Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Viatris AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Efedrin Viatris 50 mg/ml injektionsvätska, lösning
1 ml innehåller 50 mg efedrinhydroklorid.
För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.
Injektionsvätska, lösning
pH ca 6.
Viatris Limited
Damastown Industrial Park
Mulhuddart
Dublin 15, DUBLIN
Irland
8792
Första godkännandet: 15 juni 1973
Förnyat godkännande: 1 juli 2008
2023-07-21
Kardiovaskulära effekter kan ses med sympatomimetika, inklusive Efedrin.
Det finns viss dokumentation från data efter godkännandet för försäljning och från publicerad litteratur om sällsynta fall av myokardischemi i samband med behandling med beta-2-agonister. Patienter med bakomliggande svår hjärtsjukdom (t ex. ischemisk hjärtsjukdom, arytmi eller svår hjärtsvikt) som får Efedrin ska uppmanas att kontakta läkare om de får bröstsmärtor eller andra symptom på försämrad hjärtsjukdom. Symtom som dyspné och bröstsmärta ska uppmärksammas eftersom de kan vara av antingen respiratoriskt eller kardiellt ursprung.
Efedrin bör användas med försiktighet vid tokolys, och övervakning av kardiorespiratorisk funktion, inklusive EKG-övervakning, bör övervägas. Behandlingen ska avbrytas om tecken på myokardischemi uppträder (såsom bröstsmärtor eller EKG-förändringar). Efedrin ska ej användas som tokolytikum till patienter med signifikanta riskfaktorer för eller befintlig ischemisk hjärtsjukdom (se avsnitt 4.3).
Försiktighet tillråds då sympatomimetika ges till patienter med diabetes mellitus eller glaukom med sluten kammarvinkel.
Sympatomimetika skall undvikas eller användas med försiktighet till patienter som undergår anestesi med cyklopropan, halotan eller andra halogenerade anestetika, eftersom de kan öka risken för arytmier och eventuellt framkalla ventrikelflimmer. En ökad risk för arytmier kan också uppstå om sympatomimetika ges till patienter som behandlas med hjärtglykosider, kinidin eller tricykliskt antidepressivum.
För patienter med prostataförstoring kan efedrin öka svårigheten vid vattenkastning.
Försiktighet tillråds vid obehandlad hypokalemi.
Effekten av beta-stimulerare kan helt eller delvis upphävas vid samtidig behandling med oselektiva beta-blockerare.
Långvarigt och kontinuerligt bruk bör undvikas på grund av risk för vanebildning.
Efedrinhaltiga läkemedel bör varken kombineras med selektiva reversibla MAO-hämmare(moklobemid) eller med icke-selektiva, irreversibla MAO-hämmare(t ex selegelin) och äldre irreversibla MAO-hämmande antidepressiva. Fallbeskrivningar har rapporterats med kraftig huvudvärk, uttalad blodtrycksstegring och enstaka fall av subarachnoidalblödning. Orsak är efedrinets indirekta effekt på den centralnervösa frisättningen av adrenerga signalsubstanser.
Patienter som behandlas med flera olika blodtryckssänkande mediciner har försämrad vasomotorisk kontroll och är därför mera känsliga för substanser med vasokonstriktiva egenskaper som efedrin.
Efedrin har visats förlänga effekten av dexametason hos patienter med astma. Hur det förhåller sig med andra kortikosteroider är okänt.
Graviditet
Inga kända risker vid användning under graviditet.
Amning
Uppgift saknas om efedrin passerar över i modersmjölk.
Efedrin Viatris har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde, enligt följande:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Efedrin kan ge miktionssvårigheter och urinretention. Övriga biverkningar kan uppträda efter vanliga terapeutiska doser men har beskrivits främst vid hög dosering.
*spontanrapportering i post-marketing data varför frekvensen får anses vara okänd
Toxicitet: Individuellt mycket varierande känslighet (thyreotoxikosfall är särskilt känsliga). 10 mg till 8 månaders barn gav lindrig till måttlig intoxikation. 15-40 mg gav lindrig, 50-75 mg lindrig till måttlig, 150-250 mg måttlig till allvarlig förgiftning hos barn över 2 år. 150 mg till åldring gav lindrig intoxikation. 1,6 g till vuxen gav måttlig intoxikation.
Symtom: Trötthet, sluddrigt tal, tremor, huvudvärk, oro, irritabilitet, takykardi, palpitationer. Illamående, kräkningar. Vid höga doser även somnolens, mydriasis, excitation, hallucinationer, kramper, hypertermi, blodtrycksstegring (senare eventuellt blodtrycksfall), arytmier. Hypokalemi. Urinretention. I allvarliga fall eventuellt risk för rhabdomyolys och njursvikt.
Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol och eventuellt laxantia vid oralt intag. Övervakning av medvetandegrad och cirkulation. I allvarliga fall kontinuerlig EKG-övervakning. Vid kramper diazepam.
Vid symtomgivande takykardi diazepam, om ej effekt ges metoprolol alternativt atenolol. Vid behandlingskrävande hypertoni ges i fösta hand diazepam, om ej effekt ges glycerylnitrat alternativt labetalol. Symtomatisk behandling.
Bronkialastma. Premedicinering vid spinalanestesi.
Individuell dosering.
Bronkialastma: 0,3-1,0 ml subkutant.
Premedicinering vid spinalanestesi: 1 ml subkutant ½ timme före anestesin.
Efedrin ska ej användas som tokolytikum till patienter med befintlig ischemisk hjärtsjukdom eller till patienter med signifikanta riskfaktorer för ischemisk hjärtsjukdom.
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Sympatomimetika skall användas med försiktighet vid hypertyreos. Försiktighet tillråds även vid svårare hjärtkärlsjukdomar som ischemisk hjärtsjukdom, arytmi eller takykardi, kärlförändringar som till exempel arterioskleros, hypertoni, eller pulsåderbråck. Angina-patienter kan få smärtor.
Kardiovaskulära effekter kan ses med sympatomimetika, inklusive Efedrin.
Det finns viss dokumentation från data efter godkännandet för försäljning och från publicerad litteratur om sällsynta fall av myokardischemi i samband med behandling med beta-2-agonister. Patienter med bakomliggande svår hjärtsjukdom (t ex. ischemisk hjärtsjukdom, arytmi eller svår hjärtsvikt) som får Efedrin ska uppmanas att kontakta läkare om de får bröstsmärtor eller andra symptom på försämrad hjärtsjukdom. Symtom som dyspné och bröstsmärta ska uppmärksammas eftersom de kan vara av antingen respiratoriskt eller kardiellt ursprung.
Efedrin bör användas med försiktighet vid tokolys, och övervakning av kardiorespiratorisk funktion, inklusive EKG-övervakning, bör övervägas. Behandlingen ska avbrytas om tecken på myokardischemi uppträder (såsom bröstsmärtor eller EKG-förändringar). Efedrin ska ej användas som tokolytikum till patienter med signifikanta riskfaktorer för eller befintlig ischemisk hjärtsjukdom (se avsnitt 4.3).
Försiktighet tillråds då sympatomimetika ges till patienter med diabetes mellitus eller glaukom med sluten kammarvinkel.
Sympatomimetika skall undvikas eller användas med försiktighet till patienter som undergår anestesi med cyklopropan, halotan eller andra halogenerade anestetika, eftersom de kan öka risken för arytmier och eventuellt framkalla ventrikelflimmer. En ökad risk för arytmier kan också uppstå om sympatomimetika ges till patienter som behandlas med hjärtglykosider, kinidin eller tricykliskt antidepressivum.
För patienter med prostataförstoring kan efedrin öka svårigheten vid vattenkastning.
Försiktighet tillråds vid obehandlad hypokalemi.
Effekten av beta-stimulerare kan helt eller delvis upphävas vid samtidig behandling med oselektiva beta-blockerare.
Långvarigt och kontinuerligt bruk bör undvikas på grund av risk för vanebildning.
Efedrinhaltiga läkemedel bör varken kombineras med selektiva reversibla MAO-hämmare(moklobemid) eller med icke-selektiva, irreversibla MAO-hämmare(t ex selegelin) och äldre irreversibla MAO-hämmande antidepressiva. Fallbeskrivningar har rapporterats med kraftig huvudvärk, uttalad blodtrycksstegring och enstaka fall av subarachnoidalblödning. Orsak är efedrinets indirekta effekt på den centralnervösa frisättningen av adrenerga signalsubstanser.
Patienter som behandlas med flera olika blodtryckssänkande mediciner har försämrad vasomotorisk kontroll och är därför mera känsliga för substanser med vasokonstriktiva egenskaper som efedrin.
Efedrin har visats förlänga effekten av dexametason hos patienter med astma. Hur det förhåller sig med andra kortikosteroider är okänt.
Graviditet
Inga kända risker vid användning under graviditet.
Amning
Uppgift saknas om efedrin passerar över i modersmjölk.
Efedrin Viatris har ingen eller försumbar effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde, enligt följande:
Mycket vanliga (≥ 1/10)
Vanliga (≥ 1/100, < 1/10)
Mindre vanliga (≥ 1/1000, < 1/100)
Sällsynta (≥ 1/10 000, < 1/1000)
Mycket sällsynta (< 1/10 000)
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Efedrin kan ge miktionssvårigheter och urinretention. Övriga biverkningar kan uppträda efter vanliga terapeutiska doser men har beskrivits främst vid hög dosering.
*spontanrapportering i post-marketing data varför frekvensen får anses vara okänd
Rapportering av misstänkta biverkningar
Toxicitet: Individuellt mycket varierande känslighet (thyreotoxikosfall är särskilt känsliga). 10 mg till 8 månaders barn gav lindrig till måttlig intoxikation. 15-40 mg gav lindrig, 50-75 mg lindrig till måttlig, 150-250 mg måttlig till allvarlig förgiftning hos barn över 2 år. 150 mg till åldring gav lindrig intoxikation. 1,6 g till vuxen gav måttlig intoxikation.
Symtom: Trötthet, sluddrigt tal, tremor, huvudvärk, oro, irritabilitet, takykardi, palpitationer. Illamående, kräkningar. Vid höga doser även somnolens, mydriasis, excitation, hallucinationer, kramper, hypertermi, blodtrycksstegring (senare eventuellt blodtrycksfall), arytmier. Hypokalemi. Urinretention. I allvarliga fall eventuellt risk för rhabdomyolys och njursvikt.
Behandling: Om befogat ventrikeltömning, kol och eventuellt laxantia vid oralt intag. Övervakning av medvetandegrad och cirkulation. I allvarliga fall kontinuerlig EKG-övervakning. Vid kramper diazepam.
Vid symtomgivande takykardi diazepam, om ej effekt ges metoprolol alternativt atenolol. Vid behandlingskrävande hypertoni ges i fösta hand diazepam, om ej effekt ges glycerylnitrat alternativt labetalol. Symtomatisk behandling.
Farmakoterapeutisk grupp: Bronkodilaterande medel, ATC-kod: R03CA02
Efedrin är en naturligt förekommande alkaloid. Efedrin verkar slemhinneavsvällande och bronkodilaterande genom stimulering av adrenerga alfa- och beta-receptorer.
Efedrin verkar dels direkt på receptorerna, men huvudsakligen genom att frisätta endogent noradrenalin, som i sin tur påverkar receptorerna. Jämfört med adrenalin är efedrinets bronkodilaterande effekt svagare medan durationen är längre.
Kinetikdata saknas.
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
Vatten för injektionsvätskor (till 1 ml)
Då blandbarhetsstudier saknas ska detta läkemedel inte blandas med andra läkemedel.
5 år.
Förvaras i originalförpackningen.
Glasampuller 10 x 1 ml.
Inga särskilda anvisningar.
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.