Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Receptfritt
Ingår i högkostnadsskyddet
Läkemedel från STADA Nordic ApS omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Rinivent, 42 mikrogram/dos, nässpray, lösning
1 dos innehåller: vattenfri ipratropiumbromid 42 mikrogram (som ipratropiumbromidmonohydrat)
En spraydos motsvarar ca 70 µl.
Hjälpämne med känd effekt:
1 spraydos innehåller 17,5 mikrogram bensalkoniumklorid (se avsnitt 4.4)
För övriga innehållsämnen se avsnitt 6.1.
Nässpray, lösning
Klar isoton vattenlösning med pH 4,0-5,0.
157 avenue Charles de Gaulle
92200 Neuilly-sur-Seine
Frankrike
13667
Första godkännandet: 1998-04-29
Förnyat godkännande: 2010–07–01
2023-09-21
Omedelbara överkänslighetsreaktioner kan inträffa efter användning av Rinivent, vilket visas av sällsynta fall av urtikaria, angioödem, hudutslag, bronkospasm, orofaryngealt ödem och anafylaxi.
Ögonproblem (t. ex. mydriasis, ökat intraokulärt tryck, trångvinkelglaukom, ögonsmärta) har i enstaka fall rapporterats, när ipratropiumbromid‑aerosol ensamt eller i kombination med adrenerg beta2-agonist har kommit i ögonen. Instruera patienterna att använda Rinivent enligt anvisningarna. Om Rinivent av misstag sprayas i ögonen, bör ögonen sköljas med rinnande, kallt vatten.
Smärta eller obehag från ögonen, dimsyn, halo- eller färgfenomen, tillsammans med rödögdhet beroende på svullnad i konjunktiva eller kornea, kan vara tecken på trångvinkelglaukom. Skulle denna symtombild uppträda, ska behandling med miotikum inledas och specialist omedelbart uppsökas.
Rinivent kan ge muntorrhet, som vid långtidsbehandling kan leda till tand- och munslemhinneskador. Tänderna bör noggrant rengöras med fluortandkräm 2 gånger dagligen.
Vid undersökning av ett begränsat antal patienter har tillförsel av ipratropiumbromid via näsaerosol inte medfört någon uttalad effekt på luktsinnet, nasal mukociliär transport eller ciliefrekvensen. Vid korttidsbehandling påverkades inte heller den luftkonditionerande kapaciteten i näsan. Detta har dock inte studerats vid långtidsanvändning.
Hjälpämne
Detta läkemedel innehåller 17,5 mikrogram bensalkoniumklorid (konserveringsmedel) per spraydos. Långtidsbruk kan orsaka ödem i nässlemhinnan.
Samtidig användning av annan beredningsform av Rinivent eller andra antkolinerga substanser per os eller via inhalation kan förstärka effekten av Rinivent.
Sex fall har rapporterats där kombinationsbehandling med salbutamol och ipratropium vid astma (nebulisator) har utlöst trångvinkelglaukom. Terbutalin interagerar sannolikt på samma sätt som salbutamol med ipratropium vid tillförsel i nebulisator. Kombinationen avrådes hos predisponerade patienter.
Fertilitet
Prekliniska studier som utförts med ipratropium visade ingen negativ effekt på fertilitet. Det finns inga kliniska data på fertilitet för ipratropiumbromid.
Graviditet
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för fosterskada.
Amning
Uppgift saknas om ipratropium passerar över i modersmjölk.
Rinivent har måttliga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Inga studier gällande effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Dock skall patienterna informeras om att de kan uppleva biverkningar som yrsel, ackommodationsstörning, mydriasis och dimsyn under behandling med Rinivent. Därför uppmanas patienten till försiktighet vid bilkörning eller användning av maskiner. Om patienterna upplever ovannämnda biverkningar bör de undvika potentiellt riskfyllda uppgifter som att framföra fordon eller använda maskiner.
De vanligaste biverkningarna som rapporterats i kliniska prövningar var näsblod, torrhet i näsan, huvudvärk, nasalt obehag och irritation i halsen.
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Biverkningsfrekvenserna anges enligt följande konvention: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data).
Toxicitet: Begränsad erfarenhet av överdosering. Mycket låg peroral absorption.
Symtom: Tänkbart är främst perifera antikolinerga symtom som muntorrhet, mydriasis, takykardi, urinretention, förstoppning. Huvudvärk, yrsel. Vid massiva doser kan ev centrala antikolinerga symtom som CNS-excitation och hallucinationer uppkomma.
Behandling: Symtomatisk behandling. Vid ev centrala antikolinerga symtom ges fysostigmin.
För symptomatisk korttidsbehandling av rinorré i samband med förkylning.
Vuxna: Två spraydoser i varje näsborre tre till fyra gånger dagligen (168 µg x 3-4). Vanlig behandlingstid är 4 dagar.
Säkerhet och effekt har inte fastställts för mer än 4 dagars användning av Rinivent vid behandling av symtom vid förkylning.
Pediatrisk population
Inga data finns tillgängliga.
Överkänslighet mot ipratropiumbromid, bensalkoniumklorid eller mot något annat hjälpämne. Överkänslighet mot atropin eller liknande substanser, t ex hyoscyamin eller skopolamin.
Rinivent bör användas med försiktighet hos patienter predisponerade för trångvinkelglaukom eller med samtidig urinflödesförträngning (t ex prostatahyperplasi eller blåshalsobstruktion). Hos personer med cystisk fibros kan risken att drabbas av störningar i tarmfunktionen öka vid behandling med Rinivent.
Omedelbara överkänslighetsreaktioner kan inträffa efter användning av Rinivent, vilket visas av sällsynta fall av urtikaria, angioödem, hudutslag, bronkospasm, orofaryngealt ödem och anafylaxi.
Ögonproblem (t. ex. mydriasis, ökat intraokulärt tryck, trångvinkelglaukom, ögonsmärta) har i enstaka fall rapporterats, när ipratropiumbromid‑aerosol ensamt eller i kombination med adrenerg beta2-agonist har kommit i ögonen. Instruera patienterna att använda Rinivent enligt anvisningarna. Om Rinivent av misstag sprayas i ögonen, bör ögonen sköljas med rinnande, kallt vatten.
Smärta eller obehag från ögonen, dimsyn, halo- eller färgfenomen, tillsammans med rödögdhet beroende på svullnad i konjunktiva eller kornea, kan vara tecken på trångvinkelglaukom. Skulle denna symtombild uppträda, ska behandling med miotikum inledas och specialist omedelbart uppsökas.
Rinivent kan ge muntorrhet, som vid långtidsbehandling kan leda till tand- och munslemhinneskador. Tänderna bör noggrant rengöras med fluortandkräm 2 gånger dagligen.
Vid undersökning av ett begränsat antal patienter har tillförsel av ipratropiumbromid via näsaerosol inte medfört någon uttalad effekt på luktsinnet, nasal mukociliär transport eller ciliefrekvensen. Vid korttidsbehandling påverkades inte heller den luftkonditionerande kapaciteten i näsan. Detta har dock inte studerats vid långtidsanvändning.
Hjälpämne
Detta läkemedel innehåller 17,5 mikrogram bensalkoniumklorid (konserveringsmedel) per spraydos. Långtidsbruk kan orsaka ödem i nässlemhinnan.
Samtidig användning av annan beredningsform av Rinivent eller andra antkolinerga substanser per os eller via inhalation kan förstärka effekten av Rinivent.
Sex fall har rapporterats där kombinationsbehandling med salbutamol och ipratropium vid astma (nebulisator) har utlöst trångvinkelglaukom. Terbutalin interagerar sannolikt på samma sätt som salbutamol med ipratropium vid tillförsel i nebulisator. Kombinationen avrådes hos predisponerade patienter.
Fertilitet
Prekliniska studier som utförts med ipratropium visade ingen negativ effekt på fertilitet. Det finns inga kliniska data på fertilitet för ipratropiumbromid.
Graviditet
Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för fosterskada.
Amning
Uppgift saknas om ipratropium passerar över i modersmjölk.
Rinivent har måttliga effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Inga studier gällande effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner har utförts. Dock skall patienterna informeras om att de kan uppleva biverkningar som yrsel, ackommodationsstörning, mydriasis och dimsyn under behandling med Rinivent. Därför uppmanas patienten till försiktighet vid bilkörning eller användning av maskiner. Om patienterna upplever ovannämnda biverkningar bör de undvika potentiellt riskfyllda uppgifter som att framföra fordon eller använda maskiner.
De vanligaste biverkningarna som rapporterats i kliniska prövningar var näsblod, torrhet i näsan, huvudvärk, nasalt obehag och irritation i halsen.
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad. Biverkningsfrekvenserna anges enligt följande konvention: Mycket vanliga (≥1/10), Vanliga (≥1/100, <1/10), Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), Mycket sällsynta (<1/10 000), Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgänglig data).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Toxicitet: Begränsad erfarenhet av överdosering. Mycket låg peroral absorption.
Symtom: Tänkbart är främst perifera antikolinerga symtom som muntorrhet, mydriasis, takykardi, urinretention, förstoppning. Huvudvärk, yrsel. Vid massiva doser kan ev centrala antikolinerga symtom som CNS-excitation och hallucinationer uppkomma.
Behandling: Symtomatisk behandling. Vid ev centrala antikolinerga symtom ges fysostigmin.
De kinetiska parametrarna av ipratropiumbromid har beräknats utifrån plasmakoncentrationer efter intravenös administrering.
En snabb bifasisk nedgång i plasmakoncentration kan observeras. Den skenbara distributionsvolymen vid steady-state (Vdss) är ca 176L (2.4L/kg). Läkemedlet är mycket litet (mindre än 20%) bundet till plasmaproteiner. Den kvartära aminen ipratropium passerar ej blod-hjärnbarriären. Den terminala halveringstiden är i genomsnitt 1,6 timmar (SD=±1,5 h).
Ipratropium har en total clearance på 2,3 L/min (SD=±0,58 l/min) och ett renalt clearance på 0,9 L/min. Efter intravenös administrering metaboliseras 59% (SD=±7,1%) av en dos förmodligen den största delen genom oxidation i levern.
I en utsöndringsstudie svarade den kumulativa renala utsöndringen (6 dagar) av läkemedelsrelaterad radioaktivitet (inkluderande modersubstans och alla metaboliter) för 72,1% (SD=±11,4%) efter intravenös administrering, 9,3% (SD=±2,3%) efter oral administrering och 3,2% (SD=±0,8%) efter inhalation. Den totala radioaktiviteten som utsöndrades via faeces var i genomsnitt 6,3% efter intravenös administrering, 88,5% efter oral dosering och 69,4% efter inhalation. Den dominerande utsöndringen av läkemedelsrelaterad radioaktivitet skedde via njurarna. De huvudsakliga metaboliterna i urinen binder dåligt till muskarina receptorer och måste anses vara verkningslösa.
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömning utöver vad som redan beaktas i produktresumén.
Farmakoterapeutisk grupp: Övriga medel vid nässjukdomar
ATC-kod: R01AX03
Rinivent innehåller den aktiva substansen ipratropiumbromid, ett antikolinergikum avsett för lokal rinitbehandling. Rinivent har symptomatisk effekt på nässekretionen. När läkemedlet sprayas i näsan hämmas de muskarina receptorerna och därmed reduceras den vattniga hypersekretionen från näsans mukösa körtlar.
I två placebo-kontrollerade studier ledde behandling med Rinivent 42 mikrog/dos till förbättring från svår till ingen eller mild rinnsnuva. Symptomen förbättrades inom 2 timmar och effekten varade upp till 6 timmar. Effekten av behandlingen kvarstod under de fyra dagar studien omfattade. Säkerheten vid längre tids behandling har undersökts vid indikationen rinit under 6 veckor med Rinivent 42 mikrog/dos och upp till ett år med Rinivent 21 mikrog/dos.
Ipratropium är en kvartär amin som absorberas snabbt från nässlemhinnan, men i liten omfattning. Hos friska försökspersoner utsöndrades mindre än 10% (medel=4,4%, SD=±1,0%) av en nasalt given dos oförändrad i urinen under 24 timmar.
Systemisk absorption över inflammerad nässlemhinna var inte förändrad efter en experimentellt inducerad förkylning. Detta beräknas från den renala utsöndringen av ipratropium under 24 timmar. Efter en enkeldos utsöndrades i genomsnitt 6,3% (SD=±1,2%) och efter dosering fyra gånger dagligen utsöndrades i genomsnitt 8,1 % (SD=±1,1%) ipratropiumbromid oförändrat hos friska och infekterade frivilliga. Efter kronisk dosering hos rinitpatienter var mängden ipratroiumbromid som utsöndrades oförändrat i urinen under ett dygn 5,6 % (SD=±1,9%) av dosen vid steady state. Om man antar att 50% av den intravenöst administrerade dosen utsöndras i urinen (litteraturvärdet), så är den uppskattade biotillgängligheten efter nasal administrering är mindre än 20%.
De kinetiska parametrarna av ipratropiumbromid har beräknats utifrån plasmakoncentrationer efter intravenös administrering.
En snabb bifasisk nedgång i plasmakoncentration kan observeras. Den skenbara distributionsvolymen vid steady-state (Vdss) är ca 176L (2.4L/kg). Läkemedlet är mycket litet (mindre än 20%) bundet till plasmaproteiner. Den kvartära aminen ipratropium passerar ej blod-hjärnbarriären. Den terminala halveringstiden är i genomsnitt 1,6 timmar (SD=±1,5 h).
Ipratropium har en total clearance på 2,3 L/min (SD=±0,58 l/min) och ett renalt clearance på 0,9 L/min. Efter intravenös administrering metaboliseras 59% (SD=±7,1%) av en dos förmodligen den största delen genom oxidation i levern.
I en utsöndringsstudie svarade den kumulativa renala utsöndringen (6 dagar) av läkemedelsrelaterad radioaktivitet (inkluderande modersubstans och alla metaboliter) för 72,1% (SD=±11,4%) efter intravenös administrering, 9,3% (SD=±2,3%) efter oral administrering och 3,2% (SD=±0,8%) efter inhalation. Den totala radioaktiviteten som utsöndrades via faeces var i genomsnitt 6,3% efter intravenös administrering, 88,5% efter oral dosering och 69,4% efter inhalation. Den dominerande utsöndringen av läkemedelsrelaterad radioaktivitet skedde via njurarna. De huvudsakliga metaboliterna i urinen binder dåligt till muskarina receptorer och måste anses vara verkningslösa.
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömning utöver vad som redan beaktas i produktresumén.
Renat vatten, natriumklorid, bensalkoniumklorid (konserveringsmedel), dinatriumedetatdihydrat (förstärker effekten av konserveringsmedlet), saltsyra eller natriumhydroxid (för pH-korrigering).
Ej relevant.
2 år
Hållbarhet för öppnad flaska: 12 månader
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
180 doser (15 ml) i glasflaska med dospump.
Illustration för användning avsett för patient finns i bipacksedeln.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.