Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Fass-texten är Lifs läkemedelsinformation som är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén som är godkänd av Läkemedelsverket eller motsvarande myndighet på EU-nivå.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-10-02.
Texten är baserad på produktresumé: 2025-10-02.
Amimox är avsett för behandling av följande infektioner hos vuxna och barn (se avsnitt Dosering, Varningar och försiktighet och Farmakodynamik):
Akut bakteriell sinuit
Akut otitis media
Akut streptokocktonsillit och -faryngit
Akuta exacerbationer av kronisk bronkit
Samhällsförvärvad pneumoni
Akut cystit
Asymtomatisk bakteriuri under graviditet
Akut pyelonefrit
Tyfoid- och paratyfoidfeber
Dental abscess med spridande cellulit
Infektion i ledprotes
Eradikering av Helicobacter pylori
Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot något penicillin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.Allvarlig omedelbar överkänslighetsreaktion i anamnesen (t.ex. anafylaxi) mot något annat betalaktampreparat (t.ex. en cefalosporin, karbapenem eller monobaktam).
Dosering:
Vid val av dos för att behandla en specifik infektion bör följande beaktas:
Förväntade patogener och deras sannolika känslighet för antibakteriella medel (se avsnitt Varningar och försiktighet)
Infektionens svårighetsgrad och lokalisation
Patientens ålder, vikt och njurfunktion, se nedan.
Behandlingslängden ska bestämmas med hänsyn till typen av infektion och patientens svar på behandlingen och ska i allmänhet vara så kort som möjligt. Vissa infektioner kräver behandling under längre tid (se avsnitt Varningar och försiktighet om långtidsbehandling).
Barn < 40 kg:
Barn kan behandlas med Amimox oral suspension.
Barn som väger 40 kg eller mer bör behandlas med samma dos som vuxna.
Överkänslighetsreaktioner
Innan behandling med amoxicillin sätts in ska patienten noga utredas avseende tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, cefalosporiner eller andra betalaktampreparat (se avsnitt Kontraindikationer och Biverkningar).
Allvarliga och i några fall dödliga överkänslighetsreaktioner (inklusive anafylaktoida och allvarliga kutana reaktioner) har rapporterats hos patienter som behandlas med penicillin. Överkänslighetsreaktioner kan även utvecklas till Kounis syndrom, en allvarlig allergisk reaktion som kan leda till hjärtinfarkt (se avsnitt Biverkningar). Sannolikheten för sådana reaktioner är högre hos individer med tidigare känd överkänslighet mot penicillin och hos atopiska individer. Om en allergisk reaktion inträffar måste amoxicillinbehandlingen avbrytas och lämplig alternativ behandling sättas in.
Läkemedelsutlöst enterokolit har rapporterats främst hos barn som får amoxicillin (se avsnitt Biverkningar). Läkemedelsutlöst enterokolit är en allergisk reaktion med långdragna kräkningar som främsta symtom (1-4 timmar efter intag) i frånvaro av allergiska hud- eller luftvägssymtom. Ytterligare symtom kan vara buksmärtor, diarré, hypotoni eller leukocytos med neutrofili. Det har förekommit allvarliga fall inklusive progression till chock.
Resistenta mikroorganismer
Amoxicillin är inte lämpligt för behandling av vissa typer av infektioner om det inte redan är dokumenterat och känt att den aktuella patogenen är känslig för amoxicillin, eller om det är mycket stor sannolikhet för att patogenen är lämplig att behandla med amoxicillin (se avsnitt Farmakodynamik). Detta gäller i synnerhet när man överväger behandling av patienter med urinvägsinfektioner och allvarliga infektioner i öron-näsa-hals.
Probenecid
Samtidig användning av probenecid rekommenderas ej. Probenecid minskar utsöndringen av amoxicillin i njurtubuli. Samtidig användning av probenecid kan leda till högre serumkoncentrationer av amoxicillin under längre tid.
Allopurinol
Samtidig administrering av allopurinol under behandling med amoxicillin kan öka sannolikheten för allergiska hudreaktioner.
Tetracykliner
Tetracykliner och andra bakteriostatiska läkemedel kan interferera med amoxicillinets baktericida effekt.
Orala antikoagulantia
Orala antikoagulantia och penicilliner har använts i stor utsträckning i klinisk praxis utan rapporter om interaktioner. Fall av förhöjd internationell normaliserad kvot (INR) har dock rapporterats i litteraturen hos patienter som underhållsbehandlas med acenokumarol eller warfarin och ordineras en kur amoxicillin. Om samtidig administrering är nödvändig ska protrombintid eller INR kontrolleras noggrant vid insättning eller utsättning av amoxicillin. Justering av dosen orala antikoagulantia kan också krävas (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Djurstudier tyder inte på direkta eller indirekta reproduktionstoxikologiska effekter. Begränsade data från användning av amoxicillin under graviditet hos människa
tyder inte på ökad risk för kongenitala missbildningar. Amoxicillin kan användas under graviditet om den möjliga nyttan med behandlingen överväger de eventuella riskerna.
Amoxicillin utsöndras i bröstmjölk i små mängder, med en möjlig risk för sensibilisering. Diarré och svampinfektioner i slemhinnorna kan uppträda hos spädbarn som ammas och medföra att amningen måste upphöra. Amoxicillin ska endast användas under amning efter genomförd nytta/riskbedömning av ansvarig läkare.
Det finns inga data om amoxicillins effekter på fertiliteten hos människa. Reproduktionsstudier på djur har inte visat på några effekter på fertiliteten.
Inga studier av effekterna på förmågan att framföra fordon eller använda maskiner har utförts. Biverkningar kan emellertid förekomma (till exempel allergiska reaktioner, yrsel eller kramper), som kan påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner (se avsnitt Biverkningar).
De biverkningar som oftast rapporteras är diarré, illamående och hudutslag.
Biverkningar av amoxicillin som förekommit i kliniska studier samt under övervakning efter godkännandet för försäljning redovisas nedan, enligt MedDRA:s klassificering efter organsystem.
Följande terminologi har använts för klassificering av biverkningar:
Mycket vanliga (≥1/10)
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta (<1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtom och tecken på överdosering
Gastrointestinala symtom (såsom illamående, kräkningar och diarré) samt rubbad vätske- och elektrolytbalans kan förekomma. Amoxicillinkristaller i urinen, ibland ledande till njursvikt, har observerats (se avsnitt Varningar och försiktighet). Kramper kan förekomma hos patienter med nedsatt njurfunktion eller patienter som får höga doser (se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Behandling av intoxikation
Gastrointestinala symtom kan behandlas symtomatiskt, med särskild uppmärksamhet på vätske-/elektrolytbalans.
Amoxicillin kan elimineras från cirkulationen genom hemodialys.
Verkningsmekanism
Amoxicillin är ett semisyntetiskt penicillin (betalaktamantibiotikum) som hämmar ett eller flera enzymer (ofta benämnda penicillinbindande proteiner, PBP) vid biosyntesen av bakteriellt peptidoglykan, som är en väsentlig komponent i bakteriernas cellväggar. Hämning av peptidoglykansyntesen leder till försvagade cellväggar, vilket oftast leder till att cellen bryts ned och dör.
Amoxicillin är känsligt för nedbrytning av betalaktamas som produceras av resistenta bakterier. Amoxicillinets verkningsspektrum omfattar därför inte organismer som producerar dessa enzymer.
Farmakokinetiskt/farmakodynamiskt förhållande
Den tid under vilken koncentrationen överstiger minsta hämmande koncentration (T>MIC) anses vara den viktigaste faktorn för amoxicillinets effekt.
Resistensmekanism
De huvudsakliga mekanismerna för amoxicillinresistens är:
inaktivering genom bakteriella betalaktamaser
förändring av PBP, som minskar det antibakteriella medlets affinitet till målet.
Absorption
Amoxicillin löses upp fullständigt i vattenlösning vid fysiologiskt pH. Det absorberas väl och snabbt vid peroral administrering. Efter peroral administrering är biotillgängligheten för amoxicillin cirka 70 %. Tid till maximal plasmakoncentration (Tmax) är cirka 1 timme.
Nedan presenteras de farmakokinetiska resultaten från en studie där en amoxicillindos på 250 mg gavs tre gånger dagligen till fastande, friska frivilliga försökspersoner.
I intervallet 250–3 000 mg är biotillgängligheten linjär mot dosen (uppmätt som Cmax och AUC). Absorptionen påverkas inte av samtidigt födointag.
Hemodialys kan användas för eliminering av amoxicillin.
Distribution
Cirka 18 % av totalt amoxicillin i plasma är proteinbundet och skenbar distributionsvolym är cirka 0,3–0,4 l/kg.
Efter intravenös administrering har amoxicillin återfunnits i gallblåsa, bukvävnad, hudvävnad, fettvävnad, muskelvävnad, synovial- och peritonealvätska, galla och pus. Amoxicillin distribueras inte i tillräcklig omfattning till cerebrospinalvätska.
Icke kliniska studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, gentoxicitet, reproduktionseffekter och effekter på utveckling visade inte några särskilda risker för människa.
Amoxicillin har inte studerats avseende karcinogenicitet.
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Beredd suspension innehåller amoxicillintrihydrat motsvarande amoxicillin 100 mg/ml.
Hjälpämnen med känd effekt:
Beredd suspension innehåller sackaros ca 330 mg/ml och natriumbensoat 0,96 mg/ml.
Förteckning över hjälpämnen
Sackaros ca 330 mg, natriumcitrat, citronsyra, natriumbensoat (E 211), kolloidal kiseldioxid, xantangummi, smakämne (citron och jordgubb).
Ej relevant.
Hållbarhet
2 år
Särskilda förvaringsanvisningar
Färdigberedd oral suspension är hållbar 10 dygn vid högst 25°C eller 14 dygn vid
2°C - 8°C (i kylskåp).
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Suspensionen levereras till apotek som granulat till oral suspension och färdigbereds på apoteket.
Suspensionen ska omskakas före varje dosering.
Granulat till oral suspension.
Borreliainfektion
Amimox är också avsett för endokarditprofylax.
Officiella riktlinjer för lämplig användning av antibakteriella medel bör beaktas.
Specifika dosrekommendationer enligt officiella svenska behandlingsriktlinjer vid vissa vanliga indikationer:
Akut otitis media: 60 mg/kg kroppsvikt och dygn fördelat på 3 doseringstillfällen.
Samhällsförvärvad pneumoni: 45 mg/kg kroppsvikt och dygn fördelat på 3 doseringstillfällen.
Doseringsexempel
Beräkna manuellt: Barnets vikt multiplicerat med dos per dostillfälle dividerat med styrkan (100 mg/ml) = antal ml att ges per dostillfälle. Räkneexempel: Barnet väger 8 kg och 20 mg/kg x 3 är avsedd dosering. Då ger det 8 kg * 20 mg/kg / styrkan 100 mg/ml = 1,6 ml per dostillfälle.
Äldre:
Ingen dosjustering krävs.
Nedsatt njurfunktion:
Patienter som står på hemodialys
Amoxicillin kan elimineras från cirkulationen genom hemodialys.
Patienter som står på peritonealdialys:
Högst 500 mg amoxicillin per dygn.
Nedsatt leverfunktion:
Dosera med försiktighet och kontrollera leverfunktionen med jämna mellanrum
(se avsnitt Varningar och försiktighet och Biverkningar).
Administreringssätt
Amimox ska tas peroralt.
Upptaget av Amimox påverkas inte av födointag.
Pulver till oral suspension (flaskor):
Anvisningar om beredning av läkemedlet före administrering finns i avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering.
Kramper
Kramper kan uppträda hos patienter med nedsatt njurfunktion, hos patienter som får höga doser och hos patienter med predisponerande faktorer (t.ex. krampanfall, behandlad epilepsi eller meningeala sjukdomar i anamnesen (se avsnitt Biverkningar).
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion ska dosen justeras efter nedsättningens svårighetsgrad (se avsnitt Dosering).
Hudreaktioner
Ett generaliserat erytem med feber och pustler som uppträder i början av behandlingen kan vara symtom på akut generaliserad exantematös pustulos (AEGP, se avsnitt Biverkningar). Vid en sådan reaktion måste behandlingen med amoxicillin sättas ut och all vidare administrering är kontraindicerad.
Amoxicillin ska undvikas vid misstanke om infektiös mononukleos, eftersom ett morbilliformt hudutslag har associerats med detta tillstånd efter användning av amoxicillin.
Jarisch-Herxheimers reaktion
Jarisch-Herxheimers reaktion har iakttagits efter behandling av borreliainfektion med amoxicillin (se avsnitt Biverkningar). Den är ett direkt resultat av amoxicillinets bakteriedödande effekt på den bakterie som orsakar borrelios, spiroketen Borrelia burgdorferi. Patienterna ska informeras om att detta är en vanlig reaktion på antibiotikabehandling av borrelia och att den oftast går tillbaka av sig själv.
Överväxt av resistenta mikroorganismer
Långvarig användning kan ibland leda till överväxt av resistenta organismer.
Antibiotikaassocierad kolit har rapporterats med så gott som alla antibakteriella medel och kan variera i svårighetsgrad från lindrig till livshotande (se avsnitt Biverkningar). Det är därför viktigt att överväga denna diagnos hos patienter som får diarré under eller efter administrering av ett antibiotikum. Om antibiotikaassocierad kolit uppkommer ska amoxicillinbehandlingen omedelbart sättas ut, läkare konsulteras och lämplig behandling sättas in. Peristaltikhämmande läkemedel är kontraindicerade i denna situation.
Långtidsbehandling
Regelbundna bedömningar av funktionen hos njurar, lever och hematopoetiska organ rekommenderas vid långtidsbehandling. Förhöjda leverenzymer och förändrad blodstatus har rapporterats (se avsnitt Biverkningar).
Antikoagulantia
Förlängd protrombintid har i sällsynta fall rapporterats hos patienter som får amoxicillin. Lämpliga kontroller bör ske när antikoagulantia ordineras samtidigt. Justering av dosen orala antikoagulantia kan bli nödvändigt för att bibehålla önskad antikoagulation (se avsnitt Interaktioner och Biverkningar).
Kristalluri
Kristalluri (inklusive akut njurskada) har i mycket sällsynta fall observerats hos patienter med minskad urinutsöndring, främst vid parenteral behandling. Under administrering av höga doser amoxicillin rekommenderas att adekvat vätskeintag och urinutsöndring upprätthålls för att minska risken för kristalluri. Kontrollera med jämna mellanrum att katetern inte blockeras hos patienter med urinkateter (se avsnitt Biverkningar och Överdosering).
Interferens med diagnostiska tester
Ökad mängd amoxicillin i serum och urin påverkar sannolikt vissa laboratorietester. Vid kemiska analyser är falskt positiva resultat vanliga på grund av den höga koncentrationen amoxicillin i urinen.
Användning av enzymatiska metoder med glukosoxidas rekommenderas vid test av glukos i urinen under amoxicillinbehandling.
Vid analys av östriolhalten hos gravida kvinnor kan närvaron av amoxicillin leda till felaktiga resultat.
Detta läkemedel innehåller 330 mg sackaros per ml. Detta bör beaktas hos patienter med diabetes mellitus. Patienter med något av följande sällsynta, ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller sukras-isomaltas-brist.
Detta läkemedel innehåller 0,81 mg bensoat per ml.
Bensoater kan p.g.a. bortträngning (displacement) från albumin medföra en ökning av bilirubinemi, vilket kan öka neonatal gulsot som kan utvecklas till kärnikterus (ickekonjugerat bilirubin som ansamlas i hjärnvävnad).
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per ml, d.v.s. är näst intill ”natriumfritt”.
Penicilliner kan minska utsöndringen av metotrexat och därmed öka risken för toxicitet.
Impermeabla bakterier eller effluxpumpmekanismer kan orsaka eller bidra till bakteriernas resistens, särskilt hos gramnegativa bakterier.
Brytpunkter för resistensbestämning
Tolkningskriterierna för MIC (minsta hämmade koncentration) vid resistensbestämning har fastställts av europeiska kommittén för resistensbestämning (EUCAST) för amoxicillin och listas här:
Resistensprevalensen kan variera geografiskt och över tid för vissa arter. Information om lokala resistensförhållanden bör inhämtas, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Om läkemedlets effekt på grund av den lokala resistensprevalensen kan ifrågasättas vid vissa typer av infektioner bör vid behov expert rådfrågas.
Amoxicillin kan passera placentabarriären (se avsnitt Graviditet ).
Metabolism
Amoxicillin utsöndras delvis i urinen som inaktiv penicillinsyra i kvantiteter motsvarande högst 10–25 % av den initiala dosen.
Eliminering
Amoxicillin elimineras främst via njurarna.
Genomsnittlig halveringstid för amoxicillin är cirka en timme och genomsnittlig total clearance cirka 25 l per timme hos friska personer. Omkring 60–70 % utsöndras i oförändrad form via urinen under de första 6 timmarna efter administrering av en singeldos om 250 mg eller 500 mg amoxicillin. I skilda studier har man funnit att 50–85 % av amoxicillin utsöndras via urinen under ett dygn.
Samtidig användning av probenecid fördröjer utsöndringen av amoxicillin (se avsnitt Interaktioner).
Ålder
Halveringstiden för amoxicillin är likartad för barn från cirka 3 månaders ålder till 2 år och äldre barn och vuxna. När det gäller mycket unga barn (inklusive prematura nyfödda) ska administrering inte ske oftare än två gånger per dygn under den första levnadsveckan på grund av barnens omogna renala elimineringsvägar. Eftersom sannolikheten för försämrad njurfunktion är större hos äldre patienter ska försiktighet iakttas vid valet av dosering. Njurfunktionen kan behöva monitoreras.
Kön
Patientens kön har ingen signifikant inverkan på farmakokinetiken för amoxicillin efter peroral administrering av amoxicillin till friska män och kvinnor.
Nedsatt njurfunktion
Total serumclearance för amoxicillin minskar proportionellt med den försämrade njurfunktionen (se avsnitt Dosering och Varningar och försiktighet).
Nedsatt leverfunktion
Patienter med nedsatt leverfunktion ska doseras med försiktighet och leverfunktionen kontrolleras regelbundet.
