Tillgänglig läkemedelsinformation i Sverige
Om läkemedlet
Recept krävs
Caniphedrin 20 mg tabletter för hundar
VetViva Richter GmbH
62362
Första godkännandet: Datum för första godkännandet: 2022-05-05
2025-02-05
Receptbelagt läkemedel.
Utförlig information om detta läkemedel finns i unionens produktdatabas (https://medicines.health.europa.eu/veterinary).
Vita tabletter med två korsade brytskåror. Tabletterna kan delas i 2 eller 4 lika stora delar.
Varje tablett innehåller:
Aktiv substans:
Efedrinhydroklorid 20 mg
(motsvarande 16,4 mg efedrin)
Hjälpämnen:
Vita tabletter med två korsade brytskåror. Tabletterna kan delas i 2 eller 4 lika stora delar.
Hundens kardiovaskulära funktion ska bedömas noggrant innan behandling påbörjas med läkemedlet och ska kontrolleras regelbundet under behandlingen.
Särskilda försiktighetsåtgärder för säker användning till avsedda djurslag:
Hundens kardiovaskulära funktion ska bedömas noggrant innan behandling påbörjas med läkemedlet och ska kontrolleras regelbundet under behandlingen.
Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som administrerar läkemedlet till djur:
Personer med känd överkänslighet mot efedrin bör undvika kontakt med läkemedlet.
Efedrinhydroklorid kan vara toxiskt om det förtärs och intag kan vara dödligt, särskilt hos barn. Biverkningar kan inkludera sömnbesvär och nervositet, yrsel, huvudvärk, ökat blodtryck och ökade svettningar och illamående.
För att förhindra oavsiktligt intag, särskilt av ett barn, måste läkemedlet administreras utom synhåll för barn. Oanvända tablettdelar ska läggas tillbaka i det öppna blistret, läggas tillbaka i kartongen och förvaras på en säker plats utom syn- och räckhåll för barn.
Vid oavsiktligt intag, framför allt av barn, uppsök genast läkare och visa bipacksedeln eller etiketten.
Det rekommenderas starkt att gravida kvinnor använder ogenomträngliga handskar när de hanterar tabletterna.
Tvätta händerna noggrant efter administrering av läkemedlet.
Särskilda försiktighetsåtgärder för skydd av miljön:
Ej relevant.
Hundar:
1Dessa symtom försvinner efter dosminskning eller avslutad behandling.
2På grund av de farmakologiska egenskaperna hos efedrin kan följande biverkningar uppkomma vid den rekommenderade terapeutiska dosen.
Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se även bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.
Ej relevant.
Potensen hos efedrin och risken för biverkningar kan vara förhöjd vid administrering tillsammans med metylxantiner och sympatomimetika.
Efedrin kan förstärka metabolismen av glukokortikoider.
Samtidig användning med MAO‑hämmare kan leda till hypertoni.
Efedrin kan öka risken för teofyllintoxicitet.
Det finns en risk för hjärtarytmi vid kombination med hjärtglykosider (t.ex. digoxin), kinin, tricykliska antidepressiva och halogenerade narkosmedel (se avsnitt 3.3).
Substanser som leder till en ökning av pH‑värdet i urinen kan förlänga utsöndringen av efedrin, vilket kan leda till en ökad risk för biverkningar. Substanser som leder till en minskning av pH‑värdet i urinen kan påskynda utsöndringen av efedrin, vilket kan leda till nedsatt effekt.
Kärlsammandragningar kan uppkomma efter samtidig behandling med ergotalkaloider och oxytocin.
Sympatolytika kan minska effekten av efedrin.
Oral användning.
Tabletterna kan delas i 2 eller 4 lika stora delar för att säkerställa korrekt dosering.
Rekommenderad startdos är 2 mg efedrinhydroklorid (motsvarande 1,64 mg efedrin) per kg kroppsvikt, motsvarande 1 tablett per 10 kg kroppsvikt, per dag under de första 10 behandlingsdagarna. Den dagliga dosen kan delas upp. När önskad effekt uppnåtts kan dosen minskas till hälften eller lägre. Baserat på den observerade effekten och med hänsyn till uppkomsten av biverkningar ska den individuella dosen justeras för att hitta den lägsta effektiva dosen. Den lägsta effektiva dosen ska bibehållas för långtidsbehandling. Vid ett återfall ska dosen ökas till 2 mg epifedrinhydroklorid per kg kroppsvikt igen. När den effektiva dosen har fastställts ska hunden fortsatt kontrolleras regelbundet.
Denna tablettstyrka är inte lämplig för hundar som väger mindre än 2,5 kg (rekommenderad startdos på 2 mg/kg).
Vid hög överdosering kan följande biverkningar uppkomma: takykardi, takyarytmi, kräkningar, ökade svettningar, hyperventilering, muskelsvaghet, tremor med hyperexcitation och rastlöshet, ångest och sömnbesvär.
Följande symtomatisk behandling kan sättas in:
magsköljning, vid behov
vid svår hyperexcitation, administrering av sedativa läkemedel såsom diazepam eller neuroleptika
vid takyarytmi, administrering av betablockerare
ökad utsöndring genom surgörande av urinen och ökad diures.
Ej relevant.
Ej relevant.
Hundar
Behandling av urininkontinens på grund av otillräcklig uretral sfinktermekanism hos tikar som genomgått ovariohysterektomi.
Använd inte till hundar med kardiovaskulär sjukdom (dvs. kardiomyopati, takyarytmi, hypertoni), hypertyreos, diabetes mellitus, nedsatt njurfunktion eller glaukom.
Använd inte samtidigt med halogenerade narkosmedel såsom halotan eller metoxyfluran (se avsnitt 3.8).
Använd inte vid överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något av hjälpämnena.
Läkemedlet är inte lämpligt att användas vid beteendeorsakad urininkontinens.
Hos tikar under 1 års ålder ska eventuella anatomiska avvikelser som bidrar till inkontinens beaktas före behandling.
Det är viktigt att identifiera eventuell underliggande sjukdom som orsakar polyuri/polydipsi (PU/PD), vilka felaktigt kan diagnostiseras som urininkontinens.
Hundens kardiovaskulära funktion ska bedömas noggrant innan behandling påbörjas med läkemedlet och ska kontrolleras regelbundet under behandlingen.
Särskilda försiktighetsåtgärder för säker användning till avsedda djurslag:
Hundens kardiovaskulära funktion ska bedömas noggrant innan behandling påbörjas med läkemedlet och ska kontrolleras regelbundet under behandlingen.
Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som administrerar läkemedlet till djur:
Personer med känd överkänslighet mot efedrin bör undvika kontakt med läkemedlet.
Efedrinhydroklorid kan vara toxiskt om det förtärs och intag kan vara dödligt, särskilt hos barn. Biverkningar kan inkludera sömnbesvär och nervositet, yrsel, huvudvärk, ökat blodtryck och ökade svettningar och illamående.
För att förhindra oavsiktligt intag, särskilt av ett barn, måste läkemedlet administreras utom synhåll för barn. Oanvända tablettdelar ska läggas tillbaka i det öppna blistret, läggas tillbaka i kartongen och förvaras på en säker plats utom syn- och räckhåll för barn.
Vid oavsiktligt intag, framför allt av barn, uppsök genast läkare och visa bipacksedeln eller etiketten.
Det rekommenderas starkt att gravida kvinnor använder ogenomträngliga handskar när de hanterar tabletterna.
Tvätta händerna noggrant efter administrering av läkemedlet.
Särskilda försiktighetsåtgärder för skydd av miljön:
Ej relevant.
Hundar:
1Dessa symtom försvinner efter dosminskning eller avslutad behandling.
2På grund av de farmakologiska egenskaperna hos efedrin kan följande biverkningar uppkomma vid den rekommenderade terapeutiska dosen.
Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se även bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.
Ej relevant.
Potensen hos efedrin och risken för biverkningar kan vara förhöjd vid administrering tillsammans med metylxantiner och sympatomimetika.
Efedrin kan förstärka metabolismen av glukokortikoider.
Samtidig användning med MAO‑hämmare kan leda till hypertoni.
Efedrin kan öka risken för teofyllintoxicitet.
Det finns en risk för hjärtarytmi vid kombination med hjärtglykosider (t.ex. digoxin), kinin, tricykliska antidepressiva och halogenerade narkosmedel (se avsnitt 3.3).
Substanser som leder till en ökning av pH‑värdet i urinen kan förlänga utsöndringen av efedrin, vilket kan leda till en ökad risk för biverkningar. Substanser som leder till en minskning av pH‑värdet i urinen kan påskynda utsöndringen av efedrin, vilket kan leda till nedsatt effekt.
Kärlsammandragningar kan uppkomma efter samtidig behandling med ergotalkaloider och oxytocin.
Sympatolytika kan minska effekten av efedrin.
Oral användning.
Tabletterna kan delas i 2 eller 4 lika stora delar för att säkerställa korrekt dosering.
Rekommenderad startdos är 2 mg efedrinhydroklorid (motsvarande 1,64 mg efedrin) per kg kroppsvikt, motsvarande 1 tablett per 10 kg kroppsvikt, per dag under de första 10 behandlingsdagarna. Den dagliga dosen kan delas upp. När önskad effekt uppnåtts kan dosen minskas till hälften eller lägre. Baserat på den observerade effekten och med hänsyn till uppkomsten av biverkningar ska den individuella dosen justeras för att hitta den lägsta effektiva dosen. Den lägsta effektiva dosen ska bibehållas för långtidsbehandling. Vid ett återfall ska dosen ökas till 2 mg epifedrinhydroklorid per kg kroppsvikt igen. När den effektiva dosen har fastställts ska hunden fortsatt kontrolleras regelbundet.
Denna tablettstyrka är inte lämplig för hundar som väger mindre än 2,5 kg (rekommenderad startdos på 2 mg/kg).
Vid hög överdosering kan följande biverkningar uppkomma: takykardi, takyarytmi, kräkningar, ökade svettningar, hyperventilering, muskelsvaghet, tremor med hyperexcitation och rastlöshet, ångest och sömnbesvär.
Följande symtomatisk behandling kan sättas in:
magsköljning, vid behov
vid svår hyperexcitation, administrering av sedativa läkemedel såsom diazepam eller neuroleptika
vid takyarytmi, administrering av betablockerare
ökad utsöndring genom surgörande av urinen och ökad diures.
Ej relevant.
Ej relevant.
QG04BX90
Efedrin stimulerar direkt alfa- och betaadrenerga receptorer som finns i alla organsystem. Det stimulerar även frisättningen av katekolaminer från sympatiska nerver. Eftersom efedrin passerar blodhjärnbarriären framkallar det även effekter som medieras via det centrala nervsystemet. Efedrin orsakar specifikt en sammandragning av urinrörets interna sfinktermuskler och en avslappning av blåsmusklerna via en sympatomimetisk effekt på adrenerga receptorer.
Efter oral administrering absorberas läkemedlet snabbt och i stort sett fullständigt och maximala plasmanivåer uppnås efter en timme. Efedrin distribueras snabbt till alla vävnader och kan också successivt penetrera CNS. Efedrin bryts inte ned via de endogena katekolaminerna, vilket förklarar den långvariga aktiviteten jämfört med adrenalin. Ndemetylering bildar norefedrin som huvudmetabolit, en potent metabolit som bildas mycket snabbt hos hund och tycks bidra signifikant till effekten av efedrin. Eliminering sker via njurarna och är nästan avslutad efter 24 timmar. Halveringstiden är 3-6 timmar.
Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall.
Använd retursystem för kassering av ej använt läkemedel eller avfall från läkemedelsanvändningen i enlighet med lokala bestämmelser.
Ej relevant.
Hållbarhet i oöppnad förpackning: 3 år.
Förvara blistret i ytterkartongen. Ljuskänsligt. Förvaras ej i kylskåp. Får ej frysas.
Oanvända delade tabletter ska läggas tillbaka i blistret och användas vid nästa dosering.
Värmeförseglad blister bestående av aluminiumfolie och PVC‑folie med 10 tabletter per blister.
Förpackningsstorlek:
Kartong innehållande 10 blister med 10 tabletter vardera.
Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall.
Använd retursystem för kassering av ej använt läkemedel eller avfall från läkemedelsanvändningen i enlighet med lokala bestämmelser.
Produktresumén är företagets information om läkemedlet riktat till förskrivare och personal inom djursjukvård och apotek. Dokumentet är godkända av Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA i samband med att läkemedlet godkänns för marknadsföring.