Sinemet®, Tablett 12,5 mg/50 mg

Sinemet är avsett för behandling av parkinsonism, dock inte vid läkemedelsinducerade extrapyramidala symtom.

Överkänslighet mot de aktiva substanserna eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Innehåll.

Trångvinkelglaukom.

MAO-hämmare (med undantag av selektiva MAO-B-hämmare såsom selegilin i terapeutiska doser) skall inte ges samtidigt; utsättes minst två veckor före insättande av Sinemet.

I likhet med levodopa vid tillstånd där adrenergika är kontraindicerade t ex feokromocytom, hypertyreoidism, Cushing´s syndrom, svår lever- och njursjukdom, grava kardiovaskulära sjukdomar samt psykoser.

Dosering

Den optimala dagsdosen måste bestämmas individuellt för varje enskild patient.

Behandling med andra antiparkinsonmedel kan fortgå när Sinemet insättes. Dosjustering av dessa medel kan dock bli nödvändig.

Kombinationen karbidopa/levodopa föreligger i förhållandet 1:4 (Sinemet 25 mg/100 mg och Sinemet 12,5 mg/50 mg). Studier har visat att optimal dekarboxylashämning uppnås med karbidopadoser om 70-150 mg/dag. Lägre doser kan leda till illamående och kräkningar.

Initialt: Behandlingen inleds bäst med 1 tablett Sinemet 25 mg/100 mg 3 gånger dagligen. Dosen kan vid behov ökas med 1 tablett var eller varannan dag till en dagsdos motsvarande 8 tabletter Sinemet 25 mg/100 mg har uppnåtts.

Om Sinemet 12,5 mg/50 mg används kan behandlingen inledas med 1 tablett 3-4 gånger dagligen. Denna dos ger emellertid inte den optimala mängd karbidopa som krävs av många patienter. Dosen kan ökas med 1 tablett var eller varannan dag upp till totalt 8 tabletter per dag (2 tabletter 4 gånger dagligen).

Sinemet 12,5 mg/50 mg erbjuder dosflexibilitet för patienter som kräver små justeringar av dosen.

Underhållsbehandling: För att uppnå önskat terapeutiskt svar måste underhållsdosen individualiseras. Dosen kan vid behov ökas med 1 tablett var eller varannan dag upp till maximalt 8 tabletter per dag. Erfarenhet med karbidopadoser högre än 200 mg dagligen är begränsad.

Avbrott i behandlingen: Om behandling med Sinemet måste avbrytas temporärt, t ex före narkos, bör den vanliga dagsdosen återinsättas så snart peroral medicinering är möjlig.

Administreringssätt

Patienten ska instrueras om att i fall tabletten bryts sönder när den tas ut från blisterförpackningen, ska den intas enbart om hela dosen kan tas. Om detta inte är möjligt ska delarna från den sönderbrutna tabletten slängas och en ny tablett tas från förpackningen.

Administrering av för låg dos kan leda till att symtomen förvärras.

Vid behandling av patienter med svåra lungsjukdomar, bronkialastma eller endokrina sjukdomar.

Tidigare hjärtinfarktpatienter med arytmier bör kontrolleras extra noga under inställningsperioden.

Försiktighet iakttas också hos patienter behandlade med blodtryckssänkande medel (ortostatisk hypotension kan uppträda) samt hos patienter med tidigare konvulsioner.

Säkerheten för användning av Sinemet hos patienter under 18 år har inte fastställts.

Iakttag alla patienter med avseende på mentala förändringar, depression med självmordstendenser och andra allvarliga asociala beteenden. Observera noggrant de patienter som under tidigare levodopabehandling i anamnesen uppvisat svåra involuntära rörelser eller kortvariga psykotiska tillstånd. Användning av Sinemet hos dessa patienter kan medföra återfall.

Vid abrupt utsättande av antiparkinsonmedel (framför allt vid samtidig behandling med neuroleptika) har malignt neuroleptiskt syndrom inklusive muskelstelhet, förhöjd kroppstemperatur, mentala förändringar och förhöjda serumkreatinkinasvärden rapporterats.

Sinemet kan ges till patienter med kroniskt enkelt glaukom (med öppen kammarvinkel) under förutsättning att intraokulära trycket är välkontrollerat och kan mätas under behandlingen.

Möjligheten av övre gastrointestinal blödning hos patienter med ulcus pepticum i anamnesen bör beaktas.

Eftersom levodopa kan aktivera ett malignt melanom bör det ej ges till patienter med misstänkta odiagnostiserade hudlesioner eller med melanom i anamnesen. Epidemiologiska studier har visat en förhöjd risk (2-6 gånger) att utveckla melanom hos patienter med Parkinsons sjukdom, jämfört med den allmänna populationen. Det är inte känt om den ökade risken är kopplad till Parkinsons sjukdom eller till andra faktorer, t ex läkemedel.

Patienter och förskrivande läkare uppmanas därför att vara uppmärksamma på hudförändringar, som kan vara tecken på melanom, vid användning av Sinemet. Regelbundna undersökningar av hudläkare bör övervägas.

Sinemet har associerats med somnolens och plötsliga sömnattacker. Plötsligt inträdande av sömn under dagliga aktiviteter, i vissa fall utan varningssignaler, har rapporterats i mycket sällsynta fall. Patienter måste informeras om detta och rådas till försiktighet under bilkörning eller hantering av maskiner under behandling med Sinemet. Patienter som har uppvisat somnolens och/eller en plötslig sömnattack måste avstå från bilkörning och hantering av maskiner. Dosreduktion och/eller utsättande av behandlingen kan övervägas.

Dopaminergt dysregleringssyndrom (DDS) är en beroendeframkallande sjukdom som leder till en överdriven användning av läkemedlet hos vissa patienter som behandlas med karbidopa/levodopa. Innan behandling påbörjas ska patienter och vårdgivare varnas för den potentiella risken att utveckla DDS (se även avsnitt Biverkningar).

Störd impulskontroll

Patienter ska regelbundet kontrolleras för utveckling av störd impulskontroll. Patienter och dess vårdare ska uppmärksammas på att beteendemässiga symtom som tyder på störd impulskontroll såsom patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässigt spenderande av pengar och tvångsmässigt köpbeteende, hetsätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopaminagonister och/eller andra dopaminerga behandlingar innehållande levodopa såsom Sinemet. Om patienten utvecklar dessa symtom rekommenderas att behandlingen omprövas.

Följande kombinationer med Sinemet kan kräva dosanpassning:

Butyrofenonderivat: Butyrofenonderivat motverkar effekten av levodopa genom att blockera dopamin-receptorer i hjärnan.

Fentiazinderivat med dimetylaminopropylkedja/piperazinring: Fentiazinderivat motverkar effekten av levodopa genom att blockera dopamin-receptorer i hjärnan. Fentiazinderivat med piperidinkedja (tioridazin och periciazin) har relativt svaga dopamin-receptor-blockerande egenskaper.

Tvåvärt järn, perorala preparat: Vid samtidig tillförsel av engångsdoser av järnsulfat och levodopa till friska försökspersoner minskar den biologiska tillgängligheten av levodopa med 50 %, sannolikt på grund av chelatbindning. Även biotillgängligheten av karbidopa minskar (75 %). Medlen bör ges med längsta möjliga tidsmellanrum.

Pimozid: Pimozid motverkar effekten av levodopa genom att blockera dopamin-receptorer i hjärnan.

Risperidon och isoniazid kan reducera den terapeutiska effekten av levodopa.

Tetrabenazin hämmar effekten av levodopa och dämpar därmed dess effekt. Sinemet bör användas med försiktighet i närvaro av tetrabenazin eller andra läkemedel vilka minskar dopamin och andra monoaminer i centrala nervsystemet.

Samtidig terapi med selegilin och karbidopa/levodopa har associerats med allvarlig ortostatisk hypotension som inte kan tillskrivas enbart karbidopa/levodopa.

Beträffande MAO-hämmare, se avsnitt Kontraindikationer.

Klinisk erfarenhet från gravida kvinnor är begränsad. I djurförsök har kombinationen levodopa/karbidopa orsakat viscerala och skelettala missbildningar. Under graviditet bör därför, tills ytterligare erfarenheter föreligger, Sinemet ges först efter särskilt övervägande.

Uppgift saknas om levodopa/karbidopa passerar över i modersmjölk.

De individuella svaren på behandlingen varierar. Några biverkningar som rapporterats med Sinemet kan påverka vissa patienters förmåga att köra bil och använda maskiner (se avsnitt Biverkningar). Patienter som behandlas med Sinemet som uppvisar somnolens och/eller plötsliga sömnattacker måste informeras om att avstå från bilkörning och andra aktiviteter där sänkt uppmärksamhet kan utsätta dem själva eller andra för risk för allvarlig skada eller död (t ex hantering av maskiner) till dess att attackerna eller somnolensen har upphört (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Vanligast är onormala involuntära rörelser (10 % eller mer beroende på sjukdomens stadium). Dessa reaktioner beror på den centrala neurofarmakologiska effekten av dopamin och kan vanligen reduceras genom dosminskning. Muskelryckningar och blefarospasm kan tas som tidiga tecken på att dosminskning bör övervägas.

Mycket vanliga (≥1/10); vanliga (≥1/100, <1/10); mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100); sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000); mycket sällsynta (<1/10 000); ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Undersökningar

Mindre vanliga: Viktökning eller viktminskningIngen känd frekvens: Förhöjda värden på ureakväve, alkaliska fosfataser, S-ASAT, S-ALAT, LDH, bilirubin och Coombs test. Sänkta värden på hemoglobin och hematokrit, förhöjt blodsocker samt vita blodkroppar, bakterier och blod i urinen har rapporterats. Sinemet kan orsaka falsk positiv reaktion på ketonuribestämning

Infektioner och infestationer

Mycket vanliga: urinvägsinfektioner

Hjärtat

Vanliga: Oregelbunden hjärtverksamhet, hjärtklappning

Blodet och lymfsystemet

Sällsynta: Hemolytisk eller non-hemolytisk anemi, trombocytopeni, leukopeni, agranulocytos

Centrala och perifera nervsystemet

Vanliga: Dyskinesi (onormala ofrivilliga rörelser), dystoni, bradykinetiska episoder ("on-off" effekt), yrsel, minnesstörning, bitter smak i munnenMindre vanliga: Huvudvärk, svimningskänsla, synkopeSällsynta: Somnolens (se avsnitt Varningar och försiktighet), epilepsianfall, parestesier, domningar, malignt neuroleptiskt syndrom (se avsnitt Varningar och försiktighet), aktivering av latent Horners triad

Ögon

Sällsynta: Dubbelseende, dimsyn, pupilldilatation, okulogyra kriser, blefarospasm

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Mindre vanliga: Heshet, avvikande andningsmönsterSällsynta: Dyspné, hicka

Magtarmkanalen

Vanliga: Illamående, kräkningar

Mindre vanliga: Muntorrhet, sialorré, dysfagi, gastrointestinal smärta och obehag, obstipation, diarré, flatulens

Sällsynta: Gastrointestinal blödning, uppkomst av ulcus duodeni, brännande känsla i tungan, mörk saliv, dyspepsi

Njurar och urinvägar

Mindre vanliga: Mörkfärgad urin

Sällsynta: Urinretention, inkontinens

Hud och subkutan vävnad

Sällsynta: Svettningar (mörkfärgade), urtikaria, pruritus, Henoch-Schönlein purpura, hudutslag, håravfall

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Mindre vanliga: Muskelkramp, muskelryckningarSällsynta: Trismus

Metabolism och nutrition

Vanliga: Anorexi

Neoplasier; benigna, maligna och ospecificerade (samt cystor och polyper)

Sällsynta: Malignt melanom (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Blodkärl

Vanliga: Ortostatiska effekter inkluderande hypotensiva episoder

Mindre vanliga: Hypertension, blodvallningar

Sällsynta: Flebit, rodnad

Allmänna symtom och/eller symtom vid administrationsstället

Mindre vanliga: Ödem, svaghet, trötthet

Sällsynta: Bröstsmärtor

Immunsystemet

Sällsynta: Överkänslighetsreaktioner inkluderande angioödem

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Sällsynta: Priapism

Psykiska störningar

Vanliga: Oro, eufori, psykotiska tillstånd inkluderande inbillning och paranoida föreställningar, hallucinationer, depression med eller utan suicidal tendens, förvirring, sömnlöshet

Mindre vanliga: Förändrat drömmönster, upphetsning

Sällsynta: Ökad libido, bruxism, desorientering

Ingen känd frekvens: Spelmani, dopaminergt dysregleringssyndrom

Beskrivning av vissa biverkningar

Dopaminergt dysregleringssyndrom (DDS) är en beroendeframkallande sjukdom som ses hos vissa patienter vilka behandlas med karbidopa/levodopa. Berörda patienter uppvisar ett mönster av dopaminergt läkemedelsmissbruk med doser högre än det som krävs för att kontrollera motoriska symptom, vilket i vissa fall kan resultera i svåra dyskinesier (se även avsnitt Varningar och försiktighet).

Störd impulskontroll

Patologiskt spelberoende, ökad libido, hypersexualitet, tvångsmässigt spenderande av pengar och tvångsmässigt köpbeteende, hetsätning och tvångsmässigt ätande kan förekomma hos patienter som behandlas med dopaminagonister och/eller andra dopaminerga behandlingar innehållande levodopa såsom Sinemet. (se avsnitt Varningar och försiktighet)

Toxicitet: 100 mg till 2-åring gav efter koltillförsel ej några symtom. 5 g till vuxen gav måttlig intoxikation.

Symtom: Illamående, kräkningar, rastlöshet, motorisk oro, agitation, dyskinesier, choreiforma rörelser. Eventuellt hallucination, kramper, sinustakykardi, hypertension eventuellt följt av postural hypotension. Eventuellt elektrolytrubbningar. Rhabdomyolys och njursvikt i enstaka fall.

Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid blodtrycksfall i.v. vätsketillförsel. Vid behov inotropa medel. Vid dyskinesier och choreiforma rörelser kan låg dos haldol provas. Till patient med Parkinsons sjukdom ges istället bensodiazepiner. Symtomatisk behandling.

Sinemet är en kombination av karbidopa och levodopa för behandling av parkinsonism. Levodopa lindrar parkinsonsymtom genom dekarboxylering till dopamin i hjärnan. Karbidopa, som ej passerar blod-hjärnbarriären, hämmar den extracerebrala dekarboxyleringen av levodopa, vilket betyder att större mängd levodopa finns tillgänglig för transport till hjärnan och för omvandling till dopamin. Svar på behandlingen ses oftast första dagen och ibland redan efter första dosen. Optimala doser uppnås vanligen inom en vecka.

Sinemet lindrar många av de symtom som är utmärkande för parkinsonism, speciellt rigiditet och bradykinesi, men även tremor, dysfagi, sialorré och postural instabilitet. Medan pyridoxin (vitamin B₆) är känt för att påskynda metabolismen av levodopa till dopamin, förhindrar karbidopa densamma.

Sinemet kan ges tillsammans med andra antiparkinsonmedel (se avsnitt Dosering).

Levodopa absorberas snabbt och fullständigt men undergår omfattande första passage metabolism. Biologiska tillgängligheten är cirka 30% utan samtidig tillförsel av karbidopa. Maximala plasmanivåer av levodopa uppnås efter cirka 45 minuter. Halveringstiden för levodopa är cirka 1 timme. Fyra nedbrytningsvägar är kända varav dekarboxylering till dopamin är den viktigaste. Karbidopa hämmar den perifera dekarboxyleringen, varvid plasma- och urinkoncentrationen av dopamin reduceras. Plasmakoncentrationen av levodopa blir då cirka 4-5 gånger högre. Halveringstiden för levodopa påverkas inte nämnvärt av samtidig tillförsel av karbidopa.

Ej relevant.

Hållbarhet

Sinemet 12,5 mg/50 mg: 3 år.

Sinemet 25 mg/100 mg: 2 år.

Tillstånd för maskinell dosdispensering finns för Sinemet 12,5 mg/50 mg. Maximal hållbarhet utanför originalförpackningen är 1 månad.

Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda anvisningar.

Tablett.

Sinemet 12,5 mg/50 mg: gul, oval tablett, märkt med "520" på ena sidan och slät på den andra sidan.

Tablettstorlek: 9,5 mm x 5 mm.

Sinemet 25 mg/100 mg: gul, oval tablett, märkt med ”650” på ena sidan och slät på den andra sidan.

Tablettstorlek: 12,7 mm x 7,1 mm.