Indikationer
Substitutionsbehandling (HRT) av östrogenbristsymtom till kvinnor efter menopaus med mer än 1 år sedan senaste menstruation.
Förebyggande av osteoporos hos postmenopausala kvinnor med hög risk för framtida fraktur, om de inte tål eller har kontraindikationer mot andra läkemedel godkända för att förebygga osteoporos.
Begränsad erfarenhet föreligger av behandling av kvinnor över 65 år.
Kontraindikationer
-
Känd, tidigare genomgången eller misstänkt bröstcancer
-
Känd, tidigare genomgången eller misstänkt östrogenberoende malign tumör (t ex endometriecancer)
-
Odiagnostiserad genital blödning
-
Obehandlad endometriehyperplasi
-
Tidigare eller pågående venös tromboembolism (djup ventrombos, lungemboli)
-
Kända trombofila sjukdomar (t ex protein C, protein S eller antitrombinbrist (se avsnitt Varningar och försiktighet.))
-
Aktiv eller tidigare genomgången arteriell tromboembolisk sjukdom (t ex angina, hjärtinfarkt)
-
Akut eller tidigare leversjukdom så länge leverfunktionsvärdena ej normaliserats
-
Känd överkänslighet mot de aktiva innehållsämnena eller mot något hjälpämne
-
Porfyri.
Dosering
Activelle är ett HRT-preparat för kontinuerlig kombinerad hormonell substitutionsbehandling av kvinnor med kvarvarande uterus.
En tablett intas oralt varje dag utan uppehåll, helst vid samma tid på dygnet.
Vid behandlingsstart och vid fortsatt behandling av postmenopausala symtom ska lägsta effektiva dos användas under kortast möjliga tid (se även avsnitt Varningar och försiktighet).
Övergång till ett kombinationspreparat med högre dos bör övervägas om behandlingen efter 3 månader inte gett symtomlindring.
Kvinnor med amenorré som inte får HRT eller kvinnor som går över från annan kontinuerlig kombinerad HRT kan påbörja behandling med Activelle när helst det passar. För kvinnor som går över från sekvenspreparat bör behandlingen påbörjas direkt efter att bortfallsblödning upphört.
Om patienten glömt att ta en tablett, ska tabletten tas så snart som möjligt inom 12 timmar. Om mer än 12 timmar gått ska tabletten kasseras. Glömd dos kan öka sannolikheten för genombrottsblödning och stänkblödning.
Varningar och försiktighet
För behandling av postmenopausala symtom ska HRT endast påbörjas om symtomen påverkar livskvaliteten negativt. Vid all behandling ska en noggrann värdering av risk/nytta-balansen göras minst en gång om året och HRT ska endast fortsätta så länge nyttan överväger riskerna.
Kunskap kring riskerna associerade med HRT vid behandling av prematur menopaus är begränsad. På grund av låg absolut risk hos yngre kvinnor, kan dock nytta/risk-balansen för dessa kvinnor vara mer fördelaktig än för äldre kvinnor.
Medicinsk undersökning/uppföljning av behandling
Innan HRT inleds eller återupptas ska en noggrann anamnes tas, inklusive uppgifter om ärftliga sjukdomar. En allmän medicinsk och gynekologisk undersökning, som också inkluderar undersökning av brösten, ska göras med hänsyn tagen till patientens egen sjukhistoria och till kontraindikationer och varningar vid behandlingen. Under behandlingstiden rekommenderas regelbundna kontroller vars frekvens och utformning bör anpassas till den enskilda kvinnan. Kvinnan ska informeras om vilken typ av förändringar i brösten hon bör rapportera till sin läkare eller sjuksköterska/barnmorska (se Bröstcancer nedan). Kontroller, inklusive lämpliga bildåtergivningsverktyg som t ex mammografi, ska utföras i enlighet med gällande rutiner för screening för den friska kvinnan samt i övrigt anpassas efter den enskilda kvinnans kliniska behov.
Tillstånd som kräver skärpt uppmärksamhet
Vid förekomst av något av nedan angivna tillstånd eller om patienten tidigare haft tillståndet och/eller om det förvärrats under graviditet eller tidigare hormonbehandling, ska patienten övervakas speciellt. Hänsyn ska tas till att dessa tillstånd kan återkomma eller förvärras vid behandling med Activelle:
-
Leiomyom (uterin fibroid) eller endometrios
-
Riskfaktorer för tromboembolisk sjukdom (se nedan)
-
Riskfaktorer för östrogenberoende tumörer, t ex första gradens ärftlighet för bröstcancer
-
Hypertoni
-
Leversjukdom (t ex leveradenom)
-
Diabetes mellitus med eller utan kärlkomplikation
-
Gallstenssjukdom
-
Migrän eller (svår) huvudvärk
-
Systemisk lupus erythematosus (SLE)
-
Tidigare endometriehyperplasi (se nedan)
-
Epilepsi
-
Astma
-
Otoskleros.
-
Skäl till att omedelbart avbryta behandlingen
Behandlingen bör avbrytas vid uppträdande av kontraindikationer samt i följande situationer:
– Gulsot (ikterus) eller försämrad leverfunktion
– Signifikant ökning av blodtrycket
– Debut av migränliknande huvudvärk
– Graviditet.
Endometriehyperplasi och carcinom
För kvinnor med intakt livmoder är risken för endometriehyperplasi och endometriecancer ökad när enbart östrogen ges under lång tid. Den rapporterade ökningen av risk för endometriecancer hos kvinnor behandlade med enbart östrogen varierar mellan en fördubblad till 12 gånger större risk i jämförelse med icke-behandlade, beroende på behandlingens längd och östrogendos (se avsnitt Biverkningar). Efter avslutad behandling kan risken förbli förhöjd i minst 10 år.
Tillägg av ett gestagen cykliskt under minst 12 dagar per månad/28 dagars behandlingscykel eller kontinuerlig behandling med kombinerat östrogen gestagen av icke hysterektomerade kvinnor, minskar den ökade risken associerad med behandling med enbart östrogen.
Genombrottsblödning och/eller stänkblödning kan förekomma under de första behandlingsmånaderna. Om genombrottsblödning eller stänkblödning fortsätter efter de första behandlingsmånaderna, uppträder efter en viss tids behandling eller fortsätter efter avslutad behandling, ska orsaken utredas, vilket kan inkludera endometriebiopsi för att utesluta endometriemalignitet.
Bröstcancer
Den samlade kunskapen visar att det finns en ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som behandlats med östrogen-gestagen i kombination eller med enbart östrogen, som beror på behandlingens längd.
En randomiserad placebokontrollerad studie, Women´s Health Initiative Study (WHI) och en metaanalys av prospektiva epidemiologiska studier påvisar konsekvent en ökad risk för bröstcancer hos kvinnor som behandlas med östrogen-gestagen kombinerat, som blir påtaglig efter ungefär 3 (1-4) år (se även avsnitt Biverkningar).
Resultat från en stor metaanalys visade att den ökade risken minskar med tiden efter avslutad behandling, och att den tid det tar för att återgå till baslinjevärdena beror på hur länge den tidigare HRT-behandlingen har varat. Om HRT tagits i mer än 5 år kan risken kvarstå i 10 år eller mer.
HRT, speciellt kombinationer av östrogen och gestagen, ökar densiteten i mammografiska bilder. Detta kan försvåra möjligheten att radiologiskt upptäcka bröstcancer.
Ovarialcancer (Äggstockscancer)
Ovarialcancer är mycket mer sällsynt än bröstcancer.
Hos kvinnor som tar HRT med enbart östrogen eller kombinerat östrogen-gestagen, finns enligt epidemiologiska belägg från en stor metaanalys, en lätt förhöjd risk. Risken blir tydlig inom 5 års användning och går tillbaka med tiden efter avbruten behandling. Enligt andra studier, såsom WHI-prövningen, kan användning av kombinerade HRT-preparat vara förknippat med en liknande eller något lägre risk (se avsnitt Biverkningar).
Venös tromboembolisk sjukdom
HRT är associerat med en 1,3–3 gånger större risk för utveckling av venös tromboembolism (VTE), d v s djup ventrombos eller lungemboli. Förekomsten av en sådan händelse är mer trolig under det första året av HRT än senare (se avsnitt Biverkningar).
Patienter med kända trombofila tillstånd har en ökad risk för VTE och HRT kan öka denna risk. HRT är därför kontraindicerat för dessa patienter (se avsnitt Kontraindikationer).
Allmänt erkända riskfaktorer för VTE inkluderar användning av östrogener, högre ålder, stora kirurgiska ingrepp, långvarig immobilisering, fetma (BMI > 30 kg/m2), graviditet och postpartum-perioden, systemisk lupus erythematosus (SLE) och cancer. Det råder ingen konsensus om den möjliga rollen för åderbråck i samband med VTE.
Som hos alla postoperativa patienter bör förebyggande åtgärder övervägas för att förhindra VTE efter kirurgi. Om längre tids immobilisering kan förväntas efter en planerad operation rekommenderas uppehåll i substitutionsbehandlingen 4–6 veckor innan ingreppet. Behandlingen ska inte återupptas förrän kvinnan är fullständigt mobiliserad.
Kvinnor utan egen anamnes på VTE, men med en förstahandssläkting med historik av trombos i ung ålder, kan erbjudas utredning efter noggrann rådgivning angående dess begränsningar (endast en del av trombofila defekter identifieras av en utredning).
Om en trombofil defekt identifieras som en annan typ än trombos hos familjemedlemmar eller om defekten har en ökad svårighetsgrad (t ex defekter för antitrombin, protein S eller protein C eller en kombination av defekter) så är HRT kontraindicerat.
Balansen mellan risk och nytta bör noga övervägas inför HRT till kvinnor som kroniskt behandlas med antikoagulantia.
Om VTE utvecklas efter behandlingen påbörjats, bör preparatet sättas ut. Patienter ska uppmanas att omedelbart kontakta läkare vid symtom som kan tyda på VTE (t ex vid smärtsam svullnad av ett ben, plötslig bröstsmärta, dyspné).
Kranskärlssjukdom
Randomiserade kontrollerade studier har inte kunnat påvisa något skydd mot hjärtinfarkt hos kvinnor med eller utan befintlig kranskärlssjukdom, som behandlats med kombinerat östrogen-gestagen eller enbart östrogen HRT.
Den relativa risken för kranskärlssjukdom under behandling med kombinerat östrogen-gestagen HRT är något ökad. Eftersom baslinjen för absolut risk för kranskärlssjukdom är starkt kopplad till ålder, är antalet extra fall av kranskärlssjukdom på grund av användning av östrogen-gestagen väldigt lågt hos friska kvinnor nära menopaus, men ökar med stigande ålder.
Ischemisk stroke
Behandling med kombinerat östrogen-gestagen och med enbart östrogen är associerat med upp till 1,5 gånger ökad risk för ischemisk stroke. Den relativa risken förändras inte med ålder eller tidsintervall efter menopaus. Dock ökar den generella risken för stroke med åldern hos kvinnor som behandlas med HRT, eftersom baslinjen för stroke-risk är starkt åldersberoende (se avsnitt Biverkningar).
Andra tillstånd
Östrogener kan ge vätskeretention varför patienter med hjärtsjukdom eller nedsatt njurfunktion bör observeras noga.
Kvinnor med känd hypertriglyceridemi bör noggrant följas upp under behandling med HRT eftersom sällsynta fall av starkt förhöjda triglyceridnivåer i plasma, som kan leda till pankreatit, har beskrivits vid östrogenbehandling till kvinnor med detta tillstånd.
Exogena östrogener kan orsaka eller förvärra symtomen på ärftligt och förvärvat angioödem.
Östrogener ökar mängden tyreoideabindande globulin (TBG), vilket medför ökade nivåer av cirkulerande tyreoideahormon, mätt såsom proteinbundet jod (PBI), T4-nivåer (mätt med kolonn eller med radioimmunoassay, RIA) och T3-nivåer (mätt med RIA). T3-resinupptaget minskar, vilket speglar de ökade nivåerna av TBG. Fritt T4 och fritt T3 är opåverkade. Även andra bindande proteiner kan öka i serum, t ex kortikosteroidbindande globulin (CBG) och könshormonbindande globulin (sex hormone binding globulin, SHBG), vilket leder till ökade nivåer av cirkulerande kortikosteroider respektive könssteroider. De fria eller biologiskt aktiva hormonkoncentrationerna förändras dock inte. Andra plasmaproteiner kan öka (substrat för angiotensin/renin, alfa-1-antitrypsin och ceruloplasmin).
Användning av HRT förbättrar inte kognitiv funktion. Det finns vissa bevis för en ökad risk för trolig demens hos kvinnor som börjar använda kontinuerlig kombinerad eller enbart östrogen HRT efter 65 års ålder.
Förhöjda ALAT-värden
Under kliniska prövningar med patienter som behandlats för hepatit C-virusinfektioner (HCV) med kombinationsregimen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir med eller utan dasabuvir, förekom förhöjda ALAT-värden mer än 5 gånger den övre normalgränsen (ULN) signifikant mer frekvent hos kvinnor som använde läkemedel innehållande etinylestradiol såsom kombinerade hormonella preventivmedel (CHCs). Dessutom, har förhöjda ALAT-värden även observerats bland patienter som behandlats med glekaprevir/pibrentasvir, hos kvinnor som använde läkemedel med etinylestradiol såsom CHCs. Kvinnor som använde läkemedel innehållande andra östrogen än etinylestradiol, som till exempel estradiol, hade en ALAT förhöjningshastighet liknande de som inte använde östrogen. På grund av det begränsade antalet kvinnor som använde dessa andra östrogen, ska försiktighet beaktas vid co-administrering med kombinationsregimen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir med eller utan dasabuvir samt regimen glekaprevir/pibrentasvir. Se avsnitt Interaktioner.
Activelle tabletter innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos- galaktosmalabsorption.
Interaktioner
Metabolismen av östrogener och gestagener kan öka vid samtidig behandling med substanser som är kända för att inducera enzym som metaboliserar läkemedel, speciellt cytokrom P450 enzymer. Exempel på sådana substanser är antiepileptika (t ex fenobarbital, fenytoin, karbamazepin) och vissa medel mot infektioner (t ex rifampicin, rifabutin, nevirapin, efavirenz).
Trots att ritonavir, telaprevir och nelfinavir är kända som starka hämmare av läkemedelsmetaboliserande enzym, har dessa substanser, när de ges tillsammans med steroidhormoner, inducerande egenskaper. Naturläkemedel innehållande johannesört (Hypericum perforatum) kan också inducera metabolismen av östrogener och gestagener.
Den kliniska betydelsen av en ökad metabolism av östrogener och gestagener kan vara minskad effekt och förändringar i den uterina blödningsprofilen.
Effekt av HRT med östrogener med andra läkemedel
Hormonpreventivmedel som innehåller östrogener har visat sig signifikant minska plasmakoncentrationerna av lamotrigin vid samtidig administrering på grund av induktion av lamotriginglukurinidering. Detta kan minska anfallskontrollen. Även om den potentiella interaktionen mellan hormonersättningsterapi och lamotrigin inte har studerats, förväntas det att en liknande interaktion existerar, vilket kan leda till minskad anfallskontroll bland kvinnor som tar båda läkemedlen samtidigt.
Farmakodynamiska interaktioner
Under kliniska prövningar med HCV kombinationsregimen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir med eller utan dasabuvir, förekom förhöjda ALAT-värden mer än 5 gånger den övre normalgränsen (ULN) signifikant mer frekvent hos kvinnor som använde läkemedel innehållande etinylestradiol såsom CHCs. Kvinnor som använde läkemedel innehållande andra östrogen än etinylestradiol, som till exempel estradiol, hade en ALAT förhöjningshastighet liknande de som inte använde östrogen. På grund av det begränsade antalet kvinnor som använde dessa andra östrogen, ska försiktighet beaktas vid co-administrering med kombinationsregimen ombitasvir/paritaprevir/ritonavir med eller utan dasabuvir samt regimen glekaprevir/pibrentasvir (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Läkemedel som hämmar aktiviteten av hepatiska mikrosomala enzymer som metaboliserar läkemedel t ex ketokonazol kan öka plasmakoncentrationen av aktiva innehållsämnen i Activelle.
Samtidig behandling med cyklosporin och Activelle kan öka blodnivåerna av cyklosporin, kreatinin och transaminaser på grund av minskad metabolism av cyklosporin i levern.
Graviditet
Activelle är inte indicerat under graviditet.
Om graviditet inträffar under behandling med Activelle, ska behandlingen avbrytas omgående.
Kliniska data från ett begränsat antal graviditeter som exponerats för noretisteron tyder på fosterskadande effekter. Vid högre doser än som normalt används i preventivmedel och i HRT-preparat har maskulinisering av kvinnliga foster observerats.
Resultaten från de flesta epidemiologiska studier som genomförts hittills och som är relevanta gällande oavsiktlig fetal exponering med kombinationer av östrogen + gestagen, tyder inte på teratogena eller fetotoxiska effekter.
Amning
Activelle är inte indicerat under amning.
Fertilitet
Inga data tillgängliga.
Trafik
Activelle har ingen effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner.
Biverkningar
Kliniska prövningar
De vanligaste biverkningarna rapporterade i kliniska prövningar med Activelle var vaginalblödningar och smärta/ömhet i brösten, vilket rapporterades hos cirka 10–20% av patienterna. Vaginalblödning uppträdde vanligtvis under de första behandlingsmånaderna. Smärta i brösten försvann vanligtvis efter några månader. Alla biverkningar som observerats i randomiserade kliniska prövningar i en högre frekvens för Activelle än för placebo och som bedömts ha möjligt samband med behandlingen upptas i nedan tabell.
Organsystem |
Mycket
≥ 1/10 |
Vanliga ≥ 1/100; < 1/10 |
Mindre
≥ 1/1 000; < 1/100 |
Sällsynta ≥ 1/10 000; < 1/1 000 |
Infektioner
|
Genital candidainfektion eller vaginit, se även “Reproduktionsorgan och bröstkörtel” | |||
Immunsystemet |
Överkänslighet, se även “Hud och subkutan vävnad” | |||
Metabolism
|
Vätskeretention,
| |||
Psykiska
|
Depression eller förvärrad depression |
Nervositet | ||
Centrala och
|
Huvudvärk, migrän eller förvärrad migrän | |||
Blodkärl |
Ytlig tromboflebit |
Djup venös
|
||
Magtarm
|
Illamående |
Smärtor, spändhet eller obehagskänslor i buken Gaser/uppkördhet | ||
Hud och
|
Alopeci, hirsutism eller acne
| |||
Muskulo-
och bindväv |
Ryggsmärtor |
Benkramper | ||
Reproduk
|
Bröstsmärtor/ömhet
|
Bröstförstoring/ödem
| ||
Allmänna symtom
|
Perifera ödem |
Utebliven effekt | ||
Undersökningar |
Viktökning |
Spontanrapporterade biverkningar
Förutom ovan nämnda biverkningar har följande spontanrapporterade biverkningar bedömts ha möjligt samband med behandling med Activelle. Rapporteringsfrekvensen är mycket sällsynt (< 1/10 000, ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)). Välkända och lindriga biverkningar är föremål för underrapportering, vilket bör beaktas vid tolkning av uppgifterna:
-
Neoplasier; benigna och maligna (samt cystor och polyper): Endometriecancer
-
Immunsystemet: Allmänna överkänslighetsreaktioner (t ex anafylaktisk reaktion/chock)
-
Psykiska störningar: Sömnlöshet, ångest, sänkt eller ökad libido
-
Centrala och perifera nervsystemet: Yrsel, stroke
-
Ögon: Synstörningar
-
Hjärtat: Hjärtinfarkt
-
Blodkärl: Försämrad hypertoni
-
Magtarmkanalen: Dyspepsi, kräkningar
-
Lever och gallvägar: Gallblåsesjukdom, gallsten, förvärrad/återkommande gallstenssjukdom
-
Hud och subkutan vävnad: Seborré, utslag, angioneurotiskt ödem
-
Reproduktionsorgan och bröstkörtel: Endometriehyperplasi, vulvovaginal klåda
-
Undersökningar: Viktminskning, blodtrycksförhöjning
Andra biverkningar har rapporterats i samband med östrogen-gestagen behandling:
-
Hud och subkutan vävnad: Alopeci, kloasma, erythema multiforme, erythema nodosum och vaskulär purpura
-
Trolig demens vid ålder över 65 år (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Risk för bröstcancer
En upp till dubblerad risk för att få diagnosen bröstcancer har rapporterats för kvinnor som fått kombinerad behandling med östrogen och gestagen i mer än 5 år.
För kvinnor som tagit enbart östrogen är en eventuellt ökad risk lägre jämfört med risken hos kvinnor som fått kombinerad behandling med östrogen och gestagen.
Risken är beroende av behandlingstidens längd (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Beräkning av absolut risk baserad på resultat från den största randomiserade placebokontrollerade studien (WHI-studien) och den största metaanalysen av prospektiva epidemiologiska studier presenteras nedan:
Den största metaanalysen av prospektiva epidemiologiska studier
Beräknad ökad risk för bröstcancer efter 5 års användning hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2)
Ålder vid HRT-start (år) |
Incidens per 1 000 under en 5 årsperiod bland kvinnor som aldrig använt HRT (50-54 år)* |
Relativ risk |
Extra fall per 1 000 kvinnor som använt HRT efter 5 år |
Enbart östrogen |
|||
50 |
13,3 |
1,2 |
2,7 |
Kombinerat östrogen-gestagen |
|||
50 |
13,3 |
1,6 |
8,0 |
* Taget från baslinje för incidensen (incidence rate) i England 2015 hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2).
Observera att bakgrundsincidensen varierar mellan olika EU-länder, vilket innebär att antalet extra fall av bröstcancer kan variera på motsvarande sätt.
Beräknad ökad risk för bröstcancer efter 10 års användning hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2)
Ålder vid HRT-start (år) |
Incidens per 1 000 under en 10 årsperiod bland kvinnor som aldrig använt HRT (50-59 år)* |
Relativ risk |
Extra fall per 1 000 kvinnor som använt HRT efter 10 år |
Enbart östrogen |
|||
50 |
26,6 |
1,3 |
7,1 |
Kombinerat östrogen-gestagen |
|||
50 |
26,6 |
1,8 |
20,8 |
* Taget från baslinje för incidensen (incidence rate) i England 2015 hos kvinnor med BMI 27 (kg/m2).
Observera att bakgrundsincidensen varierar mellan olika EU-länder, vilket innebär att antalet extra fall av bröstcancer kan variera på motsvarande sätt.
Women’s Health Initiative-studier (WHI), USA – Adderad risk för bröstcancer efter 5 års användning
Ålder (år) |
Incidensen per 1 000 kvinnor i placebo-gruppen under en 5-årsperiod |
Relativ risk (95% CI) |
Extra fall per 1 000 kvinnor som använt HRT under en 5-årsperiod (95% CI) |
Enbart konjugerade östrogener |
|||
50–79 |
21 |
0,8 (0,7–1,0) |
-4 (-6–0)* |
Konjugerade östrogener+medroxiprogesteronacetat)** |
|||
50–79 |
17 |
1,2 (1,0–1,5) |
4 (0–9) |
* WHI-studien på kvinnor utan livmoder, som inte visade en ökad risk för bröstcancer.
** När analysen begränsades till kvinnor som före studien inte hade använt HRT fanns ingen uppenbar ökad risk under de första 5 behandlingsåren. Efter 5 år var risken högre än hos icke-behandlade.
CI = konfidensintervall
Risk för endometriecancer
Risken för endometriecancer är cirka 5 fall per 1 000 kvinnor med kvarvarande livmoder som inte använder HRT.
För kvinnor med kvarvarande livmoder rekommenderas inte användning av enbart östrogen HRT, eftersom det ökar risken för endometriecancer (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Beroende på behandlingstidens längd med enbart östrogen och dosen östrogen, varierar riskökningen för endometriecancer i epidemiologiska studier mellan 5 och 55 extra fall per 1 000 kvinnor i åldern mellan 50 och 65 år.
Tillägg av en gestagen till östrogen-behandlingen i åtminstone 12 dagar per cykel kan förebygga denna ökade risk. I studien Million Women Study (MWS) visade fem års kombinerad HRT (sekventiell eller kontinuerlig) ingen ökad risk för endometriecancer (Relativ risk på 1,0 (0,8–1,2)).
Ovarialcancer (Äggstockscancer)
Användning av HRT med enbart östrogen eller kombinerat östrogen-gestagen har förknippats med en lätt förhöjd risk för att få diagnosen ovarialcancer (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Vid en metaanalys från 52 epidemiologiska studier rapporterades en förhöjd risk för ovarialcancer hos kvinnor som använder HRT jämfört med kvinnor som aldrig använt HRT (RR 1,43; 95-procentigt KI 1,31-1,56). För kvinnor i åldern 50 till 54 år som tar HRT i 5 år ger detta omkring 1 extra fall per 2 000 användare. För kvinnor i åldern 50 till 54 som inte tar HRT kommer ungefär 2 av 2 000 kvinnor diagnosticeras med ovarialcancer under en 5-årsperiod.
Risk för venös tromboembolism
HRT är associerat med en 1,3–3 gånger större relativ risk för att utveckla venös tromboembolism (VTE), d v s djup ventrombos eller lungemboli. Förekomsten av en sådan händelse är mer trolig under det första året av HRT än senare (se avsnitt Varningar och försiktighet). Resultat från WHI-studier presenteras nedan.
WHI-studier – Adderad risk för VTE över 5 års användning
Ålder (år) |
Incidensen per 1 000 kvinnor i placebogruppen under en 5-årsperiod |
Relativ risk (95% CI) |
Extra fall per 1 000 HRT-användare under en 5-årsperiod (95% CI) |
Enbart östrogen (oralt)* |
|||
50–59 |
7 |
1,2 (0,6–2,4) |
1 (-3–10) |
Kombinerat östrogen-gestagen (oralt) |
|||
50–59 |
4 |
2,3 (1,2-4,3) |
5 (1–13) |
* Studie på kvinnor utan livmoder.
CI = konfidensintervall
Risk för kranskärlssjukdom
Risken för kranskärlssjukdom är något förhöjd hos användare av kombinerat östrogen-gestagen HRT över 60 års ålder (se avsnitt Varningar och försiktighet).
Risk för ischemisk stroke
Behandling med enbart östrogen och kombinerad östrogen-gestagen är associerad med en upp till 1,5 gånger ökad relativ risk för ischemisk stroke. Risken för hemorragisk stroke är inte ökad under användning av HRT.
Denna relativa risk är inte beroende av ålder eller behandlingstidens längd, men eftersom baslinjerisken är starkt beroende av ålder, kommer den totala risken för stroke hos kvinnor som använder HRT att öka med åldern (se avsnitt Varningar och försiktighet).
WHI-studierna kombinerade – Adderad risk för ischemisk stroke* över 5 års användning
Ålder (år) |
Incidensen per 1 000 kvinnor i placebogruppen över 5 års tid |
Relativ risk (95% CI) |
Extra fall per 1 000 HRT-användare under en 5-årsperiod (95% CI) |
50–59 |
8 |
1,3 (1,1–1,6) |
3 (1–5) |
* Ingen differentiering mellan ischemisk och hemorragisk stroke.
CI = konfidensintervall
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
Överdosering
Överdosering kan yttra sig i form av illamående och kräkningar. Behandling bör vara symtomatisk.
Farmakodynamik
Verkningsmekanism
Estradiol: Den aktiva substansen, syntetiskt 17-beta-estradiol, är kemiskt och biologiskt identiskt med endogent humant estradiol. Den ersätter den förlorade östrogenproduktionen hos kvinnor efter menopaus och lindrar menopausala symtom.
Östrogen förhindrar benförlust efter menopaus eller efter ooforektomi.
Noretisteronacetat: Syntetiskt gestagen med verkningssätt liknande det naturliga kvinnliga könshormonet progesteron. Eftersom östrogen stimulerar tillväxten av endometriet ökar risken för endometriehyperplasi och endometriecancer om det ges ensamt. Gestagentillägg reducerar, men tar inte helt bort, den östrogeninducerade risken för endometriehyperplasi hos kvinnor som inte är hysterektomerade.
Farmakodynamisk effekt
I kliniska prövningar med Activelle förstärkte noretisteronacetat den lindrande effekten av 17-beta-estradiol på vasomotoriska symtom.
Lindring av menopausala symtom uppnås under behandlingens första veckor.
Activelle är ett preparat för kombinerad kontinuerlig HRT som ges i avsikt att undvika regelbundna bortfallsblödningar, som förekommer vid cyklisk eller sekventiell HRT. Amenorré (ingen blödning eller stänkblödning) rapporterades hos 90% av kvinnorna under behandlingsmånaderna 9–12. Genombrottsblödning och/eller stänkblödning förekom hos 27% av kvinnorna under de första 3 månaderna och av 10% under behandlingsmånaderna 10–12.
Östrogenbrist efter menopaus innebär en ökad benomsättning och en minskning av benmassan. Effekten av östrogen på benmineralinnehållet är dosberoende. Effekten tycks kvarstå så länge behandlingen pågår. Efter avslutad HRT sker förlusten av benmassa över tid i ungefär samma takt som hos obehandlade kvinnor.
Resultat från WHI-studien och från meta-analys av andra studier visar att HRT med enbart östrogen eller med östrogen-gestagen i kombination, givet till företrädesvis friska kvinnor, minskar risken för höft- och kotfrakturer och andra osteoporosfrakturer. HRT kan även förhindra frakturer hos kvinnor med låg benmassa och/eller med diagnostiserad osteoporos. Bevisen för detta är dock begränsade.
Effekten av Activelle på benmineralinnehållet undersöktes i två 2-års randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade kliniska studier på postmenopausala kvinnor (n=327 i den ena varav 47 på Activelle och 48 på Kliogest (2 mg estradiol and 1 mg noretisteronacetat) resp. n=135 i den andra varav 46 på Activelle). Alla kvinnor erhöll kalciumtillägg (500–1000 mg/dag). Activelle förhindrade signifikant förlust av benmassa i ländryggen, höft (total), distala radius och i kroppen totalt jämfört med kvinnor som erhållit kalciumtillägg och placebo. Hos kvinnor i tidig postmenopaus (1–5 år efter menopaus) var den procentuella förändringen från basnivån för benmineralinnehållet i ländryggens kotpelare, lårbenshals och lårbenstrochanter hos patienter som fullföljde 2 års behandling med Activelle 4,8+0,6%, 1,6+0,7% resp. 4,3+0,7% (medelvärde + SEM), medan den var 5,4+0,7%, 2,9+0,8% resp. 5,0+0,9% med den högre dosrekommendation innehållande 2 mg estradiol och 1 mg noretisteronacetat (Kliogest). Andelen kvinnor med bibehållen eller ökat benmineralinnehåll efter behandling med Activelle eller Kliogest var 87% resp. 91% efter 2 års behandling.
I en studie på postmenopausala kvinnor (medelålder 58 år) ökade behandlingen med Activelle i 2 år benmineralinnehållet i ländryggens kotpelare med 5,9+0,9%, i höft (total) 4,2+1,0%, vid distala radius 2,1+0,6% och i kroppen totalt med 3,7+0,6%.
Farmakokinetik
Absorption och distribution av 17-beta-estradiol
Efter oral administrering av 17-beta-estradiol i mikroniserad form sker ett snabbt upptag från mag-tarmkanalen. 17-beta-estradiol genomgår en omfattande första-passage-metabolism i levern och i andra enterala organ. En maximal plasmakoncentration av 17-beta-estradiol på cirka 35 pg/ml (intervall: 21–52 pg/ml) uppnås inom 5–8 timmar. Halveringstiden för 17-beta-estradiol är cirka 12–14 timmar. Den cirkulerar bunden till SHBG (37%) och till albumin (61%), medan endast cirka 1–2% är obundet.
Metabolism och eliminering av 17-beta-estradiol
17-beta-estradiol metaboliseras huvudsakligen i lever och tarmar men även i målorgan under bildning av mindre aktiva eller inaktiva metaboliter, inklusive östron, katekolöstrogener och flera östrogensulfater och östrogenglukuronider. Östrogener utsöndras med gallan, där de hydrolyseras och återupptas (enterohepatisk cirkulation) och elimineras i huvudsak via urinen i biologiskt inaktiv form.
Absorption och distribution av noretisteronacetat
Efter oral administrering absorberas noretisteronacetat snabbt och omvandlas till noretisteron (NET). Det genomgår första-passage-metabolism i levern och andra enterala organ. En maximal plasmakoncentration av NET på cirka 3,9 ng/ml (intervall: 1,4–6,8 ng/ml) uppnås inom 0,5–1,5 timmar. Den terminala halveringstiden för NET är cirka 8–11 timmar. NET binder till SHBG (36%) och till albumin (61%).
Metabolism och eliminering av noretisteronacetat
De viktigaste metaboliterna är isomerer av 5-alfa-dihydronoretisteron och tetrahydro-noretisteron, vilka utsöndras i huvudsak med urinen som sulfat- eller glukuronidkonjugat.
Farmakokinetiken hos äldre har ej studerats.
Prekliniska uppgifter
Den akuta toxiciteten av östrogener är låg. På grund av den stora skillnaden mellan djurarter och mellan djur och människa är prekliniska resultat av begränsat värde för att förutsäga effekten på människa.
Djurstudier har visat embryoletala effekter av estradiol eller estradiolvalerat redan vid relativt låga doser; urogenitala missbildningar och feminisering av manliga foster observerades.
I likhet med andra gestagener orsakar noretisteron virilisering av kvinnliga foster i råttor och apor. Vid höga doser noretisteron observerades embryoletala effekter.
Gängse studier avseende allmäntoxicitet, gentoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa utöver vad som redan beaktats.
Innehåll
Kvalitativ och kvantitativ sammansättning
Varje filmdragerad tablett innehåller estradiol 1 mg (som estradiolhemihydrat) och noretisteronacetat 0,5 mg.
Hjälpämne med känd effekt
Varje filmdragerad tablett innehåller laktosmonohydrat 37,0 mg.
Förteckning över hjälpämnen
Tablettkärna:
Laktosmonohydrat
Majsstärkelse
Copovidon
Talk
Magnesiumstearat
Filmdragering:
Hypromellos
Triacetin
Talk
Miljöpåverkan
Estradiol
Miljörisk:
Användning av estradiol har bedömts medföra medelhög risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning:
Estradiol bryts ned långsamt i miljön.
Bioackumulering:
Estradiol har låg potential att bioackumuleras.
Läs mer
Detaljerad miljöinformation
Environmental risk assessment of estrogens in pharmaceutical products marketed by Novo Nordisk in Sweden in 2024
1. 17β-estradiol and its main metabolites estrone and estriol
Environmental risk: Use of 17β-estradiol has been considered to result in a moderate environmental risk. Both 17β-estradiol and its two main metabolites estrone and estriol are considered.
Degradation: 17β-estradiol is slowly degraded in the environment.
Bioaccumulation: 17β-estradiol is assessed not to have a high potential for bioaccumulation. The two main metabolites, estrone and estriol are considered to have a low poten-tial for bioaccumulation.
PBT/vPvB: Neither 17β-estradiol nor its two main metabolites are considered to be PBT/vPvB substances.
Detailed background information
2. The active pharmaceutical ingredients (API)
17β-estradiol is used for hormone replacement therapy of women with menopause complications.
17β-estradiol is metabolized during human metabolism into the major transformation products estrone, estriol, estrone sulfate and estrone glucoronide (Ref. 31, 48, 65).
17β-estradiol, estrone and estriol are natural estrogens which belong to the class of steroid hormones. 17β-estradiol is the primary female sex hormone and estrone is the primary metabolite of 17β-estradiol.
Chemical name |
17β-estradiol (E2) |
CAS no. |
50-28-2 |
Molecular structure |
|
Molecular formula |
C18H24O2 |
Molecular weight |
272.38 g/mol |
Chemical name |
Estrone (E1) |
CAS no. |
53-16-7 |
Molecular structure |
|
Molecular formula |
C18H22O2 |
Molecular weight |
270.37 g/mol |
Chemical name |
Estriol (E3) |
CAS no. |
50-27-1 |
Molecular structure |
|
Molecular formula |
C18H24O3 |
Molecular weight |
288.38 g/mol |
3. Environmental Risk classification (PEC/PNEC ratio)
3.1 Predicted Environmental Concentration (PEC)
PEC (Predicted Environmental Concentration) is calculated according to the following formula:
PEC = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.37*10-6*A*(100-R) µg/L, where
A = Total amount of API (kg) sold in Sweden in a given year. The total amount of estradiol (hemihydrate 28.5563 and valerat 16.8744) sold in Sweden in 2022 was 45.43 kg API based on IQVIA/LIF sales data (Ref. 10). Reduction of A may be justified based on metabolism data. It can be assumed that 17β-estradiol is metabolised in the female body and excreted as 33% 17β-estradiol, 54% Estrone and 13% Estriol (Ref. 5), so A is set to:
-
17β-estradiol: 33% of 45.43 kg = 14.99 kg
-
Estrone: 54% of 45.43 kg = 24.53 kg
-
Estriol: 13% of 45.43 kg = 5.91 kg
R = Removal rate (%) due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation. R = 0 if no data is available. The removal rates are based on estimation of distribution of estrogens in a municipal wastewater treatment plant in accordance with the principles of the EU TGD (Ref. 10), and by use of the program SimpleTreat 3.0, which estimates the relative distribution of chemicals to each compartment: effluent, sludge and air. The following removal rates (R) in wastewater treatment plants are estimated (Ref. 5):
-
17β-estradiol: 40% ; Conjugated 17β-estradiol: 6-8%. 17β-estradiol is excreted by mammals as glucuronide or sulfate conjugates in urine or in the unmetabolized form in faeces. Adler et al. (Ref. 12) reported that 50% of 17β-estradiol and 58% of estrone were conjugated in raw sewage. Furthermore, they found by measurement that 87% of the non-conjungated 17β-estradiol was removed in wastwater treatment plant and 47% of the conjungated 17β-estradiol was removed. Overall, a measured removal of 67% was found for 17β-estradiol and its conjugates. Thus, it is considered conservative to keep the SimpleTreat estimated removal for 17β-estradiol of 40%.
-
Estrone: 8%; conjugated estrone: 0%. Adler et al. (Ref. 12) measured that 55% of the estrone was removed whereas a slightly higher concentration of the conjugated in the effluent than in the effluent was found (approximately 7.5 ng/L conjugate in the inlet and 8 ng/L conjugate in the outlet). Overall, a measured removal of 19% was found for estrone and its conjugates. Thus, it is considered conservative to keep the SimpleTreat estimated removal for estrone of 8%.
-
Estriol: 2%; conjugates: 0%. Thus, an overall removal for estriol of 0% is assumed here.
P = number of inhabitants in Sweden = 10 *106 (Ref.1)
V (L/day) = volume of wastewater per capital and day = 200 (ECHA default) (Ref. 11)
D = factor for dilution of wastewater by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. 11)
On this basis the following PECs in surface water can be calculated:
-
PEC for 17β-estradiol: 1.37 * 10-6 * 14.99 * (100-40) = 0.0012 µg/L
-
PEC for estrone: 1.37 * 10-6 * 24.53 * (100-8) = 0.0031 µg/L
-
PEC for estriol: 1.37 * 10-6 * 5.91 * (100) = 0.00081 µg/L
3.2 Predicted No Effect Concentration (PNEC)
Available eco-toxicological data for 17β-estradiol, estrone and estriol and the derivation of PNEC-values is presented in this section.
3.2.1 17β-estradiol
A proposed EU EQS (PNEC) value has been derived for the 17β-estradiol (Ref. 7) in connection with setting 17β-estradiol on a short-list of 19 possible new priority substances for the Water Frame Directive (Ref. 6). The data used for the derivation of the EQS-value is presented in Appendix together with the derivation, and only a short overview of the derivation is given here.
Knowledge of the mode of action of 17β-estradiol - and strongly supported by the acute and chronic test toxicity data (see Appendix) - suggests that fish and amphibians are likely to be the most sensitive organisms. This is supported by the available chronic toxicity data which indicates that fish are particularly sensitive to 17β-estradiol. Two studies were located on amphibians with LOECs in the range of 1000-2740 ng/l reported for Rana pipens and Xenopus laevis. These LOECs are far above the NOECs for fish. Therefore, a SSD (Species Sensitivity Distribution) was derived for 17β-estradiol based on data for the most sensitive taxonomic groups, fish - expecting that chronic fish data used for the derivation of an SSD would also be protective of the other less sensitive group.
The lowest no observed effect concentration for 17β-estradiol is a 35-50 d NOEC of 0.5 ng/l (Ref. 48) for the trout (Onchorhynchus mykiss). The observed effects were sperm volume, sperm density and fertilization success. The study was not carried out according to a guideline. Experiments took place in four identical flow-through 0.5 m3 tanks (three replicates and one control - each tank with 10 males and 3 females of approximate same size). Water inflow temperature was 6oC and air saturation of water was >90%. Fish were kept under natural photoperiod (experiments were carried out in Kreuzstein in Sankt Gilgen, Upper Austria during December – January).
Overall, reliable chronic NOEC values were available for 11 species of fish and the SSD was based on these 11 fish species (Ref. 7). The HC5 for the SSD was found at 0.8 ng/l. Based on the available dataset and the knowledge of the mode of action, an assessment factor of 2 was considered appropriate. This gives an AA-EQS of 0.4 ng/l.
This derivation of the AA-EQS was reviewed by SCHER (Ref. 8). Both the reliability and the ecological relevance of the endpoints and taxonomic groups were considered. Overall, the SCHER supported the proposed AA-EQS of 0.4 ng/l for 17β-estradiol.
In conclusion, a PNEC of 0.4 ng/L is used for 17β-estradiol
3.2.2 Estrone
A PNEC-value has been derived for estrone in connection with setting the substance (together with 17β-estradiol) on a short-list of 19 possible new priority substances for the Water Frame Directive (Ref. 6).
A well-accepted EU PNEC for estrone has been derived at 3.6 ng/l (Ref. 59).
Environmental toxicity data for estrone has been collected and are presented in the annex.
As for 17β-estradiol, the mode of action for estrone suggests that fish and amphibians are likely to be the most sensitive organisms. Based on available data, fish is found to be the most sensitive species to estrone. A NOEC for estrone of 36 ng/l was obtained in 40-day study with Danio rerio (according to OECD Draft Test Guideline: A 40-day Juvenile Zebrafish Assay for screening of Endocrine Disrupting Chemicals), and a NOEC for estrone of 5 ng/l was obtained in a 90-day study (no guideline followed, fish specie: Oryzias latipes, effects measured: Organ weight in relationship to body weight; hatch, Vitellogenin 1 mRNA).
As for 17β-estradiol, the mode of action for estrone is well-known and fish is the most sensitive species. Therefore, an assessment factor of 10 for the chronic fish toxicity data is considered justified.
Using an assessment factor of 10, a PNEC of 0.5 ng/L was obtained.
3.2.3 Estriol
As for 17β-estradiol and estrone, the mode of action for estriol is well-known and fish is the most sensitive species. Therefore, an assessment factor of 10 for the chronic fish toxicity data is considered justified.
The No Observed Effect Concentration (NOEC) for induction of vitellogenin, which is considered a chronic eco-toxicity test, is found at 0.0465 µg/l for estriol (Ref. 49; not-a guideline study; test species Oryzias latipes, duration of study 90 days, temperature: 25 ± 1 °C, three replicates and one control; 30 embryos per replicate).
Using an assessment factor of 10, a PNEC of 4.7 ng/L was obtained.
3.2.4 Derived PNECs
PNEC for the three APIs in surface water is:
-
PNEC for 17β-estradiol: 0.0004 µg/L
-
PNEC for estrone: 0.0005 µg/L
-
PNEC for estriol: 0.0047 µg/L
3.3 Calculation of the risk quotient (PEC/PNEC)
The following risk quotient PEC/PNEC can be calculated:
-
PEC/PNEC for 17β-estradiol: 0.0012/0.0004 = 3.0
-
PEC/PNEC for estrone: 0.0031/0.0005 = 6.2
-
PEC/PNEC for estriol: 0.00081/0.0047 = 0.17
The total PEC/PNEC ratio for 17β-estradiol, estrone and estriol is thus 9.4.
Based on the calculated PEC/PNEC ratios and information about degradation, bioaccumulation and eco-toxicity of 17β-estradiol, estrone and estriol the following environmental risk phrase should be applied to pharmaceutical products with estrogens according to the criteria in the FASS.se guidelines (Ref. 1):
”Use of pharmaceutical products with estrogens has been considered to result in moderate environmental risk”
This risk phrase is according to the FASS.se guidelines applicable for risk quotients in the interval: 1 < PEC/PNEC ≤ 10.
4. Biotic degradation
4.1. Degradation of 17β-estradiol
Activated sludge test according to OECD guideline no. 302A has shown that 17β-estradiol is inherently biodegradable under aerobic conditions in activated sludge (Ref. 30). 17β-estradiol is thus slowly degraded in the environment. In a 100 days simulation study of 17β-estradiol (OECD Test Method no. 308), an aerobic mineralisation (marine) of 61±1% respectively 62±3% mineralisation (freshwater) was found (Ref. 86). Thus, 17β-estradiol is found to be biodegradable in both marine and freshwater. In addition, an activated sludge tests (OECD 302, Ref. 2) show that 17β-estradiol is inherently biodegradable under aerobic conditions.
4.2. Abiotic degradation
Hydrolysis:
No data available
Photolysis:
No data available
5. Bioaccumulation
According to the FASS.se guidelines (Ref. 1), substances with Log Pow ≥ 4 or BCF ≥ 500 are considered to have high potential for bioaccumulation. Valid BCF-data has prevalence above log Pow data. One limitation in the use of log Pow for the estimation of the bioaccumulation potential is that metabolism within the test organism is not considered.
The following data on bioaccumulation are retrieved from the literature and calculations:
Substance |
Parameter |
Result |
Specie |
Method |
Reference |
17β-estradiol (E2) |
log Pow |
3.94 |
n-octanol |
Calculation |
Ref. 82 |
17β-estradiol (E2) |
BCF |
38 (day 21); 43 (day 81); 45 (day 141) |
High-back crucian carp (Carassius auratus) |
No standard followed. 200 juvenile caged fish were exposed to wastewater outlet at the secondary sedimentation tank (for up to 141 days). Concentrations in wastewater and fish were measured. |
Ref. 53 |
17β-estradiol (E2) |
BCF |
174 |
Male fathead minnow, plasma |
Method: no standard followed. Male and female fathead minnow were to 17β-oestradiol for 19 days at nominal concentrations that ranged from 27.2-2740 ng l-1. Tissues were collected and the concentration in the plasma was measured. The estimated BCF was 174 in males based on the relationship between waterborne and plasma 17β-oestradiol concentrations in surviving fish from all treatments. |
Ref. 47 |
17β-estradiol (E2) |
BCF |
6.5 |
Larvae and juvenile flounder |
Method: no standard followed. The estradiol uptake (through 48 hours) and depuration (through 48 hours) was studied both for larvae and juvenile flounders. Five test concentrations (between 4nM and 1000 nM) and a control was applied in the uptake study. No BCF could be established for females |
Ref. 69 |
17β-estradiol (E2) |
log Klip,w |
Varied between 2.29 (vesicle including cholesterol)-3.79 (vesicle including unsaturated acyl chains). |
Three types of synthetic membrane liposomes were tested. |
Method: no standard followed. The partitioning between water and the synthetic membrane liposomes were measured by equilibrium dialysis |
Ref. 87 |
Estrone (E1) |
Log Pow |
3.43 |
n-octanol |
Calculation |
Ref. 82 |
Estrone (E1) |
BCF |
35 (day 21); 29 (day 81); 35 (day 141) |
High-back crucian carp (Carassius auratus) |
No standard followed. 200 juvenile caged fish were exposed to wastewater outlet at the secondary sedimentation tank (for up to 141 days). Concentrations in wastewater and fish were measured. |
Ref. 53 |
Estrone (E1) |
BCF |
241/278 (4hr), 229 (16 hr), 165 24 hr |
Daphnia magna |
No standard followed. Uptake of E1 by the D. magna. was measured at 4, 16, and 24 h and the final concentration of E1 in the pond water was analyzed by LC/MS at each time point. The experiment was repeated at a lower concentration of E1 (40mg/L) and uptake in the D. magna and concentration of E1 in the water was determined after 4 h. All bioconcentration experiments were carried out in triplicate. |
Ref. 38 |
|
log Klip,w |
Varied between 2.45 (vesicle including cholesterol)-3.92 (vesicle including unsaturated acyl chains). |
Three types of synthetic membrane liposomes were tested. |
Method: no standard followed. The partitioning between water and the synthetic membrane liposomes were measured by equilibrium dialysis |
Ref. 87 |
Estriol (E3) |
Log Pow |
2.81 |
n-octanol |
Calculation |
Ref. 82 |
Estriol (E3) |
log Klip,w |
Varied between 0.179 (vesicle including cholesterol)-0.96 (vesicle including unsaturated acyl chains). |
Three types of synthetic membrane liposomes were tested. |
Method: no standard followed. The partitioning between water and the synthetic membrane liposomes were measured by equilibrium dialysis |
Ref. 87 |
It is noted that 17β-estradiol has a calculated log Pow slightly below but close to the cut-off value of 4. It can be mentioned that a logPow slightly above 4 (4.01) has been measured (Ref. 33, method not reported). Several measured BCFs are available for 17β-estradiol – all well below the cut-off value of 500. Therefore, 17β-estradiol is assessed not to have a high potential for bioaccumulation.
Both estrone and estriol have calculated log Pow well below 4. Actually, measured log Pow values are available for the two substances showing a log Pow of 3.13 respectively 2.45 (Ref. 33, method not reported). In addition, a BCF well below 100 is measured for estrone in the fish “high-back crucian carp”. Thus, both substances are considered to have a low potential for bioaccumulation.
Of some interest to note is the measured partitioning between water and synthetic membrane liposomes – mimicking biological specie-of the three substances. The partitioning of 17β-estradiol and estrone is on the very same level – whereas the partitioning of estriol to the membrane liposomes is much lower. This is in agreement with the calculated log Pow-values.
Overall, it is assessed that 17β-estradiol, estrone and estriol all have a low potential for bioaccumulation.
6. PBT/vPvB assessment
Considering all three aspects, 17β-estradiol, estrone and estriol do not meet the criteria for classification as a PBT or vPvB substance.
7. References
General references
1. Environmental classification of pharmaceuticals at FASS – Guidance for pharmaceutical companies 2012 v.3.0.
2. D'Ascenzo G., A. Di Corcia, A. Gentili, R. Mancini, R. Mastropasqua, M. Nazzari, et al. Fate of natural estrogen conjugates in municipal sewage transport and treatment facilities. Sci. Total Environ, 301 (2003), pp. 199-209
3. DHI (2001): Litteratur-review over økotoksikologiske data for østradiol og østron. November 2001. Udført af DHI. (only in Danish)
4. DHI (2003): Summary of selected investigations performed for Novo Nordisk A/S - Steroid hormones. October 2003. Prepared by DHI.
5. DHI (2003): Fate and effects of humanly excreted estrogens - 17 β-estradiol, estrone, estriol and ethinylestradiol. October 2003. Prepared by DHI.
6. European Union (2013). “Directive 2013/39/EU of the European Parliament and of the Council of 12 August 2013 amending Directives 2000/60/EC and 2008/105/EC as regards priority substances in the field of water policy”.
7. EU (2011): Beta-estradiol EQS dossier 2011.
8. SCHER (Scientific Committee on Health and Environmental Risks) (2011). OPINION ON "CHEMICALS AND THE WATER FRAMEWORK DIRECTIVE: DRAFT ENVIRONMENTAL QUALITY STANDARDS" 17β-estradiol (E2) SCHER adopted this opinion at its 12th plenary on 30 March 2011.
9. ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment.
10. 10. ECHA (2016): Guidance on information requirements and Chemical Safety Assessment. Chapter R.16: Environmental exposure assessment. Version 3.0.
11. 8.11. IQVIA/LIF (2021): kg consumption 2020.
Data references
12. Adler P., Th. Steger-Hartmann, W. Kalbfuß (2001): Vorkommen natürlicher und synthetischer östrogener Steroide in Wässern des süd-und mitteldeutschen Raumes. Acta Hydrochim. Hydrobiol, 29 (2001), pp. 227-241
13. Andersen H R, Wollenberger L, Halling-Sørensen B, Kusk K O (2001): "Development of copepod nauplii to copepodites - a parameter for chronic toxicity including endocrine disruption." Environmental Toxicology and Chemistry 20(12): 2821-2829.
14. Billinghurst Z, Clare A S, Fileman T, McEvoy J, Readman J, Depledge M.H. (1998): "Inhibition of barnacle settlement by the environmental oestrogen 4-nonylphenol and the natural oestrogen 17-beta-oestradiol." Marine Pollution Bulletin 36(10): 833-839.
15. Bjerregaard, P., P.R. Hansen, K.J. Larsen, C. Erratico, B. Korsgaard, and H. Holbech(2008):Vitellogenin as a Biomarker for Estrogenic Effects in Brown Trout, Salmo trutta: Laboratory and Field Investigations. Environ. Toxicol. Chem.27(11): 2387-2396
16. Bjørnestad E (2002): Chronic toxicity test of 17 beta-Estradiol (CAS No. 50-28-2) with the crustacean Acartia tonsa. Rapport fra DHI Vand & Miljø.
17. Breitholtz M und Bengtsson B E (2001): "Oestrogens have no Hormonal Effect on the Development and Reproduction of the Harpacticoid Copepod Nitocra spinipes." Marine Pollution Bulletin 42(10): 879-886.
18. Brion F, Tyler C R, Palazzi X, Laillet B, Porcher J M, Garric J, Flammarion P (2004): "Impacts of 17-beta-estradiol, including environmentally relevant concentrations, on reproduction after exposure during embryo-larval-, juvenile- and adult-life stages in zebrafish (Danio rerio)." Aquatic Toxicology 68(3): 193-217.
19. Cripe G M, Hemmer B L, Goodman L R, Fournie J W, Raimondo S, Vennari J C, Danner R L, Smith K, Manfredonia B R, Kulaw D H, Hemmer M J (2009): "Multigenerational exposure of the estuarine sheepshead minnow (Cyprinodon variegatus) to 17-beta-estradiol. I. Organism-level effects over three generations." Environmental Toxicology and Chemistry 28(11): 2397-2408.
20. Dammann,A.A., N.W. Shappell, S.E. Bartell, and H.L. Schoenfuss(2011):Comparing Biological Effects and Potencies of Estrone and 17beta-Estradiol in Mature Fathead Minnows, Pimephales promelas. Aquat. Toxicol.105(3/4): 559-568
21. Ghekiere,A., T. Verslycke, and C. Janssen(2006):Effects of Methoprene, Nonylphenol, and Estrone on the Vitellogenesis of the Mysid Neomysis integer. Gen. Comp. Endocrinol.147(2): 190-195
22. DHI (2002): Algal growth inhibition test of ß-Estradiol with the micro alga Pseudokirchneriella subcapitata. 2002.06.17. Prepared by DHI.
23. DHI (2002): Algal growth inhibition test of Estrone with the micro alga Pseudokirchneriella subcapitata. 2002.06.27. Prepared by DHI.
24. DHI (2002): Chronic toxicity test of ß-Estradiol [CAS no. 50-28-2] with the crustacean Acartia tonsa. 2002.06.28. Prepared by DHI.
25. DHI (2002): Zebra fish chronic toxicity test with Estrone [CAS no. 53-16-7]. 2002.08.30. Prepared by DHI.
26. DHI (2002): Nitrification inhibition test of ß-Estradiol with activated sludge. 2002.07.03. Prepared by DHI.
27. DHI (2002): Nitrification inhibition test of Estrone with activated sludge. 2002.07.04. Prepared by DHI.
28. DHI (2002): Enchytraeus albidus chronic toxicity test with ß-Estradiol. 2002.07.05. Prepared by DHI.
29. DHI (2002): Ready Biodegradability – Closed Bottle Test with Estradiol. 2002.07.12. Prepared by DHI.
30. DHI (2002): Activated Sludge Biodegradability Simulation Test with Estradiol. 2002.07.12. Prepared by DHI.
31. Doyle C J und Lim R P (2005): Sexual behavior and impregnation success of adult male mosquitofish following exposure to 17-beta-estradiol. Ecotoxicology and Environmental Safety 61 :392–397.
32. Hirai N, Nanba A, Koshio M, Kondo T, Morita M, Tatarazako N (2006): Feminization of Japanese medaka (Oryzias latipes) exposed to 17β-estradiol: Formation of testis-ova and sex-transformation during early-ontogeny. Aquatic Toxicology 77 (1):78-86.
33. Hansch C., Leo A. and Hoekman D. (1995). Exploring QSAR - Hydrophobic, Electronic, and Steric Constants. Washington, DC., American Chemical Society.
34. Hobkirk R., Mellor J.D. and Nilsen M. (1975). In vitro metabolism of 17beta-estradiol by human liver tissue. Can. J. Biochem. 53, : 903-906.
35. Holbech,H., K. Kinnberg, G.I. Petersen, P. Jackson, K. Hylland, L. Norrgren, and P. Bjerregaard(2006):Detection of Endocrine Disrupters: Evaluation of a Fish Sexual Development Test (FSDT). Comp. Biochem. Physiol. C Comp. Pharmacol. Toxicol.144(1): 57-66
36. Huang Bin, Wenwen Sun,Xiaoman Li, Jingliang Liu, Qiang Li, Renmin Wang, Xuejun Pan (2015): Effects and bioaccumulation of 17β-estradioland 17α-ethynylestradiol following long-term exposure in crucian carp. Ecotoxicology and Environmental Safety 112, 169–176
37. Hutchinson, T.H., N.A. Pounds, M. Hampel & T.D. Williams (1999): Impact of natural and synthetic steroids on the survival, development and reproduction of marine copepods (Tisbe battagliai). The science of the Total Environment 233: 167-179
38. Gomes Rachel L., L.Hannah E. Deacon, Ka M. Lai, Jason W. Birkett, Mark D. Scrimshaw And John N. Lester (2004): Assessment Of The Bioaccumulation Of Estrone In Daphnia Magna
39. Environmental Toxicology and Chemistry, Vol. 23, No. 1, pp. 105–108, 2004
40. Imai S, Koyama J, Fujii K (2005): Effects of 17b-estradiol on reproduction of Java medaka (Oryzias javanicus), a new test fish. Mar Poll Bull 51: 708–714.
41. Imai S, Koyama J, Fujii K. 2007. Effects of estrone on full life cycle of Java medaka(Oryzias javanicus), a newmarine test fish. Environ Toxicol Chem 26:726–731.
42. Jukosky J A Watzin M C, Leiter J C (2008a): The effects of environmentally relevant mixtures of estrogens on Japanese medaka (Oryzias latipes) reproduction. Aquatic Toxicology 86:323–331.
43. Kang I J, Yokota H, Oshima Y, Tsuruda Y, Yamaguchi T, Maeda M, Imada N, Tadokoro H, Honjo T (2002): Effect of 17-beta-estradiol on the reproduction of Japanese medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 47(1): 71-80.
44. Kashiwada et al. (2002): Fish test for endocrine disruption and estimation of water quality of Japanese rivers. Water Research 36: 2161-2166.
45. Kloas W, Lutz I and Einspanier R (1999): Amphibians as a model to study endocrine disruptors: II. Estrogenic activity of environmental chemicals in vitro and in vivo. Science of The Total Environment 225: 59-68.
46. Kramer V J, Miles-Richardson S, Pierens S L, Giesy J P (1998): Reproductive impairment and induction of alkaline-labile phosphate, a biomarker of estrogen exposure, in fathead minnows (Pimephales promelas) exposed to waterborne 17-beta-estradiol. Aquatic Toxicology 40(4): 335-360.
47. Kramer V.J., Miles-Richardson S., Pierens S.L. and Giesy J.P. (1998). "Reproductive impairment and induction of alkaline-labile phosphate, a biomarker of estrogen exposure, in fathead minnows (Pimephales promelas) Exposed to waterborne 17[beta]-estradiol." Aquatic Toxicology 40(4): 335-360
48. Lahnsteiner F, Berger B, Kletzl M, Weismann T (2006): Effect of 17β-estradiol on gamete quality and maturation in two salmonid species. Aquatic Toxicology. 79:124–131.
49. Lei,B., J. Kang, Y. Yu, J. Zha, W. Li, Z. Wang, Y. Wang, and Y. Wen(2014):Long-Term Exposure Investigating the Estrogenic Potency of Estriol in Japanese Medaka (Oryzias latipes). Comp. Biochem. Physiol. C Toxicol. Pharmacol.160:86-92
50. Lei,B., Y. Wen, X. Wang, J. Zha, W. Li, Z. Wang, Y. Sun, J. Kang, and Y. Wang(2013):Effects of Estrone on the Early Life Stages and Expression of Vitellogenin and Estrogen Receptor Genes of Japanese Medaka (Oryzias latipes). Chemosphere93(6): 1104-1110
51. Liao T, Guo Q L, Jin S W, Cheng W, Xu Y(2009): Comparative responses in rare minnow exposed to 17β-estradiol during different life stages, Fish Physiol. Biochem. 35: 341–349.
52. Lievertz R.W. (1987). Pharmacology and pharmacokinetics of estrogens. Am. J. Obstet. Gynecol. 156:1289-1293.
53. Liu Jingliang , Renmin Wang, Bin Huang, Chan Lin, Jiali Zhou, Xuejun Pan (2012):Biological effects and bioaccumulation of steroidal and phenolic endocrine disrupting chemicals in high-back crucian carp exposed to wastewater treatment plant effluents. Environmental Pollution 162 (2012) 325-331
54. Mackenzie C A, Berrill M, Metcalfe C, Pauli B D (2003): Gonadal differentiation in frogs exposed to estrogenic and antiestrogenic compounds. Environmental Toxicology and Chemistry. Volume 22, Issue 10: 2466–2475
55. Metcalfe C D, Metcalfe T L, Kiparissis Y, Koenig B, Khan C, Hughes R J, Croley T R, March R E , Thomas P. (2001). Estrogenic potency of chemicals detected in sewage treatment plant effluents as determined by in vivo assays with Japanese medaka (Oryzias latipes). Environmental Toxicology and Chemistry 20(2): 297-308.
56. Nash J P, Kime D E, van der Ven L T M , Wester P W , Brion F , Maack G, Stahlschmidt-Allner P. and Tyler C.R. (2004): Long-Term Exposure to Environmental Concentrations of the Pharmaceutical Ethynylestradiol Causes Reproductive Failure in Fish. Environmental Health Perspectives 112(17): 1725-1733.
57. Nimrod A C und Benson W H (1998): Reproduction and development of Japanese medaka following an early life stage exposure to xenoestrogens. Aquatic Toxicology 44(1-2): 141-156.
58. Notch,E.G., and G.D. Mayer(2013):Impact of Environmental Estrogens on Nucleotide Excision Repair Gene Expression in Embryonic Zebrafish. Comp. Biochem. Physiol. C Toxicol. Pharmacol.157(4): 361-365
59. Oekotoxzentrum, Eawag (2011): Proposed PNEC value for Estrone.
60. Panter, G.H., R.S. Thompson & J.P. Sumpter (1998): Adverse reproductive effects in male fathead minnows (Pimephales promelas) exposed to environmentally relevant concentrations of the natural oestrogenes, oestradiol and oestrone. Aquatic toxicology 42: 243-253
61. Pollino C A, Georgiades E,. Holdway D A (2007): Use Of The Australian Crimson-Spotted Rainbowfish (Melanotaenia Fluviatilis) As A Model Test Species For Investigating The Effects Of Endocrine Disruptors. Environmental Toxicology and Chemistry, Vol. 26, No. 10: 2171–2178
62. Robinson C D, Brown E, Craft J A, Davies I A, Megginson C, Miller C, Moffat C F (2007): Bioindicators and reproductive effects of prolonged 17-beta-oestradiol exposure in a marine fish, the sand goby (Pomatoschistus minutus). Aquatic Toxicology 81: 397–408.
63. Roepke T A, Snyder M J, Cherr G N (2005): Estradiol and endocrine disrupting compounds adversely affect development of sea urchin embryos at environmentally relevant concentrations. Aquatic Toxicology 71:155–173.
64. Routledge E J, Sheahan D, Desbrow C, Brighty G C, Waldock M, Sumpter J P (1998): Identification of estrogenic chemicals in STW effluent. 2. In vivo responses in trout and roach. Environmental Science and Technology 32: 1559-1565.
65. Schering AG (1995): Acute toxicity of 17beta-estradiol with the rainbow trout. Report A05662.
66. Schering AG (2002). Growth inhibition test with estradiol (ZK 5018) on the green algae Desmodesmus subspicatus. Report A30506.
67. Segner H, Navas J M, Schäfers C, Wenzel A (2003): Potencies of estrogenic compounds in in vitro screening assays and in life cycle tests with zebrafish in vivo. Ecotoxicology and Environmental Safety 54:315-322.
68. Slaunwhite R.W., Kirdani R.Y. and Sandberg A.A. (1973). Metabolic aspects of estrogens in man. In: R.O. Greep and E.B. Astwood (Eds.). Handbook of Physiology. Section 7: Endocrinology, Vol. 2, Female Reproductive System, part 1, Chapter 21, Washington DC, American Physiology Society. pp. 485-523.
69. Specker and Chandler (2003). Methodology for estradiol treatment in marine larval and juvenile fish: uptake and clearance in summer flounder. Aquaculture, 217, 663-672.
70. Schering AG (2002). Growth inhibition test with estradiol (ZK 5018) on the green algae Desmodesmus subspicatus. Report A30506.
71. Seki M., Yokota H., Maeda M. and Kobayashi K. (2005). "Fish full life-cycle testing for 17beta-estradiol on medaka (Oryzias latipes)." Environmental Toxicology and Chemistry 24(5): 1259-1266.
72. Shappell N W, Hyndman K M, Bartell S E, Schoenfuss H L (2010): Comparative biological effects and potency of 17-alpha- and 17-beta-estradiol in fathead minnows. Aquatic Toxicology:100: 1–8.
73. Shioda T und Wakabayashi M. (2000): Effect of certain chemicals on the reproduction of medaka (Oryzias latipes). Chemosphere 40(3): 239-243.
74. Tabata A, Kashiwada S, Ohnishi Y, Ishikawa H, Miyamoto N, Itoh M, Magara Y (2001): "Water Science and Technology. 43 2:109-116.
75. Tatarazako N, Takao Y, Kishi K, Onikura N, Arizono K, Iguchi T. (2002): Styrene dimers and trimers affect reproduction of daphnid (Ceriodaphnia dubia)." Chemosphere 48(6): 597-601.
76. Thorpe, K.L., T.H. Hutchinson, M.J Hetherudge, M. Scholtze, J.P Sumpter & C. Tyler (2001): Assessing the Biological Potency of Binary Mixtures of Environmental Estrogens using Vitellogenin Induction in Juvenile Rainbow Trout (oncorhynchus mykiss). Environ. Sci Technol. 35: 2476-2481
77. Thorpe K.L. Thomas H., Malcolm J.H., Martin S., P. Sumpter & And C.R. Tyler (2001): Assessing the Biological Potency of binary mixtures of Environmental Estrogens using Vitellogenin Induction in Juvenile Rainbow Trout. Environ. Sci. Technol. 2001, 35, 2476-2481. Environ Sci Technol. 2003;37(6):1142-9.
78. Thorpe K L, Benstead R, Hutchinson T H, Cummings R I, Tyler C R (2003): Reproductive effects of exposure to oestrone in the fathead minnow. Fish Physiology and Biochemistry 28: 451–452.
79. Thorpe K L, Cummings R I, Hutchinson T H, Scholze M, Brighty G, Sumpter J P, Tyler C R (2003):Relative Potencies and Combination Effects of Steroidal Estrogens in Fish.
80. Thorpe KL, Benstead R, Hutchinson TH, Tyler CR. 2007. Associations between altered vitellogenin concentrations and adverse health effects in fathead minnow (Pimephales promelas). Aquat Toxicol (Amst) 85:175–183.
81. Toft G und Battrup E (2003): Altered sexual characteristics in guppies (Poecilia reticulata) exposed to 17b-estradiol and 4-tert-octylphenol during sexual development. Ecotoxicology and Environmental Safety 56: 228–237.
82. US EPA (2012): EpiSuite
83. Van den Belt K, Berckmans P, Vangenechten C, Verheyen R, Witters H 2004): Comparative study on the in vitro and in vivo estrogenic potencies of 17β-estradiol, estrone, 17α-ethynylestradiol and nonylphenol. Aquat Toxicol 66(2):183-185.
84. Van der Ven LTM, Van den Brandhof E-J, Vos HJ, Wester PW (2007) Effects of the estrogen agonist 17β-Estradiol and antagonist tamoxifen in a partial life-cycle assay with zebrafish (Danio rerio). Environ Tox Chem 26(1):92-99.
85. Winther-Nielsen M (2002): Algal growth inhibition test of 17-beta-Estradiol with micro alga Pseudokirchneriella subcapitata. Rapport fra DHI - Institut for Vand & Miljø.
86. Winther-Nielsen (2011): Aerobic transformation of 17β-estradiol in aquatic sediment systems. DHI GLP report. 2011.03.31
87. Yamamoto Hiroshi and Howard M. Liljestrand (2004): Partitioning of Selected Estrogenic Compounds between Synthetic Membrane Vesicles and Water: Effects of Lipid Components.
Appendix
Nitrification inhibition test with activated sludge:
Substance |
Method |
Concentration & Exposure time |
Effect parameter |
EC20 |
Reference |
---|---|---|---|---|---|
17β-estradiol |
ISO 9509 |
62,5–1.000 µg/L 2 hrs |
Inhibition of nitrification rate |
> 918 µg/L |
Ref. 26 |
Estrone |
ISO 9509 |
62,5–1.000 µg/L 2 hrs |
Inhibition of nitrification rate |
> 172 µg/L |
Ref. 27 |
The studies did not show significant inhibition of the nitrification rate in activated sludge at the tested concentrations.
Biodegradation test of 17β-estradiol:
Substance |
Method |
Concentration & Exposure time |
Result |
Reference |
---|---|---|---|---|
17β-estradiol (E2) |
OECD Test Method no. 308: “Aerobic transformation of 17β-estradiol in aquatic sediment systems” |
Nominal concentrations 0.36 µg/L and 1.1 µg/L of unlabelled and 14C-labelled E2, respectively 100 days |
61±1% mineralisation (marine) 62±3% mineralisation (freshwater) |
Ref. 86 |
17β-estradiol |
OECD Test Method no. 301D: “Closed Bottle Test” |
1.64 mg/L 28 days |
3.5-9.8 % of ThoD |
Ref. 29 |
17β-estradiol (E2) |
OECD Guideline no. 302A: “Inherent Biodegradability: Modified SCAS Test” and “Activated Sludge Biodegradability Simulation Test” |
Ca. 20 µg/L Aerobic: 48 hrs Anoxic: 8 days |
Aerobic: See below * Anoxic: No significant degradation |
Ref. 30 |
* Results according to OECD Guideline no. 302A:
-
The total 14C-concentration decreased by 70% of the initial added 14C within the first 45 minutes of the test period
-
During the first 45 minutes of the test period, a 1. order rate constant was estimated at 2.2 ± 0.2 L*day-1*gSS-1 for the total test substance concentrations > 2.5 µg E2/L
-
During the test period from 3-48 hours, a 1. order rate constant was estimated at 0.031 ± 0.003 L*day-1*gSS-1 for the total test substance concentrations < 2.5 µg E2/L
On basis of the biodegradation test results it can be concluded that:
-
17 β-estradiol is not readily degradable under closed bottle conditions since the minimum requirement BOD = 60% of ThOD within 10 days is not fulfilled.
-
17 β-estradiol is inherently biodegradable under aerobic conditions but not under anoxic conditions in activated sludge simulation.
Reproduction test for 17β-estradiol on the earth worm, Enchytraeus albidus
Method |
Concentration & Exposure time |
Effect parameter |
NOEC |
Reference |
---|---|---|---|---|
OECD Draft Test Guideline 220: “Enchytraeidae Reproduction Test”, March 2000 and in agreement with the existing OECD Guideline No. 220: Enchytraeid Reproduction Test |
50–1,000 mg/kg soil d.w. 21 days |
Adult mortality Inhibition of reproduction Changes in behaviour and/or morphology |
> 1,000 mg/kg |
Ref. 28 |
The study did not show significant effect on neither of the stated parameters at the tested concentrations.
Derivation of PNEC for 17β-estradiol
A suggestion for AA-EQS has been drafted and reviewed (Ref. 7). The below derivation is based on this derivation.
Specie Group |
Organism |
Effect |
Duration |
End-Point |
Value (µg/L) |
KLIMISH Score |
Reference |
Short Term Data |
|||||||
Algae |
Desmodesmus subspicatus |
Growth (GLP) |
72 h |
EC50 |
>3100 |
1 |
Ref. 66 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
Mortality |
48 h |
EC50 |
>1000 |
2 |
Ref. 13 |
Fish |
Cyprinus carpio |
VTG induction in hepatocytes |
3 d |
EC50 |
24.52 |
2 |
Ref. 67 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
Mortality |
96 h |
LC50 |
>500 |
1 |
Ref. 65 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
VTG induction in hepatocytes |
3 d |
EC50 |
7.08 |
2 |
Ref. 67 |
Fish |
Oryzias latipes |
Egg and embryo mortality |
72 h |
LC50 |
460 |
2 |
Ref. 44 |
Fish |
Oryzias latipes |
Adult |
72 h |
LC50 |
3500 |
2 |
Ref. 44 |
Long-term data |
|||||||
Algae |
Desmodesmus subspicatus |
Growth |
72 h |
NOEC |
>3100 |
1 |
Ref. 66 |
Algae |
Pseudokirchneriella subcapitata |
Growth (OECD 201, GLP) |
72 h |
NOEC |
>523 |
2 |
Ref. 85 |
Arthropoda |
Balanus amphrite |
larval colonization |
2 d |
NOEC |
=0.1 |
2 |
Ref. 14 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
development |
5 d |
EC10 |
370 |
2 |
Ref. 13 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
development |
5 d |
EC50 |
720 |
2 |
Ref. 13 |
Invertebrate |
Acartia tonsa |
Reproduction GLP, Not a guideline study; |
21 d |
NOEC |
>368 |
2 |
Ref. 16 |
Invertebrate |
Ceriodaphnia dubia |
reproduction |
7 d |
NOEC |
=10000 |
2 |
Ref. 75 |
Copepoda |
Nitocra spinipes |
reproduction |
18 d |
NOEC |
≥160 |
2 |
Ref. 17 |
Copepoda |
Tisbe battagliai |
reproduction |
21 d |
NOEC |
≥100 |
2 |
Ref. 37 |
Amphibien |
Xenopus laevis |
feminization |
84 d |
LOEC |
2.74 |
2 |
Ref. 45 |
Amphibien |
Rana pipiens |
Intersex |
162 d |
LOEC |
≤1 |
2 |
Ref. 54 |
Fish |
Cyprinodon variegatus |
Proportion of viable eggs F1 and F2 |
280 d |
LOEC |
0.04 |
2 |
Ref. 19 |
Fish |
Cyprinodon variegatus |
Proportion of viable eggs F1 and F2 |
280 d |
NOEC |
0.01 |
2 |
Ref. 19 |
Fish |
Danio rerio |
altered gonadal histology, sex ratio |
21 d |
LOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 18 |
Fish |
Danio rerio |
altered gonadal histology, sex ratio |
21 d |
NOEC |
0.025 |
2 |
Ref. 18 |
Fish |
Danio rerio |
altered gonadal histology, secondary sexual characteristics |
21 d |
NOEC |
0.005 |
2 |
Ref. 18 |
Fish |
Danio rerio |
reproduction |
200 d |
NOEC |
≤0.005 |
2 |
Ref. 56 |
Fish |
Danio rerio |
Egg number in the clutch and hatching |
21 d |
NOEC |
0.087 |
2 |
Ref. 71 |
Fish |
Gabiocypris rarus |
sex ratio |
21 d |
LOEC |
0.025 |
2 |
Ref. 51 |
Fish |
Gabiocypris rarus |
sex ratio |
21 d |
NOEC |
0.005 |
2 |
Ref. 51 |
Fish |
Gambusia holbrooki |
reproductive success |
84 d |
LOEC |
0.02 |
2 |
Ref. 31 |
Fish |
Gambusia holbrooki |
reproductive success |
84 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 31 |
Fish |
Melanotaenia fluviatilis |
egg production |
14 d |
LOEC |
0.3 |
2 |
Ref. 61 |
Fish |
Melanotaenia fluviatilis |
egg production |
14 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 61 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
Sperm volume, sperm density and fertilization success |
35-50 d |
LOEC |
0.001 |
2 |
Ref. 48 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
Sperm volume, sperm density and fertilization success |
35-50 d |
NOEC |
0.0005 |
2 |
Ref. 48 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Fertility of the eggs |
187 d |
LOEC |
0.016 |
2 |
Ref. 40 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Fertility of the eggs |
187 d |
NOEC |
0.0095 |
2 |
Ref. 40 |
Fish |
Oryzias latipes |
Gender shift (testis-ova) |
90 d |
LOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
Gender shift (testis-ova) |
90 d |
NOEC |
0.01 |
2 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
total study |
90 d |
LOEC |
0.004 |
3 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
total study |
90 d |
NOEC |
0.0004 |
3 |
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
feminization |
200-300 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 74 |
Fish |
Oryzias latipes |
reduced fertility |
59 d |
NOEC |
0.0029 |
2 |
Ref. 71 |
Fish |
Oryzias latipes |
feminization |
28 d |
LOEC |
≤0.01 |
2 |
Ref. 57 |
Fish |
Oryzias latipes |
number of eggs |
14 d |
NOEC |
0.272 |
2 |
Ref. 73 |
Fish |
Oryzias latipes |
reduced fertility |
21 d |
NOEC |
0.227 |
2 |
Ref. 43 |
Fish |
Oryzias latipes |
Hatching time |
20 d |
NOEC |
0.034 |
2 |
Ref. 32 |
Fish |
Oryzias latipes |
various reproduction endpoints |
14 d |
NOEC |
0.379 |
3 |
Ref. 42 |
Fish |
Pimephales promelas |
Feminization and weight gain |
91 d |
LOEC |
0.0279 |
1 |
Ref. 65 |
Fish |
Pimephales promelas |
Feminization and weight gain |
91 d |
NOEC |
>0.008 |
1 |
Ref. 65 |
Fish |
Pimephales promelas |
reduced egg production |
19 d |
EC10 |
0.0066 |
2 |
Ref. 46 |
Fish |
Pimephales promelas |
reproduction, reduced egg production |
21 d |
NOEC |
0.044 |
3 |
Ref. 86 |
Fish |
Poecilia reticulata |
Feminization (GSI, sex ratio) |
90 d |
LOEC |
0.5 |
2 |
Ref. 81 |
Fish |
Poecilia reticulata |
Feminization (GSI, sex ratio) |
90 d |
NOEC |
0.1 |
2 |
Ref. 81 |
Fish |
Pomatoschistus minutus |
reproduction |
240 d |
NOEC |
0.097 |
2 |
Ref. 62 |
Fish |
Thymallus thymallus |
Sperm volume, motility of sperm |
50 d |
LOEC |
≥0.001 |
2 |
Ref. 48 |
Acute effects have been considered of no relevance and therefore no MAC-EQS has been derived.
Chronic toxicity data for 17β-estradiol is available for a range of species including algae, crustaceans, rotifers, amphibians and fish. It is concluded that the critical effect due to exposure of 17β-estradiol and its primary metabolites estrone and estriol is the induction of vitellogenin in fish that may cause a change in sex from male to female.
In order to apply the SSD (Species Sensitivity Distribution) approach the available dataset should preferably contain more than 15, but at least 10 NOECs/EC10s from different species covering at least 8 taxonomic groups. For estimating an AA-EQS freshwater using the SSD approach the following taxa would normally need to be represented, i.e.
-
a fish species
-
a second family in the phylum Chordata
-
a crustacean
-
an insect
-
a family in a phylum other than Arthropoda or Chordata
-
a family in any order of insect or any phylum not represented
-
algae
-
a higher plant
The available chronic toxicity dataset for 17β-estradiol does not meet the data requirements for using the SSD approach. However, 17β-estradiol is a naturally occurring hormone and has a specific mode of action with effects on the reproductive physiology of vertebrates. The EU guidance notes that if a chemical is known to have a specific mode of action an SSD can be derived for only those taxa that are expected to be particularly sensitive.
Knowledge of the mode of action of 17β-estradiol suggests that fish and amphibians are likely to be the most sensitive organisms. This is supported by the available chronic toxicity data which indicates that fish are particularly sensitive to 17β-estradiol. Two studies were located on amphibians with LOECs in the range of 1000-2740ng/l reported for Rana pipens and Xenopus laevis. It is therefore proposed that an SSD is derived for β -estradiol based on data for the most sensitive taxonomic groups. It is expected that based on knowledge of the mode of action the chronic fish data the derivation of an SSD based on fish species only should be protective of other less sensitive group.
Reliable chronic NOEC values were available for 11 species of fish. An SSD has therefore been derived based on 11 fish species. For several species a number of different studies have been reported. The EU guidance on the derivation of an SSD indicates that where a number of data points are available for a species a geometric mean should be calculated to propose a single value for a species. This approach is not appropriate for all the available data as the studies are often non-standard and consider a range of endpoints and exposure durations and are therefore not directly comparable. In these cases, the lowest NOEC value is used for a species.
The SSD based on the fish data is shown below. The distribution fit to a log normal distribution.
The HC5 from the above SSD is 0.8 ng/l. An assessment factor in the range of 1-5 should be applied to the HC5 based on the guidance given in the TGD-EQS (E.C., 2011). Based on the available dataset and the knowledge of the mode of action it is considered that an assessment factor of 2 (mode of toxic action is well understood, HC5 has been derived based on data for the most sensitive taxonomic group, a wide range of endpoints and durations including population relevant endpoints such as hatching, fertilisation, changes in sex ratio are included in the dataset) is appropriate for the derivation of the AA-EQS.
This gives a EQS of 0.4 ng/l.
The derivation of the AA-EQS has been reviewed by SCHER (Ref. 8). Both the reliability and the ecological relevance of the endpoints and taxonomic groups have been considered. Overall, the SCHER supports the proposed AA-EQS of 0.4 ng/l.
Derivation of PNEC for estrone
Specie Group |
Organism |
Effect |
Duration |
End-Point |
Value (µg/L) |
KLIMISH Score |
Reference |
Short Term Data |
|||||||
Algae |
Pseudokirchneriella subcapitata |
Growth (OECD 201) |
72 h |
EC50 |
>451 |
1 |
Ref. 71 |
Crustacean |
Acartia tonsa |
Mortality |
48 h |
NOEC |
≥1000 |
2 |
Ref. 13 |
Crustacean |
Neomysis integer |
Mortality |
96 h |
LC50 |
>10000 |
|
Ref. 21 |
Copepoda |
Tisbe battagliai |
Mortality |
10 d |
LC50 |
≥100 |
|
Ref. 31 |
Echinoderm |
Strongylocentrotus purpuratus |
Development |
96 h |
EC50 |
6,4.4 |
2 |
Ref. 63 |
Long-term data |
|||||||
Algae |
Pseudokirchneriella subcapitata |
Growth (OECD 201) |
72 h |
NOEC |
≥451 |
2 |
Ref. 71 |
Crustacean |
Acartia tonsa |
Development |
5 d |
EC10 |
250 |
2 |
Ref. 13 |
Copepoda |
Tisbe battagliai |
Sex ratio; Re-production (method #1) |
21 d |
NOEC |
≥100 |
2 |
Ref. 31 |
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin induction, sex ratio (OECD Draft Test Guideline: A 40-day Juvenile Zebrafish Assay for screening of Endocrine Disrupting Chemicals) |
40 d |
NOEC |
0.036 |
2 |
Ref. 25 |
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin 1 mRNA; XPA mRNA; XPC mRNA |
4 d |
NOEC |
0.1 |
|
Ref. 58 |
Fish |
Danio rerio |
Ovarian Somatic Index (OSI) |
21 d |
EC10 |
0.195 |
2 |
Ref. 83 |
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin induction |
21 d |
EC10 |
0.139 |
2 |
Ref. 83 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
VTG-Induction (adult) |
21 d |
NOEC |
0.048 |
2 |
Ref. 64 |
Fish |
Oncorhynchus mykiss |
VTG-Induction (adult) |
14 d |
NOEC |
0.0032 |
3 |
Ref. 77 |
Fish |
Oryzias latipes |
Feminization |
|
NOEC |
0.1 |
|
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
Imposex, intersex conditions |
- d |
NOEC |
<0.008 |
|
Ref. 55 |
Fish |
Oryzias latipes |
Hatch |
15 d |
NOEC |
0.005 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Vitellogenin 1 mRNA |
90 d |
NOEC |
0.005 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Time to hatch |
|
NOEC |
0.198 |
|
Ref. 41 |
Fish |
Oryzias javanicus |
Number of eggs; number of fertilized eggs, time to hatch |
239 d |
NOEC |
0.484 |
|
Ref. 41 |
Fish |
Pimephales promelas |
Vitellogenin induction (method #2) |
21 d |
NOEC |
0.01 |
2 |
Ref. 60 |
Fish |
Pimephales promelas |
Egg production |
|
NOEC |
0.098 |
|
Ref. 80 |
Fish |
Pimephales promelas |
Hatch |
4 d |
NOEC |
0.781 |
|
Ref. 80 |
Fish |
Pimephales promelas |
Organ weight in relationship to body weight; Sexual development; stage; Vacuolization |
21 d |
NOEC |
0.054 |
|
Ref. 20 |
Fish |
Pimephales promelas |
Vitellogenin |
4 d |
NOEC |
0.034 |
|
Ref. 80 |
Fish |
Pimephales promelas |
Vitellogenin |
21 d |
NOEC |
0.054 |
|
Ref. 20 |
Fish |
Pimephales promelas |
Number of eggs |
21 d |
NOEC |
0.307 |
|
Ref. 76 |
Fish |
Pimephales promelas |
Plasma vitellogenin |
21 d |
NOEC |
0.00074 |
|
Ref. 77 |
Fish |
Salmo trutta |
Vitellogenin |
10 d |
NOEC |
0.063 |
|
Ref. 21 |
Method#1: Newly released 24 h old species were exposed to the substance dissolved in sea water. Effects monitored in terms of survival, development and sex ratio after 10 days at 20oC. Adult males and females were then paired and exposures continued to investigate effects on reproductive output after 21 days total exposure.
Method#2: The effects on the plasma vitellogenin level and gonadosomatic index of male fathead minnows (Pimephales promelas) was studied in a continuous flow exposure system for 21 days. All fish were acclimated to the test conditions for a period of 24 h before the start of the exposure.
Derivation of PNEC for estriol
Specie Group |
Organism |
Effect |
Duration |
End-Point |
Value (µg/L) |
KLIMISH Score |
Reference |
Short Term Data |
|||||||
- |
- |
|
|
|
|
|
|
Long-term data |
|||||||
Fish |
Danio rerio |
Vitellogenin (method#1) |
18 d |
NOEC |
0.3 |
|
Ref. 35 |
Fish |
Danio rerio |
Survival (method#1) |
40 d |
NOEC |
21.7 |
|
Ref. 35 |
Fish |
Danio rerio |
Sex ratio (method#1) |
40 d |
NOEC |
6.7 |
|
Ref. 35 |
Fish |
Oryzias latipes |
Abnormal(method#2) |
15 d |
NOEC |
0.4622 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Hatch (method#2) |
15 d |
NOEC |
0.04651
|
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Sex ratio (method#2) |
30 d |
NOEC |
4.517 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Vitellogenin 1 mRNA; hatch; Organ weight in relationship to body weight (method#2) |
90 d |
NOEC |
0.04651 |
|
Ref. 49 |
Fish |
Oryzias latipes |
Estrogen receptor alpha mRNA; Organ weight in relationship to body weight (method#2) |
90 d |
NOEC |
4.517 |
|
Ref. 49 |
[1]It was found that the Vtg gene in male medaka fish can be induced by estriol at environmentally relevant concentration of 5 ng/L. However, it was noted that the Vtg mRNA changes are hardly ever reflected in concomitant changes in functional protein. Therefore, further studies were concluded to be needed to detect more sex hormone pathway gene expressions and functional protein levels to evaluate comprehensively estrogen potency of estriol in fish.
Method#1: A Fish Sexual Development Test (FSDT) (an extension of the existing OECD TG 210, fish early life stage toxicity test).
Method#2: Measurement of the impact of estriol on the embryonic development, sex differentiation, growth, and changes of functional genes related to reproduction of medaka (O. latipes) exposed to different concentrations of estriol during embryo-larval-, juvenile- and adult life stages. The corresponding time to hatching, hatchability, gross abnormalities, sex ratio, hepatosomatic index (HSI), gonadosomatic index (GSI), and changes of Vtg-I and ERα genes in livers of the fish exposed to estriol for 90 days were determined. Embryos less than 4 h post-fertilization were used in the exposure experiments. The embryos were exposed to nominal estriol concentrations of 5, 50, 500 and 5000 ng/L in charcoal-dechlorinated tap water for 15 days. Each exposure level had 3 replicate test concentrations with 30 embryos per replicate. In addition, solvent controls (SC) were included in the experimental design. The embryos in each group were placed in a glass dish and incubated on a 16:8 h light: dark photoperiod cycle at 25 ± 1 °C. Eighty percent of the test solution was renewed every 24 h. Hatchability, time to hatching and gross abnormalities were recorded. Once hatched, the hatched fry were continuously maintained at the same concentrations for the additional 15 days. After the additional 15 days of exposure, the genetic sex ratio was determined. Ten fish including five females and five males were assigned randomly to a 5-L glass aquarium and duplicate aquaria were used at each exposure level. Fish were continuously exposed to nominal estriol concentrations of 5, 50, 500, and 5000 ng/L and the SC was included in the experiment design. The solution was renewed every 24 h. Treated and control fish were exposed for another 60 days. The entire test duration was 90 days.
Noretisteron
Miljörisk:
Användning av noretisteron har bedömts medföra medelhög risk för miljöpåverkan.
Nedbrytning:
Noretisteron är potentiellt persistent.
Bioackumulering:
Noretisteron har låg potential att bioackumuleras.
Läs mer
Detaljerad miljöinformation
Environmental risk assessment of norethisterone acetate (NETA) in pharmaceutical products marketed in Sweden in 2024
This document includes environmental risk assessment of norethisterone acetate (NETA) in pharmaceutical products marketed in Sweden in 2024. The risk assessment is performed in accordance with the FASS.se guidelines on environmental classification of pharmaceuticals (ref. 1).
1. Norethisterone acetate (NETA)
-
Environmental risk: The risk quotient (PEC/PNEC) for NETA was calculated at 4.7.
-
Degradation: NETA is potentially persistent in the environment.
-
Bioaccumulation: NETA has low potential for bioaccumulation.
-
PBT/vPvB assessment: NETA does not meet the criteria for classification as a PBT or vPvB substance.
Based on the available test data the following environmental risk phrase should be applied to pharmaceutical products containing NETA according to the criteria in ref. 1:
”Use of Norethisterone (acetate) has been considered to result in moderate environmental risk”.
1.1. The active pharmaceutical ingredient
Norethisterone acetate (NETA), also known as norethindrone acetate, is a steroidal progestin that is used as a hormonal contraceptive. It is an acetate ester of norethisterone (NET, CAS no. 68-22-4) which belongs to the class of steroid hormones. As NETA is completely and rapidly deacetylated to NET after oral administration, it is considered very reasonable to assume that the environmental toxicity of NETA can well be assessed by using environmental toxicity data on NET, possibly adjusting for the differences in molar masses by multiplying the effect concentration of NET with 1.14 (molar mass ratio).
Chemical name |
Norethisterone Acetate (NETA) |
Norethisterone (NET), Norethindrone |
---|---|---|
CAS no. |
51-98-9 |
68-22-4 |
Molecular structure |
|
|
Molecular formula |
C22H28O3 |
C20H26O2 |
Molecular weight |
340.46 g/mol |
299.43 g/mol |
Water solubility |
4.4 mg/L at 20ºC |
5.6 mg/L at 25ºC |
2. Environmental Risk Assessment (ERA)
2.1. Predicted Environmental Concentration (PEC)
According to ref. 1, PEC (Predicted Environmental Concentration) in surface water is calculated according to the following formula:
PEC (μg/L) = (A*109*(100-R))/(365*P*V*D*100) = 1.37*10-6*A*(100-R)
PECSurface water = 0.0022 µg/L
where:
-
A = 16.04 kg (total amount of API, including norethisterone (0.5587 kg) and norethisterone acetate (15.4839 kg), sold in Sweden in year 2023, data from IQVIA and provided by LIF). Reduction of A may be justified based on metabolism data.
-
R = 0 % removal rate (due to loss by adsorption to sludge particles, by volatilization, hydrolysis or biodegradation). R = 0 if no data is available.
-
P = number of inhabitants in Sweden = 10 *106
-
V (L/day) = volume of wastewater per capital and day = 200 (ECHA default) (Ref. 9)
-
D = factor for dilution of wastewater by surface water flow = 10 (ECHA default) (Ref. 9)
Due to lack of data, the calculation of PEC of NETA in surface water is based on the following assumptions:
-
no metabolism in the body, even though it is recognised that NETA is primarily excreted as metabolites (see section 5). However, no environmental toxicity data are available for the metabolites, thus the metabolites are assumed equally environmental toxic as NETA.
-
no removal in wastewater treatment plants.
2.2. Predicted No Effect Concentration (PNEC)
2.2.1 Ecotoxicological studies
Algae (Desmodesmus subspicatus) (Ref. 4):
Acute toxicity
EC50 (growth inhibition) = 0.4 mg NETA/L biomass; 0.6 mg NETA/L growth rate (OECD 201)
Chronic toxicity
No data available.
Since EC50 < 1 mg/L, NETA is considered to be very toxic to the green algae Desmodesmus subspicatus.
Crustacean (Daphnia Magna) (Ref. 2 and 3):
Acute toxicity
EC50 48h (immobilisation) = 4.4 - 4.6 mg NETA/L (OECD 202)
Chronic toxicity
Chronic toxicity of NET was assessed in a semi-static test according to the standard protocol for Daphnia magna reproduction test (OECD 211), ref. 14. Daphnids were exposed to three different concentrations of NET: 20, 100 and 500 ppb during 25 days (standard duration 21 days). During the chronic toxicity test, the green algae Scenedesmus sp. was supplied with the concentration of 5x104 cells/ml every second day. The number of offspring, reproduction frequency, number of moltings, sex ratio of offspring, and presence of a resting egg were checked as endpoints. No deviations from the controls were observed for the included endpoints at the highest test concentration. Thus, the NOEC was determined at > 500 µg NET/L = (>0.5 mg NET/L).
Since 1 mg/L < EC50 ≤ 100 mg NETA/L in the acute toxicity text, NETA is considered to be moderately acute toxic to crustaceans.
Fish:
Acute toxicity:
The DK QSAR database, ref. 15, predicted acute toxicity for NETA: LC50 (Fathead minnow, 96hr): 1.03 mg NETA/L.
This predicted LC50 is the average of two QSAR model predictions: Leadscope (1.02 mg NETA/L) and SciQSAR (1.03 mg NETA/L). Thus, the two models predict very comparable LC50 values.
Chronic toxicity
The below table summarizes identified studies on the chronic toxicity of NET/NETA to fish. All identified studies are carried out for NET. The lowest NOEC is identified at 0.0041 µg NET/L (measured) corresponding to for the 28-days reproductive fish study on effects on fish egg production.
Substance |
Effects |
Result |
Specie |
Method |
Reference |
---|---|---|---|---|---|
NET |
Survival and growth |
NOEC (survival): 1.5 µg NET/L NOEC (growth): 0.37 µg NET/L LC50: >14.8 µg NET/L Based on measured concentrations. |
Fathead minnow |
Not a guideline study Early Life-Stage Toxicity study Survival and growth were used to assess chronic toxicity in a 28 days post hatch test Nominal test concentrations: 10, 1, 0.5, 0.25, and 0.125 µg/L |
11 |
NET |
ED |
NOEC (egg production): 0.0041 µg NET/L (measured), 0.005 µg NET/L (nominal) |
Japanese medaka |
Not a guideline study Short-term reproductive test over 28 days (semi-static with daily renewal). 42 reproducing fish pairs were selected after a 14 days preexposure period and used in test. The fish pairs were assigned into one of seven exposure concentrations: 1, 5, 25, 125, 625 ng/L NET. Fecundity was monitored daily. |
12 |
NET |
ED |
NOEC (egg production): <0.0012 µg NET/L (no significant effects were found at 10 ng NET/L, however significant effects were observed at 1 ng NET/L). This makes the interpretation of the study results uncertain, and the study is not included in the PNEC-derivation. NOEC (masculinization of female fish): <0.0012 µg NET/L based on measured concentrations. |
Fathead minnow |
Not a guideline study The test took place in sets of tanks - each containing one male and one female fish The experiment consisted of a 21-day pre-exposure period, a 3-day transition (when dosing of NET was started to ensure tanks were at steady state), and a further 21 days of exposure to NET. Test concentrations were 1, 10, 100 ng NET/L (6 pairs of fish for each test concentration). Studied effects: spawning and secondary sexual characteristics were also noted, including tubercle (presence/absence) and dorsal fin spot (presence/absence) |
12 |
NET |
ED |
NOEC (plasma, thyroxine): 0.007 - 0.084 µg NET/L NOEC (brain, thyrotropin and corticotropin releasing factor): 0.084 µg NET/L NOEC (brain, thyroid stimulating hormone) 0.007 µg NET/L NOEC (brain, disruption of HPT-axis related genes): 0.007 – 0.81 µg NET/L based on measured concentrations. |
Zebrafish (Danio rerio) |
Adult zebrafish (5 months old) were randomly selected and exposed to solvent control and three nominal concentrations of NET (10, 100 and 1000 ng/L) for 90 days. Each treatment concentration had three replicate tanks, with 8 females and 8 males in each tank. Plasma from pooled blood samples from the tail vein from 8 females and 8 males in each replicate was extracted for the determination of thyroid hormone concentrations. The brain and head (containing thyroid follicle, but without brain tissue) from 5 females and 5 males in each replicate were pooled and preserved for subsequent transcriptional analysis. |
13 |
Bacteria (Pseudomonas putida) (Ref. 5):
Acute toxicity:
EC50 (growth inhibition) = no inhibition at saturated concentration (ca. 7.8 mg NETA/L) (Schering method no. TX.ME.572.3 and DIN 38412 L8, March 1991)
Chronic toxicity
No data available.
The acute toxicity studies showed high acute toxicity of NETA/NET to algae and fish and medium toxicity to crustaceans.
No NOEC for algae is available. As NETA/NET is a hormone, fish is expected to be the most sensitive taxonomic group, which also available data for chronic toxicity indicate. The lowest NOEC for fish is identified at 0.0041 µg NET/L (egg production), which indeed is several factors lower than the NOEC of 0.5 mg NET/L for Daphnia magna.
The regulatory default standard AF of 10 was used for the derivation of PNEC, which is applicable when there are chronic aquatic toxicity studies representing the three trophic levels (algae, crustaceans, and fish).
PNEC = 0.0041 µg NET/L×1.14/10 = 0.00047 µg NETA/L.
2.3. Environmental risk classification (PEC/PNEC ratio)
The risk quotient PEC/PNEC was calculated with 0.0022 µg/L / 0.00047 µg/L = 4.7.
Justification of chosen environmental risk phrase:
A risk quotient between 1 and 10 qualifies for the phrase “Use of Norethisterone (acetate) has been considered to result in moderate environmental risk”.
3. Degradation
3.1. Biotic degradation
Ready biodegradability:
Test results in <10 % degradation in 28 days under “modified Sturm test” (OECD 301b) (ref. 6 and 7).
Inherent degradability:
No data available.
Simulation studies:
No data available.
3.2. Abiotic degradation
Hydrolysis:
No data available.
Photolysis:
No data available.
Since less than 10 % was degraded in the biodegradation test, NETA is not readily biodegradable. It cannot be excluded that NETA is potentially persistent in the aquatic environment according to ref. 1.
4. Bioaccumulation
According to the FASS.se guidelines (Ref. 1), substances with Log Pow ≥ 4 or BCF ≥ 500 are considered to have high potential for bioaccumulation. Valid BCF-data has prevalence above log Pow data. One limitation in the use of log Pow for the estimation of the bioaccumulation potential is that metabolism within the test organism is not considered.
The following data on bioaccumulation are retrieved from the literature and calculations:
Substance |
Parameter |
Result |
Specie |
Method |
Reference |
---|---|---|---|---|---|
NETA |
Log Pow |
3.7 |
- |
Measured |
8 |
NET |
Log Pow |
2.7 |
- |
Measured, OECD Guideline 117 |
16 |
NET |
BCF |
Muscle tissue BCFk: 7.1 BCFp: 4.5 Lipid normalized: 186 Brain tissue BCFk: 7.4 BCFp: 4.9 Lipid normalized: 40 Gill tissue BCFk: 11 BCFp: 7.5 Lipid normalized: 74 Plasma tissue BCFk: 13 BCFp: 11 Liver tissue BCFk: 41 BCFp: 25 Lipid normalized: 252 |
Channel Catfish (Ictalurus punctatus) |
Measured, flow-through, 7 d uptake period, depuration period 1 week – both shorter than the OECD 305 recommended durations of 28 days uptake duration and 14 days depuration duration. NAT concentration 100 µg/L at which no effects from NAT was observed. Initial fish loading rate: approx. 25 g fish per L, which is above the OECD 305 recommended loading range of 0.1 – 1 g fish/L. Concentrations measured in both muscle, brain, gill, plasma and liver cells. |
10 |
NET |
BCF |
Muscle tissue BCFk: 2.6 BCFp: 4.7 Kidney tissue BCFk: 27 BCFp: 7.5 Liver tissue BCFk: 9.3 BCFp: 16 |
Fathead minnow (Pimephales promelas) |
Measured, flow-through, 28 d uptake period, depuration period 14 days – in agreement with the OECD 305 recommended durationa. NAT concentration 50 µg/L at which no effects from NAT was observed. Initial fish loading rate: approx. 4 g fish per L, which is above the OECD 305 recommended loading range of 0.1 – 1 g fish/L. Concentrations measured in both muscle, brain, gill, plasma and liver cells. |
10 |
Bioconcentration factor (BCF):
No data on measured BCF is found for NETA but for NET, where the BCF for NET has been measured in different tissues in fathead minnow and channel catfish. As NETA is completely and rapidly deacetylated to NET after oral administration, and as NET has a very low measured BCF below 500 of it is considered acceptable to conclude NETA has a low potential for bioaccumulation.
Partitioning coefficient:
The octanol/water coefficient for NETA has been determined to LogPow = 3.7 (ref. 8).
Since LogPow < 4 and since the BCF most likely is below 500, NETA is assessed to have a low potential for bioaccumulation according to ref. 1.
5. Excretion
NET/NETA undergoes extensive biotransformation, primarily via reduction, followed by sulfate and glucuronide conjugation. The majority of metabolites in the circulation are approximately equal amounts of sulfates and glucoronides sulfates.
6. PBT and vPvB assessment
Considering all three PBT aspects stated in EU REACH criteria, NETA does not meet the criteria as a PBT or vPvB substance (Ref. 9).
7. References
-
Environmental classification of pharmaceuticals at www.fass.se – Guidance for pharmaceutical companies 2012 v3.0.
-
Research report from Schering, no. X211: Acute immobilization test of norethisterone with Daphnia magna, 02 May 1997.
-
Research report from Schering, no. X224 - draft: Acute immobilization test of norethisterone acetate (ZK 5422) with Daphnia magna, 23 June 1997.
-
Research report from Schering, no. A08345: Growth inhibition test of norethisterone acetate (ZK 5422) on the green algae Desmodesmus subspicatus, 20 January 2004.
-
Research report from Schering, no. X126: Growth inhibition test of norethisterone on the bacterium Pseudomonas putida, 12. aug. 1996
-
Research report from Schering, no. X128: Study on the biodegradability of norethisterone in the CO2-evolution test (modified Sturm-test), 12 Aug. 1996
-
Research report from Schering, no. X308 – Draft: Study on the biodegradability of norethisterone acetate in the CO2-evolution test (modified Sturm test), 17 May 1999.
-
Report from Schering, LJ03.
-
ECHA, European Chemicals Agency. 2008 Guidance on information requirements and chemical safety assessment. http://guidance.echa.europa.eu/docs/guidance_document/information_requirements_en.htm
-
Nallani Gopinath C., Peter M. Paulos, Barney J. Venables, Regina E. Edziyie, Lisa A. Constantine and Duane B. Huggett (2012): Tissue-Specific Uptake and Bioconcentration of the Oral Contraceptive Norethindrone in Two Freshwater Fishes. Arch. Environ. Contam. Toxicol. (2012) 62:306–313. DOI 10.1007/s00244-011-9691-x.
-
Overturf M. D. , C. L. Overturf, D. Baxter, D. N. Hala, L. Constantine, B. Venables and D. B. Huggett (2011): Early Life-Stage Toxicity of Eight Pharmaceuticals to the Fathead Minnow, Pimephales promelas. Arch Environ Contam Toxicol (2012) 62:455–464.
-
Paulos P, Runnalls TJ, Nallani G, La Point T, Scott AP, Sumpter JP, Huggett DB. (2010). Reproductive responses in fathead minnow and Japanese medaka following exposure to a synthetic progestin, norethindrone. Aquat Toxicol 99:256–262.
-
Liang Yan-Qiu, Wenqiang Xu, Xingyi Liang, Zhanxin Jing, Chang-Gui Pan and Fei Tian (2020): The synthetic progestin norethindrone causes thyroid endocrine disruption in adult zebrafish. Comparative Biochemistry and Physiology Part C: Toxicology & Pharmacology, Volume 236, October 2020, 108819.
-
Goto,T., and J. Hiromi (2003): Toxicity of 17alpha-Ethynylestradiol and Norethindrone, Constituents of an Oral Contraceptive Pill to the Swimming and Reproduction of Cladoceran Daphnia magna, with Special Reference to Their Synergetic Effect. Mar. Pollut. Bull.47(1-6): 139-142.
-
Danish (Q)SAR database.https://qsardb.food.dtu.dk/db/index.html
-
REACH registration dossier for Norethisterone. https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/registered-substances/-/disreg/substance/external/100.000.619.
Hållbarhet, förvaring och hantering
Hållbarhet
3 år.
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 °C. Förvaras i skydd mot kyla. Förvaras i ytterkartongen. Ljuskänsligt.
Särskilda anvisningar för destruktion
Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.
Egenskaper hos läkemedelsformen
Filmdragerade tabletter.
Vita filmdragerade, runda, bikonvexa tabletter, 6 mm i diameter. Tabletterna är märkta NOVO 288 på ena sidan och med en apistjur på andra sidan.