Infektioner orsakade av känsliga mikroorganismer, under följande förhållanden:

• övre och nedre luftvägsinfektioner (inklusive bihåleinflammation, otitis media, epiglottit, bakteriell pneumoni);

• urinvägsinfektioner och pyelonefrit;

• intraabdominella infektioner (inklusive peritonit), gynekologiska infektioner (kolecystit, endometrit och bäckencellulit);

• hud- och mjukdelsinfektioner;

• ben- och ledinfektioner;

• gonokockinfektioner;

• pre- eller postoperativt för att minska förekomsten av sårinfektioner hos patienter som genomgår buk- eller bäckenkirurgi;

• behandling av patienter med bakteriemi som uppträder i samband med, eller misstänks vara förknippad med någon av de infektioner som anges ovan.

Hänsyn bör tas till officiella riktlinjer för korrekt användning av antibakteriella läkemedel.

• Överkänslighet mot de aktiva substanserna.

• Överkänslighet mot andra penicilliner.

• Anamnes på allvarliga omedelbara överkänslighetsreaktioner (t.ex. anafylaxi) mot andra beta-laktamer (t.ex. cefalosporin, karbapenem eller monobaktam).

• Anamnes på leverskada efter ampicillin.

Vid intramuskulär administrering bör kontraindikationerna för lidokain observeras.

Intramuskulär administrering av Ampicillin/Sulbactam AptaPharma är kontraindicerad hos barn under 2 år.

Dosering

Vuxna

Doseringsintervallet för Ampicillin/Sulbactam AptaPharma är 1,5 g till 12 g per dag i doser uppdelade på var 6:e eller 8:e timme. Den totala dosen sulbaktam bör inte överstiga 4 g per dag. Mindre allvarliga infektioner kan behandlas med en dos var 12:e timme.

Den indikerade doseringsfrekvensen beror på sjukdomens allvarlighetsgrad och patientens njurfunktion.

Behandlingen fortsätter vanligtvis fram till 48 timmar efter att feber och andra onormala tecken har försvunnit.

Behandling ges normalt i 5 till 14 dagar, men behandlingsperioden kan förlängas. Ytterligare ampicillin kan administreras i fall av allvarlig sjukdom.

För profylax av kirurgiska infektioner bör 1,5–3 g Ampicillin/Sulbactam AptaPharma ges vid induktion av anestesi, vilket ger tillräckligt med tid för att uppnå effektiva serum- och vävnadskoncentrationer under förfarandet. Dosen kan upprepas var 6–8:e timme; administreringen avbryts vanligtvis 24 timmar efter de flesta kirurgiska ingrepp, såvida inte ytterligare terapeutisk behandling med Ampicillin/Sulbactam AptaPharma indikeras.

Vid behandling av okomplicerad gonorré kan Ampicillin/Sulbactam AptaPharma ges som en engångsdos på 1,5 g. En samtidig dos av probenecid 1 g peroralt bör administreras för att förlänga plasmakoncentrationerna av sulbaktam och ampicillin.

Pediatrisk population

Doseringen för de flesta infektioner hos barn, spädbarn och nyfödda är 150 mg/kg/dag (motsvarande sulbaktam 50 mg/kg/dag och ampicillin 100 mg/kg/dag), vanligtvis var 6:e eller 8:e timme.

Hos nyfödda och prematura barn under den första levnadsveckan är den rekommenderade dosen 75 mg/kg/dag (motsvarande 25 mg/kg/dag sulbaktam och 50 mg/kg/dag ampicillin) i doser uppdelade på var 12:e timme.

Patienter med nedsatt njurfunktion

Hos patienter med allvarligt nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <30 ml/min) påverkas eliminationskinetiken för sulbaktam och ampicillin på samma sätt och därmed kommer plasmakvoten för den ena i förhållande till den andra att förbli konstant. Hos sådana patienter bör Ampicillin/Sulbactam AptaPharma doseras på så sätt att det administreras mer sällan i enlighet med vanlig praxis för ampicillin.

Sulbaktam och ampicillin elimineras från blodet genom hemodialys i samma utsträckning, därför bör Ampicillin/Sulbactam AptaPharma ges direkt efter dialys och i intervaller om 48 timmar till dess att ytterligare dialys genomförs.

Administreringssätt

Intravenös eller intramuskulär administrering.

För intravenös administrering ska injektionsflaskan rekonstitueras med sterilt vatten för injektion eller en kompatibel lösning (se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering). För att säkerställa fullständig upplösning ska du vänta tills skummet försvunnit och därefter genomföra en visuell inspektion. Dosen kan ges som bolusinjektion under minst 3 minuter eller spädas till större volym (50–100 ml) och ges som en intravenös infusion under 15–30 minuter.

För intramuskulär administrering rekommenderas djup intramuskulär injektion. För att undvika smärta kan 5 mg/ml (0,5 %) steril lösning för injektion av lidokainhydroklorid användas för rekonstituering av pulvret (3,2 ml av 5 mg/ml (0,5 %) steril lösning för injektion av lidokainhydroklorid för styrkan 1 g/0,5 g ampicillin/sulbaktam och 6,4 ml för styrkan 2 g/1 g ampicillin/sulbaktam).

Se avsnitt Hållbarhet, förvaring och hantering och Hållbarhet, förvaring och hantering för instruktioner om rekonstituering/spädning av läkemedlet före administrering.

Allvarliga och ibland dödliga överkänslighetsreaktioner (anafylaxi) har rapporterats hos patienter som behandlas med penicillin, inklusive sulbaktam/ampicillin. Dessa reaktioner är vanligare hos individer med anamnes på penicillinöverkänslighet och/eller överkänslighetsreaktioner mot flera allergener.

Det har förekommit rapporter om individer med anamnes på penicillinöverkänslighet som har upplevt allvarliga reaktioner vid behandling med cefalosporiner. Före behandling med penicillin bör noggrann utredning angående tidigare överkänslighetsreaktioner mot penicilliner, cefalosporiner och andra allergener göras. Om en allergisk reaktion inträffar ska behandling med läkemedlet avbrytas och annan lämplig behandling inledas.

Allvarliga anafylaktiska reaktioner kräver omedelbar akut behandling med epinefrin (adrenalin). Syre, intravenösa steroider och luftvägshantering, inklusive intubation, bör administreras enligt anvisningarna.

Allvarliga hudreaktioner, såsom toxisk epidermal nekrolys (TEN), Stevens-Johnsons syndrom (SJs), exfoliativ dermatit, erythema multiforme och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats hos patienter som behandlas med ampicillin/sulbaktam. Om en allvarlig hudreaktion inträffar bör behandling med ampicillin/sulbaktam avbrytas och annan lämplig behandling inledas (se avsnitt Biverkningar).

Som med alla antibiotikapreparat är det viktigt att konstant observera tecken på överväxt av icke-känsliga organismer, inklusive svampar. Om superinfektion inträffar bör behandling med läkemedlet avbrytas och/eller annan lämplig behandling inledas.

Clostridium difficile-associerad diarré (CDAD) har rapporterats vid användning av nästan alla antibakteriella läkemedel, inklusive sulbaktamnatrium/ampicillinnatrium, och kan variera i svårighetsgrad från mild diarré till dödlig kolit. Behandling med antibakteriella läkemedel förändrar den normala floran i tjocktarmen vilket leder till överväxt av C. difficile.

Clostridium difficile producerar toxiner A och B som bidrar till utvecklingen av CDAD. Hypertoxinproducerande stammar av Clostridium difficile orsakar ökad sjuklighet och dödlighet, eftersom dessa infektioner kan vara refraktära mot antimikrobiell behandling och kan kräva kolektomi. CDAD måste övervägas hos alla patienter som uppvisar diarré efter användning av antibiotika. Noggrann anamnes är nödvändig eftersom CDAD har rapporterats inträffa med än 2 månader efter administrering av antibakteriella läkemedel.

Liksom med all förlängd behandling är det lämpligt att under behandling med Ampicillin/Sulbactam AptaPharma regelbundet kontrollera om det förekommer dysfunktion i njur-, lever- och hematopoetiska system, särskilt hos nyfödda, prematura barn och andra spädbarn.

Läkemedelsinducerad leverskada såsom kolestatisk hepatit och gulsot har förknippats med användning av ampicillin/sulbaktam. Patienter bör uppmanas att kontakta läkare om tecken och symtom på leversjukdom utvecklas.

Eftersom infektiös mononukleos har sitt ursprung i virus bör ampicillin/sulbaktam inte användas för dess behandling. En hög andel patienter med mononukleos som fått ampicillin har utvecklat hudutslag. Ampicillinutslag förekommer ofta även hos patienter med lymfatisk leukemi.

Detta läkemedel innehåller 115 mg (5 mmol) natrium per injektionsflaska. Detta motsvarar 5,75 % av WHO:s rekommenderade maximala dagliga intag av 2 g natrium för en vuxen.

En maximal daglig dos på 12 g (8 g ampicillin och 4 g sulbaktam) (se avsnitt Dosering) skulle resultera i ett natriumintag på 920,8 mg, vilket motsvarar 46 % av WHO:s maximala rekommenderade dagliga natriumintag. Detta läkemedel anses ha hög natriumhalt. Natriumhalten i detta läkemedel bör särskilt beaktas av patienter på en kontrollerad natriumdiet.

Allopurinol

Samtidig administrering av allopurinol och ampicillin ökar avsevärt förekomsten av utslag hos patienter som får båda produkterna jämfört med patienter som enbart får ampicillin.

Aminoglykosider

Blandning av ampicillin med aminoglykosider in vitro har resulterat i väsentlig ömsesidig inaktivering; om dessa grupper av antibakteriella medel ska administreras samtidigt bör de administreras på separata ställen med minst 1 timmes mellanrum (se avsnitt Blandbarhet)

Antikoagulantia

Parenterala penicilliner kan ge förändringar i tester av trombocytaggregation och koagulation. Dessa effekter kan vara additiva med antikoagulantia.

Bakteriostatika (kloramfenikol, erytromycin, sulfonamider och tetracykliner)

Bakteriostatiska läkemedel kan störa den bakteriedödande effekten av penicilliner; det är bäst att undvika samtidig behandling.

Metotrexat

Samtidig användning med penicilliner har resulterat i minskad clearance av metotrexat och denna effekt resulterar i ökad metotrexattoxicitet. Patienterna ska övervakas noga. Leukovorindoser kan behöva ökas och administreras under längre tidsperioder.

Probenecid

Probenecid minskar renal tubulär utsöndring av ampicillin och sulbaktam vid samtidig användning; denna effekt resulterar i ökade och förlängda serumkoncentrationer, förlängd halveringstid för elimination och ökad risk för toxicitet.

Interaktioner vid laboratorietester

Falskt positiv glykosuri kan observeras vid urinanalys med Benedict-reagens, Fehling-reagens och Clinitest. Efter administrering av ampicillin till gravida kvinnor har en övergående minskning av plasmakoncentrationen av totalt konjugerat östriol, östriol-glukuronid, konjugerat östron och östradiol noterats. Denna effekt kan också uppstå vid administrering av Ampicillin/Sulbactam AptaPharma.

Graviditet

Reproduktionsstudier på djur har inte visat fostertoxiska effekter av ampicillin eller sulbaktam. Sulbaktam och ampicillin passerar placentabarriären.

Säkerhet vid användning under graviditet har inte fastställts.

Därför ska Ampicillin/Sulbactam AptaPharma inte användas under graviditet om inte den förväntade nyttan uppväger eventuella risker.

Ampicillin och sulbaktam utsöndras i bröstmjölk i låga koncentrationer (0,11–3 mg/l respektive 0,13–2,8 mg/l).

Hos ammande mödrar kan användning av ampicillin och sulbaktam orsaka diarré hos barnet.

Ampicillin och sulbaktam ska endast användas under amning om den potentiella nyttan uppväger den potentiella risken.

Reproduktionsstudier på djur har inte visat några tecken på skadlig effekt på fertiliteten orsakade av sulbaktam och ampicillin.

Ampicillin/Sulbactam AptaPharma har försumbar inverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Yrsel, kramper och sömnighet kan dock uppstå efter administrering av Ampicillin/Sulbactam AptaPharma, därför bör patienter rådas att inte framföra fordon eller använda maskiner om de upplever dessa biverkningar.

Biverkningar är listade enligt MedDRA-systemets organklass och rangordnas efter frekvens. Frekvenskategorier för varje biverkning baseras på följande konvention: mycket vanliga (≥1/10), vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Biverkningar förknippade med användning av enbart ampicillin kan observeras med Ampicillin/Sulbactam AptaPharma.

Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till Läkemedelsverket, men alla kan rapportera misstänkta biverkningar till Läkemedelsverket, www.lakemedelsverket.se. Postadress

Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala

Symtom

Begränsad information finns tillgänglig om den akuta toxiciteten av ampicillinnatrium och sulbaktamnatrium hos människor. Överdosering av läkemedlet förväntas huvudsakligen visa sig som mer allvarliga manifestationer av de biverkningar som rapporterats för produkten. Det faktum att höga CSF-koncentrationer av betalaktamantibiotika kan orsaka neurologiska effekter, inklusive kramper, bör beaktas.

Behandling

Eftersom ampicillin och sulbaktam båda avlägsnas från cirkulation genom hemodialys kan sådana processer öka elimineringen av produkten från kroppen om överdosering inträffar hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Verkningsmekanism

Biokemiska studier med cellfria bakteriesystem har visat att sulbaktam är en irreversibel hämmare av de viktigaste betalaktamaser som förekommer i penicillinresistenta organismer. Trots att sulbaktams antibakteriella aktivitet huvudsakligen är begränsad till Neisseriaceae bekräftades i helorganismstudier potentialen hos sulbaktamnatrium att förhindra destruktion av penicilliner och cefalosporiner av resistenta organismer med hjälp av resistenta stammar, där sulbaktamnatrium uppvisade markanta synergistiska effekter med penicilliner och cefalosporiner. Eftersom sulbaktam också binder till vissa penicillinbindande proteiner blir vissa känsliga stammar mer känsliga för kombinationen än för enbart betalaktamantibiotika.

Den baktericida komponenten i kombinationen är ampicillin som, liksom bensylpenicillin, verkar mot känsliga organismer under stadiet av aktiv multiplikation genom inhibering av biosyntes av cellväggsmukopeptid.

Antibakteriellt spektrum

Ampicillin/Sulbactam AptaPharma har en bredspektrumantibakteriell aktivitet mot nedanstående bakterier:

Grampositiva:

Staphylococcus Aureus (meticillinkänslig), Staphylococcus epidermidis (inklusive penicillinresistenta och vissa meticillinresistenta stammar); Streptococcus pneumoniae,

Streptococcus faecalis och andra arter av Streptococcus ;

Gramnegativa:

Haemophilus influenzae och parainfluenzae (både betalaktamaspositiva och -negativa stammar);

Moraxella catarrhalis,

Escherichia coli,

Klebsiella arter,

Proteusarter (både indolpositiva och indolnegativa),

Anaeroba

Bacteroides fragilis och relaterade arter

Resistenta stammar

Förekomsten av förvärvad resistens kan variera mellan de olika arterna, länderna och institutionerna, och även mellan de olika avdelningarna på ett sjukhus.

Som vanliga betalaktamantibiotika är ampicillin/sulbaktam inte effektivt mot infektioner orsakade av Chlamydia-arter och Mycoplasma-arter.

Brytpunkter

Kliniska brytpunkter för MIC-testning enligt European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing (EUCAST) anges nedan.

EUCAST kliniska MIC-brytpunkter för ampicillin/sulbaktam (2021-01-01, v11.0)

¹ För känslighetstestning fastställs koncentrationen av sulbaktam till 4 mg/l.

² De flesta S. aureus är penicillinasproducenter och vissa är meticillinresistenta. Endera mekanismen gör dem resistenta mot bensylpenicillin, fenoximetylpenicillin, ampicillin, amoxicillin, piperacillin och ticarcillin. Isolat som uppvisar känslighet för bensylpenicillin och cefoxitin kan rapporteras som känsliga för alla penicilliner. Isolat som uppvisar resistens mot bensylpenicillin men känslighet för cefoxitin är känsliga för β-laktam β-laktamashämmarkombinationer, isoxazolylpenicillinerna (oxacillin, kloxacillin, dicloxacillin och flukloxacillin) och nafcillin. För agenser som ges oralt bör försiktighet iakttas för att uppnå tillräcklig exponering på infektionsstället. Isolat som uppvisar resistens mot cefoxitin är resistenta mot alla penicilliner

³ De flesta koagulasnegativa stafylokocker är penicillinasproducenter och vissa är meticillinresistenta. Endera mekanismen gör dem resistenta mot bensylpenicillin, fenoximetylpenicillin, ampicillin, amoxicillin, piperacillin och ticarcillin. Ingen för närvarande tillgänglig metod kan tillförlitligt detektera penicillinasproduktion i koagulasnegativa stafylokocker, men meticillinresistens kan detekteras med cefoxitin enligt beskrivningen

⁴ Ampicillinkänsliga S. saprophyticus är mecA-negativaoch känsliga för ampicillin, amoxicillin och piperacillin (med eller utan en beta-laktamashämmare).

⁵ Känslighet för ampicillin, amoxicillin och piperacillin (med eller utan betalaktamashämmare) kan härledas från ampicillin. Ampicillinresistens är ovanlig i E. faecalis (bekräfta med MIC) men vanlig i E. faecium.

⁶ Känsligheten hos streptococcus-grupper A, B, C och G för penicilliner härleds från bensylpenicillinkänsligheten (andra indikationer än meningit) med undantag för fenoximetylpenicillin och isoxazolylpenicilliner för streptococcus-grupp B.

⁷ Tillägg av en beta-laktamashämmare tillför ingen klinisk nytta.

⁸ Oxacillin 1 µg lapptest eller ett bensylpenicillin MIC-test ska utföras för att utesluta mekanismer för beta-laktamresistens. När testet är negativt (oxacillininhiberingszon ≥20 mm, eller bensylpenicillin MIC ≤0,06 mg/l) kan alla betalaktamagenser för vilka kliniska brytpunkter finns tillgängliga, inklusive de med "Anmärkning" rapporteras som känsliga utan ytterligare tester, med undantag för cefaklor, vilka, om de rapporteras, bör rapporteras som "känslig, ökad exponering" (I). När testet är positivt (inhiberingszon <20 mm, eller bensylpenicillin MIC >0,06 mg/l), bör känslighet rapporteras om Oxacillin-zon ≥8 mm, om Oxacillin-zon ≤8 mm leder till känslighet från ampicillin.

⁹ Känslighet härledd från ampicillin (andra indikationer än meningit).

¹⁰ Bensylpenicillin (MIC eller diskfussion) kan användas för att testa för betalaktamresistens hos viridansstreptokocker. Isolat som kategoriseras som testnegativa kan rapporteras som känsliga för betalaktamagenser för vilka kliniska brytpunkter anges (inklusive de med "Anmärkning"). Isolat som kategoriseras som testpositiva bör testas för känslighet för enskilda agenser.

¹¹ För isolat som testas negativa för bensylpenicillin (inhiberingszon ≥18 mm eller MIC ≤0,25 mg/l) kan känslighet härledas från bensylpenicillin eller ampicillin. För isolat som testas positiva för bensylpenicillin (inhiberingszon <18 mm eller MIC >0,25 mg/l) härleds känslighet från ampicillin.

¹² Känslighet kan härledas från amoxicillin-klavulansyra iv.

Distribution

Ampicillin/sulbaktam diffunderar lätt in i de flesta kroppsvävnader och vätskor.

Penetrationen i hjärnan och ryggmärgsvätskan är låg förutom när hjärnhinnorna är inflammerade. Höga koncentrationer av sulbaktam och ampicillin uppnås i blodet efter intravenös eller intramuskulär administrering.

Eliminering

Båda komponenterna har en halveringstid på cirka 1 timme. Större delen av produkten utsöndras oförändrad i urinen.

Den akuta toxiciteten hos sultamicillin (en oral prodrog som frigör ampicillin och sulbaktam efter in vivo-hydrolys) är låg. LD₅₀ av sultamicillin-tozilat hos gnagare var 7 g/kg efter per os-behandling. Enbart sulbaktam resulterade i LD₅₀ >10 g/kg hos möss efter per os-behandling, medan detta värde var ca. 3,6 g/kg efter intravenös administrering. Motsvarande värden hos råttor var >4 g/kg respektive 3,4 g/kg.

Toxicitet fastställdes genom upprepad dosering av sultamicillin, sulbaktam eller en kombination av sulbaktam och ampicillin i upp till 6 månader hos råttor och hundar.

I de ovan nämnda toxicitetsstudierna observerades effekter på levern efter administrering av sultamicillin eller sulbaktam. Förutom förhöjda leverenzymer (GOT, GPT, LDH, AP) detekterades även dos- och tidsberoende glykogenlagring i levern, vilket visade sig vara reversibelt efter utsättande av läkemedlet. Denna glykogenlagring har inte identifierats med någon känd glykogenlagringssjukdom.

I dessa studier orsakade sulbaktam inte någon signifikant förändring av glukosmetabolismen. Ingen kliniskt relevant effekt på glukostillgänglighet observerades hos patienter med diabetes mellitus som behandlats med sulbaktam/ampicillin i mer än 2 veckor.

Glykogenlagring förväntas inte hos människor efter behandling med sultamicillin vid terapeutiska doser på grund av de uppnådda plasmanivåerna.

Förutom de förväntade vanliga reaktionerna på antibiotikabehandling (mild diarré eller kräkningar) detekterades inga ytterligare tecken på toxicitet.

Inga långsiktiga djurstudier har utförts för att utvärdera karcinogenicitet.

I ett stort antal studier visade varken sulbaktam eller ampicillin signifikanta mutagena effekter.

I reproduktionsstudier på möss och råttor användes sultamicillin utöver den humana dosen och visade inga tecken på minskad fertilitet eller fosterskada.

Kvalitativ och kvantitativ sammansättning

Varje injektionsflaska innehåller 1 g ampicillin (som ampicillinnatrium) och 0,5 g sulbaktam (som sulbaktamnatrium).

Hjälpämne med känd effekt

Varje injektionsflaska med Ampicillin/Sulbactam AptaPharma 1 g/0,5 g pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning innehåller 115 mg (5 mmol) natrium.

Förteckning över hjälpämnen

Inga

Ampicillin/Sulbactam AptaPharma-injektion och aminoglykosider ska rekonstitueras och administreras separat, på grund av in vitro-inaktivering av aminoglykosider av någon av aminopenicillinerna.

Ampicillinnatrium är mindre stabilt i lösningar som innehåller glukos och andra kolhydrater och får inte blandas med blodderivat eller proteinhydrolysat.

Hållbarhet

3 år

Rekonstituerad lösning:

Den koncentrerade lösningen för intramuskulär administrering (rekonstituerad med 5 mg/ml (0,5 %) lidokain och förvarad vid 25 °C) ska användas inom 1 timme efter rekonstituering.

Kemisk och fysisk stabilitet vid användning med olika spädningsvätskor för intravenös infusion är följande:

Om inte metoden för öppning/beredning/spädning utesluter risken för mikrobiologisk kontaminering, bör läkemedlet ur ett mikrobiologiskt perspektiv användas omgående. Om det inte används omgående är förvaringstiden och förvaringsförhållandena användarens ansvar.

Särskilda förvaringsanvisningar

Den här medicinska produkten kräver inga särskilda förvaringsanvisningar.

Särskilda anvisningar för destruktion

Använd endast en rekonstituerad och klar eller opalescent lösning fri från partiklar.

Endast för engångsbruk.

Följande spädningsvätskevolymer kan användas vid rekonstituering för intramuskulär administrering eller för intravenös bolusadministrering eller för intravenös administrering efter ytterligare spädning:

*Det finns tillräckligt med överskott för att möjliggöra uttag och administration av de angivna volymerna.

Se även avsnitt Dosering och 6.3 för kompatibla spädningsvätskor.

Se avsnitt Blandbarhet för inkompatibiliteter.

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Pulver till injektions-/infusionsvätska, lösning.

Vitt till benvitt kristallint pulver.