6. Särskilda varningar

Särskilda varningar:

I brist på tillgängliga uppgifter ska behandlingen av valpar som är yngre än 4,5 månader baseras på en nytta-riskbedömning av den ansvariga veterinären.

Hundar rekommenderas vara i fastande tillstånd i enlighet med för närvarande rekommenderad bästa praxis (t.ex. 4–6 timmar för friska hundar) före behandling med detta läkemedel. Vatten kan ges.

Djurens kardiovaskulära funktion och kroppstemperatur ska genomgå täta kontroller under sedering och återhämtning.

Vissa kardiovaskulära effekter (t.ex. bradykardi, hjärtarytmier såsom AV-block av andra graden eller ventrikulära extraslag) kan observeras efter behandling.

15–45 minuter efter behandlingen är det troligt att blodtrycket sjunker med cirka 30–50 % jämfört med nivåerna före behandlingen. Takykardi (hög puls) med normalt blodtryck kan observeras från cirka en timme efter behandlingen och i upp till sex timmar därefter. Hjärt-kärlfunktion ska därför genomgå täta kontroller tills takykardin har försvunnit.

Kroppstemperaturen sjunker troligen med cirka 1–2 °C efter administreringen. Hypotermi som väl har etablerats kan kvarstå längre än sedering och analgesi.

För att förebygga hypotermi ska de behandlade djuren hållas varma och vid konstant temperatur under förfarandet och tills de har återhämtat sig fullständigt.

Medetomidin kan orsaka apné och/eller hypoxemi. Denna effekt förstärks sannolikt om den används i kombination med opioidläkemedel. Andningsfunktionen ska under alla omständigheter genomgå täta kontroller. Det är också rekommenderat att ha syrgas tillgängligt om hypoxemi skulle upptäckas eller misstänkas.

Den analgesi som ges av läkemedlet kan vara kortare än den sederande effekten. Ytterligare smärtlindring bör tillhandahållas vid behov.

Hos vissa hundar kan spontana muskeldarrningar eller ryckningar förväntas.

Särskilda försiktighetsåtgärder för säker användning hos det avsedda djurslaget:

Nervösa eller upphetsade hundar med höga nivåer av endogena katekolaminer kan uppvisa ett sänkt farmakologiskt svar på alfa-2-adrenoceptoragonister som medetomidin (ineffektivitet). Hos agiterade djur kan sederande/analgetiska effekter sätta in långsammare eller effekterna få minskad eller obefintlig grad och varaktighet. Hunden ska därför ges tillfälle att lugna sig innan behandlingen inleds och vila lugnt efter att ha fått läkemedlet tills tecken på sedering har uppträtt.

Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som ger läkemedlet till djur:

Oavsiktlig exponering kan orsaka sedering och blodtrycksförändringar. Försiktighet krävs under behandlingen för att undvika oavsiktlig självinjektion eller kontakt med hud, ögon eller slemhinnor. Adekvat fasthållning av djuret rekommenderas eftersom vissa djur kan reagera på injektionen (t.ex. med en försvarsreaktion).

Gravida kvinnor ska ge läkemedlet med särskild försiktighet för att undvika självinjektion eftersom livmodersammandragningar och sänkt blodtryck hos fostret kan uppstå efter oavsiktlig systemisk exponering.

Personer med känd överkänslighet mot medetomidinhydroklorid, vatinoxanhydroklorid eller mot något hjälpämne bör administrera läkemedlet med försiktighet.

Vid oavsiktlig självinjektion eller oavsiktligt intag, uppsök genast läkare och visa bipacksedeln eller etiketten, men KÖR INTE BIL.

Vid kontakt med hud eller slemhinnor, tvätta den exponerade huden omedelbart efter exponeringen med rikliga mängder vatten och avlägsna kontaminerade kläder som är i direkt kontakt med huden. Vid kontakt med ögonen, skölj rikligt med vatten. Om symtom uppstår, sök läkarhjälp.

Till läkaren: Läkemedlet innehåller medetomidin, en alfa-2-adrenoceptoragonist, i kombination med vatinoxan, en perifert selektiv alfa-2-adrenoceptorantagonist. Symtom efter absorption kan innefatta kliniska effekter inklusive dosberoende sedering, andningsdepression, bradykardi, hypotoni, muntorrhet och hyperglykemi. Ventrikulära arytmier har också rapporterats. Respiratoriska och hemodynamiska symtom ska behandlas symtomatiskt.

Dräktighet och digivning:

Säkerheten för detta läkemedel har inte fastställts under dräktighet eller digivning.

Laboratoriestudier på råtta har inte gett några belägg för teratogena effekter. Användning rekommenderas inte under dräktighet och digivning.

Fertilitet:

Säkerheten för detta läkemedel har inte fastställts hos hundar avsedda för avel.

Det finns inga tillgängliga uppgifter om användning av vatinoxan hos avelsdjur.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner:

Användning av andra läkemedel med dämpande effekt på centrala nervsystemet och/eller vasodilaterande läkemedel förväntas förstärka läkemedlets effekt och lämplig dosminskning ska göras efter veterinärens nytta-riskbedömning.

På grund av den snabba återhämtningen från sedering som förväntas när läkemedlet ges är rutinmässig administrering av atipamezol inte indicerad efter administrering av läkemedlet. Intramuskulär administrering av atipamezol (30 minuter efter läkemedlets administrering) har undersökts i en studie på ett begränsat antal djur. Eftersom takykardi observerades hos 50 % av djuren efter administrering av atipamezol, rekommenderas noggrann övervakning av hjärtfrekvensen under återhämtningen i de fall där det anses kliniskt nödvändigt att administrera atipamezol.

Överdosering:

När läkemedlet gavs 3 och 5 gånger den rekommenderade dosen sågs en något förlängd sedering och större reduktion av genomsnittligt arteriellt tryck och rektaltemperatur. Överdosering kan öka förekomsten av sinustakykardi under återhämtningen.

Atipamezol kan administreras för att upphäva effekterna på centrala nervsystemet och de flesta kardiovaskulära effekterna av medetomidin, exklusive hypotoni. Lämpligt kardiopulmonellt stöd bör sättas in vid behov.