Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Fass-texten är särskilt framtagen för förskrivare och vårdpersonal. Texten är baserad på produktresumén.
Texten är baserad på produktresumé: 2021-01-07.
Texten är baserad på produktresumé: 2021-01-07.
Koagulationshämmande medel till sköljning och deponering i venkanyl.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något innehållsämne.
Pågående eller tidigare immunologiskt medierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) (se Varningar och försiktighet).
Kraftig aktiv blödning eller riskfaktorer för kraftig aktiv blödning.
Septisk endokardit.
Hos patienter som får heparin som behandling och ej profylaktiskt är lokalanestetika vid elektiv kirurgi kontraindicerad. Hos patienter som får behandlingsdoser av heparin, är införande av epiduralkateter kontraindicerat. Borttagning eller förändring av en epiduralkateter bör endast göras om nyttan överväger riskerna (se Varningar och försiktighet).
Heparin LEO innehåller 10 mg/ml av konserveringsmedlet bensylalkohol. Detta får ej ges till prematura/neonatala spädbarn på grund av risk för gasping syndrome (se Varningar och försiktighet).
Heparin får inte administreras intramuskulärt då det finns risk för hematom. På grund av risken för hematom bör intramuskulär injektion av andra läkemedel också undvikas.
På grund av risken för immun-medierad heparininducerad trombocytopeni (typ II), bör trombocytantalet mätas innan behandlingen påbörjas och regelbundet därefter. Behandling med Heparin LEO ska avbrytas hos patienter som utvecklar immunmedierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) (se Kontraindikationer och Biverkningar). Trombocytantalet normaliseras vanligtvis inom 2 till 4 veckor efter utsättning.
Lågmolekylärt heparin ska inte användas som ett alternativ till Heparin vid immunmedierad heparininducerad trombocytopeni (typ II).
Heparin kan hämma adrenal sekretion av aldosteron vilket leder till hyperkalemi (se Biverkningar). Riskfaktorer är diabetes mellitus, kronisk njurinsufficiens, tidigare metabolisk acidos, förhöjt plasmakalium före behandling, samtidig behandling med läkemedel som höjer plasmakalium samt långvarig behandling med heparin (se Interaktioner).
Plasmakaliumvärden bör mätas hos riskpatienter innan behandling med heparin startas och kontrolleras regelbundet därefter. Heparinrelaterad hyperkalemi reverserar normalt vid utsättning av behandlingen, men andra metoder kan behöva övervägas om heparinbehandlingen anses livräddande (t.ex. minskat intag av kalium, utsättning av andra läkemedel som kan påverka kaliumbalansen).
Heparin LEO innehåller metyl- och propylparahydroxibensoat, bensylalkohol och natrium som excipienter.
Metyl (E218)- och propyl-parahydroxibensoat (E216), kan ge allergiska reaktioner (eventuellt fördröjd) och undantagsvis kramp i luftrören.
Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Intravenös administrering av bensylalkohol har förknippats med allvarliga biverkningar och dödsfall hos nyfödda (”gasping syndrome”) och ska inte användas hos spädbarn yngre än 4 veckor (se Kontraindikationer). Minsta mängd bensylalkohol som kan orsaka toxicitet är inte känd. På grund av risk för ackumulering av bensylalkohol bör inte läkemedlet användas längre än 1 vecka till barn (yngre än 3 år).
Extra försiktighet rekommenderas om höga doser bensylalkohol används, särskilt hos patienter med nedsatt lever- och njurfunktion på grund av risk för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos). Höga doser får bara administeras om nödvändigt.
Heparin LEO innehåller 36 mg natrium per 10 ml injektionsflaska, motsvarande 1,8 % av WHOs högsta rekomenderat dagligt intag (2 g natrium för vuxna).
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta ( <1/10 000)
Pediatrisk population
Säkerhetsprofilen är liknande för barn och vuxna.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Till sköljning av och deponering i venkanyl efter avslutad infusion. Vägledande dosering: 1–2 ml deponeras i venkanyl 2–3 gånger dagligen.
Försiktighet rekommenderas vid administering av Heparin LEO till patienter med blödningsrisk (se kontraindikationer).
Kombinationen med läkemedel som påverkar trombocytfunktion eller koagulationssystemet bör undvikas eller noggrant övervakas (se Interaktioner).
Hos patienter som genomgår epidural eller spinal anestesi eller lumbalpunktion kan profylaktisk användning av heparin i mycket sällsynta fall sättas i samband med epiduralt eller spinalt hematom och långvarig eller permanent förlamning. Risken ökar vid användning av eperidural eller spinal kateter för anestesi, eller vid samtidig behandling med andra läkemedel som påverkar hemostasen,
t ex icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), trombocythämmare eller andra antikoagulantia samt vid upprepad punktion eller skada vid punktion.
Vid beslut om intervallet mellan den sista profylaktiska dosen (≤ 15,000 IE / dag) av heparin och insättning eller borttagande av epidural- eller spinalkateter, ska produktens egenskaper och patientens profil övervägas. Insättning eller borttagande av epidural- eller spinalkateter bör inte tillåtas förrän 4-6 timmar efter den sista administrationen av heparin och påföljande dos bör inte ges förrän minst 1 timme efter operation. Vid behandlingsdoser (> 15,000 IE / dag) bör insättning eller borttagande av epidural- eller spinalkateter inte tillåtas förrän 4-6 timmar efter den sista intravenösa heparindosen eller 8-12 timmar efter subkutan administration. Readministrering bör skjutas upp tills det kirurgiska ingreppet är över eller minst 1 timme efter operation.
Om en läkare, efter klinisk bedömning, beslutar att ge antikoagulantiabehandling i samband med epidural- eller spinalanestesi, måste extrem vaksamhet iakttas och patienten måste övervakas frekvent för att upptäcka eventuella tecken och symtom på neurologisk försämring såsom ryggont, sensoriska eller motoriska brister (domningar och svaghet i nedre extremiteterna) och dysfunktion av tarm eller urinblåsa. Sjuksköterskor bör utbildas för att upptäcka sådana tecken och symtom. Patienterna bör instrueras att omedelbart underrätta en sjuksköterska eller en läkare om de upplever något av dessa symtom. Om det finns misstanke om tecken eller symtom på epiduralt eller spinalt hematom ska akut diagnostik och behandling omfattande dekompression av ryggmärgen initieras.
Heparin får inte administreras intramuskulärt då det finns risk för hematom. På grund av risken för hematom bör intramuskulär injektion av andra läkemedel också undvikas.
På grund av risken för immun-medierad heparininducerad trombocytopeni (typ II), bör trombocytantalet mätas innan behandlingen påbörjas och regelbundet därefter. Behandling med Heparin LEO ska avbrytas hos patienter som utvecklar immunmedierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) (se Kontraindikationer och Biverkningar). Trombocytantalet normaliseras vanligtvis inom 2 till 4 veckor efter utsättning.
Lågmolekylärt heparin ska inte användas som ett alternativ till Heparin vid immunmedierad heparininducerad trombocytopeni (typ II).
Heparin kan hämma adrenal sekretion av aldosteron vilket leder till hyperkalemi (se Biverkningar). Riskfaktorer är diabetes mellitus, kronisk njurinsufficiens, tidigare metabolisk acidos, förhöjt plasmakalium före behandling, samtidig behandling med läkemedel som höjer plasmakalium samt långvarig behandling med heparin (se Interaktioner).
Plasmakaliumvärden bör mätas hos riskpatienter innan behandling med heparin startas och kontrolleras regelbundet därefter. Heparinrelaterad hyperkalemi reverserar normalt vid utsättning av behandlingen, men andra metoder kan behöva övervägas om heparinbehandlingen anses livräddande (t.ex. minskat intag av kalium, utsättning av andra läkemedel som kan påverka kaliumbalansen).
Heparin LEO innehåller metyl- och propylparahydroxibensoat, bensylalkohol och natrium som excipienter.
Metyl (E218)- och propyl-parahydroxibensoat (E216), kan ge allergiska reaktioner (eventuellt fördröjd) och undantagsvis kramp i luftrören.
Bensylalkohol kan orsaka allergiska reaktioner.
Intravenös administrering av bensylalkohol har förknippats med allvarliga biverkningar och dödsfall hos nyfödda (”gasping syndrome”) och ska inte användas hos spädbarn yngre än 4 veckor (se Kontraindikationer). Minsta mängd bensylalkohol som kan orsaka toxicitet är inte känd. På grund av risk för ackumulering av bensylalkohol bör inte läkemedlet användas längre än 1 vecka till barn (yngre än 3 år).
Extra försiktighet rekommenderas om höga doser bensylalkohol används, särskilt hos patienter med nedsatt lever- och njurfunktion på grund av risk för ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos). Höga doser får bara administeras om nödvändigt.
Heparin LEO innehåller 36 mg natrium per 10 ml injektionsflaska, motsvarande 1,8 % av WHOs högsta rekomenderat dagligt intag (2 g natrium för vuxna).
Den antikoagulerande effekten av heparin LEO kan förstärkas genom samtidig administrering av andra läkemedel som påverkar koagulationssystemet, såsom trombocytaggregationshämmande medel (t.ex. acetylsalicylsyra, andra icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI)), trombolytiska medel, vitamin-K-antagonister, aktiverat protein C och direkta trombinhämmare. Sådana kombinationer skall undvikas eller övervakas noggrant (se Varningar och försiktighet).
Antikoagulantiabehandling av gravida kvinnor kräver specialistvård.
En stor mängd data från gravida kvinnor (mer än 1000 graviditeter) tyder inte på risk för missbildningstoxicitet och inte heller på foster/neonatal toxicitet av heparin.
Heparin passerar ej placentan och kan användas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt.
Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med ökad risk för blödning, speciellt vid epidural anestesi och under förlossning (se Kontraindikationer och Varningar och försiktighet). På grund av risken för spinalt hematom är behandlingsdoser av heparin kontraindicerat hos patienter som får neuraxial blockad (se Kontraindikationer). Därför bör epiduralanestesi hos gravida kvinnor alltid fördröjas tills minst 4-6 timmar efter den sista intravenösa behandlingsdosen av heparin och 8-12 timmar efter subkutan administrering av den sista behandlingsdose nav heparin. Profylaktiska doser kan användas så länge det finns en fördröjning på 4-6 timmar mellan den sista dosen av heparin och insättandet av nålen eller katetern (se Varningar och försiktighet).
Heparin LEO innehåller bensylalkohol som kan orsaka ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos). Detta konserveringsmedel kan passera placentan.
Heparin utsöndras inte i bröstmjölk och kan användas under amning.
Heparin LEO innehåller bensylalkohol som kan orsaka ackumulering och toxicitet (metabolisk acidos).
Det finns inga studier om heparins effekt på fertilitet.
Ingen känd påverkan.
Frekvensen av biverkningar baseras på en sammanslagen analys av data från kliniska studier och spontan biverkningsrapportering.
De vanligast rapporterade biverkningarna är hemorragi och erytem.
Blödningar kan förkomma i alla organ och av olika svårighetsgrad (se Varningar och försiktighet). Komplikationer kan uppträda särskilt vid höga doser. Även om stora blödningar är ovanliga, har dödsfall eller bestående invaliditet rapporterats i några fall.
Immunmedierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) är en ovanlig men välkänd biverkning i samband med heparinbehandling. Immunmedierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) manifesteras inom 5 till 14 dagar efter den första dosen. En variant med tidigare manifestation har beskrivits hos patienter som tidigare exponerats för heparin. Immun-medierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) kan vara associerad med arteriell och venös trombos. Heparinbehandling måste avbrytas vid alla fall av immun-medierad heparininducerad trombocytopeni (typ II) (se Varningar och försiktighet).
Heparin kan i sällsynta fall orsaka hyperkalemi pga hypoaldosteronism. Riskpatienter är framförallt de som lider av diabetes mellitus eller kronisk njursvikt eller (se Varningar och försiktighet).
Biverkningar är listade enligt MedDRAs organsystem (SOC) och de enskilda listorna börjar med de vanligast rapporterade biverkningarna. Inom varje frekvensområde presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad.
Mycket vanliga (≥1/10)
Vanliga (≥1/100, <1/10)
Mindre vanliga (≥1/1 000, <1/100)
Sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000)
Mycket sällsynta ( <1/10 000)
Pediatrisk population
Säkerhetsprofilen är liknande för barn och vuxna.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Blödning är den huvudsakliga komplikationen vid överdosering.
Eftersom heparin elimineras snabbt, är upphörande av behandling tillräcklig vid mindre blödningar.
Allvarliga blödningar kan kräva administrering av antidoten protaminsulfat. Patienterna ska övervakas noggrant.
Detta heparinpreparat är avsett att användas som koagulationshindrande medel vid inneliggande kanyler. Den låga heparinkoncentrationen gör att man kan undgå generella heparineffekter. Heparin, som normalt förekommer i kroppen komplexbundet till protein, är en starkt sur, sulfaterad glukosaminoglukan (mucopolysackarid) med antikogulationseffekt.
Heparin är natriumsaltet framställt ur tarmmukosa från svin.
Heparin hämmar blodets koagulation såväl in vitro som in vivo. I kombination med co-faktorn, antitrombin III, påverkar heparin flera steg i koagulationsmekanismen. Heparin frisätter lipoproteinlipas vilket spjälkar triglycerider till fria fettsyror och glycerol.
Föga relevant på grund av den låga heparinkoncentrationen. Heparin passerar ej placenta.
Det föreligger inga prekliniska data av säkerhetsmässig betydelse. Heparin har låg toxicitet.
1 ml innehåller: Heparinnatrium motsvarande heparin 100 IE, bensylalkohol 10 mg/ml, metylparahydroxibensoat (E 218), propylparahydroxibensoat (E 216), natriumcitrat, natriumklorid, saltsyra (för pH-justering), vatten för injektionsvätskor.
Heparin bör inte blandas med infusionsvätskor som innehåller aminoglykosider, tetracykliner, erytromycin, vankomycin och polymyxin.
Heparin bör inte blandas med infusionsvätskor som innehåller aminoglykosider, tetracykliner, erytromycin, vankomycin och polymyxin.
Hållbarhet i obruten förpackning 3 år.
Kemisk och fysikalisk stabilitet efter öppnande har visats i 28 dagar vid 30ºC.
Ur mikrobiologisk synpunkt kan produkten, efter att den har öppnats, förvaras maximalt i 28 dagar vid högst 30ºC. Andra förvaringstider och förvaringsförhållanden efter öppnande är användarens ansvar. Inga särskilda förvaringsanvisningar.
