Cardalis, Tuggtablett 2,5 mg/20 mg

Hund

För behandling av hjärtsvikt orsakad av kronisk degenerativ klaffinsufficiens hos hund (vid behov med urindrivande läkemedel).

Använd inte under dräktighet och digivning (se avsnitt "Dräktighet och digivning").

Använd inte till avelshundar eller hundar tänkta att använda i avel.

Använd inte till hundar med hypoadrenokorticism (bristande funktion i binjurebarken), hyperkalemi (onormalt höga halter av kalium i blodet) eller hyponatremi (brist på natrium i blodet).

Använd inte samtidigt med icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) till hundar med nedsatt njurfunktion.

SAnvänd inte vid överkänslighet mot ACE-hämmare eller något innehållsämne.

Använd inte vid minskad hjärtminutvolym beroende på aortastenos eller stenos i lungorna.

Särskilda försiktighetsåtgärder för säker användning hos det avsedda djurslaget:

Njurfunktion samt serumkaliumnivå skall utvärderas före insättandet av den kombinerade behandlingen med benazeprilhydroklorid och spironolakton, särskilt till hundar som kan misstänkas lida av hypoadrenokorticism (bristande funktion i binjurebarken), hyperkalemi (onormalt höga halter av kalium i blodet)eller hypernatremi (brist på natrium i blodet). Till skillnad från människa, sågs inte någon ökning av hyperkalemi vid kliniska studier på hund behandlade med spironolakton och ACEhämmare. Det finns dock en ökad risk för hyperkalemi hos hundar med nedsatt njurfunktion varför det rekommenderas att regelbundet övervaka njurfunktion och kaliumnivåer i serum hos dessa hundar, eftersom risken för hyperkalemi kan öka vid behandling med detta läkemedel.

Ska ej ges till växande hundar då spironolakton utövar en antiandrogen effekt (motverkar manliga könshormoner).

I en säkerhetsstudie observerades reversibel (övergående) förminskning av prostata hos okastrerade hanhundar som behandlades med spironolakton enligt rekommenderad dosering.

Då spironolakton genomgår en omfattande biologisk omvandling i levern, skall försiktighet iakttagas vid administrering till hundar med nedsatt leverfunktion.

Särskilda försiktighetsåtgärder för personer som ger läkemedlet till djur:

Personer som är överkänsliga för benazepril eller spironolakton skall undvika kontakt med läkemedlet.

Gravida kvinnor skall visa särskild försiktighet för att undvika oavsiktligt intag beroende på att ACEhämmare har visats påverka människofoster.

Oavsiktligt intag, särskilt av barn, kan leda till biverkningar såsom slöhet, illamående och kräkning och diarré och hudutslag.

Vid oavsiktligt intag, kontakta genast läkare och visa bipacksedel eller etikett.

Tvätta händerna efter hantering.

Dräktighet och digivning:

Ska inte användas under dräktighet och digivning. Embryotoxiska effekter (missbildning av urinvägarna hos foster) har noterats vid försök med benazeprilhydroklorid till laboratoriedjur (råtta) vid doser som inte varit giftiga för modern.

Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner:

Furosemid har getts till hundar med hjärtsvikt tillsammans med denna kombination av benazeprilhydroklorid och spironolakton utan några symtom på interaktioner.

Samtidig behandling med detläkemedlet och andra blodtryckssänkande substanser (som kalciumkanalblockerare, betablockerare eller diuretika), anestetika (bedövningsmedel) eller sedativa (sömnmedel) kan möjligen leda till en ökning av den blodtryckssänkande effekten.

Samtidig behandling med läkemedlet och andra kaliumsparande behandlingar (som ß-blockerare, kalciumkanalblockerare, angiotensinreceptorblockerare) kan eventuellt leda till hyperkalemi (se avsnitt "Särskilda försiktighetsåtgärder för djur").

Samtidig behandling med det veterinärmedicinska läkemedlet och NSAID- läkemedel kan leda till en minskning av produktens blodtryckssänkande effekt, dess effekt på natriumutsöndring via urin (natriuretisk effekt) samt öka kaliumnivån i serum. Därför ska hundar som samtidigt medicineras med NSAID-läkemedel och detta läkemedel noga följas upp och hydreras (dricka ordentligt).

Samtidigt behandling med detta läkemedel och deoxikortikosteron kan leda till en måttlig minskning av effekterna på natriumutsöndring via urin (natriuretiska effekter) av spironolakton.

Spironolakton minskar elimineringen av digoxin vilket ökar serumplasmanivån av digoxin. Terapeutiskt index för digoxin är smalt, hundar som medicineras med digoxin och en kombination av substanserna benazeprilhydroklorid och spironolakton bör noga följas upp.

Spironolakton kan både initiera (öka) och hämma cytokrom P450 enzymer, och kan härmed påverka metabolismen (ämnesomsättningen) av andra substanser som metaboliseras via denna väg. Därför bör läkemedlet användas med försiktighet tillsammans med andra läkemedelv som inducerar, ihämmar eller metaboliseras av dessa enzymer.

Överdosering:

Efter administrering av upp till 10 gånger den rekommenderade dosen ( benazeprilhydroklorid 2,5 mg/kg kroppsvikt och spironolakton 20 mg/kg kroppsvikt) till friska hundar, sågs dosberoende biverkningar (se avsnitt "Biverkningar").

En daglig överdos till friska hundar på 6 gånger ( benazeprilhydroklorid 1,5 mg/kg kroppsvikt och spironolakton 12 mg/kg kroppsvikt) respektive 10 gånger (benazeprilhydroklorid 2,5 mg/kg kroppsvikt och spironolakton 20 mg/kg kroppsvikt) rekommenderad dos, leder till en lindrig dosrelaterad minskning av totala antalet röda blodkroppar. Denna lindriga minskning var övergående, totala antalet röda blodkroppar hölls inom normalområdet och fyndet bedömdes inte ha någon kmedicinsk betydelse.

En dosrelaterad, men moderat kompensatorisk fysiologisk förstoring av yttersta lagret av binjurebarken observerades vid doser 3 gånger över den rekommenderade dosen. Denna förstoring verkar inte vara kopplad till någon sjukdomsbild då den är reversibel efter avslutad behandling.

Det finns ingen specifik antidot (motgift) eller behandling för hund vid oavsiktligt intag av många tuggtabletter. Inducera kräkning, magskölj (efter riskbedömning) samt övervaka elektrolyter. Symtomatisk behandling som vätsketerapi skall också insättas.

Hund:

¹Kan förekomma i början av behandlingen hos hundar med kronisk njursjukdom, på grund av verkningsmekanismen hos benazepril. En måttlig ökning av plasmakreatininkoncentrationen efter administrering av ACE-hämmare är kompatibel med den sänkning av glomerulär hypertension som de här läkemedlen inducerar och är därför inte nödvändigtvis en anledning att stoppa behandlingen i frånvaro av andra tecken.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Om du observerar biverkningar, även sådana som inte nämns i denna bipacksedel, eller om du tror att läkemedlet inte har fungerat, meddela i första hand din veterinär. Du kan också rapportera eventuella biverkningar till innehavaren av godkännande för försäljning genom att använda kontaktuppgifterna i slutet av denna bipacksedel, eller via ditt nationella rapporteringssystem:

Läkemedelsverket Box 26

751 03 Uppsala

www.lakemedelsverket.se

Detta kombinationsläkemedel ska enbart ges till hundar som behöver båda aktiva substanser i dessa fasta doser givna tillsammans.

Ges via munnen.

Tuggtabletterna skall ges till hund en gång dagligen med en dos på 0,25 mg

benazeprilhydroklorid/kg kroppsvikt och 2 mg spironolakton/kg kroppsvikt enligt tabellen nedan.

Tuggtabletterna ska ges tillsammans med foder. Tuggtabletten kan antingen blandas med en liten mängd foder som ges direkt före den ordinarie utfodringen, eller tillsammans med den ordinarie måltiden. Tuggtabletterna innehåller biffarom för att förbättra smakligheten och i en fältstudie genomförd på hundar med kronisk degenerativ klaffsjukdom togs tabletterna frivilligt och åts upp helt och hållet i 92% av fallen vid tablettgiva med eller utan foder.

Ej relevant.

Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

Inga särskildaförvaringsanvisningar.

Använd inte detta läkemedel efter utgångsdatumet på kartongen och burken. Utgångsdatumet är sista dagen i angiven månad.

Hållbarhet i öppnad innerförpackning: 6 månader

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall.

Använd retursystem för kassering av ej använt läkemedel eller avfall från läkemedelsanvändningen i enlighet med lokala bestämmelser. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

Fråga veterinär eller apotekspersonal hur man gör med läkemedel som inte längre används.

Receptbelagt läkemedel.

EU/2/12/142/001 – 006Förpackningsstorlekar:Pappkartong med 30 eller 90 tuggtabletter för 2,5 mg/20 mg, 5 mg/40 mg eller 10 mg/80 mg. Burkarna har en barnskyddande förslutning.Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

04/2025 Utförlig information om detta läkemedel finns i unionens produktdatabas (https://medicines.health.europa.eu/veterinary).

Innehavare av godkännande för försäljning, tillverkare ansvarig för frisläppande av tillverkningssats och kontaktuppgifter för att rapportera misstänkta biverkningar:

Ceva Santé Animale

10, av. de La Ballastière

33500 Libourne

Frankrike

Tel: +800 35 22 11 51

e-mail: pharmacovigilance@ceva.com

Farmakodynamik

Spironolakton inklusive metaboliter (inbegripet 7-α-tiometyl-spironolakton och kanrenon) verkar som specifika aldosteronantagonister och utövar effekt genom kompetetiv bindning till mineralkortikoidreceptorer i njurar, hjärta och blodkärl.

Spironolakton hämmar den aldosteroninducerade natriumretentionen i njurarna, vilket leder till en ökning av natrium och följaktligen vätskeutsöndring samt kaliumretention.

Den resulterande minskningen av den extracellulära volymen minskar hjärtats belastning och trycket i vänster förmak. Resultatet blir en förbättrad hjärtfunktion.

Spironolakton förhindrar aldosteronets skadliga effekter på det kardiovaskulära systemet. De exakta verkningsmekanismerna för hur aldosteron utövar sina effekter är ännu inte helt klargjorda, man vet att aldosteron gynnar myokardfibros, myokard- och kärlremodellering och endoteldysfunktion.

Experimentella modeller på hund visar att långtidsbehandling med en aldosteronantagonist förebygger vänsterkammardysfunktion samt minskar remodellering av vänster kammare hos hundar med kronisk hjärtsvikt.

Benazeprilhydroklorid är en prodrug som hydrolyseras in vivo till sin aktiva metabolit, benazeprilat. Benazeprilat är en högaktiv och selektiv hämmare av angiotensinkonvertasenzymet (ACE) och förhindrar sålunda omvandlingen av inaktivt angiotensin I till aktivt angiotensin II. Benazeprilat hämmar därför alla effekter som induceras av angiotensin II såsom kärlsammandragning av både artärer och vener samt natrium- och vattenretention i njurarna.

Läkemedlet hämmar plasma ACE aktiviteten under lång tid hos hund med mer än 95 % hämning vid maximala effekten (> 80%), vilken kvarstår i 24 timmar efter dosering.

Kombinationen spironolakton och benazeprilhydroklorid är fördelaktig då båda verkar på olika nivåer inom kaskaden för angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS).

Genom att förhindra bildandet av angiotensin II hämmar benazeprilhydroklorid den skadliga effekten av vasokonstriktion och stimuleringen av aldosteronfrisättning. Dock kontrollerar ACE hämmare inte inte fullt ut aldosteronfrisättningen beroende på att angiotensin II även bildas på andra sätt än via ACE-vägen, som till exempel via chymase (ett fenomen kallat ’aldosteronläckage’).

Aldosteronutsöndring kan även stimuleras genom andra faktorer än angiotensin II, särskilt K⁺ökning eller ACTH. För att nå en mer fullständig hämning av de skadliga effekterna av den överaktivitet av RAAS som ses vid hjärtsvikt, rekommenderas användning av aldosteronantagonister som spironolakton tillsammans med ACE hämmare för att specifikt blockera aldosteronaktiviteten (oavsett ursprung), genom kompetitiv antagonism på mineralkortikoidreceptorerna. Kliniska studier på överlevnadstid visade att den bestämda kombinationen ökade den förväntade överlevnadstiden hos hundar med kronisk hjärtsvikt med en 89 % minskning av den relativa mortalitetsrisken hos hund behandlade med spironolakton i kombination med benazeprilhydroklorid i jämförelse med hundar behandlade med enbart benazeprilhydroklorid (mortalitet definierades som död eller avlivad på grund av hjärtsvikt). Kombinationsbehandlingen medförde även en snabbare förbättring av hosta och aktivitet samt en långsammare försämring av hosta, hjärtljud och aptit.

Behandlade djur kan uppvisa en liten ökning av aldosteronnivåer i blod. Detta tros bero på aktivering av feedbackmekanismer vilka inte har någon klinisk konsekvens.

Vid höga doser kan en dosberoende hypertrofi av binjurens zona glomerulosa ses. I en fältstudie genomförd på hundar med kronisk degenerativ klaffsjukdom visade 85,9% av hundarna god följsamhet till behandlingen (> 90% av förskrivna tuggtabletter administrerade) under en tremånaders period.