Ivomec® vet, Injektionsvätska, lösning 10 mg/ml

Farmakodynamiska egenskaper

Ivermektin är en endectocid som tillhör gruppen makrocykliska laktoner, vilka kan binda selektivt till glutamatreglerade kloridjonkanaler som förekommer i flera ryggradslösa djurs nerv- och muskelceller. Detta leder till en ökad permeabilitet för kloridjoner över cellmembranen, vilket ger en hyperpolarisering av nerv- och muskelceller hos parasiten som därmed paralyseras och avdödas. Föreningar ur denna grupp kan också interagera med andra ligandreglerade kloridjonkanaler, till exempel de som regleras av neurotransmittorn gamma-aminosmörsyra (GABA).

Antiparasitärt spektrum. Ivermektin har vid normal dosering hög aktivitet (> 90 %) mot matura, immatura och larvala stadier av nematoder, kvalster och insekter. Ivermektin saknar effekt mot cestoder och trematoder.

Farmakokinetiska egenskaper

Maximal serumkoncentration uppnås hos nöt och svin ca 2 dygn efter dosering. Halveringstid i plasma är ca 2,8 dygn och 0,5 dygn hos nöt respektive svin. Ivermektin föreligger till ca 80 % i obunden form i plasma. I övriga vävnader fördelar sig ivermektin i ordning: lever>fett>njure>muskulatur hos nöt och fett>lever>njure>muskulatur hos svin. Substansen metaboliseras endast delvis. Ometaboliserad ivermektin samt nedbrytningsprodukter utsöndras till 99 % via faeces och till 1 % via urin. Utsöndrat ivermektin inaktiveras genom bindning till jord och bryts ned av UV-ljus.

Miljöegenskaper

Ivermektin utsöndras i aktiv form i feces och är toxiskt för larver till vissa dynglevande insekter såsom dyngflugor och dyngbaggar. Durationen av den toxiska effekten i feces varierar beroende på art och livscykelstadium. Studier visar att när ivermektin kommer i kontakt med jorden så binds det snabbt och hårt till jordpartiklar och blir därigenom inaktivt. Om defekation sker direkt i mindre vattendrag finns en viss risk att koncentrationen av ivermektin i vattnet når en nivå som är toxisk för känsliga vattenorganismer.

Behandling med ivermektin enligt rekommendation påverkar inte populationsdynamiken hos dynglevande insekter. Daggmaskar som lever av feces från behandlade djur påverkas inte.

Läkemedlet är indicerat för behandling och kontroll av följande parasitsjukdomar:

Nötkreatur:

Gastrointestinala rundmaskar: Matura, immatura och larvala Ostertagia (inkl inhiberade larver), Haemonchus, Trichostrongylus, Cooperia, Oesophagostomum och matura Nematodirus.

Lungmask: Matura, immatura och larvala Dictyocaulus.

Skabbkvalster: Sarcoptes, Psoroptes.

Löss: Linognathus, Haematopinus.

Nötstyng: Larvala stadier av Hypoderma.

Ren:

Larvala stadier av Oedemagena.

Svin:

Gastrointestinala rundmaskar: Matura, immatura och larvala Ascaris, Oesophagostomum, Hyostrongylus. Matura Strongyloides.

Inga.

Inga.

Den rekommenderade dosen har ingen negativ effekt på reproduktion eller dräktighet. Lakterande mjölkkor får ej behandlas. Sinkor och kvigor får ej behandlas senare än 60 dygn före kalvning när mjölken är avsedd för humankonsumtion.

Nöt, svin, ren:

¹ Övergående efter subkutan injektion, försvinner utan vidare behandling.

Det är viktigt att rapportera biverkningar. Det möjliggör fortlöpande säkerhetsövervakning av ett läkemedel. Rapporter ska, företrädesvis via en veterinär, skickas till antingen innehavaren av godkännande för försäljning eller dennes lokala företrädare eller till den nationella behöriga myndigheten via det nationella rapporteringssystemet. Se bipacksedeln för respektive kontaktuppgifter.

Dos och administreringssätt

Subkutan användning.

För att säkerställa att rätt dos ges bör kroppsvikten fastställas så noggrant som möjligt.

Nöt och ren:

1 ml Ivomec vet per 50 kg kroppsvikt motsvarande 0,2 mg ivermektin per kg kroppsvikt.

Svin:

1 ml Ivomec vet per 33 kg kroppsvikt motsvarande 0,3 mg ivermektin per kg kroppsvikt.

Blandbarhet

Inga kända.

Ej relevant.

Kött och slaktbiprodukter: Nöt: 49 dygn. Svin och ren: 28 dygn.

Lakterande mjölkkor får ej behandlas. Sinkor och kvigor får ej behandlas senare än 60 dygn före kalvning när mjölken är avsedd för humankonsumtion.

Inga kända.

Nöt:

Vid en dos på 4,0 mg ivermektin per kg subkutant (20 gånger rekommenderad dos), har ataxi och depression observerats.

Svin:

Vid en dos på 30 mg ivermektin per kg subkutant (100 gånger rekommenderad dos), har letargi, ataxi, bilateral mydriasis, intermittent tremor, ansträngd andning och i övrigt kraftigt påverkat allmäntillstånd iakttagits.

Ingen känd antidot. Symtomatisk behandling kan vara motiverad.

Särskilda varningar för respektive djurslag

Inga.

Skyddsföreskrifter för personer som administrerar det veterinärmedicinska läkemedlet till djur

Ej relevant.

Särskilda försiktighetsåtgärder för skydd av miljön:

Ej relevant.

Andra försiktighetsåtgärder:

Hos djurarter, som ej anges vara måldjur, kan ivermektiner/milbemyciner tolereras mindre väl. Fall av intolerans med fatala konsekvenser har rapporterats hos hund, speciellt hos collie, old english sheepdog och närbesläktade raser och korsningar, samt också hos sköldpaddor.

Fritt ivermektin är toxiskt för fisk och andra vattenlevande organismer. Ej använt veterinärmedicinskt läkemedel och avfall ska destrueras enligt gällande anvisningar.

Hållbarhet i oöppnad förpackning: 5 år.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C.

Förvara injektionsflaskan i ytterkartongen.

Ljuskänsligt.

Särskilda försiktighetsåtgärder för destruktion av ej använda veterinärmedicinska läkemedel och avfall

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall.

Läkemedlet får inte släppas ut i vattendrag på grund av att ivermektin är farligt för fiskar och andra vattenlevande organismer.

Använd retursystem för kassering av ej använt läkemedel eller avfall från läkemedelsanvändningen i enlighet med lokala bestämmelser.

Receptbelagt läkemedel.

Utförlig information om detta läkemedel finns i unionens produktdatabas (https://medicines.health.europa.eu/veterinary).