Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Merck Sharp & Dohme (Sweden) AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Varivax pulver och vätska till injektionsvätska, suspension i förfylld spruta
Vaccin mot vattkoppor (levande)
Efter beredning innehåller en dos (0,5 ml):
Varicellavirus* (stam Oka/Merck) (levande, försvagat) ≥1350 PFU**
* Framställt i humana diploida celler (MRC-5)
** PFU = Plackbildande enheter
Vaccinet kan innehålla spår av neomycin (se avsnitt 4.3 och 4.4).
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Pulver och vätska till injektionsvätska, suspension.
Vitt till benvitt pulver och klar, färglös vätskelösning.
Merck Sharp & Dohme B.V.
Waarderweg 39
2031 BN Haarlem
Nederländerna
19462
Första godkännandet: 2004-07-09
Förnyat godkännande: 2006-12-19
2025-10-27
Individer från 9 månaders ålder
Individer bör få två doser Varivax för att säkerställa optimalt skydd mot vattkoppor (se avsnitt 5.1).
Individer från 9 till 12 månaders ålder
I miljöer där vaccination påbörjas mellan 9 och 12 månaders ålder behövs en andra dos och den bör ges efter ett intervall på minst 3 månader (se avsnitt 5.1).
Individer från 12 månaders ålder till 12 års ålderFör individer från 12 månaders till 12 års ålder måste minst en månad gå mellan den första och den andra dosen (se avsnitt 5.1).
Observera: tillämpliga officiella rekommendationer kan variera vad beträffar behovet av en eller två doser och intervallet mellan doserna med vaccin mot vattkoppor.
Individer i åldern 12 månader till 12 år med asymtomatisk hiv-infektion (CDC klass 1) med en åldersspecifik procentandel av CD4+ T-lymfocyter ≥ 25 %, ges två doser med 12 veckors mellanrum.
Individer från 13 års ålder och äldreIndivider från 13 års ålder och äldre bör få två doser med 4-8 veckors mellanrum. Om tidsintervallet mellan doserna överskrider 8 veckor bör den andra dosen ges så snart som möjligt (se avsnitt 5.1).
Data finns avseende skyddseffekt ända upp till 9 år efter vaccinationen (se avsnitt 5.1). Emellertid har behovet av boosterdoser ännu inte fastställts.
Om Varivax ges till seronegativa personer före planerad eller möjlig framtida immunsuppression (såsom personer som väntar på organtransplantation och personer vars maligna sjukdom är i remission), bör man beakta tidsintervallet efter den andra dosen innan maximalt skydd kan väntas (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).
Det finns inga tillgängliga data angående effektivt skydd eller immunsvar efter vaccinering med Varivax hos seronegativa personer över 65 år.
Administreringssätt
Vaccinet ska injiceras intramuskulärt (i.m.) eller subkutant (s.c.).
Rekommenderade injektionsställen är lårets anterolaterala del hos yngre barn och deltoidregionen hos äldre barn, ungdomar och vuxna.
Vaccinet ska administreras subkutant på patienter med trombocytopeni eller någon koaguleringssjukdom.
FÅR INTE INJICERAS INTRAVASKULÄRT.
Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet: se avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot något vaccin mot vattkoppor eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller neomycin (vilket kan finnas kvar som en spårrest, se avsnitt 2 och 4.4).
Bloddyskrasier, leukemi, lymfom av någon typ eller andra maligna tumörer som påverkar blod- och lymfsystemet.
Individer som får immunsuppressiv terapi (inklusive höga doser av kortikosteroider) (se avsnitt 4.8).
Allvarlig humoral eller cellulär (primär eller förvärvad) immunbrist, t.ex. svår kombinerad immunbrist, agammaglobulinemi och AIDS eller symtomatisk hiv‑infektion eller en åldersspecifik CD4+ T‑lymfocytprocent hos barn yngre än 12 månader: CD4+ <25 %; barn mellan 12‑35 månader: CD4+ <20 %; barn mellan 36‑59 månader: CD4+ <15 % (se avsnitt 4.4 och 4.8).
Kongenital eller ärftlig immundefekt inom familjen, såvida inte immunkompetens har visats hos den som potentiellt ska vaccineras.
Aktiv obehandlad tuberkulos.
Sjukdom med feber >38,5 ºC; enbart låg feber utgör dock inte en kontraindikation för vaccinering.
Graviditet. Dessutom ska graviditet undvikas under 1 månad efter vaccination (se även avsnitt 4.6).
Spårbarhet
För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.
Som för alla injicerbara vaccin ska lämplig beredskap för medicinsk behandling och övervakning alltid finnas lätt tillgänglig, i händelse av en sällsynt anafylaktisk reaktion efter administrering av vaccinet.
Som med andra vaccin är överkänslighetsreaktioner möjliga, inte bara mot det aktiva innehållsämnet, utan också mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller neomycin (vilket kan finnas kvar som en spårrest, se avsnitt 2 och 4.3).
Som med andra vaccin skyddar Varivax inte fullständigt alla individer från naturligt förvärvade vattkoppor. Kliniska studier har enbart bedömt den effekt som inträder 6 veckor efter en engångsdos hos friska individer upp till 12 års ålder, eller 6 veckor efter den andra dosen hos äldre personer (se avsnitt 5.1).
Vaccination kan övervägas hos patienter med utvalda immunbrister när fördelarna uppväger riskerna (t.ex. asymtomatiska hiv-patienter, IgG-subklassbrister, kongenital neutropeni, kronisk granulomatös sjukdom och komplementbristsjukdomar).
Immunsupprimerade patienter som inte har någon kontraindikation för denna vaccination (se avsnitt 4.3) kanske inte svarar liksom immunkompetenta patienter och därför kan vissa av dessa patienter få vattkoppor vid kontakt, trots korrekt vaccinadministrering. Dessa patienter ska kontrolleras noggrant efter tecken på vattkoppor.
Vaccinerade ska undvika att använda salicylater i 6 veckor efter vaccination (se avsnitt 4.5).
Överföring
Överföring av varicellavaccinvirus (stam Oka/Merck), vilket resulterar i varicellainfektion inklusive spridd sjukdom, kan i sällsynta fall inträffa mellan vaccinerade personer (som utvecklar eller inte utvecklar vattkopps-liknande utslag) och personer mottagliga för varicella inklusive friska samt högriskindivider (se avsnitt 4.8).
Därför ska de som får vaccin, om möjligt, försöka undvika nära umgänge med smittkänsliga högriskindivider i upp till 6 veckor efter vaccinering.
Under omständigheter där kontakt med högriskindivider inte går att undvika, ska man före vaccination överväga den potentiella risken för överföring av vaccinviruset mot risken att få och överföra vildtypen av varicellavirus (se avsnitt 4.8).
Smittkänsliga högriskindivider omfattar:
Individer med nedsatt immunförsvar (se avsnitt 4.3);
Gravida kvinnor utan dokumenterad positiv anamnes av vattkoppor eller laboratorieverifierad tidigare infektion;
Nyfödda spädbarn till mödrar utan dokumenterad positiv anamnes av vattkoppor eller laboratorieverifierad tidigare infektion.
Encefalit
Encefalit har rapporterats under användning av levande försvagade varicellavacciner efter godkännande för försäljning. I ett fåtal fall har dödlig utgång observerats, särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar (se avsnitt 4.3). Vaccinerade/föräldrar ska instrueras att omedelbart söka läkarvård om de/deras barn upplever symtom efter vaccinationen som tyder på encefalit, såsom medvetslöshet eller sänkt medvetandegrad, konvulsioner eller ataxi åtföljt av feber och huvudvärk.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Kalium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (39 mg) kalium per dos, d.v.s. är näst intill ”kaliumfritt”.
Varivax får inte blandas i samma spruta med något annat vaccin eller läkemedel. Andra injicerbara vaccin eller andra läkemedel ska ges som separata injektioner och på annat ställe på kroppen.
Samtidig administrering med andra vaccin
Varivax har administrerats till små barn samtidigt med, men på olika injektionsställen som, kombinerat mässling-, påssjuka- och röda hundvaccin, Haemophilus influenzae typ b konjugatvaccin, hepatit B-vaccin, difteri-tetanus-kikhostvaccin och oralt polio‑virusvaccin. Kliniskt relevanta skillnader på immunsvaret till någon av antigenerna observerades inte vid samtidig administrering av Varivax. Om levande vaccin mot vattkoppor (stam Oka/Merck) inte ges samtidigt med levande mässling-, påssjuka- och röda hundvirusvaccin ska administrering av de båda levande virusvaccinen ske med minst 1 månads mellanrum.
Varivax kan ges samtidigt med ett pneumokockkonjugatvaccin på ett separat injektionsställe.
Samtidig administrering av Varivax och tetravalent, pentavalent eller hexavalent (difteri, stelkramp och acellulär kikhosta [DTaP])-baserade vaccin har inte utvärderats.
Vaccination ska uppskjutas i minst 5 månader efter blod- eller plasmatransfusion, eller administrering av normalt humant immunglobulin eller varicella zoster immunglobulin (VZIG).
Administrering av blodprodukter innehållande varicella zoster virusantikroppar, inklusive VZIG eller andra immunglobulin inom 1 månad efter en Varivax-dos, kan minska immunsvaret till vaccinet och därmed minska dess skyddande effekt. Därför ska ingen av dessa produkter administreras inom 1 månad efter en dos Varivax, om inte det anses nödvändigt.
Vaccinerade ska undvika användning av salicylater under 6 veckor efter vaccination med Varivax eftersom Reyes syndrom har rapporterats efter användning av salicylater under pågående varicella vildtyp infektion (se avsnitt 4.4).
Fertilitet
Reproduktionsstudier på djur har inte utförts med Varivax. Varivax har inte utvärderats avseende fertilitetssänkande egenskaper.
Graviditet
Gravida kvinnor ska inte vaccineras med Varivax.
Studier har inte utförts med Varivax på gravida kvinnor.
Fosterskador har dock inte dokumenterats när varicellavaccin har givits till gravida kvinnor. Det är inte känt huruvida Varivax kan orsaka skador på fostret när det ges till gravida eller om det kan påverka reproduktionsförmågan.
Graviditet bör undvikas under 1 månad efter vaccination. Kvinnor som planerar att bli gravida bör rådas att vänta.
Amning
Eftersom det finns en teoretisk risk för att vaccinets virusstam passerar från modern till barnet rekommenderas Varivax i allmänhet inte till ammande mödrar (se även avsnitt 4.4). Vaccination av exponerade kvinnor som inte har haft vattkoppor tidigare eller som man vet är seronegativa för vattkoppor, bör bedömas individuellt.
Inga studier har utförts beträffande förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.
a. Sammanfattning av säkerhetsprofilen
I kliniska prövningar gavs frysta och kylskåpsstabila formuleringar av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) till cirka 17 000 friska individer från 12 månaders ålder, vilka monitorerades upp till 42 dagar efter varje dos. Ingen ökad risk för biverkningar observerades i samband med administrering av Varivax till seropositiva personer. Säkerhetsprofilen för levande kylskåpsstabilt varicellavaccin (stam Oka/Merck) var allmänt sett likadan som hos tidigare formuleringar av vaccinet.
I en dubbelblind placebokontrollerad studie av 956 friska individer i åldern 12 månader till 14 år, av vilka 914 serologiskt konfirmerats vara mottagliga för vattkoppor, var de enda biverkningarna som inträffade med en signifikant högre frekvens hos de vaccinerade jämfört med dem som fått placebo, smärta (26,7 % versus 18,1 %) och rodnad (5,7 % versus 2,4 %) på injektionsstället och vattkopps-liknande utslag (2,2 % versus 0,2 %) på andra ställen än injektionsstället.
I en klinisk studie fick 752 barn Varivax, antingen intramuskulärt eller subkutant. Den generella säkerhetsprofilen för de båda administrationsvägarna var jämförbara, även om lokala reaktioner på injektionsstället var mindre vanliga i IM-gruppen (20,9%) jämfört med SC-gruppen (34,3 %).
I en studie efter marknadsgodkännande med vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck), som genomfördes för att utvärdera korttidssäkerhet (uppföljning 30 eller 60 dagar) på cirka 86 000 barn i åldern 12 månader till 12 år och på 3 600 individer i åldern 13 år och äldre, rapporterades inga allvarliga vaccinrelaterade biverkningar.
b. Sammanfattning av biverkningar i tabellform
Kliniska prövningar
I kliniska prövningar där kausalitet bedömdes (5 185 individer) rapporterades följande biverkningar med temporal relation till vaccineringen:
Biverkningarna anges efter frekvens enligt följande konvention:
Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Friska barn i åldern 12 månader till 12 år (1 dos)
Friska individer i åldern 12 månader till 12 år (2 doser givna med ≥3 månaders mellanrum)
Följande allvarliga biverkningar med temporalt samband till vaccineringen rapporterades hos barn i åldern 12 månader till 12 år som fått vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck): diarré, feberkramper, feber, artrit efter infektion, kräkningar.
Frekvensen för systemiska kliniska biverkningar efter en andra dos Varivax var i allmänhet liknande, eller lägre än, de som observerats vid den första dosen. Frekvensen för reaktioner på injektionsstället (primärt erytem och svullnad) var högre efter en andra dos (se avsnitt 5.1 för beskrivning av studien).
Friska individer från 13 år och äldre (majoriteten fick 2 doser med 4-8 veckors intervall)
Kausaliteten bedömdes inte hos personer från 13 år och äldre, med undantag av allvarliga biverkningar.
I kliniska studier (1 648 personer) rapporterades dock följande biverkningar med tidsmässigt samband till vaccineringen:
Övervakning efter marknadsgodkännande
Följande biverkningar med tidsmässigt samband till Varivax har spontanrapporterats globalt vid användning efter marknadsföring.
+ Eftersom dessa biverkningar rapporterats frivilligt från en population av okänd storlek, är det inte alltid möjligt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta frekvens eller att säkerställa ett kausalt samband till exponering av vaccinet. Följaktligen betecknas frekvensen av dessa incidenter som ”ingen känd frekvens”.
* Dessa utvalda biverkningar rapporterade i samband med vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) är också en följd av varicellainfektion av vildtyp. Inget tyder på en ökad risk av dessa biverkningar efter vaccination jämfört med uppgifter om sjukdom av vildtyp från aktiva studier efter marknadsföring eller passiv rapportering efter marknadsföring (se avsnitt 5.1).
‡ Se avsnitt c.
Hudutslag efter vaccination, ur vilka stammen Oka/Merck isolerades var i allmänhet milda (se avsnitt 5.1).
c. Beskrivning av utvalda biverkningar
Fall av herpes zoster i kliniska prövningar
I kliniska prövningar har 12 fall av herpes zoster rapporterats bland 9 543 vaccinerade personer i åldern 12 månader till 12 år under 84 414 personår av uppföljning. Detta resulterade i en kalkylerad incidens på minst 14 fall per 100 000 personår, jämfört med 77 fall per 100 000 personår efter varicellainfektion av vildtyp. Hos 1 652 vaccinerade personer, 13 år och äldre, rapporterades 2 fall av herpes zoster. Alla 14 fall var milda och inga följdsjukdomar rapporterades.
I en annan klinisk prövning med barn i åldern 12 månader till 12 år rapporterades 2 fall av herpes zoster i den grupp som fick en dos vaccin och inga fall rapporterades i den grupp som fick 2 doser. Patienterna följdes under 10 år efter vaccinationen.
Data på aktiv övervakning av barn som vaccinerats med varicellavaccin (levande) (stammen Oka/Merck) och som följts i 14 år efter vaccination visade inte någon ökad frekvens av herpes zoster jämfört med barn som tidigare hade haft varicella av vildtyp under epoken före vaccinet. Långtidseffekten av varicellavaccin (levande) (stammen Oka/Merck) på förekomsten av herpes zoster är dock för närvarande inte känd (se avsnitt 5.1).
Komplikationer associerade med varicella
Komplikationer av varicella från vaccinstammen inklusive herpes zoster samt spridd sjukdom såsom aseptisk meningit och encefalit har rapporterats hos patienter med nedsatt immunförsvar och patienter som är immunokompetenta. Ett fåtal fall av encefalit med dödlig utgång har observerats efter vaccination med levande försvagade varicellavacciner, särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar (se avsnitt 4.4).
Överföring
Baserat på enskilda rapporter från övervakning efter marknadsgodkännande kan vaccinviruset i sällsynta fall överföras till personer som kommer i kontakt med vaccinerade vilka utvecklat eller inte utvecklat vattkopps-liknande utslag (se avsnitt 4.4).
Samtidig användning av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) och andra pediatriska vacciner
Vid samtidig administrering av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) och vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund (M-M-R II) till barn i åldern 12 till 23 månader, rapporterades feber (≥38,9 ºC oral temperatur, dagarna 0-42 efter vaccinationen) hos 26-40 % (se också avsnitt 4.5).
d. Andra specialpopulationer
Immunförsvagade individer (se avsnitt 4.3).
Nekrotiserande retinit har rapporterats efter införandet på marknaden hos immunförsvagade individer.
Äldre
Erfarenhet från kliniska prövningar har inte visat skillnader i säkerhetsprofilen mellan äldre (personer från 65 år och äldre) och yngre personer.
Oavsiktlig administration av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) i större doser än de rekommenderade har rapporterats (antingen injicerades en större dos än den rekommenderade, mer än en injektion gavs eller så var tidsintervallet mellan injektionerna kortare än det rekommenderade). I samband med dessa fall rapporterades följande biverkningar: rodnad på injektionsstället, ömhet, inflammation; irritation; besvär i mag-tarmkanalen (t ex. hematemes, fekal emesis, gastroenterit med kräkning och diarré); hosta och virusinfektion. Inget av dessa fall var förknippat med någon långvarig följdsjukdom.
Varivax är avsett för vaccinering mot vattkoppor hos individer från 12 månaders ålder (se avsnitt 4.2 och 5.1).
Varivax kan administreras till spädbarn från 9 månaders ålder under särskilda omständigheter, som för att följa nationella vaccinationsprogram eller i utbrottssituationer (se avsnitt 4.2, 4.5 och 5.1).
Varivax kan också administreras till mottagliga personer som har exponerats för vattkoppor. Vaccinering inom 3 dagar efter exponeringen kan förhindra en kliniskt märkbar infektion eller förändra infektionens förlopp. Dessutom finns begränsade data som indikerar att vaccination upp till 5 dagar efter exponering kan förändra infektionens förlopp (se avsnitt 5.1).
Dosering
Användning av Varivax ska baseras på officiella rekommendationer.
Individer yngre än 9 månader
Varivax ska inte administreras till individer yngre än 9 månader.
Individer från 9 månaders ålder
Individer bör få två doser Varivax för att säkerställa optimalt skydd mot vattkoppor (se avsnitt 5.1).
Individer från 9 till 12 månaders ålder
I miljöer där vaccination påbörjas mellan 9 och 12 månaders ålder behövs en andra dos och den bör ges efter ett intervall på minst 3 månader (se avsnitt 5.1).
Individer från 12 månaders ålder till 12 års ålderFör individer från 12 månaders till 12 års ålder måste minst en månad gå mellan den första och den andra dosen (se avsnitt 5.1).
Observera: tillämpliga officiella rekommendationer kan variera vad beträffar behovet av en eller två doser och intervallet mellan doserna med vaccin mot vattkoppor.
Individer i åldern 12 månader till 12 år med asymtomatisk hiv-infektion (CDC klass 1) med en åldersspecifik procentandel av CD4+ T-lymfocyter ≥ 25 %, ges två doser med 12 veckors mellanrum.
Individer från 13 års ålder och äldreIndivider från 13 års ålder och äldre bör få två doser med 4-8 veckors mellanrum. Om tidsintervallet mellan doserna överskrider 8 veckor bör den andra dosen ges så snart som möjligt (se avsnitt 5.1).
Data finns avseende skyddseffekt ända upp till 9 år efter vaccinationen (se avsnitt 5.1). Emellertid har behovet av boosterdoser ännu inte fastställts.
Om Varivax ges till seronegativa personer före planerad eller möjlig framtida immunsuppression (såsom personer som väntar på organtransplantation och personer vars maligna sjukdom är i remission), bör man beakta tidsintervallet efter den andra dosen innan maximalt skydd kan väntas (se avsnitt 4.3, 4.4 och 5.1).
Det finns inga tillgängliga data angående effektivt skydd eller immunsvar efter vaccinering med Varivax hos seronegativa personer över 65 år.
Administreringssätt
Vaccinet ska injiceras intramuskulärt (i.m.) eller subkutant (s.c.).
Rekommenderade injektionsställen är lårets anterolaterala del hos yngre barn och deltoidregionen hos äldre barn, ungdomar och vuxna.
Vaccinet ska administreras subkutant på patienter med trombocytopeni eller någon koaguleringssjukdom.
FÅR INTE INJICERAS INTRAVASKULÄRT.
Försiktighetsåtgärder före hantering eller administrering av läkemedlet: se avsnitt 6.6.
Överkänslighet mot något vaccin mot vattkoppor eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller neomycin (vilket kan finnas kvar som en spårrest, se avsnitt 2 och 4.4).
Bloddyskrasier, leukemi, lymfom av någon typ eller andra maligna tumörer som påverkar blod- och lymfsystemet.
Individer som får immunsuppressiv terapi (inklusive höga doser av kortikosteroider) (se avsnitt 4.8).
Allvarlig humoral eller cellulär (primär eller förvärvad) immunbrist, t.ex. svår kombinerad immunbrist, agammaglobulinemi och AIDS eller symtomatisk hiv‑infektion eller en åldersspecifik CD4+ T‑lymfocytprocent hos barn yngre än 12 månader: CD4+ <25 %; barn mellan 12‑35 månader: CD4+ <20 %; barn mellan 36‑59 månader: CD4+ <15 % (se avsnitt 4.4 och 4.8).
Kongenital eller ärftlig immundefekt inom familjen, såvida inte immunkompetens har visats hos den som potentiellt ska vaccineras.
Aktiv obehandlad tuberkulos.
Sjukdom med feber >38,5 ºC; enbart låg feber utgör dock inte en kontraindikation för vaccinering.
Graviditet. Dessutom ska graviditet undvikas under 1 månad efter vaccination (se även avsnitt 4.6).
Spårbarhet
För att underlätta spårbarhet av biologiska läkemedel ska läkemedlets namn och tillverkningssatsnummer dokumenteras.
Som för alla injicerbara vaccin ska lämplig beredskap för medicinsk behandling och övervakning alltid finnas lätt tillgänglig, i händelse av en sällsynt anafylaktisk reaktion efter administrering av vaccinet.
Som med andra vaccin är överkänslighetsreaktioner möjliga, inte bara mot det aktiva innehållsämnet, utan också mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 eller neomycin (vilket kan finnas kvar som en spårrest, se avsnitt 2 och 4.3).
Som med andra vaccin skyddar Varivax inte fullständigt alla individer från naturligt förvärvade vattkoppor. Kliniska studier har enbart bedömt den effekt som inträder 6 veckor efter en engångsdos hos friska individer upp till 12 års ålder, eller 6 veckor efter den andra dosen hos äldre personer (se avsnitt 5.1).
Vaccination kan övervägas hos patienter med utvalda immunbrister när fördelarna uppväger riskerna (t.ex. asymtomatiska hiv-patienter, IgG-subklassbrister, kongenital neutropeni, kronisk granulomatös sjukdom och komplementbristsjukdomar).
Immunsupprimerade patienter som inte har någon kontraindikation för denna vaccination (se avsnitt 4.3) kanske inte svarar liksom immunkompetenta patienter och därför kan vissa av dessa patienter få vattkoppor vid kontakt, trots korrekt vaccinadministrering. Dessa patienter ska kontrolleras noggrant efter tecken på vattkoppor.
Vaccinerade ska undvika att använda salicylater i 6 veckor efter vaccination (se avsnitt 4.5).
Överföring
Överföring av varicellavaccinvirus (stam Oka/Merck), vilket resulterar i varicellainfektion inklusive spridd sjukdom, kan i sällsynta fall inträffa mellan vaccinerade personer (som utvecklar eller inte utvecklar vattkopps-liknande utslag) och personer mottagliga för varicella inklusive friska samt högriskindivider (se avsnitt 4.8).
Därför ska de som får vaccin, om möjligt, försöka undvika nära umgänge med smittkänsliga högriskindivider i upp till 6 veckor efter vaccinering.
Under omständigheter där kontakt med högriskindivider inte går att undvika, ska man före vaccination överväga den potentiella risken för överföring av vaccinviruset mot risken att få och överföra vildtypen av varicellavirus (se avsnitt 4.8).
Smittkänsliga högriskindivider omfattar:
Individer med nedsatt immunförsvar (se avsnitt 4.3);
Gravida kvinnor utan dokumenterad positiv anamnes av vattkoppor eller laboratorieverifierad tidigare infektion;
Nyfödda spädbarn till mödrar utan dokumenterad positiv anamnes av vattkoppor eller laboratorieverifierad tidigare infektion.
Encefalit
Encefalit har rapporterats under användning av levande försvagade varicellavacciner efter godkännande för försäljning. I ett fåtal fall har dödlig utgång observerats, särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar (se avsnitt 4.3). Vaccinerade/föräldrar ska instrueras att omedelbart söka läkarvård om de/deras barn upplever symtom efter vaccinationen som tyder på encefalit, såsom medvetslöshet eller sänkt medvetandegrad, konvulsioner eller ataxi åtföljt av feber och huvudvärk.
Natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per dos, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Kalium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (39 mg) kalium per dos, d.v.s. är näst intill ”kaliumfritt”.
Varivax får inte blandas i samma spruta med något annat vaccin eller läkemedel. Andra injicerbara vaccin eller andra läkemedel ska ges som separata injektioner och på annat ställe på kroppen.
Samtidig administrering med andra vaccin
Varivax har administrerats till små barn samtidigt med, men på olika injektionsställen som, kombinerat mässling-, påssjuka- och röda hundvaccin, Haemophilus influenzae typ b konjugatvaccin, hepatit B-vaccin, difteri-tetanus-kikhostvaccin och oralt polio‑virusvaccin. Kliniskt relevanta skillnader på immunsvaret till någon av antigenerna observerades inte vid samtidig administrering av Varivax. Om levande vaccin mot vattkoppor (stam Oka/Merck) inte ges samtidigt med levande mässling-, påssjuka- och röda hundvirusvaccin ska administrering av de båda levande virusvaccinen ske med minst 1 månads mellanrum.
Varivax kan ges samtidigt med ett pneumokockkonjugatvaccin på ett separat injektionsställe.
Samtidig administrering av Varivax och tetravalent, pentavalent eller hexavalent (difteri, stelkramp och acellulär kikhosta [DTaP])-baserade vaccin har inte utvärderats.
Vaccination ska uppskjutas i minst 5 månader efter blod- eller plasmatransfusion, eller administrering av normalt humant immunglobulin eller varicella zoster immunglobulin (VZIG).
Administrering av blodprodukter innehållande varicella zoster virusantikroppar, inklusive VZIG eller andra immunglobulin inom 1 månad efter en Varivax-dos, kan minska immunsvaret till vaccinet och därmed minska dess skyddande effekt. Därför ska ingen av dessa produkter administreras inom 1 månad efter en dos Varivax, om inte det anses nödvändigt.
Vaccinerade ska undvika användning av salicylater under 6 veckor efter vaccination med Varivax eftersom Reyes syndrom har rapporterats efter användning av salicylater under pågående varicella vildtyp infektion (se avsnitt 4.4).
Fertilitet
Reproduktionsstudier på djur har inte utförts med Varivax. Varivax har inte utvärderats avseende fertilitetssänkande egenskaper.
Graviditet
Gravida kvinnor ska inte vaccineras med Varivax.
Studier har inte utförts med Varivax på gravida kvinnor.
Fosterskador har dock inte dokumenterats när varicellavaccin har givits till gravida kvinnor. Det är inte känt huruvida Varivax kan orsaka skador på fostret när det ges till gravida eller om det kan påverka reproduktionsförmågan.
Graviditet bör undvikas under 1 månad efter vaccination. Kvinnor som planerar att bli gravida bör rådas att vänta.
Amning
Eftersom det finns en teoretisk risk för att vaccinets virusstam passerar från modern till barnet rekommenderas Varivax i allmänhet inte till ammande mödrar (se även avsnitt 4.4). Vaccination av exponerade kvinnor som inte har haft vattkoppor tidigare eller som man vet är seronegativa för vattkoppor, bör bedömas individuellt.
Inga studier har utförts beträffande förmågan att framföra fordon eller använda maskiner.
a. Sammanfattning av säkerhetsprofilen
I kliniska prövningar gavs frysta och kylskåpsstabila formuleringar av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) till cirka 17 000 friska individer från 12 månaders ålder, vilka monitorerades upp till 42 dagar efter varje dos. Ingen ökad risk för biverkningar observerades i samband med administrering av Varivax till seropositiva personer. Säkerhetsprofilen för levande kylskåpsstabilt varicellavaccin (stam Oka/Merck) var allmänt sett likadan som hos tidigare formuleringar av vaccinet.
I en dubbelblind placebokontrollerad studie av 956 friska individer i åldern 12 månader till 14 år, av vilka 914 serologiskt konfirmerats vara mottagliga för vattkoppor, var de enda biverkningarna som inträffade med en signifikant högre frekvens hos de vaccinerade jämfört med dem som fått placebo, smärta (26,7 % versus 18,1 %) och rodnad (5,7 % versus 2,4 %) på injektionsstället och vattkopps-liknande utslag (2,2 % versus 0,2 %) på andra ställen än injektionsstället.
I en klinisk studie fick 752 barn Varivax, antingen intramuskulärt eller subkutant. Den generella säkerhetsprofilen för de båda administrationsvägarna var jämförbara, även om lokala reaktioner på injektionsstället var mindre vanliga i IM-gruppen (20,9%) jämfört med SC-gruppen (34,3 %).
I en studie efter marknadsgodkännande med vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck), som genomfördes för att utvärdera korttidssäkerhet (uppföljning 30 eller 60 dagar) på cirka 86 000 barn i åldern 12 månader till 12 år och på 3 600 individer i åldern 13 år och äldre, rapporterades inga allvarliga vaccinrelaterade biverkningar.
b. Sammanfattning av biverkningar i tabellform
Kliniska prövningar
I kliniska prövningar där kausalitet bedömdes (5 185 individer) rapporterades följande biverkningar med temporal relation till vaccineringen:
Biverkningarna anges efter frekvens enligt följande konvention:
Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Friska barn i åldern 12 månader till 12 år (1 dos)
Friska individer i åldern 12 månader till 12 år (2 doser givna med ≥3 månaders mellanrum)
Följande allvarliga biverkningar med temporalt samband till vaccineringen rapporterades hos barn i åldern 12 månader till 12 år som fått vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck): diarré, feberkramper, feber, artrit efter infektion, kräkningar.
Frekvensen för systemiska kliniska biverkningar efter en andra dos Varivax var i allmänhet liknande, eller lägre än, de som observerats vid den första dosen. Frekvensen för reaktioner på injektionsstället (primärt erytem och svullnad) var högre efter en andra dos (se avsnitt 5.1 för beskrivning av studien).
Friska individer från 13 år och äldre (majoriteten fick 2 doser med 4-8 veckors intervall)
Kausaliteten bedömdes inte hos personer från 13 år och äldre, med undantag av allvarliga biverkningar.
I kliniska studier (1 648 personer) rapporterades dock följande biverkningar med tidsmässigt samband till vaccineringen:
Övervakning efter marknadsgodkännande
Följande biverkningar med tidsmässigt samband till Varivax har spontanrapporterats globalt vid användning efter marknadsföring.
+ Eftersom dessa biverkningar rapporterats frivilligt från en population av okänd storlek, är det inte alltid möjligt att på ett tillförlitligt sätt uppskatta frekvens eller att säkerställa ett kausalt samband till exponering av vaccinet. Följaktligen betecknas frekvensen av dessa incidenter som ”ingen känd frekvens”.
* Dessa utvalda biverkningar rapporterade i samband med vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) är också en följd av varicellainfektion av vildtyp. Inget tyder på en ökad risk av dessa biverkningar efter vaccination jämfört med uppgifter om sjukdom av vildtyp från aktiva studier efter marknadsföring eller passiv rapportering efter marknadsföring (se avsnitt 5.1).
‡ Se avsnitt c.
Hudutslag efter vaccination, ur vilka stammen Oka/Merck isolerades var i allmänhet milda (se avsnitt 5.1).
c. Beskrivning av utvalda biverkningar
Fall av herpes zoster i kliniska prövningar
I kliniska prövningar har 12 fall av herpes zoster rapporterats bland 9 543 vaccinerade personer i åldern 12 månader till 12 år under 84 414 personår av uppföljning. Detta resulterade i en kalkylerad incidens på minst 14 fall per 100 000 personår, jämfört med 77 fall per 100 000 personår efter varicellainfektion av vildtyp. Hos 1 652 vaccinerade personer, 13 år och äldre, rapporterades 2 fall av herpes zoster. Alla 14 fall var milda och inga följdsjukdomar rapporterades.
I en annan klinisk prövning med barn i åldern 12 månader till 12 år rapporterades 2 fall av herpes zoster i den grupp som fick en dos vaccin och inga fall rapporterades i den grupp som fick 2 doser. Patienterna följdes under 10 år efter vaccinationen.
Data på aktiv övervakning av barn som vaccinerats med varicellavaccin (levande) (stammen Oka/Merck) och som följts i 14 år efter vaccination visade inte någon ökad frekvens av herpes zoster jämfört med barn som tidigare hade haft varicella av vildtyp under epoken före vaccinet. Långtidseffekten av varicellavaccin (levande) (stammen Oka/Merck) på förekomsten av herpes zoster är dock för närvarande inte känd (se avsnitt 5.1).
Komplikationer associerade med varicella
Komplikationer av varicella från vaccinstammen inklusive herpes zoster samt spridd sjukdom såsom aseptisk meningit och encefalit har rapporterats hos patienter med nedsatt immunförsvar och patienter som är immunokompetenta. Ett fåtal fall av encefalit med dödlig utgång har observerats efter vaccination med levande försvagade varicellavacciner, särskilt hos patienter med nedsatt immunförsvar (se avsnitt 4.4).
Överföring
Baserat på enskilda rapporter från övervakning efter marknadsgodkännande kan vaccinviruset i sällsynta fall överföras till personer som kommer i kontakt med vaccinerade vilka utvecklat eller inte utvecklat vattkopps-liknande utslag (se avsnitt 4.4).
Samtidig användning av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) och andra pediatriska vacciner
Vid samtidig administrering av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) och vaccin mot mässling-påssjuka-röda hund (M-M-R II) till barn i åldern 12 till 23 månader, rapporterades feber (≥38,9 ºC oral temperatur, dagarna 0-42 efter vaccinationen) hos 26-40 % (se också avsnitt 4.5).
d. Andra specialpopulationer
Immunförsvagade individer (se avsnitt 4.3).
Nekrotiserande retinit har rapporterats efter införandet på marknaden hos immunförsvagade individer.
Äldre
Erfarenhet från kliniska prövningar har inte visat skillnader i säkerhetsprofilen mellan äldre (personer från 65 år och äldre) och yngre personer.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Oavsiktlig administration av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) i större doser än de rekommenderade har rapporterats (antingen injicerades en större dos än den rekommenderade, mer än en injektion gavs eller så var tidsintervallet mellan injektionerna kortare än det rekommenderade). I samband med dessa fall rapporterades följande biverkningar: rodnad på injektionsstället, ömhet, inflammation; irritation; besvär i mag-tarmkanalen (t ex. hematemes, fekal emesis, gastroenterit med kräkning och diarré); hosta och virusinfektion. Inget av dessa fall var förknippat med någon långvarig följdsjukdom.
genom en dubbelblind placebokontrollerad prövning på två år (N=956; effektivitet 95-100 %; formulering innehållande 17 430 PFU)
genom utvärdering av det effektiva skyddet mot sjukdom efter exponering i hemmet under en 7-9 års observationsperiod (N=259; effektivitet 81‑88 %; formulering innehållande 1 000-9 000 PFU); och
genom att jämföra frekvensen av vattkoppor hos vaccinerade och historiska kontrolldata från 1972 till 1978 under en 7‑9 års period (N=5 404; effektivitet 83‑94 %; formulering innehållande 1 000‑9 000 PFU).
I en grupp på 9 202 individer i åldern 12 månader till 12 år vilka fått en dos vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) observerades infektion i 1 149 fall (uppträdde senare än 6 veckor efter vaccinationen) under en uppföljningsperiod på 13 år. Av dessa 1 149 fall klassificerades 20 (1,7 %) som allvarliga (antal blåsor ≥300, oral kroppstemperatur ≥37,8 °C). Ovan nämnda uppgifter, jämförda med den andel på 36 % av allvarliga fall som observerades efter vildtyp virusinfektionen bland de ovaccinerade historiska kontrollerna, motsvarar en relativ minskning på 95 % av andelen allvarliga fall som observerades bland de vaccinerade som fick en infektion efter vaccinationen.
Varicella-profylax genom vaccination upp till 3 dagar efter exponering har studerats i två små kontrollerade studier. Den första studien visade att ingen av 17 barn insjuknade i vattkoppor efter exponering hemma jämfört med 19 av 19 ovaccinerade personer. I en annan placebokontrollerad profylaxstudie insjuknade efter exponering, 1 barn av 10 i vattkoppor i den vaccinerade gruppen jämfört med 12 av 13 i placebogruppen. I en okontrollerad studie i sjukhusmiljö fick 148 patienter, av vilka 35 hade försvagat immunsvar, en dos av vaccin mot vattkoppor 1 till 3 dagar efter exponering och ingen av dessa insjuknade i vattkoppor.
Publicerade data angående prevention av vattkoppor 4-5 dagar efter exponering är begränsad. I en dubbelblind studie randomiserades 26 känsliga syskon till barn med aktiv varicella till placebo eller vaccin mot vattkoppor. I varicella vaccingruppen insjuknade 4 barn av 13 (30,8 %) i vattkoppor av vilka 3 barn hade vaccinerats dagarna 4-5. Sjukdomen var dock mild (1, 2 och 50 blåsor). Däremot, insjuknade 12 av 13 barn (92,3 %) i placebogruppen i vattkoppor (60‑600 blåsor). Således kan vaccination 4-5 dagar efter exponering av vattkoppor ändra sjukdomsförloppet av sekundära fall av vattkoppor.
Tvådosschema för friska individer i åldern 12 månader till 12 år
I en studie som jämförde 1 dos (N=1114) och 2 doser (N=1102), givna med 3 månaders mellanrum, var det uppskattade effektiva skyddet mot alla svårighetsgrader av varicellasjukdom under den 10 år långa observationsperioden 94 % för 1 dos och 98 % för 2 doser (p<0,001). Den kumulativa frekvensen av vattkoppor under den 10-åriga observationsperioden var 7,5 % efter 1 dos och 2,2 % efter 2 doser. De flesta fallen av varicella som rapporterades hos personer som vaccinerats med 1 dos eller 2 doser var milda.
Tvådosschema för friska individer från 13 år och äldre
Det effektiva skyddet efter 2 doser givna med 4 eller 8 veckors intervall hos individer från 13 år och äldre, utvärderades baserat på exponering i hemmet under en 6-7 års period efter vaccination. Graden av klinisk effektivitet varierade från 80 till 100 %.
Immunogenicitet hos vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck)
Endosschema för barn i åldern 12 månader till 12 år
Kliniska prövningar har visat att immunogeniciteten hos den kylskåpsstabila formuleringen kan jämföras med immunogeniciteten hos tidigare formuleringar vars effektivitet har utvärderats.
En titer på ≥5 gpELISA enheter/ml (gpELISA är en ytterst känslig immunanalys som inte finns kommersiellt tillgänglig) 6 veckor efter vaccination har visat sig korrelera ungefärligt med kliniskt skydd. Emellertid är det okänt om en titer på ≥0,6 gpELISA enheter /ml korrelerar med långvarigt skydd.
Humoralt immunsvar hos individer i åldern 12 månader till 12 år
Serokonversion (baserat på en gräns som i allmänhet motsvarar ≥0,6 gpELISA enheter/ml) observerades hos 98 % av de 9 610 mottagliga individerna i åldern 12 månader till 12 år vilka vaccinerats med doser från 1 000 till 50 000 PFU. Varicella antikroppstitrar ≥5 gpELISA enheter/ml uppmättes hos cirka 83 % av dessa individer.
Hos 93 % av de individer i åldern mellan 12 och 23 månader som vaccinerats med kylskåpsförvarat Varivax (8 000 PFU/dos eller 25 000 PFU/dos) uppmättes ≥5 gpELISA enheter/ml av varicella antikroppstitrar 6 veckor efter vaccinationen.
Humoralt immunsvar hos individer från 13 år och äldre
Hos 934 individer från 13 år och äldre har flera kliniska prövningar med vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) med doser från cirka 900 till 17 000 PFU visat varierande frekvens av serokonversion, från 73 % till 100 %, (varicella antikroppstiter ≥0,6 gpELISA enheter/ml) efter 1 vaccindos. Andelen personer med antikroppstiter ≥5 gpELISA enheter/ml varierade från 22 % till 80 %.
Efter 2 vaccindoser (601 personer) på doser från 900 till 9 000 PFU varierade frekvensen av serokonversion från 97 till 100 % och andelen personer med antikroppstiter ≥5 gpELISA enheter/ml varierade från 76-98 %.
Det finns inga data beträffande immunsvar på Varivax hos personer som är seronegativa för Varicella zoster-virus (VZV) i åldern 65 år och äldre.
Humoralt immunsvar beroende på administreringssätt
En jämförande studie på 752 personer som fick Varivax antingen intramuskulärt, eller subkutant, visade liknande immunogenicitetsprofil för båda administreringssätten.
Tvådosschema för friska individer i åldern 12 månader till 12 år
I en multicenterstudie fick friska barn i åldern 12 månader till 12 år antingen 1 dos Varivax eller 2 doser med 3 månaders mellanrum. Immunogenicitetsresultaten visas i följande tabell.
Resultaten från denna studie och andra studier i vilka en andra dos vaccin administrerades 3 till 6 år efter den första dosen visar på signifikant ökning av VZV‑antikroppssvaret med en andra dos. VZV-antikroppsnivåerna efter 2 doser givna med 3 till 6 års mellanrum är jämförbara med de man uppnått när de 2 doserna var givna med 3 månaders mellanrum. Serokonversionsfrekvensen var ca 100 % efter den första dosen och 100 % efter den andra dosen. Vaccinets skyddseffekt, med avseende på antikroppsnivån (≥5 gpELISA enheter/ml), var ca 85 % efter den första och 100 % efter den andra dosen och GMT-värdena steg i genomsnitt ca 10 gånger efter den andra dosen (se avsnitt 4.8 för säkerhet).
Tvådosschema för friska individer i åldern 9 till 12 månader vid tidpunkten för första dosen
En klinisk studie genomfördes med det kombinerade mässlings-, påssjuke-, röda hund- och vattkoppsvaccinet (MMRV) som administrerades enligt ett 2-dosschema. Doserna gavs med 3 månaders mellanrum till 1 620 friska personer från 9 till 12 månaders ålder vid tidpunkten för första dosen.
Säkerhetsprofilen efter dos 1 och 2 var i allmänhet jämförbar för alla grupper.
I den fullständiga analysserien (vaccinerade personer utan hänsyn till deras antikroppstiter vid studiestart), framkallades skyddande antikroppsnivåer på 100 % mot vattkoppor efter dos 2, oberoende av åldern hos den vaccinerade vid första dosen.
De skyddande antikroppsnivåerna och de geometriska medeltitrarna (GMT) mot varicella för den fullständiga analysserien visas i följande tabell.
Varaktigheten hos immunsvaret
Endosschema för individer i åldern 12 månader till 12 år
Varicella antikroppar (gpELISA ≥0,6 enheter/ml) har, i kliniska långtidsuppföljande studier av friska individer i åldern 12 månader till 12 år efter engångsdos-vaccinering, påvisats hos 99,1 % (3 092/3 120) efter 1 år, 99,4 % (1 382/1 391) efter 2 år, 98,7 % (1 032/1 046) efter 3 år, 99,3 % (997/1 004) efter 4 år, 99,2 % (727/733) efter 5 år och 100 % (432/432) 6 år efter vaccination.
Tvådosschema för individer i åldern 12 månader till 12 år
Under 9 års uppföljning var GMT-värdena och antal procent patienter med VZV‑antikroppstiter ≥5 gpELISA enheter/ml bland de som fått 2 doser högre än värdena under det första uppföljningsåret bland de som fått 1 dos. Värdena var jämförbara under hela uppföljningsperioden. Den kumulativa frekvensen för kvarvarande VZV‑antikroppar med både 1 och 2 doser förblev väldigt hög år 9 (99,0 % för gruppen med 1 dos och 98,8 % för gruppen med 2 doser).
Individer från 13 år och äldre
Varicella antikroppar (gpELISA ≥0,6 enheter/ml) har i kliniska studier av friska individer från 13 år och äldre efter vaccinering med två doser, påvisats hos 97,9 % (568/580) efter 1 år, 97,1 % (34/35) efter 2 år, 100 % (144/144) efter 3 år, 97,0 % (98/101) efter 4 år, 97,5 % (78/80) efter 5 år och 100 % (45/45) 6 år efter vaccination.
En förstärkning av antikroppsnivåerna har observerats hos vaccinerade efter exposition för vildtyp varicella, som skulle kunna bidra till den ihållande antikroppsnivån, som tydligt ses efter vaccination i dessa studier. Varaktigheten av immunsvaret efter administrering av det levande vaccinet mot vattkoppor (stam Oka/Merck) utan förstärkning av vildtyp viruset är okänt (se avsnitt 4.2).
Immunologiskt minne påvisades genom att administrera en boosterdos av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) 4 till 6 år efter den första vaccinationen till 419 personer, vilka var i åldern 1 till 17 år då den första injektionen gavs. GMT före boosterdosen var 25,7 gpELISA enheter/ml och ökade till 143,6 gpELISA enheter/ml cirka 7-10 dagar efter boosterdosen.
Effektivitet hos varicellavaccin (levande) (stammen Oka/Merck)
Observationsstudier på långtidseffekten av Varivax
Övervakningsdata från två amerikanska observationsstudier på effektivitet bekräftade att omfattande varicellavaccination minskar risken för varicella med ungefär 90 %. Vidare kvarstod den minskade risken på populationsnivå i minst 15 år hos både vaccinerade och ovaccinerade individer. Data tyder också på att varicellavaccination kan minska risken för herpes zoster hos vaccinerade individer.
I den första studien, som var en prospektiv kohortstudie över lång tid, vaccinerades år 1995 ungefär 7 600 barn med varicellavaccin under sitt andra levnadsår och följdes aktivt under 14 år för att uppskatta förekomsten av varicella och herpes zoster. I slutet av studien år 2009 visste man att 38 % av barnen i studien hade fått en andra dos av varicellavaccin. Notera att år 2006 rekommenderades en andra dos av varicellavaccin i USA. Under hela uppföljningen var förekomsten av varicella ungefär 10 gånger lägre bland vaccinerade än bland barn i samma ålder under epoken före vaccinet (vaccinets uppskattade effektivitet under studieperioden var mellan 73 % och 90 %). När det gäller herpes zoster, förekom färre fall av herpes zoster hos varicellavaccinerade barn under uppföljningsperioden än förväntat av frekvenser hos barn i samma ålder som tidigare hade haft varicella av vildtyp under epoken före vaccinet (relativ risk = 0,61, 95 % KI 0,43 0,89). Fallen av genombrott av varicella och herpes zoster var vanligtvis lindriga.
I en andra övervakningsstudie över lång tid genomfördes under 15 år fem tvärsnittsundersökningar av varicellaförekomst, var och en från ett slumpmässigt urval av ungefär 8 000 barn och ungdomar i åldern 5 till 19 år, från år 1995 (före vaccinet) till och med år 2009. Resultaten visade en gradvis minskning av varicellafrekvenser med totalt 90 % till 95 % (ungefär 10 till 20 gånger) från år 1995 till år 2009 i alla åldersgrupper, hos både vaccinerade och ovaccinerade barn och ungdomar. Dessutom observerades i alla åldersgrupper en minskning med ungefär 90 % (ungefär 10 gånger) av frekvenserna av sjukhusvistelser på grund av varicella.
Samtidig administrering
I en dubbelblind, aktiv komparator-kontrollerad studie (protokoll V114-029) randomiserades 1 720 friska spädbarn till att få Vaxneuvance (en 15-valent PCV) eller en 13-valent PCV. Spädbarnen fick också standardvacciner för barn, inklusive Varivax som administrerades samtidigt med ett pneumokockkonjugatvaccin vid 12 till 15 månaders ålder.
Utvärdering av farmakokinetiken för vacciner är ej nödvändig.
Traditionella prekliniska säkerhetsstudier har inte utförts, men det finns inga prekliniska uppgifter som anses vara relevanta med tanke på den kliniska säkerheten, utöver de uppgifter som ingår i övriga avsnitt av produktresumén.
Farmakoterapeutisk grupp: Virusvacciner – varicellavirus, ATC-kod: JO7BK01
Utvärdering av klinisk effekt
Effekt hos individer yngre än 12 månader
Klinisk effekt har inte utvärderats när vaccination påbörjades före 12 månaders ålder.
Endosschema för friska individer i åldern 12 månader till 12 år
I kombinerade kliniska prövningar där tidigare formuleringar av det levande vaccinet mot vattkoppor (stam Oka/Merck) användes med doser varierande från cirka 1 000 till 17 000 PFU var majoriteten av de personer som fick det levande vaccinet mot vattkoppor (stam Oka/Merck) och exponerades för vildtyp virus antingen helt skyddade mot vattkoppor eller utvecklade en mildare form av sjukdomen.
Det effektiva skyddet av det levande vaccinet mot vattkoppor (stam Oka/Merck), har utvärderats på tre olika sätt från och med 42 dagar efter vaccination:
genom en dubbelblind placebokontrollerad prövning på två år (N=956; effektivitet 95-100 %; formulering innehållande 17 430 PFU)
genom utvärdering av det effektiva skyddet mot sjukdom efter exponering i hemmet under en 7-9 års observationsperiod (N=259; effektivitet 81‑88 %; formulering innehållande 1 000-9 000 PFU); och
genom att jämföra frekvensen av vattkoppor hos vaccinerade och historiska kontrolldata från 1972 till 1978 under en 7‑9 års period (N=5 404; effektivitet 83‑94 %; formulering innehållande 1 000‑9 000 PFU).
I en grupp på 9 202 individer i åldern 12 månader till 12 år vilka fått en dos vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) observerades infektion i 1 149 fall (uppträdde senare än 6 veckor efter vaccinationen) under en uppföljningsperiod på 13 år. Av dessa 1 149 fall klassificerades 20 (1,7 %) som allvarliga (antal blåsor ≥300, oral kroppstemperatur ≥37,8 °C). Ovan nämnda uppgifter, jämförda med den andel på 36 % av allvarliga fall som observerades efter vildtyp virusinfektionen bland de ovaccinerade historiska kontrollerna, motsvarar en relativ minskning på 95 % av andelen allvarliga fall som observerades bland de vaccinerade som fick en infektion efter vaccinationen.
Varicella-profylax genom vaccination upp till 3 dagar efter exponering har studerats i två små kontrollerade studier. Den första studien visade att ingen av 17 barn insjuknade i vattkoppor efter exponering hemma jämfört med 19 av 19 ovaccinerade personer. I en annan placebokontrollerad profylaxstudie insjuknade efter exponering, 1 barn av 10 i vattkoppor i den vaccinerade gruppen jämfört med 12 av 13 i placebogruppen. I en okontrollerad studie i sjukhusmiljö fick 148 patienter, av vilka 35 hade försvagat immunsvar, en dos av vaccin mot vattkoppor 1 till 3 dagar efter exponering och ingen av dessa insjuknade i vattkoppor.
Publicerade data angående prevention av vattkoppor 4-5 dagar efter exponering är begränsad. I en dubbelblind studie randomiserades 26 känsliga syskon till barn med aktiv varicella till placebo eller vaccin mot vattkoppor. I varicella vaccingruppen insjuknade 4 barn av 13 (30,8 %) i vattkoppor av vilka 3 barn hade vaccinerats dagarna 4-5. Sjukdomen var dock mild (1, 2 och 50 blåsor). Däremot, insjuknade 12 av 13 barn (92,3 %) i placebogruppen i vattkoppor (60‑600 blåsor). Således kan vaccination 4-5 dagar efter exponering av vattkoppor ändra sjukdomsförloppet av sekundära fall av vattkoppor.
Tvådosschema för friska individer i åldern 12 månader till 12 år
I en studie som jämförde 1 dos (N=1114) och 2 doser (N=1102), givna med 3 månaders mellanrum, var det uppskattade effektiva skyddet mot alla svårighetsgrader av varicellasjukdom under den 10 år långa observationsperioden 94 % för 1 dos och 98 % för 2 doser (p<0,001). Den kumulativa frekvensen av vattkoppor under den 10-åriga observationsperioden var 7,5 % efter 1 dos och 2,2 % efter 2 doser. De flesta fallen av varicella som rapporterades hos personer som vaccinerats med 1 dos eller 2 doser var milda.
Tvådosschema för friska individer från 13 år och äldre
Det effektiva skyddet efter 2 doser givna med 4 eller 8 veckors intervall hos individer från 13 år och äldre, utvärderades baserat på exponering i hemmet under en 6-7 års period efter vaccination. Graden av klinisk effektivitet varierade från 80 till 100 %.
Immunogenicitet hos vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck)
Endosschema för barn i åldern 12 månader till 12 år
Kliniska prövningar har visat att immunogeniciteten hos den kylskåpsstabila formuleringen kan jämföras med immunogeniciteten hos tidigare formuleringar vars effektivitet har utvärderats.
En titer på ≥5 gpELISA enheter/ml (gpELISA är en ytterst känslig immunanalys som inte finns kommersiellt tillgänglig) 6 veckor efter vaccination har visat sig korrelera ungefärligt med kliniskt skydd. Emellertid är det okänt om en titer på ≥0,6 gpELISA enheter /ml korrelerar med långvarigt skydd.
Humoralt immunsvar hos individer i åldern 12 månader till 12 år
Serokonversion (baserat på en gräns som i allmänhet motsvarar ≥0,6 gpELISA enheter/ml) observerades hos 98 % av de 9 610 mottagliga individerna i åldern 12 månader till 12 år vilka vaccinerats med doser från 1 000 till 50 000 PFU. Varicella antikroppstitrar ≥5 gpELISA enheter/ml uppmättes hos cirka 83 % av dessa individer.
Hos 93 % av de individer i åldern mellan 12 och 23 månader som vaccinerats med kylskåpsförvarat Varivax (8 000 PFU/dos eller 25 000 PFU/dos) uppmättes ≥5 gpELISA enheter/ml av varicella antikroppstitrar 6 veckor efter vaccinationen.
Humoralt immunsvar hos individer från 13 år och äldre
Hos 934 individer från 13 år och äldre har flera kliniska prövningar med vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) med doser från cirka 900 till 17 000 PFU visat varierande frekvens av serokonversion, från 73 % till 100 %, (varicella antikroppstiter ≥0,6 gpELISA enheter/ml) efter 1 vaccindos. Andelen personer med antikroppstiter ≥5 gpELISA enheter/ml varierade från 22 % till 80 %.
Efter 2 vaccindoser (601 personer) på doser från 900 till 9 000 PFU varierade frekvensen av serokonversion från 97 till 100 % och andelen personer med antikroppstiter ≥5 gpELISA enheter/ml varierade från 76-98 %.
Det finns inga data beträffande immunsvar på Varivax hos personer som är seronegativa för Varicella zoster-virus (VZV) i åldern 65 år och äldre.
Humoralt immunsvar beroende på administreringssätt
En jämförande studie på 752 personer som fick Varivax antingen intramuskulärt, eller subkutant, visade liknande immunogenicitetsprofil för båda administreringssätten.
Tvådosschema för friska individer i åldern 12 månader till 12 år
I en multicenterstudie fick friska barn i åldern 12 månader till 12 år antingen 1 dos Varivax eller 2 doser med 3 månaders mellanrum. Immunogenicitetsresultaten visas i följande tabell.
Resultaten från denna studie och andra studier i vilka en andra dos vaccin administrerades 3 till 6 år efter den första dosen visar på signifikant ökning av VZV‑antikroppssvaret med en andra dos. VZV-antikroppsnivåerna efter 2 doser givna med 3 till 6 års mellanrum är jämförbara med de man uppnått när de 2 doserna var givna med 3 månaders mellanrum. Serokonversionsfrekvensen var ca 100 % efter den första dosen och 100 % efter den andra dosen. Vaccinets skyddseffekt, med avseende på antikroppsnivån (≥5 gpELISA enheter/ml), var ca 85 % efter den första och 100 % efter den andra dosen och GMT-värdena steg i genomsnitt ca 10 gånger efter den andra dosen (se avsnitt 4.8 för säkerhet).
Tvådosschema för friska individer i åldern 9 till 12 månader vid tidpunkten för första dosen
En klinisk studie genomfördes med det kombinerade mässlings-, påssjuke-, röda hund- och vattkoppsvaccinet (MMRV) som administrerades enligt ett 2-dosschema. Doserna gavs med 3 månaders mellanrum till 1 620 friska personer från 9 till 12 månaders ålder vid tidpunkten för första dosen.
Säkerhetsprofilen efter dos 1 och 2 var i allmänhet jämförbar för alla grupper.
I den fullständiga analysserien (vaccinerade personer utan hänsyn till deras antikroppstiter vid studiestart), framkallades skyddande antikroppsnivåer på 100 % mot vattkoppor efter dos 2, oberoende av åldern hos den vaccinerade vid första dosen.
De skyddande antikroppsnivåerna och de geometriska medeltitrarna (GMT) mot varicella för den fullständiga analysserien visas i följande tabell.
Varaktigheten hos immunsvaret
Endosschema för individer i åldern 12 månader till 12 år
Varicella antikroppar (gpELISA ≥0,6 enheter/ml) har, i kliniska långtidsuppföljande studier av friska individer i åldern 12 månader till 12 år efter engångsdos-vaccinering, påvisats hos 99,1 % (3 092/3 120) efter 1 år, 99,4 % (1 382/1 391) efter 2 år, 98,7 % (1 032/1 046) efter 3 år, 99,3 % (997/1 004) efter 4 år, 99,2 % (727/733) efter 5 år och 100 % (432/432) 6 år efter vaccination.
Tvådosschema för individer i åldern 12 månader till 12 år
Under 9 års uppföljning var GMT-värdena och antal procent patienter med VZV‑antikroppstiter ≥5 gpELISA enheter/ml bland de som fått 2 doser högre än värdena under det första uppföljningsåret bland de som fått 1 dos. Värdena var jämförbara under hela uppföljningsperioden. Den kumulativa frekvensen för kvarvarande VZV‑antikroppar med både 1 och 2 doser förblev väldigt hög år 9 (99,0 % för gruppen med 1 dos och 98,8 % för gruppen med 2 doser).
Individer från 13 år och äldre
Varicella antikroppar (gpELISA ≥0,6 enheter/ml) har i kliniska studier av friska individer från 13 år och äldre efter vaccinering med två doser, påvisats hos 97,9 % (568/580) efter 1 år, 97,1 % (34/35) efter 2 år, 100 % (144/144) efter 3 år, 97,0 % (98/101) efter 4 år, 97,5 % (78/80) efter 5 år och 100 % (45/45) 6 år efter vaccination.
En förstärkning av antikroppsnivåerna har observerats hos vaccinerade efter exposition för vildtyp varicella, som skulle kunna bidra till den ihållande antikroppsnivån, som tydligt ses efter vaccination i dessa studier. Varaktigheten av immunsvaret efter administrering av det levande vaccinet mot vattkoppor (stam Oka/Merck) utan förstärkning av vildtyp viruset är okänt (se avsnitt 4.2).
Immunologiskt minne påvisades genom att administrera en boosterdos av vaccin mot vattkoppor, levande (stam Oka/Merck) 4 till 6 år efter den första vaccinationen till 419 personer, vilka var i åldern 1 till 17 år då den första injektionen gavs. GMT före boosterdosen var 25,7 gpELISA enheter/ml och ökade till 143,6 gpELISA enheter/ml cirka 7-10 dagar efter boosterdosen.
Effektivitet hos varicellavaccin (levande) (stammen Oka/Merck)
Observationsstudier på långtidseffekten av Varivax
Övervakningsdata från två amerikanska observationsstudier på effektivitet bekräftade att omfattande varicellavaccination minskar risken för varicella med ungefär 90 %. Vidare kvarstod den minskade risken på populationsnivå i minst 15 år hos både vaccinerade och ovaccinerade individer. Data tyder också på att varicellavaccination kan minska risken för herpes zoster hos vaccinerade individer.
I den första studien, som var en prospektiv kohortstudie över lång tid, vaccinerades år 1995 ungefär 7 600 barn med varicellavaccin under sitt andra levnadsår och följdes aktivt under 14 år för att uppskatta förekomsten av varicella och herpes zoster. I slutet av studien år 2009 visste man att 38 % av barnen i studien hade fått en andra dos av varicellavaccin. Notera att år 2006 rekommenderades en andra dos av varicellavaccin i USA. Under hela uppföljningen var förekomsten av varicella ungefär 10 gånger lägre bland vaccinerade än bland barn i samma ålder under epoken före vaccinet (vaccinets uppskattade effektivitet under studieperioden var mellan 73 % och 90 %). När det gäller herpes zoster, förekom färre fall av herpes zoster hos varicellavaccinerade barn under uppföljningsperioden än förväntat av frekvenser hos barn i samma ålder som tidigare hade haft varicella av vildtyp under epoken före vaccinet (relativ risk = 0,61, 95 % KI 0,43 0,89). Fallen av genombrott av varicella och herpes zoster var vanligtvis lindriga.
I en andra övervakningsstudie över lång tid genomfördes under 15 år fem tvärsnittsundersökningar av varicellaförekomst, var och en från ett slumpmässigt urval av ungefär 8 000 barn och ungdomar i åldern 5 till 19 år, från år 1995 (före vaccinet) till och med år 2009. Resultaten visade en gradvis minskning av varicellafrekvenser med totalt 90 % till 95 % (ungefär 10 till 20 gånger) från år 1995 till år 2009 i alla åldersgrupper, hos både vaccinerade och ovaccinerade barn och ungdomar. Dessutom observerades i alla åldersgrupper en minskning med ungefär 90 % (ungefär 10 gånger) av frekvenserna av sjukhusvistelser på grund av varicella.
Samtidig administrering
I en dubbelblind, aktiv komparator-kontrollerad studie (protokoll V114-029) randomiserades 1 720 friska spädbarn till att få Vaxneuvance (en 15-valent PCV) eller en 13-valent PCV. Spädbarnen fick också standardvacciner för barn, inklusive Varivax som administrerades samtidigt med ett pneumokockkonjugatvaccin vid 12 till 15 månaders ålder.
Utvärdering av farmakokinetiken för vacciner är ej nödvändig.
Traditionella prekliniska säkerhetsstudier har inte utförts, men det finns inga prekliniska uppgifter som anses vara relevanta med tanke på den kliniska säkerheten, utöver de uppgifter som ingår i övriga avsnitt av produktresumén.
Vaccinet får inte blandas med andra läkemedel.
2 år
Efter beredning ska vaccinet användas omedelbart. Hållbarheten för det färdigberedda vaccinet är 30 minuter vid +20 °C till +25 °C.
Förvaras och transporteras kallt (2 ºC-8 ºC). Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Får ej frysas.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.
Injektionsflaska
Pulver i en injektionsflaska (Typ I glas) med propp (butylgummi) och flip-off hölje (aluminium).
Förfylld spruta
Spädningsvätska i en förfylld spruta (Typ I glas) med kolvpropp (brom- eller klorbutylgummi) och sprutspetslock (styrenbutadiengummi), utan nål.
Spädningsvätska i en förfylld spruta (Typ I glas) med kolvpropp (brom- eller klorbutylgummi) och sprutspetslock (styrenbutadiengummi) med 2 separata nålar i blistret.
Förpackningar på 1 eller 10 doser.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Före beredning innehåller injektionsflaskan ett vitt till benvitt pulver och den förfyllda sprutan innehåller en klar, färglös spädningsvätska. Det färdigberedda vaccinet är en klar och färglös till svagt gul vätska.
Undvik kontakt med desinfektionsmedel.
För att bereda vaccinet, använd endast den spädningsvätska som finns i den medföljande förfyllda sprutan.
Det är viktigt att använda separata sterila sprutor och nålar för varje patient för att förhindra spridning av smittämnen från en person till en annan.
En nål ska användas för beredning och en ny separat nål för injektion.
Anvisningar för vaccinberedning
För att fästa nålen ska den sättas på änden av sprutan och fästas genom att vrida nålen.
Injicera hela innehållet av den förfyllda sprutan i injektionsflaskan som innehåller pulvret. Skaka försiktigt för att blanda ordentligt.
Färdigberett vaccin ska granskas visuellt för att säkerställa att det inte innehåller främmande partiklar och att synliga förändringar ej förekommer. Vaccinet får inte användas om partiklar observeras eller om vaccinet inte är en klar och färglös till svagt gul vätska efter beredning.
Det rekommenderas att vaccinet administreras omedelbart efter beredning, för att minimera förlust av potens. Kassera vaccinet om det inte används inom 30 minuter efter beredning.
Frys inte det beredda vaccinet.
Dra upp hela innehållet i injektionsflaskan i en spruta, byt nål och injicera vaccinet subkutant eller intramuskulärt.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Pulver:
sackaros
hydrolyserad gelatin
urea
natriumklorid
natrium-L-glutamat
vattenfri dinatriumfosfat
kaliumdivätefosfat
kaliumklorid
För information om resterade komponenter i spårmängder, se avsnitt 2, 4.3 och 4.4.
Spädningsvätska:
Vatten för injektionsvätskor
Vaccinet får inte blandas med andra läkemedel.
2 år
Efter beredning ska vaccinet användas omedelbart. Hållbarheten för det färdigberedda vaccinet är 30 minuter vid +20 °C till +25 °C.
Förvaras och transporteras kallt (2 ºC-8 ºC). Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Får ej frysas.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter beredning finns i avsnitt 6.3.
Injektionsflaska
Pulver i en injektionsflaska (Typ I glas) med propp (butylgummi) och flip-off hölje (aluminium).
Förfylld spruta
Spädningsvätska i en förfylld spruta (Typ I glas) med kolvpropp (brom- eller klorbutylgummi) och sprutspetslock (styrenbutadiengummi), utan nål.
Spädningsvätska i en förfylld spruta (Typ I glas) med kolvpropp (brom- eller klorbutylgummi) och sprutspetslock (styrenbutadiengummi) med 2 separata nålar i blistret.
Förpackningar på 1 eller 10 doser.
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Före beredning innehåller injektionsflaskan ett vitt till benvitt pulver och den förfyllda sprutan innehåller en klar, färglös spädningsvätska. Det färdigberedda vaccinet är en klar och färglös till svagt gul vätska.
Undvik kontakt med desinfektionsmedel.
För att bereda vaccinet, använd endast den spädningsvätska som finns i den medföljande förfyllda sprutan.
Det är viktigt att använda separata sterila sprutor och nålar för varje patient för att förhindra spridning av smittämnen från en person till en annan.
En nål ska användas för beredning och en ny separat nål för injektion.
Anvisningar för vaccinberedning
För att fästa nålen ska den sättas på änden av sprutan och fästas genom att vrida nålen.
Injicera hela innehållet av den förfyllda sprutan i injektionsflaskan som innehåller pulvret. Skaka försiktigt för att blanda ordentligt.
Färdigberett vaccin ska granskas visuellt för att säkerställa att det inte innehåller främmande partiklar och att synliga förändringar ej förekommer. Vaccinet får inte användas om partiklar observeras eller om vaccinet inte är en klar och färglös till svagt gul vätska efter beredning.
Det rekommenderas att vaccinet administreras omedelbart efter beredning, för att minimera förlust av potens. Kassera vaccinet om det inte används inom 30 minuter efter beredning.
Frys inte det beredda vaccinet.
Dra upp hela innehållet i injektionsflaskan i en spruta, byt nål och injicera vaccinet subkutant eller intramuskulärt.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.