Benzylpenicillin Panpharma, Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning

4.1Terapeutiska indikationer

Infektioner orsakade av bakterier känsliga för bensylpenicillin.

Hänsyn skall tas till officiella riktlinjer för lämplig användning av antibiotika.

4.2Dosering och administreringssätt

Följande doseringsrekommendationer lämnas som riktlinjer. Doseringsschema skall anpassas till lokala rekommendationer. Doseringen skall avpassas efter infektionens svårighetsgrad, patientens ålder och njurfunktion.

Vuxna och barn över 12 år

Doser över 6 g (10 milj.IE) per dygn bör ges som intravenös infusion fördelat på 3-6 infusioner och infunderas under 20-30 minuter vardera.
Vid livshotande infektioner kan 30 g (50 milj. IE) ges per dygn, men då måste serumkoncentrationen följas för att undvika ackumulering och toxiska biverkningar. I vissa situationer kan även högre doser användas. Vid intravenös droppinfusion kan lösningen injiceras i slang eller helst i separat injektionsventil.

Barn under 12 år

Vid livshotande infektioner kan dosen ökas till 4-6 gånger större än den rekommenderade dosen, utom till nyfödda.

För anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering, se avsnitt 6.6.

4.3Kontraindikationer

Överkänslighet mot den aktiva substansen, penicilliner eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Tidigare svår överkänslighetsreaktion mot något annat betalaktamantibiotikum (t.ex. cefalosporin, karbapenem), se avsnitt 4.4.

4.4Varningar och försiktighet

Under behandling kan cerebral påverkan med kramper uppträda, i synnerhet vid nedsatt njurfunktion eller vid dygnsdoser över 18 g hos vuxna. Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter över 60 år, hos nyfödda och för patienter med nedsatt njurfunktion. Minskning av penicillindosen och behandling med antikonvulsiva medel minskar krampbenägenheten. Vid hög penicillinkoncentration i infusionslösningar kan risk för tromboflebit föreligga.

Vid nedsatt njurfunktion eller vid hjärtinsufficiens bör försiktighet iakttas pä grund av risken för hypernatremi.

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR), inklusive Stevens-Johnsons syndrom (SJS), toxisk epidermal nekrolys (TEN), läkemedelsreaktioner med eosinofili och systemiska symtom (DRESS) och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats i samband med behandling med betalaktamantibiotika (inklusive penicilliner).

Bensylpenicillin är kontraindicerat hos patienter som är överkänsliga mot penicilliner. Patienter som tidigare visat överkänslighet mot cefalosporiner, penicilliner eller andra betalaktamantibiotika kan också vara överkänsliga mot bensylpenicillin (se avsnitt 4.3). Bensylpenicillin ska användas med försiktighet hos patienter med tidigare kända icke-allvarliga överkänslighetsreaktioner mot några andra betalaktamantibiotika (t.ex. cefalosporiner eller karbapenemer) och inte alls hos patienter med tidigare kända allvarliga överkänslighetsreaktioner. Om en svår allergisk reaktion eller SCAR inträffar under behandling med bensylpenicillin ska behandlingen sättas ut och lämpliga åtgärder vidtas.

Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile kan förekomma. Patienter med diarré skall därför följas noggrant.

4.5Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Probenecid:
Samtidig behandling med probenecid hämmar den tubulära sekretionen av penicillin.

Metotrexat:
Samtidig användning av metotrexat kan ge ökad effekt/toxicitet av metotrexat på grund av minskad utsöndring.

4.6Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet: Stor klinisk erfarenhet tyder på en liten risk för skadliga effekter på graviditeten, fostret eller det nyfödda barnet.
Amning: Bensylpenicillin passerar i liten omfattning över i modersmjolk. Risk för påverkan på barnet synes osannolik även om en inverkan på tarm- och munflora hos barnet inte kan uteslutas. Små mängder av bensylpenicillin kan ge ökad risk för sensibilisering.

4.7Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Ingen känd påverkan.

4.8Biverkningar

Allergiska reaktioner. Vanligast är hudutslag, vilket förekommer hos cirka 2 % av behandlade patienter, och lokala reaktioner vid infusionsstället.

Tabell över biverkningar:

Incidensen av biverkningar definieras enligt följande:

Mycket vanliga (>1/10)

Vanliga (≥1 / 100 till <1/10)

Mindre vanliga (≥1 / 1000 till <1/100)

Sällsynta (≥1 / 10 000 till <1/1000),

Mycket sällsynta (<1/10 000),

Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Allvarliga hudbiverkningar (SCAR) (Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys, läkemedelsreaktion med eosinofili och systemiska symtom, akut generaliserad exantematös pustulos) har rapporterats med betalaktamantibiotika, inklusive penicilliner (se avsnitt 4.4).

4.9Överdosering

Stora doser tolereras vanligen väl. Akuta reaktioner beror främst på överkänslighet. I undantagsfall kan anafylaktisk reaktion inträffa inom 20-40 minuter. Anafylaktisk chock skall behandlas enligt gängse riktlinjer.

5.1Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: betalaktamaskänsligt penicillin, ATC-kod: J01C E01
Verkningsmekanism: Hämmar bakteriernas cellväggssyntes. Baktericid effekt.

Resistens förekommer (1-10 %) hos pneumokocker, Enterococcus faecalis, gonokocker samt Haemophilus influenzae. Alla streptokockstammar är ej känsliga.
Resistens är vanlig (> 10 %) hos Enterococcus faecium.

Resistensmekanismer:
Resistens kan uppstå på grund av bakteriell syntes av ett stort antal betalaktamaser som hydrolyserar penicillinet. Flera av dessa kan hämmas med klavulansyra. Dessutom kan resistens uppstå på grund av produktion av förändrade penicillinbindande proteiner (PBP). Resistensen är ofta plasmidmedierad.
Korsresistens förekommer inom betalaktamgruppen (penicilliner och cefalosporiner).

Resistensutveckling:
Penicillinresistenta pneumokocker är resistenta mot bensylpenicillin. Dessa stammar är ovanliga i Norden men vanliga i vissa delar av Europa.

Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas från lokalt mikrobiologiskt laboratorium.

5.2Farmakokinetiska egenskaper

Bensylpenicillin är lättlösligt, penicillinaskänsligt, inte syrastabilt och endast avsett för injektion.

Absorption: Efter långsam intravenös injektion uppnås maximal serumkoncentration vid slutet av injektionen. Efter intramuskulär injektion av 1 000 000 IE är den maximala serumkoncentrationen ca 12 µg/ml och uppnås inom ca 30 minuter.

Distribution: Koncentrationen är hög i kärlrik vävnad (exempelvis lungor, hud och slemhinnor). Passagen över blod-hjärnbarriären är högre vid meningit än vid intakta meninger.

Distributionsvolym: 0,35 liter/kg. Proteinbindning: ca 40-50 %.

Eliminering: Plasmahalveringstid: 30-60 minuter. Elimination av bensylpenicillin sker huvudsakligen via njurarna genom tubulär sekretion (90 %) och glomerulär filtration (10 %). Inom 6 timmar utsöndras ca 70 % av tillförd dos i aktiv form i urinen. Samtidig tillförsel av probenecid minskar den renala utsöndringen av bensylpenicillin och en högre serumkoncentration kan bibehållas under längre tid.

5.3Prekliniska säkerhetsuppgifter

Prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen saknas, utöver vad som redan beaktats i övriga delar av produktresumén.

6.1Förteckning över hjälpämnen

Inga.

6.2Inkompatibiliteter

Detta läkemedel får inte blandas med andra läkemedel förutom de som nämns i avsnitt 6.6.

6.3Hållbarhet

3 år.
Lösningarna måste beredas omedelbart före användning och får ej lagras.

6.4Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

6.5Förpackningstyp och innehåll

Injektionsflaskor av färglöst typ III-glas, totalvolym 17 ml för 0,6, 1,2, 3 g styrkor och 26 ml för 6 g styrka.

10 injektionsflaskor innehåller 0,6 g (1 milj. IE), 1,2 g (2 milj. IE), 3 g (5 milj. IE) och 6 g (10 milj. IE).

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Tillsats av 10 ml sterilt vatten till 0,6 g ger en isoton lösning.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.