Bicalustad, Filmdragerad tablett 50 mg

Bicalutamid är kontraindicerat för kvinnor och barn (se avsnitt 4.6).

Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.

Bicalutamid är kontraindicerat för patienter med tidigare levertoxicitet i samband med intag av bikalutamid.

Samtidig administration av terfenadin, astemizol eller cisaprid med bikalutamid är kontraindicerat (se avsnitt 4.5).

Påbörjande av behandling ska ske under direkt överinseende av en specialist och därefter ska patienter hållas under regelbunden uppsikt.

Bikalutamid metaboliseras i hög grad i levern. Forskningsresultat tyder på att elimination av bikalutamid kan vara långsammare hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion och att detta kan leda till ökad ackumulation av bikalutamid. Bikalutamid bör därför användas med försiktighet till patienter med måttligt till svårt nedsatt leverfunktion.

Allvarliga leverförändringar och leversvikt har i sällsynta fall observerats med bikalutamid och dödsfall har rapporterats (se avsnitt 4.8). Vid allvarliga förändringar ska bikalutamidbehandling avbrytas.

Periodiska leverfunktionsprover är motiverat för att upptäcka eventuella leverförändringar. De flesta förändringar förväntas inträffa inom de första 6 månaderna av bikalutamidbehandling.

En reduktion i glukostolerans har observerats hos män som får LHRH-agonister. Detta kan manifesteras som diabetes eller försämrad glykemisk kontroll hos individer som redan har diabetes. Uppföljning av glukos i blodet bör därför övervägas hos patienter som får bicalutamid i kombination med GnRH agonister.

Bicalutamid hämmar cytokrom P450 (CYP 3A4). Detta bör beaktas vid samtidig administrering av läkemedel som huvudsakligen metaboliseras av CYP 3A4 (se avsnitt 4.3 och 4.5).

Då erfarenhet saknas vid användning av bikalutamid till patienter med svårt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min), ska bikalutamid endast användas med försiktighet till dessa patienter.

Periodisk kontroll av hjärtfunktion är tillrådigt hos patienter med hjärtsjukdom.

Androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet.

För patienter med QT-förlängning i anamnesen eller med riskfaktorer för QT-förlängning samt för patienter som samtidigt behandlas med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5), bör förskrivare bedöma nytta/risk-balansen inklusive risken för Torsade de pointes, innan behandling med Bicalustad påbörjas.

Hjälpämnen

Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte ta detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukosgalaktosmalabsorption.

Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per tablett, dvs. är näst intill ”natriumfritt”.

Det finns inga data som visar på farmakodynamiska eller farmakokinetiska interaktioner mellan bikalutamid och LHRH-analoger.

In vitro-studier har visat att bikalutamids (R)-enantiomer hämmar CYP 3A4 och har viss hämmande verkan på aktiviteten hos CYP 2C9, 2C19 och 2D6.

Även om kliniska studier, med antipyrin som markör av aktiviteten hos cytokrom P450 (CYP), inte påvisat någon potentiell läkemedelsinteraktion med bicalutamid så ökade den genomsnittliga exponeringen (AUC) av midazolam med upp till 80 % efter samtidig administrering av bicalutamid i 28 dagar. För läkemedel med snävt terapeutiskt index kan en sådan ökning vara av betydelse. Därför är samtidigt intag av terfenadin, astemizol och cisaprid kontraindicerat (se avsnitt 4.3) och försiktighet ska iakttas vid samtidig administrering av bicalutamid med substanser som ciklosporin och kalciumantagonister. Dosreduktion kan krävas för dessa läkemedel, särskilt om det finns bevis för förhöjd eller motsatt effekt. För ciklosporin, rekommenderas noggrann uppföljning av plasmakoncentrationer och klinisk kondition vid insättande eller avslut av bicalutamidbehandling.

Försiktighet bör iakttas då bikalutamid administreras till patienter som tar läkemedel som hämmar oxidationsprocesser i levern, t.ex. cimetidin och ketokonazol. Detta kan leda till förhöjda plasmakoncentrationer av bikalutamid, vilket teoretiskt kan leda till fler biverkningar.

In vitro-studier har visat att bikalutamid kan tränga undan warfarin, ett antikoagulantia av kumarintyp, från sitt bindningsställe. Det är därför rekommenderat att protrombintiden följs noggrant om bikalutamid påbörjas hos patienter som redan erhåller antikoagulantia av kumarintyp.

Eftersom androgen deprivationsterapi kan förlänga QT-intervallet, bör en noggrann övervägning göras av samtidig användning av Bicalustad med läkemedel som förlänger QT-intervallet, eller med läkemedel som kan framkalla torsade de pointes såsom klass IA antiarytmika (t.ex. kinidin, disopyramid) eller klass IIIA antiarytmika (t.ex. amiodaron, sotalol, dofetilid, ibutilid), metadon, moxifloxacin, antipsykotika m.fl. (se avsnitt 4.4).

Bikalutamid är kontraindicerat till kvinnor och får inte ges till gravida kvinnor eller ammande mödrar.

Inga studier har utförts av effekten på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner. Det bör däremot uppmärksammas att yrsel eller somnolens kan inträffa tillfälligtvis (se avsnitt 4.8). Drabbade patienter bör iaktta försiktighet.

I detta avsnitt definieras biverkningarna enligt följande: mycket vanlig (≥1/10), vanlig (≥1/100, <1/10), mindre vanlig (≥1/1 000, <1/100), sällsynt (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynt (≤1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Blodet och lymfsystemet

Mycket vanliga: Anemi

Mycket sällsynta: Trombocytopeni

Immunsystemet

Mindre vanliga: Överkänslighetsreaktioner, inklusive angioneurotiskt ödem och urtikaria.

Metabolism och nutrition

Vanliga: Diabetes mellitus, minskad aptit

Mindre vanliga: Hyperglukemi, viktminskning

Psykiska störningar

Mycket vanliga: Nedsatt libido

Mindre vanliga: Depression

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: Yrsel

Vanliga: Somnolens

Mindre vanliga: Insomnia

Hjärtat

Vanliga: Hjärtinfarkt (fall med dödlig utgång har rapporterats)⁶, hjärtsvikt⁶

Mycket sällsynta: Angina pectoris, retledningsdefekter inklusive förlängning av PR- och QT-intervall, arytmier och icke-specifika EKG-förändringar

Blodkärl

Mycket vanliga: Värmevallningar

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Interstitial lungsjukdom⁴ (fall med dödlig utgång har rapporterats)

Magtarmkanalen

Mycket vanliga: Buksmärta, förstoppning, illamående

Vanliga: Diarré, dyspepsi, gasbesvär

Mindre vanliga: Muntorrhet

Sällsynta: Kräkningar

Lever och gallvägar:

Vanliga: Leverförändringar (förhöjda nivåer av transaminaser, bilirubinemi, leverförstoring, kolestas och gulsot)¹, levertoxicitet

Sällsynta: Svårt nedsatt leverfunktion, leversvikt^2,5 (fall med dödlig utgång har rapporterats)

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: Hudutslag, torr hud, klåda, makulopapulärt utslag, svettningar, hirsutism/återväxt av hår, alopeci

Sällsynta: Ljuskänslighetsreaktion

Njurar och urinvägar

Mycket vanliga: Hematuri

Vanliga: Nokturi

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Mycket vanliga: Erektionsproblem, impotens, ömmande bröst³, gynekomasti³

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: Asteni, ödem (ansikte, extremiteter, bål)

Vanliga: Allmän smärta, bäckensmärta, frossbrytningar, bröstsmärta

Mindre vanliga: Huvudvärk, ryggsmärta, nacksmärta

Undersökningar

Vanliga: Viktökning

Ingen känd frekvens: QT-förlängning (se avsnitt 4.4 och avsnitt 4.5)

¹ Leverförändringar är sällan allvarliga och var oftast övergående och försvann eller förbättrades med fortsatt behandling eller efter behandlingens avbrytande (se avsnitt 4.4).

² Leversvikt har inträffat i mycket sällsynta fall hos patienter behandlade med bikalutamid, men inget orsakssamband har kunnat fastställas med säkerhet. Periodiska leverfunktionsprover bör övervägas (se även avsnitt 4.4).

³ Kan minska vid samtidig kastrering.

⁴ Listad som biverkning efter granskning av data efter godkännandet för försäljning. Frekvensen har beräknats på basis av incidensen av rapporterade biverkningar i form av interstitiell pneumoni under perioden med randomiserad behandling i EPC-studierna med 150 mg.

⁵ Listad som biverkning efter granskning av data efter godkännandet för försäljning. Frekvensen har beräknats på basis av incidensen av rapporterade biverkningar i form av leversvikt hos patienter i gruppen som fick öppen behandling med bikalutamid i EPC-studierna med 150 mg.

⁶ Har observerats i en farmakoepidemiologisk studie av LHRH-agonister och anti-androgener som används vid behandling av prostatcancer. Risken tycktes öka när bikalutamid 50 mg användes i kombination med LHRH-agonister, men ingen ökad risk iakttogs när bikalutamid 150 mg användes som monoterapi för behandling av prostatacancer.

Dessutom har hjärtsvikt rapporterats i kliniska prövningar (som en möjlig biverkan enligt utredande läkare, med en frekvens på >1 %) under behandling med bikalutamid i kombination med en LHRH-analog. Det finns inga bevis för ett orsakssamband med läkemedelsbehandling.

Det finns ingen erfarenhet av överdosering hos människa.

Eftersom bikalutamid tillhör gruppen med anilidföreningar föreligger en teoretisk risk för att methemoglobinemi utvecklas. Methemoglobinemi har observerats hos djur efter överdosering. Därmed kan en patient med akut förgiftning vara cyanotisk. Det finns ingen särskild antidot; behandling bör vara symtomatisk.

Dialys hjälper sannolikt inte, eftersom bikalutamid har en hög proteinbindningsgrad och inte återfinns oförändrat i urin. Allmänt understödjande vård, inklusive frekvent kontroll av vitala tecken, är indicerat.

Bikalutamid absorberas väl av efter oral administration. Det finns inga belägg för att mat har någon kliniskt relevant effekt på biotillgänglighet.

(S)-enantiomern elimineras snabbt jämfört med (R)-enantiomern. Den senares halveringstid i plasma är ungefär 1 vecka.

Långtidsadministrering av bikalutamid ger en 10-faldig ökning av högsta koncentration av (R)-enantiomern i plasma jämfört med nivåer som uppmätts efter en enkeldos om 50 mg bikalutamid.

Ett doseringsschema med 50 mg bikalutamid dagligen leder till steady state-koncentrationer av (R)-enantiomern på 9 μg/ml och som ett resultat av dess långa halveringstid uppnås steady state efter ungefär 1 månads behandling.

Farmakokinetiken hos (R)-enatiomern påverkas inte av ålder, nedsatt njurfunktion eller lindrigt till måttligt nedsatt leverfunktion. Det finns belägg för att (R)-enantiomern elimineras långsammare från plasma hos patienter med svårt nedsatt leverfunktion.

Bikalutamid är i hög grad proteinbundet (racemat till 96 %, (R)-enantiomer >99 %) och metaboliseras i stor utsträckning (genom oxidation och glukuronidering). Dess metaboliter elimineras via njurar och galla till ungefär lika stor del.

I en klinisk studie var medelkoncentrationen av (R)-enatiomern i sädesvätska hos män som fick bikalutamid (150 mg/dag) 4,9 μg/ml. Mängden bikalutamid som möjligen skulle kunna överföras till en kvinnlig partner under samlag är låg (ungefär 0,3 μg/kg). Detta är lägre än tröskelvärdet som kan orsaka förändringar i avkomma till försöksdjur.

Bikalutamid är en androgenreceptorantagonist hos försöksdjur och människa.

Huvudsaklig sekundär farmakologisk verkan är induktion av CYP450-beroende ”mixed function”-oxidaser i levern. Enzyminduktion har inte observerats hos människa. Förändringar i målorgan hos djur är tydligt kopplade till primär och sekundär farmakologisk verkan hos bikalutamid. Dessa omfattar tillbakabildning av androgenberoende vävnad; follikulärt sköldkörteladenom, lever- och Leydigcellhyperplasier och neoplasier eller cancer; rubbad sexuell differentiering hos handjur; reversibel försämring av fertiliteten hos handjur. Genotoxicitetsstudier visade inte på någon mutagen potential hos bikalutamid. Samtliga biverkningar som observerats i djurstudier anses inte vara relevanta för behandling av patienter med avancerad prostatacancer.

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

7, 10, 14, 15, 28, 30, 50, 56, 60, 84, 90 eller 100 tabletter i blister (PVC/aluminium)

Inga särskilda anvisningar.