Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från B. Braun Medical AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Natriumklorid B. Braun 9 mg/ml infusionsvätska, lösning
1000 ml infusionsvätska innehåller:
Natriumklorid 9,00 g
Elektrolytkoncentrationer:
Natrium 154 mmol/l
Klorid 154 mmol/l
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
B. Braun Melsungen AG Carl-Braun-Strasse 1 D-34212 Melsungen, Tyskland
11054
Första godkännandet: 1989-12-08
Förnyat godkännande: 2000-03-16
2017-06-02
Infusionsvätska, lösning.
Klar, färglös vattenlösning.
Infusionsvätska, lösning.
Klar, färglös vattenlösning.
Infusionshastighet:
Infusionshastigheten beror på den enskilda patientens tillstånd (se avsnitt 4.4).
Äldre patienter
I regel kan samma dos som för andra vuxna ges, men försiktighet ska iakttas om patienten har andra sjukdomar, såsom hjärtsvikt eller njursvikt, vilka ofta är förknippade med hög ålder (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Dosen ska anpassas efter det individuella behovet av vatten och elektrolyter samt efter patientens ålder, vikt och kliniska tillstånd.
Vid svår dehydrering rekommenderas en bolusdos på 20 ml/kg kroppsvikt den första behandlingstimmen.
Det totala dagliga vätskeintaget ska beaktas vid administrering av lösningen.
Vehikellösning
Då Natriumklorid B. Braun används som vehikellösning beror doseringen och infusionshastigheten huvudsakligen på egenskaperna och doseringsschemat för tillsatsen.
Administreringssätt
Intravenös användning.
Vid tryckinfusion av lösning förpackad i en flexibel behållare måste behållare och aggregat tömmas på luft innan infusionen startar.
Natriumklorid B. Braun ska inte ges till patienter med följande tillstånd:
överhydrering
svår hypernatremi
svår hyperkloremi.
Särskild klinisk övervakning krävs vid påbörjande av alla intravenösa infusioner. Klinisk bedömning och periodiska laboratorieundersökningar kan vara nödvändiga för att övervaka förändringar i vätskebalans, elektrolytkoncentrationer och syra-basbalans under långvarig parenteral behandling, eller i situationer där en sådan bedömning krävs p.g.a. patientens tillstånd eller administreringshastigheten.
Om snabb infusion av Natriumklorid B. Braun krävs ska kardiovaskulär och respiratorisk status övervakas noga.
Natriumklorid B. Braun ska ges med försiktighet vid följande tillstånd:
hypokalemi
hypernatremi
hyperkloremi
hyperaldosteronism
störningar där begränsning av natriumintag är indicerat såsom hjärtsvikt, generaliserat ödem, lungödem, hypertoni, preeklampsi
svårt nedsatt njurfunktion.
För att förhindra utveckling av osmotiskt demyeliniseringssyndrom ska ökningen av natriumkoncentrationen i serum inte överstiga 9 mmol/l/dygn. Som en allmän rekommendation är en korrigeringshastighet på 4 till 6 mmol/l/dygn lämplig i de flesta fall, beroende på patientens tillstånd och samtidiga riskfaktorer.
På grund av risken för natrium- och vätskeretention ska Natriumklorid B. Braun användas med försiktighet hos patienter som får kortikosteroider eller kortikotropin.
Pediatrisk population
Prematura eller fullgångna spädbarn kan hålla kvar för mycket natrium på grund av outvecklad njurfunktion. Till prematura eller fullgångna spädbarn ska därför upprepade infusioner av natriumklorid endast ges efter att natriumkoncentrationen i serum har bestämts.
Äldre patienter
Vid val av typ av infusionsvätska och infusionsvolym/infusionshastighet för en äldre patient bör man ta hänsyn till att äldre patienter oftare har hjärt-, njur-, lever- och andra sjukdomar eller använder andra läkemedel.
Generellt sett bör försiktighet iakttas vid val av dos till äldre patienter, eftersom det är känt att natriumklorid i avsevärd utsträckning utsöndras via njurarna, och patienter med nedsatt njurfunktion kan löpa ökad risk för toxiska reaktioner på läkemedlet. Eftersom nedsatt njurfunktion är vanligare hos äldre patienter bör försiktighet iakttas vid val av dos. Njurfunktionen kan behöva övervakas.
Läkemedel som orsakar retention av natrium
Samtidig användning av läkemedel som orsakar retention av natrium (t.ex. kortikosteroider, kortikotropin, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) kan leda till ödem (se avsnitt 4.4).
Graviditet
Det finns begränsad mängd data från användningen av Natriumklorid B. Braun i gravida kvinnor. Dessa data visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter.
Försiktighet ska dock iakttas vid preeklampsi (se avsnitt 4.4).
Amning
Natriumklorid B. Braun kan användas under amning.
Fertilitet
Inga tillgängliga data.
Natriumklorid B. Braun har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningarna presenteras efter fallande frekvens enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
* Biverkningar som orsakas av administreringstekniken
De uppräknade biverkningarna, med undantag för biverkningarna som orsakas av administreringstekniken, kan förekomma vid överdosering (se avsnitt 4.9).
När natriumklorid används som lösningsmedel för injicerbara beredningar av andra läkemedel kommer sannolikheten för ytterligare biverkningar bestämmas av tillsatsens sammansättning.
Om en biverkning uppstår ska infusionen avbrytas, patienten undersökas och nödvändiga åtgärder vidtas. Spara den återstående vätskan för undersökning.
Symtom
Överdosering av Natriumklorid B. Braun kan orsaka hypernatremi, hyperkloremi, hyperhydrering, akut volymöverbelastning, ödem, hyperosmolaritet av serum och hyperkloremisk acidos.
Hos patienter med kronisk hyponatremi kan en snabb ökning av natriumkoncentrationen i serum leda till osmotiskt demyeliniseringssyndrom (se avsnitt 4.4).
Det första tecknet på överdosering kan vara törst, förvirring, svettning, huvudvärk, svaghet, sömnighet eller takykardi. Vid svår hypernatremi kan hypertoni eller hypotoni, respirationssvikt eller koma förekomma.
Behandling
Beroende på störningarnas svårighetsgrad vidtas följande åtgärder: omedelbart avbrytande av infusionen, administrering av diuretika tillsammans med kontinuerlig övervakning av elektrolytkoncentrationen i serum, korrigering av rubbningar i elektrolyt- och syra-basbalansen. Dialys kan vara nödvändigt vid svåra fall av överdosering eller vid förekomst av oliguri eller anuri.
Behandling av hypernatremi kräver vanligen ersättning av fritt vatten. Natriumkoncentrationen i plasma bör korrigeras långsamt. Vid svår hypernatremi kan hypoton eller isoton saltlösning eller 5 % (50 mg/ml) glukoslösning ges intravenöst för att återställa normal natriumkoncentration i plasma med en korrigeringshastighet för natrium om högst 0,5 mmol/l per timme.
Elektrolytlösning för intravenös användning vid dehydrering.Kortvarig intravaskulär volymersättning.För upplösning av medicinska torrsubstanser samt spädning av infusionskoncentrat.
Dosering
Vuxna
Doseringen ska anpassas efter det faktiska behovet av vatten och elektrolyter. En frisk vuxen person har ett dagsbehov av vatten på ca 1 500–2 500 ml.
Maximal dygnsdos:
Upp till 40 ml per kg kroppsvikt per dygn, vilket motsvarar 6 mmol natrium per kg kroppsvikt.
Ytterligare förluster (t.ex. på grund av feber, diarré, kräkningar) ska ersättas i enlighet med volym och sammansättning av de förlorade vätskorna.
Vid behandling av akut volymbrist, såsom hotande eller fullt utvecklad hypovolemisk chock, kan högre doser ges, t.ex. genom tryckinfusion.
Infusionshastighet:
Infusionshastigheten beror på den enskilda patientens tillstånd (se avsnitt 4.4).
Äldre patienter
I regel kan samma dos som för andra vuxna ges, men försiktighet ska iakttas om patienten har andra sjukdomar, såsom hjärtsvikt eller njursvikt, vilka ofta är förknippade med hög ålder (se avsnitt 4.4).
Pediatrisk population
Dosen ska anpassas efter det individuella behovet av vatten och elektrolyter samt efter patientens ålder, vikt och kliniska tillstånd.
Vid svår dehydrering rekommenderas en bolusdos på 20 ml/kg kroppsvikt den första behandlingstimmen.
Det totala dagliga vätskeintaget ska beaktas vid administrering av lösningen.
Vehikellösning
Då Natriumklorid B. Braun används som vehikellösning beror doseringen och infusionshastigheten huvudsakligen på egenskaperna och doseringsschemat för tillsatsen.
Administreringssätt
Intravenös användning.
Vid tryckinfusion av lösning förpackad i en flexibel behållare måste behållare och aggregat tömmas på luft innan infusionen startar.
Natriumklorid B. Braun ska inte ges till patienter med följande tillstånd:
överhydrering
svår hypernatremi
svår hyperkloremi.
Särskild klinisk övervakning krävs vid påbörjande av alla intravenösa infusioner. Klinisk bedömning och periodiska laboratorieundersökningar kan vara nödvändiga för att övervaka förändringar i vätskebalans, elektrolytkoncentrationer och syra-basbalans under långvarig parenteral behandling, eller i situationer där en sådan bedömning krävs p.g.a. patientens tillstånd eller administreringshastigheten.
Om snabb infusion av Natriumklorid B. Braun krävs ska kardiovaskulär och respiratorisk status övervakas noga.
Natriumklorid B. Braun ska ges med försiktighet vid följande tillstånd:
hypokalemi
hypernatremi
hyperkloremi
hyperaldosteronism
störningar där begränsning av natriumintag är indicerat såsom hjärtsvikt, generaliserat ödem, lungödem, hypertoni, preeklampsi
svårt nedsatt njurfunktion.
För att förhindra utveckling av osmotiskt demyeliniseringssyndrom ska ökningen av natriumkoncentrationen i serum inte överstiga 9 mmol/l/dygn. Som en allmän rekommendation är en korrigeringshastighet på 4 till 6 mmol/l/dygn lämplig i de flesta fall, beroende på patientens tillstånd och samtidiga riskfaktorer.
På grund av risken för natrium- och vätskeretention ska Natriumklorid B. Braun användas med försiktighet hos patienter som får kortikosteroider eller kortikotropin.
Pediatrisk population
Prematura eller fullgångna spädbarn kan hålla kvar för mycket natrium på grund av outvecklad njurfunktion. Till prematura eller fullgångna spädbarn ska därför upprepade infusioner av natriumklorid endast ges efter att natriumkoncentrationen i serum har bestämts.
Äldre patienter
Vid val av typ av infusionsvätska och infusionsvolym/infusionshastighet för en äldre patient bör man ta hänsyn till att äldre patienter oftare har hjärt-, njur-, lever- och andra sjukdomar eller använder andra läkemedel.
Generellt sett bör försiktighet iakttas vid val av dos till äldre patienter, eftersom det är känt att natriumklorid i avsevärd utsträckning utsöndras via njurarna, och patienter med nedsatt njurfunktion kan löpa ökad risk för toxiska reaktioner på läkemedlet. Eftersom nedsatt njurfunktion är vanligare hos äldre patienter bör försiktighet iakttas vid val av dos. Njurfunktionen kan behöva övervakas.
Läkemedel som orsakar retention av natrium
Samtidig användning av läkemedel som orsakar retention av natrium (t.ex. kortikosteroider, kortikotropin, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) kan leda till ödem (se avsnitt 4.4).
Graviditet
Det finns begränsad mängd data från användningen av Natriumklorid B. Braun i gravida kvinnor. Dessa data visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter.
Försiktighet ska dock iakttas vid preeklampsi (se avsnitt 4.4).
Amning
Natriumklorid B. Braun kan användas under amning.
Fertilitet
Inga tillgängliga data.
Natriumklorid B. Braun har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningarna presenteras efter fallande frekvens enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
* Biverkningar som orsakas av administreringstekniken
De uppräknade biverkningarna, med undantag för biverkningarna som orsakas av administreringstekniken, kan förekomma vid överdosering (se avsnitt 4.9).
När natriumklorid används som lösningsmedel för injicerbara beredningar av andra läkemedel kommer sannolikheten för ytterligare biverkningar bestämmas av tillsatsens sammansättning.
Om en biverkning uppstår ska infusionen avbrytas, patienten undersökas och nödvändiga åtgärder vidtas. Spara den återstående vätskan för undersökning.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Symtom
Överdosering av Natriumklorid B. Braun kan orsaka hypernatremi, hyperkloremi, hyperhydrering, akut volymöverbelastning, ödem, hyperosmolaritet av serum och hyperkloremisk acidos.
Hos patienter med kronisk hyponatremi kan en snabb ökning av natriumkoncentrationen i serum leda till osmotiskt demyeliniseringssyndrom (se avsnitt 4.4).
Det första tecknet på överdosering kan vara törst, förvirring, svettning, huvudvärk, svaghet, sömnighet eller takykardi. Vid svår hypernatremi kan hypertoni eller hypotoni, respirationssvikt eller koma förekomma.
Behandling
Beroende på störningarnas svårighetsgrad vidtas följande åtgärder: omedelbart avbrytande av infusionen, administrering av diuretika tillsammans med kontinuerlig övervakning av elektrolytkoncentrationen i serum, korrigering av rubbningar i elektrolyt- och syra-basbalansen. Dialys kan vara nödvändigt vid svåra fall av överdosering eller vid förekomst av oliguri eller anuri.
Behandling av hypernatremi kräver vanligen ersättning av fritt vatten. Natriumkoncentrationen i plasma bör korrigeras långsamt. Vid svår hypernatremi kan hypoton eller isoton saltlösning eller 5 % (50 mg/ml) glukoslösning ges intravenöst för att återställa normal natriumkoncentration i plasma med en korrigeringshastighet för natrium om högst 0,5 mmol/l per timme.
En 0,9-procentig natriumkloridlösning har samma osmolaritet som plasma. Administrering av en sådan lösning leder i första hand till en påfyllning av interstitialrummet, som utgör ca 2/3 av hela det extracellulära rummet. Endast 1/3 av den administrerade volymen stannar kvar i det intravaskulära rummet. Därför har lösningen endast en kortvarig hemodynamisk verkan.
Absorption
Eftersom lösningen administreras genom intravenös infusion är biotillgängligheten 100 %.
Distribution
Kroppens totala natriuminnehåll är cirka 80 mmol/kg (5600 mmol), varav 300 mmol finns i intracellulär vätska vid en koncentration på 2 mmol/l och 2500 mmol är lagrad i ben. Cirka 2 mol finns i extracellulär vätska vid en koncentration på cirka 135–145 mmol/l (3,1–3,3 g/l).
Hos vuxna är den totala mängden klorid i kroppen cirka 33 mmol/kg kroppsvikt. Kloridkoncentrationen i serum är 98–108 mmol/l.
Metabolism
Även om natrium och klorid absorberas, distribueras och utsöndras finns det i strikt bemärkelse ingen metabolism.
Natriumbalansen och vattenbalansen regleras huvudsakligen av njurarna. Tillsammans med de hormonella kontrollmekanismerna (renin-angiotensin-aldosteronsystemet, antidiuretiskt hormon) och det hypotetiska natriuretiska hormonet har de huvudansvaret för att bevara volymen i det extracellullära rummet konstant och reglera dess vätskesammansättning.
Klorid byts i tubulisystemet ut mot vätekarbonat och deltar på så sätt i regleringen av syra-basbalansen.
Eliminering
Natrium- och kloridjoner utsöndras i svett, i urinen och i mag-tarmkanalen.
Det finns inga prekliniska data av relevans för den kliniska säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i övriga avsnitt av produktresumén.
Farmakoterapeutisk grupp: Lösningar som påverkar elektrolytbalansen, elektrolyter
ATC-kod: B05BB01
Verkningsmekanism
Natrium är den främsta katjonen i det extracellulära rummet och reglerar tillsammans med olika anjoner det extracellulära rummets storlek. Natrium är en av de huvudsakliga mediatorerna av bioelektriska processer i kroppen. Klorid är den främsta osmotiskt aktiva anjonen i det extracellulära rummet.
En ökning av kloridkoncentrationen i serum leder till ökad utsöndring av vätekarbonat via njurarna. Administrering av klorid ökar således surheten.
Farmakodynamisk effekt
Kroppens natriuminnehåll och vätskemetabolism har ett nära samband. Så snart natriumkoncentrationen i plasma avviker från den fysiologiska natriumkoncentrationen påverkas kroppens vätskestatus.
När kroppens natriuminnehåll ökar minskar innehållet av fritt vatten i kroppen, oberoende av osmolaliteten i serum.
En 0,9-procentig natriumkloridlösning har samma osmolaritet som plasma. Administrering av en sådan lösning leder i första hand till en påfyllning av interstitialrummet, som utgör ca 2/3 av hela det extracellulära rummet. Endast 1/3 av den administrerade volymen stannar kvar i det intravaskulära rummet. Därför har lösningen endast en kortvarig hemodynamisk verkan.
Absorption
Eftersom lösningen administreras genom intravenös infusion är biotillgängligheten 100 %.
Distribution
Kroppens totala natriuminnehåll är cirka 80 mmol/kg (5600 mmol), varav 300 mmol finns i intracellulär vätska vid en koncentration på 2 mmol/l och 2500 mmol är lagrad i ben. Cirka 2 mol finns i extracellulär vätska vid en koncentration på cirka 135–145 mmol/l (3,1–3,3 g/l).
Hos vuxna är den totala mängden klorid i kroppen cirka 33 mmol/kg kroppsvikt. Kloridkoncentrationen i serum är 98–108 mmol/l.
Metabolism
Även om natrium och klorid absorberas, distribueras och utsöndras finns det i strikt bemärkelse ingen metabolism.
Natriumbalansen och vattenbalansen regleras huvudsakligen av njurarna. Tillsammans med de hormonella kontrollmekanismerna (renin-angiotensin-aldosteronsystemet, antidiuretiskt hormon) och det hypotetiska natriuretiska hormonet har de huvudansvaret för att bevara volymen i det extracellullära rummet konstant och reglera dess vätskesammansättning.
Klorid byts i tubulisystemet ut mot vätekarbonat och deltar på så sätt i regleringen av syra-basbalansen.
Eliminering
Natrium- och kloridjoner utsöndras i svett, i urinen och i mag-tarmkanalen.
Det finns inga prekliniska data av relevans för den kliniska säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i övriga avsnitt av produktresumén.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.
Polyetenbehållare (Ecoflac plus): 20x50 ml, 20x100 ml, 10x250 ml, 10x500 ml, 10x1000 ml
Mjuk plastbehållare (Ecobag): 20x100 ml, 20x250 ml, 20x500 ml, 10x 1000 ml
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Förpackningarna är endast avsedda för engångsbruk. Kassera förpackningen och eventuellt oanvänt innehåll efter användning.
Får endast användas om lösningen är klar och färglös samt om förpackningen och dess förslutning inte visar tecken på skada.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Vatten för injektionsvätskor.
När produkten ska blandas med andra läkemedel måste hänsyn tas till eventuella inkompatibiliteter.
Öppnad förpackning
Ej relevant, se även avsnitt 6.6.
Produkten ska användas omedelbart efter öppnandet.
Efter spädning eller inblandning av tillsatser
Ur mikrobiologisk synpunkt ska produkten användas omedelbart. Om den inte används omedelbart är förvaringstid och förvaringsvillkor före användning användarens ansvar och ska normalt inte överstiga 24 timmar vid 2–8 °C, om inte spädningen ägt rum under kontrollerade och validerade aseptiska förhållanden.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Förvaringsanvisningar för läkemedlet efter spädning finns i avsnitt 6.3.
Polyetenbehållare (Ecoflac plus): 20x50 ml, 20x100 ml, 10x250 ml, 10x500 ml, 10x1000 ml
Mjuk plastbehållare (Ecobag): 20x100 ml, 20x250 ml, 20x500 ml, 10x 1000 ml
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
Förpackningarna är endast avsedda för engångsbruk. Kassera förpackningen och eventuellt oanvänt innehåll efter användning.
Får endast användas om lösningen är klar och färglös samt om förpackningen och dess förslutning inte visar tecken på skada.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.