliniska undersökningar i hund har visat att Budenofalk 2 mg rektalskum tolereras väl lokalt.
I akuta, subkroniska och kroniska toxikologiska studier med budesonid visade prekliniska data på atrofi av tymus och binjurebark och en reduktion av lymfocyter. Dessa effekter var mindre uttalade eller av samma omfattning som de som ses med andra glukokortikosteroider. Dessa steroideffekter kan vara relevanta för människa.
Budesonid visade inga mutagena effekter i ett antal in vitro- och in vivo-försök.
Ett lindrigt ökat antal av basofila foci i levern sågs i långtidsstudier på råtta med budesonid. I karcinogenicitetsstudier sågs en ökad förekomst av primära levercell tumörer, astrocytom (hos hanråttor) och brösttumörer (honråttor). Dessa tumörer orsakas sannolikt av den specifika steroidreceptoreffekten, ökad metabolisk belastning på levern och anabola effekter, effekter som också ses med andra glukokortikosteroider i råttstudier och därför representerar en klasseffekt. Liknande effekter har aldrig setts hos människa för budesonid, varken i kliniska prövningar eller i spontanrapporter.
Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, upprepad dostoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade i allmänhet inte några särskilda risker för människa.
Liksom andra glukokortikosteroider har budesonid i djurförsök visat sig orsaka missbildningar, men den kliniska relevansen hos människa har inte fastställts (se även avsnitt 4.6).
Trycksatt aluminiumbehållare med doseringsventil, 14 PVC applikatorer belagda med vitt mjukt paraffin och flytande paraffin för administrering av skummet och 14 plastpåsar för hygienisk avfallhantering av applikatorerna.
Förpackningsstorlekar:
Vanlig förpackning med 1 trycksatt behållare, innehåller minst 14 doser på vardera 1,2 g rektalskum.
Vanlig förpackning med 2 trycksatta behållare, innehåller minst 2x14 doser på vardera 1,2 g rektalskum.
Sjukhusförpackningar med 1 trycksatt behållare, innehåller minst 14 doser på vardera 1,2 g rektalskum.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar
Cetylalkohol, citronsyra monohydrat, dinatriumedetat, vaxemulgator, makrogolstearyleter, propylenglykol, renat vatten.
Drivgaser: n-butan, isobutan, propan.
Ej relevant
3 år
Användes inom 4 veckor efter första öppnandet.
Förvaras vid högst 25 ºC.
Förvaras i skydd mot kyla. Får ej frysas.
Behållaren står under tryck och innehåller lättantändliga drivmedel. Skydda mot direkt solljus och temperaturer över 50 oC. Punktera eller bränn inte behållaren, även tom behållare.
Trycksatt aluminiumbehållare med doseringsventil, 14 PVC applikatorer belagda med vitt mjukt paraffin och flytande paraffin för administrering av skummet och 14 plastpåsar för hygienisk avfallhantering av applikatorerna.
Förpackningsstorlekar:
Vanlig förpackning med 1 trycksatt behållare, innehåller minst 14 doser på vardera 1,2 g rektalskum.
Vanlig förpackning med 2 trycksatta behållare, innehåller minst 2x14 doser på vardera 1,2 g rektalskum.
Sjukhusförpackningar med 1 trycksatt behållare, innehåller minst 14 doser på vardera 1,2 g rektalskum.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Inga särskilda anvisningar
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.