Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Cyklokapron 1 g, brustabletter
1 brustablett innehåller: Tranexamsyra 1 g.
Hjälpämne med känd effekt: 1 brustablett innehåller 194,27 mg natrium.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
Brustablett
Vit, rund, plan.
Viatris AB
Box 23033
104 35 Stockholm
11983
Första godkännandet: 1993-12-17
Förnyat godkännande: 2010–01–01
2022-10-13
Svåra näsblödningar: 1 brustablett (1 g) 4 gånger per dygn under 4-10 dygn beroende på när tamponaden kan avlägsnas.
Konisering: 1 brustablett (1 g) 3-4 gånger per dygn i 12-14 dygn post-operativt.
Tandkirurgiska operationer på patienter med hemorragisk diates: Omedelbart före operation ges Cyklokapron intravenöst (10 mg per kg kroppsvikt). Efter operation ges 25 mg per kg kroppsvikt peroralt 3-4 gånger per dygn under 6-8 dygn. Koagulationsfaktorkoncentrat kan också behöva tillföras. Detta skall ske i samråd med koagulationsexpertis.
Herediärt angioneurotiskt ödem: 1 brustablett (1 g) 2-4 gånger per dygn intermittent i några dygn, eller kontinuerligt beroende på om patienten har prodromala symptom.
Vid reducerad njurfunktion rekommenderas följande dosering:
AdministeringssättOral användning.
Aktiv tromboembolisk sjukdom som djup ventrombos, lungemboli och cerebral trombos. Subaraknoidalblödning. Svårt nedsatt njurfunktion (risk för ackumulering). Krampanfall i anamnesen. Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Hos patienter med oregelbundna menstruationer ska orsaken utredas innan Cyklokapron används. Om Cyklokapron inte har tillräcklig effekt bör annan behandling övervägas.
Patienter med en tidigare trombos och familiär förekomst av tromboembolisk sjukdom (patienter med trombofili) bör inte använda Cyklokapron såvida inte en stark medicinsk indikation föreligger och då under strikt medicinsk övervakning.
Patienter med disseminerad intravasal koagulation (DIC), som behöver behandling med Cyklokapron, skall endast behandlas i samråd med läkare med koagulation som specialistkompetens.
Serumkoncentrationen ökar hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför rekommenderas en dosreduktion (se 4.2).
Vid hematuri från de övre urinvägarna kan bildning av koagel leda till avflödeshinder i uretern.
Krampanfall
Krampanfall har rapporterats i samband med tranexamsyrabehandling, i de flesta fall efter högdos intravenös injektion.
Pediatrisk population
Klinisk erfarenhet av Cyklokapron vid behandling av barn under 15 år med menorragi saknas.
Cyklokapron innehåller natrium
Cyklokapron innehåller 194,27 mg natrium per brustablett, motsvarande ca 10% av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag (2 gram natrium för vuxna). Den högsta dagliga dosen (6 brustabletter) motsvararar ca 60% av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag av natrium.
Cyklokapron anses ha högt natriuminnehåll. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats en natriumfattig kost.
Kliniskt betydelsefulla interaktioner har inte observerats med tranexamsyratabletter. På grund av frånvaro av interaktionsstudier, ska samtidig behandling med antikoagulantia endast utföras av läkare med koagulation som specialistkompetens.
Graviditet:
Tranexamsyra passerar över placenta. Klinisk erfarehet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för fosterskada.
Amning:
Tranexamsyra utsöndras i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Biverkningar som t.ex. yrsel finns rapporterat, vilket kan påverka förmågan att köra bil och att använda maskiner.
De vanligaste förekommande biverkningarna är dosberoende gastrointestinala besvär som oftast är av lindrig och övergående karaktär. Allergiska hudreaktioner förekommer men är mindre vanliga.
Tabell över biverkningar
Biverkningsfrekvensen definieras enligt följande system:
Mycket vanliga (≥1/10): vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.
Biverkningsfrekvens vid oral dos 6 g/dygn:
Toxicitet: 37 g till en 17-årig person orsakade efter magsköljning en mild intoxikation.
Symptom: Yrsel, huvudvärk, illamående, diarré, hypotoni. Eventuellt ortostatism, myopati och krampanfall. Ökad trombosrisk hos predisponerade individer.
Behandling: Om befogat, framkalla kräkning, tillför kol, sedan magsköljning och symptomatisk behandling. Bibehåll tillräcklig urinutsöndring. Eventuellt antikoagulantiabehandling.
Ökad fibrinolys eller fibrinogenolys med blödning eller blödningsrisk. Hereditärt angioneurotiskt ödem.
Dosering
Den rekommenderade standarddoseringen är 1 brustablett (1 g) 2-4 gånger per dygn. Brustabletten skall lösas i ½ glas vatten före intagandet.
Vid nedan angivna indikationer kan följande standarddoseringar användas:
Menorragi: 1 brustablett (1 g) 3-4 gånger per dygn under 3-4 dygn. Vid mycket rikliga blödningar kan dosen ökas upp till 1 brustablett (1 g) 6 gånger per dygn. Cyklokapron insättes först då riklig blödning börjat.
Prostatektomi: 5-10 ml (0,5-1 g) intravenöst 2-3 gånger per dygn (den första injektionen ges under pågående operation) under de första tre dygnen efter operation. Därefter 1 brustablett (1g) 2-4 gånger per dygn, tills makroskopisk hematuri ej längre föreligger.
Hematuri: 1 brustablett (1 g) 2-4 gånger per dygn, tills makroskopisk hematuri ej längre föreligger.
Svåra näsblödningar: 1 brustablett (1 g) 4 gånger per dygn under 4-10 dygn beroende på när tamponaden kan avlägsnas.
Konisering: 1 brustablett (1 g) 3-4 gånger per dygn i 12-14 dygn post-operativt.
Tandkirurgiska operationer på patienter med hemorragisk diates: Omedelbart före operation ges Cyklokapron intravenöst (10 mg per kg kroppsvikt). Efter operation ges 25 mg per kg kroppsvikt peroralt 3-4 gånger per dygn under 6-8 dygn. Koagulationsfaktorkoncentrat kan också behöva tillföras. Detta skall ske i samråd med koagulationsexpertis.
Herediärt angioneurotiskt ödem: 1 brustablett (1 g) 2-4 gånger per dygn intermittent i några dygn, eller kontinuerligt beroende på om patienten har prodromala symptom.
Vid reducerad njurfunktion rekommenderas följande dosering:
AdministeringssättOral användning.
Aktiv tromboembolisk sjukdom som djup ventrombos, lungemboli och cerebral trombos. Subaraknoidalblödning. Svårt nedsatt njurfunktion (risk för ackumulering). Krampanfall i anamnesen. Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Hos patienter med oregelbundna menstruationer ska orsaken utredas innan Cyklokapron används. Om Cyklokapron inte har tillräcklig effekt bör annan behandling övervägas.
Patienter med en tidigare trombos och familiär förekomst av tromboembolisk sjukdom (patienter med trombofili) bör inte använda Cyklokapron såvida inte en stark medicinsk indikation föreligger och då under strikt medicinsk övervakning.
Patienter med disseminerad intravasal koagulation (DIC), som behöver behandling med Cyklokapron, skall endast behandlas i samråd med läkare med koagulation som specialistkompetens.
Serumkoncentrationen ökar hos patienter med nedsatt njurfunktion. Därför rekommenderas en dosreduktion (se 4.2).
Vid hematuri från de övre urinvägarna kan bildning av koagel leda till avflödeshinder i uretern.
Krampanfall
Krampanfall har rapporterats i samband med tranexamsyrabehandling, i de flesta fall efter högdos intravenös injektion.
Pediatrisk population
Klinisk erfarenhet av Cyklokapron vid behandling av barn under 15 år med menorragi saknas.
Cyklokapron innehåller natrium
Cyklokapron innehåller 194,27 mg natrium per brustablett, motsvarande ca 10% av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag (2 gram natrium för vuxna). Den högsta dagliga dosen (6 brustabletter) motsvararar ca 60% av WHOs högsta rekommenderade dagliga intag av natrium.
Cyklokapron anses ha högt natriuminnehåll. Detta bör beaktas av patienter som ordinerats en natriumfattig kost.
Kliniskt betydelsefulla interaktioner har inte observerats med tranexamsyratabletter. På grund av frånvaro av interaktionsstudier, ska samtidig behandling med antikoagulantia endast utföras av läkare med koagulation som specialistkompetens.
Graviditet:
Tranexamsyra passerar över placenta. Klinisk erfarehet från gravida kvinnor är begränsad. Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för fosterskada.
Amning:
Tranexamsyra utsöndras i modersmjölk men risk för påverkan på barnet synes osannolik med terapeutiska doser.
Biverkningar som t.ex. yrsel finns rapporterat, vilket kan påverka förmågan att köra bil och att använda maskiner.
De vanligaste förekommande biverkningarna är dosberoende gastrointestinala besvär som oftast är av lindrig och övergående karaktär. Allergiska hudreaktioner förekommer men är mindre vanliga.
Tabell över biverkningar
Biverkningsfrekvensen definieras enligt följande system:
Mycket vanliga (≥1/10): vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000 till <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.
Biverkningsfrekvens vid oral dos 6 g/dygn:
Rapportering av misstänkta biverkningar
Toxicitet: 37 g till en 17-årig person orsakade efter magsköljning en mild intoxikation.
Symptom: Yrsel, huvudvärk, illamående, diarré, hypotoni. Eventuellt ortostatism, myopati och krampanfall. Ökad trombosrisk hos predisponerade individer.
Behandling: Om befogat, framkalla kräkning, tillför kol, sedan magsköljning och symptomatisk behandling. Bibehåll tillräcklig urinutsöndring. Eventuellt antikoagulantiabehandling.
Retinaförändringar har observerats vid långvarig tillförsel till hund och katt: hyperreflektivitet, atrofi av fotoreceptorsegment, perifer retinal atrofi, atrofi av stavar och tappar. Dessa ögonförändringar var dosrelaterade och uppträdde vid höga doser.
Farmakoterapeutisk grupp: Fibrinolyshämmare, ATC-kod: B02AA02
Cyklokapron innehåller tranexamsyra, som i det fibrinolytiska systemet utövar en hämmande effekt på plasminogenaktiveringen, dvs omvandlingen av plasminogen till plasmin. Tranexamsyra användes vid fibrinolytiska blödningstillstånd, som kan förekomma i olika kliniska situationer med en stimulering av aktiveringsmekanismen.
Biotillgängligheten är ca 35% vid oral tillförsel i dosområdet 0,5-2 g och påverkas inte av samtidigt intag av föda. Efter en engångsdos ökar Cmax och urinutsöndring linjärt i doser mellan 0,5 till 2 g. Efter en engångsdos av 0,5 g är Cmax ca 5 mikrogram/ml och efter en dos av 2 g är Cmax 15 mikrogram/ml. Terapeutisk koncentration kvarstår i plasma upp till 6 timmar efter en peroral engångsdos på 2 g. Bindning till plasmaproteiner (plasminogen) är ca 3% vid terapeutisk plasmanivå. Plasma clearance är ca 7 l/tim. Dominerande halveringstid i plasma är ca 2 timmar efter en intravenös enkeldos. Efter upprepad peroral tillförsel blir halveringstiden längre. Den terminala halveringstiden är omkring 3 timmar. Cirka 95% av absorberad dos utsöndras i oförändrad form i urinen. Två metaboliter har identifierats: N-acetylerad och deaminerad derivat. Nedsatt njurfunktion kan innebära risk för ackumulering av tranexamsyra.
Gängse studier utöver vad som redovisats i andra avsnitt av produktresumén avseende allmäntoxicitet, reproduktionseffekter, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några för människor särskilda hälsorisker.
Retinaförändringar har observerats vid långvarig tillförsel till hund och katt: hyperreflektivitet, atrofi av fotoreceptorsegment, perifer retinal atrofi, atrofi av stavar och tappar. Dessa ögonförändringar var dosrelaterade och uppträdde vid höga doser.
Inga särskilda anvisningar.
Citronsyra, vattenfri
Natriumvätekarbonat
Natriumkarbonat
Natriumcitrat
Arom Tetrarome Orange
Ej relevant.
3 år.
Tillslut förpackningen väl. Fuktkänsligt.
Aluminiumrör 1 x 16 st, 3 x 16 st.
Inga särskilda anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.
