Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Ingår inte i högkostnadsskyddet
Läkemedel från Sanofi AB omfattas av Läkemedelsförsäkringen
Primperan 5 mg/ml injektionsvätska, lösning
1 ml injektionsvätska innehåller metoklopramidhydroklorid monohydrat 5,25 mg motsvarande metoklopramidhydroklorid 5 mg.
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1
Injektionsvätska, lösning
Injektionsvätskans pH är 4-7.
Sanofi AB
Box 30052
104 25 Stockholm
8653
Första godkännandet: 1972-08-25
Förnyat godkännande: 2009-11-01
2025-04-01.
Lösningen kan administreras intravenöst eller intramuskulärt. Intravenösa doser ska administreras som en långsam bolusinjektion (under minst 3 minuter).
Alla indikationer (vuxna patienter)
För förebyggande av postoperativt illamående och kräkningar rekommenderas en engångsdos på 10 mg.
För symptomatisk behandling av illamående och kräkningar, inklusive illamående och kräkningar inducerat av akut migrän och för förebyggande av illamående och kräkningar inducerat av strålbehandling: är den rekommenderade engångsdosen 10 mg, vilken kan upprepas upp till tre gånger dagligen.
Den högsta rekommenderade dagliga dosen är 30 mg eller 0,5 mg/kg kroppsvikt.
Den totala behandlingstiden med injektioner bör vara så kort som möjligt och övergången till peroral eller rektal behandling bör göras så snart som möjligt.
Samtliga indikationer (pediatriska patienter i åldrarna 1-18 år)
Den rekommenderade dosen är 0,1 till 0,15 mg/kg kroppsvikt, vilken kan upprepas upp till tre gånger dagligen via intravenös administrering. Den maximala dosen under 24 timmar är 0,5 mg/kg kroppsvikt.
Doseringstabell
Den maximala behandlingstiden är 48 timmar för behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar.
Den maximala behandlingstiden är 5 dagar för förbyggande av fördröjt illamående och kräkningar inducerat av cytostatikabehandling.
Administreringssätt:
Ett minsta intervall om 6 timmar mellan två administreringar ska respekteras, även om dosen inte får behållas, (t ex vid kräkning eller diarré), (se avsnitt 4.4).
Särskilda patientgrupper
Äldre patienter
Hos äldre patienter ska en dosreduktion övervägas baserat på njur- och leverfunktionen samt efter bedömning av patientens allmäntillstånd.
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance ≤ 15 ml/min bör den dagliga dosen reduceras med 75 %). Hos patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-60 ml/min) bör dosen reduceras med 50 % (se avsnitt 5.2).
Nedsatt leverfunktion:
Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion ska dosen reduceras med 50 % (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Metoklopramid är kontraindicerat för barn som är yngre än ett år (se avsnitt 4.3).
På grund av den eventuella risken för allvarliga kardiovaskulära reaktioner inklusive hjärtstillestånd ska injektionsvätskorna endast användas då lämplig utrustning för återupplivning finns tillgänglig (se avsnitt 4.8).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Gastrointestinal blödning, mekanisk obstruktion eller gastrointestinal perforation där stimulering av gastrointestinal motilitet utgör en risk
Bekräftad eller misstänkt feokromocytom, på grund av risken för svåra hypertoniepisoder
Tidigare tardiv dyskinesi orsakad av neuroleptika eller metoklopramid
Epilepsi (ökad anfallsfrekvens och intensitet)
Parkinsons sjukdom
Kombination med levodopa eller dopaminagonister (se avsnitt 4.5)
Tidigare känd methemoglobinemi orsakad av metoklopramid eller NADH cytokrom-b5 brist
Användning hos barn yngre än ett år, på grund av ökad risk för extrapyramidala störningar (se avsnitt 4.4)
Neurologiska sjukdomar
Extrapyramidala störningar kan förekomma särskilt hos barn och ungdomar och/eller när höga doser används. Dessa reaktioner inträffar vanligtvis i början av behandlingen och kan förekomma efter en enda administrering. Metoklopramid ska sättas ut omedelbart vid extrapyramidala symptom. Dessa effekter är i allmänhet helt reversibla efter utsättande av behandling men kan kräva en symptomatisk behandling (bensodiazepiner till barn och/eller antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom till vuxna).
För att undvika överdosering ska tidsintervallet som anges i avsnitt 4.2 om 6 timmar mellan varje metoklopramidadministrering respekteras, även om dosen inte får behållas, (t ex vid kräkning eller diarré). Långvarig behandling med metoklopramid kan orsaka tardiv dyskinesi, vilken potentiellt kan vara irreversibel, särskilt hos äldre. Behandlingen bör inte överstiga 3 månader p.g.a. risken för tardiv dyskinesi (se avsnitt 4.8). Behandlingen måste sättas ut om kliniska tecken på tardiv dyskinesi uppträder.
Malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats med metoklopramid i kombination med neuroleptika samt med metoklopramid som monoterapi (se avsnitt 4.8). Metoklopramid ska sättas ut omedelbart vid symptom på malignt neuroleptiskasyndrom och lämplig behandling initieras.
Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med underliggande neurologiska tillstånd och för patienter som behandlas med andra centralt verkande läkemedel (se avsnitt 4.3).
Symptomen vid Parkinsons sjukdom kan också förvärras av metoklopramid.
Methemoglobinemi
Methemoglobinemi som kan vara relaterat till NADH cytokom b5-reduktasbrist har rapporterats. Om det inträffar ska metoklopramid omedelbart och permanent sättas ut och lämpliga åtgärder initieras (såsom behandling med metylenblått).
Hjärtproblem
Det har förekommit rapporter om allvarliga kardiovaskulära biverkningar inklusive fall av cirkulationskollaps, svår bradykardi, hjärtstillestånd och QT-förlängning efter administrering av metoklopramid genom injektion, särskilt vid intravenös administrering (se avsnitt 4.8).
Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering av metoklopramid, särskild vid intravenös administrering till den äldre populationen, till patienter med kardiella överledningsrubbningar (inklusive QT-förlängning), till patienter med okorrigerad elektrolytrubbning, bradykardi och till de patienter som tar andra läkemedel som förlänger QT-intervallet.
Intravenösa doser ska administreras som en långsam bolusinjektion (under minst 3 minuter) för att minska risken för biverkningar (t ex hypotension, akatisi).
Ges med försiktighet vid uttalad hypertoni.
Nedsatt njur- och leverfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion eller med gravt nedsatt leverfunktion, rekommenderas en dosreduktion (se avsnitt 4.2).
Samtidig behandling med atovakvon bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Samtidig användning av alkohol bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Primperan innehåller natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per glasampull, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.
Kontraindicerad kombination
Levodopa eller dopaminerga agonister och metoklopramid har en ömsesidig antagonistisk effekt (se avsnitt 4.3).
Kombination som bör undvikas
Alkohol förstärker den sedativa effekten av metoklopramid.
Kombination som ska beaktas
På grund av den prokinetiska effekten av metoklopramid kan absorptionen av vissa läkemedel påverkas.
Antikolinergika och morfinderivat
Antikolinergika och morfinderivat kan båda ha en ömsesidig antagonistisk effekt med metoklopramid på mag-tarmkanalens motilitet.
CNS-dämpande läkemedel (morfinderivat, anxiolytika, sedativa H1 antihistaminer, sedativa antidepressiva, barbiturater, klonidin och relaterade)
Tillsammans med metoklopramid förstärks den sedativa effekten av CNS-dämpande medel.
Neuroleptika
Metoklopramid kan ha en additiv effekt till andra neuroleptika med avseende på extrapyramidala störningar.
Serotonerga läkemedel
Användningen av metoklopramid med serotonerga läkemedel som SSRI kan öka risken för serotonergt syndrom.
Digoxin
Metoklopramid kan minska biotillgängligheten av digoxin. Noggrann uppföljning av plasmakoncentrationen för digoxin är nödvändig.
Ciklosporin
Metoklopramid ökar biotillgängligheten av ciklosporin (Cmax med 46 % och exponeringen med 22 %). Noggrann övervakning av plasmakoncentrationen för ciklosporin är nödvändig. Den kliniska konsekvensen är osäker.
Mivakurium och suxameton
Metoklopramidinjektion kan förlänga den neuromuskulära blockaden (genom hämning av plasmakolinesteras)
Starka CYP2D6 hämmare
Metoklopramids exponeringsnivåer ökar vid samtidig administrering med starka CYP2D6-hämmare såsom fluoextin och paroxetin. Även om den kliniska signifikansen är oklar, bör patienter övervakas avseende biverkningar.
Atovakvon
Vid samtidig behandling med metoklopramid sjunker steady state-koncentrationen av atovakvon i plasma med ca 50 %. Kombinationen bör undvikas.
In vitro data indikerar att metoklopramid är en hämmare av enzymet CYP2D6. Teoretiskt sett kan metoklopramid därför ge ökade plasmakoncentrationer av läkemedel vars metabolism katalyseras av detta enzym. Detta kan ge risk för ökad toxicitet, särskilt för läkemedel med individuell dostitrering. Samtidig behandling bör ske med försiktighet. En dosreduktion kan krävas.
Rifampicin
I en publicerad studie på 12 friska frivilliga administrerades 600 mg rifampicin i 6 dagar, vilket minskade exponeringen av metoklopramid i plasma (ytan under kurvan, AUC) med 68 % och den maximala koncentrationen av metoklopramid i plasma (Cmax) med 35 %. Även om den kliniska signifikansen av detta är osäker ska patienter övervakas avseende bristande antiemetisk effekt när metoklopramid används i kombination med rifampicin eller med andra starka inducerare (t.ex. karbamazepin, fenobarbital, fenytoin).
Graviditet
En stor mängd data från gravida kvinnor (mer än 1000 graviditeter) tyder inte på risk för missbildningstoxicitet och inte heller på fostertoxicitet. Metoklopramid kan användas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt. På grund av metoklopramids farmakologiska egenskaper (som andra neuroleptika) kan inte extrapyramidala syndrom hos nyfödda uteslutas vid administrering av metoklopramid i slutet av graviditeten. Metoklopramid bör undvikas i slutet av graviditeten. Om metoklopramid används bör neonatal uppföljning göras.
Amning
Metoklopramid utsöndras i bröstmjölk i låga nivåer. Biverkningar hos det ammade barnet kan inte uteslutas. Metoklopramid rekommenderas därför inte under amning. Utsättning av metoklopramid hos ammande kvinnor bör övervägas.
Metoklopramid kan orsak dåsighet, yrsel, dyskinesi och dystoni som kan påverka synen och även påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar klassificerade efter organsystem. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Endokrina störningar under förlängd behandling i association till hyperprolaktinemi (amenorré, galaktorré, gynekomasti)
Följande reaktioner, ibland associerade, förekommer oftare när höga doser används:
Extrapyramidala symptom: akut dystoni och dyskinesi, parkinsonism, akatisi, även efter administrering av en enda dos av läkemedlet, särskilt hos barn och ungdomar (se avsnitt 4.4)
Dåsighet, nedsatt medvetandgrad, förvirring, hallucinationer
Toxicitet:
Vid doser över 0,5 mg/kg risk för toxiska effekter (främst barn). 20 mg till 3-åring gav inte några symtom. 230 mg till vuxen, fördelat över ett dygn, gav måttlig intoxikation.
Symptom
Extrapyramidala störningar, dåsighet, nedsatt medvetandegrad, förvirring, hallucinationer samt hjärt- och andningsstillestånd kan inträffa.
Hantering
I händelse av extrapyramidala symptom relaterade till överdos eller inte, ges enbart symptomatisk behandling (benzodiazepiner till barn och/eller antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom till vuxna).
Symptomatisk behandling och en kontinuerlig övervakning av kardiovaskulära och respiratoriska funktioner ska utföras med hänsyn till den kliniska bilden.
Vuxen population
Primperan är indicerat till vuxna för:
Förebyggande av postoperativt illamående och kräkningar
Symptomatisk behandling av illamående och kräkningar, inklusive illamående och kräkningar inducerat av akut migrän
Förebyggande av illamående och kräkningar inducerat av strålbehandling.
Pediatrisk population
Primperan är indicerat till barn (i åldern 1-18 år) för:
Förebyggande av cytostatikainducerat fördröjt illamående och kräkningar som andra linjens behandlingsalternativ.
Behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar som ett andra linjens behandlingsalternativ.
Lösningen kan administreras intravenöst eller intramuskulärt. Intravenösa doser ska administreras som en långsam bolusinjektion (under minst 3 minuter).
Alla indikationer (vuxna patienter)
För förebyggande av postoperativt illamående och kräkningar rekommenderas en engångsdos på 10 mg.
För symptomatisk behandling av illamående och kräkningar, inklusive illamående och kräkningar inducerat av akut migrän och för förebyggande av illamående och kräkningar inducerat av strålbehandling: är den rekommenderade engångsdosen 10 mg, vilken kan upprepas upp till tre gånger dagligen.
Den högsta rekommenderade dagliga dosen är 30 mg eller 0,5 mg/kg kroppsvikt.
Den totala behandlingstiden med injektioner bör vara så kort som möjligt och övergången till peroral eller rektal behandling bör göras så snart som möjligt.
Samtliga indikationer (pediatriska patienter i åldrarna 1-18 år)
Den rekommenderade dosen är 0,1 till 0,15 mg/kg kroppsvikt, vilken kan upprepas upp till tre gånger dagligen via intravenös administrering. Den maximala dosen under 24 timmar är 0,5 mg/kg kroppsvikt.
Doseringstabell
Den maximala behandlingstiden är 48 timmar för behandling av etablerat postoperativt illamående och kräkningar.
Den maximala behandlingstiden är 5 dagar för förbyggande av fördröjt illamående och kräkningar inducerat av cytostatikabehandling.
Administreringssätt:
Ett minsta intervall om 6 timmar mellan två administreringar ska respekteras, även om dosen inte får behållas, (t ex vid kräkning eller diarré), (se avsnitt 4.4).
Särskilda patientgrupper
Äldre patienter
Hos äldre patienter ska en dosreduktion övervägas baserat på njur- och leverfunktionen samt efter bedömning av patientens allmäntillstånd.
Nedsatt njurfunktion
Hos patienter med terminal njursjukdom (kreatininclearance ≤ 15 ml/min bör den dagliga dosen reduceras med 75 %). Hos patienter med måttligt till gravt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance 15-60 ml/min) bör dosen reduceras med 50 % (se avsnitt 5.2).
Nedsatt leverfunktion:
Hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion ska dosen reduceras med 50 % (se avsnitt 5.2).
Pediatrisk population
Metoklopramid är kontraindicerat för barn som är yngre än ett år (se avsnitt 4.3).
På grund av den eventuella risken för allvarliga kardiovaskulära reaktioner inklusive hjärtstillestånd ska injektionsvätskorna endast användas då lämplig utrustning för återupplivning finns tillgänglig (se avsnitt 4.8).
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.
Gastrointestinal blödning, mekanisk obstruktion eller gastrointestinal perforation där stimulering av gastrointestinal motilitet utgör en risk
Bekräftad eller misstänkt feokromocytom, på grund av risken för svåra hypertoniepisoder
Tidigare tardiv dyskinesi orsakad av neuroleptika eller metoklopramid
Epilepsi (ökad anfallsfrekvens och intensitet)
Parkinsons sjukdom
Kombination med levodopa eller dopaminagonister (se avsnitt 4.5)
Tidigare känd methemoglobinemi orsakad av metoklopramid eller NADH cytokrom-b5 brist
Användning hos barn yngre än ett år, på grund av ökad risk för extrapyramidala störningar (se avsnitt 4.4)
Neurologiska sjukdomar
Extrapyramidala störningar kan förekomma särskilt hos barn och ungdomar och/eller när höga doser används. Dessa reaktioner inträffar vanligtvis i början av behandlingen och kan förekomma efter en enda administrering. Metoklopramid ska sättas ut omedelbart vid extrapyramidala symptom. Dessa effekter är i allmänhet helt reversibla efter utsättande av behandling men kan kräva en symptomatisk behandling (bensodiazepiner till barn och/eller antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom till vuxna).
För att undvika överdosering ska tidsintervallet som anges i avsnitt 4.2 om 6 timmar mellan varje metoklopramidadministrering respekteras, även om dosen inte får behållas, (t ex vid kräkning eller diarré). Långvarig behandling med metoklopramid kan orsaka tardiv dyskinesi, vilken potentiellt kan vara irreversibel, särskilt hos äldre. Behandlingen bör inte överstiga 3 månader p.g.a. risken för tardiv dyskinesi (se avsnitt 4.8). Behandlingen måste sättas ut om kliniska tecken på tardiv dyskinesi uppträder.
Malignt neuroleptikasyndrom har rapporterats med metoklopramid i kombination med neuroleptika samt med metoklopramid som monoterapi (se avsnitt 4.8). Metoklopramid ska sättas ut omedelbart vid symptom på malignt neuroleptiskasyndrom och lämplig behandling initieras.
Särskild försiktighet bör iakttas hos patienter med underliggande neurologiska tillstånd och för patienter som behandlas med andra centralt verkande läkemedel (se avsnitt 4.3).
Symptomen vid Parkinsons sjukdom kan också förvärras av metoklopramid.
Methemoglobinemi
Methemoglobinemi som kan vara relaterat till NADH cytokom b5-reduktasbrist har rapporterats. Om det inträffar ska metoklopramid omedelbart och permanent sättas ut och lämpliga åtgärder initieras (såsom behandling med metylenblått).
Hjärtproblem
Det har förekommit rapporter om allvarliga kardiovaskulära biverkningar inklusive fall av cirkulationskollaps, svår bradykardi, hjärtstillestånd och QT-förlängning efter administrering av metoklopramid genom injektion, särskilt vid intravenös administrering (se avsnitt 4.8).
Särskild försiktighet bör iakttas vid administrering av metoklopramid, särskild vid intravenös administrering till den äldre populationen, till patienter med kardiella överledningsrubbningar (inklusive QT-förlängning), till patienter med okorrigerad elektrolytrubbning, bradykardi och till de patienter som tar andra läkemedel som förlänger QT-intervallet.
Intravenösa doser ska administreras som en långsam bolusinjektion (under minst 3 minuter) för att minska risken för biverkningar (t ex hypotension, akatisi).
Ges med försiktighet vid uttalad hypertoni.
Nedsatt njur- och leverfunktion
Hos patienter med nedsatt njurfunktion eller med gravt nedsatt leverfunktion, rekommenderas en dosreduktion (se avsnitt 4.2).
Samtidig behandling med atovakvon bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Samtidig användning av alkohol bör undvikas (se avsnitt 4.5).
Primperan innehåller natrium
Detta läkemedel innehåller mindre än 1 mmol (23 mg) natrium per glasampull, d.v.s. är näst intill “natriumfritt”.
Kontraindicerad kombination
Levodopa eller dopaminerga agonister och metoklopramid har en ömsesidig antagonistisk effekt (se avsnitt 4.3).
Kombination som bör undvikas
Alkohol förstärker den sedativa effekten av metoklopramid.
Kombination som ska beaktas
På grund av den prokinetiska effekten av metoklopramid kan absorptionen av vissa läkemedel påverkas.
Antikolinergika och morfinderivat
Antikolinergika och morfinderivat kan båda ha en ömsesidig antagonistisk effekt med metoklopramid på mag-tarmkanalens motilitet.
CNS-dämpande läkemedel (morfinderivat, anxiolytika, sedativa H1 antihistaminer, sedativa antidepressiva, barbiturater, klonidin och relaterade)
Tillsammans med metoklopramid förstärks den sedativa effekten av CNS-dämpande medel.
Neuroleptika
Metoklopramid kan ha en additiv effekt till andra neuroleptika med avseende på extrapyramidala störningar.
Serotonerga läkemedel
Användningen av metoklopramid med serotonerga läkemedel som SSRI kan öka risken för serotonergt syndrom.
Digoxin
Metoklopramid kan minska biotillgängligheten av digoxin. Noggrann uppföljning av plasmakoncentrationen för digoxin är nödvändig.
Ciklosporin
Metoklopramid ökar biotillgängligheten av ciklosporin (Cmax med 46 % och exponeringen med 22 %). Noggrann övervakning av plasmakoncentrationen för ciklosporin är nödvändig. Den kliniska konsekvensen är osäker.
Mivakurium och suxameton
Metoklopramidinjektion kan förlänga den neuromuskulära blockaden (genom hämning av plasmakolinesteras)
Starka CYP2D6 hämmare
Metoklopramids exponeringsnivåer ökar vid samtidig administrering med starka CYP2D6-hämmare såsom fluoextin och paroxetin. Även om den kliniska signifikansen är oklar, bör patienter övervakas avseende biverkningar.
Atovakvon
Vid samtidig behandling med metoklopramid sjunker steady state-koncentrationen av atovakvon i plasma med ca 50 %. Kombinationen bör undvikas.
In vitro data indikerar att metoklopramid är en hämmare av enzymet CYP2D6. Teoretiskt sett kan metoklopramid därför ge ökade plasmakoncentrationer av läkemedel vars metabolism katalyseras av detta enzym. Detta kan ge risk för ökad toxicitet, särskilt för läkemedel med individuell dostitrering. Samtidig behandling bör ske med försiktighet. En dosreduktion kan krävas.
Rifampicin
I en publicerad studie på 12 friska frivilliga administrerades 600 mg rifampicin i 6 dagar, vilket minskade exponeringen av metoklopramid i plasma (ytan under kurvan, AUC) med 68 % och den maximala koncentrationen av metoklopramid i plasma (Cmax) med 35 %. Även om den kliniska signifikansen av detta är osäker ska patienter övervakas avseende bristande antiemetisk effekt när metoklopramid används i kombination med rifampicin eller med andra starka inducerare (t.ex. karbamazepin, fenobarbital, fenytoin).
Graviditet
En stor mängd data från gravida kvinnor (mer än 1000 graviditeter) tyder inte på risk för missbildningstoxicitet och inte heller på fostertoxicitet. Metoklopramid kan användas under graviditet om det är kliniskt nödvändigt. På grund av metoklopramids farmakologiska egenskaper (som andra neuroleptika) kan inte extrapyramidala syndrom hos nyfödda uteslutas vid administrering av metoklopramid i slutet av graviditeten. Metoklopramid bör undvikas i slutet av graviditeten. Om metoklopramid används bör neonatal uppföljning göras.
Amning
Metoklopramid utsöndras i bröstmjölk i låga nivåer. Biverkningar hos det ammade barnet kan inte uteslutas. Metoklopramid rekommenderas därför inte under amning. Utsättning av metoklopramid hos ammande kvinnor bör övervägas.
Metoklopramid kan orsak dåsighet, yrsel, dyskinesi och dystoni som kan påverka synen och även påverka förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar klassificerade efter organsystem. Frekvenserna definieras enligt följande: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).
Endokrina störningar under förlängd behandling i association till hyperprolaktinemi (amenorré, galaktorré, gynekomasti)
Följande reaktioner, ibland associerade, förekommer oftare när höga doser används:
Extrapyramidala symptom: akut dystoni och dyskinesi, parkinsonism, akatisi, även efter administrering av en enda dos av läkemedlet, särskilt hos barn och ungdomar (se avsnitt 4.4)
Dåsighet, nedsatt medvetandgrad, förvirring, hallucinationer
Rapportering av misstänkta biverkningar
Toxicitet:
Vid doser över 0,5 mg/kg risk för toxiska effekter (främst barn). 20 mg till 3-åring gav inte några symtom. 230 mg till vuxen, fördelat över ett dygn, gav måttlig intoxikation.
Symptom
Extrapyramidala störningar, dåsighet, nedsatt medvetandegrad, förvirring, hallucinationer samt hjärt- och andningsstillestånd kan inträffa.
Hantering
I händelse av extrapyramidala symptom relaterade till överdos eller inte, ges enbart symptomatisk behandling (benzodiazepiner till barn och/eller antikolinerga läkemedel mot Parkinsons sjukdom till vuxna).
Symptomatisk behandling och en kontinuerlig övervakning av kardiovaskulära och respiratoriska funktioner ska utföras med hänsyn till den kliniska bilden.
Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med levercirros har ackumulering av metoklopramid observerats i samband med en 50 % minskning av plasmaclearance.
Långsamma CYP2D6-metaboliserare
Elimineringen av metoklopramid kan fördröjas hos patienter som är långsamma CYP2D6-metaboliserare (jämfört med patienter som är intermediära, extensiva eller ultrasnabba CYP2D6-metaboliserare), vilket möjligen ökar risken för extrapyramidala störningar av metoklopramid (se 4.8 Biverkningar).
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
Farmakoterapeutisk grupp: Motilitetsstimulerande medel.ATC-kod: A03FA01
Metoklopramid är ett prokainamidderivat. Metoklopramid är en dopamin-receptorblockerare. Metoklopramid har en centralt verkande, antiemetisk effekt och en motilitetsfrämjande effekt inom ventrikel-duodenum-tunntarmsområdet. Metoklopramid synkroniserar antrala och duodenala kontraktioner. Hos patienter med gastroesofageal reflux höjer Primperan tonus i kardiala sfinktern, ökar peristaltiken i nedre esofagus och minskar antalet refluxtillfällen.
Distributionsvolymen för metoklopramid är omkring 3,5 L/kg.
Terminal halveringstid är 4-6 timmar, som emellertid kan vara förlängd vid nedsatt njurfunktion. Utsöndringen sker i urinen. Ca 85 % av dosen elimineras inom 72 timmar, 20-30 % som oförändrad metoklopramid och återstoden som sulfat- eller glukuronidkonjugat, eller som andra metaboliter. Omkring 5 % utsöndras i faeces via gallan.
Särskilda patientgrupper
Nedsatt njurfunktion
Clearance av metoklopramid reduceras med upp till 70 % hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion, medan halveringstid i plasma ökas (cirka 10 timmar för kreatininclearance 10-50 ml/minut och 15 timmar för kreatininclearance < 10 ml/minut)
Nedsatt leverfunktion
Hos patienter med levercirros har ackumulering av metoklopramid observerats i samband med en 50 % minskning av plasmaclearance.
Långsamma CYP2D6-metaboliserare
Elimineringen av metoklopramid kan fördröjas hos patienter som är långsamma CYP2D6-metaboliserare (jämfört med patienter som är intermediära, extensiva eller ultrasnabba CYP2D6-metaboliserare), vilket möjligen ökar risken för extrapyramidala störningar av metoklopramid (se 4.8 Biverkningar).
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan beaktats i produktresumén.
1 ml injektionsvätska innehåller natriumklorid 7,5 mg, vatten för injektionsvätskor.
Ej relevant
3 år.
Inga särskilda förvaringsanvisningar.
Varje förpackning innehåller 12 st glasampuller á 2 ml
Inga särskilda anvisningar
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom sjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.